Dagens doft - Aramis 900

Är en torr, mycket örtig doft med tydliga roseninslag. Aramis 900 från 1973 är den maskulina versionen av Cliniques Aromatics Elixir som kom två år tidigare. Både Aramis och Clinique ägs av Estee Lauder och idén att göra en dam och en herrdoftutifrån samma bas går igen även bland Estee´s dofter.
Aramis 900 är, liksom Elixir, raka motsatsen till de söta gourmanddofterna. 900:an är mindre mäktig (en lightversion) och överväldigande än Elixir. Elixir har ett större inslag av torkad ros. Örtigheten ger ett slags medicinskt inslag. Man associerar till apotek och vita rockar.
Hållbarheten över dagen är inte så bra som Elixirs. Så här på kvällen doftar 900:an svagt. Positivt är att doften inte fragmenterats utan fortfarande känns hel.
I toppnoterna i denna chypre finns citron, rosenträ, kamomill och bergamott. I hjärtat  ros, nejlika, violrot och geranium. I basen mossa, patchoulli och vetvier.

Konsten att maximera genom smart minimering

Under gårdagens middag kom ett mycket angeläget ämne upp: Hur man packar på bästa sätt för tjänsteresa.
En väninna beskrev hur hon för en veckas resa släpat med en hel resväska. Hennes kollega däremot reste med enbart kabinväska. Trots mängden plagg kände sig min väninna inte rätt klädd och var tvungen att kompletteringsshoppa. Kollegan däremot var rätt klädd varje dag.
Vad är hemligheten bakom detta? Jo, planerad packning med neutrala delar som matchar varandra så att de kan kombineras på ett stort antal sätt. Sedan använder man olika accessoarer för att skapa olika uttryck med sin begränsade resegarderob.
När det gäller parfymer så är det lämpligt (även om det nästan är en omöjlighet) att hålla sig till två stycken, en fräschare och en tyngre. Annars riskerar man doftkrockar i sin få plagg. Dessutom köper man ju alltid någon eller några dofter på flygplatsen.

Lortdoft

Längtan efter Angel höll i sig från igår. Jag älskar verkligen den jordiga, lortiga tonen av patchoulli som är allom närvarande. Angel hatarna har verkligen missat finessen!

Dagens doft - Shalimar

I morse dröjde en lätt ton av ulltröja kvar i luften från någon av mannens parfymer. Detta i kombination med snö ute gjorde att jag också ville bära en doft med ulltoner. Och vilken är den ultimata ulldoften? Jo, i mitt tycke orientalernas oriental, Jaques Guerlains Shalimar från 1925.
Shalimar är ett exempel på att storytellning ingalunda är ett nytt begrepp i varumärkesbyggandet. Om Shalimar sägs att J G av en maharadja på besök i Paris fått höra historien om kärleken mellan Mumtaz i Mahal och stormogulen Shah Jahan. Den utspelade sig i Shalimars trädgårdar i Kashmir (ullinspirationen?). När Mumatz avled lät Shah Jahan uppföra mausoleet Taj Mahal som ett äreminne. Vid komponeringen av Shalimar hade J G den romantiska historien i sinnet säger storyn.
Den mindre romantiska sanningen är nog att J G exprimenterade med doftprover av etylvanillin som han tillsatte i ett extrakt av den redan 1925 klassiska Jicky från 1889. Vanillinet tog bort Jickys lavendelton och förstärkte citrusnoterna i toppen. Från detta expriment vidareutvecklades sedan doften och blev den tidlösa Shalimar. Fast egentligen är den inte tidlös, den är typisk tjugotal, men doften känns ändå aldrig fel, utom i sommarvärme.
Shalimar är en mycket fin vaniljdoft, råvanilj, för den är inte sötsliskig. På mig är de animaliska noterna mer framträdande än vaniljen, därav associationen till en grov ulltröja.
I toppnoterna finns olika citrustoner. I hjärtat pudrig iris, patchoulli, ros, jasmin, vetvier och i basen bla vanilj olika kådor och hartser, civet, mysk, sandel- och rökelseträ samt läder.
Så mångfasetterade och välbalanserade dofter komponeras inte så ofta idag. Alla borde unna sig glädjen att äga en "gammal" klassiker av Shalimars dignitet!

Doftcocktail och ängrar

Det är lite kyligt pga väderomslaget så jag lindade just in mig i en pashmina som jag även använder som halsduk. En doftfontän slog emot mig när jag vecklade ut den. Känner särskilt en angenäm pepprig, gasig doft. Den kommer från Le Parfum som jag hade härom dagen. Även fragment av Mahogany som jag använde i förra veckan finns, liksom en gnutta Joop från igår.
Just det här att parfymerna sätter sig i kläderna är ett problem när man är doftoholic. Nu när det är så pass kallt känns det ganska riskfritt att vädra ullplagg utomhus men egentligen ska de vara -5 till -10 för att faran för kryp ska vara helt borta. Under sommaren törs jag inte hänga ut något i ull, men då används inte heller sådana plagg särskilt mycket.
Pälsängern är verkligen en gigantisk liten fiende. Jag har hur många skräckhistorier som helst om detta kryps framfart. Några av dem kommer jag berätta framöver.
Pälsängern dras dessutom till parfympartiklarna som sitter i tyget. Koftor och pullovers går ju an. De kan tvättas på ullprogrammet i maskinen. Jag skulle aldrig stå och handtvätta. Då är det värre med kavajer och deras krav på kemtvätt.

Dagens doft - Poison

I dag har jag den gamla otäckingen (tycker många) Diors Poison skapad av Jean Guichard 1985. Poison är åttiotalet förkroppsligat och ger starka associationer till studietiden då den var väldigt hypad. Själv hade jag hemskingen (tycker jag idag) Oscar från de la Renta som tillhör samma blom-orientaliska doftfamilj men som är mer utvattnad mm än Poison. Minns att en redan på den tiden chic vännina bar Poison.
Poison inleder med lite (då ialla fall) ovanliga toppnoter som coriander, spansk peppar, plommon och anis. Sedan följer ros, nejlika, tuberose och kanel. I basen finns en hel del mysk, ambra, sandelträ och söt kåda. På mig själv känner jag mest plommon, nejlika och mysk.
Idag vet jag inte riktigt hur jag ställer mig till Poison. Den var banbrytande på sin tid men känns inte längre så speciell, trots att den här dofttypen inte är vanlig idag. Jag tyckte mer om den för några år sedan. Det finns en liten obehaglig likhet med Oscar, men den tar som tur är inte överhanden.
Poison faller ut ganska bra på mig, som alla Diors parfymer. Diors doftbas passar mig bra. Jag har Edt versionen och den känns lite urvattnad jämfört med vad man förväntar sig av det giftiga namnet. Den sitter inte så bra, doften fragmenteras tyvärr en del under dagens gång. Att jämföra med tex Dunes hållbarhet som trots att den också är en Edt sitter till dagen efter.
Summa summarum får ordet medioker sammanfatta Poison.

Dagens doft - Spiced Green Tea

Idag har jag för andra dagen på rad lånat min mammas Spiced Green Tea från Elisabeth Arden. Den har samma grundkomposition som Green Tea som jag beskrev 30/12 förra året med tillägg av kryddor, främst kanel. SGT kom ut två år efter originalet och var en limited edition kreerad av samma näsa som GT, Francis Kurkdjian.
Av de två föredrar jag originalet som är renare. I SGT är kryddorna så svaga att de lika gärna kunde utgå. Men det är kanske en vanesak, kryddiga parfymer är ju i regel mycket varmare och tyngre.
SGT sitter inte så bra under dagen. Så är den också en lätt Eau de Parfumeé. Till skillnad mot de flesta dofter kan man, pga lättheten, sätta på sig mer under dagen utan att det blir en konstig doft.