Idag ska jag dekantera doftprover till herr Parfumistas brorsdöttrar. De är precis i början på sin (hoppas jag långa och lärorika) parfymresa. Det gäller alltså att de inte som så många teens-/pre-teens, fastnar i Spears, Gynning och Clean-träsket. Samtidigt gäller det förstås att inte vara för "udda" i urvalet, det kan lätt skrämma bort en som just startat upp. Gäller alltså att välja några bra, ålders- och i viss mån tidlösa dofter, lämpligen ur mainstream/designerhus sortimentet så att de inte är för svåra.
Rapport följer om utfallet!
lördag 23 januari 2010
fredag 22 januari 2010
Orientaler
Kan inte låta bli att skriva lite spontaninlägg här ibland ändå. Det är så mycket smidigare än på DV bloggen där alla inlägg först ska läsas igenom av en redigerare.
Nu till ämnet: Har nu (som jag skrev i förra inlägget) burit orientaler i flera veckor och de två senaste klassiska orientelar som JHL, Prelude, Shalimar och moderna orientaler i klassisk anda som Imperial Opoponax och Youth Dew Amber Nude. Och ännu har inte längtan efter lätta, transparanta dofter som förebådar våren infunnit sig som det brukar så här i slutet av januari. I stället känns det som att jag kommer att fortsätta den klassiska orienttrenden säkert någon vecka till. Känner ingen lust att lämna gruppen nu. Men det ska medges att det tog nästan en vecka innan jag började känna mig i komfort med de här dofterna igen. Och ja, JHL är en herrdoft men vem bryr sig.
Nu till ämnet: Har nu (som jag skrev i förra inlägget) burit orientaler i flera veckor och de två senaste klassiska orientelar som JHL, Prelude, Shalimar och moderna orientaler i klassisk anda som Imperial Opoponax och Youth Dew Amber Nude. Och ännu har inte längtan efter lätta, transparanta dofter som förebådar våren infunnit sig som det brukar så här i slutet av januari. I stället känns det som att jag kommer att fortsätta den klassiska orienttrenden säkert någon vecka till. Känner ingen lust att lämna gruppen nu. Men det ska medges att det tog nästan en vecka innan jag började känna mig i komfort med de här dofterna igen. Och ja, JHL är en herrdoft men vem bryr sig.
måndag 4 januari 2010
Åter i spiltan....
....iförd giftiga 25-åringen Poison (Dior). Så nu är det slut på den fria parfymbloggar-glamouren. Man bör vara hemmafru, pensionär eller liknande för att ha tid att hålla sig ordentligt à jour och skriva långa, inlevelsefulla analyser. Så den parfymsugne hänvisas nu till min ordinarie "Parfumistans blogg" på Damernas Världs websida. Där blir som vanligt ett par inlägg i veckan se:
http://www.damernasvarld.se/damernas/parfumistans-blogg/
PS: Känns härligt för nu i kylan känner jag äntligen för mina orientaler och andra tunga dofter som jag under hösten nästan trott att jag tappat entusiasmen för. Hoppas att andra också känner så, det kan kanske bli en orientalisk våg de tolv kalla veckor som är kvar till Påsk! Sedan dags för vårdofterna - fast längtan efter dessa kommer säkert att infinna sig redan om någon vecka eller två.
http://www.damernasvarld.se/damernas/parfumistans-blogg/
PS: Känns härligt för nu i kylan känner jag äntligen för mina orientaler och andra tunga dofter som jag under hösten nästan trott att jag tappat entusiasmen för. Hoppas att andra också känner så, det kan kanske bli en orientalisk våg de tolv kalla veckor som är kvar till Påsk! Sedan dags för vårdofterna - fast längtan efter dessa kommer säkert att infinna sig redan om någon vecka eller två.
torsdag 31 december 2009
Nytt år i....
Nuit Noire från underskattade Mona di Orio, flera dofter är 1:or enligt Luca T. Håller definitivt inte med. Animalisk, mörk, lortig floral oriental. Typisk pälsdoft som passar en kall och snöig nyårsafton. Modernt retro i stilen.
Gott Nytt År till eventuella läsare!
Gott Nytt År till eventuella läsare!
onsdag 30 december 2009
Årets stolpskott 2009
Det här är egentligen inte ett inlägg som "bör" skrivas men det är ju alltid kul att kommentera den andra delen av skalan. Har i och för sig inte doftat på så mycket som jag får usch-känslor av eftersom jag brukar läsa på innan jag doftar på något, det gäller att inte slösa med doftsinnet på vad som helst. Men ibland blir det en spontansniff som i fallet:
Scarlett (Cacharel): Kemisk, skrikig, sötsliskig fruktbomb. En doft som jag förstår kan trigga parfymallergi. Den verkar mest lämplig för kemisk krigföring. Bör bara appliceras med enstaka sprits, då blir den kanske bättre. Flaskan är däremot väldigt fin, det var den som gjorde att jag luktade (tyvärr).
En annan som kunnat kvalificera sig, men som inte är på samma sätt direkt frånstötande är Carolina Gynnings Go Girl! Marc Jacobs Lola är förresten inte heller den en direkt nödvändig produkt.
Hoppas jag inte har gjort någon ledsen. Bu eller bä beror helt på de egna preferenserna, dosering och hur doften minglar med den egna hudkemin. Så på några bärare är säkert både Scarlett, Go Girl! och Lola jättefina dofter. Och vem vet, när jag kommit längre i min olifactoriska utveckling kanske jag lär mig uppskatta de här också!
Scarlett (Cacharel): Kemisk, skrikig, sötsliskig fruktbomb. En doft som jag förstår kan trigga parfymallergi. Den verkar mest lämplig för kemisk krigföring. Bör bara appliceras med enstaka sprits, då blir den kanske bättre. Flaskan är däremot väldigt fin, det var den som gjorde att jag luktade (tyvärr).
En annan som kunnat kvalificera sig, men som inte är på samma sätt direkt frånstötande är Carolina Gynnings Go Girl! Marc Jacobs Lola är förresten inte heller den en direkt nödvändig produkt.
Hoppas jag inte har gjort någon ledsen. Bu eller bä beror helt på de egna preferenserna, dosering och hur doften minglar med den egna hudkemin. Så på några bärare är säkert både Scarlett, Go Girl! och Lola jättefina dofter. Och vem vet, när jag kommit längre i min olifactoriska utveckling kanske jag lär mig uppskatta de här också!
tisdag 29 december 2009
Årets segrare 2009
Pukor och trumpeter:
Epic Woman från Amouage.
Segrade efter en hård strid med de övriga (se gårdagens inlägg). Motivering: Beror dels på att vintern tagit sitt grepp och Epic är en perfekt värmare. Men Epic är också en sådan där mörk doft som jag typiskt längtar efter i augusti. Och den kan även bäras i augusti i minimal dos och inte på stranden. Det är också den doft 2009 som jag direkt vid första spritset från provet kände att jag bara MÅSTE ha. Epic är lyxig, mörk, sammetsartad, kryddig, elegant ja allt jag kan önska sig.
Epic Woman från Amouage.
Segrade efter en hård strid med de övriga (se gårdagens inlägg). Motivering: Beror dels på att vintern tagit sitt grepp och Epic är en perfekt värmare. Men Epic är också en sådan där mörk doft som jag typiskt längtar efter i augusti. Och den kan även bäras i augusti i minimal dos och inte på stranden. Det är också den doft 2009 som jag direkt vid första spritset från provet kände att jag bara MÅSTE ha. Epic är lyxig, mörk, sammetsartad, kryddig, elegant ja allt jag kan önska sig.
måndag 28 december 2009
Årets dofter 2009
Doftutgivningen eskalerade ytterligare 2009, inte ens den värsta parfymnörd (som undertecknad) har en chans att hänga med. Man får koncentrera sig på olika urval i doftfloran. Vissa parfymnördar inriktar sig bara på nischdofter men även dessa är idag alltför många att hålla reda på. Själv fokuserar jag (nog) på ett antal parfymmärken som över tiden visat sig passa mig eller vars dofter jag tycker är intressanta. Dessa finns både inom segmenten nisch och mainstream.
Eftersom jag bara luktat på en försvinnande liten del av 2009 års produktioner så är mina val för slutstriden helt personligt präglade av min smak för närvarande. Dofterna i sig är inte heller jämförbara då de kommer från så olika doftfamiljer.
Här är kandidaterna:
Escale à Pondichéry (Dior): Ska erkänna att den först inte föll mig i smaken särskilt mycket men sedan har den växt. Och det är ju kännetecknet för en fin doft, att den utvecklas, är fortsatt intressant och ofta inte något som man gillar i början. En doft som kräver tillvänjning - sådant gillar jag. Transparent doft med bergamott, torra jasminblad och svart te som tongivande noter på mig.
Epic Woman (Amouage): Mer tjat om Amouage, men jag har tyvärr fallit för denna plånboksplundrande parfymlinje. Som tur är räcker proverna länge pga hög koncentration. Epic har en av årets stora modeingredienser oud som bärare ihop med frankincense, kryddor, mörka rosor, patchoulli osv. Påminner mycket i stilen om Montale men en något mer förfinad blandning. I allafall Montales tidiga parfymer är för riktiga hard-core oud lovers som jag.
Une Rose Chypreé (Andy Tauer): Inte Andys allra bästa på min hud, den tonar ned relativt snabbt jämfört med övriga. Men jag älskar själva formulan, känner ett inslag av enbär, även om Andy själv dementerat detta och berättat att lagerblad kan anta den doftnyansen med vissa omgivande ingredienser. Doften är mörk men inte kvalmig och ligger någonstans mellan chypre och oriental. Och här finns äkta ekmossa trots att det är en helt ny parfym, Andy inehållsdeklarerar ingrediensen med mängd och är därmed helt compliant med EU-regelverket.
Turtle Vetiver Exercise No 1(LezNez): Smyger in en av herr Parfumistas favoriter - den är klassad som unisex. Turtle är den första i en serie vetivertolkningar som Isabelle Doyen (vanligen husparfymör för Annick Goutal) skapar helt utan restriktioner för det lilla schweiziska Indieparfymhuset LezNez. Turtle är mycket ren för att vara vetiverdoft, lite citrus lyfter toppen och cederträmixar fint i basen. En torr, ljus och grön vetiver.
Fieldnotes from Paris (Ineke): Fick ögonen (eller näsan på) Ineke Rühland, San Fransisco baserad parfymör genom att jag läste någonstans att Andy Tauer håller hennes dofter högt. Och Andys olifactoriska sinne litar jag på till 110%. FNfP är är bärare av en av den andra populära doftnoterna 2009 nämligen tobak. Här är det fråga om en ljus och ren piptobak, association till när morfar stoppade sin pipa när jag var liten. I basen finns också en underbart mjuk tonkaböna. Doften innehåller även bivax och en ren patchoulliolja. Doften är i första hand en kvinnlig tobak men kan mycket väl bäras av en man.
Infusion Fleur d'Oranger (Prada): Blev först besviken när jag provade denna. Men sedan har F d'O växt, och det finns en slags härlig vintage pudirghet i all orangeblomma, neroli och mandarin supporterade av en återhållen tuberose och jasmin. Ger känslan av att bo på ett fint hotell i Italien eller Frankrike. Doften har många kritiker men alla är sin egen näsa närmast.
L'Eau de l'Hermine (Lostmarc´h): Det bretangeska huset Lostmarc´h:s lavendeltolkning är transparent och mycket bärbar. Kombinationen med citrus lättar upp lavendeltonerna och gör att de aldrig blir lite kvalmigt, tunga ungefär som en instängd lavendelpåse i ett linneskåp. Mycket bra som vår- och sommardoft men fungerar hela året.
I morgon avslöjas segraren!
Eftersom jag bara luktat på en försvinnande liten del av 2009 års produktioner så är mina val för slutstriden helt personligt präglade av min smak för närvarande. Dofterna i sig är inte heller jämförbara då de kommer från så olika doftfamiljer.
Här är kandidaterna:
Escale à Pondichéry (Dior): Ska erkänna att den först inte föll mig i smaken särskilt mycket men sedan har den växt. Och det är ju kännetecknet för en fin doft, att den utvecklas, är fortsatt intressant och ofta inte något som man gillar i början. En doft som kräver tillvänjning - sådant gillar jag. Transparent doft med bergamott, torra jasminblad och svart te som tongivande noter på mig.
Epic Woman (Amouage): Mer tjat om Amouage, men jag har tyvärr fallit för denna plånboksplundrande parfymlinje. Som tur är räcker proverna länge pga hög koncentration. Epic har en av årets stora modeingredienser oud som bärare ihop med frankincense, kryddor, mörka rosor, patchoulli osv. Påminner mycket i stilen om Montale men en något mer förfinad blandning. I allafall Montales tidiga parfymer är för riktiga hard-core oud lovers som jag.
Une Rose Chypreé (Andy Tauer): Inte Andys allra bästa på min hud, den tonar ned relativt snabbt jämfört med övriga. Men jag älskar själva formulan, känner ett inslag av enbär, även om Andy själv dementerat detta och berättat att lagerblad kan anta den doftnyansen med vissa omgivande ingredienser. Doften är mörk men inte kvalmig och ligger någonstans mellan chypre och oriental. Och här finns äkta ekmossa trots att det är en helt ny parfym, Andy inehållsdeklarerar ingrediensen med mängd och är därmed helt compliant med EU-regelverket.
Turtle Vetiver Exercise No 1(LezNez): Smyger in en av herr Parfumistas favoriter - den är klassad som unisex. Turtle är den första i en serie vetivertolkningar som Isabelle Doyen (vanligen husparfymör för Annick Goutal) skapar helt utan restriktioner för det lilla schweiziska Indieparfymhuset LezNez. Turtle är mycket ren för att vara vetiverdoft, lite citrus lyfter toppen och cederträmixar fint i basen. En torr, ljus och grön vetiver.
Fieldnotes from Paris (Ineke): Fick ögonen (eller näsan på) Ineke Rühland, San Fransisco baserad parfymör genom att jag läste någonstans att Andy Tauer håller hennes dofter högt. Och Andys olifactoriska sinne litar jag på till 110%. FNfP är är bärare av en av den andra populära doftnoterna 2009 nämligen tobak. Här är det fråga om en ljus och ren piptobak, association till när morfar stoppade sin pipa när jag var liten. I basen finns också en underbart mjuk tonkaböna. Doften innehåller även bivax och en ren patchoulliolja. Doften är i första hand en kvinnlig tobak men kan mycket väl bäras av en man.
Infusion Fleur d'Oranger (Prada): Blev först besviken när jag provade denna. Men sedan har F d'O växt, och det finns en slags härlig vintage pudirghet i all orangeblomma, neroli och mandarin supporterade av en återhållen tuberose och jasmin. Ger känslan av att bo på ett fint hotell i Italien eller Frankrike. Doften har många kritiker men alla är sin egen näsa närmast.
L'Eau de l'Hermine (Lostmarc´h): Det bretangeska huset Lostmarc´h:s lavendeltolkning är transparent och mycket bärbar. Kombinationen med citrus lättar upp lavendeltonerna och gör att de aldrig blir lite kvalmigt, tunga ungefär som en instängd lavendelpåse i ett linneskåp. Mycket bra som vår- och sommardoft men fungerar hela året.
I morgon avslöjas segraren!
lördag 26 december 2009
Dagens doft - Muscs Kublai Khan
Bär idag den famösa Muscs Kublai Khan från Serge Lutens (1998). Som de flesta av Serges dofter är MKK skapad av perfymören Christopher Sheldrake.
Hypade MKK beskrivs som en farlig, skitig, svettig parfym - inget för kontoret med andra ord. Den effekten har den sannerligen inte på mig. På mig är den en finstämd, lite pudrig kummindoft. Den finaste och mest välbalanserade kumminkomposition som jag har sniffat på. Kummin har annars en tendens att bli just rå, svettig och skitig. Men det upplerver jag mer av i Alexander McQueens Kingdom eller i alla kummindofters förebild: Eau d'Hermes skapad av den store Edmond Roudnitska 1951. Där kan man prata om rå och sexig doft.
MKK har även en myskbas som känns tidlös. Självklart är den kemisk men inte den där kemsika vita myskdoften som är så populär för närvarande.
MKK är en bra året runt doft och i mitt fall passar den också på kontoret.
Betyg 4
Hypade MKK beskrivs som en farlig, skitig, svettig parfym - inget för kontoret med andra ord. Den effekten har den sannerligen inte på mig. På mig är den en finstämd, lite pudrig kummindoft. Den finaste och mest välbalanserade kumminkomposition som jag har sniffat på. Kummin har annars en tendens att bli just rå, svettig och skitig. Men det upplerver jag mer av i Alexander McQueens Kingdom eller i alla kummindofters förebild: Eau d'Hermes skapad av den store Edmond Roudnitska 1951. Där kan man prata om rå och sexig doft.
MKK har även en myskbas som känns tidlös. Självklart är den kemisk men inte den där kemsika vita myskdoften som är så populär för närvarande.
MKK är en bra året runt doft och i mitt fall passar den också på kontoret.
Betyg 4
Tribute Attar (fortsättning)
Måste så här sett i backspegeln omvärdera Amouages Tribute Attar något.
Högklassiga ingredienser, mycket koncentrerad, så till den milda grad att jag först kände att jag fått för mycket. MEN efter en halv dag så var den bara helt borta. Alltså från hyperkoncentrerad till puts väck. Kan ha att göra med att det är en olja och det stora inslaget av naturliga ingredienser. Ju mer kemi, ju bättre hållbarhet tycks regeln vara.
Tycker att Amouages (också den från 2009) Epic är ett bättre val. Den sitter lätt ett dygn och har även den mycket fina ingredienser om än med mer inslag av kemi.
Tribute Attars reviderade betyg blir 4 och det beror på den dåliga hållbarheten på huden. För en doft i den här prisklassen kräver man betydligt mer. Ingredienserna och kompositionen är fortfarande 5.
Högklassiga ingredienser, mycket koncentrerad, så till den milda grad att jag först kände att jag fått för mycket. MEN efter en halv dag så var den bara helt borta. Alltså från hyperkoncentrerad till puts väck. Kan ha att göra med att det är en olja och det stora inslaget av naturliga ingredienser. Ju mer kemi, ju bättre hållbarhet tycks regeln vara.
Tycker att Amouages (också den från 2009) Epic är ett bättre val. Den sitter lätt ett dygn och har även den mycket fina ingredienser om än med mer inslag av kemi.
Tribute Attars reviderade betyg blir 4 och det beror på den dåliga hållbarheten på huden. För en doft i den här prisklassen kräver man betydligt mer. Ingredienserna och kompositionen är fortfarande 5.
torsdag 24 december 2009
Amouage Tribute Attar
Så sitter jag nu här på julafton i några droppar Tribute Attar från Amouage. Ärligt talat blev det någon droppe för mycket för den är otroligt tät, lädrig och mäktig. Tribute är en oljebaserad parfym som bär orientens ingredienser. Den utvecklas i böljande vågor mellan kryddighet, yppersta jasmin och taif ros, balsam, hartser och läder. Lädret dominerar tidigt men sedan kommer de andra blom- och kryddvågorna för att sedan reprisera lädret fast i en mer utblandad form. Det finns en viss not i lädret som påminner om lädret i Fendi pour Femme och i Farina Gegenübers Kölnisch Juchte.
Tribute är en doft där det händer något hela tiden så den är inget att bära om man måste koncentrera sig på "något seriöst". Den kräver så pass mycket att jag inte skulle orka bära den flera dagar i sträck. Tribute är en typisk fest- och helgdoft.
Tribute ger associationer till shejkens luxuösa tält, i öknen om natten. Jag ser också bilder av sammet i mörkt dova färgtoner, brokad och tunga juveler à la renässansen eller barocken.
Som de flesta attarer så är Tribute en unisexdoft. På en skala tycker jag att den drar något mer åt den maskulina sidan. Den har just ingen sötma och blommorna är nedtonade, i alla fall på mig.
Tribute är en sådan där doft som gör att man först aldrig vill se åt en tio -i-topp- liste-doft igen. Men eftersom den är så krävade så behöver man ändå de bra av de "vanliga dofterna" för att inte helt tappa koncentrationen i vardagen.
Betyg: 5
Sist men inte minst: En riktigt God Jul!
Tribute är en doft där det händer något hela tiden så den är inget att bära om man måste koncentrera sig på "något seriöst". Den kräver så pass mycket att jag inte skulle orka bära den flera dagar i sträck. Tribute är en typisk fest- och helgdoft.
Tribute ger associationer till shejkens luxuösa tält, i öknen om natten. Jag ser också bilder av sammet i mörkt dova färgtoner, brokad och tunga juveler à la renässansen eller barocken.
Som de flesta attarer så är Tribute en unisexdoft. På en skala tycker jag att den drar något mer åt den maskulina sidan. Den har just ingen sötma och blommorna är nedtonade, i alla fall på mig.
Tribute är en sådan där doft som gör att man först aldrig vill se åt en tio -i-topp- liste-doft igen. Men eftersom den är så krävade så behöver man ändå de bra av de "vanliga dofterna" för att inte helt tappa koncentrationen i vardagen.
Betyg: 5
Sist men inte minst: En riktigt God Jul!
lördag 19 december 2009
Veckans doftintryck
Senare delen av hösten har jag dragits till gröna respektive transparenta dofter. Började känna viss oro över att jag kanske var "färdig" med orientalerna. Men där ser man hur mycket vädret faktiskt inverkar: Så fort kylan slog till i måndags så längtade jag genast efter mörka, dova dofter. På julfesten blev det Givenchys mörka, rökelseträiga, ambrerande, vaniljiga Organza Indence. Som tur är har jag en originalflaska dvs den med den böljande klänningen. Den reformulerade (i rak flaska) som släppts ganska nyligen saknar tydligen (vad jag har läst, har inte själv luktat) en del från originalet och når inte upp till samma nivå. Men det är säkert som vanligt: Reformulering = billigare ingredienser och likriktning mot andra dofter.
tisdag 15 december 2009
Julaftonsdoften
Är alltid roligt att planera kring (sedan blir det något annat än vad jag tänkt i alla fall). I år är doften given: Har lyckats komma över några droppar av Amouages nya parfymolja Tribute Attar och de inväntar julafton där i provröret. Enligt alla beskrivningar så är den en helt fantastisk mörk ros, jasmin, läder och rökelsedoft. Blir nog årets investering 2010.
måndag 14 december 2009
Julfest
I morgon är det julfest på jobbet. Gäller att tänka sig för redan på morgonen så att jag väljer en doft som sitter långt in på kvällningen. Sedan ska den passa den mörka årstiden. Kandidater so far:
Back to Black (By Kilian): Ren och fin tobaksdoft.
Le Parfum (Lalique): Gourmand oriental med peppar och ros.
Epic (Amouage): Oudbaserad orientalisk dröm. Men jag vill inte göra slut på provet....
Baghari (Piguet): Apelsinblommebaserad, aldehydisk elegans.
I slutändan blir det säkert något helt annat, man kan fundera och planera men sen beror det ändå på känslan för stunden.
Back to Black (By Kilian): Ren och fin tobaksdoft.
Le Parfum (Lalique): Gourmand oriental med peppar och ros.
Epic (Amouage): Oudbaserad orientalisk dröm. Men jag vill inte göra slut på provet....
Baghari (Piguet): Apelsinblommebaserad, aldehydisk elegans.
I slutändan blir det säkert något helt annat, man kan fundera och planera men sen beror det ändå på känslan för stunden.
söndag 13 december 2009
Lucia i No 1
Vilken doft passar för luciatåget den här lite halvslaskiga luciadagen? Aus Liebe zum Dufts No 1 (framtagen i samarbete med parfymören Marc vom Ende) är doften som passar hela luciatåget. Den är unisex även om jag tycker att den slår något mer åt det maskulina hållet och herr Parfumista tycker tvärtom, vilket medför att jag kommer att använda upp provet.
Varför passar då No 1 den här ganska varma lucia? Jo, den är en transparant kryddoft, en som passar året om. Den beskrivs visserligen som att den fokuserar på läder men på mig slår kryddorna ut, framför allt ingefäran men även kardemumman. Jag känner även stänk av kanel även om den inte anges bland ingredienserna. Citrus är en av de inledande noterna, men för mig är det som sagt mest frågan om den i strukturen liksom gasiga ingefäran.
No 1 är en typisk bra användbar basdoft i en parfymgarderob, en sådan där som man tar till när man inte riktigt vet vad man ska använda. Dock inte så där jätteoriginell.
Betyg 3+
Varför passar då No 1 den här ganska varma lucia? Jo, den är en transparant kryddoft, en som passar året om. Den beskrivs visserligen som att den fokuserar på läder men på mig slår kryddorna ut, framför allt ingefäran men även kardemumman. Jag känner även stänk av kanel även om den inte anges bland ingredienserna. Citrus är en av de inledande noterna, men för mig är det som sagt mest frågan om den i strukturen liksom gasiga ingefäran.
No 1 är en typisk bra användbar basdoft i en parfymgarderob, en sådan där som man tar till när man inte riktigt vet vad man ska använda. Dock inte så där jätteoriginell.
Betyg 3+
lördag 12 december 2009
Nytt försök
I Parfumistans blogg på DV:s websida blir det ibland lite långa ledtider då det krävs att allt redaktionellt material ska läsas igenom av en redigerare. Och så här innan jul är det förstås extra bråda dagar. Samtidigt svämmar doftintrycken över så vad kan väl då passa bättre än att skriva lite spontaninlägg på gamla kära Parfumistans dagbok.
Grönt är skönt
Foto: Parfumista (c)
Det ser ut att bli en grön jul och det passar ju bra med den gröna parfym-mood som jag befunnit mig i de senaste veckorna. Den seriöst doftintresserade har såklar inte undgått att grönt är en av dofttrenderna just nu. Men jag har känt för grönt ändå (tror jag). Har på sista tiden avnjutit några gröna skönheter:
Alliage (Estee Lauder): En av de tuffaste, grovhuggna gröna. Bränt gräs, vetiver, em crazy not av marsipan! och något tillbakahållet blommigt. Alliage spelar i sin egen liga.
Chanel No 19 EDP(Chanel): Klassisk stram elegans, grönt med vita blommor. En riktig skönhet som gömmer sig bakom standardsortimentets tio i topp listor. Men som alla gröningar - svår att få att passa, så det gäller att ha tur att kemin klickar. Och så förstås: Försiktig dosering.
Tiare (Ormonde Jayne): Har No 19:s stil och finess och även här gäller det att ha tur med kemin. Till skillnad från andra tiara-dofter så har den här inte den varma, tropiska kokosmjölkskänslan. Tiare är istället kall och elegant.
Amyitis (Mona di Orio): Gillade den inte alls vid första provningen, men provet räcker ett par gånger till. Så den kommer säkert att vinna i längden. Komplexa dofter är ofta inte insmickrande i början.
Vad tycker du om för gröna dofter? Gillar du dem så här mitt i vintern?
torsdag 1 november 2007
Ettårsjubel!!!
Bild: Parfumista (c)
Det är med en känsla av nostalgi som jag skriver här igen. Idag för ett år sedan, drog jag igång Parfumistans dagbok i detta forum.
Det har varit en utvecklande olifaktorisk resa. Visserligen kunde jag mycket om dofter redan innan då det är ett intresse sedan decennier, men tack vare bloggandet har jag satt mig in ännu djupare i ämnet.
Min egen olifaktoriska utveckling under detta år kan kortfattat beskrivas att ha gått från ett brett fiskande efter godbitarna i främst masssortimentet men även från en del nischhus, till att numera nästan helt fokusera på nischhus. Doftmässigt har jag insett att det i regel är de mörka, dova, djupa dofterna som attreherar. De måste trigga fantasin! Det börjar bli dags att fasa in parfymsamlingen i detta spår. Så jag får väl sätta igång att sälja av mina fina, lätta och fräscha dofter hur bra de än må vara.
En oväntad olifaktorisk vändning är att jag plötsligt gillar rosor. Dock mörka, dramatiska rosor, inte potpurri liknande rosendofter.
Eftersom Expressen tyvärr inte insåg finessen med en nischad, kunskapsorienterad blogg som denna, så återfinns mina parfymskriverier numera hos Damernas Värld, Parfumistans blogg. Expressens filosofi verkar istället vara att lyfta fram den vanliga, breda typen av modeblogg.
Jag kan filosofera över vad som hänt om jag ägnat detta föräldralediga år åt daytrading istället. Plånboken hade troligen varit mer välfylld eller kanske tvärtom med de senaste veckornas börsfall i åtanke. Men parfym är i allafall ett långt roligare sätt att dränera plånboken än att lägga samma tid på att studera och agera på aktiemarkanden.
Snart väntar återgång till verkligheten och kontorets alla olifaktoriska intryck. En källa till många blogginlägg!
Åter till historien: Premiärdagen bar jag Givenchys Organza Intense det minns jag utan att bläddra tillbaka. Dagens doft Nilang från Lalique är inte av samma kaliber men den är fullt OK. Den som vill veta mer får läsa om den längre fram på Parfumistans blogg.
När det gäller stilfrågorna så har jag gjort ungefär samma resa som med dofterna. Från något bredare inriktning, till strikt svart och nyligen till en liten oväntad vändning (precis som med rosorna) där jag känner att jag inte bara vill gå i dräkt/kostym, kjol/byxor och blazer, kashmirjumper/ cardigan och kjol/byxor utan att jag vill ha något annat också. Så det kommer att bli en del klänningar i vinter. Har även skärpt mig lite på skofronten och satsat på stövlar och ett par ganska högklackade pumps. Det är så trist att alltid ha korrekt kontorsklack, höjd 3-4 cm.
Blir spännande att se hur bloggandet utvecklas framöver. Skrivklådan finns ju alltid där...
onsdag 19 september 2007
PUKOR OCH TRUMPETER!!!
Teknikgudarna var nådiga! Idag premiär för Parfumistans blogg i Damernas Världs Webupplaga. Jag har en stående blogg inriktad på parfym&doft som komplement till redaktörens modeblogg.
Det känns faktiskt mer ändamålsenligt att få släppa lös sin skrivklåda om parfymer i en tidning som är helt inriktad på mode & skönhet. Roligt att den möjligheten skapats!
Jag hoppas att ni som gillat att läsa om parfym & doft fortsätter att följa min blogg på DV. Det går bra (ska gå bra) att klicka under länkar DV Parfumistans Blogg och i huvudet på Parfumistans dagbok.
Parfumistans dagbok blir kvar på Expressen främst som stilventil men ett och annat doftrelaterat inlägg hittar not också hit.
Det känns faktiskt mer ändamålsenligt att få släppa lös sin skrivklåda om parfymer i en tidning som är helt inriktad på mode & skönhet. Roligt att den möjligheten skapats!
Jag hoppas att ni som gillat att läsa om parfym & doft fortsätter att följa min blogg på DV. Det går bra (ska gå bra) att klicka under länkar DV Parfumistans Blogg och i huvudet på Parfumistans dagbok.
Parfumistans dagbok blir kvar på Expressen främst som stilventil men ett och annat doftrelaterat inlägg hittar not också hit.
tisdag 18 september 2007
Teknikgudar
Om bara nu teknikgudarna står Parfumistan bi så inträffar den stora Förvandlingen i morgon....Håll ut!!!
fredag 14 september 2007
Den som väntar på något gott....
...väntar aldrig för länge! Är lite körigt nu med förkylning, privata arrangemang och förberedelser för Parfumistans nya form. Så håll ut ett tag till....
onsdag 5 september 2007
Dagens doft - Stella
Idag var jag bara tvungen att ha rosdoften Stella från Stella McCartney 2003 dvs originalet. Doften skapades av Jaques Cavallier och är en av få dofter med ros som dominerande not som jag gillar. Ofta får de en potpurri-känsla. Det slipper man dock med Stella som är en ganska djup rosdoft tack vare en ambrerande bas. Den påminner om kryddiga, tunga rosor på väg att övergå i vissningsstadiet. Jag känner också en lätt men angenäm surhet i doften!
Faktum är att jag föredrar Stella mångfalt över en egentligen "bättre" rosdoft som Annick Goutals Rose Absolute fast den egentligen är en "finare" komposition med mer naturliga ingredienser. Men RA är ljusare och därmed mer potpurri-ig.
Stella sägs vara en hyllning till den engelska trädgårdsrosen och inleds följdriktigt med essenser från ros och pion blandat med mandarin och apelsin. I hjärtat finns ros absolute och trä. I basen mer trä:er och ambra.
Stella är en doft som passar utmärkt en solig dag på höstkanten. Den bör inte bäras i värmebölja. En varning är dock att en del känner sig melankoliska av doften. Så bär den inte dagar då du behöver putsa upp självförtroendet!
Faktum är att jag föredrar Stella mångfalt över en egentligen "bättre" rosdoft som Annick Goutals Rose Absolute fast den egentligen är en "finare" komposition med mer naturliga ingredienser. Men RA är ljusare och därmed mer potpurri-ig.
Stella sägs vara en hyllning till den engelska trädgårdsrosen och inleds följdriktigt med essenser från ros och pion blandat med mandarin och apelsin. I hjärtat finns ros absolute och trä. I basen mer trä:er och ambra.
Stella är en doft som passar utmärkt en solig dag på höstkanten. Den bör inte bäras i värmebölja. En varning är dock att en del känner sig melankoliska av doften. Så bär den inte dagar då du behöver putsa upp självförtroendet!
fredag 31 augusti 2007
Sandalo
Bild: Perfume Bay.com
Så krämigt, härlig, underbar söt men samtidigt torr trädoft. Det går nästan alltid att lita på Etros dofter. Vissa säger att Sandalo är snarlik Shaal Nuur men det tycker inte jag. Visst har SN sandelträ i basen men för övrigt är den mycket mer örtig och kall i karaktären. Sandalo är så underbart varm. Utläggning finns om den i februari tror jag. Den som söker finner....
torsdag 30 augusti 2007
Dagens doft - Yvresse
Bild:Perfume Emporium.com
Den glada, spritsiga lätt fruktiga chypren Yvresse skapad av Sofia Groijsman för YSL 1993.Den lanserades under namnet Champagne och den påminner om en söt sådan. Mer läsning om Yvresse finns i inkägg tex 1/1 2007.
Blir glad av doften och nu verkar den passa bättre än tidigare. T o m kinkiga herr Parfumista som tidigare ansett att den varit sådär, tyckte nu att den var bra.
tisdag 28 augusti 2007
Dagens herrdoft - Burberry London
Bild:Perfume Emporium.com
Burberry London for Men skapad av Antoine Maisodieu 2006, tycker jag är en av de bästa herrdofterna på senare år. Har inte själv provat den men jag utgår ifrån hur den luktar på herr Parfumista: Super!
Londons ambrerande, träigt, kryddiga karaktär sägs spegla City of London. Mina assocciationer går istället till en sprakande brasa om hösten ute på den engelska landsbygden. Dimma, ruggigt och rått ute, varmt och mysigt med ett glas calva/whisky i skinnfåtöljen framför brasan. London har ett djup, ett mörker och en dovhet som tilltalar mig. Så ingår också en favoritkåda som opoponax i basen.
London for Men inleds med bergamott, kanel, svartpeppar och lavendel. Sedan en originell mix i mellanregistret: lädernoter, mimosa och portvin. Allt vilar på den härliga basen av gaiacträ, mossa, opoponax och tobaksblad.
Doften har mycket bra hållbarhet och sitter bra hela dagen. En lagom, inte påträngande närvaro runt bäraren. Passar både för weekend på landet och på kontoret. En blivande klassiker!
Rådfrågat Mme Dariaux...
Bild: Kulturbutik.se
...i dräktfrågan. Oraklet bakom den lilla stilguiden "Elegans" som jag rekommenderade som sommarläsning i juli gör inte frågeställningen lättare. Mme Dariaux påpekar nämligen att man måste se till den totala kostnaden vid varje större klädinvestering. Fungerar de skor/väskor/accessoarer man redan har? Eller tvingas man till kompletteringar?
Det de flesta fallerar på, inklusive undertecknad, är just skorna. Elegant dräkt eller klänning har införskaffats men skorna hänger inte med. Den känslan som infinner sig när man plötsligt inser detta, är inte upplyftande.
Ännu värre är det med män i snygga kostymer som helt abrupt avslutas nedtill med en limmad tusenkronorssko. Då är det bättre med bra skor och en billigare kostym.
Hotfullt
Bild: Whirlpool.se
Parfymkylen brummar ansträngt med ett hotfullt, lätt skramlande läte. Går den mot kollaps eller morrar den bara efter mer byte?
Kräftor
Bild:Wikipedia.com
Eau d´Hermès påminner mig om doften av nykokta kräftor. Dels dillen men även kumminosten som man ofta äter till liksom kryddade snapsar...
Användbara Eau d´Hermès
Bild: Perfume Emporium.com
Visste inte vad jag skulle ha för doft idag. I förvirringen grabbade jag tag i ett säkert kort, oavsett årstid eller temperatur: Eau d´Hermès, huset Hermès första doft. EdH skapades 1951 av den store Edmond Roudnistka (Femme, Diorissimo, Diorella, Le Parfum de Thérèse "postumt").
EdH är en unisexdoft men personligen tycker jag att den är mer feminin. EdH ger mig associationen av nystädat/nybäddat hotellrum i Frankrike. Vet ej varför, kanske har någon liknande doft funnits på något hotell där. Bland ingredienserna framträder på mig främst kummin. Det är en mycket fin, rund och mjuk kummin som känns äkta. Inte så där syntetisk som tex i Kingdom där den är tuff och rå. Den är tydligare och mer renodlad än Femmes kumminton. Citrustonen har en dragning åt den äldre, lite tyngre karaktären, som känns som inlagd citron.
I toppnoterna finns bergamott, citrusträ, lavendel, petitgrain, och salvia. I hjärtat följer sedan kardemumma, coriander, kryddnejlika, kanel, geranium och jasmin. I basen kummin, labandum, björk- och cederträ, mossa, tonkaböna och vanilj.
Många och fint avvägda ingredienser. Diskretion och överhuvudtaget ingen skrikighet. Hållbarheten är bra trots att det är en Eau. Det förutsätter i och för sig att man sätter på sig en rejäl dos. Tidlös och mycket användbar.
måndag 27 augusti 2007
Chyprens apokalyps?
Bild: Wikipedia
Anouchka som refererats i föregående inlägg är en välgjord doft enligt den gamla skolan. Varför skapas inte sådana här feminina "blow-outs" idag?
Det kan inte vara bara pga förbudet mot ekmossa (slånlav). Den kan tydligen framkalla allergi. Det går säkerligen att framställa den klassiska ekmossedoften syntetiskt, det gjorde man troligen -94 när Anouchka skapades. Möjligen kan det bero på att chypres är svåra för många att ta till sig och i dagens enorma doftutbud tar sig ingen tiden att lukta tillräckligt länge.
Min teori är att den lättillgängliga, urvattnade, kalkiga sk chypre som kommit under senare år är ett sätt att bli mer kommersiell - på gott och ont. Den är inte svår och liknar mängden mer och riskerar därför inte att ratas vid det kanske enda sniff som konsumenten tar per doft.
Dagens doft - Anouchka
Bild: Perfume Emporium.com
Måste tillstå att jag var sugen att bära Miss Dior Cherie idag igen, den lilla rackaren tycks ha besegrat mig till slut. Eller är det kanske parfymsnobben i mig som besegrats. Igår kväll hade jag vissa tankar åt att dagen skulle ägnas åt YSL:s Yvresse, jag har snöat in på glada dofter tack vare MDC.
Allt slutade istället med Révillions lätt fruktiga men mest blommiga chypre från 1994; Anouchka. Det är en glad, festlig, rundad doft med mycket kropp i. Den är i samma genre som Yvresse men tätare och mörkare i karaktären. En mycket feminin och elegant skapelse, raka motsatsen till gårdagens Lolita MDC.
Doften inleds med bergamott, coriander, gröna blad, apelsinblomma, persika och aldehyder. I mellanregistret följer nejlika, honung, jasmin, ros, orkidé, iris, tuberose och ylang-ylang. I basen ekmossa, ambra, mysk, cistus, ceder- och sandelträ och patchouli
Anouchka är mycket välkomponerad, balansen är fin mellan den stora mängden ingredienser. Den har en god hållbarhet under dagen samt en lagom närvaro i rummet dvs är inte påträngande men känns samtidigt av kringvarande personer. Passar på mottagning och annan fest men även i seriösa jobbsammanhang.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)