Grossmith - Hasu-no-Hana

Bild: A Jersey Lily, portrait of Lillie Langtry

John Everett Millais (1878)

Slutligen den äldsta av Grossmiths återupplivade dofter, den orientaliskt blommiga Hasu-no-Hana från 1888. Doften beskriver den japanska loutsliljan. Fortsätter bildmässigt på temat den victorianska eran, med porträtt av Edward VII älskarinna, liljan från Jersy, skådespelerskan Lily Langtry.

Hasu-no-Hana inleds bland annat med den i klassiska parfymer så typiska bergamotten. I mellanregistret finns olika blommor som tllsammans ska ge doften av den japanska liljan. Mellanregistret är lätt kryddigt och mörkt liljligt på mig, även liljenoten är lätt. I basnoten finns något som påminner om den doft som uppstår i luften runt omkring när man luktar på flera klassiska guerlainer i bi-flaskorna på något flott parfymeri på kontinenten. Kryddigheten finns dröjer sig länge bland basnoterna och pudras till av tonkabönan. Hasu-no-Hana är en diskret, högkvalitativ och elegant doft som på mig tyvärr blir ganska intetsägande på mig. Kanske har jag underapplicerat och borde ha tagit en större dos men jag vill att provet ska räcka till en provning till för ytterligare utvärdering. Hasnu-no-Hana framkallar inga andra bilder än en ganska mörkt färgad, spräcklig lilja med mörkrött pollen i mitten. De färger som doften ger associationer till är pudrig mörkt brunrött och mörkt orange. Herr Parfumista tycker att doften är lite herrig, och det finns faktiskt en nyans som påminner om em klassisk herrdoft, kommer bara inte på vilken.

Betyg: 4

Grossmith - Phul-Nana

Bild: Drottning Victoria av Storbritanien (även kejsarinna av Indien)

Franz Xavier Winterhalter (1842)

Osborne House, Isle of Wight

Phul-Nana från 1891 är klassificerad som något så pass originellt som en oriental-fourgé. Fourgé-familjen som står för grön örtiga ormbunksliknande komponenter, innefattar till övervägande del maskulina dofter. Phul-Nana som betyder "underbar blomma" ska efterlikna en bukett av indiska blommor.

"Luktar i alla fall inte tant, mycket bättre än igår" (Shem-el-Nessim) var Herr Parfumistas spontana reaktion efter att jag spritsat på mig doften. Mitt första intryck är en nedtonad Spellbound (Estee Lauder) med mycket mer tämjda noter och lättare i strukturen. I mellanregistret blir Phul-Nana allt örtigare och har en grön kylighet ungefär som en skuggad, fuktig skogsglänta med mossa och ormbunkar en solig sommardag. Doften ger mig samma känsla som Carons Nocturnes även om de annars inte liknar varandra särskilt mycket. Det gröna ormbunksliknande känns i Phul-Nana väldigt rent och naturtroget även om ormbunke inte destilleras. Det är aldehyden coumarin som ger ormbunksnoten i dofter om jag inte minns fel.

Phul-Nana är inte vad jag väntar sig av en bukett indiska blommor. Den är lugn och ganska nedtonad på mig men den ligger där som en diskret örtig, grön, moss- och ormbunksmatta hela tiden. Jag ska förstås inte glömma blommorna, men på mig är det främst det örtigt, ormbunkiga som framträder. Blommorna flyter på ett diskret sätt in i det gröna och kyliga och värmer på så sätt upp doften. På samma sätt som varm luft krockar med det kyliga i den ovan beskrivna skogsgläntan den varma sommardagen. Om jag visualiserar en färg så är Phul-Nana mellan grön med stråk av transparent lila.

Phul-Nana känns till skillnaden från Shem-el-Nessim mer originell och inte så daterad. Jag gillar Phul-Nana och den passar min hudkemi så mycket bättre. Tyvärr bleknar doften och just inget mer händer när den når basnoterna, förutom att jag känner några stråk från Cartiers Panthere. Det är något som påminner om den plåsterliknande noten sammanvävd med en kall blommighet som finns i Panthere. Pudrig tonkaböna anas också.Phul-Nana slutar liksom i ett "jaha", med sin början hade jag väntat mig en mer distinkt final. Ett sammanvägt betyg på alla faktorer: Kvalitet, bärbarhet, originalitet, hur den passar mig och slutligen hur mycket jag helt subjektivt gillar doften:

Betyg: 4+

Grossmith - Shem-el-Nessim

Kronprinsessan Margareta av Sverige  (Princess Margaret of Connaught)

Foto från Bernadottebiblioteket

Grossmith är ett av de äldsta brittiska parfymhus som startade 1835 men som lades ned någon gång under mitten av nittonhundratalet. Nu är huset åter i grundarfamiljens ägo och 2009 återutgav man tre av sina dofter: Hasu-no-Hana, Phul-Nana och Shem-el-Nessim. Det som gjort mig så nyfiken att testa Grossmiths dofter är att jag genom dem kan få en känsla för hur parfymerna doftade före första världskriget. Det får jag i och för sig när jag sniffar tidiga Guerlain, för trots att de reformulerats många gånger så finns ändå tidsandan kvar i till exempel L'Heure Bleue.

Just L'Heure Bleue är den perfekta entrèn till reviewen av Shem-el-Nessim som betyder ungefär "doft i brisen". Shem-el-Nessim är den yngsta av de tre återutgivna dofterna, den kom 1906 och är inspirerad av Egypten, av en vattenfestival på Nilen. Jag tycker att fotot av kungens farmor kronprinsessan Margareta (född brittisk prinsessa) passar utmärkt eftersom hon träffade den dåvarande arvprinsen och långt senare kungen Gustaf VI Adolf under en arkeologisk expedition i Egypten några år tidigare.

Shem-el-Nessim är en varm, pudrig och fint balanserad floriental. De på mig dominerande noterna är den klassiska bergamotten i starten, bergamott är en av de noter som ger den där riktigt klassiska lite "tantiga" tonen i en parfym. Några andra kommer sedan: Iris kombinerad med heliotrophe som dominerar med en väl avvägd vanilj i basen. Ingredienserna är av hög kvalitet, inget skarpt och kantigt utan pudriga och avrundade som flyter i varandra. Irisen är själva blomman, inte roten, och en av de bästa iris-blomme noter jag doftat, skymtar fram då och då ett tag i mellanregistret. Jag riktigt känner blomman och lite av de gröna bladen. Heliotrophen är mjuk och pudrig i sin karaktär och de båda noterna interagerar på ett sätt som de kanske ursprungligen gjorde i L'Heure Bleue men som förstörts av alla förbilligande reformuleringar. Kort sagt Shem-el-Nessim doftar ungefär som jag inbillar mig att L'HB gjorde.

Eftersom Shem-el-Nessim kom ut hela sex år innan L'HB antar jag att den här typen av floriental var ganska vanlig på den tiden och att L'HB när den kom alltså inte var särskilt originell. Det är bara det att L'HB är den enda (?) av dofterna som överlevt och funnits på marknaden alla år sedan den kom ut, troligen för att den tillhör det stora och så berömda huset Guerlain.

Tyvärr så fungerar Shem-el-Nessim precis som i fallet L'Heure Bleue inte med min hudkemi så det är inte rättvist att betygsätta den efter hur den luktar på mig, dvs så kallad "tant-doft" men det färgar förstås betyget en hel del. När det gäller kvalitet och stämning är betyget fem, när det gäller hur den passar mig och originalitet så är det tre.

Sammanfattningsvis en högkvalitativ, elegant men inte så originell doft i det som herr Parfumista kallar "tant-genren". EDP:n. Sitter bra under dagen ända in på natten.

Betyg:: 3+

L'Artisan Parfumeur - Traverseé du Bosphore

Foto: Parfumista (c)

Den flitige läsaren av olika parfymbloggar har inte missat den senaste tidens hype av L'Artisans Traversée du Bosphore. Tycks ha blivit något av en kultdoft bland parfymtyckare och de negativa kommentarerna är väldigt få. Med risk för att tjata ut ämnet kommer här då ännu en review:

Traversée du Bosphore som betyder ungefär "korsa Bosphoren" är den för nuvarande hyperproduktive, superkultnäsan Bertrand Duchaufours tolkning av sina (doft) intryck från den gamla multikulturella smältdegeln Istanbul. Alla ingredienser finns i beskrivningen av TdB härledda till olika maträtter, kryddor och andra doftintryck. För mig är TdB också en smältdegel men av olika parfymer som sniffat på genom åren som parfymintresserad. Så jag beskriver doften utifrån "parfymspåret":

TdB:s första not är ett lite tungt, nästan övermoget äpple som känns igen från Joop:s speciella äpple-/vaniljdoft från nittotalet All about Eve. AbE:s äpple är dock sötare än TdB:s annars är det precis samma not. Strax efter Eves äpplenot följer Cuir de Lancomes rena, ganska lätta lädernot och den följs i sin tur av irisen från Heeleys Iris d'Nuit som IdN:s irisnot doftar när den lugnat ned sig och den värsta morotsdoften lagt sig. Sedan följer gammalt hederligt rosenvatten över Etienne Aigners mockadoft In Leather som i sig också har något som jag tycker liknar en lätt äpplenot i sig. Därpå en skvätt gammalt hederligt rosenvatten och även lätt mandel som finns till exempel i Ava Luxes Loukoum, fast i TdB är det en torr loukum. I basen känner jag en bläckig not som jag i viss mån kan ana i sommarens L'Artisandoft Nuit de Tubereuse samt en torr krutkänsla som även finns i Lorenzo Villoresis Teint de Neige.

Hur faller då denna cocktail av gamla parfymer ut? Konstigt nog väldigt bra! De är inte mixade i en enda röra utan flyter in och ur varanda under doftens utveckling och en not som kommer in tidigt kan också komma igen lite senare men i lite mer framskriden utvecklad form. Så TdB är en riktig handledsmagnet där jag liksom vill följa med i vad som händer och upptäcka nya spännande vändningar hela tiden. Samtidigt är det en trivsam komfortdoft som är förvånansvärt lätt med tanke på de ganska krävande noter som ingår. Kanske är det IFRA-restiktionerna mot diverse ämnen som gjort doften flytande och transparent, skulle vara intressant att känna om den hade haft ett större djup om den skapats för tio år sedan. Eller också är det Duchaufours mening att den ska vara som en slöja. Troligen är det en kombination av vad som är praktiskt genomförbart i större skala och en konstnärlig idé.

En farhåga jag hade innan jag provat TdB var att den skulle kännas ofärdig på grund av Douchafours stora produktion de senaste åren. Jag tror inte att syftet är en särskilt komplicerad doft utan en doft som många kan gilla och som ska sälja bra till en ganska bred målgrupp. Ur den aspekten tycker jag att den är tillräckligt färdig. Skulle syftet ha varit en "svår" parfymnördsdoft så hade den behövt mogna lite till. Den enda invändning jag har mot TdB är att den är lite klen, det är för lite som återstår efter en lång dag, lite lätt vanilj, krut- och mockafragment.

Sammanfattningsvis: En intressant, trevlig och mycket användbar men inte så originell doft som jag tror passar många hudtyper.

Betyg: 3+

Noter: Äpple, granatäpple, saffran, läder, tulpan, mandel, ros, socker och honung.

Notiser kring fenomenet parfymbloggande

Några fenomen som jag noterat i allt mitt parfymbloggläsande:

- Ämnet parfymer är så stort och brett att det blir alltmer specialiserat. De största parfymbloggarna har skribenter för olika ämnen inom parfymämnet exempelvis sökte PST nyligen skribenter för rumsdofter respektive vintagedofter. Många mindre bloggar specialierar sig på ett del-ämne inom parfymeriet. Och ämnet är så stort så ska man täcka ett område ordentligt får man rikta in sig på ett underområde som exempelvis Guerlains vintagedofter. Fast det är också väl stort för en person att täcka av...

- I ljuset av vad som nämns ovan är det inte så konstigt att innehållet ofta känns ganska torftigt när  skönhetsbloggare skriver om parfym. Skönhetsbloggarna har oftast sin tyngdpunkt på kosmetika och hudcremer och att skribenterna då ska skriva initerat om parfym också är lite mycket begärt.

- När det gällar skönhetsbloggarna så verkar många vara kommersiellt baserade. Ofta görs de av en journalist knuten till en tidning (skönhetsredaktör motsvarande) som i en del fall också är knuten till en skönhetsbloggarportal. Inläggen verkar oftast vara ren produktplacering, man skriver om ett parfymhus precis kommande/senaste lansering med ord som synes som tagna direkt ur PR-materialet. Såg att en läsare på en sådan portal efterfrågade bra parfymbloggar. Genuina parfymbloggar hittar man genom att googla till exempel på "parfymbloggar", inte genom att hänga på mer allmänna skönhetsportaler.

- En nisch som inte verkar bli besatt är inriktningen designerparfymer eller den ännu samlare nischen kändisparfymer. Det beror nog på att man när man börjar gräva ned sig i ämnet, man snabbt ramlar in på ovanliga, vintage, nisch och indie-parfymer. Det går rätt snabbt att sniffa sig igenom sortimentet i en normal parfymaffär. Dessutom blir man nyfiken på olika tolkningar av olika doftfamiljer, noter etc och då är man snabbt inne i alla kategorier.

- Det är lätt att parfymreviewer blir alldeles för långa och jobbiga att läsa. Jag märker det själv när jag svävar i väg i min entusiasm över en doft. En skribent som för det mesta skriver lagom kort men ändå förmedlar känslan med en doft samtidigt som hon får med det väsentliga är Victoria på Bois de Jasmin se http://boisdejasmin.typepad.com/ . Eftersom hon arbetar i inom doftämnesindustrin så har hon såklart ett faktamässigt försprång men det kombineras med en stilistisk talang.

- Vänligt på ytan men under ytan märks konkurrens och outtalat ogillande. Exempelvis när det gäller de fem äldsta, stora och väletablerade parfymbloggarna så verkar fyra vara på god fot med varandra, man har länkar till varandras sidor och man kommenterar ganska regelbundet på varandras bloggar. Den femte som är minst lika bra som de andra, och för det mesta bättre än i alla fall ett par av de övriga, länkar ingen till och kommenterar inte de övriga på och knappt några andra heller. Undrar vad som ligger bakom detta?

- Det finns ibland en självgodhet som lyser igenom, svaren har en viss "von oben" karaktär. Om det inte är en för parfymbloggaren redan välkänd kommentator, som man sedan länge de facto har fått acceptera som "konkurrent", då läggs svaret på en mer "kollegial" nivå. Om den som kommenterar har en egen blogg är det lätt för parfymbloggaren som fått kommentaren att snabbt bilda sig en uppfattning om "vikten" på den som kommenterat, till och med om bloggen är på ett annat språk. Exempelvis genom vilka dofter som nämns, antal kommentarer, antal följare, hur gammal bloggen verkar vara. Att svaren kan vara lite mästrande kan i och för sig att att göra med att bloggaren brinner för ämnet. Det som talar emot detta är dock att det finns en subtil skillnad i tonen på svaren som jag nämnde i inledningen av detta stycke.

Mer om detta kommer säkert senare, nu när jag börjat studera fenomenet....

Andy Tauer - Une Rose Vermeille

Foto: Herr Parfumista (c)

Jag som tyckte att käre Andy gått lite i stå och blivit repetitiv det senaste året i sin accelererande doftutgivning. Men här kommer en doft som till och med den doftsäkre herr Parfumista inte direkt placerade som Andys, han gissade faktiskt på Pierre Guillaume.

Une Rose Vermeille är en fruktigt,bärig intensiv rosendoft med viol. I toppen finns förutom citrus/bergamottnoter lavendel, samma lavendel som i Reverie au Jardin men i en lättare och ljusare tolkning. Hjärat är en underbar mix av ros, viol och hallon.Det friska hallonet är rätt tydligt på mig och det mixas så fint med de övriga två till en lagom bärig ton. I basen finns en värme av ambra, tonka böna och vanilj samt en lätt pepprig, spritsighet av en ganska ljus sandeltränot. Luktade andra frutiy florals i stil med den här så skulle kategorin inte ha det "dåliga rykte" (bland parfymbesserwissers) som den har idag.

I min inre biograf är Une Rose Vermeille verkligen sprakande, mellanröd med en lätt draging åt orange. Den påminner mig om värme och flamenco, de klassiska spanaka flamencoklänningarna i svart och med accenter i den sprakande mellanröda färgen. URV är en doft som gör mig verkligt glad, den är så positiv och levande att den piggar upp den gråaste dag!

Kort sagt: Andy har fått fram en ny toppendoft, bara måste ha!

Betyg: 5

Juliette Has A Gun - Lady Vengeance

Lady Vengeance är en sådan där mörk rosendoft kombinerad med patchoulli som jag bara är alltför förtjust i. I LV:s fall kombineras det mörka med en torr vanilj. Jag hittar något liljekonvaljliknande, lite kallt i toppen och även trä i botten. LV innehåller ganska typiska ingredienser för sin genre och är en mycket bärbar variant av temat. En del tycker att mörka rosor med bas dominerad av patchoulli alternativt ambra eller oud blir för tungt, mörkt och för mycket. Jag upplever att LV, trots sitt innehåll, ändå är en i sammanhanget ganska transparent doft, flytande i vinden som en mörkt purpurfärgad sidenchiffong. Jag tycker alltså inte att doften är särskilt tung utan ungefär som Stella McCartneys Stella i täthet och tyngd.

Trots utmanande namn både på parfymhuset och själva doften är LV är ingen svår doft som tar plats och hela tiden kräver bärarens uppmärksamhet. Snarare är det en riktig komfortdoft och handledsmagnet som många kan tycka om. Den passar bra kalla vinterdagar men även i varmare väder på grund av den lite kyliga ton som finns i doften. Det är en slags kylighet eller kanske man ska kalla det luftighet som jag förknippar med ambrox, den ambra/mysk/ambregris liknande komponent som blivit så vanlig i parfymbaser. Kan även var någon vit kemisk mysk, är inte särskilt bra på det kemiska.

Efter att ha använt doften fyra dagar, varav tre i sträck börjar näsan vänja sig och doftblindheten gör sig påmind. Jag får svårt att känna hela doften på en gång och varseblir snarare fragment av den. Det stämmer med de helt ovetenskapliga resultaten från höstens "en vecka med en doft" kampanj, se inlägg i november. Efter ca fyra dagar inträdde olika grader av doftblindhet för många av deltagarna i försöket.

LV är skapad 2006 av den kända näsan Francis Kurkdjian för parfymhuset Juliette Has A Gun. Den är klassad som en blommig chypre och jag förutsätter att man då menar en så kallad modern chypre. Dessa är just i regel patchoullibaserade i stället för med bas av ekmossa. De ingredienser som anges för LV är ros, patchoulli och vanilj. Dessa är fint balanserade och understödjs givetvis av en rad andra noter som marknadsförarna valt att inte nämna.

På tal om marknadsföring: När det gäller Juliette Has A Gun:s dofter (har provat en, sniffat på tre av sex dofter) så tycker jag att namn, formspråk och marknadsföring utlovar mer originella dofter än vad som sedan finns i flaskorna. Midnight Oud (har inte sniffat på den) ska till exempel vara en fint balanserad (med bra ingredienser) snäll-oud. Därmed inte sagt att JHAG:s dofter på något sätt är dåliga, tvärtom så gillar jag det jag sniffat på. Det är bara det att den bild som förmedlas inte stämmer med det intryck som dofterna ger mig, de är av bra kvalitet men påminner lite för mycket om en del andra dofter.
Betyg: 4+

Sniff 2011

Vad skönt att läsa Marinas inlägg om Dior Les Exclusives se

http://perfumesmellinthings.blogspot.com/2011/01/christian-dior-la-collection-couturier.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Perfume-smellinThingsPerfumeBlog+%28Perfume-Smellin%27+Things+Perfume+Blog%29

Känns som jag kan skriva av dem från "Att prova listan", har genom åren märkt att Marinas smak överensstämmer mycket med min. Frågan är då vad ser jag fram emot att sniffa på i år?

Som alltid förstås Serge Lutens releaser men det blir nog inte förrän i höst när alla årets dofter finns tillgängliga. Så förstås nyheter från favorithus som Annick Goutal, Andy Tauer och Patricia de Nicolaï. Har inte luktat på PdN:s senaste heliotrophe och torrt-hö inspirerade parfym Kiss me tender ännu men det är ingen panik, jag har ju min kära Etro Heliotrophe, och heliotrophe är en not som är lite vansklig på mig.

Sedan kommer det förstås fler releaser från ett annat pålitligt hus L'Artisan Parfumeur vilket få mig att tänka på att jag ju faktiskt inte provat den super-hypade Traversee du Bosphore från 2010 ännu. Troligen kommer jag att gilla den men efter att ha läst att den har mycket av Havana Vanille i basen och Dior Hommes irisnot så befarar jag att den är lite av ett hastverk, Bertrand Douchaufour har ju varit väldigt produktiv det senaste året. När en näsa, hur skicklig den än är, trycker ut sig för många dofter under en kortare tid kan det hända att dofterna inte blir tillräckligt genomarbetade. Säger inte att så är fallet med Traverse... men det ska bli mycket intressant att sniffa på doften bland annat ur den infallsvinkeln.

Sedan är jag väldigt nyfiken på Robert Piguets förra året utgivna Calypso som tydligen inte har mycket med den ursprungliga från femtiotalet att skaffa. Den nya är efter vad jag har läst en ambroxbaserad skapelse och ambrox verkar vara en ingrediens som passar min kemi. Calypso har fått både ris och ros av förtåsigpåare.

Hoppsan, redan en hel del på sniff-listan. Dax för en provbeställning snart - fast hur var det nu - oprovade prover som väntar så jag får nog vänta ett tag ändå...

Stella McCartney - Stella

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i september 2007.

I dag var jag bara tvungen att ha rosdoften Stella från Stella McCartney 2003, dvs originalet. Doften skapades av Jaques Cavallier och är en av få dofter med ros som dominerande not som jag gillar. Ofta får dessa dofter en potpurri-känsla. Det slipper man dock med Stella som är en ganska djup rosdoft tack vare en ambrerande bas. Den påminner om kryddiga, tunga rosor på väg att övergå i vissningsstadiet. Jag känner också en lätt men angenäm syrlighet i doften.

Faktum är att jag föredrar Stella mångfalt över en egentligen "bättre" rosdoft som Annick Goutals Rose Absolute fast den egentligen är en "finare" komposition med mer naturliga ingredienser. Men RA är ljusare och därmed mer potpurri-ig.

Stella sägs vara en hyllning till den engelska trädgårdsrosen och inleds följdriktigt med essenser från ros och pion blandat med mandarin och apelsin. I hjärtat finns ros absolute och trä. I basen mer träsorter  och ambra.

Stella är en doft som passar utmärkt en solig dag på höstkanten men också en grå dag. Den bör inte bäras i värmebölja. Doften är välkomponerad, har en lagom närvaro i rummet och håller ganska bra under dagen. En varning dock för att en del känner sig melankoliska av doften. Så bär den inte dagar då du behöver putsa upp självförtroendet!

Betyg 4

Kommentar 2011: Intrycken står sig även om jag i nuläget inte kan säga att jag gillar Stella bättre än Rose Absolute. De är så olika i typ.

Parfymbloggaråret 2010

Så lite reflektioner från parfymbloggaråret 2010.
Mitt parfymbloggarår 2010 blev lite rörigt efter flera år i en rätt lugn tillvaro som fast gästbloggare (som en specialinriktad redaktörsblogg ungefär) på Damernas Världs hemsida. När tidningen bytte hemsida, redaktörer, innehåll så återupptog jag min gamla Parfumistans dagbok http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/ där parfymbloggandet började 2006. Under hösten bytte jag hit pga bättre kommentarfunktioner och tillgången till olika statistikfunktioner.

Exponeringsmässigt var årets höjdpunkt framträdandet i mitten av juni i TV 4 Nyhetsmorgon. Inslaget handlade om sommardofter. Jag presenterade det klassiska spåret med bra dofter som är relativt lätta att hitta i "normala" parfymaffärer. Egentligen skulle det här redan ha gått av stapeln med juldofter 2008 men då blev jag akut indisponibel. Lite mediaträning är aldrig fel.

Fick också ett pris i en bloggtävling och tjänade därmed min första och enda slant någonsin (några hundra i presentkort) på den här verksamheten. Inslaget gällde "Min favoritparfym" och jag beskrev en av dem här: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=596685

I slutet av året rördes parfymbloggar-världen om av ett lite elakt inlägg som många tolkade som ett angrepp på en viss internationell parfymbloggare. Denna bloggare (som många tolkade inlägget som den det var riktat mot) hade tidigare under året skrivit ett inlägg om att det blivit för många parfymbloggar i cyberrymden och att diskussionen därmed blivit så spridd att den är svår att få grepp om. Och faktum är att det stämmer att det varit en stor ökning, även om det i sig inte behöver vara negativt. När jag såg mig runt efter att ha läst debatten så upptäckte jag att under de senaste två åren, särskilt under det senaste, startat en rad parfymbloggar som jag inte haft en aning om, rutinmässigt läsande de fem-sex äldsta och mest väletablerade och några enstaka som kommit till under senare tid. Självklart ska alla som vill starta en blogg om sitt favoritämne, med tiden sållas ändå de mest uthålliga fram, antalet minskar igen och diskussionen hamnar automatiskt på färre ställen igen. Faktum är att det här har gjort mig intresserad av fenomenet parfymbloggande och de mönster jag tycker mig se, både väl synliga och dolda. Mer om detta i senare inlägg.

2011 går jag in på mitt femte parfymbloggarår och bör väl då göra någon slags ifrågasättande utvärdering. Vem vet det kanske blir en blogg om parfymbloggarfenomenet i stället. Fast än har jag  inte tröttats när det gäller själva dofterna så.....

Niki de Saint Phalle

Foto: Parfumista (c)

Ett litet parfymmirakel inträffade på nyårsafton! På morgonen tänkte jag att jag skulle ta och testa en doft som jag dissat och bara inte förstått mig på i åratal, jag skulle ju ändå byta till en annan doft inför kvällens nyårsfirande. Så jag började den mödosamma uppackningen av min gamla flaska Niki de Saint Phalle Edt. Den är invirad i flera plastpåsar då doften är extremt stark och den inte känns helt säker i skruvkorken. Den har även en sprayanordning som man kan skruva på om man vill  (fick vara med på bilden) men den fungerar inte längre. Och det nog bra, för jag misstänker att den är boven i dramat. Eller också är har jag mognat olifaktoriskt alternativt luktsinnet trubbats av.

Tidigare när jag sprayat NdSP har jag tyckt att den är på gränsen till vidrig, skarp, enorm, kantig och för bitter. Jag har aldrig förstått alla doftens hängivna fans och tänkt att det är väl en typisk stor amerikansk smak, men jag gillar ju och andra sidan Estee Lauder som är en fin representant för just den stilen. På nyårsafton ville jag göra ett nytt försök att förstå alla de hängivna och plötsligt kilckade det. Jag "dabbade" på doften och plötsligt blev den något helt annat: Grön chypre med lätt fruktighet i toppen, en lagom bitterhet och med stänk av patchoulli samt cedärträ som faktiskt finns vid sidan av blommorna i mellanregistret. I basen märks lätt läder, rätt mycket mysk och mossa. Den dominerande blomman (på mig) är tagetes som också är doftens lite udda komponent. Annars finns bland annat iris, jasmin och nejlika, den senare är lagom framträdande på mig, kan ibland bli för starkt med nejlika för min del. Doften är på något sätt hög, mycket torr och frisk som en kylig och solig vårdag och den ger ett friskt intryck trots att den är en voluminös chypre med många starka komponenter. Herr Pafumistas spontana reaktion var "det luktar lakan som torkat ute i solen".

NdSP är i samma genre som Sisleys Eau de Soir men där EdS är en elegant och välpolerad dam är NdSP "bohemian chic". Och det är inte så konstigt, NdSP är skapad tidigt åttiotal för den 2002 avlidna amerikanska konstnärinnan (skulptrisen) och avantgardepersonligheten Niki de Saint Phalle. Med sitt franska påbrå var hon även verksam en hel del i Europa och det finns skulpturparker i Schweiz (tror jag) och USA med hennes jättelika, färgglada skulpturer. Dessa pryder även NdSP:s blå parfymflaskor.

Jag blev så förtjust i NdSP att det blev ingen ny doft till nyårsaftonskvällen utan NdSP fick följa mig in i det nya året. 2010 avslutades alltså med en liten parfymsolskenshistoria som också understryker det positiva i parfymnyårslöftet att gräva där jag står. Och årets första dag tillbringade jag också i min nyfunna favorit.

Betyg: 4

Mer av Parfumistans reviewer - Niche 2 (2)

Fortsättning från föregående inlägg gällande listning av reviewer på Parfumistans dagbok från i våras/somras:

Maître Parfumeur et Gantier Jasmine: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=606000

Amouage Opus I, II, III: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614452 , http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614707

Hors Là Monde Siloh: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=607880

Keiko Mecheri Tarifa: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=615650

Amouage Gold: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/archive.jsp?date=2010-08&mode=month

XerJoff Irisss: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=618028

Arabian Oud Mokhalat Najdi: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=615746

Creed Vanisia: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614586

The Different Company Oriantal Lounge:  http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=611429

Hoppas att listningen underlättar läsningen.

OBS: Eventuella kommentarer på något av inläggen lämnas här då jag inte checkar av Parfumistans dagbok.

Mer av Parfumistans reviewer - Niche 1(2)

Fortsättning på föregående inlägg med länkar till reviewer våren/sommaren 2010 på min förra blogg "Parfumistans dagbok". Listan nedan gäller reviewer av nichepafymer.

Montale Oud Red Flowers: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=596113

Eau d'Italie Pasteum Rose: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=596655

Parfums de Nicolaï L'Eau Mixte: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=604201

 Parfums de Nicolaï Patchouli Homme : http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=604298

Parfums de Nicolaï Violette in Love:  http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=606623

Histoire de Parfums Tubereuse  1 Capricieuse: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=604241

Histoire de Parfums Tubereuse  3 Animale: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=604286

Fortsättning i nästa inlägg.

OBS: Eventuella kommentarer på något av inläggen lämnas här då jag inte checkar av Parfumistans dagbok

Mer av Parfumistans reviewer - Designerdofter

För att underlätta läsandet så länkar jag i det här och följande inlägg direkt till de reviewer som jag skrev på Parfumistans dagbok i våras/somras. Har delat in i kategorier för att förenkla sökningen. Börjar med kategorin designer-dofter:

Burberry (original): http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=592834 , http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=592832

Miss Dior: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=597125

Dior Dune: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=598149

Dior Escale à Portofino: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=598785

Donna Karan Gold EDT: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=597707

Bulgari pour Femme: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=597788

Eaudemoiselle de Givenchy: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=598001

Prada Eau Ambreé: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=598782

Prada Infusion deVétiver: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=599456

Eau de Sisley 3: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=598786

Sisley Soir de Lune: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614604  http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614606

Romeo di  Romeo Gigili: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=603876

Thierry Mugler Cologne: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614609 
http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614611

I följande inslag niche-reviewer.

OBS: Eventuella kommentarer på något av inläggen lämnas här då jag inte checkar av Parfumistans dagbok

Parfymerade nyårslöften 2011

Foto: Herr Parfumista (c)

Gott fortsättning på det nya året!

Så var det återigen dags för eftertankens kranka blekhet. Varje år nya käcka föresatser som oftast bara håller ett tag. Här har vi årets:

- Sakta ned på takten i provandet. 2010 utbyttes den föresatsen, som flera gånger tidigare, i raka motsatsen: Ett eskalerat, närmast stressat testande. Fast vad var det nu mitt stora intresse är, Parfym? Så det kanske inte är så konstigt att föresatsen havererar gång på gång. Jag anser mig vara ursäktad.

- Testa det jag har. Sanningen att säga har jag en hel del oprovade prover som blivit liggande till och med i flera år. Dags att ta i tu med dessa och dämpa inflödet av nya.

- Bottna i de dofter jag har. Att i perioder varva ned och använda de dofter jag har mer än en dag i sträck, två till fyra dagar kan vara optimalt. Att utvärdera samma doft under flera dagar i sträck kan ge en större total doftupplevelse. Experimentet en vecka med en doft i höstas var mycket nyttigt och kändes faktiskt befriande, jag avlastade mina små grå från tankar på vad jag skulle välja som dagens doft.  Dessutom tycker jag lika bra om Estèe Lauders Private Collection Jasmine White Moss som innan. Så risken att tröttna på en vecka bedöms som ganska låg. Och i fall så sker, så är det kanske ett tecken på att jag ska göra mig av med doften. Eller låta den vila en längre tid, en del "mognar" man att tycka om eller ialla fall tycka vara tillräckligt intressant.

- Bli ännu mer kinkig vid "full-flaska-investeringar" dvs aldrig köpa osniffat. Samtidigt är det en lagom spänningsnivå för en riskavert person som jag. Ibland känns det dessutom onödigt att slösa bort pengar på ett litet prov när jag läst på massor i förväg om en doft som verkar klockren dvs precis allt stämmer i teorin. Så lite av det spänningsmomentet måste ändå få vara kvar...

- Och så var det det där med engelsk version av bloggen, ska det bli av i år.....?

Gav du några parfymerade nyårslöften?

Årets parfymer 2010

Foto: Parfumista (c)

Så var det redan dags att sammanfatta parfymåret 2010. Givetvis har jag bara sniffat på en bråkdel av vad som lanserats och det som återges är förstås mina högst subjektiva synpunkter.

Mina favoriter lanserade 2010

Ninfeo Mio (Annick Goutal): Kan vara så att denna nässliga, men samtidigt vattniga, gröna skönhet kom redan mot slutet av 2009 men den får slinka med. Jättebra hållbarhet på mig trots att det är en Edt och en Goutal.

Nuit de Tubereuse (L'Artisan Parfumeur): Har vid sidan av den kalla, rotiga tubereusen en vattnig grönhet som också finns i Ninfeo Mio. På mig blir dofterna på något vis i samma stil, de ger ett liknande uttryck, en likartad ton.

Rubj EDP (Vero Profumo): Rubj EDP är en omtolkning av den underbara Rubj Extrait som kom för några år sedan. En mycket intressant varm komposition som utvecklas i tydliga faser under dagen.Kummin, tuberose och apelsinblomma är tongivande.

Aoud Musk (Montale): Den tätaste och mest intensivt peppriga doft jag hittills upplevt. Slår skoningslöst som en neutronbomb, tre minisprits på herr Parfumista invaderar ögonblickligen en hel bostad. Sitter till och med kvar i tyget efter tvätt.

Memoir Woman (Amouage): Elegant och mycket bärbar. En melankolisk och mörk doft som samtidigt inte är tung.Innehåller bland annat apelsin, anislikör och rökelseträ.

Une Rose Vermeille (Andy Tauer): Den fruktiga floralens revansch. Sprakande flamencoröd, varm och glad ros, viol och friskt hallon och en härligt gourmandig bas. En riktig glädjespridare.

Portrait of a Lady (Editions de Parfums Frederic Malle); Ännu ett mästerverk av de volumiösa dofternas mästare, Dominique Ropion. Påminner mig om en de dova, mörka nyanserna i en Rembrandt-målning.  Mörka rosor, finstämd patchoulli, lite cederträ (tror jag) och ambrox, en slags modern kemisk animalisk, myskig, ambraliknande substans. Se även full review den 23/12.

Ha en underbar och doftrik nyårsafton och ett Gott Nytt  (doft)År 2011!

Doftbesvikelser 2010

Så här i årets sista dagar dags att summera parfymåret. Det positiva, årets dofter 2010 spar jag till nyårsafton. Först till avdelningen höga förväntningar och platt fall gällande dofter lanserade 2010:

Histoire de Parfums Tubereuse Trilogy: Har i och för sig bara testat 1:an och 3:an men efter det så känns det inte som jag har något behov av att testa 2:an. Förhoppningarna var på topp, tuberose-fantast som jag är och intrycken var mest iris när det gällde 1:an och tungt, sirapig ertenell när det gäller 3:an. Se reviewer från i somras http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=604241 och http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=604286

Gilded Liliy (Ineke) som jag recenserade häromveckan blev en besvikelse då jag bara inte kan få EnJoy hur tankarna när jag testar den. Inte för att det är något fel varken på GL eller på EnJoy utan för att det här är Inekes andra doft på raken som jag tycker påminner för mycket om en redan existerande, bra mainstream doft.

I övrigt har jag faktiskt inte testat på något (av det lilla som jag testat av de över tusen dofter som numera lanseras under ett år) utgivet 2010 som underträffat mina förväntningar. Det beror förstås  mycket på vilket urval för test jag gör, ju bättre påläst innan, ju större sannolikhet att det inte blir en besvikelse eftersom förväntingsnivån ligger "rätt" från början. Det roligaste är förstås när en doft visar sig infira eller då och då till och med överträffa förväntan. Mer om några sådana i morgon, nyårsafton. .

Julaftonsdoften 2010

Foto: Herr Parfumista (c)

Ännu en fin, snöig och vit julafton. Bara väl kallt. Alltså egentligen gjutet för en riktig oriental som förra årets Tribute Attar. Men i år kände jag mig rätt velig, så lång och sträng som den här vintern verkar bli så blir det tråkigt att bara köra oriental/gourmand/tunga blommor. Så jag var öppen för i stort sett alla doftfamiljer i morse, utom lätt citrus och aqua. Det hela slutade med en (tycker jag) ren läderdoft, Serge Lutens Cuir Mauresque. Med sin moriska inspiration med läder som känns som insmort med kryddor, diskret jasmin och apelsinblomma värmer den fint en kall julafton som den här. Det blir med sin torrhet och värme en kompromiss , den har något som påminner om en oriental värmen men inte sötman perfekt för jul.

Så till historiken, en tillbakablick på mitt doftval sju julaftnar ser ut så här:

2009: Tribute Attar, Amouage (läder, rök, oud, utsökta kryddor)

2008: Incense rosé, Andy Tauer (ros, mandarin, kardemumma, myrra ceder- och rökrlseträ)

2007: Ambre Russe, Parfum d'Empire (spritigt ambrerande, träig, oriental)

2006: Jil Sander 4, Jil Sander (mörka, övermogna frukter, vita blommor och kryddor på orientalisk bas)

2005: Nuit de Nöel, Caron (dovt blommig chypre med trä och pälston)

2004: Cabochard,  Parfums Grès (lädrig chypre med kärvt grönt och viss blommighet)

2003: Fracas, Robert Piguet (drottningen av tuberous, sinnebilden för den stora vitblommiga parfymen)

Så en liten enkät:

Vilken doft valde du till julafton? Varför?

Och sist men inte minst:

En riktigt God Jul alla parfymälskare, och alla andra (om nu andra går in på en sådan här nördig blogg)!

Editions de Parfums Frederic Malle - Portrait of a Lady

Skulle ha varit en mörkare ros...men det gröna är rätt nyans. Foto: Herr Parfumista (c)

Portrait of a Lady (PoaL) är den senaste doften i Editions de Parfums Frederic Malle. PoaLär skapad av de mörka blommornas mästare Dominique Ropion.

Jag ska inte sticka under stol med att jag är vääääldigt förtjust i PoaL och jag får nog reviewa den igen längre fram när jag inte är färgad av den första entusiasmen. Den mörka rosen, den osöta kryddigheten, patchoullin, ett lätt stänk av oud, mysk och ambroxan är så väl balanserade och ger en upplevelse utöver det vanliga. Jag har burit doften flera dagar på rad i det kyliga vädret och den passar årstiden perfekt. Samtidigt har den en kyla som gör att den också kommer att passa svala sommardagar/-kvällar. Det syntetiska ambrox/ambroxan som ersätter/tolkar på ett nytt sätt ambra/mysk och ambregris noter har blivit utskällt av en del försåsigpåare men jag måste säga att när det ger basnoter som de här så bara älskar jag ambrox. PoaL har en väldigt bra hållbarhet på huden och den sitter som berg på mig.

PoaL ger mig bilden dels av riktigt mörkt grön sammet och dels av en dam med elfenbensvit hud och mörkt hår i turnyr som åker i en täckt vagn under sent artonhundratal. Den ger mig bilden av May (Wiona Ryder) i kostymfilmen "Oskuldens tid" (The Age of Innocence) fast den kanske borde ge bilden av hennes rival grevinnan Olenska (Michelle Pfeiffer) för PoaL är inte oskyldig.

I stilen påminner mig PoaL om flera mörka rosendofter exempelvis: Amouage Lyric, Lady Vengeance frå Juliette Has a Gun och Téo Cabanels Alahine även om den senare är något ljusare, sötare och mindre rosig.

Aboslut en av toppdofterna 2010!

Betyg: 5

Ineke - Gilded Lily

Ineke Rühlands senaste doft Gilded Lily är en fruktig chypre i en mer traditionell stil. Den är byggd runt en mycket sällsynt japansk lilja som Ineke i studiesyfte har planterat i sin trädgård. Gilded Lily påminner mig genast om en lite rundare och mjukare EnJoy (Jean Patou). Likheterna varar hela resan från toppnoternas äpplen (i båda dofterna) ananasnot och rabarber respektive banan och päron, genom ett blommigt hjärta en speciell japansk lilja i GL, jasmin och ros i E, till basen med patchoulli, ekmossa, och ambra i GL, detsamma  minus ekmossan men med tillägg av mysk och vanilj i E. Även om många ingredienser skiljer sig åt så är stilen och strukturen med blandad fruktighet i toppen, blomma i mitten och en chypre eller chypreliknande bas likartad.

Tyvärr kommer jag inte ifrån tankarna på EnJoy under hela provningen av Gilded Lily. Frågan är om Ineke inspirerats av EnJoy och föregångare från Patou som Colony, en fruktig trettiotalschypre med ananas i toppen. Gilded Lily känns helt enkelt väldigt Patou-ig. En robust och hållbar doft som kräver lätt applicering. Bärbar året om. Herr Parfumistas spontana rekation var: "Idag luktar du något maskulint, som Brut". Association kan verka konstig men troligen finns där några noter som överensstämmer och det är ju bland annant det som är så roligt med doftminnet. Olika näsor plockar ut olika fragment från minnet när de känner en doft.

Sammanfattningsvis är Gilded Lily en bra doft men den ger mig inget nytt eftersom den påminner så mycket om EnJoy. Ineke gör onekligen fina dofter, ofta baserade på inom parfymeriet ovanliga blommor. Exempelvis är hennes lätta syrendoft After My Own Heart outstanding. Men tyvärr är det inte bara den senaste doften Gilded Lily känns som en repetition av något annat. Även förra årets fina tobaksdoft Fieldnotes from Paris har lite för mycket gemensamt med Burberry London Man.

Tyvärr Ineke det blir inte mer än:

Betyg: 2

Chopard - Casmir

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min dåvarande blogg Parfumistans Blogg på Damernas Världs hemsida i februari 2008. 

Casmir, Michel Almairacs klassiska skapelse för Chopard 1991, är en varm, träig, lite fruktig oriental, som gjord för höst och vinter. Doften har precis rätt namn, det är kashmir man ska bära tillsammans med den. För mig personifierar doften en elegant amerikanska, storslaget gestikulerande som hörs överallt.

Casmir inleds med mango, persika, kokos och bergamott. I hjärtat finns bl a liljekonvalj, geranium och jasmin. I basen sandelträ, patchouli, ambra, vanilj och mysk.

Casmir inleds fruktigt och just inledningen kan vara lite too much. Men ju närmare Casmir tonar ut mot den härliga sandelträ/patchoulibasen, ju bättre blir den. Doften har en värme och täthet som jag uppskattar. Den sitter hela dagen och man får akta sig för överapplicering, då kan den blir för intensiv. Jag tycker att Casmir passar utmärkt dagtid under det mörkare halvåret, både till jobb och fritid. En användbar doft som borde tas till heder igen!

Betyg 4

Kommenter vintern 2010: Kan passa gråa sommardagar också. Den har något som påminner mig vagt om Missoni, troligen fruktigheten och att den är ganska mörk i tonen. Betyg 3+.

Kort om - Youth Dew Amber Nude (Estèe Lauder)

Mörk choklad. Foto: Parfumista (c)

Intryck av YDAN en riktigt kall och mörk vinterdag:

*Ambra spetsad med en mörk, vällagrad patchoulliolja.
*Mörk, trögflytande sirap.
*Värmande, som att ligga insvept i en minkfodrad pläd.
*Mörk choklad, minst 90%.

En riktigt härlig handledsmagnet, håller dessutom minst en hel dag på huden.

Typiskt

I morgon är jag inbjuden till champagnemingel hos Byredo och hade då (om jag kunnat gå) säkert, förutom att det är allmänt lärorikt och trevligt (och skumpa är aldrig fel), kunnat få några prover för test och review. Jag har på sista tiden blivit riktigt nyfiken Byredos dofter. Har liksom glömt bort dem hela tiden (det man har på sin egen bakgård....) samt misstänkt dofterna att vara kamoflerad "bättre" mainstream i snygg förpackning. Men givetvis så kom förstås den verkliga tillvarons plikter med jobb och annat emellan vilket bara är att acceptera. Får alltså hoppas på ett senare tillfälle. Det verkar alltid uppstå olika hinder när det är dags för parfymrelaterade events. Som när mitt första TV-deltagande om parfym fick ställas in på grund av något så banalt men helt utslagsgivande som magsjuka. Det är kanske inte meningen att jag ska intressera mig så mycket för det här med parfym. Bäst att börja samla frimärken i stället!

Thierry Mugler - Alien

Ursprungligen publicerat på min dåvarande blogg Parfumistans Blogg på Damernas Världs hemsida i maj 2008. 

Thierry Muglers Alien från 2005 är en genomsyntetisk jasmindoft på en orientaliskt träig bas. Dominique Ropion, de vita blommornas mästare, och Laurent Bruyère skapade denna härligt syntetiska doft. Den ger verkligen intryck av att komma från något annat, kallare ställe. Jag kommer verkligen att tänka på flygande tefat och silverglänsande rymdkostymer, Aliens med purpurfärgade ögon. Den är cool, grön och den vanligtvis varma jasminen har man lyckats ge en kall känsla. Träigheten ger en viss underliggande värme åt doften.   

Alien inleds direkt med bland annat apelsinblommor, i mellanregistret finns sambac jasmin och tränoter och i basen noter av vit mysk. En komposition av variationer på syntetiska noter.

Jag tycker mycket om Alien och dess övervägande kalla känsla. Jag tycker också om den modernt syntetiska känsla som finns över doften. Här känns inget äkta men ändå är doften så bra. Alien är en mycket bra representant för den senaste teknologiska utvecklingen inom parfymindustrin. Ny teknik gör att oändligt många doftvarianter kan framställas numera. Doftrevolutionen har bara börjat.  En annan doft som är en bra representant för detta är Versaces Crystal Noir.

Alien är en perfekt doft för jobbet men fungerar även kvällstid. Den är också bärbar året runt. Den har en mycket bra hållbarhet och känns fortfarande långt in på kvällen.

Betyg: 4

Kommentar vintern 2010: Alien är en mycket bra representant för den moderna, genomsyntetiska doften. Den är sin egen och sticker ut, precis som Angel drygt tio år tidigare. Redan en klassiker. Crystal Noir tolkar gardenian på ett liknande syntetiskt sätt som Alien tolkar jasminen. 

Nobelt

Så är det dags för årets upplaga av Nobelfesten, alltid spännande att se vilka diadem och övriga juveler som kommar att luftas. Och de tjusiga klänningarna förstås.....Men jag kommer snarare att fokusera på en frack: Nobelpremiär för min favorit HKH Prins Daniel. Eftersom klädseln är given går vi direkt på parfymfrågan - vad kan passa en prins en kväll som denna?

Jag passade frågan till herr Parfumista som kom med två förslag. Utgångspunkten i herr Parfumistas resonemang är att det inte ska vara några krångliga och okända dofter utan något som många kan känna igen sig  i och som på så sätt skapar komfort i en för deltagarna mycket nervpirrande situation. Herr Parfumistas förslag är:

Terre d'Hermès: Även om Terre mycket har karaktären av en dagdoft så är det en doft som dofter olika varje gång man bär den beronde på dos, väder etc. Den är elegant men samtidigt trivsam, den har en varm fräschör genom apelsinblommorna som passar en sportig prins.

Egoïste (Chanel): Precis som Terre ändrar Egoïste karaktär beroende på dos och omgivande faktorer. Med lätt dos blir rosenträet och honungen mer tydligt medan en kraftigare dos framhäver tobaksbladen. Alltså: Egoïste i något kraftigare dos är ett ypperligt alternativ en afton som denna.

Själv då, vad är då mina tips. Tvärtemot herr Parfumista ska jag så klart (som vanligt) krångla till det och föreslår:

Fieldnotes from Paris (Ineke): Påminner i och för sig en hel del om Burberry London Man men mindre söt och spritig. Torr tobak, apelsinblomma, tonka och patchoulli ger en varm, trygg och komfortabel aura runt bäraren.

Black Oud (Montale): Denna medicinska, mörka ros i oud skapar garanterat spänning runt Prins D. Och det kan ju behövas eftersom jag tycker att hovet borde släppa fram nyförvärvet och låta honom ta plats. Inte är det väl bara det fina bröllopstalet vi ska minnas? Hett tips till hovets mediaansvariga: Låt honom tala!

Juldofter - Alla möjliga

Så ett uppsamlingsheat från olika doftfamiljer, en lista dofter som jag känner för inför jul:

Prada (Prada): Av någon anledning är jag just nu väldigt sugen på Pradas "clean-patchoulli" tunga doft. Dess värme och täthet passar utmärkt mörka vinterdagar. Elegant och modern. Tillhör i och för sig inte de rena orientalerna utan den träigt orientaliska familjen men den får ändå komma med här.

Infusion d'Oranger (Prada): Som motvikt till gråheten och mörkret är jag inne i en liten apelsinblommeperiod. Läsaren Anna fick in mig på spåret för ett par veckor sedan när hon nämnde att hon bar I d'O. Den passar bra även med sin typiska tvålighet - associationer till det traditionella julbadet.

Lux (Mona di Orio): Inte en citrusdoft nu också tänker den tålmodige läsaren. Men Lux är en mörk, marmeladig (engelsk marmelad) citrus som kommer bättre till sin rätt på vintern. Den har mycket kropp (för att använda vintermer) och är inte transparant och colognelik som den "normala" citrusdoften.

Stella (Stella McCarteny): Denna mörka, melankoliska, victorianska ros passar bra att slappna av med tillsammans med en brittisk kostymfilm under den lugna juldagen.
Cabochard (Grès): En klassisk läderchypre är väl inte precis särskilt mysig och julig. Men en julafton med grått och småregnigt väder för ganska många år sedan (i början av milleniet) bara kände jag att den passade.

No 19 (Chanel): Grönt är skönt som motvikt till alla Tusen och en natt inspirerade dofter som man gärna använder runt jul. No 19 har vid sidan om iris också en hyacintig och lökväxtaktig not som passar utmärkt till julen.

Ska bli intressant och se vad det i praktiken blir för dofter som drar den här julen. Vem vet det kanske blir en jul i citrusens tecken : ). Det är bland annat det som är så fascinerande med parfym, man vet aldrig vad som lockar vid ett visst tillfälle och i en viss situtation. Och ibland är det just något helt oförutsägbart.

Juldofter - Rökelse och Myrra

Foto: Herr Parfumista (c)

Vad kan väl passa bättre nu i advent än mystiska, sakrala dofter med rökelse och myrra. Som:

La Myrrhe (Serge Lutens): Kan inte nog prisa detta rena, enkla, välbalanserade, avstressande, lätt champinjondoftande ( i toppen) mästerverk. Ger en sakral känsla som jag beskrivit nyligen den 24/11.

Incense Rosé (Andy Tauer): Mörkorange (som jag ser doften) torkad ros kombinerad med frankincense. Pepprig, högt svävande, träig rökelse. Så intensiv att bara två-tre duttar behövs.

Rouge (Hermès): Mörkt myrrigt rosig som ger ett purpurfärgat/mörkgrönt sammetslikt intryck. Pudrig och mycket damig. Varning för överapplicering för då faller den lätt över i "tant".

Full Incense (Montale): En mycket bra basdoft i kategorin rökelseträ. Diverse rökelse på torrt cederträ och patchoulli. Har en mycket bra hållbarhet, på mig i allafall.

Juldofter - Gourmander

Den orientaliskt - gourmandiga gruppen har förstås en given plats vid frosseriets högtid som ju julen dessvärre också är. Här några:

Burberry Brit Red (Burberry): Har jag tjatat om många gånger på tidigare bloggar. Ingefära och en slags vaniljig brödighet och rabarber (vilket egentligen gör den mer höstlik) har den en julighet i hela sin uppenbarelse.

Un Crime Exotique (Parfumerie Generale): Den här är som att gå in i en julbutik, ingefära,kanel och annan kryddighet upplättad av te.Påminner mig också om glögg. Ingen personlig favorit men en speciell doft som onekligen har sin plats kalla vintrar, särskilt kring jul.

Angel (Thierry Mugler): Denna underbara gourmandernas gourmand med sin mörka choklad och patchoulli. Jag känner mig alltid i komfort i Angel (om jag inte är sjuk förstås). Vad kan passa bättre denna sötsakernas högtid!

Black Orchid (Tom Ford): BO är särskilt bra i toppnoterna där den åstadkommer ett bläckartat, svart - purpur-aktigt sammetslikt intryck. En slags torr, mystisk blommighet som samtidigt ger mig associationer till doften av en högkvalitativ päls. I mellan och basnoter är den bra men tyvärr mindre originell, påminner en del om Dior Addict i de senare stadierna. BO är kanske inte helt en gourmand men efterom den ger samma känsla som Angel så lägger jag den i gourmandgruppen

Upprört i parfymbloggsvärlden....

Ett litet mellanspel i julparfymskriverierna på grund av en aktuell händelse:

I förra helgen publicerade Brian på parfymbloggen ISTIA ett inägg där han tog upp hur pretantiösa och uppblåsta en del av de "stora" parfymbloggarna blivit. Läsarna tolkade det som ett angrepp på en speciell bloggare och så brakade det loss, läs gärna http://ismellthereforeiam.blogspot.com/2010/11/are-you-perfume-blogging-snob-take-this.html

Även om jag i sammanhanget bedriver en perifier och ofokuserad liten strunt-blogg utan någon typ av sponsring och dolda agendor så kan jag i och för sig känna att det är lätt att bli långdragen, utsvävande, pompös och uppblåst. Det blir lätt så när jag som nörd går in i och ska beskriva inom det ämne som är det stora intresset. Tycker man (som jag) dessutom om att skriva, vilket nästan är förutsättningen för att ha en aktiv blogg, är det än mer risk för att falla i den pretansiösa fällan

Det gäller alltså att ta parfymbloggandet för var det är: Ett sätt att dokumentera sin parfymhobby och inte som en potentiell inkomstkälla eller ens möjlighet att få bidrag till hobbyn i form av prover. Varför skulle PR-firmorna/ parfymfirmorna besvära sig med det? Som parfymbloggare kan jag ju ändå knappast skriva om en doft utan att nämna dess namn. Måste vara toppen med sådan gratisreklam (även om det är på marginalen). Mer effektivt att satsa fringisarna på skönhetsredaktörer inom media som når så otroligt många fler, både i TV, tryckt form och genom web-upplagor

Varför ska då jag, den till synes bittra och helt frivilligt utnyttjade parfymbloggaren : ), överhuvudtaget lägga ut min hobbydokumentation på nätet? Vore det inte bättre att hålla allt för mig själv så att de kommersiella krafterna inte kan sko sig på det idoga gnetandet med små inlägg? Skälet till att publicera alltihop är att det är roligt att ha en dialog med andra parfymintresserade. Dessutom erbjuder nätet bra verktyg för att strukurera och spara skriverierna. Vidare är det spännande att följa sin "stilistiska" utveckling över tiden.

Ska bli spännade att se om det blir någon fortsättning på den inslängda brandfacklan från Brian. Det är alltid kul när sprakar till lite i en annars så lugn del av bloggosfären som parfymnischen ändå är.

Juldofter - Stora varma blommor

Foto: Herr Parfumista (c)

På julen känner jag vid sidan av orientaler och rökelse mest för stora, varma omfångsrika blomdofter, som:

Fracas (Piguet): Fracas har blivt julaftonens val flera gånger. Jag bara älskar denna stora, mörka, varma tuberosernas drottning. Den interagerar så bra med min kemi, jag har tidigare nämnt att jag blivt stoppad på sta´n och fått beröm av totala främlingar iförd Fracas.

Pure Poison (Dior): Denna stora vita blomdoft med en viss underliggande grönhet kan man tro kommer från ett tidigare decenium som åttiotalet. Appliceras med yttersta försiktighet, den slår snabbt över och blir alldeles för mycket. Se gärna mina skriverier i oktober om PP.

Poison (Dior): Själva urmodern till Poisonerna med sina tunga blommor bland annat tuberose kombinerad med en mörk bärighet passar också utmärkt mörka julkvällar.

Mahora (Guerlain): Tropiska, tunga blommor med tiare (tropisk gardenia) och återigen favoritblomman tuberose. Ganska grov i sina konturer och mycket speciell. När jag provade den för första gången för tio år sedan tyckte jag den var too much, men sådant går som tur är över. Har en ton av ruttnande undervegitation i basen.

Lola (Marc Jacobs): Ska erkännas att jag i början av året skrev ganska elaka saker om Lola. Men under året har jag i förbifarten sniffat på Lola flera gånger och testat den med ett sprits en gång och den har verkligen tagit sig. En trevlig modern tolkning av stora vita åttiotalsblommor i en flaska som är så härligt outstanding kitschig - ett modernt konstverk.