Dagens doft - Vol de Nuit

Jag sväääävar, högt i det blå, eller snarare grå, när jag tittar ut genom fönstret. Fast egentligen skulle jag sväva i mörker för jag är idag iförd Vol de Nuit (nattflygning), Jaques Guerlains skapelse från 1933. VdN är en hyllning till de kvinnliga flygpioniärer som gjorde allt från rekordförsök till "vardagliga" postflygningar under sent tjugotal och tidigt trettiotal. Även Carons  Ernest Daltroff hyllade dessa amazoner redan 1929 med sin En Avion.
VdN startar ganska likt  Shalimar även den en skapelse av JG. VdN är dock mindre söt, är lättare på vaniljnoten och jag känner ingen tydlig ambraton. VdN är en av få orientaler som jag kan tänka mig att bära i varmt väder på sommaren, dock inte stekhett. Den är ganska lätt med en klart träig ton, och den är också klassificerad som en träig oriental. Om Shalimar är mer rå och djurisk, en boudoirdoft, så är VdN förfinad och sofistikerad. VdN kan lätt ta plats i vilket styrelserum som helst. Möjligen kan den även bäras av en man, med rätt hudtyp.
VdN inleds med citron, mandarin,apelsin, apelsinblomma och bergamott. I hjärtat finns gröna blad, galbanum, narciss och aldehyder. I basen finns vanilj,trä, mysk, viol, sandelträ, ekmossa och kryddor.
Ännu ett konstverk, en högkvalitativ doftblandning som sällan sätts samman i dagens genomkommersialiserade, ängsliga, parfymvärld!

Doftbeskrivningar

Det är lustigt hur samma parfyms komposition kan skilja sig i olika beskrivningar. Det finns till och med de som knappt har en ingrediens gemensam. Då är det bara till att lita på sin egen näsa. Man får heller inte ta ens överensstämmande beskrivningar för hela sanningen. De måste användas kritiskt och kompletteras med vad den egna näsan urskiljer för noter. 

Dagens doft - Infini

Är nu inne på andra dygnet med Infini från Caron. Doften skapades av husets grundare Ernest Daltroff 1912 och moderniserades 1970.
Infini gör mig "confused". Den är klassad som en aldehydisk blomparfym men det känns inte helt givet. Den påminner i starten en del om Etros Palais Jamais som är en trä/the doft. Någonstans mellan hjärt- och basnoter påminner den också om Lauders gröna Aliage. Infini tillhör en dofttyp som få bär idag och jag tror att den som är förtjust i dagens moderna parfymer kan ha svårt för Infini. Den har en viss gammalmodig touch men den luktar inte "tant". Precis som med alla Caroner så är Infini sin egen. Alla dofterna har en personlig karaktär, de apar inte efter en tidigare säljframgång utan man tänker nytt med varje doft.
Infini inleds maskulint och jag får associationer till lägereld i skogen vid ruggigt gråväder. Den börjar rökigt och träigt. Sedan följer ett hjärta med blommor som håller på att vissna. Det är en tung blomdoft som inte blommar ut utan det känns som blommorna är på väg att börja ruttna. Låter inget vidare men det luktar absolut inte illa. Lite senare börjar den lukta lite sött grönt, ett stänk av marsipan. Allt ligger på en träig botten och aldehyderna känns igenom hela doften men som sagt inte på ett "tantigt" sätt.
I toppen har Infini aldehyder, persika, coriander, neroli och bergamott. I basen ros, jasmin, ylang-ylang, viol, liljekonvalj och nejlika. Jag känner också lite hyacint. I basen sandelträ, civet, mysk, vetvier och tonkaböna.

Dofttrend

Såg någonstans att chypres är på gång igen. Men åt det mer moderna, fruktiga, bubbliga hållet som Miss Dior Cherie. Inget fel på den doften men när blir de tyngre blommiga chypreklassikerna à la mode? Som härliga Y som jag sitter och sniffar på just nu! 

Parfym är som musik

Parfym är som musik i många aspekter. I sin sammansättning där parfymen som helhet går i dur eller moll (lättare eller tyngre). Sedan alla noter och toner som ingredienserna utgör. Hur deras interaktion skapar sinnesstämningar.
Även när det gäller näsans utveckling  och dess mottaglighet för olika dofttyper utveckas på samma sätt som för musiken. Från den lättare Mozart (fräschhet och lätta blommor) till den komplicerade och stundtals enerverande Schönberg (udda krydd-, läder- och chyprekompositioner).

Dagens doft - Y

Behövde bara titta ut idag för att konstatera:Chypreväder! Grått, slaskigt och några plusgrader. Perfekta förhållanden för en chypre med andra ord. Redan i går kväll ska erkännas, hade jag fingrat lite på YSL:s första doft Y från 1964. I morse vacklade jag lite och funderade lite på att ta det givna alternativet till Y, Miss Dior. Men det var nog mest för sakens skull, det gick inte att motstå Y.
Y tillhör, liksom Miss Dior, gruppen gröna chypres. Y är mer råbarkad och sträv än Miss D, som är lite blommigare, pudrigare och lädrigare. Y har också mer fruktiga inslag. Båda bärs också av vissa avantgardistiska herrar då de har en viss maskulin touch.
Y inleds med gröna blad, persika, aldehyder, gardenia och kaprifol. I mellanregistret följer det klassiska chypre-mellannotsackordet jasmin, ros, ylang-ylang samt viol, tuberose och hyacint. I basen självklart ekmossa samt ambra, civet, sandelträ, patchouli, vetvier, benzoin och styraxkådor. Alltså en mångfald i doftkompositionen som få dofter lyckas uppnås i dag.
Y är en användbar doft som går både till casual och kontoret. Det är ingen liten mesig blomdoft utan den tar plats och kräver sin dam. Bra doft vid tex förhandlingar.

Dagens doft - Madness

Det blir en dag med Madness från Chopard. Jag gillar de bäriga toppnoterna och blyertspennatonen skarpt. Recenserad någon gång i november för den som vill veta mer.
Härlig doft som tyvärr hamnade lite i bakvattnet när den lanserades 2001. Annonskampanjen innhöll bilder av Twin towers, 9/11 kom, och då förstår ju alla vad som hände med annonskampanjen.
Att det är Christine Nagel som skapat Madness förstår man då den har många likheter med en annan "blyertspennadoft" kreerad av henne; Fendis Theorema.