Hösten - en giftig tid

Det är inte bara giftiga svampar i skogen om hösten. Hösten är också doftmässigt Poison-tid. Som den gamla Dior-fantast jag är, gillar jag Poisonerna skarpt. Diors bas passar för det mesta mycket bra med min hudkemi. Dessutom var Dior de dofter jag sniffade in innan jag var medveten om vad parfym är. Min mammas signaturdoft är Diorissimo men även Miss Dior och Dioressence ingår/ingick i hennes doftgarderob.

Hösten 2007 publicerade jag några inlägg om Poisonerna som jag tycker att det är läge att reprisera (självfallet med aktuell kommentar) denna höst då Poison faktiskt fyller kvartsseklet. Hip Hip Hurra!
När det gäller de äldre Poisonerna som jag skriver om så är de inte av den senaste formuleringen men heller inte av den första, utan från den formulering som var aktuell ca 2004.

I morgon sparkar Poison-serien ingång

Keiko Mecheri - Mulholland

Inför sommaren 2010 släppte den amerikanska parfymskaparen Keiko Mecheri en serie på fyra citrusbaserade dofter. Tidigare har jag recenserat Tarifra (se http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=615650 ) som väl mest kan beskrivas med en, om än positiv, axelryckning. 
Mulholland är inspirerad av motorvägen i Los Angeles, något som man i första hand inte associerar med en citruscologne.Mulhollands noter beskrivs som petit grain, citrus, patchoulli, sandelträ och ambra. Känner också en tydlig pepprighet doften igenom, kanske är det sandelträets pepprighet men det känns som att peppar lagts till. I inledningen är Mulholland smått originell, det finns en ton och en känsla av gammal, dammig vinflaska förvarad i vinkällare. Detta varar dock bara en kort stund, i mellanregisteret är det en tämligen konventionell brygd av pepprig citrus blandad med övriga ingredienser. I början påminner pepprigheten mycket om herrdoften ST Dupont. Mulholland håller mycket bra under dagen trots sin lätthet och på kvällen framträder en fin sandeltränot harmoniserad med en mycket mild patchoulli. Faktum är att hållbarheten, doften fragmenteras inte under dagen, och de i sammanhanget distinkta basnoterna ger en känsla av att klara en varm dag på asfalt.

Känslan är mer positiv med Mulholland än vad jag upplevde Tarifa. Men det känns som om jag känt Mulholland i flera tappningar tidagare, förutom den korta vinaktiga inledningen så är det inte särskilt originell. Men jag uppskattar den mycket fina, lätta, sandeltränoten i basen. Och känslan av motorväg i värme.

Betyg: 3+

Flyttat

Så har min blogg flyttat för tredje gången senast från

http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/

där intresserade kan ta del av bakgrund och tidigare inlägg. De inlägg som jag skapade när Parfumistans blogg låg på Damernas Världs hemsida finns tyvärr inte längre tillgängliga på nätet så en del  av dem kommer i repris här med dagsfärsk kommentar.

Jag hoppas att gamla läsare hittar hit liksom nya.

Alla tillönskas en härlig Parfymhöst!
Parfumista

Parfum d’Empires - Eau Suave

Bildkälla: Wikipedia, Joséphine målad av Francois Gérard

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i september 2008 .

Eau Suave från 2005 är en doft i Parfum d’Empires serie av parfymer som inspirerats av historien. Parfum d’Empires parfymör, Marc-Antoine Corticchiatto har sökt bland historiska doftrecept och omabetat dem i sin egen, modernt anpassade tappning. För konceptet med historiska dofter har han fått pris av Frankrikes forskningsministerium.

Eau Suave är en blommig, något fruktig chypre i den nya stilen, dvs inte den typiska ekomossebasen utan en mer kalkig bas. Doften har inspirerats av Napoleon I:s första hustru Joséphine. Joséphine var som bekant en av historiens stora parfumistor, bl a älskade hon mysk. Men också rosor var en favorit och hon hade stora rosenodlingar vid slottet Malmaison.
Eau Suave är en kryddig rosparfym som inte ger känslan av potpurri. I inledningen luktar den inte så gott, inledningen påminner en del om Guerlains Nahema. Men till skillnad mot Nahema (på mig) så övergår Eau Suave till en underbar rosendoft på mig när den når mellanregistret. I Eau Suave finns också en antiseptisk känsla. På empiretiden kombinerade man framförallt Eau de Colognerna med lite bakteriedödande sprit. I basen finns en lagom myskighet och kalkighet och sent på kvällen kommer vissa noter som påminner om kalkigheten i Miss Dior Cheries basregister. Eau Suave är i samma genre som Soir de Lune men den är mindre framträdande och mer subtil.

Eau Suave framkallar sinnebilden av kallt och grått väder och detta till trots, de lättklädda, frysande empiredamerna som ständigt riskerade lunginflammation och en för tidig död. Deras enda skydd mot kylan var stora kashmirsjalar med fantastiska mönster.

Eau Suave inleds med koriander, saffran, peppar och ros. I mellanregistret finns nypon från ros, persika och hallon. I basen finns mysk, mossa, trä och vanilj.

Eau Suave är en klart avancerad doft. Inledningen kan skrämma bort dem som kräver smickrande toppnoter. Det kan behövas flera användningar innan man kommer underfund med Eau Suave. Men när så har skett så är man (=jag) såld på denna antiseptiska, kryddrosiga lätt myskiga, kalkiga och mycket väl balanserade komposition. Doften är ultrafeminin och ska inte användas vid tuffare situationer som förhandlingar och liknande. Den passar däremot utmärkt om man känner sig lite melankolisk och kanske vill drömma sig bort till fjärran tider.

Betyg: 5

Kommentar: Betyget 5 står sig för denna nostligskt, berörande doft. Jag riktigt ser kejsarinnan Josephine i sin rosenträdgård en gråmulen sommardag.

Nu flyttar jag igen...

Importerat från min gamla blogg Parfumistans dagbok som startades på Expressens blogportal hösten 2006

....till

http://parfumistansblogg.blogspot.com/

Får se om det är enklare för parfymintresserade att hitta dit, annars är jag tillbaks här igen. Gamla inlägg ligger kvar så klart.

Hoppas vi syns på nya stället!

Tidig höst 2010

Så här när hösten precis gjort sitt intåg kan precis allt användas, en härlig årstid med andra ord. Ute är det både varmt och kallt, soligt och grått.  Just nu har jag av någon anledning (kanske ett försök att hålla kvar sommaren) en viss faiblesse för varma, vita blommor som:
Lady Caron (Caron): Vitblommig doft med tydliga inslag av magnolia. Har en lätt men äkta chyprebas, min flaska är inköpt i en av Caronbutikerna i Paris introduktionsåret år 2000 vilket var precis i skarven för restriktionerna gällande ekmossan.
Passion (Annick Goutal): Vitblommig med inslag av tuberose som flyter in i övriga blommor på ett sätt som gör den liksom "sömlös". Allt på en fin, mörkgrön bas med bland annat mossa. Mossigheten känns som en djungelmossa och ger en känsla av hela den tropiska undervegitation med en visst inslag av ruttnande växtdelar. En varm och mångfacetterad elegant!
Självklart smyger det sig in dofter från helt andra kategorier också som:
Nina (Nina Ricci): Det karamelliserade, ambrerande äpplet på träbas är sammanlänkat med mycket trevliga tidiga höstminnen för min del.
Amouage Gold (Amouage): Högkvalitativ parfym i tantgenren men rätt doserad är den helt underbar. Särskilt stundande ruggiga höstdagar.
Infusion d'Iris Edp (Prada): Trots att herr Parfumista anser att den är tantvarning på mig så känner jag mig så i komfort i denna iris-trä blandning. Jag är glad att en sådan bärbar och riktigt bra doft finns lätt tillgänglig i butikerna. En pärla bland mainstream, hade lika gärna kunnat ges ut som en nicheparfym.
Roma (Laura Biagiotti): Har återupptäckt denna min gamla trotjänare sedan nittiotalet. Efter den lite tuffa, gröna början tonar den ut i pudrig tonkaböna, ambra, trä och vanilj. Mycket bärbar, en doft för dagar när jag inte vet vad jag känner för.
Escale à Pondichéry (Dior): Egentligen en sommarparfym med sin tydliga bergamott, jasmin, lätta kryddighet och svarta te. Men passar mig klart bättre i lite kallare väder. Den kan bli för mycket i värme. Pondichéry är en doft som är mycket känslig för dosering, väder och bärarens kemiska status för stunden. Men det är en sådan oberäkenlighet som skapar spännande dofter.

Soir de Lune - Recension

Foto: Herr Parfumista (c)
Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i september 2007.

Först känns Soir de Lune inte så insmickrande för näsan såvida man inte gillar storslagna 80-talschypres som Diva, Montana Parfum d’Peau, Knowing och Eau de Soir. Av senare års kreationer påminner den om Agent Provocateur men A P är mer kryddig, tuff och rå.   

S d L behåller sin storslagenhet rakt igenom och den signalerar, liksom sin syster Eau de Soir, en elegant kvinna som tar plats. Soir de Lune är dock mjukare och blommigare i framtoningen. I ett stadium tycker jag personligen att det kortvarigt framträder lite för mycket ljus blomma som liljekonvalj och något som påminner om syren. Denna fas går ganska snabbt över och basen, som är det bästa, framträder med trä, honung och en rosig kryddighet som börjar redan bland hjärtnoterna.

S d L har en bra närvaro och bra hållbarhet tills fram på kvällen. Eftersom den tar en del plats är den lämplig för elegantare tillställningar eller i jobbsituationer där det krävs ett statement, till exempel vid förhandlingar. S d L är en bra doft för den som vill kliva in i de stora chyprenas värld men har man redan Eau de Soir, Knowing etc så är frågan om S d L är en berättigad investering. Jo, det är den faktiskt ändå, om man gillar den här typen av numera nästan utrotningshotade dofter. S d L bör finnas i varje sann Parfumistas garderob.

Betyg: 5

Kommentar 2010: Jag tycker att SdL är lika bra idag. En blivande klassiker.