lördag 30 april 2011

A superior perfume review

Nerly five years of writing and reading perfumereviews I have come to reslise what I think is important for a review to capture interest. Not all of the parameters mentiond below have to be included in every review but most of them.

* Some information about the perfumehouse and the perfumer/nose.
* The character of the fragrance, its fragrance family/ fragrance type. A description of how the fragrance develops through its various phases.
* If the fragance is similar to or i some other way could be associated with som other fragrances some of those should be exemplified. This makes it easier for the reader to place the fragance reviewed in the olifactory landscape.
*If the scent gives the reviewer a few specific associations they should be described, for example,specific people, events, things, ages, art, flora and fauna.
*A rating according to a fixed scale from an overall (basically) subjective impression of the fragrance by the reviewer.
*The notes that the fragrance contains according to the (or some of the) official description(s). If the reviewer also can feel other notes, those could also be interesting for the reader to know.
*The review should not be to extensive, could be to strenuous for the reader to go through the stuff.

On the other hand I do not consider price and information about where a perfum can be purchased is relevant unless you are a sponsored perfume blogger or have obtained samples from a supplier. But then however it is difficult to be objective, and anyone reading the review have to take in consideration the risk that the assessment weighs over to the better.


I think that Victoria on Bois de Jasmin, see my blog roll, writes very good and informative perfumereviews. She has perfected her reviewing this spring by adding grades to the reviews something that was missing in the past.
What do you think should be included in a good perfume review? Which perfume reviewer / perfume blogs (examples) will meet your requirements?

torsdag 28 april 2011

The Different Company - De Bachmakov

Bild: The valley basin of Verkhoyansk.
Foto: Becker0804, (cc) some rights reserved, Wikimedia Commons

For an english version, just scroll to the previous post.

De Bachmakov är en olifactorisk skildring av medgrundaren till The Different Company Thierry de Bachmakovs aristrokratiska ryska stamträd. Thierry de Bachmakov är en berömd falkong-designer och har bland annat förstås designat TDC:s parfymflaskor. Den andra grundaren av TDC är som bekant de transparanta dofternas mästare, Jean-Claude Ellena, numera husnäsa hos Hermès. De senaste åren, fram tills helt nyligen, har JCE:s dotter Celine skapat TDC:s dofter i likartad transparant stil, så även De Bachmakov. Men Celine har nu, enligt flera källor, nu (tyvärr) börjat arbeta inom doftämnesindustrin. Säkert en bra fördjupning av kunskaperna men hon gör redan så fina dofter....Celine efterträds enligt uppgift av den vid det här laget snart uttjatade Bertrand Duchaufour.Oj det blev en lång utvikning, nu till parfymen.

Det är nästan så jag ångrar att jag testade De Bachmakov. Har fallit pladask och kommer nog inte att kunna motstå att köpa en flaska - FBW! Jag tror också att DB är doften som kan få mig att äntligen längta efter ljusare dofter som passar årstiden. DB är en kylig parfym som ger associationer till permafrostens Sibirien, eller i allafall som jag kan tänka mig våren på taijgan bortom Ural. DB är också som en Gin & Tonic, citrus, gin och is. Citrus och enbär är tydliga på mig men DB innehåller också en frisk örtighet, ungefär som örter destillierade i sprit, och i bakgrunden finns några mystiska noter som är svåra att definiera, kanske är det shisobladen, japansk ört besläktad med myntafamiljen även kallad japansk basilika. DB känns in det minsta kemisk i karaktären, även om den förstås är det.

Inte oväntat faller De Bachmakov herr Parfumista i smaken, den är en doft av samma karaktär som en av hans absoluta favoriter Terre d'Hermès, Jean-Claude Ellenas moderna, i mitt tycke redan, klassiker: "Den där klassar ut det mesta av det du har provat på sista tiden, varför slösa tid på en massa annat som inte faller ut ordentligt. Den där faller verkligen ut". En del som tycker till om DB anser att den liknar en mix av JCE:s Hermèskreationer Terre d'Hermès och Kelly Caleche. Den transparanta stilen och kalkigheten från Terre håller jag med om överensstämmer. De Bachmakov är sin egen. Irisdoften Kelly Caleche är i mitt tycke mycket mer vegeterande och söt. I min lilla olifactoriska värld är DB snarare en fortsättning på Chanels Cristalle EDT och en mer sportig/casual motpart till Chanels No 5 Eau Premiére.

De Bachmakov sitter bra på mig hela dagen. Det är en doft som böljar fram i vågor, ibland starkare och ibland är det som att jag knappt känner den. Den är linjär men samtidigt intressant hela tiden då den liksom snurrar runt i sitt isiga, örtiga, citrustema. DB passar utmärkt nu på våren och jag är övertygad om att den är en lika perfekt sommardoft. A must have!

Betyg: 5

Noter: Bergamott, shisoblad, coriander, freesia, cederträ, muskot, kalk/krita

The Different Company - De Bachmakov (english version)

The Bachmakov is a olifactory depiction of the co-founder of The Different Company Thierry de Bachmakovs noble Russian pedigree. Thierry de Bachmakov is a famous falcon-designer and have also designed the perfume bottles of TDC. The second founder of the TDC is, the master of transparent fragrances, Jean-Claude Ellena, now inhouse nose of Hermès. In recent years, until recently, JCE's daughter Celine has created the TDC's scents in a similar transparent style, so even the Bachmakov. But Celine has now, according to several sources, (unfortunately) started working in the "flavour and scent industry". Certainly a great deepening of knowledge but Celine is already doing such great fragrances .... Celine is, according to different sources, succeeded by the now hackneyed Bertrand Duchaufour. This was a long introduction, now for the perfume.It's almost as if I regret that I tested De Bachmakov. Has fallen head over heels and will probably not be able to resist buying a bottle - FBW! I also believe that DB is the smell that can get me to finally crave lighter fragrances that suit the spring/summer season. DB is a cool fragrance that evokes associations to Siberia permafrost, or at least that I can think of spring in taiga beyond the mountains of Ural. DB is also similar to a Gin & Tonic, lemon, gin and ice. Citrus and juniper is clear to me but DB also includes a healthy herbal quality, much like herbs destilited in spirit. In the background there is some mysterious notes that are hard to define, perhaps the shisoleaves, a Japanese herb related to the mint family, itcontemporary is also called Japanese basil. DB feels not at all chemical in its nature, although of course it is.Not unexpectedly De Bachmakov falls Mr Parfumista in taste.It'is a perfume of the same character as one of his all time favorites Terre d'Hermès, Jean-Claude Ellena contemporary, in my opinion already, classic fragrance: "That outperforms the most of the scents you've tried recently, why waste time on a lot of other things that not completely is you. This one really mis perfect with your chemistry. "

Some of the reviewers who have opinions about DB considers that it resembles a mix of  the JCE's creations Hermès Terre d'Hermès and Kelly Caleche. The transparent style and the chalky notes from Terre I agree are similar. The iris-leather inspired Kelly Caleche is, in my opinion much more vegetate and sweet. In my little world of olifactory  DB is rather a continuation of Chanel's Cristalle EDT and a more sporty /casual counterpart to the elegant officefriendly Chanel No. 5 Eau Premiere.The Bachmakov sits well on skin during the day. DB is a fragrance that billows out in waves, sometimes stronger and sometimes it's like I hardly know it. It is linear but interesting all the time.DB spins around its icy, herbal, citrus theme. DB is great now in the spring and I am convinced that it is an equally perfect summer fragrance. A Must Have!Rating: 5Notes: Bergamot, shisleaf, coriander, freesia, cedar, nutmeg, chalky notes

tisdag 26 april 2011

Puredistance - sammanfattning

Foto: Parfumista (c)

For an (swe)english version of this post, just scroll down to the previous one.

Den aktive parfymbloggsläsaren har säkert läst alla entusiastiska hyllningar av Puredistances dofter. Ärligt talat så har jag svårt att hänga med i hypen. Det är så att jag börjar misstänka att olika parfymbloggare (beroende på bloggstorlek) fått sig/tiggt till sig rejält tilltagna provset från det nyetablerade huset vars mål verkar vara att slå sig in i lyxnischen. Och visst är det eleganta mer eller mindre klassiska dofter av hög kvalitet, men de adderar inget nytt, det är teman på klassiker eller andra dofter som redan finns.I och för sig ska inte Puredistance ensamt ställas i skamvrån för detta, en stor del av, i alla fall designerdoftsmarknaden, är just efterapningar av andra dofter. Men det är just det att Puredistance verkar vilja marknadsföra sig som ett unikt lyxigt nichehus som gör mig extra kritisk och granskande.

Med sina mer eller mindre lyxiga förpackningar (man kan själv välja förpackning vilket är sympatiskt) och en marknadsföring som inriktar sig på klass och elegans känns Puredistances dofter som riktade till den växande gruppen " Nouveau Riche", delsegment kvinnor och män 35 + som ängsligt vill känna sig säkra på att de är "rätt". För en Puredistancedoft är alltid "rätt": Välbalanserad, av god kvalitet och modulerad men inte så spännande, en doft som absolut inte kan stöta sig med någon. Jag blev rejält besviken på 1, hade väntat mig betydligt mer efter vad jag har läst om doften. Retade upp mig på att M, även om den luktar bra, känns som en nästan rakt av parfymimitation av Hermès fina Bel Ami. Som tur är för Puredistance så tycker jag rätt bra om Antonia trots tvättmedelsnoten. Så kommande releaser från huset kan trots allt vara värda att testa.

För review av 1 och Antonia: Se reviewer 21/4 respektive 23/4.
För review av M: Se http://parfumistansblogg.blogspot.com/2011/03/puredistance-m.html

Sammanfattningsvis så tycker jag bäst om M följd av Antonia. De båda distanserar 1 ganska rejält.

Puredistance - Summary

Puredistance certainly is stylish, more or less classic perfumes of high quality. But they add nothing new, they are themes on the classics or other scents that's are already in the market. Puredistance alone should not be critisized for this, a large part of, especially the designer fragrance market, is just copycats of other scents. But it's just that the Puredistance seems to want to promote itself as a unique luxury nichehouse that makes me extra critical.

With its more or less luxury falcons (you can choose from at least two variations of bottles for each fragrance which is appealing) and a promotion that focuses on class and elegance Puredistances fragrances seems to be targeted at the growing group of "nouveau riche". Sub-segment men and women 35 + who anxiously want to feel confident that they are "right". And a Puredistance fragrance is always "right": Well balanced, good quality and modulated but not so exciting. A perfume that can not possibly offend anyone. I was really disappointed in 1, had expected much more from what I've read about the fragrance. Annoying that  M, even if it smells interesting, feels like an almost straight knock off (in perfume strength) of old classy Hermès Bel Ami. Luckily for Puredistance I think pretty good about Antonia despite the detergent note. So future releases from the house may nevertheless be worth testing.

In conclusion, I like M most, before Antonia with 1 pretty far behind.

Rating:

M: 4 
1: 3
Antonia:  3+

måndag 25 april 2011

Puredistance - Antonia

Bild: Hotel Sacher Wien,
foto: Gryffindor, some rights reserved (cc), Wikimedia Commons

For an (swe)english version of this review, just scroll down to the previous post.

Så till det sista av mina Puredistanceprover, Antonia, precis som 1 skapad av Annie Buzantian. Efter att ha testat M (på herr Parfumista) och 1 på mig själv och blivit besviken,säkert på grund av de höga förväntningar som skapats genom alla entusiastiska reviewer på diverse bloggar och forum, så väntade jag mig inte så mycket av Antonia. Men den visade sig i alla fall vara mer än de (i sammanhanget) lågt ställda förväntningarna. De allra första intrycken är lite skarpt och grönt. Men sedan känner jag en mjuk, fin och mer rundad version av Balmains Vent Vert, inte den senaste versionen utan den innan dvs Calice Beckers från 1990. Efter Vent Vert-fasen inträder ett lite krispigt stadium med gula lökväxter som påskliljor och tulpaner. Även om inga sådan noter nämns i doftpyramiden så är det intrycket som förmedlas. När det gäller den angivna irisnoten så finns inget av det morotsaktiga som ingrediensen oftast ger, själv skulle jag ha tippat på att det är själva blomman som ingår i Antonia. Antonia påminner här en del om Annick Goutals Heure Exquise, fast jag upplever HE som något mörkare och tätare. Det gröna i Antonia fortsätter ända ner i basnoterna och på vägen finns också stråk av vita blommor. Det finns tyvärr, när doften nått basnoterna eller kanske börjar det redan någonstans i mellanregistret, en dissonant not som påminner om ett, som tur är, dyrt lyx-tvättmedel. Det är det enda negativa som jag har att säga om Antonia. Tyvärr ökar irritationen ju mer Antonia tonar ned. Det ska trots allt vara en hyperexklusiv doft och en sådan förknippar man inte med tvättmedel, även om herr Parfumistas spontana kommenter var att "det luktar tvättmedel men ett exklusivt sådant".

Antonia är för mig en ljusgrön doft med accenter av ljust gult. En glad påsk och vårdoft med substans. Håller mer än hela dagen utan att fragmenteras på huden och har en lagom projektion. Välbalanserad där noterna flyter i varandra, med god kvalitet i ingredienserna. Elegant och bärbar dagtid, perfekt för eftermiddagsthe på Hotel Sacher. För att uppnå liknande effekt men UTAN tvättmedelsnot och till en lägre investeringskostnad, prova just AG:s Heure Exquise EDP. Till Antonias försvar ska sägas att den kräsnäsade herr Parfumista tycker att Antonia är bättre än HE.

Betyg: 3 + (hade det inte varit för tvättmedelsnoten hade det blivit 4)

Noter: Ylang-ylang, jasmin, ros, irisrot, geranium, murgröna, vanilj, vetiver.

Puredistance - Antonia (english version)

So for the last of my Puredistance samples, Antonia. Antonia is just as 1 created by Annie Buzantian. After testing M (on Mr. Parfumista) and 1 on myself  I was a bit disappointed, probably because of the high expectations created by all the enthusiastic reviews on various blogs and forums. Therefore I didn't expected much by Antonia. But it turned out to exceed my low expectations. The very first impressions are a bit sharp and green. But then I feel a soft, delicate and more rounded version of Balmain Vent Vert, not the latest version but the prior, ie Calice Becker 1990. After the Vent Vert-phase a crunchy stage occurs with the yellow bulbs as daffodils and tulips. Although no such notes are mentioned in the fragrance pyramid, it's the impression conveyed. In the case of the given iris note, there are nothing of the carrot-like smell that most often is associated with this ingrediens. I guess that it is the irisflower and not the root which is part of Antonia. Antonia recalls to some extent Annick Goutal Heure Exquise, though I feel that H E is slightly darker and denser. The green of Antonia continues down to the basenotes and on the way there are also streaks of white flowers. Unfortunately, when the smell reached the basenotes, or perhaps it starts already somewhere in the middlenotes, a dissonant note occurs, reminiscent of one, luckily, expensive luxury detergent. This is the only negative that I have to say about Antonia. Unfortunately, the irritation of this note increase, the more Antonia dry down. Antonia is a hyper-exclusive fragrance and I don't think parfumeweares like that their expensive fragrance reminds of detergent, even a luxary one. Mr. Parfumistas spontaneous comment also was "it smells like detergent but an exclusive one".

For me Antonia is a light green scent with accents of bright yellow. A happy Easter and springperfume with substance. Does more than the whole day without fragmenting on the skin and has a moderate projection. Well balanced with notes flowing into each other, with highquality ingredients. Stylish and wearable daytime, perfect for teatime at the Hotel Sacher. To achieve a similar effect but WITHOUT the note of detergent and at a lower investment cost, try AG Heure Exquise EDP. To Antonias defense should be mentioned that the picky Mr Parfumista think Antonia is better than H E.

Rating: 3 + (had it not been for the detergent-note it had been 4)

Notes: Ylang-ylang, jasmine, rose, orris, geranium, ivy, vanilla, vetiver.
 

söndag 24 april 2011

Puredistance - 1 (briefly)

A summary of yesterday's post about Puredistance 1.
A well-balanced scent that reminds me of a tame version of Lalique Flora Bella. So I stick to Flora Bella.

Rating: 3

lördag 23 april 2011

Puredistance - 1

Foto: Parfumista (c)

Det österrikiska/holländska lyxhusets doft 1 är precis som övriga från huset mycket omskriven och hyllad i bloggar och kommentarer. Antagligen har jag någon allvarlig olifactorisk defekt eller också är det en någon slags hype som haussar upp doften mer än vad den enligt mitt tycke är värd där man triggar varandra i berömmet. 1 inleds mjukt, sammetslikt, vitt blommigt. Herr Parufmistas kommentar: "Liljekonvalj, luktar inte tantigt, rätt trevlig". Några timmar senare tycker han att den är en ok, lite mysig doft. Och jag då:  En not jag kan känna förutom mjuka, vita blommor, är tydliga svarta vinbär, annars flyter noterna in i varandra på ett sömlöst och välbalanserat sätt. Och så fortsätter 1 tills dagens slut. När toppnoterna, som är det mest intressanta, har tonat ut, övergår 1 till slut i en diskret ganska myskig bas. Projektionen är nära då det är frågan om ungefär motsvarande parfymstyrka och 1 kan absolut inte störa någon i omgivningen utan finns där som en andra hud.

Redan från starten är det något som jag så väl känner igen fast i en mjukare, mer diskret, elegantare och mesigare form. Efter ett par timmar kommer jag till insikt: 1 har stora likheter med Bertrand Duchaufours Flora Bella för Lalique, fast FB är förstås kusinen från landet i sammanhanget. FB har större projektion, är mindre slipad men enligt mitt tycke mer intressant än 1.

Kanske är jag extra hård mot 1 då jag inte tycker att den lever upp till de förväntningar som alla hyllningar har skapat. Hög kvalitet men för mig ointressant. Flora Bella tilltalar mig mer.

Betyg: 3

Noter: Tangerin, neroli, svarta vinbär, ros, mimosa, magnolia, jasmin, ambra, vetiver, mysk

torsdag 21 april 2011

By Kilian - Incense Oud

Bild: Frankincense from Yemen,
Foto: snotch, some rights reserved, Wikimedia Commons

Det blir en sakral inledning på Påsken. Incense Oud är den tredje i By Kilians orientaliskt inspirerade serie Arabian Nights. Incense Oud är enligt de flesta källor skapad av Sidonie Lancesseur, enligt andra av Calice Becker som skapat de flesta av By Kilians och så även de första två dofterna i Arabian Nights.

Incense Oud inleds med milda och runda rökelseträ noter, de är inte så starka, skarpa och offensiva som i exempelvis Montales Full Incense eller Comme des Garcons Avignon. Men mitt allra första intryck är för några microsekunder faktiskt något från öppningen i Teo Cabanels Alahine !. Jag känner också en lagerbärsliknande ton bland rökelseträet och en mjuk kådighet. I den andra delen av Incense Oud är det trä och patchoulli som dominerar balanserad med ros på ett så subtilt sätt att den bara anas som en stödjande not. Visst har Incense Oud likheter med sina föregångare i Arabian Night serien Pure Oud och Rose Oud, även om dessa faktiskt som namnen äger innehåller oud. Basen i Incense oud har likheter med den i Pure Oud, minus oud, läder och gummiartade "tuffa"noter. Till exempel den lagerbärsliknande noten känner jag igen från Pure Oud. Kan tänka mig att Pure Oud utgör basen i serien runt man varierar övriga dofter. Reviewer av Pure Oud och Rose Oud kommer längre fram.

För mig är Incense Oud en sofistikerad rökelseträdoft men ingen ouddoft. En sådan där mörk, hemilghetsfull parfym i genren incense-patchoulli-mörk ros-oud-kådor-ambra-musk som är min absoluta favoritgenre av doft och som gör att jag inte kommer igång med vår och sommardofter hur mycket jag än vill!

Vad jag hänger upp mig på i Incense Oud är att man kallar den oud även om jag inte känner någon oud och ingrediensen heller inte finns angiven i notförteckningen. Kanske är det som Elena på bloggen Perfume Shrine spekulerar: Att man lagt in ordet oud av rent marknadstekniska skäl, för rida på slutfasen(?) av oudtrenden se http://perfumeshrine.blogspot.com/2011/02/by-kilian-incense-oud-fragrance-review.html. I min värld är Incense Oud istället en typisk mukhallat dvs en blandning, som kan innehålla oud men inte behöver göra det. Så den borde alltså heta Mukhallat Incense.

Sammanfattningsvis är Incense Oud en mild, rund, sammetsmjuk och diskret doft med liten projektion. Det är en doft som bäraren njuter av för sig själv. Passar utmärkt både i formella och informella sammanhang, helt enkelt en mycket användbar doft. Värd att prova även om man redan har en typisk rökelseträdoft, Incense Oud har sin egen tvist på temat. Enda negativa är att Incense Oud har en, i mitt tycke, för liten projektion.

Betyg: 4

Noter: Kardemumma, peppar, ros, geranium, grapefrukt, papyrus, cederträ, patchoulli, rökelseträ (incense), sandelträ, ekmossa, labdanum, mysk,

onsdag 20 april 2011

Påskdofter

Foto: Herr Parfumista (c)

Nästan varje år har jag skrivit om påskdofter precis innan påsk. Påskdofter finns i olika doftfamiljer och olika år, känner jag för olika typer. Vissa år är det gröna och lökiga dofter som ger associationer till påskens blommor, andra år tar den sakrala känslan över med rökelsedofter och vissa år dominerar dofter med draging åt godishållet. Förra året var det den senare kategorin som gällde för mig med Montales White Oud som paradnummer, det finns en mashmallowsliknande not i WO. För att variera påsktemat något lämnar jag i år förslag på passande dofter i respektive kategori.

Sakrala dofter (incense)

Incense Extreme (Andy Tauer): Hög, ljus, kall och klar rökelse.
Messe de Minuit (Etro): Rökelse med smått abnorma undertoner.
Avignon (Comme des Garcons): Katolsk mässa, en masse.

Grönt, krispigt, lökiga dofter

Chamade (Guerlain): Hyacint och krispiga lökväxtblad.
Vent Vert (Pierre Balmain): Grön, stram galbanum.
Parfum Subtil (Salvatore Ferragamo): Krispiga, kyliga, tulpaner.

Dofter med godisnoter

Havana Vanille (L'Artisan Parfumeur): Romindränkt vanilj.
Angel (Thierry Mugler): Mörk choklad tillsammans med patchoulli.
Nina (Nina Ricci): Kanderat äpple.

Vilka dofter känner du för inför Påsken?

Glad Påsk till alla Parfumistor!

måndag 18 april 2011

Parfums DelRae – Emotionnelle

Foto: Melon, Gaetan Lee, (some rights reserved)
Wikimedia Commons

När jag först duttar på Emotionnelle ur provet undrar jag om parfymören, den store Roudnitskas son Michel, vill spela bäraren ett spratt. Jag var i och för sig beredd på att det skulle lukta rutten melon/kemiskt schampoliknande efter att ha läst ett antal reviewer. Och ja, på mig doftar den övermogen, på gränsen till rutten gul melon, däremot känner jag ingen överdos av något kemiskt. Övermogenmelonfasen fortsätter minst hela toppnoternas utveckling. Lite längre in i doften i mellanregistret, känns det som pastellfärgade, halvsega, små runda pastiller. En doft som jag så väl känner igen från något sådant godis men just nu inte kan precisera vilken produkt det rör sig om. Vissa små påskgodisägg kan smaka något liknande den här doften. Det finns också en blommighet med bland annat viol som skymtar fram. När doften börjar närma sig basnoterna blir den melonigt myskig, först känns det lite spretigt på något sätt men sedan rundas melonen och mysken av mot varandra och bildar en riktigt trevlig harmoni. Nu känns också små stråk av på gränsen till rutten melon och en not som jag förknippar med omogen banan. Den noten kan jag också känna i Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss även om den doften har en mer elegant utstrålning än Emotionnelle.  

Emotionnelle kräver sin bärare och den behöver antagligen fler provningar än mitt prov kan leverera för att jag helt ska komma underfund med doften. En originell och glad doft med en melonnot som känns ganska äkta, rund och fullmogen till skillnad mot den typiskt kemiska aqua-melonen som finns i så många fräscha dofter. Passar dagtid främst vår och sommar men kan även pigga upp den mörkare årstiden.

Betyg: 3

Noter: melon, tangerin, bergamott, irisblad, viol, jasmin, katrinplommon, ylang-ylang, cederträ, vetiver, kryddpeppar, vanilj, kanel, ambra, labdanum, honung.

fredag 15 april 2011

Passande klassiker 4 (4)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

Så till det trevliga: Nedan ett urval klassiker som passar mig bra (vissa superbt) och som jag alltid trivs i.

Angel (Mugler) Högre makter har varit nådiga! Jag har turen att passa i Angel. Det är så härligt att få krypa in i Angels värme en gråkall dag om vintern.
Coco (Chanel) Har skördat mycket beröm i denna barockinspirerade skönhet. Tankarna går till päls, broderier på silkessammet och stora juveler. Också en vinterfavorit.
Fracas (Piguet) Tuberosernas drottning, ett andra skinn på mig. Föregångaren till moderna tuberosedofer som Carnal Flower och Tubèrose Criminelle. Fast Fracas är minst lika modern, den är tidlös!
Poison (Dior) Denna giftiga, fantasifulla kryddigt fruktiga oriental passar mig bra året om. Diorbasen slår aldrig fel.
Parfum d’Peau (Montana) Den här är svår precis som Fracas. På mig ingår den en slags kemisk förening med huden och övergår i en ny dimension. Har man turen att passa i den är den, liksom Fracas, gudomlig Parfum d’Peau är en stor, varm men ändå kylig, blommig, lätt lädrig, åttiotalschypre.
Cabochard (Grès) Denna höga, träigt lädriga chypre känns ren och befriande i dagens fruktigt blommiga doftdjungel. Maskulin och befälstagande.
Eau d'Hermès (Hermès) Denna kryddiga Eau vinner i längden. Den är alltid rätt och elegant. Som en Hermèsscarf.

Vilka är dina klassiska pärlor?

Kommentar 2011: Måste bara ha Parfum d'Peau någon dag. Herr Parfumista tjatar ofta om den.

torsdag 14 april 2011

Passande klassiker 3 (4)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

Vid sidan om besvikelserna i förra inlägget, finns en del klassiker som passar hyfsat alternativt glänser till under vissa förhållanden men kan bli en mindre katastrof under andra omständighter. Den här listan är svår att ta fram, den kräver ett ärligt rannsakande och bort med alla önsketänkanden.

1000 (Patou) Fin aldehydisk blomparfym med den exklusiva osmanthusblomman i centrum. Blir aldrig mer än normalbra på mig trots en lovande öppning på doften.
Boucheron (Boucheron) I sig en fin doft som luktar gott på flaskan men blir tråkig på mig. Finns ett litet spår av Oscar i doften, något som irriterar mig.
Panthere (Cartier) Även om den har en trevlig plåsterton i sig så finns även här lätta spår av Oscar som irriterar. Doften är också för damig för mig.
Nuit de Noel (Caron) På mig blir den bara en typisk tjugotalsdoft men utan något extra. Känner inte mycket av julkryddorna. Kan bero på att jag testat Edt-version. Parfymkoncentrationen är säkert något helt annat.
Jean Louis Scherrer (Scherrer) Denna eleganta, gröna chypre kan spela bäraren (och har spelat mig) otäcka spratt. Varning för överdosering!
Bandit (Piguet) Vill så klart att denna tuffa läderchypre ska smälta in som ett andra skinn. Men det gör den inte utan den lägger sig liksom lite utanpå. Mycket känslig för störningar i kroppskemin, typ infektioner. Men så är den också en oberäknelig chypre.
Aromatic Elixir (Clinique) Denna örtigt kamomilliga chypre tycker jag bra om. Men den tar ett steg längre på många andra som bär den.

Vilka är dina oberäkenliga klassiker?

Kommentar 2011: Numera är det bara Bandit och 1000 som får en chans ibland. Övriga prover är slut och inte ersatta eller i det fall det fanns en flaska så har jag den inte kvar heller. Vill ha säkrare kort en så här.

onsdag 13 april 2011

Passande klassiker 2 (4)

Foto: Pafumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

Tyvärr passar jag inte i någon av nedanstående stora kreationer:

Mitsouko (Guerlain) Hur mycket jag än vill passa i denna persiko-trä-chypre så funkar den inte. Men alla andra Parfumistor verkar den passa på …
Shocking (Schirapielli) Luktar kryddig ros på flaskan men enligt herr Parfumista doftar den på mig damträff på Svalnäs.
L’Air du Temps (Ricci) Får mig att känna mig som den framlidna brittiska drottningmodern- wanna-bee.
Oscar (de la Renta) Passade (?) för tjugofem år sedan men luktar i dag som om (återigen enligt herr P) farmor stigit in i bilen.
L’Heure Bleue (Guerlain) Vem vill inte passa i den blå timmens melankoliska doft? Så fin på flaskan men blir tant applicerad på mig.
Chanel No 5 (Chanel) Tyvärr, tyvärr, på mig luktar denna klassikernas klassiker parfymbutik. Den blir liksom bara en doft.
Rose Absolute (Goutal) Denna rena rosendoft slutar tyvärr bara i ett potpurri på mig.

Vilka är dina klassiska besvikelser?

Kommentar 2011: Har gjort mig av med de flesta av dessa prover eller om det fanns en flaska. Den enda som jag fortfarande kämpar med är Mitsouko, någon enstaka gång har den som helhet blivt bra på mig. Vanligen doftar toppnoterna bra men sedan....Chanel No 5 har jag närmat mig igen och nu passar den riktigt bra även om  Eau Premiere passar bättre...L'Heure Bleue finns förstås kvar som referensrör men jag försöker inte ens testa den mer.

tisdag 12 april 2011

Passande klassiker 1 (4)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

En sann Parfumista vill såklart passa i de stora klassikerna. Så idealisk är dock inte verkligheten och faktum är att jag generellt sett passar sämre i klassiker än i dofter av mer modernt snitt. En faktor som inverkar tror jag är att de moderna dofterna har väldigt hög andel syntetiska ingredienser som dessutom tagits fram för att passa många olika kroppskemier. Vidare har många klassiker reformulerats och man har bytt ut ursprungliga ingredienser mot sämre kopior.

Vissa klassiker har jag kämpat med till vansinne för att få att passa och till slut givit upp. Testat olika dosering, vid olika årstider osv men med samma nedslående resultat.

I några inlägg framöver kommer jag att ta upp några som inte passar mig, några som är neutrala och slutligen några som passar. Jag sätter tidsgränsen för klassiker någonstans kring tidigt nittiotal och lämnar de som kommer senare – nutida klassiker – därhän. Just nu i alla fall …

söndag 10 april 2011

Betyg på dofter (rating)

Testredskap  Foto: Parfumista (c)

Informationen i det här inlägget har jag också lagt på en fast flik (se bloggens huvud) så att det går snabbt att nå ratingkriterierna för dofterna.

När jag beskriver och utvärderar en doft i en review så avslutas det hela med ett sammanvägt betyg. I ratingen väger jag samman komponenter som: Kvalitet på ingredienser, hållbarhet på huden, balans i kompositionen, originalitet, om doften har en intressant utveckling under dagen, om doften stimulerar fantasin och känns intressant, om doften är prisvärd, om doften är en överaskning eller besvikelse. Sammantaget ger det en subjektiv bedömning utifrån de erfarenheter och kunskaper som jag ackumulerat under flera decenniers parfymintresse.

Betygsskalan (ratingen)

5. Exellent doft. Något utöver det vanliga, kanske redan en klassiker eller en blivande klassiker.
4. Mycket bra doft.
3. Bra doft. Fullgod, det vill säga inga hinder från att köpa doften om man gillar den.
2. Mindre bra. En doft som inte håller måttet fullt ut. Inte köpvärd för mig.
1. Dålig, en doft som underpresterar.

Ett sifferbetyg kan följas av ett "+" om doften ligger mitt emellan två betyg. Det kan vara vissa aspekter som gör att doften till viss del förtjänar ett högre betyg, till exempel hög kvalitet i ingredienser och fin balans i en i övrigt tråkig och inte så originell doft.

Jag har märkt att det gått inflation i min betygssättning av dofter, en 3:a är ju faktiskt en normalbra doft som är helt ok. Ändå har jag sällan satt en 3:a. Enligt normalfördelningen borde de flesta betygen också vara en 3:a. Urvalet av de dofter som jag skriver om är i och för sig främst 3 och uppåt, för det mesta lyckas jag undvika att beställa prover som hamnar i kategorin 1-2.

Därför kommer jag att den närmaste tiden gå igenom och revidera min rating av dofter i reviewerna i Parfumistans blogg (men inte i Parfumistans dagbok) och försöka hålla mig strikt till skalan enligt ovan.

lördag 9 april 2011

Inga vårkänslor....

Vårtecken, foto: Herr Parfumista (c)
Trots att våren äntligen är här så lyser längtan efter vårliga dofter med sin frånvaro. Inte ens mina trevliga gröna, som är ett bra sätt att inleda våren med, lockar. Nej jag framhärdar i mörka rosor, ouder, gourmander och kryddiga kreationer. Efter helgen får det vara nog. Nästa vecka är det jag som kommer att tvångsparfymera mig i för årstiden mer "passande" dofter. Kommer jag bara på spåret så är jag nog snart på banan. Och det går ju alltid att smyga in någon dag då och då med en mörk och dramtisk doft-skönhet.

För att påbörja den mentala omsvängningen har jag så smått börjat fundera på vilka jag ska prioritera. Chanel No 19, Annick Goutals Heure Exquise och Vero Kerns Onda står på menyn i den gröna gruppen. Hermès Amazone, MPG:s Magnolia Pourpre och Annick Goutals Quel Amour! lockar i den ljust blommiga gruppen. Se där, "lockar", allt är precis som när det gäller det mesta annat bara en fråga om att ändra mindsetet. Och så är jag sugen på  Pradas Infusion d'Iris, Les Nereides Musc Samarkand och Serge Lutens Sa Majesté la Rose, obs; ljus och grön ros.

torsdag 7 april 2011

Nu vet jag...(2)

Foto: Parfumista (c)

Läste någonstans, tror att det var i en tråd på Basenotes, att doftgurun/forskaren Luca Turin och hans fru Tania Sanchez, när de skrev The Guide, har sniffat och bedömt alla dofter på sticka. Man kan förstå att de inte inom rimlig tid ska ha hunnit testa och utvärdera över tusen dofter och dessutom utgör doftstickan en neutral arena. Varje människas kemi påverkar mer eller mindre en doft och på så vis är testmetoden med stickor mest rättvisande. Däremot är det, som skribenten framhöll i tråden vissa dofter som inte kommer så bra till sin rätt, dofter som kräver en mix med hud för att riktigt blomma ut. Det kan vara förklaringen till att de dissar vissa dofter/dofthus som andra i andra sammanhang håller högt. Exemel på dofter som får lägsta betyg i The Guide är de från Sisley och Mona di Orio. Monas dofter är enligt min mening typiska "skinscents" som kräver interaktionen med huden för att verkligen bli något.

tisdag 5 april 2011

Parfums DelRae - Amoureuse

Døtrene Benzon
Målning av Peter Severin Krøyer, 1897
Trapholt kunstmuseum, Danmark

Den här gången har jag sparat det bästa til sist: Storblommiga, krämiga Amoureuse är det amerikanska parfymhuset DelRae:s första doft. Även den är precis om de tidigare i veckan reviewade Début och Bois de Paradis skapad av Michel Roudnitska.

Amouresuse är härligt, stort amerikanskt storblommig samtidigt som den har en lagom täthet som gör att den inte blir påträngande. Många som kommenterar den anser att den kan bli för stor men jag tycker att den är precis lagom, och kinkige herr Parfunista har inte klagat på någon överdosering så..... Amouresuse inleds med en kardemummanot som på mig följer med även ned i mellanregistret. Även fruktigheten från tangerinen i toppnoten följer med mig in i hjärtat där härligheter som tuberose, jasmine och lilja (tahitisk ingefärslija vad nu det är) döljer sig. Liljan här känns ganska lätt, lite kripig som om de gröna bladen också extraherats. I mellanregistret skapar dessa noter tillsammans en ny dimension, något som känns som papper i kombination med pion i en krämig textur, som om det vore en bodylotion ungefär. Kanske är det honungen i basen som ger den effekten. Honungen, kanske i kombination med det varma sandelträet ger också en härlig bivaxliknande not som varar väldigt länge. Amoureuse är för mig en varm, lite blåsig, solig högsommardag med klarblå himmel. Precis som på bilden med de små flickorna längst upp.

Jag som så ofta brukar finna likheter med andra dofter hittar inga ordentligt lika. Amoureuse har en känsla och något i innehållet som påminner om Annick Goutals Passion. Flera nämner också Vivienne Westwoods Boudoir och visst finns vissa likheter i starten men Boudoir är mycket kraftigare, mörkare och lortigt animalisk. Då jämför jag med orginalforumlan, jag vet inte hur nuvarande Boudoir dofter, den ska vara ganska olik så det är möjligt att Amoureuse påminner om den. En del nämner också en lortighet i Amoureuse men jag finner inte de noterna utan tycker att Amoureuse är ganska frisk, det är nyutslagna, krispiga blommor.

På mig är Amoureuse mjukt rund, solig och helt underbar! Jag har turen att den, till skillnad från Début, minglar bra med min kemi, något som  i och för sig dofter med tuberose brukar göra.

Betyg: 5

Noter: Kardemumma, tangerin, tuberose, tahitisk ingefärslilja, jasmin, sandelträ, cederträ, honung och mossa.

lördag 2 april 2011

Parfumerie Générale - ett favorit parfymhus

Ett av de hus jag uppskattar allra mest, även om vissa dofter kan bli lite av en repetition, är Parfumerie Générale. Men vilka hus repeterar inte sina framgångsrika doftbaser? Konstigt nog har det blivit väldigt få reviewer under åren men det ska jag råda bot på och lägga in en PG review då och då. I (arbets)veckan som gick gjorde jag en djupdykning bland mina PG-prover och märkte att jag uppskattar dem än mer än tidigare.

Så här såg veckan ut:

Måndag i Intrigant Patchouli, veckan behöver en mjuk och komfortabel start. Fin patchtolkning med spritsig ingefära i toppen och lagom med ambra i basen.

Tisdagen fortsatte i lite ljusare men där med inte sagt särskilt klena doftnoter. Ett försök att locka fram våren i den örtiga, citrusblommiga på min hud extremt hållbara Yuzu Ab Iratio gjordes men slutade med snöfall.

Onsdag: Jag gav upp för kylan och beslöt att trösta mig och krypa in i underbara Cuir d'Iris. En av de finaste läderdofterna på marknaden enligt mitt tycke.

Torsdag, nytt försök att lätta upp med L`Eau Guerriere. Får inga associationer till en vattenkrigare, för mig är det här en meditativ och lugnande bark, rökelse och tvålig kanel doft.

Lite stil och klass inför helgen, fredag i den kryddigt, träiga jasmindoften Drama Nuui. Elegant och nedtonad med en varm sandelträbas som i kombintaion med jasminen ger ett chai the liknande intryck.

Alla dofterna ovan ligger i betygsskalan 4+ till 5, bra kvalitet samt att Pierre Guillaume står för sin egen stil. Och jag gillar den stilen...