Teatime

När jag nu funderar i tespåret kom jag på en annan grönt te doft som jag plötsligt saknar, Bvlgaris Eau Parfumée au Thé Verte. Den har inte samma goda hållbarhet under dagen som Ardens men är en härlig, mjukare och blommigare doft. Ardens är mer krispigt spritsig, just som GT. EPTV är som gjord för riktigt varma, lata sommardagar i solen.
Nu talar allt plötsligt för en lätt doft på nyårsafton i motsats till traditionen. Men traditioner är till för att brytas, ibland ialla fall.

Dagens doft - Green Tea

Dagens doft har jag inte återanskaffat sedan den tog slut för ett antal år sedan. Jag förstår inte varför (antagligen för att den var så vanlig runt millenieskiftet) då jag kände hur gott den luktar på en väninna idag.
Doften är Elisabeth Ardens Green Tea från 1999, urdoften i Ardens te-kollektion. Den tillhör citruskategorin och är något så ovanligt som en citrus/te doft som sitter bra och inte försvinner efter två timmar. Doften påminner om Gin&Tonic och är främst en sommardoft men passar även nu när vintern är så mild.
I toppnoterna finns citron, apelsin, rabarber, bergamott och mint. I mellanregistret grönt te, jasmin, selleri och nejlika. I basen mossa, mysk, ambra och kummin.
Doften är en sådan där som brukar säljas ut i presentförpackning på mellandagsrean.

Nyårsdoft

Borde fundera på vad jag ska ha för parfym på nyårsafton. Kanske blir det något lika otippat som på julafton. Kul att ha det öppet och inte planera i detalj. Förra året hade jag Cartiers Le Baiser du Dragon och året innan Cacharels Loulou. Jag blir alltid lite ledsen och nere på nyårsafton. Ännu ett år har rusat iväg, allt snabbare för var år. Det talar för en seriös, tung parfym, inte något glatt och fruktigt.

Dagens doft - Casmir

Dagens doft har jag lyckats dosera lagom som tur är. Annars kan Casmir från Chopard bli överväldigande söt. Doften får mig att tänka på en ganska ljudligt "trumpetande" amerikanska i stor, lyxig päls.
Casmir är en söt oriental med en hel del vanilj. Det finns ändå rätt mycket trä i botten så den är inte "rått vaniljstångig" som tex Kéora. Även en viss lätt grönhet skymtar. C är trevligt, varmt omhändertagande och passar därför om man känner sig förkyld. C har fruktiga toppnoter som cocos, persika, mango och bär. I mellanregistret finns rosenträ, jasmin, geranium, nejlika och kanel. I basen slutligen sandelträ, patchoulli, vanilj, ambra, mysk och olika kådor. Hållbarheten under dagen är godkänd. Den klarar en heldag, närapå. C har vissa likheter med Trèsor från Lancome, men T är blommigare.
Sammanfattningsvis en bra "stapeldoft" som passar i många sammanhang under den kalla årstiden. Ingenting för sommarhalvåret dock.

Dagens doft - Molinard de Molinard

Dagens doft, som jag tyvärr lyckats överdosera, för doften är bra i sig, för alltid tankarna till julgran. Doften är Molinard de Molinard från 1979. Den är en mycket blommig, lite bärig doft på lätt träig botten, väldigt hållbar under dagen även med normal dosering. Den känns väldigt genuin och fransk i stilen. Blommigheten blir aldrig särskilt söt och på något sätt så doftar det gran också.

I toppnoterna finns bergamott, tagetes (grankänslan), svarta vinbär. I hjärtat ett väldigt klassiskt ackord; ros, jasmin och ylang-ylang kompletterat med narciss. I basen vetvier, patchoulli och ambra. Sammanfattningsvis en blommig, icke-söt, varm och i dag mycket ovanlig dofttyp. En given doft för julen!

Dagens doft - Cinnabar

Hade lätt ont i halsen i morse varför en, mjuk, varm, omhändertagande doft var en nödvändighet. Valet föll på Estee Lauders Cinnabar från 1978. En underbar, kryddig oriental som ofta jämförs med YSL:s Opium. Själv tycker jag att den har mycket större likheter med Kenzos Jungle l´Elephant som är lite av en kopia introducerad nästan tjugo år efter Cinnabar. Opium upplever jag som lite blommigare än Cinnabar. Cinnabar liknar också sin manliga pedang JHL från Aramis (ägs av Estee Lauder). Spår finns också av Estee´s första doft, Youth Dew.
Cinnabar ger associationer till congac framför en stockvedsbrasa i en Ski lodge i Rocky Mountains mitt i mörkaste vintern. I toppnoterna finns mandarin, bergamot, kryddnejlika persika ock kryddor. I hjärtat jamin, ros, ylang-ylang och nejlika. I basen slutligen vetvier, rökelseträ, ambra, vanilj, patchoulli, benzoin- och tolukådor.
En mycket komplex och väl komponerad doft som står sig. En tiopoängare på mig. Vill återigen slå ett slag för Estee´s dofter. Där finns så många pärlor.

Jil Sander 4

Det blev blomorientalen Jil Sander 4 på julafton. Den känns som vore jag am Jungfernstieg bland en massa välskräddade, chica Hamburgare i strikt Jil Sander look.

Dagens doft - Trouble

Redan när Fuglesang landade sent i går kväll visste jag att jag skulle ha Boucherons Trouble idag. Kanske var det associationen till böcker och lärdom som fick reptilhjärnan att reagera. Trouble doftar nämligen som några gamla böcker från förrförra seklet som står i bokhyllan. Doften har något av gammalt papper, torkat läder och damm över sig. Samtidigt finns en slags krämighet.
Man känner sig mycket intellektuell i Trouble. Doften är en fin, mjuk, något blommig orientalisk doft med en viss fräschhet i toppnoterna. Tyvärr sitter den inte så bra under dagen även om det är en Edp.
I toppen finns citrusinslag och tagetes. I hjärtat bla jasmin och nejlika och i basen tränoter, ambra och vanilj.

Komplettera doftgarderoben

Nu är det snart readags och då kan det vara läge för den som har hål i doftgarderoben att komplettera. Det brukar gå att göra en del fynd bland de presentförpackningar som reas ut. Ibland tar också affärerna in vissa klassiska dofter enbart till julen. Den som har övervikt i en doft katergori kan med fördel passa på att komplettera något ur underrepresenterade kategorier.
Se till att ha minst en doft ur följande kategorier: 1) Vatten, citrus eller lätt fruktigt blommig (särskilt för sommaren), 2) tyngre blommor/blomorientaler, 3) oriental av klassisk typ med tydlig vanilj, ambra och krydda och/eller oriental med träbas, 4) chypre; antingen blommig eller med läder/träbas.5) En grön doft kan slutligen komplettera garderoben.
Exempel på några ganska vanliga dofter ur respektive kategori:1) L´Eau d ´Issey, O de Lancome, Boss Woman, Laura 2) Crystal Noir, Poison 3) Shalimar, Opium, Joop, Hypnotic Poison 4) Agent Provocateur, Bulgari black, Aromatics Elixir. 5) Eau de Campagne, Private Collection.
Slå till!

Dagens doft - Eau de Rochas

Soligt väder gav sommarassociationer. Greppade Eau de Rochas en klassisk citrus-chypre från 1970. Från början var den en unisex parfym men då Rochas lanserade Eau de Rochas Homme fick den ursprungliga EdR bli en damdoft. I och för sig tycker jag att den är mer en kvinnodoft även om vissa män säkert passar bra i den.
Eau de Rochas sitter bättre än många andra rena citrusdofter, skräckexemplet på dålig förmåga att sitta kvar: Eau d´Hadrien. Det beror på EdR:s rejäla chypreorienterade bas med ekmossa, ambra och mysk. I toppen olika citrusnoter och verbena. I mellanregistret vildros, jasmin, coriander och nejlika dvs typiskt chypre.
Det är inte samma lätta och friska citrusnoter i EdR som tex i Ed´H utan de är tyngre och känns mer som konserverade citroner. EdR har en ton i sig som kan trigga igång illamående. Så har man minsta antydan till det så bör man akta sig för EdR den dagen. Annars är EdR en fin, lite tvålig och osöt sommardoft . Numera känner man inte den här dofttypen på särskilt många personer.

Julaftonsdoften..

Blir lite knepig i år. Det ska ju bli bortåt +10 grader så de typiskt juliga, tunga dofterna är inte några självklara kandidater, tvärtom. Det är och andra sidan rätt häftigt att kunna ha en sommardoft på julafton i Sverige! Men en lätt sommardoft känns inte heller rätt så det slutar väl i en kompromiss dvs en chypre eller någon lättare blom- eller träoriental.
Förra året hade jag "jul-måste-doften" Nuit de Noel en klassiker från 1924. Vissa använder bara den på jul men det får inte bli något tvångsmässigt. Året innan hade jag en chypre (trots normalt vinterväder) Cabochard. Både 2003 och 2002 var det favoriten Fracas som gällde. Längre sträcker sig inte minnet (eller anteckningarna i almanackan).

Dagens doft - Allure

Även idag har jag Chanels Allure. Det är verkligen en doft som passar mig, tom den kinkige mannen kommenterade "Det där är verkligen en doft som passar dig, det är sådana du ska ha. Påminner om Dune". Och det gör den ju, som jag påpekade igår, fast en blommig version. Idag provar jag Edt version på ena handleden och Edp version på andra. Edp:n sitter mycket bättre, Edt:n kräver större mängd än vad jag har spritsade på mig.
Allure är skapad av Chanels "husnäsa" sedan 80-talet, Jaques Polge och den är enligt Chanel byggd enligt ett annat koncept än den traditionella doftpyramiden. Den är som olika facetter som hela tiden överlappar varandra utan att någon not tillåts dominera. Facetterna är: Blommor; magnolia, kaprifol och lilja. Frukt; mandarin och passionsfrukt. "Klassiska" blommor; jasmin, solros. Oriental; vanilj.
 Det här med de sk facetterna verkar rent krasst vara en omskrivning av att det är fråga om en linjär doft. Linjära dofter har lite dåligt rykte bland riktiga (franska) doftsnobbar. De linjära dofterna är ju i regel amerikanska, Mon Dieu!

Några snabba julklappstips..

...till Mrs O. Som första alternativ föreslår jag nya Nina från Nina Ricci. Jag hade ett prov på den tidigare i höstas som jag använde upp på en gång. Ett gott tecken, varför har jag inte investerat i Nina undrar jag nu. Nina startar med citrusnoter, har en diskret äppelton och blommor i mellanregistret. Det finns mycket trä i botten också vill jag minnas. Jag tror Nina blir doften man minns från 2006, den blir en klassiker. Nina har en mycket fin härstamning, den är skapad av två av nutidens supernäsor Oliver Cresp (bla Angel och Light Blue) och Jaques Cavallier ( bla Nu, Stella och M7) tillsammans. Enda abret är att många kommer att bära Nina den närmsta tiden men det lägger sig ju snabbt när någon ny superdoft lanseras.
En underskattad doft, som dessutom brukar säljas ut på rea i presentförpackning efter jul, är L´Eau par Kenzo. Doften är för övrigt också skapad av Cresp. Den är inspirerad av vatten i alla dess former och den inleds lite spritsigt grönt och mintigt. I mellanregistret finns bla lilja, peppar och persika och i basen cederträ, mysk och lite vanilj. Nackdelen med doften är att den inte har så bra hållbarhet under dagen. Det är anledningen till att jag inte har LÉau, än ialla fall.
Ett tredje, lite starkare alternativ, är Baby Doll Paris från YSL. I toppen grapefrukt, röda vinbär och rabarber. I mellanregistret bla ros , konvalj och kryddor. I basen cederträ, tonkaböna, sandelträ och lite vanilj. BDP gillar jag att ha på sommaren.

Minnen från ett kylskåp

Till dig som luktade på mina parfymer : Den aprikos/svarta förpackningen var Diors Dune en träig oriental med mycket vatteninslag som var så typiskt under tidigt nittiotal. Den påminner mig om tång, alg och vallmo. Den är en verklig favorit som jag måste prova någon dag igen. Den rosa/svarta var mycket riktigt Paris från YSL. Det är en verkligt fin doft med sina friska ros- och violackord, Det är en fräsch ros, inget gammalt instängt potpurri  (som i och för sig kan lukta bra i vissa dofter). För närvarande har jag bara en flanker av Paris, vårversionen från 2004 Paris Roses des Bois. Den är lättare och lite träigare samt har ett litet bärigt inslag också.
När det gäller fruktiga dofter, återkommer jag med ett inlägg lite längre fram. På rak arm rekommenderas Chanels Allure (som jag har på mig idag). Den är en fruktig blom-oriental som påminner mycket om Dune (fast D är träigare och vattnigare). Allure är doften man räcker sig efter när man inte vet vad man ska ha på sig. Den är alltid rätt, utom heta sommardagar.

Absolution

Vad skönt att jag nu kan lägga pinsamheten till handlingarna att jag tullade på fd svärmors tyngre dofter på det glada åttiotalet. Kul också att få reda på inriktningen på doftgarderoben idag. Laura tycker jag också om, den är lite av en signaturdoft för en väninna till mig. Den är en fruktigt (olika melonsorter), blommig doft med det inslag av vatten som är typiskt för de tidiga nittiotalsdofterna.  Hoppas att det finns något av det tyngre artilleriet också eftersom du har den hudtyp som passar i dofter från samtliga doftkategorier. Förutom de som nämns i inlägget 17/11 kan jag tänka mig att tex Samsara (Guerlain), Dior Addict eller Prada passar utmärkt. Eller varför inte en blommig chypre som Knowing (Estee Lauder).

Dagens doft

Idag drogs jag som en igel till Burberry Brit  Red som jag tidigare kommenterat. Jag gillar verkligen den lite syrliga tonen av rabarber som vilar på en lite brödig vaniljbotten, ungefär som vaniljbullar. Verkligen en skön doft en dag som idag med minusgrader och allt....

Dagens doft - By

Vet inte vad jag egentligen tycker om dagens doft By från Dolce & Gabbana 1997. Det är en typisk nittiotals gourmanddoft men med lite mer blommighet än normalt. By tillhör kategorin träiga orientaler. Den luktar lite fränt och "för mycket" på mig, i alla fall initialt. Den blir bättre och lättare och känns lite kall, när den kommit ned till mellan- och basregistren.
By är en agressiv doft som man absolut inte bör använda om man har minsta tendens till huvudvärk. Den kan säkert få den lättaste huvudvärk att blomma ut i ett migränanfall. Trots att den är så stark så sitter By bara hyfsat under dagen. I toppnoterna finns bergamott, mandarin, konvalj, cyklamen, i mellanregistret olika sorts liljor, orkide och cederträ. I basen sandelträ, kaffe, vanilj och mysk.
Sammanfattningsvis är By en doft jag måste vänja mig vid. Den passar bara "så där" på mig men jag tycker att doften i sig luktar rätt bra.

Dagens doft - Touch

Touch från 2000 är Burberrys första doft sedan man piffat upp och relanserat varumärket vid milleniets slut. Doften är ganska mainstream fast den faktiskt tillhör den lite knepiga gruppen gröna blomorientaler. Den är mycket lättare och modernare än Gala som jag beskrev häromdagen.  Idag är jag i komfort med Touch, den ska inte bäras i varmt väder för då blir den för söt, grönheten till trots.
Toppnoterna är bäriga/spritsiga med svartvinbär, tranbär!, rosépeppar och apelsin.  I mellanregistret, där jag nu befinner mig, finns jasmin, tuberose, liljekonvalj och persika. Tuberosen är väldigt urvattnad om man jämför med de tunga tuberossolitärerna som Fracas och Blonde. I basen finns vanilj (den orientaliska touchen), cederträ, hallon! (ovanligt med bär i basen) och lite ekmossa! Summa summarum har man blandat rätt friskt från olika doftkategorier med ett hyfsat resultat. Parfymen säges vilja understryka Burberrys "out-door" profil och det tycker jag den lyckas med. Den är inte så tung men har ändå så pass mycket kropp att den sitter kvar under lite tuffare väderförhållanden.

Dagens doft - L´Heure Bleue

Nu har Guerlains L´Heure Bleue skapad av Jaques Guerlain 1912 vandrat igenom registret ned till basnoterna. Min association till L´HB har alltid kunnat sammanfattas i mandel. Det är inte förvånande då estern heliotrope finns bland basnoterna. Heliotrope ska efterlikna mandel/vanilj och har också toner av blommor som lilja, nejlika och mimosa. L´HB är en ambrerad/pudrig blomoriental som man ska akta sig för att överdosera eller att bära i för varmt väder. I toppnoterna finns bergamott och på den tiden det djärva inslaget av anis. I hjärtat finner man bla nejlika, ros och apelsinblomma. I basen vid sidan av heliotrope, iris, viol, vanilj och mysk.
L´HB är föregångaren till den än mer legendariska Mitsouko (1919) och dofterna har vissa likheter utöver den karaktäristiska Guerlainbasen. Flaskorna är likadana för båda dofterna och med sina kommatecknade hörn, säges de markera början och slutet på första världskriget. Namnet L´Heure Bleue har parfymören inspirerats av från den stund efter solnedgången då himlen färgats mörkblå men stjärnorna ännu inte börjat synas.

Melankoli

Idag på luciadagen är det precis ett år sedan en till oss närstående hund med ålderns och sjukdomens rätt, trädde in i de sälla jaktmarkerna.  På morgonen visste vi inget men vid lunch ringde mannen som engagerats i frågan. Men även om det är obehagligt så får man tänka på all glädje man haft av hunden under alla år, man måste löpa linan ut och skapa trygga förhållanden in i det sista. Lätt för mig att säga som slapp vara med men självklart hade jag ställt upp om det varit nödvändigt.
Det konstiga var att jag på morgonen hade satt på mig den parfym som anses vara väldigt melankolisk och som vissa tom känner sig nedstämda av: L'Heure Bleue. Idag ett år senare bär jag också L´HB som en tribut till B och hennes kamrat A som vilar sida vid sida på sin kära jaktmark där de haft så mycket skoj tillsammans!
Återkommer med kommentarer om L´HB när den fått falla ut lite mer.

Gala igen

Idag tillämpar jag tvådagarsprincipen och umgås lite mer med stackars Gala efter överdoseringen igår. Idag har jag inte varit lika triggerhappy så nu känns det balanserat. Tänk vilka oändliga möjligheter det finns med dofter, hur de påverkas tex av dosering, den egna kroppsmässiga statusen, väder osv. Dessutom hur olika parfymer kan framhäva en och samma outfit på olika sätt.  

Gårdagens doft - Gala

Först nu har gårdagens doft, spanska läder/modehuset Loewes Gala från tidigt nittiotal kommit till sin rätt. Det blev milt sagt en överdosering igår. Den är en Edt men man ska inte alltid lita på att de är svaga, den här är som en Edp. Mannen är inte så förtjust i Gala även i normaldos (vad han är kinkig egentligen, han är bara ute efter de perfekta dofterna, jag efter variation!). Han anser att den är lite tantig. Igår när den var överdoserad förstod jag vad han menade men som den luktar nu så kan jag inte hålla med. Den ingrediens i Gala som går åt tanthållet är nog nejlikan som finns i mellanregistret.
Gala ingår i den lite udda gruppen gröna blomorientaler. Den har mycket värme men den är inte lika söt som de vanligen mer fruktiga blomorientalerna. De grönorienterade är snarare lite kärva eller bittra. Toppenoterna domineras av gröna noter men där finns även lite rosenträ och citrus. Bland mellannoterna, förutom nejlika, märks ros, ylang-ylanng och lite konvalj. Basnoterna är en intressant blandning mellan animaliskt/varmt, jordigt/ kärvt; vanilj och civet (sekret från ett civetkattdjuret, numera syntetiskt framställt), patchoulli  och castoreum (en slags bävergalla numera syntetiskt framställd). Egentligen en mycket intressant doft av en typ som man inte löper någon större risk att känna lukten av idag.

Achtung - Moderedaktör Fahrmans duffeltips...

...i konkurrerande tidningen känns inte särskilt professionella.Har hon skrivit om de varuprov som möjligen skickats upp till redaktionen? Det tillhör väl varje stilintresserads allmänbildning (i och för sig är ju Fahrman MODE - inte stilredaktör) att känna till urduffeln Gloverall. Det är den man ska satsa på (eller en Tibbett) om man ska lägga pengarna på en tidlös duffel. Flera av de som Fahrman presenterar är allt annat än tidlösa och där finns tom en trenchcoathybrid presenterad. Fy och usch! 

Rymddoft

Undrar vad Fuglesang bär där uppe? Alien??? Nej, troligen någon lättare, ozonisk doft.

Dagens doft - Burberry Brit Red

....är en sådan som jag ibland bara längtar så intensivt efter trots att mannen tycker att den inte passar mer än ganska bra på mig. Men jag trivs ändå jättebra i den och jag parfymerar mig i första hand för min egen skull. Doften är Burberry Brit Red  en flanker av Brit. Brit Red är i sig ingen märkvärdig doft men den är väldigt trivsam särskilt så här i juletider. Den är skapad av Nathalie Gracia Cetto 2004 och innehåller de två udda ingredienserna rabarber och pepparkaka i topp respektive mellannot. Jag gillar verkligen den lite syrliga rabarbernoten som jag tycker ligger kvar även när mellannoterna tagit över. Pepparkakan är inte lika tydlig på mig. Jasmin, mandarin, ros och patchoulli är andra ingredienser bland topp- och mellannoterna. I basen finns vanilj, sandelträ och benzoin kåda. Doften är en blommig/fruktig oriental och hållbarheten under dagen är sådär, det gäller att lägga på ganska mycket på morgonen. Brit Red är en "limited edition". Säljer en sådan tillräckligt så brukar den till slut bli permanent, något som jag hoppas blir fallet med Brit Red. 

Chypre vädret fortsätter - Dagens doft - Eau de Soir

Det fuktiga, höstlika vädret är som gjort för mossiga, träiga chypres. Själv bär jag i dag liksom igår den något överskattade Eau de Soir från Sisley. Jag kommer inte att kommentera EdS idag utan i stället den numera klart underskattade Knowing från Estee Lauder 1988. På en tillställning i går bar en väninna Knowing och den passar utsökt på henne, doften ingår en "kemisk förening" med huden. I dag finns det många som har fördomar mot de ofta kraftiga åttiotalsdofterna och Knowing får ibland tyvärr negativa omdömen. Otroligt med hänsyn till vilken fin doft det är.
Det är en blommig chypre, påminner en del om Ungaros Diva som också är en mycket fin doft. Knowing är friskt, tungt, blommig med gröna noter, apelsinblomma och coriander i toppnoterna. I hjärtat finns det klassiska ros- och jasmin ackordet tillsammans med trä och lite krydda. Ekmossa, civet och patchoulli avslutar i den varma basen. Så som varande en amerikansk doft så är den ganska linjär dvs luktar ganska lika genom de olika stadierna, dvs hjärtnoterna finns kvar även när doften gått över i basnoterna. Knowing utstrålar klass och kvinnlighet. Ingen liten flickig godisdoft precis. Knowing sitter bra under dagen, åttiotalsdoft som den är.
Vad knepigt det är att skriva om en doft som jag inte har på mig under skrivandet. Lätt att förvirras av den allt annat än diskreta Eau de Soir. 

Körigt../Gårdagens doft

Igår råkade jag överdosera min Edt av Grand Amour från Annick Goutal ganska rejält. Det är en tung blomdoft med mycket hyacint i samt liljor, kaprifol, en del gröna noter och myrra. Måste ha fått för mig att jag höll i svagingen Eau d´Hadrien som man måste dränka sig i för att få någon effekt. Kändes inte så lyckat eftersom jag skulle på en BVC-träff med en massa bebisar. När vi sedan åt lunch spillde jag sås på min sprillans nya cashmeretröja som var ute och luftade för första gången. I morse kom så nästa krångel: en liggande mjölkförpackning på översta hyllan i parfymkylen hade läckt så där lite förädiskt så det var klet flera hyllor ned och hopklistrade parfymkartonger som gick sönder när jag slet i sär dem. Tur att det är flaskornas innehåll jag är ute efter och inte skalen. En gång havererade en surströmmingsburk i samma kyl och då var jag faktiskt rädd att det skulle tränga in molekyler i flaskorna, och det kanske det gjorde. Hela samlingen har kanske blivit för näsan (förhoppningsvis) omärkligt kryddigare.

Dagens doft - Anglomania

Anglomania från Vivianne Westwood, skapad av den kända parfymören  Dominique Ropion som gjort en rad dofter för olika mode- och parfymhus tex legendariska Safari från Ralph Lauren och på senare år Alien från Thierry Mugler. Anglomania är en trevlig blom-oriental. Den påminner mycket om Madness från Chopard fast Madness är träigare. I toppnoterna på Anglomania finns bla kardemumma och coriander, bland hjärtnoterna framträder rosen väldigt tydligt på mig men här finns också viol och muskot. I basen typiska orientaliska ingredienser som vanilj och ambra men också ett ovanligt inslag av läder. Sitter hyfsat under dagen. Anglomania är en doft som kom (2004) och försvann, den är ingen kioskvältare trots att den är en trevlig bekantskap. Den hade väl inte tillräcklig marknadsföringsbudget kan tänkas.

Dagens doft - Cedre

Cedre från Serge Lutens blir jag inte riktigt klok på. Blom- eller trädoft? Den ligger någonstans mellan dessa kategorier. Den startar med tuberose men inte så intensivt och tydligt som i tex Fracas. Sedan kommer trä men i en sötare komposition än vad cederträ brukar vara. Det finns nog inslag av rökelseträ också. Tuberosen fortsätter fast inte som dominerande ton. En viss torr kryddighet finns också, troligen någon form av nejlika. Det finns en ton som påminner om plåster och något medicinskt. Doften sitter mycket bra, man känner den även dagen efter. Sammantaget känns Cedre trots all blommighet ändå mest som en trädoft. Doften klassas som unisex men jag tycker att den främst är en damdoft. Men det beror ju så mycket på bäraren hur den passar så det där med dam och herr ska man egentligen strunta i.

Dagens doft - Nirmala Molinard

Så fel man kan minnas.Även om Angel har sitt ursprung i Molinards Nirmala från 1955 så är de ändå rätt olika. Helt rättvisande är dock inte jämförelsen då jag har Nirmala i Edt och Angel har jag testat i Edp. Det är kanske därför som jag upplever N som vattnigare och inte så tät i strukturen som A. Nirmala är klart fruktigare, ananas, och har ett tydligt inslag av ambra där Angel har choklad och tydlig patchoulli. Nirmala är frukttårtan medan Angel är chokladtårtan. Nirmala luktar också lite rengöringsmedel fast på ett positivt sätt. I Nirmala finns bla noter av citron, bivax, äpple, svarta vinbär, rökelseträ och vetvier. Håller mer än en dag på huden trots att det är en Edt. Jag tycker att doften påminner om Hanae Mori Butterfly som också har bär och ananastoner. Nirmala är en speciell doft, som låg fyrtio år före sin tid. På mig passar Angel bättre och jag förderar också den framför Nirmala.