fredag 30 april 2010

Stora åttiotal

Länge har det varit rätt diskreta, transparenta och minimalistiska dofter, även om det på senare tid smugit sig in vissa moderniserade åttiotalsinfluenser i parfymeriet. Ibland känner jag för en stor åttiotalare som motvikt mot allt diskret. Till exempel:


Joop! Femme (1987): Träig oriental med tydlig ton av varmt sandelträ med apelsinblomma, ros och jasmin. Toppnoterna har lite karaktär av rengöringsmedel men det går snabbt över. Dessutom stämmer oftast tesen svåra toppnoter = bra fortsättning, smickrande toppnoter = medioker fortsättning. En riktig komfortdoft i kallt väder.


Fendi Original (1985): Varm och farlig läderchypre med stänk av mörk ros och något såpigt grönt samtidigt som den är väldigt oblommig. En riktig kultdoft som bör appliceras med försiktighet.


Jardins de Bagatelle (1983): Stor, vit blombukett där noter av tuberose fint smälter in i buketten. En doft som luktar olika beroende på årstid och som är intressant för att olika komponenter framträder olika tydligt olika gånger. Förra gången jag bar den kände jag en rotig ton (typ irisrot) som jag inte tänkt på tidigare. Dessutom kände jag att den inte är särskilt söt.


Längtar du efter stora dofter? I så fall vilka?

onsdag 28 april 2010

Utmanande dofter

Utmanande dofter behöver inte passa mig så bra men de ska vara spännande, intressanta och utvecklas så att de lockar till sniff på handleden under hela dagen. Förenas de dessutom kemiskt med mig så är det förstås fullträff och toppbetyg. Några i mitt tycker utmanande dofter är:


Fantasia de Fleurs (Creed): Denna kejsarinnan Sissis bukett från 1862 kan vid första sniffen verka som en snäll bukett. Men i skuggorna i den soliga gröna, blommiga trädgården lurar animaliska noter genom Creeds så typiska ambergrisbas.


Nocturnes (Caron): Tvålig aldehyd som påminner om en daggig skogsglänta där solen just stigit upp. Man anar skogsrån och alver. Inga direkt smickrande toppnoter men i basen påminner den lite grand om Hermès Terre. Nocturnes är en spännande doft som ger olika intryck varje gång.


Rose Essentielle EDP (Bulgari): Dess plastiga lite kitschiga början trasformerar sig på mig till en rosa ros omgiven av något grönt violbladigt vilande på en mycket hållbar vit myskbas.


Epic (Amouage): Mina oreserverade hyllningar till denna flerdimensionella tolkning av Sidenvägen ”by night” finns att läsa i min analys från januari. En doft som gör att jag helt tappar koncentrationen på det jag ska göra.


Har du exempel på några utmanande dofter?

måndag 26 april 2010

Utmaning eller bara lukta gott?

Varför bär du parfym? Bara för att lukta gott eller för att doften ska vara en utmaning eller både och?


Själv går jag mer och mer mot att doften måste vara en utmaning eller framkalla tydliga associationer eller bilder. Luktar den dessutom gott och minglar bra med min kroppskemi, då är det en doft som får högsta betyg.


Det finns förstås dagar då jag inte orkar med särskilt mycket intryck och bara vill lukta gott. Men de tillfällena blir allt färre och ofta tråkas jag ut av en doft som bara luktar gott. Dofterna måste ha något mer, att jag längtar efter dem eller ser fram emot nästa batalj med en doft som inte passar mig så bra men ändå är intressant, välkonstruerad och mångfassetterad. Bra dofter är enligt mitt förmenande just de dofter som utmanar, jag längtar efter och som ger associationer eller bilder och som är intressanta hela dagen.

söndag 25 april 2010

lite till...

Något jag också fått lära mig under tiden som gästbloggare hos en stor tidning är att man ovillkorligen måste använda egna bilder dvs som man själv har producerat och har blidrättigheterna till. Alternativt köpa från en bildbyrå men det är förstås inget för en obetald hobbybloggare. Det hjälper inte heller att publicera källan, man kan bli stämd upp till öronen i alla fall. Så många bloggare är modiga som frimodigt hämtar bilder från nätet. Här kommer det bara att bli eget producerat bildmaterial och därför inte så rikligt illustrerat.

Tillbaka igen

.....där Parfumistan började 2006 och efter drygt 2,5 år utflykt hos Damernas Värld. Skönt på ett sätt, här är det bara att skriva av sig parfymtankarna direkt, levererar man till en tidnings officiella hemsida krävs först korrekturläsning av någon på redaktionen. Så det gäller att ha framförhållning eftersom det kan ta tid att få tillbaks texterna, man får tänka vårdofter i februari för att ha förrådet fyllt när våren väl kommit. Nackdelen är förstås att det är mycket enklare för parfymintresserade läsare att hitta den här bloggen jämfört med en som ligger på en officiell hemsida och det är enklare för läsare att kommentera på ett sådant ställe. Har lite jäktigt just nu men hoppas att komma igång ordentligt här snart... 
Och dagens doft är den underbara lavendel/rökelsedoften Un reverie au Jardin av min allra mesta favoritparfymör Andy Tauer. 

måndag 19 april 2010

Burberry – Recension

Burberry är en typiskt bra doft att ta en dag när man inte vet vad man ska ha. Den är lagom men har en egen elegant och samtidigt lite sportig identitet. Lite Ralph Lauren-stil fast i brittisk tappning. På mig framträder äppligheten på ett varmt sätt liksom inlindad i trä och tonkabönans lite söta pudrighet. Det är en varmare och mjukare äpplighet än i den myskiga, våta och lite kalla Nina från Nina Ricci. Burberry passar såväl i sportiga och casual sammanhang som på jobbet. Hållbarheten under dagen är mycket god och doften kan avnjutas ofragmenterad en bra bit in på kvällskvisten.


Betyg: 2+

Burberry – Beskrivning

Burberry från firman med samma namn, kom ut 1995. Under en del år hette den Burberry London men fick 2005 åter byta tillbaka till Burberry på grund av lanseringen av de nya London-dofterna. Burberry är en fruktigt blommig doft på en lätt orientalisk botten. Den är rätt typisk för tiden runt 1995, en annan liknande doft är till exempel Joop! All about Eve som kom året därpå. Med sin äpplighet känns de här dofterna som föregångare till Nina Riccis Nina och DKNY:s Be Delicious som kom ett decenium senare.  Burberry går bra att använda sommartid trots sina orientaliska inslag. Basen förstärker doften och gör den mer hållbar än en vanlig blommig, fruktig doft. Doften ger associationer till en dag på golfbanan eller en höstpromenad i Burberry-trenchen.


Burberry inleds grönt och fräscht men absolut inte mesigt: Lavendel, mint, bergamott, timjan, svarta vinbärsblad och marigold. I mellanregistret finns gröna äpplen, persika, geranium, jasmin och ekmossa. I basen sandel- och cederträ, tonkaböna och ambra.


Recension i nästa inlägg

fredag 2 april 2010

Transformeringsdoften

Har idag gjort ett försök att närma mig mer vårliga dofter. Bryggan över kan kanske vara tidlösa, kult-klassikern Eau d'Hermès, skapad av den store Roudnitska 1951. Kryddig cologne som sitter hela dagen; kummin är det genomgående temat men här finns också kanel, kardemumma, tonkaböna, björknväer, bergamott, lavendel och en uppsjö andra ingredienser. Den är inte precis vårlig men det är en doft som passar året om men minst när det är som kallast. I de senare klassikerna från Hermès, Equipage och Bel Ami känner jag tydliga spår av Ed'H. Om Bel Ami finns tyvärr tråkiga nyheter som jag får ta senare..

Påskdofter

Saker och ting som jag associerar med påsk är: Smågodis, särskilt skum, choklad och gele. I år har invasionen av påskägg och tårtor fullkomligt exploderart på jobbet, jag börjar nästan misstänka att någon konkurrent försöker att göda ihjäl oss. Ljuslila/lavendel och rökelse alltså den mer sakrala delen av Påsken. Tidigare år har jag mest skrivit om denna typ av dofter (med undatag av någon vanilj om jag inte minns fel. I år tänker jag uppehålla mig först och främst vid godisdelen och de dofter som jag tycker kan passa i påsk i denna genre är:
Montale White Oud: Doften ger mig associationer till en fluffig vit mashmallow. Ouden är återhållen och spelar bara en supporterande roll och harmonierar mjukt med noter av jasmin, vanilj, ambra och sandelträ. Allt i en mycket bärbar och elegant blandning, det är absolut inte fråga om någon sliskig gourmanddoft.
Hanvana Vanille: Varm och fin vaniljdoft som absolut inte är godissliskig. Här är det vaniljfrön kombinerat med mörk rom. Se mer:
 http://www.damernasvarld.se/damernas/parfumistans-blogg/2010/01/16/lartisan-parfumeur-havana-vanille-recension/index.xml
http://www.damernasvarld.se/damernas/parfumistans-blogg/2010/01/16/lartisan-parfumeur-havana-vanille-recension/index.xml
Ha en Glad Påsk med dina påskdofter!

En rosa ros

En doft som kanske kan transformera mitt intresse till vårdofter är Bulgaris Rose Essentielle EDP. RE är visserligen ingen vårdoft utan kan bäras året om. Med sin rosa ros på myskig bas passade den utmärkt i mörkaste november förra året då det var ganska varmt och fuktigt ute. RE är en verklig favorit för mig. En särskild anledning att bära den snart igen är för att hylla denna ljuvliga dofts nyligen bortgångna skapare Beatrice Piquet. Beatrice blev bara 46 år gammal men kommer alltid att bli ihågkommen genom sina dofter. Se också 
http://1000fragrances.blogspot.com/2010/03/obituary-beatrice-piquet-1963-2010.html

torsdag 1 april 2010

Vårofobi

Så är Påsken här! En av årets trevligaste helger tycker jag, våren i antågande, några extra dagar ledigt och allt det där....Men i år är det lite annorlunda, hade inte gjort så mycket om kylan hängt kvar ett tag till eftersom jag inte känner den minsta längtan efter vårdofter än. Nej, jag hänger fortfarande till stor del kvar i orientalerna som jag blivit så förälskad i igen under de kalla och snöiga månader som varit. Jag som trodde att jag tröttnat på orientaler efter i alla fall två vintrar då jag just inte känt någon draging till dem. Men i början av januari "tvingade" jag mig att börja använda dem igen och efter ett par dagar var jag helt fångad. Nu kan jag bara inte släppa varmt, mjukt, torrt, träigt, pudrigt, kådiga Imperial Opoponax eller den så meditativa medeltidsdoften Mecca Balsam. Och ska erkännas, i förrgår bar jag Opium. Men nu blir jag väl tvungen att släppa den för säsongen - eller kanske ska jag hoppas på ett litet snöoväder i april?

lördag 23 januari 2010

Resultatet

....av eftermiddagens dekantering till det yngre gardet. Mycket pillande och trillande, känns som man befinner sig i labbet. Bara den vita rocken saknas. Urvalet blev någorlunda brett och inte extremt eller svårt:
Eau de Lalique (Lalique): En lätt träig modern cologne på myskbas. Har en lätt dillton i toppnoterna som är lite speciell. Användbar året runt.
Kate (Kate Moss): Min enda kändisdoft måste förstås smyga sig in i prover. Men jag gillar denna mörkt rosiga, myskiga, lätt syrliga och modernt skalade patchoullidoft skarpt.
Infusion d'Iris (Prada): Mer användbart, modernt klassiskt än så här kan det inte bli. Mandarin, apelsin, iris, rökelseträ, apelsinblomma, galbanum och vetiver. En snäll och sötare efterföljare till Serge Lutens ikon Iris Silver Mist.
Eau de Pamplemousse Rose (Hermès): Garpefrukt och ros i en upplyftande mix av de transparenta dofternas mästare: Jean-Claude Ellena.
Sandalo (ETRO): Även om inte orientaler hör ihop med den yngre generationen så kan en ren, lätt, mjuk och varm sandelträ cologne ändå vara ett första steg att närma sig denna grupp.
Baby Doll Paris (YSL): En arketyp för doftfamiljen "fruity-floral" som ju förknippas med de unga måste förstås smyga sig in. Baby Doll Paris tycker jag tillhör de bättre.
Förhoppningsvis ger denna lilla provkollektion en ökad nyfikenhet på parfymer. Fast resultatet riskerar förstås också att bli det helt omvända.....

Ungdomen är framtiden!

Idag ska jag dekantera doftprover till herr Parfumistas brorsdöttrar. De är precis i början på sin (hoppas jag långa och lärorika) parfymresa. Det gäller alltså att de inte som så många teens-/pre-teens, fastnar i Spears, Gynning och Clean-träsket. Samtidigt gäller det förstås att inte vara för "udda" i urvalet, det kan lätt skrämma bort en som just startat upp. Gäller alltså att välja några bra, ålders- och i viss mån tidlösa dofter, lämpligen ur mainstream/designerhus sortimentet så att de inte är för svåra.
Rapport följer om utfallet!

fredag 22 januari 2010

Orientaler

Kan inte låta bli att skriva lite spontaninlägg här ibland ändå. Det är så mycket smidigare än på DV bloggen där alla inlägg först ska läsas igenom av en redigerare.
Nu till ämnet: Har nu (som jag skrev i förra inlägget) burit orientaler i flera veckor och de två senaste klassiska orientelar som JHL, Prelude, Shalimar och moderna orientaler i klassisk anda som Imperial Opoponax och Youth Dew Amber Nude. Och ännu har inte längtan efter lätta, transparanta dofter som förebådar våren infunnit sig som det brukar så här i slutet av januari. I stället känns det som att jag kommer att fortsätta den klassiska orienttrenden säkert någon vecka till. Känner ingen lust att lämna gruppen nu. Men det ska medges att det tog nästan en vecka innan jag började känna mig i komfort med de här dofterna igen. Och ja, JHL är en herrdoft men vem bryr sig.

måndag 4 januari 2010

Åter i spiltan....

....iförd giftiga 25-åringen Poison (Dior). Så nu är det slut på den fria parfymbloggar-glamouren. Man bör vara hemmafru, pensionär eller liknande för att ha tid att hålla sig ordentligt à jour och skriva långa, inlevelsefulla analyser. Så den parfymsugne hänvisas nu till min ordinarie "Parfumistans blogg" på Damernas Världs websida. Där blir som vanligt ett par inlägg i veckan se: 
http://www.damernasvarld.se/damernas/parfumistans-blogg/
PS: Känns härligt för nu i kylan känner jag äntligen för mina orientaler och andra tunga dofter som jag under hösten nästan trott att jag tappat entusiasmen för. Hoppas att andra också känner så, det kan kanske bli en orientalisk våg de tolv kalla veckor som är kvar till Påsk! Sedan dags för vårdofterna - fast längtan efter dessa kommer säkert att infinna sig redan om någon vecka eller två.

torsdag 31 december 2009

Nytt år i....

Nuit Noire från underskattade Mona di Orio, flera dofter är 1:or enligt Luca T. Håller definitivt inte med. Animalisk, mörk, lortig floral oriental. Typisk pälsdoft som passar en kall och snöig nyårsafton. Modernt retro i stilen.
Gott Nytt År till eventuella läsare!

onsdag 30 december 2009

Årets stolpskott 2009

Det här är egentligen inte ett inlägg som "bör" skrivas men det är ju alltid kul att kommentera den andra delen av skalan. Har i och för sig inte doftat på så mycket som jag får usch-känslor av eftersom jag brukar läsa på innan jag doftar på något, det gäller att inte slösa med doftsinnet på vad som helst. Men ibland blir det en spontansniff som i fallet:
Scarlett (Cacharel): Kemisk, skrikig, sötsliskig fruktbomb. En doft som jag förstår kan trigga parfymallergi. Den verkar mest lämplig för kemisk krigföring. Bör bara appliceras med enstaka sprits, då blir den kanske bättre. Flaskan är däremot väldigt fin, det var den som gjorde att jag luktade (tyvärr).
En annan som kunnat kvalificera sig, men som inte är på samma sätt direkt frånstötande är Carolina Gynnings Go Girl! Marc Jacobs Lola är förresten inte heller den en direkt nödvändig produkt.
Hoppas jag inte har gjort någon ledsen. Bu eller bä beror helt på de egna preferenserna, dosering och hur doften minglar med den egna hudkemin. Så på några bärare är säkert både Scarlett, Go Girl! och Lola jättefina dofter. Och vem vet, när jag kommit längre i min olifactoriska utveckling kanske jag lär mig uppskatta de här också!

tisdag 29 december 2009

Årets segrare 2009

Pukor och trumpeter:

Epic Woman från Amouage.

Segrade efter en hård strid med de övriga (se gårdagens inlägg). Motivering: Beror dels på att vintern tagit sitt grepp och Epic är en perfekt värmare. Men Epic är också en sådan där mörk doft som jag typiskt längtar efter i augusti. Och den kan även bäras i augusti i minimal dos och inte på stranden. Det är också den doft 2009 som jag direkt vid första spritset från provet kände att jag bara MÅSTE ha. Epic är lyxig, mörk, sammetsartad, kryddig, elegant ja allt jag kan önska sig.

måndag 28 december 2009

Årets dofter 2009

Doftutgivningen eskalerade ytterligare 2009, inte ens den värsta parfymnörd (som undertecknad) har en chans att hänga med. Man får koncentrera sig på olika urval i doftfloran. Vissa parfymnördar inriktar sig bara på nischdofter men även dessa är idag alltför många att hålla reda på. Själv fokuserar jag (nog) på ett antal parfymmärken som över tiden visat sig passa mig eller vars dofter jag tycker är intressanta. Dessa finns både inom segmenten nisch och mainstream.
Eftersom jag bara luktat på en försvinnande liten del av 2009 års produktioner så är mina val för slutstriden helt personligt präglade av min smak för närvarande. Dofterna i sig är inte heller jämförbara då de kommer från så olika doftfamiljer.
Här är kandidaterna:
Escale à Pondichéry (Dior): Ska erkänna att den först inte föll mig i smaken särskilt mycket men sedan har den växt. Och det är ju kännetecknet för en fin doft, att den utvecklas, är fortsatt intressant och ofta inte något som man gillar i början. En doft som kräver tillvänjning - sådant gillar jag. Transparent doft med bergamott, torra jasminblad och svart te som tongivande noter på mig.
Epic Woman (Amouage): Mer tjat om Amouage, men jag har tyvärr fallit för denna plånboksplundrande parfymlinje. Som tur är räcker proverna länge pga hög koncentration. Epic har en av årets stora modeingredienser oud som bärare ihop med frankincense, kryddor, mörka rosor, patchoulli osv. Påminner mycket i stilen om Montale men en något mer förfinad blandning. I allafall Montales tidiga parfymer är för riktiga hard-core oud lovers som jag.
Une Rose Chypreé (Andy Tauer): Inte Andys allra bästa på min hud, den tonar ned relativt snabbt jämfört med övriga. Men jag älskar själva formulan, känner ett inslag av enbär, även om Andy själv dementerat detta och berättat att lagerblad kan anta den doftnyansen med vissa omgivande ingredienser. Doften är mörk men inte kvalmig och ligger någonstans mellan chypre och oriental. Och här finns äkta ekmossa trots att det är en helt ny parfym, Andy inehållsdeklarerar ingrediensen med mängd och är därmed helt compliant med EU-regelverket.
Turtle Vetiver Exercise No 1(LezNez): Smyger in en av herr Parfumistas favoriter - den är klassad som unisex. Turtle är den första i en serie vetivertolkningar som Isabelle Doyen (vanligen husparfymör för Annick Goutal) skapar helt utan restriktioner för det lilla schweiziska Indieparfymhuset LezNez. Turtle är mycket ren för att vara vetiverdoft, lite citrus lyfter toppen och cederträmixar fint i basen. En torr, ljus och grön vetiver.
Fieldnotes from Paris (Ineke): Fick ögonen (eller näsan på) Ineke Rühland, San Fransisco baserad parfymör genom att jag läste någonstans att Andy Tauer håller hennes dofter högt. Och Andys olifactoriska sinne litar jag på till 110%.  FNfP är är bärare av en av den andra populära doftnoterna 2009 nämligen tobak. Här är det fråga om en ljus och ren piptobak, association till när morfar stoppade sin pipa när jag var liten. I basen finns också en underbart mjuk tonkaböna. Doften innehåller även bivax och en ren patchoulliolja. Doften är i första hand en kvinnlig tobak men kan mycket väl bäras av en man.
Infusion Fleur d'Oranger (Prada): Blev först besviken när jag provade denna. Men sedan har F d'O växt, och det finns en slags härlig vintage pudirghet i all orangeblomma, neroli och mandarin supporterade av en återhållen tuberose och jasmin. Ger känslan av att bo på ett fint hotell i Italien eller Frankrike. Doften har många kritiker men alla är sin egen näsa närmast.
L'Eau de l'Hermine (Lostmarc´h): Det bretangeska huset Lostmarc´h:s lavendeltolkning är transparent och mycket bärbar. Kombinationen med citrus lättar upp lavendeltonerna och gör att de aldrig blir lite kvalmigt, tunga ungefär som en instängd lavendelpåse i ett linneskåp. Mycket bra som vår- och sommardoft men fungerar hela året.

I morgon avslöjas segraren!

lördag 26 december 2009

Dagens doft - Muscs Kublai Khan

Bär idag den famösa Muscs Kublai Khan från Serge Lutens (1998). Som  de flesta av Serges dofter är MKK skapad av perfymören Christopher Sheldrake.
Hypade MKK beskrivs som en farlig, skitig, svettig parfym - inget för kontoret med andra ord.  Den effekten har den sannerligen inte på mig. På mig är den en finstämd, lite pudrig kummindoft. Den finaste och mest välbalanserade kumminkomposition som jag har sniffat på. Kummin har annars en tendens att bli just rå, svettig och skitig. Men det upplerver jag mer av i Alexander McQueens Kingdom eller i alla kummindofters förebild: Eau d'Hermes skapad av den store Edmond Roudnitska 1951. Där kan man prata om rå och sexig doft.
MKK har även en myskbas som känns tidlös. Självklart är den kemisk men inte den där kemsika vita myskdoften som är så populär för närvarande.
MKK är en bra året runt doft och i mitt fall passar den också på kontoret.
Betyg 4

Tribute Attar (fortsättning)

Måste så här sett i backspegeln omvärdera Amouages Tribute Attar något.
Högklassiga ingredienser, mycket koncentrerad, så till den milda grad att jag först kände att jag fått för mycket. MEN efter en halv dag så var den bara helt borta. Alltså från hyperkoncentrerad till puts väck. Kan ha att göra med att det är en olja och det stora inslaget av naturliga ingredienser. Ju mer kemi, ju bättre hållbarhet tycks regeln vara.
Tycker att Amouages (också den från 2009) Epic är ett bättre val. Den sitter lätt ett dygn och har även den mycket fina ingredienser om än  med mer inslag av kemi.

Tribute Attars reviderade betyg blir 4 och det beror på den dåliga hållbarheten på huden. För en doft i den här prisklassen kräver man betydligt mer. Ingredienserna och kompositionen är fortfarande 5.

torsdag 24 december 2009

Amouage Tribute Attar

Så sitter jag nu här på julafton i några droppar Tribute Attar från Amouage. Ärligt talat blev det någon droppe för mycket för den är otroligt tät, lädrig och mäktig. Tribute är en oljebaserad parfym som bär orientens ingredienser. Den utvecklas i böljande vågor mellan kryddighet, yppersta jasmin och taif ros, balsam, hartser och läder. Lädret dominerar tidigt men sedan kommer de andra blom- och kryddvågorna för att sedan reprisera lädret fast i en mer utblandad form. Det finns en viss not i lädret som påminner om lädret i Fendi pour Femme och i Farina Gegenübers Kölnisch Juchte.
Tribute är en doft där det händer något hela tiden så den är inget att bära om man måste koncentrera sig på "något seriöst". Den kräver så pass mycket att jag inte skulle orka bära den flera dagar i sträck. Tribute är en typisk fest- och helgdoft.
Tribute ger associationer till shejkens luxuösa tält, i öknen om natten. Jag ser också bilder av sammet i mörkt dova färgtoner, brokad och tunga juveler à la renässansen eller barocken.
Som de flesta attarer så är Tribute en unisexdoft. På en skala tycker jag att den drar något mer åt den maskulina sidan. Den har just ingen sötma och blommorna är nedtonade, i alla fall på mig.
Tribute är en sådan där doft som gör att man först aldrig vill se åt en tio -i-topp- liste-doft igen. Men eftersom den är så krävade så behöver man ändå de bra av de "vanliga dofterna" för att inte helt tappa koncentrationen i vardagen.

Betyg: 5

Sist men inte minst: En riktigt God Jul!

lördag 19 december 2009

Veckans doftintryck

Senare delen av hösten har jag dragits till gröna respektive transparenta dofter. Började känna viss oro över att jag kanske var "färdig" med orientalerna. Men där ser man hur mycket vädret faktiskt inverkar: Så fort kylan slog till i måndags så längtade jag genast efter mörka, dova dofter. På julfesten blev det Givenchys mörka, rökelseträiga, ambrerande, vaniljiga  Organza Indence. Som tur är har jag en originalflaska dvs den med den böljande klänningen. Den reformulerade (i rak flaska) som släppts ganska nyligen saknar tydligen (vad jag har läst, har inte själv luktat) en del från originalet och når inte upp till samma nivå.  Men det är säkert som vanligt: Reformulering = billigare ingredienser och likriktning mot andra dofter.

tisdag 15 december 2009

Julaftonsdoften

Är alltid roligt att planera kring (sedan blir det något annat än vad jag tänkt i alla fall). I år är doften given: Har lyckats komma över några droppar av Amouages nya parfymolja Tribute Attar och de inväntar julafton där i provröret. Enligt alla beskrivningar så är den en helt fantastisk mörk ros, jasmin, läder och rökelsedoft. Blir nog årets investering 2010.

måndag 14 december 2009

Julfest

I morgon är det julfest på jobbet. Gäller att tänka sig för redan på morgonen så att jag väljer en doft som sitter långt in på kvällningen. Sedan ska den passa den mörka årstiden. Kandidater so far:
Back to Black (By Kilian): Ren och fin tobaksdoft.
Le Parfum (Lalique): Gourmand oriental med peppar och ros.
Epic (Amouage): Oudbaserad orientalisk dröm. Men jag vill inte göra slut på provet....
Baghari (Piguet): Apelsinblommebaserad, aldehydisk elegans.
I slutändan blir det säkert något helt annat, man kan fundera och planera men sen beror det ändå på känslan för stunden.

söndag 13 december 2009

Lucia i No 1

Vilken doft passar för luciatåget den här lite halvslaskiga luciadagen?  Aus Liebe zum Dufts No 1 (framtagen i samarbete med parfymören Marc vom Ende) är doften som passar hela luciatåget. Den är unisex även om jag tycker att den slår något mer åt det maskulina hållet och herr Parfumista tycker tvärtom, vilket medför att jag kommer att använda upp provet.
Varför passar då No 1 den här ganska varma lucia? Jo, den är en transparant kryddoft, en som passar året om. Den beskrivs visserligen som att den fokuserar på läder men på mig slår kryddorna ut, framför allt ingefäran men även kardemumman. Jag känner även stänk av kanel även om den inte anges bland ingredienserna. Citrus är en av de inledande noterna, men för mig är det som sagt mest frågan om den i strukturen liksom gasiga ingefäran.
No 1 är en typisk bra användbar basdoft i en parfymgarderob, en sådan där som man tar till när man inte riktigt vet vad man ska använda. Dock inte så där jätteoriginell.

Betyg 3+

lördag 12 december 2009

Nytt försök

I Parfumistans blogg på DV:s websida blir det ibland lite långa ledtider då det krävs att allt redaktionellt material ska läsas igenom av en redigerare. Och så här innan jul är det förstås extra bråda dagar. Samtidigt svämmar doftintrycken över så vad kan väl då passa bättre än att skriva lite spontaninlägg på gamla kära Parfumistans dagbok.

Grönt är skönt


Foto: Parfumista (c)
Det ser ut att bli en grön jul och det passar ju bra med den gröna parfym-mood som jag befunnit mig i de senaste veckorna. Den seriöst doftintresserade har såklar inte undgått att grönt är en av dofttrenderna just nu. Men jag har känt för grönt ändå (tror jag). Har på sista tiden avnjutit några gröna skönheter:
Alliage (Estee Lauder): En av de tuffaste, grovhuggna gröna. Bränt gräs, vetiver, em crazy not av marsipan! och något tillbakahållet blommigt. Alliage spelar i sin egen liga.
Chanel No 19 EDP(Chanel): Klassisk stram elegans, grönt med vita blommor. En riktig skönhet som gömmer sig bakom standardsortimentets tio i topp listor. Men som alla gröningar - svår att få att passa, så det gäller att ha tur att kemin klickar. Och så förstås: Försiktig dosering.
Tiare (Ormonde Jayne): Har No 19:s stil och finess och även här gäller det att ha tur med kemin. Till skillnad från andra tiara-dofter så har den här inte den varma, tropiska kokosmjölkskänslan. Tiare är istället kall och elegant.
Amyitis (Mona di Orio): Gillade den inte alls vid första provningen, men provet räcker ett par gånger till. Så den kommer säkert att vinna i längden. Komplexa dofter är ofta inte insmickrande i början.
Vad tycker du om för gröna dofter? Gillar du dem så här mitt i vintern?

torsdag 1 november 2007

Ettårsjubel!!!


Bild: Parfumista (c)
Det är med en känsla av nostalgi som jag skriver här igen. Idag för ett år sedan, drog jag igång Parfumistans dagbok i detta forum.
Det har varit en utvecklande olifaktorisk resa. Visserligen kunde jag mycket om dofter redan innan då det är ett intresse sedan decennier, men tack vare bloggandet har jag satt mig in ännu djupare i ämnet.
Min egen olifaktoriska utveckling under detta år kan kortfattat beskrivas att ha gått från ett brett fiskande efter godbitarna i främst masssortimentet men även från en del nischhus, till att numera nästan helt fokusera på nischhus. Doftmässigt har jag insett att det i regel är de mörka, dova, djupa dofterna som attreherar. De måste trigga fantasin! Det börjar bli dags att fasa in parfymsamlingen i detta spår. Så jag får väl sätta igång att sälja av mina fina, lätta och fräscha dofter hur bra de än må vara.
En oväntad olifaktorisk vändning är att jag plötsligt gillar rosor. Dock mörka, dramatiska rosor, inte potpurri liknande rosendofter.
Eftersom Expressen tyvärr inte insåg finessen med en nischad, kunskapsorienterad blogg som denna, så återfinns mina parfymskriverier numera hos Damernas Värld, Parfumistans blogg. Expressens filosofi verkar istället vara att lyfta fram den vanliga, breda typen av modeblogg.
Jag kan filosofera över vad som hänt om jag ägnat detta föräldralediga år åt daytrading istället. Plånboken hade troligen varit mer välfylld eller kanske tvärtom med de senaste veckornas börsfall i åtanke. Men parfym är i allafall ett långt roligare sätt att dränera plånboken än att lägga samma tid på att studera och agera på aktiemarkanden.
Snart väntar återgång till verkligheten och kontorets alla olifaktoriska intryck. En källa till många blogginlägg! 
Åter till historien: Premiärdagen bar jag Givenchys Organza Intense det minns jag utan att bläddra tillbaka. Dagens doft Nilang från Lalique är inte av samma kaliber men den är fullt OK. Den som vill veta mer får läsa om den längre fram på Parfumistans blogg.

När det gäller stilfrågorna så har jag gjort ungefär samma resa som med dofterna. Från något bredare inriktning, till strikt svart och nyligen till en liten oväntad vändning (precis som med rosorna) där jag känner att jag inte bara vill gå i dräkt/kostym, kjol/byxor och blazer, kashmirjumper/ cardigan och kjol/byxor utan att jag vill ha något annat också. Så det kommer att bli en del klänningar i vinter. Har även skärpt mig lite på skofronten och satsat på stövlar och ett par ganska högklackade pumps. Det är så trist att alltid ha korrekt kontorsklack, höjd 3-4 cm.

Blir spännande att se hur bloggandet utvecklas framöver. Skrivklådan finns ju alltid där...

onsdag 19 september 2007

PUKOR OCH TRUMPETER!!!

Teknikgudarna var nådiga! Idag premiär för Parfumistans blogg i Damernas Världs Webupplaga. Jag har en stående blogg inriktad på parfym&doft som komplement till redaktörens modeblogg.
Det känns faktiskt mer ändamålsenligt att få släppa lös sin skrivklåda om parfymer i en tidning som är helt inriktad på mode & skönhet. Roligt att den möjligheten skapats!
Jag hoppas att ni som gillat att läsa om parfym & doft fortsätter att följa min blogg på DV. Det går bra (ska gå bra) att klicka under länkar DV Parfumistans Blogg och i huvudet på Parfumistans dagbok.
Parfumistans dagbok blir kvar på Expressen främst som stilventil men ett och annat doftrelaterat inlägg hittar not också hit.