Midsommardofter

Så var den officiella midsommarafton här även om det känns lite konstigt att det vände redan i måndags. Men låt oss inte tänka på hösten (och dess trevliga dofter) utan på vad som matchar så här mitt i sommaren. Eftersom det blir en varm och solig midsommar så känner jag till skillnad från de två senaste åren för dofter som nog kan sägas tillhöra kategorin "sommardofter"som:
Eau de Campagne (Sisley): Mångårig gräsfavorit med en ton av galbanum och tomatblad. En doft som personifierar en frodig gräsmatta en solig sommardag.
Vie de Chateau (Parfums de Nicolaï): Självklart måste en doft från sommarens favorithus Nicolaï smyga sig in. Härligt, höigt, torrt gräsig på en lätt chyprebas. En doft som personiferar det torkade gräset i stekande sommarsol.
Quel Amour (Annick Goutal): Lätt, transparent, chic blomblandning som domineras av pion och en rosa ros. Personiferar det alternativa, eleganta midsommarfirandet med cocktails på slottsterassen.
Eau Pure (Caron): En aquatisk doft som inte har mycket gemensamt med den vanliga aqua-kemifabriken, förutom det inledande ackordet som snabbt tonar ut. Talkig, pudrig vintagekänsla kombinerat med doften av en våt träbit som spolats upp ur havet.  Personifierar okonstlad fräschhet.

Ha en Glad Midsommar!

Dagens doft - Eaudemoiselle de Givenchy

Först och främst så är det viktigt att beakta att jag bara testade Eaudemoiselle på doftsticka och ett sprits på handen när jag släntrade in i parfymaffären på väg mot andra ärenden. Så reviewen är alltså baserad på knappt någon testning alls och speglar bara några spontana intryck.
Flaskan är elegant med sina täta räfflor och liksom förpackningen  retro i stilen. Marknadsföringen med den vampyrliknande kvinnan (konstigt nog i starkaste solsken) skiljer sig också från mängden. Men doften, jag känner igen de direkt. Den känns som Carons Fleur de Rocaille (ny version) med något fruktigt tillagt. Påminner delvis också om Elisabeth Ardens Red Door men lättare. Inget nytt alltså men en i och för sig trevlig och oförargerlig doft.

Betyg: 2

Utmanande dofter

Utmanande dofter behöver inte passa mig så bra men de ska vara spännande, intressanta och utvecklas så att de lockar till sniff på handleden under hela dagen. Förenas de dessutom kemiskt med mig så är det förstås fullträff och toppbetyg. Några i mitt tycker utmanande dofter är:

Fantasia de Fleurs (Creed): Denna kejsarinnan Sissis bukett från 1862 kan vid första sniffen verka som en snäll bukett. Men i skuggorna i den soliga gröna, blommiga trädgården lurar animaliska noter genom Creeds så typiska ambergrisbas.

Nocturnes (Caron): Tvålig aldehyd som påminner om en daggig skogsglänta där solen just stigit upp. Man anar skogsrån och alver. Inga direkt smickrande toppnoter men i basen påminner den lite grand om Hermès Terre. Nocturnes är en spännande doft som ger olika intryck varje gång.

Rose Essentielle EDP (Bulgari): Dess plastiga lite kitschiga början trasformerar sig på mig till en rosa ros omgiven av något grönt violbladigt vilande på en mycket hållbar vit myskbas.

Epic (Amouage): Mina oreserverade hyllningar till denna flerdimensionella tolkning av Sidenvägen ”by night” finns att läsa i min analys från januari. En doft som gör att jag helt tappar koncentrationen på det jag ska göra.

Har du exempel på några utmanande dofter?

Doft-dekadens

Bvlgari Black är egentligen en lättare variant på de klassiska läder, lite rå-söta, rökiga mästerverken från tjugotalet Tabac Blond och Habanita samt efterföljaren från fyrtiotalet Bandit.
Den omedelbara associationen av dessa dofter är mellankrigstidens Berlin, Der Blaue Engel, Marlene Dietrich. Hennes dekadenta karaktär Lola ÄR dessa dofter: "Ich bin von Kopf bis Fuß auf Liebe eingestellt, denn das ist meine Welt und sonst gar nichts. Das ist, was soll ich machen, meine Natur. Ich kann halt lieben nur und sonst gar nichts ..."

Dagens Doft - Eau Pure

Idag när det är så vårvintrigt och ljust så kände jag för en lättare doft. Det blev en marin doft Carons Eau Pure från 1996. Som vanligt när det gäller något tillblandat i Carons lab så är det en bra doft. Den känns verkligt naturlig, känns som hav med lite tvål i. Den är inte så lätt som många marina dofter utan sitter bra under dagen med sin myskbas. Eau Pure är en unisexdoft, men jag betecknar den som mer feminin än tex herrvarianten av Cool Water men mer maskulin än L´Eau de Issey. Jag har testat Eau Pure sommartid vid havet på stranden och faktum är att den utvecklar en extra dimension i den salta havsluften.
Eau Pure inledas med  rosenvatten, coriander, bambu, persika. I mellanregistret geranium, jasmin, pioner, fresia, trä. I basen mysk, sandel- och cederträ.
En hållbar, osöt marin doft med lite sälta. Den känns inte konstgjord som tex Escape.

PS Flera timmar senare Kan meddelas att Eau Pure fortfarande håller ställningarna.Har inte fragmenterats och halvt försvunnit. Nu i basregistret är den fullt klart mer maskulin än i topp- och mellanregistren. Marin känsla rakt igenom.

Dagens doft - Vol de Nuit

Jag sväääävar, högt i det blå, eller snarare grå, när jag tittar ut genom fönstret. Fast egentligen skulle jag sväva i mörker för jag är idag iförd Vol de Nuit (nattflygning), Jaques Guerlains skapelse från 1933. VdN är en hyllning till de kvinnliga flygpioniärer som gjorde allt från rekordförsök till "vardagliga" postflygningar under sent tjugotal och tidigt trettiotal. Även Carons  Ernest Daltroff hyllade dessa amazoner redan 1929 med sin En Avion.
VdN startar ganska likt  Shalimar även den en skapelse av JG. VdN är dock mindre söt, är lättare på vaniljnoten och jag känner ingen tydlig ambraton. VdN är en av få orientaler som jag kan tänka mig att bära i varmt väder på sommaren, dock inte stekhett. Den är ganska lätt med en klart träig ton, och den är också klassificerad som en träig oriental. Om Shalimar är mer rå och djurisk, en boudoirdoft, så är VdN förfinad och sofistikerad. VdN kan lätt ta plats i vilket styrelserum som helst. Möjligen kan den även bäras av en man, med rätt hudtyp.
VdN inleds med citron, mandarin,apelsin, apelsinblomma och bergamott. I hjärtat finns gröna blad, galbanum, narciss och aldehyder. I basen finns vanilj,trä, mysk, viol, sandelträ, ekmossa och kryddor.
Ännu ett konstverk, en högkvalitativ doftblandning som sällan sätts samman i dagens genomkommersialiserade, ängsliga, parfymvärld!

Dagens doft - Infini

Är nu inne på andra dygnet med Infini från Caron. Doften skapades av husets grundare Ernest Daltroff 1912 och moderniserades 1970.
Infini gör mig "confused". Den är klassad som en aldehydisk blomparfym men det känns inte helt givet. Den påminner i starten en del om Etros Palais Jamais som är en trä/the doft. Någonstans mellan hjärt- och basnoter påminner den också om Lauders gröna Aliage. Infini tillhör en dofttyp som få bär idag och jag tror att den som är förtjust i dagens moderna parfymer kan ha svårt för Infini. Den har en viss gammalmodig touch men den luktar inte "tant". Precis som med alla Caroner så är Infini sin egen. Alla dofterna har en personlig karaktär, de apar inte efter en tidigare säljframgång utan man tänker nytt med varje doft.
Infini inleds maskulint och jag får associationer till lägereld i skogen vid ruggigt gråväder. Den börjar rökigt och träigt. Sedan följer ett hjärta med blommor som håller på att vissna. Det är en tung blomdoft som inte blommar ut utan det känns som blommorna är på väg att börja ruttna. Låter inget vidare men det luktar absolut inte illa. Lite senare börjar den lukta lite sött grönt, ett stänk av marsipan. Allt ligger på en träig botten och aldehyderna känns igenom hela doften men som sagt inte på ett "tantigt" sätt.
I toppen har Infini aldehyder, persika, coriander, neroli och bergamott. I basen ros, jasmin, ylang-ylang, viol, liljekonvalj och nejlika. Jag känner också lite hyacint. I basen sandelträ, civet, mysk, vetvier och tonkaböna.

Dagens doft - Parfum Sacré

Inte ännu, drygt åtta timmar efter appliceringen, kan jag låta bli att hela tiden sniffa i armvecket. Carons Parfum Sacré ( Jean-Pierre Bethouart) spelar i en egen division. Det krävs dock en hyfsat sofistikerad näsa för att uppskatta doften. Den första timmen framkallar den nästan kvälvningar.
PS är en kryddigt blommig oriental med rosen som ett genomgående tema vid sidan av kryddigheten. PS ger bilden av de tre vise männen med sina gåvor, bla rökelse och myrra. Kryddigheten är just som pudrig rökelse och söt myrra. Rosen luktar på något sätt kanderad och instängd, det är en tung, lite dekadant ros. PS känns som om den alltid funnits och det är svårt att tro att den skapades för mindre än tjugo år sedan.
PS inleds med citron, peppar, cardemumma, koriander och muskot. I hjärtat ros, violrot och violblad, rosenträ, apelsinblomma, nejlika och jasmin. I basen myrra, civet, cederträ och mysk.
PS sitter bra under dagen. Den bör inte bäras när det är varmt på sommaren, då blir den garanterat för mycket. PS kräver mycket av sin bärare, liksom många parfymer från Caron. PS är inte bara en doft, den är en egen upplevelse! 

Dagens doft - Yvresse

Inspirerad av gårdagens dryck blev det YSL:s Yvresse fd Champagne. När doften lanserades 1993 var det under namnet Champagne. Det fick champagnehusen att expolodera. Efter en varumärkestvist som slutade i domstol, tvingades YSL att ändra namnet som då blev det spritsiga Yvresse. Även den fina (ursprungligen herrdoften från 1941) Royal Bain de Champagne från Caron tvingades i samma veva byta namn till Royal Bain de Caron.
Yvresse är en fruktigt söt chypre som påminner om söt champagne. Den för tankarna till en boduoir i Paris vid det förra seklets början. Jag tycker om den intensiva, tungt men samtidigt spritsigt fruktiga doften. Tyvärr passar den inte så bra på mig, den ligger liksom utanpå huden. På en kollega för länge sedan, passade den utmärkt. Jag såg fram emot när hon använde Champagne (ja det var så länge sedan). Sparsam applicering är ett måste då doften är mycket stark och tät. Detta gäller även edt:n.
Yvresse/Champagne är skapad av en av de främsta kvinnliga näsorna, Sophia Grojsman. I toppnoterna finns persika, aprikos, mint, anis och nektarin. I hjärtat ros, litchifrukt, jasmin och nejlika. I basen slutligen ekmossa, vetvier och patchoulli.
En klassiker i sin egen genre som jag tycker att det är tråkigt att jag inte bär upp tillräckligt väl. Men ibland vill jag ha den på ändå.