Min favoritparfym

Gör ett försök i Parfymguidens tävling som går ut på att beskriva sin favoritparfym se
http://www.parfymguiden.se/

Ämnet är förstås egentligen omöjligt för en parfymfanatiker som jag. Vilken bland alla dofter med högsta rating som är favoriten avgörs av känslan för stunden vilken i sin tur påverkas av årstid, väder, outfit, hälsotillstånd, humör, vad jag har ätit osv.

Sedan beror det på ur vilket perspektiv jag närmar mig ämnet: Egen favorit i nuläget, egen favorit under decennier, en favorit på en annan person eller en favoritdoft som jag beundrar på grund av att den snarare är ett konstverk och kultobjekt även om den inte behöver passa på mig.  Eller favorit på grund av att en doft är mycket bärbar eller favoriter i det "ordinarie" parfymsortimentet. Listan kan göras lång.

Jag väljer det första perspektivet nämligen "egen favorit i nuläget". Att den valda doften hamnar i nämnda kategori beror på att jag upptäckte den för två månader sedan. Det bör understrykas att den har redan parkerat bland mina all-time favoriter. 
Doften passar utmärkt denna kyliga vår då jag överhuvudtaget inte känner för lätta dofter. Doften är kryddig med muskot, pepprighet, något som kan vara lagerblad, lite oud, sandelträ, lite ros, ebenholz och en lätt ambra.
Parfymen ger mig omedelbara associationer och bilder. Så fort jag duttade på mig denna ljuvliga doft första gången transformerades jag till min farmors kök i den stora jugendvilla där hon bodde. Högt i tak, ett stort "walk-in" skafferi, serveringsrum och en köksingång med kombinerat blomsterrum där hennes blomsterlökar fick vila.  I köket luktade det av decenniers kryddor som blandat sig med trä och blandningen hade en lätt sötaktig ton. Precis så upplever jag kryddigheten i min favoritdoft. Till jularna gjorde min farmor en gudomligt god julkorv och lite av doften av den nykokta korven finns också i favoritparfymen.
Jag är övertygad om att min nya favoritdoft kommer att passa även i sommar. Detta då den trots innehållet och associationerna ovan ändå inte är särskilt tät i strukturen. Den är heller inte transparent utan finns någonstans mitt emellan. Amber & Spices heter min favorit och den är skapad av Pierre Montale 2009.

Ockelboprinsen

Undar vad min (snart) kungliga favorit Daniel (se även http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=215534 )kommer att välja för doft på sin stora dag?

Jag är övertygad att Daniel blir ett lyft för hela kungahuset. Han vinner i längden, se hur det gick med den andre som tydligen var svärmorsdrömmen. Dessutom har vår blivande prins ett stort symbolvärde för alla oss invandrade lantisar utan vars intelligens och framåtanda den kungliga huvudstaden skulla falla ihop platt som en misslyckad sufflé.

Så Daniel, parfymtips delas gärna ut....

Dagens doft -Aoud Damascus

Aoud Damscus en rosa, kall lite metallisk ros med en något nedtonad oud trots att den tillhör de tidigare Montalerna. Det finns även rökelseträ av olika sorter så det är är inte en ren rosendoft utan en doft där rosen har huvudrollen men samspelar i harmoni på lika villkor med övriga ingredienser. Mycket bärbar och passar bra om våren för mig som knappt tar mig ur oud-träsket för närvarande.
Betyg: 4+

Väntar hem...

....herr Parfumista som provar Aoud Safran idag. Spännande att se hur den har hållt under dagen. I morse kändes den som en tät, mjukt, lädrig doft, som en fordrad lammnappahandske. Oud och saffran kombinerart får effekten läder. Nu har han anlänt och den sitter fortfarande bra. Man kan lita på Montale (för det mesta).

Montale

För tre år sedan blev jag förälskad i Pierre Montale dofter. Pierre har under många år varit parfymör åt det saudi arabiska furstehuset. Under tidigt 2000-tal startade han sitt eget parfymhus och hans dofter kombinerar det arabiska och det västerlänska parfymeriet i den kraftfulla Oud-serien. Även den ordinarie EDP-linjen består av kraftfulla kvalitetsdofter. Montale kritiseras ofta för att han ger ut så många dofter och att de är snarlika. Visst har tex oud-serien sin gemensamma nämnaren ouden och oftast rosen men jag känner ändå varje doft som en egen "individ". Kritik har även framförts att de senare ouderna inte är lika bra och att de är för lika vanliga dofter. Men jag tror att det beror på att hard-core oud-lovers vill att den så typiska oud-noten ska dominera. Jag tycker att både hans tidigare oud-starka kreationer och hans senare oud-svagare blandningar har sitt berättigande. De kompletterar varandra. Montale är en av mina absoulta favoritlinjer, jag tror till och med att det är den absoluta favoriten, vid sidan av Andy Tauer förstås.

Dagens doft - Un Jardin Après La Mousson

Försöker att gå våren till mötes med en transparant men ändå kraftig doft (på mig i alla fall). Hermès Un Jardin Après La Mousson  skapad av de transparanta dofternas mästere Jean-Claude Ellena.
Associationer: Kardemumma, havre, melon men äkta vara, inte den kemiska "calone" som stinker i så många så kallade fruity-florals och regn på torr lerjord.

Betyg: 4+

Dagens doft - En ovanliigt o-oudig oud, Aoud Red Flowers

Ovanligt kylslaget för att vara maj som jag minns det i alla fall. Har svårt att finna mig till rätta i vårdofter och har knappt försökt. Jag vill vara kvar i tätare och tyngre saker. Idag har jag burit Montales Aoud Red Flowers och fått spontant beröm från olika håll. Men själv känner jag knappt doften, undra vad det är för komponent som gör detta? Mysk kanske, det är tydligen är det en not som framkallar "doftblindhet" hos vissa. Ouden i Aoud Red Flowers är väldigt nedtonad och fint inmixad bland övriga noter. Ännu mer nedtonad än i White Oud. Kan det vara det? Dvs att jag föväntar mig något mycket kraftfullare bara för att det är en oud? Annars är huvudnoten något så pass originellt som tagetes, men en mjukk tagetsdoft inte så där skarp som den kan vara om man luktar på eller rör blomman. Aoud Red Flowers känns faktiskt som en röd doft så namnet är helt rätt valt.

Betyg: 4+

Dags att komma igång igen...

...och få in ordning och rutin på min gamla kära dagbok. Efter två år och sju månader med förskrivna inlägg på DV är jag fortfarande ovan vid att skriva  spontant i realtid.
Funderar på att återuppliva gamla följetongen Dagens doft men i mycket kort form, några nyckelord. Ett bra sätt att få en snabb analys av allt provande.

Dagens doft - Deep Rose

Foto:Parfumista (c)

Testar ännu en rosig Montale nämligen Deep Rose som tillhör en av de senare, kritiserade produktionerna. Men jag kan inte alls vara särskilt kritisk mot Deep Rose. Den är en riktigt rosig doft utan så mycket annat än en vit pepprighet. Rosen är ljust rosa och den har ett lätt not av den gummiaktighet som finns i rosenoljor. Den påminner en hel del om Annick Goutals Rose Absolute men AG:s doft har mer av det studsigt, spritsiga rosenoljegummit och den känns mer som en blandning av rosa, gula och oranga rosor och kanske någon ljust röd.
Deep Rose är rosa rätt igenom och kan kännas för förutsägbar även om det är en fin doft. Men framåt eftermiddagen händer något. Då glider DR över i en mörkt rosa eller snarare purpurfärgad ros och den får en melankolisk ton som påminner om den i Stella McCarthenys Stella. DR tar sig på slutet och blir riktigt intressant på grund av kontrasten med topp och mellannoterna. Måste tillstå att jag blivit riktigt förtjust i DR. Även om den inte är så unik så är hållbarheten under dagen god och den har fina ingredienser som en Montale ska ha.

Betyg: 4

Stora åttiotal

Länge har det varit rätt diskreta, transparenta och minimalistiska dofter, även om det på senare tid smugit sig in vissa moderniserade åttiotalsinfluenser i parfymeriet. Ibland känner jag för en stor åttiotalare som motvikt mot allt diskret. Till exempel:

Joop! Femme (1987): Träig oriental med tydlig ton av varmt sandelträ med apelsinblomma, ros och jasmin. Toppnoterna har lite karaktär av rengöringsmedel men det går snabbt över. Dessutom stämmer oftast tesen svåra toppnoter = bra fortsättning, smickrande toppnoter = medioker fortsättning. En riktig komfortdoft i kallt väder.

Fendi Original (1985): Varm och farlig läderchypre med stänk av mörk ros och något såpigt grönt samtidigt som den är väldigt oblommig. En riktig kultdoft som bör appliceras med försiktighet.

Jardins de Bagatelle (1983): Stor, vit blombukett där noter av tuberose fint smälter in i buketten. En doft som luktar olika beroende på årstid och som är intressant för att olika komponenter framträder olika tydligt olika gånger. Förra gången jag bar den kände jag en rotig ton (typ irisrot) som jag inte tänkt på tidigare. Dessutom kände jag att den inte är särskilt söt.

Längtar du efter stora dofter? I så fall vilka?

Utmanande dofter

Utmanande dofter behöver inte passa mig så bra men de ska vara spännande, intressanta och utvecklas så att de lockar till sniff på handleden under hela dagen. Förenas de dessutom kemiskt med mig så är det förstås fullträff och toppbetyg. Några i mitt tycker utmanande dofter är:

Fantasia de Fleurs (Creed): Denna kejsarinnan Sissis bukett från 1862 kan vid första sniffen verka som en snäll bukett. Men i skuggorna i den soliga gröna, blommiga trädgården lurar animaliska noter genom Creeds så typiska ambergrisbas.

Nocturnes (Caron): Tvålig aldehyd som påminner om en daggig skogsglänta där solen just stigit upp. Man anar skogsrån och alver. Inga direkt smickrande toppnoter men i basen påminner den lite grand om Hermès Terre. Nocturnes är en spännande doft som ger olika intryck varje gång.

Rose Essentielle EDP (Bulgari): Dess plastiga lite kitschiga början trasformerar sig på mig till en rosa ros omgiven av något grönt violbladigt vilande på en mycket hållbar vit myskbas.

Epic (Amouage): Mina oreserverade hyllningar till denna flerdimensionella tolkning av Sidenvägen ”by night” finns att läsa i min analys från januari. En doft som gör att jag helt tappar koncentrationen på det jag ska göra.

Har du exempel på några utmanande dofter?

Utmaning eller bara lukta gott?

Varför bär du parfym? Bara för att lukta gott eller för att doften ska vara en utmaning eller både och?

Själv går jag mer och mer mot att doften måste vara en utmaning eller framkalla tydliga associationer eller bilder. Luktar den dessutom gott och minglar bra med min kroppskemi, då är det en doft som får högsta betyg.

Det finns förstås dagar då jag inte orkar med särskilt mycket intryck och bara vill lukta gott. Men de tillfällena blir allt färre och ofta tråkas jag ut av en doft som bara luktar gott. Dofterna måste ha något mer, att jag längtar efter dem eller ser fram emot nästa batalj med en doft som inte passar mig så bra men ändå är intressant, välkonstruerad och mångfassetterad. Bra dofter är enligt mitt förmenande just de dofter som utmanar, jag längtar efter och som ger associationer eller bilder och som är intressanta hela dagen.

lite till...

Något jag också fått lära mig under tiden som gästbloggare hos en stor tidning är att man ovillkorligen måste använda egna bilder dvs som man själv har producerat och har blidrättigheterna till. Alternativt köpa från en bildbyrå men det är förstås inget för en obetald hobbybloggare. Det hjälper inte heller att publicera källan, man kan bli stämd upp till öronen i alla fall. Så många bloggare är modiga som frimodigt hämtar bilder från nätet. Här kommer det bara att bli eget producerat bildmaterial och därför inte så rikligt illustrerat.

Tillbaka igen

.....där Parfumistan började 2006 och efter drygt 2,5 år utflykt hos Damernas Värld. Skönt på ett sätt, här är det bara att skriva av sig parfymtankarna direkt, levererar man till en tidnings officiella hemsida krävs först korrekturläsning av någon på redaktionen. Så det gäller att ha framförhållning eftersom det kan ta tid att få tillbaks texterna, man får tänka vårdofter i februari för att ha förrådet fyllt när våren väl kommit. Nackdelen är förstås att det är mycket enklare för parfymintresserade läsare att hitta den här bloggen jämfört med en som ligger på en officiell hemsida och det är enklare för läsare att kommentera på ett sådant ställe. Har lite jäktigt just nu men hoppas att komma igång ordentligt här snart... 
Och dagens doft är den underbara lavendel/rökelsedoften Un reverie au Jardin av min allra mesta favoritparfymör Andy Tauer. 

Burberry – Recension

Burberry är en typiskt bra doft att ta en dag när man inte vet vad man ska ha. Den är lagom men har en egen elegant och samtidigt lite sportig identitet. Lite Ralph Lauren-stil fast i brittisk tappning. På mig framträder äppligheten på ett varmt sätt liksom inlindad i trä och tonkabönans lite söta pudrighet. Det är en varmare och mjukare äpplighet än i den myskiga, våta och lite kalla Nina från Nina Ricci. Burberry passar såväl i sportiga och casual sammanhang som på jobbet. Hållbarheten under dagen är mycket god och doften kan avnjutas ofragmenterad en bra bit in på kvällskvisten.

Betyg: 2+

Burberry – Beskrivning

Burberry från firman med samma namn, kom ut 1995. Under en del år hette den Burberry London men fick 2005 åter byta tillbaka till Burberry på grund av lanseringen av de nya London-dofterna. Burberry är en fruktigt blommig doft på en lätt orientalisk botten. Den är rätt typisk för tiden runt 1995, en annan liknande doft är till exempel Joop! All about Eve som kom året därpå. Med sin äpplighet känns de här dofterna som föregångare till Nina Riccis Nina och DKNY:s Be Delicious som kom ett decenium senare.  Burberry går bra att använda sommartid trots sina orientaliska inslag. Basen förstärker doften och gör den mer hållbar än en vanlig blommig, fruktig doft. Doften ger associationer till en dag på golfbanan eller en höstpromenad i Burberry-trenchen.

Burberry inleds grönt och fräscht men absolut inte mesigt: Lavendel, mint, bergamott, timjan, svarta vinbärsblad och marigold. I mellanregistret finns gröna äpplen, persika, geranium, jasmin och ekmossa. I basen sandel- och cederträ, tonkaböna och ambra.

Recension i nästa inlägg

Transformeringsdoften

Har idag gjort ett försök att närma mig mer vårliga dofter. Bryggan över kan kanske vara tidlösa, kult-klassikern Eau d'Hermès, skapad av den store Roudnitska 1951. Kryddig cologne som sitter hela dagen; kummin är det genomgående temat men här finns också kanel, kardemumma, tonkaböna, björknväer, bergamott, lavendel och en uppsjö andra ingredienser. Den är inte precis vårlig men det är en doft som passar året om men minst när det är som kallast. I de senare klassikerna från Hermès, Equipage och Bel Ami känner jag tydliga spår av Ed'H. Om Bel Ami finns tyvärr tråkiga nyheter som jag får ta senare..

Påskdofter

Saker och ting som jag associerar med påsk är: Smågodis, särskilt skum, choklad och gele. I år har invasionen av påskägg och tårtor fullkomligt exploderart på jobbet, jag börjar nästan misstänka att någon konkurrent försöker att göda ihjäl oss. Ljuslila/lavendel och rökelse alltså den mer sakrala delen av Påsken. Tidigare år har jag mest skrivit om denna typ av dofter (med undatag av någon vanilj om jag inte minns fel. I år tänker jag uppehålla mig först och främst vid godisdelen och de dofter som jag tycker kan passa i påsk i denna genre är:
Montale White Oud: Doften ger mig associationer till en fluffig vit mashmallow. Ouden är återhållen och spelar bara en supporterande roll och harmonierar mjukt med noter av jasmin, vanilj, ambra och sandelträ. Allt i en mycket bärbar och elegant blandning, det är absolut inte fråga om någon sliskig gourmanddoft.
Hanvana Vanille: Varm och fin vaniljdoft som absolut inte är godissliskig. Här är det vaniljfrön kombinerat med mörk rom. Se mer:
 http://www.damernasvarld.se/damernas/parfumistans-blogg/2010/01/16/lartisan-parfumeur-havana-vanille-recension/index.xml
http://www.damernasvarld.se/damernas/parfumistans-blogg/2010/01/16/lartisan-parfumeur-havana-vanille-recension/index.xml
Ha en Glad Påsk med dina påskdofter!

En rosa ros

En doft som kanske kan transformera mitt intresse till vårdofter är Bulgaris Rose Essentielle EDP. RE är visserligen ingen vårdoft utan kan bäras året om. Med sin rosa ros på myskig bas passade den utmärkt i mörkaste november förra året då det var ganska varmt och fuktigt ute. RE är en verklig favorit för mig. En särskild anledning att bära den snart igen är för att hylla denna ljuvliga dofts nyligen bortgångna skapare Beatrice Piquet. Beatrice blev bara 46 år gammal men kommer alltid att bli ihågkommen genom sina dofter. Se också 
http://1000fragrances.blogspot.com/2010/03/obituary-beatrice-piquet-1963-2010.html

Vårofobi

Så är Påsken här! En av årets trevligaste helger tycker jag, våren i antågande, några extra dagar ledigt och allt det där....Men i år är det lite annorlunda, hade inte gjort så mycket om kylan hängt kvar ett tag till eftersom jag inte känner den minsta längtan efter vårdofter än. Nej, jag hänger fortfarande till stor del kvar i orientalerna som jag blivit så förälskad i igen under de kalla och snöiga månader som varit. Jag som trodde att jag tröttnat på orientaler efter i alla fall två vintrar då jag just inte känt någon draging till dem. Men i början av januari "tvingade" jag mig att börja använda dem igen och efter ett par dagar var jag helt fångad. Nu kan jag bara inte släppa varmt, mjukt, torrt, träigt, pudrigt, kådiga Imperial Opoponax eller den så meditativa medeltidsdoften Mecca Balsam. Och ska erkännas, i förrgår bar jag Opium. Men nu blir jag väl tvungen att släppa den för säsongen - eller kanske ska jag hoppas på ett litet snöoväder i april?

Resultatet

....av eftermiddagens dekantering till det yngre gardet. Mycket pillande och trillande, känns som man befinner sig i labbet. Bara den vita rocken saknas. Urvalet blev någorlunda brett och inte extremt eller svårt:
Eau de Lalique (Lalique): En lätt träig modern cologne på myskbas. Har en lätt dillton i toppnoterna som är lite speciell. Användbar året runt.
Kate (Kate Moss): Min enda kändisdoft måste förstås smyga sig in i prover. Men jag gillar denna mörkt rosiga, myskiga, lätt syrliga och modernt skalade patchoullidoft skarpt.
Infusion d'Iris (Prada): Mer användbart, modernt klassiskt än så här kan det inte bli. Mandarin, apelsin, iris, rökelseträ, apelsinblomma, galbanum och vetiver. En snäll och sötare efterföljare till Serge Lutens ikon Iris Silver Mist.
Eau de Pamplemousse Rose (Hermès): Garpefrukt och ros i en upplyftande mix av de transparenta dofternas mästare: Jean-Claude Ellena.
Sandalo (ETRO): Även om inte orientaler hör ihop med den yngre generationen så kan en ren, lätt, mjuk och varm sandelträ cologne ändå vara ett första steg att närma sig denna grupp.
Baby Doll Paris (YSL): En arketyp för doftfamiljen "fruity-floral" som ju förknippas med de unga måste förstås smyga sig in. Baby Doll Paris tycker jag tillhör de bättre.
Förhoppningsvis ger denna lilla provkollektion en ökad nyfikenhet på parfymer. Fast resultatet riskerar förstås också att bli det helt omvända.....

Ungdomen är framtiden!

Idag ska jag dekantera doftprover till herr Parfumistas brorsdöttrar. De är precis i början på sin (hoppas jag långa och lärorika) parfymresa. Det gäller alltså att de inte som så många teens-/pre-teens, fastnar i Spears, Gynning och Clean-träsket. Samtidigt gäller det förstås att inte vara för "udda" i urvalet, det kan lätt skrämma bort en som just startat upp. Gäller alltså att välja några bra, ålders- och i viss mån tidlösa dofter, lämpligen ur mainstream/designerhus sortimentet så att de inte är för svåra.
Rapport följer om utfallet!

Orientaler

Kan inte låta bli att skriva lite spontaninlägg här ibland ändå. Det är så mycket smidigare än på DV bloggen där alla inlägg först ska läsas igenom av en redigerare.
Nu till ämnet: Har nu (som jag skrev i förra inlägget) burit orientaler i flera veckor och de två senaste klassiska orientelar som JHL, Prelude, Shalimar och moderna orientaler i klassisk anda som Imperial Opoponax och Youth Dew Amber Nude. Och ännu har inte längtan efter lätta, transparanta dofter som förebådar våren infunnit sig som det brukar så här i slutet av januari. I stället känns det som att jag kommer att fortsätta den klassiska orienttrenden säkert någon vecka till. Känner ingen lust att lämna gruppen nu. Men det ska medges att det tog nästan en vecka innan jag började känna mig i komfort med de här dofterna igen. Och ja, JHL är en herrdoft men vem bryr sig.

Åter i spiltan....

....iförd giftiga 25-åringen Poison (Dior). Så nu är det slut på den fria parfymbloggar-glamouren. Man bör vara hemmafru, pensionär eller liknande för att ha tid att hålla sig ordentligt à jour och skriva långa, inlevelsefulla analyser. Så den parfymsugne hänvisas nu till min ordinarie "Parfumistans blogg" på Damernas Världs websida. Där blir som vanligt ett par inlägg i veckan se: 
http://www.damernasvarld.se/damernas/parfumistans-blogg/
PS: Känns härligt för nu i kylan känner jag äntligen för mina orientaler och andra tunga dofter som jag under hösten nästan trott att jag tappat entusiasmen för. Hoppas att andra också känner så, det kan kanske bli en orientalisk våg de tolv kalla veckor som är kvar till Påsk! Sedan dags för vårdofterna - fast längtan efter dessa kommer säkert att infinna sig redan om någon vecka eller två.

Nytt år i....

Nuit Noire från underskattade Mona di Orio, flera dofter är 1:or enligt Luca T. Håller definitivt inte med. Animalisk, mörk, lortig floral oriental. Typisk pälsdoft som passar en kall och snöig nyårsafton. Modernt retro i stilen.
Gott Nytt År till eventuella läsare!

Årets stolpskott 2009

Det här är egentligen inte ett inlägg som "bör" skrivas men det är ju alltid kul att kommentera den andra delen av skalan. Har i och för sig inte doftat på så mycket som jag får usch-känslor av eftersom jag brukar läsa på innan jag doftar på något, det gäller att inte slösa med doftsinnet på vad som helst. Men ibland blir det en spontansniff som i fallet:
Scarlett (Cacharel): Kemisk, skrikig, sötsliskig fruktbomb. En doft som jag förstår kan trigga parfymallergi. Den verkar mest lämplig för kemisk krigföring. Bör bara appliceras med enstaka sprits, då blir den kanske bättre. Flaskan är däremot väldigt fin, det var den som gjorde att jag luktade (tyvärr).
En annan som kunnat kvalificera sig, men som inte är på samma sätt direkt frånstötande är Carolina Gynnings Go Girl! Marc Jacobs Lola är förresten inte heller den en direkt nödvändig produkt.
Hoppas jag inte har gjort någon ledsen. Bu eller bä beror helt på de egna preferenserna, dosering och hur doften minglar med den egna hudkemin. Så på några bärare är säkert både Scarlett, Go Girl! och Lola jättefina dofter. Och vem vet, när jag kommit längre i min olifactoriska utveckling kanske jag lär mig uppskatta de här också!

Årets segrare 2009

Pukor och trumpeter:

Epic Woman från Amouage.

Segrade efter en hård strid med de övriga (se gårdagens inlägg). Motivering: Beror dels på att vintern tagit sitt grepp och Epic är en perfekt värmare. Men Epic är också en sådan där mörk doft som jag typiskt längtar efter i augusti. Och den kan även bäras i augusti i minimal dos och inte på stranden. Det är också den doft 2009 som jag direkt vid första spritset från provet kände att jag bara MÅSTE ha. Epic är lyxig, mörk, sammetsartad, kryddig, elegant ja allt jag kan önska sig.

Årets dofter 2009

Doftutgivningen eskalerade ytterligare 2009, inte ens den värsta parfymnörd (som undertecknad) har en chans att hänga med. Man får koncentrera sig på olika urval i doftfloran. Vissa parfymnördar inriktar sig bara på nischdofter men även dessa är idag alltför många att hålla reda på. Själv fokuserar jag (nog) på ett antal parfymmärken som över tiden visat sig passa mig eller vars dofter jag tycker är intressanta. Dessa finns både inom segmenten nisch och mainstream.
Eftersom jag bara luktat på en försvinnande liten del av 2009 års produktioner så är mina val för slutstriden helt personligt präglade av min smak för närvarande. Dofterna i sig är inte heller jämförbara då de kommer från så olika doftfamiljer.
Här är kandidaterna:
Escale à Pondichéry (Dior): Ska erkänna att den först inte föll mig i smaken särskilt mycket men sedan har den växt. Och det är ju kännetecknet för en fin doft, att den utvecklas, är fortsatt intressant och ofta inte något som man gillar i början. En doft som kräver tillvänjning - sådant gillar jag. Transparent doft med bergamott, torra jasminblad och svart te som tongivande noter på mig.
Epic Woman (Amouage): Mer tjat om Amouage, men jag har tyvärr fallit för denna plånboksplundrande parfymlinje. Som tur är räcker proverna länge pga hög koncentration. Epic har en av årets stora modeingredienser oud som bärare ihop med frankincense, kryddor, mörka rosor, patchoulli osv. Påminner mycket i stilen om Montale men en något mer förfinad blandning. I allafall Montales tidiga parfymer är för riktiga hard-core oud lovers som jag.
Une Rose Chypreé (Andy Tauer): Inte Andys allra bästa på min hud, den tonar ned relativt snabbt jämfört med övriga. Men jag älskar själva formulan, känner ett inslag av enbär, även om Andy själv dementerat detta och berättat att lagerblad kan anta den doftnyansen med vissa omgivande ingredienser. Doften är mörk men inte kvalmig och ligger någonstans mellan chypre och oriental. Och här finns äkta ekmossa trots att det är en helt ny parfym, Andy inehållsdeklarerar ingrediensen med mängd och är därmed helt compliant med EU-regelverket.
Turtle Vetiver Exercise No 1(LezNez): Smyger in en av herr Parfumistas favoriter - den är klassad som unisex. Turtle är den första i en serie vetivertolkningar som Isabelle Doyen (vanligen husparfymör för Annick Goutal) skapar helt utan restriktioner för det lilla schweiziska Indieparfymhuset LezNez. Turtle är mycket ren för att vara vetiverdoft, lite citrus lyfter toppen och cederträmixar fint i basen. En torr, ljus och grön vetiver.
Fieldnotes from Paris (Ineke): Fick ögonen (eller näsan på) Ineke Rühland, San Fransisco baserad parfymör genom att jag läste någonstans att Andy Tauer håller hennes dofter högt. Och Andys olifactoriska sinne litar jag på till 110%.  FNfP är är bärare av en av den andra populära doftnoterna 2009 nämligen tobak. Här är det fråga om en ljus och ren piptobak, association till när morfar stoppade sin pipa när jag var liten. I basen finns också en underbart mjuk tonkaböna. Doften innehåller även bivax och en ren patchoulliolja. Doften är i första hand en kvinnlig tobak men kan mycket väl bäras av en man.
Infusion Fleur d'Oranger (Prada): Blev först besviken när jag provade denna. Men sedan har F d'O växt, och det finns en slags härlig vintage pudirghet i all orangeblomma, neroli och mandarin supporterade av en återhållen tuberose och jasmin. Ger känslan av att bo på ett fint hotell i Italien eller Frankrike. Doften har många kritiker men alla är sin egen näsa närmast.
L'Eau de l'Hermine (Lostmarc´h): Det bretangeska huset Lostmarc´h:s lavendeltolkning är transparent och mycket bärbar. Kombinationen med citrus lättar upp lavendeltonerna och gör att de aldrig blir lite kvalmigt, tunga ungefär som en instängd lavendelpåse i ett linneskåp. Mycket bra som vår- och sommardoft men fungerar hela året.

I morgon avslöjas segraren!

Dagens doft - Muscs Kublai Khan

Bär idag den famösa Muscs Kublai Khan från Serge Lutens (1998). Som  de flesta av Serges dofter är MKK skapad av perfymören Christopher Sheldrake.
Hypade MKK beskrivs som en farlig, skitig, svettig parfym - inget för kontoret med andra ord.  Den effekten har den sannerligen inte på mig. På mig är den en finstämd, lite pudrig kummindoft. Den finaste och mest välbalanserade kumminkomposition som jag har sniffat på. Kummin har annars en tendens att bli just rå, svettig och skitig. Men det upplerver jag mer av i Alexander McQueens Kingdom eller i alla kummindofters förebild: Eau d'Hermes skapad av den store Edmond Roudnitska 1951. Där kan man prata om rå och sexig doft.
MKK har även en myskbas som känns tidlös. Självklart är den kemisk men inte den där kemsika vita myskdoften som är så populär för närvarande.
MKK är en bra året runt doft och i mitt fall passar den också på kontoret.
Betyg 4

Tribute Attar (fortsättning)

Måste så här sett i backspegeln omvärdera Amouages Tribute Attar något.
Högklassiga ingredienser, mycket koncentrerad, så till den milda grad att jag först kände att jag fått för mycket. MEN efter en halv dag så var den bara helt borta. Alltså från hyperkoncentrerad till puts väck. Kan ha att göra med att det är en olja och det stora inslaget av naturliga ingredienser. Ju mer kemi, ju bättre hållbarhet tycks regeln vara.
Tycker att Amouages (också den från 2009) Epic är ett bättre val. Den sitter lätt ett dygn och har även den mycket fina ingredienser om än  med mer inslag av kemi.

Tribute Attars reviderade betyg blir 4 och det beror på den dåliga hållbarheten på huden. För en doft i den här prisklassen kräver man betydligt mer. Ingredienserna och kompositionen är fortfarande 5.