torsdag 7 juli 2011

Lazy summer

Photo: Mr Parfumista (c)

Until the end of August I'll take a break in my blogging activities. But maybe the summer will not be as lazy as planned. There is of course lot of technical and edtitorial support to do..... Will see if I can keep up doing of this...

Wish you a relaxing and sunny summer 2011!

*****

Gör ett uppehåll i bloggandet fram till slutet av augusti. Men kanske blir det inte särskilt lata dagar trots detta.  Det kävs helt enkelt en del tekniskt och redaktionellt underhåll. Det blir spännande att se hur mycket jag lyckas genomföra.

Önskar dig en avkopplande och solig sommar 2011!

måndag 4 juli 2011

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Vanille, Tubéreuse och Vétyver

Som framgått av tidigare inlägg blev inte mycket av planen med test och analys av Mona di Orios nya kreationer Les Nombres d'Or Vanille, Tubéreuse och Vétyver i midsommarhelgen. Nu har jag testat Tubéreuse och Vanille på mig själv och Vétyver på mig själv och vetiver-fantasten, herr Parfumista.

Några snabba intryck:

Vétyver är för att citera herr Parfumista: "Jag känner att det är en  fint komponerad doft med bra ingredienser men den är lite för feminin i tonen för mig". Jag håller med om detta och är inte förvånad då jag upplever Monas dofter som väldigt feminina, även de som är klassade som unisex. Vétyver påminner, buren av her Parfumista, en del om Andy Tauers unisex-vetiver Vetiver Dance som jag upplever som kraftigare och lite mer maskulin, i alla fall tillräckligt för att bäras reguljärt av herr Parfumista. På mig själv är Vétyver inte lika lik Vetiver Dance. Den börjar ljust, krispigt, gräsigt grönt, som långa, gröna kraftiga strån, sådana där nästan bladliknande som man kan vissla med om man blåser på ett särskilt sätt. Sedan inträdern en löddrigt, lädrig fas, som läder tvättat med en fin tvål.Det är den fas jag gillar bäst. Sedan blir Vétyver mer typiskt normalt vetiverdoftande men inte den tuffa, rå sorten som exempelvis Vero Kerns jordiga Onda. Totalt sett är Vétyver är en klar, ljust, friskt grön och samtidigt lite mjukt pudrig doft.

Tubéreuse är en annorlunda tolkning av en av mina favoriterblommor tuberosen. Den är inte en vit blomdoft med stor projektion som många av de klassiska på tuberose-temat då ofta ackompanjerade av jasmin, gardenia och/eller apelsinblommor. Det känns att Mona använt naturlig tuberose i doften, den är mörk, honungslik och hudnära som Annick Goutals Tubéreuse. Jag kan se humlor, bin och nektar framför mig. I doften finns en kittigt vaxig nyans, som konsistensen av bivax. Doften är mycket hudnära och verkar främst till för att njutas av bäraren själv. Fast framåt kvällen känns det som om jag inte riktigt känner doften, men det gör som tur är övriga i familjen, men då på nära håll. Tubéreuse är en "svår" doft som kräver flera testningar för att få ett rättvisande omdöme. Jag känner att det är en doft som vinner i längden även om jag just nu är lite konfunderad över Tubéreuse.

Vanille inleds glatt med några snabba, gula, soliga, friska, varmt citroniga noter. Alltså inte de mörkare citronnoter som finns i Lux. En lätt romblandad, rund vanilj visar sig också snabbt. Vaniljen är, som vaniljer av god sort, inte söt och godisliknande. Lite senare gör något lite lätt, mjukt träigt entré, ungefär som jag kan föreställa mig att pulveriserad kåda kan dofta. I stort påminner mig Vanille om en damig och förfinad variant med mycket mer täthet och substans än den mer transapranta Havana Vanille från L'Artisan. Doften ger en typisk retrokänsla, har hudnära projektion och en drömskt avslappnande effekt, som det sig bör med Monas kreationer. Vanille sitter bra en hel (varm) testdag, mycket bättre än Havana Vanille.

Sammanfattningsvis är Tubéreuse, Vanille och Vétyver en mycket fin och välgjord trio. Inget särskilt nytt och banbrytande men dofter som är avslappnande och som jag tror vinner i längden. Så utvärderingen fortsätter. Hittills uppskattar jag sammanvägt de tre första i Les Nombres d'Or serien Cuir, Ambre och Musc mer men dessa har jag förstås utvärderat under en längre period än de tre senaste. Rent allmänt tycker jag också att Mona di Orios huvudlinje innehåller fler originella och experimenterande dofter än Les Nombres d'Or serien (med undantag av Cuir).  Jag tror helt enkelt att Les Nombres d'Or-serien  är mer kommersiellt gångbar än huvudlinjen. Rating för Tubéreuse, Vanille och Vétyver är definitvt 4-5, men är ännu lite osäker om vilken/vilka som kommer att få högsta betyg.

Since many years I'm in love with Mona di Orios excellent, artistic, high quality fragrances. The new Les Nombres d'Or Tubéreuse, Vanille and Vétyver are no exception. Rating 4 - 5. I'm so sorry that her Signature Collection will be discontinued as I find that line a tad more interesting than the Les Nombres d'Or line. But I can understand the commercial reasons behind this decision. I think that most of the Les Nombres (except Cuir) is easier for a wider group of people to appreciate. (Further thoughts in August 2012)

fredag 1 juli 2011

Keiko Mecheri - Summer citrus fragrances

Sammanfattningsvis - efter att ha testat Keiko Mecheris citruskollektion under en tidsrymd av nästan ett år så är mitt intryck att det är fråga om bra och användbara dofter med en modern tvist. Tre av fyra (alla utom Mulholland) har spår av den moderna colognens portaldoft: Thierry Muglers Cologne. Alla  dofterna har ändå sin egen karaktär, även om de känns som en variation runt ett tema. Möjligen är Tarifa lite för "vanlig" och kanske också Mulholland. En stor fördel är att de till skillnad från de flesta citrusdofter håller hela dagen, vissa av dem, Taormine och Les Nuits D'Izu i princip utan fragmentering. Toppen som sommardofter med andra ord, även om de passar hela året. En annan fördel är att de inte har den kemiska känsla som ofta hör ihop med citrusdofter.

Taormine: Mjuk citrus med exklusiv känsla av mandellotion. Betyg: 3+.
Review häromdagen.

Les Nuits D'Izu: Lyxig solcreme med en ljus rosighet. Betyg 4.
http://parfumistansblogg.blogspot.com/2010/10/les-nuits-dizu-keiko-mecheri.html

Mulholland: Citruspatchoulli med urban asfaltskänsla. Betyg 3 +.
http://parfumistansblogg.blogspot.com/2010/10/mulholland-keiko-mecheri.html

Tarifa: Apelsinblomma med lite mysk liknande den från Mugler Cologne. Betyg 3. http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=615650

Alla doftterna i citruskollektionen är bra och användbara dofter som har betyg bra till mycket bra. Sedan i höstas har någon/några sjunkit något i och med uppstraminingen av betygssättningen för att undvika inflation. Rent tekniskt är dofterna likvärdiga så betygssättningen färgas av hur de passar på mig och min subjektiva smak. Kvalitets- och hållbarhetsmässigt spelar det alltså ingen roll vilken av dofterna man väljer.

onsdag 29 juni 2011

Keiko Mecheri - Taormine

Bild: Almonds, Wikimedia Commons,
some rights reserved

Taormine är den fjärde av mig testade doften i Keiko Mecheris somriga cologneinspirerade citruslinje från 2010. Taormine är den mest feminina av de fyra, Les Nuits D'Izu är trots sin blommiga solcremé känsla mer unisex. Inspirationen till Taormine är Sicilien och dess natur och flora.

I inledningen finns något i Taormine som påminner mig om något som den till synes, från en cologne inspirerad doft, avlägsna sandelträ/jasmindoften Jasmin Impératrice Eugénie från Creed, men mycket med nedtonad. Antagligen är det den mjuka mandelnoten som är likartad, sandelträ har också en mandelliknande not. Citrus finns som en ackompanjerande not men den är inte särskilt framträdande utan finns där som en not som friskar upp den krämiga mandelnoten. Taormine påminner om en lyxig bodylotion baserad på mandelolja och doften är mjuk, varm, omhädertagande och mycket feminin. Det är den minst somriga av Keikos fyra citrusdofter, visste jag inte att den ingår i citruslinjen hade jag inte betraktat den som en citrusdoft. Taormine är en linjär, behaglig parfym som doftar i stort sett på samma sätt när den nått mellan registret. Den passar dagtid i de flesta sammanhang året om och är doft som inte kan störa ens den mest rabiata parfymmotståndaren.

Betyg: 3+

Noter: Bergamott, petit grain, citron, bittermandel, lätta blomnoter, aromatiska ackord, läder

måndag 27 juni 2011

Midsommar i Chanel

Foto: Herr Parfumista (c)

Något som är så fascinerande med dofter är att jag aldrig vet var luktsinnet för mig. Såsom varande planerad, struktuerad och kontrollerad (förnuft) är det bara bra att näsan (känslan) tar kommandot ganska ofta. Som nu i midsommarhelgen. Planen var att under helgen testa och analysera en av mina allra största favoritparfymörer, Mona di Orios, nya dofter i Les Nombres d'Or-serien: Vétyver, Vanille och Tubéreuse. Men så händer följande:

I tisdags kväll ropade herr Parfumista "Det är ett program om Chanel på TV, ska du inte titta?". Efter ett tag började jag titta och såg nästan hela dokumentären, som var mycket intressant. Det Coco framförallt tjänade sina pengar på var parfymen, Chanel No 5 precis som i hela branschen idag alltså. Efter programmet tänkte jag att i morgon måste jag hedra Coco med att bära en Chanel. Men givetvis glömde jag det i brådrasket. På hemvägen hade jag ärenden på det lokala Åhléns och på väg ut vid stängningsdags, jalusinerna var redan på väg ned, korsade jag av en slump (?) parfymavdelningen. Där, såsom en hägring står plötsligt Chanel dofter för utförsäljning till halva priset. Där fanns Cristalle Eau Verte, Cristalle EDP och Chanel No 5 i parfymkoncentration. Dofterna ska underligt nog utgå från sortimentet (det lokala förutsätter jag). Kanske var det Coco själv som fjärrstyrde mina steg till detta Eldorado?

Jag slog till på Eau Verte, har tidigare varit tveksam för "den är ju inte Cristalle EDT". Nej just det, den är inte det och ska heller inte vara. Utan Cristalle Eau Verte är en modern men ändå i stilen klassik doft i samma anda som Cristalle EDT och med den typiska, lätt strikta Chanelkänslan. En doft som står på egna ben. Dagen efter trivdes jag utmärkt i Cristalle Eau Verte och på midsommarafton kunde jag inte låta bli Cristalle EDT för att jämföra och för att jag mentalt gått in i en Chanel-mood.

Får ta i tu med Mona nu i veckan. Eftersom det är en vanlig arbetsvecka blir det inte tillfälle för den djuplodande analys som Monas dofter egentligen kräver. Men det är alltid bra att börja samla intryck.

torsdag 23 juni 2011

Midsommardofter 2011

Nu är det äntligen sommar! Foto: Herr Parfumista (c)

Det här är femte året som jag mässar och tycker till om midsommardofter. Det har blivit som en stående veckotidningsrepetoar att skriva inlägg om "passande" jul- påsk- och midsommardofter. Det har varit olika teman, från klassiskt, lätt blommiga, till motsatsen mörka och mystiska, tema efter typ av situationen för midsommarfirandet mm. Temat i år blir dofter som håller en hel midsommarafton och långt in på natten och som ändå är hyfsat somriga, eller i alla fall årstidslösa. Utgår från några som jag själv burit en del under de senaste veckorna. Man ska akta sig för att överdosera dofterna nedan, för då kan de bli för mycket.

Dzongkha (L'Artisan): Är just nu inne i en Dzongkha-period, har burit den tre dagar i sträck, villket är extraordinärt för mig. Dzongkha är en osöt doft med en lätt blommighet som ska vara pion. Den kontrasteras av bland annat vetiver, irisrot, kardemumma och rökelseträ. Knastertorr, trivsam och meditativ.
Baby Doll Paris (YSL): Denna pionjär i den av många föraktade doftfamiljen fruktiga floraler accentuerar grapefrukt, ros och röda bär på mig. Gör sig mycket bra i varmt och soligt väder och sitter som klistrad.
Musc Samarkand (Les Nereides): För mig är myskdofterna ersättarna till de typiskt cleana, aquatiska dofterna som jag har svårt för. Musc Samarkand är en angoramjuk, vit och enkel mysk utan krusiduller som skapar trivsel långt in på natten.
Eau de Star (Thierry Mugler): Melon, patchoulli och vanilj i en typisk kraftfull  Muglerblandning som håller hur länge som helst. Lite aquatisk i stilen även om den inte är det.
Un Jardin en Mediterranee (Hermès): Denna fuktiga, fikon-skogiga doft med stänk av örter är en perfekt följeslagare såväl en varm som en regning sommardag.

Hur som helst, ha en trevlig Midsommar vilken av dina favoriter du än väljer!

onsdag 22 juni 2011

Loewe - Gala de Dia

Bild: Bamboo trees in Kyoto, Japan
Foto: Paul Vlaar, some rights reserved (cc) Wikimedia Commons

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i mars 2009.

Gala de Dia är en fruktig, vattnig floral komposition från det ärorika spanska läderhuset Loewe. GdD kom ut 1996, mitt under den aquatiska eran. Fruktigt, aquatiskt och floralt kan låta som rena skräckblandningen men faktum är att GdD ändå är riktigt bra. Visserligen typisk mainstream men den känns på något sätt inte lika kemisk som många andra i kategorin.

GdD inleds med persika och andra lite vattniga frukter, tack och lov inte melon. I mellanregistret finns mimosa, vattenjasmin, lilja och ros. I basen bambu, ambra, sandel- och cederträ.

GdD är egentligen den perfekta sommardoften men den går att använda året om dagtid. Fräsch och okomplicerad som inte kan störa någon. Med andra ord helt ofarlig, förutsägbar, linjär och på så sätt egentligen lite tråkig. Hållbarheten under dagen är bra. Men eftersom den passar så bra på mig blir det ändå ett bra betyg.

Betyg 4

Kommentar: Gala de Dia ligger nästan kvar på betygsskalan. Den är en bra doft i segmentet floral-aquatisk. Den är rund och blommig, inte så där kemiskt stickig som en del i gruppen lätt verkar bli. Betyg 2011: 3+.

måndag 20 juni 2011

The Fragrance Wheel

Nu när sommaren är här på riktigt har jag lyckats svänga in på somriga dofter. Eller i alla fall ljusare, högre dofter som så att säga ligger i durskalan. Men de flesta tillhör ändå samma doftfamiljer som de vintriga favoriterna. Faktum är att jag utan att tänka på det i praktiserar Michael Edwards (av Luca Turin kallad parfymernas Linné) skala inom doftfamiljerna enligt hans modell om dofthjulet "The fragrance Wheel". Det är alltså inte så att jag plötsligt börjat gilla sådana där tunna, stickiga, aquatiskt blommiga parfymer som jag känner runt omkring mig den här tiden på året.

För den parfymintresserade är läsning av Michael Edwards i närmaste ett måste. Hans modell är väldigt pedagogisk när man kategoriserar, relaterar och pratar doft. Dofterna delas in i fjorton familjer som är i stort som de franska respektive amerikanska indelningarna men något annorlunda. Inom varje doftfamilj finns dessutom undergrupper tex vit blomma, vatten, grön, citrus beroende på vilka noter doften särskilt dras mot. Dessutom finns en tonskala motsvarande musikens dur till moll. De högre, klarare mer transparanta dofterna ligger i durskalan (fresh respektive crisp) och de dovare, mörkare i mollskalan (classical respektive rich). The fragrance Wheel används i utbildningen av parfymförsäljare och till exempel Sephora använder modellen i sin fragrance finder.  

Fragrances of the World 2001 är  vårt hushålls mest tummade och lästa bok. Det året togs hela 2695 dofter upp. Sedan dess har pafymmarknaden som bekant exploderat, dagens volym klassificerar över 8000 dofter och tar upp 900 nya releaser sedan upplagan innan. Kanske dags att uppgradera sig?

Läs mer på Michael Edwards hemsida  http://www.fragrancesoftheworld.com/the-fragrance-wheel/

torsdag 16 juni 2011

Lostmarc'h - L'eau de l'Hermine


Lady with an Ermine (Portrait of Cecilia Gallerani)
Leonardo da Vinci, c:a 1490, National Museum, Czartoryski Collection, Cracow

L'eau de l'Hermine från det bretangska nichehuset Lostmarc'h, har inspirerats av hermelinen som i Bretange symboliserar klass och renhet. Kreatörerna bakom Lostmarc'h finner en stor del av sin inspiration i den bretangska naturen, dess flora och fauna och så klart från havet. LedlH ger mig havsassociationer snarare än av hermelin. Den har en behaglig doft som påminner om solcremé men helt utan den typiska cocosnoten. LedlH har i stället noter av lavendel och pion, allt insvept i en myskig bas.

Namnet till trots så är LedlH en stark doft, det är faktiskt en EDP. Den är lätt att överdosera och då blir den alltför kemisk och påträngande, men lätt doserad är det en trevlig casual-doft utan några svårigheter eller krusiduller. För att generalisera: En motsvarande designer-/mainstreamsdoft kamoflerad i nichekoncept, ungerfär som Byredo men inte lika utstuderat kommersiellt. En doft som jag tycker påminner mycket om LedlH är Thierry Muglers Cologne som ansågs banbrytande när den kom vid millenieskiftet. Cologne har samma solcremékänsla och den lite våta vita mysknoten i basen. Nästan samma ingredienser uppges också för Cologne som för LedlH, fast Cologne saknar den lätta blommigheten från lavendeln och pionen.

LedlH är en bra sommardoft som tack vare sin styrka och uttalade myskighet håller bra på huden även om det är varmt ute. Fungerar också bra en solig vinterdag och så klart även föra att pigga upp i riktigt grått och trist väder. En okomplicerad allrounddoft, en sådan där som är lätt att ta till när man inte riktigt vet vad man ska ha. Alltså samma funktion som Muglers Cologne.

Betyg: 3

Noter: Bergamott, citron, neroli, lavendel, pion, heliotrophe och mysk.

måndag 13 juni 2011

Parfums de Nicolaï - Week- End à Deauville 2011

Bild: Convallaria majalis, Lily of the Valley
Foto: H.Zell (cc) some rights reserved, Wikimedia commons

Week-End à Deauville 2011 är en omarbetning av Patricia de Nicolaïs lätta chypre Week-End à Deauville, en limiterade utgåva från 2008. Eftersom jag inte känt den första varianten kan jag inte jämföra dem men vad jag kan läsa mig till är den nuvarande versionen mer blommigt, krispigt grön med viss fruktighet tillsatt. Hur son helst, WaD 2011 är en doft jag faller pladask för. Inte riktigt en ny Diorissimo för WaD är mörkare, grönare och mycket mindre blommig. Men den förmedlar ändå känslan av Diorissimo och den liljekonvaljnot som finns i WaD känns inte tunn och syrenig som jag tycker att den kan göra i den nuvarande versionen av Diorissimo. På mig är WaD grön, lätt örtig, lite träig och liljekonvaljig. Den är elegant och förmedlar samtidigt den havsnära fräschhet som faktiskt för tankarna till en badort i Normandie. I basen finns en ljus lädrighet som tillsammans med en lätt ekomossa balanserar noterna i topp- och mellanregistret.

WaD är en mycket elegant, välbalanserad casualdoft som passar utmärkt dagtid vår och sommar. Trots sin lätta karaktär är det en tät komposition som sitter mycket bra och ofragmenterat långt in på kvällen, på mig i alla fall. Trots herr Parfumistas kommentar  om "maskulin doft", vilket jag kan hålla med om, blir jag lyrisk av WaD, det är inte så ofta jag sniffar in en sådan fullträff av allt jag provdoftar!

Sammanfattningsvis alltså ännu ett mästerverk från Patricia de Nicolaï. Jag är tacksam att hon oförtrutet fortsätter sin produktion av högkvalitativa, klassiskt inspirerade men ändå moderna dofter till i sammanhanget låga priser. Måtte hon inte gripas av marknadsförings- och förpackningshysterin som så många andra bra nichehus, eftersom det  får till effekt att priserna rusar iväg.

Betyg: 5

Noter: Bergamott, petit grain, galbanum, liljekonvalj, ros, mimosa, peppar, rosé peppar, kryddpeppar, ekomssa och styrax.

fredag 10 juni 2011

Caldey Abbey Perfumes - Caldey Island Lavendel

Foto: Herr Parfumista (c)

På den lilla ön Caldey Island utanför Wales kust finns ett kloster med driftiga munkar. Dessa har bland annat parfymtillverkning på agendan och man utgår till stor del från den flora som finns på ön.Caldey Island Lavendel skapades av den belgiske parfymören Hugo Collumbien. Den har av doftgurun Luca Turin utnämnts till den bästa lavendelparfymen och har följaktligen belönats med en 5:a i The Guide.

Och visst är Caldey Island Lavendel en väldigt fin lavendeldoft. Det är en krispig liksom mintig, hög och klar lavendeldoft. Doften behåller också den friska lavendelnoten under hela sin utveckling och den blir inte som en del lavendeldofter tung, lite sur och liksom grå efter ett tag. Det är något som jag tycker händer i Acqua di Parmas Lavanda Tonica, en doft som öppnar med en fin och ren lavendel men som sedan blir ganska deprimerande på mig. Caldey Island Lavendel:s fina lavendelnoter grundas i en behaglig, ljus mysk som inte känns kemisk även om den så klart är det. Doften är ett samspel mellan den krispiga lavendeln och den mjuka och behagliga mysken. Mysken lyckas dra ur både de blommiga och lite jordiga facetter som finns i lavendeln och jag tror att det är mysken som gör att Caldey Island Lavendel är så pass hållbar fast den är en ganska lätt Edt. På mig sitter doften en hel dag om jag applicerar generöst och det finns till och med en viss risk för överdosering. En avslappnad och avslappande doft som passar dagtid överallt men särskilt i casual sammanhang. Ett litet sprits före sänggåendet ger också en rogivande effekt.

Ska man ha en okomplicerad lavendeldoft som kan användas året om så är det Caldey Island Lavendel man ska investera i. Och den är ett fynd, lite drygt 200 kr för 100 ml. När jag köpte min flaska fick jag så generöst rejäla prover av flera andra av öns örtiga dofter. Så även om Caldey Island Lavendel är pärlan i kollektionen så är fler reviewer att vänta av några klostrets olifactoriska kreationer. Mer om denna speceilla doftproduktion går att läsa under http://www.caldey-island.co.uk/

Betyg: 4

Noter: Lavendel, mysk

torsdag 9 juni 2011

Reformuleringsvarning - igen....

Bild: Goldhamster foto:  Mandy (cc)
some rights reserved, Wikimedia commons 

Igår när jag passerade en parfymaffär i den stora kedjan lade jag märke till att man på stora affischer med Nathalie Portman marknadsförde den nya Miss Dior Cherie som Miss Dior. Nu är det slut med gamla, visserligen till vansinne reformulerade Miss Dior, tänkte jag skakad. Svaret fanns samma dag på den utmärkt informativa parfymbloggen Grain de Musc. Och inte bara svaret på denna fråga, Miss Dior Cherie kommer i sin reformlerade variant att heta Miss Dior medan den ursprungliga (reformulerade) kommer att heta Miss Dior Original, utan också den bakomliggande orsaken till det hela.

Lyxkonglomeratet LVMH som äger varumärken som Dior, Kenzo, Guerlain mfl låter integrera hela produktionskedjan och skapar egna lab. Detta för att ta kontrollen över sina formulas och för att skära ned kostnderna. Hittills, eller i alla fall under många decennier, har ägarna av parfymvarumärkena outsourcat skapandet av dofterna till stora dofttillverkare som IFF, Firmenich, Givaudan och Symrise, som i sin tur har näsorna knutna till sig. Dessa labindustrier är ägare till de formulas som gällt hittills. När LVMH nu "tar hem" produktionen förändrar man formulan så att man inte kan anklags för intrång i nuvarande ägares rättigheter. Nuvarande ägare, labben, sitter nu i en prekär situation med en formula och eventuella lager av en brygd som man inte äger varumärket och förpackningen till.

Formulaändringarna beror alltså inte i de här fallen på IFRA-restriktioner utan har legala och kommersiella skäl. Det är i och för sig inte säkert att resultatet blir sämre men som framkommer i inlägget så är LVMH kända för att förbilliga produktionen bland annat genom att använda billigare ingredienser. I inlägget nämns några dofter som har/kommer att förändras bland annat fina moderna klassikern Dior Homme.

Integrationstrenden är alltså ytterligare ett fenomen att noggrant hålla ögonen på, om fler ägare till parfymmärken följer samma trend riskeras massiva reformuleringar av dofter. Det kan alltså vara läge att hamstra för den som har en riktig favoritdoft/signaturdoft.

För att få hela bilden: Läs Denyses inlägg och kommentarer på Grain de Musc http://graindemusc.blogspot.com/2011/06/lvmh-repatriates-miss-dior-ex-cherie.html

tisdag 7 juni 2011

By Kilian - Love and Tears

Foto: Herr Parfumista (c)

By Kilians Love and Tears (Surrender) är en ren, klar och högkvalitativ jasmindoft skapad av Calice Becker som i mitt tycke verkligen doftar ren jasmin. Inga irriterande binoter, som grön banan i Nasomattos i och för sig väldigt fina Nuda, se review i maj i år. Love and Tears börjar med lätt animaliska, "indoliska" noter, så sonens kommentar "luktar svinstia men samtidigt väldigt gott" stämmer på pricken. Sedan tonar det animaliska bort och en härlig, ren jasmin i bästa form blommar ut. Jag kan känna en liten lätt brödig not som mjukar upp LaT men den är bara trevlig. Sedan är det mest ren jasmin på frisk, lätt grön bas resten av dagen.

LaT är alltså tämligen linjär och enkel i sin konstruktion. Samtidigt innehåller en jasminolja av god kvalitet så många facetter att den i sig är en parfym med olika noter. Därför vinner oftast jasmindofter på enkelhet i uppbyggnaden och sparsamma doser med supporterande ingredienser. LaT är personifierar en varm och solig dag i början av sommaren. En mycket lättburen doft som passar både i jobbsammanhang och under festliga omständigheter. Perfekt för sommarbruden eller en studentska i vitt. Jag kan också tänka mig att LaT kan pigga upp en kall vinterdag med sin glada solighet. En avslappand och mycket välgjord doft som håller ofragmententerad hela dagen och som är en riktig handledsmagnet.

Betyg: 5

Noter: Bergamott, petit grain, jasmin, apelsinblomma, ylang-ylang, cistus labdanum, cypress

onsdag 1 juni 2011

Annick Goutal - Rose Splendide



 
Bild: Rosa Centifolia, Frans Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Planzen

Rose Splendide inleds med en grönt ackord som känns som om man också malt ned själva stjälken i rosenoljan från en riktigt rosa ros. Men det gröna är djupare och liksom matigare än en relativt torr och träig rosenstjälk. Det gröna är krispigt, ärtigt grönt och påminner om späda, nyskördade ärtskidor. Jag känner så väl igen doften från ett av Isabelle Doyens tidigare parfymkonstverk den illgröna The Unicron Spell för LesNez. I Rose Splendide finns ärtnoten främst i topp- och mellannoter men tonar ut i och interagerar med en rosa lite krämig rosendoft som påminner om rosennoten i en nagelcreme som min mamma hade när jag var liten. I The Unicorn Spell finns i stället ärtnoten kvar genom hela doften och interagerar bland annat med viol och ger sammantaget ett mörkare intryck.Päron och magnolia är stödjande noter och åtminstonde magnolian kan jag känna särskilt tidigt i Rose Splendide.

Sammanfattningsvis ger Rose Splendide ett elegant, rent och naturligt intryck. Den ger känslan av ett betydande inslag av högklassiga naturingredienser. Den fungerar dagtid året om men speglar särskilt den ljusa känslan under senvinter och vår.

Rose Splendide är en Eau Parfumée vilket är en lättare koncentration än EDT. Doften håller därför inte ända fram till kvällen. Men den är så pass lätt att den kan re-applicerars under dagen även om sådan reapplicering egentligen är en av de värsta parfymsynderna. Återapplicering på otvättad hud kan ge vedervärdiga olfactoriska upplevelser.

Betyg: 4 +  (betyget skulle vara 5 om det inte var för den reducerade hållbarheten under dagen)

Noter: Centifoliaros, päron, magnolia, mysk och vanilj.

måndag 30 maj 2011

Snart dags för höstens dofter

Rent olifactoriskt, men självklart inte annars, längtar jag redan till hösten. I väntan på att luktsinnet ska återvända har jag drömt mig bort bland kommande eller alldeles nya releaser. Och jag inser redan att hösten kommer att innebära flera svåra val och att den kan bli dyr. Det finns tyvärr alltför mycket intressant. Som:

Jag går helt i spinn över Mona di Orios kommande lanseringar i sin Les Nombres d'Or - serie: Oud som tydligen ska använda äkta oud till skillnad får de flesta andra som huvudsakligen använder syntetisk oud. Mona har parat ouden med osmanthus istället för som i normalfallet, ros. Tydligen en limiterad utgåva så prislappen lär inte vara nådig! Utöver ouden så lanseras tre andra dofter: Vétyver, Tubéreuse och Vanille: Eftersom jag är mer än förtjust i Monas stil och älskar tuberose och har en stark dragning mot vanlij så kan det bli otroligt jobbigt. Vetiver är inte min starka not, däremot herr Parfumistas.

Utöver Monas releaser, så finns fler frestelser som Annick Goutals Mon Parfum Cheri, par Camille med noter av plommon, viol och patchoulli har jag kapitulerat för bara av beskrivningen. Sedan är det Serge Lutens/Christopher Sheldrakes Vitriol d'Oeillet som pockar på uppmärksamhet. Doften baseras på rosa nejlika och även om nejlika inte är min favoritnot så är jag ganska säker på att den i SL/CS blir något extraordinärt. Sedan fruktar jag att By Kilans avslutande dofter i sin Arabian Nights kollektion en med mysk och en med ambra har premiär i höst.

Även på designerdoftssidan händer ovanligt mycket intressant: Chanel No 19 Poudre som ska vara en modern tolkning av underbara No 19 är jag minst sagt ivrig att testa. Både Chanel No 5 Eau Premiere och Cristalle Eau Verte var lyckade dofter inspirerade av respektive klassiker så allt talar för Poudre. Sedan kommer Prada med en intressant avvikelse från sin hittills strikta, minimalistiska stil: Candy som ska vara en pudrig mysk med godisnoter, gjord av högkvalitativa ingredienser i en ny balans. Låter intressant med tanke på att Prada inte brukar ge ut något skräp. Sedan lockar Oscar de la Rentas Esprit d'Oscar som ska vara en modern tolkning av den klassiska Oscar som jag tyckte så mycket om på det glada åttiotalet men som sedan degenererats genom reformulering.

Det ser alltså ut att bli en tuff höst för både näsa och plånbok. Vilka dofter ser du fram emot att prova?

lördag 28 maj 2011

Nästäppa

Foto: Parfumista (c)

Trodde att förkylningen som jag haft mer än en vecka var i slutfasen när jag igår plötsligt drabbades av ännu mera nästäppa. Kanske var det de kyliga vindarna som gjorde det. Så nu är jag i det irriterande tillståndet att jag bara känner plötsligt uppdykande och sedan snabbt försvunna doftfragment. Doseringsmässigt för övrigt ett riktigt vanskligt tillstånd, det är lätt att helt tappa proptionerna. Kanske led kollegerna tålmodigt under tyngden av Prada Intense igår. Jag vet inte, själv kände jag just bara fragment och har en obehaglig känsla av att jag puffade på mig lite extra. Förkylningen i kombination med mycket-att-göra-som-det-alltid-är-den-här-årstiden gör att det inte blir något av det aktiva testandet. för tillfället Men det är och andra sidan skönt att få bara vara i en parfym (om jag nu kände tillräckligt), utan att tänka på att analysera och notera. Och ny inspiration kommer när man minst anar, vilket jag hoppas blir snart så att jag inte frestas att skriva fler blaha-inlägg som det här!

torsdag 26 maj 2011

Annick Goutal - Tubéreuse

Bild: Polianthes tuberosa, Attribution: Forest & Kim Starr
Wikipedia, CC, some rights reserved

Annick Goutals vackra soliflore Tubéreuse är något av en rå-tuberose och en av de parfymer som enligt kännare är allra mest lik tuberose-absolute. Och visst är den lik den tuberose absolute, Tuberose, utspädd i alkohol, som jag provat från Abdes Salam Attar.

I Tubéreuse får tuberosefantasten ostört njuta av tuberosens många och skiftande facetter. I de flesta tuberoseparfymer är huvudrollsinnehavaren understödd av apelsinblomma, jasmin och/eller gardenia, det är alltså fråga om buketter av stora vita blommor men med dominans av tuberose. Men alla noter och skiftningar som tuberoseabsoluten innehåller gör den till en parfym i sig. En doft som skiftar mellan ljust och mörkt, friskt och unket. AG:s Tubéreuse inleds med en gyllengul honungs-nektar-pollennot. Sedan blir den mer grön och krispig med fräsch vit blomma innan den karaktäristiska gumminoten spelar in liksom noten av exklusivt badsalt som jag känner igen från Balenciagas Michelle. Det finns också små virvlar av en kylig, lite jordig känsla, åt svamphållet.

Även om Tubéreuse är en soliflore så är den inte tråkig och det är spännande att följa doftens utveckling. Det är också en doft som är känslig för omgivande omständigheter och därför kan olika delar accentueras olika gånger. Som så ofta när det gäller dofter med hög andel naturliga ingredienser så är Tubérose lågmäld och försvagas ganska snabbt. Men den finns ändå kvar, om än nära huden, fram till kvällningen.

Sammanfattningsvis är AG:s Tubéreuse en referensdoft att prova för den som älskar tuberose.

Betyg: 4

måndag 23 maj 2011

Ros eller tuberose? / Rose or tuberose?

Foto: Parfumista (c)

In english, se below.

.....är frågan. I decennier har tuberosen varit min favoritblomma men nu undrar jag om inte rosen ändå gått om. Jag dras mer till och använder numera klart oftare mörka rosparfymer än tuberoser. Kanske det beror på att det är ett stort utbud som lyfter fram i synnerhet dukla rosor, doften gör sig så bra tillsammans med en rad basnoter. Som: Ros-oud,  ros-patchouli, ros-ambra, ros-ambroxan, ros-sandelträ, ros-mysk. Kanske är det tillgängligheten och den stora uppmärksamheten som gör det när det gäller rosendofter. Ändå var förra året ett tuberose-år med flera lanseringar på temat. Men sett i ocenanen av rosor så var det trots allt inte så många. Tror att jag får ägna de försmådda tuberoserna lite extra uppmärksamhet nu innan det blir för varmt.Så att de får chansen att återerövra översta platsen på prispallen.

******

..... is the question. For decades, tuberose has been my favorite flower, but now I think it's distanced by the rose. I'm drawn more to roses and are wearing more dark rose perfumes than tuberose fragrances. Perhaps it's because there is a wide selection of fragrances highlighting in particular dark roses, the rose does so well together with a most base notes: Rose-oud, rose- patchouli, rose- amber, rose-ambroxan, rose- sandalwood, rose-musk. Maybe it's the accessibility and the great attention of roses that has influented me.  Still, last year was a tuberose-year with several launches of the tuberose- theme. But seen in the ocenan of roses, it was after all not so many. Think I may spend the nagging tuberose a little extra attention now before it gets too warm outside.Tuby must be given the chance to reclaim the top spot on the podium.

lördag 21 maj 2011

Tekniskt genombrott!

Tror knappt att det är sant. Totalt tekniskt förvirrade jag HAR LYCKATS importera gamla Parfumistans dagbok hit. Detta då Expressens bloggportal där jag startade bloggen 1/11 2006 ska läggas ned i början av juni. Dessvärre rördes publiceringsdatumen och tidpunkterna på inläggen ihop sig en del men jag ska i alla fall försöka hinna med att lägga in korrekta datum för 2010 års inlägg innan dagboken släcks ned. Så för äldre inlägg får läsaren överse med att de ibland kan komma i fel ordningsföljd eller på fel dag, relaterat med innehållet. Efterhand publicerar jag gamla inlägg, så det är bara att bläddra bakåt i tiden allteftersom. Det viktiga är trots allt att allt kom med. Så den närmaste tiden går i redigeringens tecken vilket för de närmaste dagarna spelar mindre roll då jag ändå är så förkyld att jag bara känner fragment av vald doft för dagen så några nya reviewer blir ändå inte producerade.

fredag 20 maj 2011

Kort om - Citizen Queen (Juliette Has A Gun)

Foto: Herr Parfumista (c)

For an english version, scroll down to the previous post.

Så en dags intryck från ytterligare en JHAG kreation, den nästan smetigt, diffusa moderna aldehyddoften med ros, Citizen Queen:

- Lite av noten "kaksmulor instängda i plåtburk" som även finns i Agent Provocateurs Maitresse. Den moderna aldehyden mixat med sött vad jag förstår.
- Tantvarning enligt herr Parfumista.
- Precis som Calamity J. häromdagen en diffus och undflyende doft med liten närvaro. Inte mycket till kropp och karaktär.
- Kanske håller jag på att bli doftblind men efter några timmar kände jag knappt något av doften trots att jag tryckte näsan mot handleden upprepade gånger.

Ingen dålig doft men den tillför mig absolut ingenting. Inget som väcker någon lust att utforska den igen, något som faktiskt finns i Calamity J.  Lady Vengeance och Midnight Oud är enligt mitt tycke stjärnorna i JHAG:s i stort "helt ok men inte så jättespeciella" kollektion.

Briefly - Citizen Queen (Juliette Has A Gun)

Impressions from a day of wearing another JHAG creation,  the almost battery, diffuse modern aldehyd scent with rose, Citizen Queen:

- Something of the note "biscuits in a tin can" that is also found in Agent Provocateur Maitresse. The modern aldehyde mixed with sweet as I understand.

- Aunt Warning according to Mr. Parfumista.

- Just as Calamity J. the other day, a diffuse and elusive scent with a small presence. Not much body and character.

- Perhaps I was going ansomic after a few hours. I felt hardly any of CQ even though I pressed my nose against my wrists repeatedly.

Not a bad scent but it introduces absolutely nothing new to me. Nothing brings a desire to explore it again, something that is actually present in Calamity J. Lady Vengeance and Midnight Oud is according to my opinion  the stars in JHAG: collection.

onsdag 18 maj 2011

Kort om - Calamity J. (Juliette Has A Gun)

For an english version, scroll down to the next post.

Intryck under en dags testande av Juliette Has A Gun:s Calamity J.

- Lätt tobak i ett mörkt, dunkelt rum.
- Fast tobak ingår inte enligt ingredienslistan som säger irisrot, patchoulli, ambra och mysk tolkad genom ambroxan. Antar att det är den lätta patchoullin som ger intrycket av tobak.
- Doften ger inte något distinkt intryck, den flyr undan hela tiden, sätter aldrig ned foten.
- Ska vara en maskulin doft anpassad för kvinnor och i den föresatsen har man lyckats.

En doft som skapar förväntningar som den inte riktigt kan leva upp till. Får se om den kan vända när jag använer upp resten av provet, misstänker att jag applicerat för lite, det finns ändå något som lockar i den, något dunkelt intressant...

Briefly - Calamity J. (Juliette Has A Gun)

Impressions from a day testing Calamity J. by Juliette Has A Gun.

- Light tobacco in a dark, dusky room.

- Although tobacco is not included according to the ingredient list. The notes is orrisroot, patchouli, amber and musk interpreted by ambroxan. I guess it is the clean patchouli in combination with ambrox that gives the appearance of tobacco.

- The fragrance don't give any distinct impression, it is fleeting and escapes all the time.

- Said to be a masculine fragrance designed for women and this intention has succeeded.

A fragrance that creates expectations that it not really live up to. We'll see if I change my mind when I'm using up the rest of the sample. I think maybe I applied too little, there is still something that I like in Calamity J., something vaguely interesting ...

måndag 16 maj 2011

Mona di Orio - Jabu

Bild: Orange blossom and oranges, photo taken by Ellen Levy Finch (c)
Wikimedia Commons, some rights reserved.

For an english version, scroll down to the previous post.

Mona di Orios Jabu domineras av apelsinblomma men har samtidigt andra djupare nyanser än många andra inom genren. Jabu betyder glädje på Zulu och 10 % av intäkterna från Jabu går till ett hjälpprojekt för HIV-smittade mödrar och barn i Afrika. Det är många som dissar Mona di Orios dofter men jag gillar de flesta. Jag dras ibland till och med till mitt prov av den svåra, gröna Amyitis. Jabu är en betydligt mer lättburen doft än Amyitis.

Jabu är en varm och omfamnande doft. Den har en del likheter med Pradas Infusion de Fleur d'Oranger men Pradan som är en EDT är mer transparent och väldigt tvålig (på mig). Jabu känns mer diskret elegant, som en mjukare, tätare och liksom fetare apelsinblommedoft. Den har också mindre projektion, kanske på grund av högre koncentration, den är en EDP och troligen mer inslag av naturliga ingredienser. IdFdO är mycket mer högljudd och känns mer i karaktären som en badprodukt. Jabu har många andra noter som samspelar med apelsinblomman. En bit in i doften känns tydligt en fas med myrra, den friska champinjonliknande noten från Serge Lutens La Myrrhe anas. där apelsinblomman hela tiden finns med i skiftande nyanser och en viss brödig ton. Basen är en varm, len mix av honung och (fortfarande) myrra. I det här stadiet påminner Jabu mycket en del om Annick Goutals Myrrhe Ardente. Doften sitter bra, spår av myrra anas morgonen därpå.

Jabu är en doft att bli glad av och som framkallar känslan av riktigt varmt och soligt väder. Jag tycker att Jabu kan bäras året om, som en värmare på vintern och på sommaren som en doft som pallar trycket för lite hetta utan att försvinna efter några timmar. Jabu är en riktig komfortdoft som jag gärna skulle vilja ha mer än ett prov av.

Betyg: 5

Noter: Petit grain, apelsinblomma, ros, kokosnöt, benzoin, honung, plommon, amyris (en citronträds besläktad buskväxt vars kåda är starkt doftande och ibland används som ett urvattnat substitut för sandelträ)

Mona di Orio - Jabu (english version)

Mona di Orios Jabu is dominated by orange blossom but also has deeper shades than many other fragrance in the orange blossom genre. Jabu means joy in Zulu and 10% of the proceeds from Jabu go to an aid project for HIV-infected mothers and children in Africa.

There are some perfume gurus who I think underevaluate Mona di Orio perfumes but I like most of them. I'm sometimes even appealed to wear  the hardcore, green fragrance Amyitis. Jabu is a much more easy fragrance to wear compared to Amyitis.

Jabu is a warm and embracing fragrance. It has some similarities with Prada Infusion Fleur d'Oranger but the Prada which is an EDT is more transparent and very soapy (at least on my skin). Jabu feels more discreetly elegant, like a softer, denser and fatter scent of orange blossom. It also has small projection, perhaps due to higher concentration, it is an EDP and probably contains more elements of natural ingredients. IdFdO is much more noisy and feel more as a bathing product in character. Jabu has many other notes that interact with orange flower. After a while there is a tangible phase of myrrh in Jabu. The fresh mushroom-like note from Serge Lutens La Myrrhe could be imagined. 
In the same time the orange flower constantly appears in varying shades and there is also a note similar to bread. The base is a warm, soft blend of honey and (still) myrrh. In this stage Jabu reminds of a part of Annick Goutals Myrrhe Ardente. The longivity of Jabu is good, tracks with myrrh is still on my skin in the morning after the day I tested Jabu.Jabu is a fragrance that makes you happy and it provokes the feeling of really hot and sunny weather. I think that Jabu could be worn year around, like a heater in the winter for summer Jabu is a fragrance that could stand the pressure of heat without disappearing  after a few houers.Jabu is a true comfort scent that I would like to have more than a small sample of.

Rating: 5

Notes: Petitgrain, orange blossom, rose, coconut, benzoin, honey, plums, amyris (a lemon tree related shrub whose resin is strongly scented and sometimes is used as a watered-down substitute for sandalwood) Myrrh