Årets dofter 2009

Doftutgivningen eskalerade ytterligare 2009, inte ens den värsta parfymnörd (som undertecknad) har en chans att hänga med. Man får koncentrera sig på olika urval i doftfloran. Vissa parfymnördar inriktar sig bara på nischdofter men även dessa är idag alltför många att hålla reda på. Själv fokuserar jag (nog) på ett antal parfymmärken som över tiden visat sig passa mig eller vars dofter jag tycker är intressanta. Dessa finns både inom segmenten nisch och mainstream.
Eftersom jag bara luktat på en försvinnande liten del av 2009 års produktioner så är mina val för slutstriden helt personligt präglade av min smak för närvarande. Dofterna i sig är inte heller jämförbara då de kommer från så olika doftfamiljer.
Här är kandidaterna:
Escale à Pondichéry (Dior): Ska erkänna att den först inte föll mig i smaken särskilt mycket men sedan har den växt. Och det är ju kännetecknet för en fin doft, att den utvecklas, är fortsatt intressant och ofta inte något som man gillar i början. En doft som kräver tillvänjning - sådant gillar jag. Transparent doft med bergamott, torra jasminblad och svart te som tongivande noter på mig.
Epic Woman (Amouage): Mer tjat om Amouage, men jag har tyvärr fallit för denna plånboksplundrande parfymlinje. Som tur är räcker proverna länge pga hög koncentration. Epic har en av årets stora modeingredienser oud som bärare ihop med frankincense, kryddor, mörka rosor, patchoulli osv. Påminner mycket i stilen om Montale men en något mer förfinad blandning. I allafall Montales tidiga parfymer är för riktiga hard-core oud lovers som jag.
Une Rose Chypreé (Andy Tauer): Inte Andys allra bästa på min hud, den tonar ned relativt snabbt jämfört med övriga. Men jag älskar själva formulan, känner ett inslag av enbär, även om Andy själv dementerat detta och berättat att lagerblad kan anta den doftnyansen med vissa omgivande ingredienser. Doften är mörk men inte kvalmig och ligger någonstans mellan chypre och oriental. Och här finns äkta ekmossa trots att det är en helt ny parfym, Andy inehållsdeklarerar ingrediensen med mängd och är därmed helt compliant med EU-regelverket.
Turtle Vetiver Exercise No 1(LezNez): Smyger in en av herr Parfumistas favoriter - den är klassad som unisex. Turtle är den första i en serie vetivertolkningar som Isabelle Doyen (vanligen husparfymör för Annick Goutal) skapar helt utan restriktioner för det lilla schweiziska Indieparfymhuset LezNez. Turtle är mycket ren för att vara vetiverdoft, lite citrus lyfter toppen och cederträmixar fint i basen. En torr, ljus och grön vetiver.
Fieldnotes from Paris (Ineke): Fick ögonen (eller näsan på) Ineke Rühland, San Fransisco baserad parfymör genom att jag läste någonstans att Andy Tauer håller hennes dofter högt. Och Andys olifactoriska sinne litar jag på till 110%.  FNfP är är bärare av en av den andra populära doftnoterna 2009 nämligen tobak. Här är det fråga om en ljus och ren piptobak, association till när morfar stoppade sin pipa när jag var liten. I basen finns också en underbart mjuk tonkaböna. Doften innehåller även bivax och en ren patchoulliolja. Doften är i första hand en kvinnlig tobak men kan mycket väl bäras av en man.
Infusion Fleur d'Oranger (Prada): Blev först besviken när jag provade denna. Men sedan har F d'O växt, och det finns en slags härlig vintage pudirghet i all orangeblomma, neroli och mandarin supporterade av en återhållen tuberose och jasmin. Ger känslan av att bo på ett fint hotell i Italien eller Frankrike. Doften har många kritiker men alla är sin egen näsa närmast.
L'Eau de l'Hermine (Lostmarc´h): Det bretangeska huset Lostmarc´h:s lavendeltolkning är transparent och mycket bärbar. Kombinationen med citrus lättar upp lavendeltonerna och gör att de aldrig blir lite kvalmigt, tunga ungefär som en instängd lavendelpåse i ett linneskåp. Mycket bra som vår- och sommardoft men fungerar hela året.

I morgon avslöjas segraren!