Huitième Art - Myrrhiad

Bild: Commiphora myrrha Foto: Sjschen (cc),

Wikimedia commons, some rights reserved

Myrrhiad är den i mitt tycke mest lyckade parfymen i Pierre Guillaumes "fånotsserie" Huitième Art. Kanske beror det på att den är ensam release i serien 2011 och därför fått mer tid i skapelseprocessen jämfört med de hela åtta dofter släpptes samtidigt när serien lanserades 2010.

Myrrhiad koncentrerar som namnet indikerar främst på den sedan urminnes tider i religion och doftsättning flitigt använda, söta kådan myrra. Som stödjande noter har Pierre lagt den av honom så ofta skickligt och originellt hanterade thenoten samt anis, läder och vanilj.

Myrrhiad lyckas i att lyfta fram den not som jag förknippar med myrra. Den är varm, tät, kådig och naturligt, mörkt honungssöt. Ingen sockrig sötma. Myrranoten är lika tydlig som i Serge Lutens fina La Myrrhe men den senare är jordigare, våtare och med den champinjonton som är typisk för myrra. I Myrrhiad är champinjontonen knappt märkbar och kompositionen är varmare och sötare. Annick Goutals Myrrhe Ardente är en något luftigare myrradominerd komposition där bivax/honung framhävs i myrranoten. I basen påminnner också Myrrhiad en del om Mona di Orios apelsinblommedominerade Jabu där en brödig myrra ger en behaglig, vilsam upplevelse. Vaniljen, the:et och anisroten kan bara lätt anas, anisroten adderar egentligen bara en rondör och fördjupar myrrans naturliga sötma. Vaniljen är ytterst diskret och thenoten känns mer som en bärare av doften, den som gör att Myrrhiad inte blir för kompakt och mörk. En not som tydligen också ingår i Myrrhiad är läder, men den noten detekterar inte min nos i kompositionen.

Myrrhiad passar utmärkt som juldoft, både för årstiden och den typ av dofter som är aktuella för julen och för den religiösa/historiska koppling som myrran har till högtiden. En doft med lagom projektion, alla Huitième Arts dofter är dofter som ligger nära bäraren och inte invaderar rummet, och mycket god hållbarhet ända in på kvällen. Perfekt att värma upp och koppla av i under den mörka och kalla årstiden.

Betyg: 5

Noter: Myrra, the, anis, vanilj, läder

Julklappstips i sista minuten

Late to the party! Både Pojkfröken och Parfymbloggen har redan klarat av detta tema med listningar på lämpliga dofter för olika kategorier nära och kära. Eftersom jag instämmer i mycket är det ingen mening att börja göra en lista här också men här några ytterligare tips:

* Ett väl beprövat tips är att vänta till presentförpackningarna säljs ut i mellandagsrean. Ofta är det 30-50 % och vill man inte kladda med tillhörande bodylotions etc så är medföljande produkt perfekt att ge bort. Själv har jag smått börjat fundera på presentförpackningen av Victor & Rolfs Flowerbomb.

*Såg i ett av de stora varuhusen en 15 ml flaska (minst) av DKNY Be Delicious dvs det ursprungliga gröna äpplet vilket "faktiskt" är en riktigt bra komposition, till ett pris av SEK 165. Överkomligt  om man vill komplettera sin doftgarderob med en klassiker som denna Granny Smith - kreation numera är.

* Vill man som Pojkfröken både riskminmera och slippa trängas på sta'n så hinner man ta en titt hos trevliga niche-webbshopen/butiken Fragrance & Art. För den som vill riska i det lilla så borde paktetet hinna fram till julafton då 3-5 dagars leveranstid anges.

* Kan trots allt (med risk för att få min objektivitet ifrågasatt) inte låta bli att hinta om några bra dofter från ovanstående sortiment då jag provat en del av dofterna under hösten:

- Azemour les Orangers (Parfum d'Empires): Tänka sig att det anno 2011, restriktioner och annan goja till trots, faktiskt går att göra en klassisk citrus chypre av 70-talssnitt tänk Chanel Cristalle EDT och Eau de Rochas. Men så har också Parfum d'Empires ägare, tillika husnäsa Marc-Antoine Corticchiato, förutom en doktorsgrad i kemi i botten också examen från absoluta toppparfymörskolan École Internationale de Parfumerie de Versailles (ISIPCA). Review här.

- Myrrhiad (Huitieme Art Parfums): Om än inte lika toppskolad, här är det vad jag vet "bara" kemistexamen i botten, men med en pappa som lyckligtvis innehar en kemifabrik där någon produktionslina kunde ställas om, så lyckas snyggingparfymören Pierre Guillaume med det mesta han tar sig för. Så även i mytiska myrra, svart the och lakritsbrygden Myrrhiad som förresten reviewas i morgon.

- Pepper/Poivre (Place des Lieces): En straight-forward peppar-kryddblandning som på mig faller ut i en frisk rökelsedoft, se review härom veckan.

* Både Pojkfröken och Julia nämner två Dior Homme versioner, Intense respektive Sport. Jag vill även lägga till den ordinarie Dior Homme samt skicka ut en varning: Enligt tillförlitliga källor i parfymbloggosfären är Dior Homme under reformulering och denna innebär att man tonar ned den häftiga läppstiftsaktiga irisnoten till förmån till mer trä dvs DH kommer att mer likna andra herrdofter :-( . Så DH-fantasten bör  för säkerhets skull dammsuga markanden efter äldre flaskor dvs hitta någon affär med lägre omsättningshastighet på produkten. Vet inte om man ändrat på förpackningen/flaskan vilket brukar vara tecknet på en lite större reformulering.

Nej nu måste jag göra något vettigt, som att dekantera prover till julklappar. Också ett sista minuten tips till julklapp från en parfymnörd till någon med ett spirande intresse.

Ha en bra söndag!

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Cuir

Foto: Parfumista (c)

Cuir är den doft bland de första tre i Les Nombres d'Or - serien som jag först föll för - pladask. Herr Parfumistas kommentar var "det luktar verkligen äkta läder". Cuir dofter tufft läder, grovt, mörkt och rökigt, som om det nyss kommit ur garvningsprocessen. Det är alltså inget finläder som doftar som innandömet på en högkavlitativ handväska, typ Lancomes Cuir, något som man förväntar sig från Mona. Les Nombres d'Or Cuir är ibland klassad som maskulin och ibland som unisex. Doften ger ett maskulint intryck men det finns lite kryddigt, lätt söta kardemummanoter i Cuir som drar åt det feminina. I mitt tycke så är den användbar för båd dam och herr även om herr Parfumista personligen inte skulle ta den på sig då han vill ha torrt och osött läder.

Av Cuir får jag associationer av att sitta vid lägerelden en grå och fuktig jaktdag. I starten finns ackord som svagt påminner om grillat kött, när detta tonat bort accentueras istället lädret av en not som jag tycker påminner om kardemumma och något lite sotigt tvåligt, som om man tvättar av sig aska och sot. Jag får också associationer till torvig och rökig maltwisky typ Laphroaigh. Cuir är en doft som sticker ut och som är tuff och krävande. Ingen typisk Mona-kreation då hennes dofter annars, med undantag av gröna Amyitis, är behgliga, mjukt, drömska, ofta pudriga, mycket feminina dofter av retrokaraktär. Ändå finns det något Mon-igt i doften, kanske att lädret ger en retro känsla, lite av Farina Gegenübers Kölnisch Juchte men i starkare och modernare tappning. Man får verkligen passa sig för att överapplicera Cuir då det rör sig om en så stark, intensiv och hållbar doft. Den sitter ofragmenterad hela dagen och känns starkare och tätare än den Edt-koncentration som den är. Cuir passar att använda i rustika sammanhang tex i skogen eller på sjön. Men jag kan även tänka mig att den kommer till sin rätt i svettig klubbmiljö.

Les Nombres d'Or Cuir är en typisk "love or hate" doft, den får en del skäll i parfymbloggosfären men en del tar den och andra sidan i försvar. För mig är det definitivt en love-doft.

Betyg: 5

Noter: Opoponax, kardemumma, castoreum, läder

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Musc

Foto: Parfumista (c)

Fortsätter med nästa pärla i Mona di Orios EDT-serie Les Nombres d'Or nämligen Musc. Les Nombres d'Or Musc är i mitt tycke ännu en fullträff från Mona, men jag verkar och andra sidan gilla det mesta som Mona skapar, hennes speciella stil berör. Till och med hennes "entonsserie" känns diskret och hemligt spännande. Precis om Les Nombres d'Or Ambre häromdagen är Musc klassad som unisex men jag tycker att båda dofterna är ytterst kvinnliga. Kanske det är därför flera manliga revieware inte verkar gilla dem.
Les Nombres d'Or Musc är för mig inte så mycket en myskparfym även om det är mysk som är det genomgående temat. Eller den mysknot som skapas genom att lägga samman noter från växtriket med syntetisk mysk, alltså ett substitut till den animaliska mysken. Musc har inte mycket som påminner om den typiskt mer distinkta, eller ska jag kalla den mer påträngande, "cleana" mysk som man kan känna i många vita myskdofter. Exempelvis Les Nereides Musc Samarkand och Annick Goutals Musc Nomade har ett tydligare myskigt inslag än Musc. Musc är för mig en mjuk puderpuffsdoft, heliotrope, tonkaböna och en lätt, blekt rosa ros är de noter som accentureras mest på mig. Musc är mycket komfortabel, diskret och elegant, den har inga kantiga, sträva eller dissonanta noter. En typisk "pärlcollier med kashmirkoftsset i blek pastell" doft, lika kvinnlig som Mona själv (även om hon är mer färgstark). Själv bara äääääälskar jag Musc, den får mig att känna mig så väl till mods, sin eleganta stil till trots.

Les Nombres d'Or Musc är, trots att den är en lätt, transparent och ljus doft, hållbar minst hela dagen.  Den passar dagtid året om och fungerar säkert ypperligt som kvällsdoft om sommaren.

Betyg: 5

Noter: Neroli, kamomill, ros, heliotrope, tonkaböna, mysk.

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Ambre

Bild: The White House Entrance Hall. The grand piano was built by Steinway

Foto: White House (Zhen-Huan Lu), Wikimedia Commons (cc)

Avbryter tillfälligt serien med juldofter för att med anledning av Mona di Orios tragiska bortgång istället publicera reviewer av några av Monas dofter som ursprungligen var inlagda för publicering i januari/februari 2012. Reviewerna är alltså skrivna långt innan Monas bortgång.

Mona di Orio har en särskild serie EDT:er - Les Nombres d'Or som utgår från klassiska parfymnoter. I de tre första dofterna i serien, ambra, mysk och läder. I Les Nombres-dofterna är Mona mer minimalistisk (även om ordet minimalistisk och Mona di Orio i sig känns som två motpoler) i jämförelse med sin i de flesta i huvudlinjen så otroligt mångfacetterade och i vissa fall barocka kompositioner.

Mona di Orios Les Nombres d'Or Ambre tillhör inte den örtiga, lite maskulina typen av ambraparfym, exempelvis MPG:s Ambre Precieux eller Histoires d'Parfums Ambre 114. Den tillhör heller inte kategorin kådigt, fylllig, mörk patchoulliaccentuerad ambradoft, exempelvis Estee Lauders Youth Dew Amber Nude eller Farmacia SS. Annunziatas Ambra Nera.

Ambre inleds med något som jag tycker liknar en lätt krutnot och ett grönt, lite pepprigt inslag som påminner om torra grönpepparkorn. När det gäller krutnoten påminner den om en mycket nedtonad och torrare variant av krutnoten i Lorenzo Villoresis Teint de Neige. Herr Parfumista tycker att Ambre i toppnoterna påminner om den klassiska herrdoften Dunhill, och något ligger det faktiskt i det, kanske är det krutnoten. I mellanregistret kommer en diskret ambra, träiga och pudriga noter som benzoin och doften blir till en lätt och diskret oriental. Mellan och basregistren smälter samman och resten av dagen känns Ambre rätt linjär. En not jag känner i basen är knastertorr papyrus och det är den noten som finns kvar morgonen efter en dag med Ambre. En av provningarna tyckte jag mig känna stråk av ambrox och möjligen finns spår av denna moderna ingrediens i basen även om den inte anges i notlistan. Att göra det kanske skulle förta lite av retrokänslan i doften.

Monas Ambre är en lätt, kvinnlig, pudrig, elegant men ändå väldigt komfortabel ambra. Den är transparent och ger bäraren en elegant och diskret aura samtidigt som den räcker ofragmenterad hela dagen. Det känns som jag vandrar på små puffiga, ulliga moln när jag bära Ambre. Det är också en intellektuell doft, papyrusnoten framkallar bilden av ett slottsbibliotek med gamla torra skinnband, Anbre är en perfekt doft för bokmalar. I andra reviewer har jag läst att den doftar som ett gammalt mahoganypiano och visst påminner Ambre om doften av innanmätet till en öppnad flygel, har själv provsniffat.

En av testomgångarna med Ambre gick jag runt för ärenden i city. Ambre kändes som en slags sköld och som en sådan raffinerad kontrast till alla kemiska fruit-chulli, woody-spicy dofter som slår emot mig i follvimlet. Därmed inte sagt att Ambre inte är kemisk, jag anar ju stråk av min kära super-kemiska komponent ambrox, även om den inte finns angiven. Även om jag gillar ambrox är den (om den nu finns) lite irriterande just i den här kreationen, den känns för brutalt modern i det övrigt så klassiska, intellektuella, komfortabla molnet.

Ambre är mycket bärbar och användbar året om utom under högsommaren. Främst en doft för dagen men passar bra kvällstid under svala sommarkvällar.

Rating: 5 (updated rating winter 2011 see update posted 12/30/2011)
Rating: 4 (fall/winter 2010)
Noter: Ylang-ylang, cederträ, benzoin, tulubalsam, ambra, vanilj.

Mona di Orio is not among us anymore

Mona di Orio 1969-2011

Photo from Basenotes in an interesting article about Mona

A perfume friend just mailed me about the tragic news and I can't really belive it but he whole bloggosphere confirms: The beautiful, talanted, young Mona, one of my all time most favorite perfumers is not among us anymore. But her wonderful creations will be - Forever. Let us tomorrow all unite in a tribute to Mona and wear her beutiful creations all around the Globe. I'm sure Jabu - "joy, pleasure" will be my choice. Because that is exactly what Monas perfumes gives me.

Rest In Peace Mona.

Place des Lices - Pepper/Poivre

Bild: Piperaceae - Piper nigrum, Curtis’s botanical magazine,

 London 1832, Wikimedia Commons

Place des Lices är ett casual - de Luxe - hudvårdsprodukthus från fashionabla St Tropez. De parfymer jag hittills testat, tack vare prover från eminenta  Fragrance & Art är lyxigt fräscha, men tack och lov inte tvättmedels cleana.

Pepper/Poivre är en sådan ren och enkel men ändå intressant doft. Namnet till trots är den, utifrån vad min obildade näsa kan identifiera, först och främst en rökelse- och inte en peppardoft. Fast det är enligt ingredienslistan ingen rökelsedoft utan en krydd- och örtdoft. Men jag envisas ändå att kalla det rökelse eftersom det i mitt tycka doftar så. Rökelsen är hög och klar, inte en tung och tät kyrkorökelse utan mer rökelsestickor som bränns utomhus, kanske utanför ett buddistiskt tempel högt upp i Himalya. Jag tycker att rökelsenoten påminner om en mer modest och nedtonad variant av rökelsen i Andy Tauers underbara Incense Extreme, Pepper/Poivre är det inte någon risk att man överdoserar, något som kan ske i fallet IE. Pepper/Poivre ger mig också associationer till delar, de Himalyanska, av L'Artisans underbara Dzongkha.

Pepper/Poivre har liksom en uppiggande och upprensande effekt, är diskret och hudnära och passar perfekt i de flesta omgivningar dagtid året om. Kan tänka mig att den är perfekt sommartid precis som den känns som en välkommen befrielse bland julens alla kryddtunga, sötsliskiga, glöggiga dofter. Trots Pepper/Poivres lätthet och transparens, finns den kvar, visserligen försvagad, men ofragmenterad ända fram på kvällskvisten. Ett ytterligare plus med Pepper/Poivre är att den är en klart prisvärd nichedoft .

Betyg: 4

Noter: Salvia, kardemumma, peppar, rosépeppar, läder, cederträ, patchoulli, mysk, ambra