Osorterat om parfym så här i elfte timmen av 2011...

Bild: Mysko stenformation från sommaren 2011.

Snart är vi där igen! Foto Herr Parfumista (c)

Så var det då nyårsafton igen och jag får inte ihop något stort, intelligent och sammanfattande inlägg över parfymåret som gått. Här kommer istället aktuella parfymtankar och liknande, kanske speglar det i sitt osorterade skick ända parfymåret 2011.

* Är den tvättmedelsnot av typen dyrt, lyxtvättmedel som vi numera känner i kreationer från nichehus som Maison Francis Kurkdjian, APOM pour Femme respektive APOM pour Homme, L'Eau Serge Lutens och Puredistance Antonia, ersättaren för den härligt tvåliga not som fanns i det sena sjuttio- och det tidiga åttitalets häftiga aldehydparfymer. Fast denna megasoapiness anses idag tydligen som daterad. Får bara vara en bråkdel som i Pradas Infusion de Fleur d'Oranger som ändå blir utskälld. Detta medans tvättmedelsnoten ändå slinker igenom, dock under en del kritik, men då mer utifrån att den tillhör "mainstream" än noten som sådan.

* Viktig info till alla Dior Homme älskare som vill hamstra originalversionen. Klipp ur kommentar från Pojkfröken som precis som vanligt har örnkoll på läget:

"Åh, Dior Homme! Jämförde originalet med reformuleringen nyligen och skillnaden är påtaglig, den mer klara irisnoten är inte där längre :(( men den är fortfarande bra, nevertheless. Versionerna skiljer sig åt gm att originalet har kromat "rör" och nyutgåvan har ett svart."

Alltså håll koll på rören!

* Appropå Dior, parfymhuset som personifierar varumärkesvanvård. Det sägs att man reformulerar om det mesta för närvarande, som jag nämnt i ett tidigare inlägg (våras/tidig sommar) om att man "tar hem" dofterna från de stora doftföretagen som äger själva formulan. När man sedan ska blanda själv måste man ändra ganska märkbart i kompositionen så att det inte kan klassas som ett plagiat av den formula som doftföretaget äger.

* Det är alltså med tanke på ovan inte särskilt konstigt att mötas av den trista nyheten att en av mina vinterfavoriter Dior Addict tydligen bara är en skugga av sitt forna jag, en flytande vålnad. Har själv inte doftat på reformuleringen men gjorde det med Dune vilket inte var någon trevlig upplevelse. Det positiva är att jag plötsligt sitter på en vintage Addict med en flaska från 2007.

* När det gäller alla Best of 2011 listor som precis publicerats så är de ganska lika i temat. Klart är i alla fall att jag måste sniffa på Bottega Veneta för den finns med på nästan varenda lista. Frågan är om den klår MPG:s Cuir Fetiche, det verkar som om färre har sniffat på den.

* Så till doften för aftonen, det blir fullt klart en hyllning till Mona. Antingen en skvätt av Oud eller Nuit Noire som jag hade nyårsafton för två år sedan. NN passar nyårsaftnar tycker jag. Tubereuse är också en runner up i det vårvinterliknande vädret.

* På tal om svenskars favoritämne vädret: Jag tycker att den varma vintern är très bien! Jag känner för att använda nästan alla delar av parfymgarderoben, undantag de allra lättast blommiga som typ Diorissimo men jag får säkert snart en dragning även till denna typ av doft. Det har ju börjat ljusna, i alla fall i teorin. De senaste två vargavintrarna har det blivt ett ganska ensidigt användande av orientaler och gourmander, dessa trevliga doftfamiljer får alltså tuff konkurrens den här vintersäsongen. Oj, nu känner jag plötsligt för en doft som jag förknippar med tidig vår: Donna Karan Gold.

* Nyårslöften, är så trött på detta, för de fallerar redan i slutet av januari varje år och slår snarare över åt andra hållet. De brukar vara: Nästan köpstopp på flaskor, prova de prover jag har mer och vara restriktiv med nya provanskaffningar. I år struntar jag i detta och kommer därmed säkert att lyckas bättre men parfym är ju mitt stora intresse so what the heck.....

* Har som sista projekt 2011 börjat twittra.Visserligen ännu ett tidskonsumerande moment i en vardag fylld av tidsbrist. Men det är ett bra format att sända iväg en och annan parfymerad tanke och väldigt lämpad för att få en överblick av mina SOTD:s (Scent Of To¨Day). Dessutom att sätt att träna på att bli mer kortfattad, har en tendens att bli långrandig när jag är inne i mitt favoritämne. Nu har jag just varit mer än lovligt långrandig och:

Jag önskar alla Parfymälskare (och eventuella andra som råkat hamna här) ett Gott Nytt 2012!

Mona di Orio Les Nombres d'Or - Ambre, Cuir and Musc - update December 2011

Picture: Novemberrose (end of November 2011)

Photo: Mr Parfumista (c)

Further thoughts regarding the first three Les Nombres d'Or fragrances after additional testings.

Ambre: Update 12/16/2011:  My latest wearings of Ambre has deepen my affection for it. For my first testings in fall/winter 2010 I used a small spray-samplevial. But it seems that this airy, dry, gunpowdery, ambery beauty that gives me the image of a pale salmon pink cashmere jumper paired with a pearl necklace, have to be dabbed to obtain its full beauty. The large splash sample that I received earlier this fall from Monas businesspartner Jeroen Oude Sogtoen at Mona di Orio Parfums only allowed dabbing and that's obviously the key to the soul of Ambre.

Rating increased to 5.

Cuir: Update 12/15/2011: Cuir is the roughest leather I have tried, Kölnisch Juchte included. It is like a well worn, heavy, black leather jacket infused with the smell from the smoke of the campfire. The cardamonnote is present to me during the full dry down and in some strange way it (or something else) embeds the smoky-leathery aromas in slight soapy texture which mediates the feeling of tarsoap. Even if I really enjoy Cuir I think it is more of a masculine type of leather, a departure from the usually so über-Femme fragrances of Mona. But Cuir definitly has it place in this household, it's a ideal fragrance for Mr Parfumista.

Rating still 5.

Musc: Update 12/17/2011: Today my impression of Musc is more soapy (which I love) than during my earlier testings. Before I found it more powdery but compared to the dry Ambre, Musc appears soapy. The impression of a soft pale, pink rose interacting with soapy neroli resting on a bed of warm heliotrophe and powdery tonka consists. Just as Ambre, Musc is a fragrance that perfectly fits when wearing soft chasmere in a pale pastel colour. But as Ambre is the more sensual thight fitting cashmerejumper, Musc is the proper and decent twinset.

Rating still 5.

To sum up: Excellent, retrostyled perfumes that makes the wearer dream. No doubt that Mona has more than fullfilled that intention with her beautiful creations.

Best of 2011

Photo: Mr Parfumista (c)

Can't belive 2011 is almost over and it's once again time for the "Best of the year" list. By that I mean the best releases of the year, perfumes that I discovered this year but was launched earlier therefore not qualify.

To me 2011 was a quite good perfumeyear with several great releases from perfumehouses in both the niche- and designerfragrance categories. Of course I have only tested a small part of the thousends of releases on the market, but from what I have tested, here are my favourites of 2011:

There are two fragrances that shares the first place:

De Profundis (Serge Lutens): I instantly fell in love with this purple, green, serious creation with it's notes of wilting lilys and chrysantemum, lightened up by some inscense. To  my nose a very special creation that stands out from the crowd. See my review here (in swedish).

Les Nombres d'Or Oud (Mona di Orio): My other number one was on the contrary not instant love. Used to the strong Montale ouds I underapplied this the first times, but when I splashed some more on the miracle occurred: This multifaceted, woody, soft flowery, quality creation creates a peaceful aura around the lucky wearer. A perfume to relax and to dream with. Just as Mona di Orio wanted with her beautiful compositions. See my review here.

Other favorites:

Jeux de Peau (Serge Lutens): This bred and butter over a sandalwood base (like Santal Blanc) I fell for immediately. This one makes me hungry.

Week-End à Deauville (Parfums de Nicolaï): Sunny and bright lily of the vally shines in contrast to a dark green and mossy background. Retro, casual, chic in a nutshell. See my review here (in swedish).

Body (Burberry): This bold, creamy, rosy, flowery, early nineties-like creation is a true and lovely comfortscent. Perfect for grey and gloomy days. See my review here (in swedish).

Chanel no 19 Poudre: I think this is a beautiful, flowery iris on a jasmine and light orangeflower background grounded by a beautiful, light, musc that together with the iris blooms on my skin more then twelve hours after application. Can't understand different perfumesnobbish comments about Poudre as a inferior creation that collapses after the topnotes dried down. See my review here (in swedish).

Mon Parfum Cheri, par Camille (Annick Goutal): Just loooove this, dark, retro, dusty, murky, earthy, plum-patch perfume. Smells somehow of old books in a long forgotten library mixed with lipstick and powder.. See my review here (in swedish).

Azemour Les Orangers (Parfum d'Empires): Orange, green and mossy notes, Azemour shows that it is still possible to create fragrances in the vein of the citrus-chypre classics of the seventies. Just great. See my review here.

Les Nombres d'Or Vétyver (Mona di Orio): Another beautiful green but here vetiver accentuated by ginger. Like Azemour above, Vétyver gives me the impression of the green fragrances of the seventies and just as Azemour, but in a different way, Vétyver reminds me of a less soapier Eau de Rochas.

Also to be mentioned 2011: L'Esprit d'Oscar (Oscar de la Renta),  Cuir Fetiche (Maître Parfumeur et Gantier), Chambre Noir (Olfactive Studio), Shalimar Initial (Guerlain), Candy (Prada), Myrrhiad (Huitieme Art).

Grossmith - Betrothal

Bild: Mary (as Princess of Wales) 1902

Wikimedia commons

Grossmiths Betrothal, ursprungligen skapad av det engelska parfymhuset Grossmith för den blivande drottning Mary  (Mary av Teck) till hennes bröllop 1893 med den bilvande kung George V. Lagom till William och Kates bröllop i våras tog man med hjälp av parfymkännaren Roja Dove fram en nutida version av den gamla örtigt, lätt animaliskt, blommiga formulan. I alla fall är det så den doftar nu enligt mitt tycke. Klassiska, lite mörka blommor med en frisk, kyligt mörk örtighet/ormbunksnot not som jag känner igen från Grossmiths tidigare utgivna nyversion av Phul-Nana . Kanske är det denna fourgéton i basen som är Grossmiths signum? Det finns också en lätt animalisk not i Betrothal men den blir aldrig lortig, vulgär eller dominant. Den finns bara där för att balansera ut de ädla blommorna och den friska, kyliga örtigheten. En ren, osöt vanilj skymtar också i basen och den tydligare precis i sluttampen av Betrothal.

Betrothal är en elegant och välbalanserad doft som enligt Herr Parfumista inte alls doftar tant, vilket brukar vara en replik som kommer titt som tätt när jag provar någon äldre klassiker. Betrothal är inte särskilt somrig även om den passar sommarkvällar och svala dagar. Den passar lika bra på vintern till exempel en grön jul som denna. Betrothal är diskret och har en på något sätt avslappnande effekt och det är spännande att sniffa in dess olika facetter. Den håller bra en tuff dag som julafton och detta trots att jag bara duttat ut lite från ett 1 ml splashrör. Vid elva tolv på kvällen fanns fortfarande ett interssant ackord kvar där särskilt vaniljen tonat fram.

Betrothal är den av Grossmiths dofter som jag har provat som jag tycker bäst om, förutom Phul-Nana se reviewer av Shem-el-Nessim och Hasu-no-Hana. Eller också har min nästa mognat när det gäller Grossmiths gammaeldags men ändå tidlösa stil. Ska leta fram mina prover av Phul-Nana, Shem-el-Nessim och Hasu-no-Hana och re-testa, kanske jag får en annan upplevelse av dem idag än för snart ett år sedan.
Provet av Betrothal kommer från Fragrance & Art .

Betyg: 4+

Noter: Citrus, jasmin, apelsinblomma, ylang-ylang, heliotrophe, ros, vetiver, civet, vanilj.

Julaftonsdoften 2011

Bild: Novemberros  Foto: Herr Parfumista (c)

Dags för det traditionsenliga inlägget om Juaftonsdoften. I år har vädret anpassat sig så väl till det prov jag sedan länge tänkt testa just på julafton, nämligen Grossmiths Betrothal. Betrothal är klassiskt blommig parfym vars första version skapades till prinsessan May (Mary) till hennes bröllop med den blivande Georg V. Alltså inte direkt en doft som man förknippar med julafton men i år är det trots allt en i det närmaste grön julafton. Återkommer till Betrothal när jag samlat intryck av denna nyligen applicerade kreation.

Så till historiken, en tillbakablick på mitt doftval åtta julaftnar ser ut så här:

2010: Cuir Mauresque, Serge Lutens (läder, apelsinblomma, jasmin, kryddor)

2009: Tribute Attar, Amouage (läder, rök, oud, utsökta kryddor)

2008: Incense rosé, Andy Tauer (ros, mandarin, kardemumma, myrra ceder- och rökrlseträ)

2007: Ambre Russe, Parfum d'Empires (spritigt ambrerande, träiga, oriental)

2006: Jil Sander 4, Jil Sander (mörka, övermogna frukter, vita blommor och kryddor på orientalisk bas)

2005: Nuit de Nöel, Caron (dovt blommig chypre med trä och pälston)

2004: Cabochard,  Parfums Grès (lädrig chypre med kärvt grönt och viss blommighet)

2003: Fracas, Robert Piguet (drottningen av tuberos, sinnebilden för den stora vitblommiga parfymen)

Sammantaget hittills alltså lädrigt, orientaliskt eller tunga blommor. Alltså helt rätt med ett avsteg från det gängse mönstret i år.

Så till den traditionella julenkäten: Vilken doft valde du på julafton och varför?

Sist men inte minst tillönskas alla Parfymnördar en riktigt God och doftrik Jul!

Parfumerie Générale - Cedre Sandarque

Bild: Julbocken av John Bauer, 1912, Wikimedia Commons

Mjuk papparkaka följd av ljust grön, spritsig vetiver landar i en karamelliserad ambra och träbas. Det är den korta versionen av Parfumerie Générales originella Cedre Sandarque. Eller originell förresten, det beror på hur man ser det. Jämfört med "vanliga" dofter är Parfumerie Générales dofter originella men jämför man bara inom PG familjen så är förstås inte alla så originella då de har många gemensamma drag och en typisk, varm, gourmandig PG bas som varieras i flera av dofterna. I känns många spår av PG:s toppdoft Cozë men i CS i en ljusare, sötare och karamelligare variant. Det finns också en lätt behaglig rökighet/brändhet i CS och vetivern är en av de bästa hittils för min hud. Den blir inte kärv och maskulin utan håller sig ljust och spritisgt grön, som om den vore lätt kolsyresatt.

Cedre Sandarque är en verklig unisexdoft, många som anges som unisex har ofta en draging åt det ena eller andra hållet, om jag nu ska vara så konservativ. Den är varm och omhändertagande och pepparkaksnoten gör den perfekt att bära under julen. En doft som en tomte säkert gillar!

Betyg: 4

Noter: Vetiver, afrikanskt cederträ, sandarc kåda, olika sädesslag, karamelliserad ambra

Parfumerie Générale - Un Crime Exotique

Bild: Blossas årgångsglögg 2005, hjortron

Foto: Dnor, Wikimedia Commons

Un Crime Exotique från Parfumerie Générale är den perfekta doften i juletid. Den inleder med en doft av glögg inklusive kryddorna i glöggen; kanel, kryddnejlika och pomerans. En torkad rosenbladskänsla à la potpurri lurar i bakgrunden men blir aldrig skrikig och för mycket. En lite plastigt blommig not som den i PG:s Psychotrope skymtar snabbt förbi och den lätt söta, juliga, dunkla kryddigheten finns i en mer skalad tolkning även i PG:s jasmindoft Drama Nuui. Lite senare inträder en not som jag känner igen som dominerande not i Givenchys Ysatis. Men i UCE är den snarare en bakgrundsnot och den är mer avrundad och diskret. När doften tonar ut bottnar den i doften av kryddat julthe. Det finns också en mycket lätt antiseptisk not. Basnotsfasen är väl balanserad och trivsam. Projektionen är ganska liten men doften är tät och hudnära. Den finns dessutom kvar ofragmenterad på huden efter en hel dag.

UCE är en säregen doft som är svår att förhålla sig till. Den står för sig själv och skiljer sig klart från mängden. Första gången jag provade den tyckte jag att den bara var för mycket, och jag doserade också för mycket. Sedan har jag lärt mig både att dosera och att uppskatta UCE, hur mycket får jag se när provet är slut. En perfekt julklapp om det visar sig att jag inte klarar mig.

Betyg: 5

Noter: Osmanthus, pepparkaka, the, kanel, stjärnanis, maté the, vanilj, socker, sandelträ

Huitième Art - Myrrhiad

Bild: Commiphora myrrha Foto: Sjschen (cc),

Wikimedia commons, some rights reserved

Myrrhiad är den i mitt tycke mest lyckade parfymen i Pierre Guillaumes "fånotsserie" Huitième Art. Kanske beror det på att den är ensam release i serien 2011 och därför fått mer tid i skapelseprocessen jämfört med de hela åtta dofter släpptes samtidigt när serien lanserades 2010.

Myrrhiad koncentrerar som namnet indikerar främst på den sedan urminnes tider i religion och doftsättning flitigt använda, söta kådan myrra. Som stödjande noter har Pierre lagt den av honom så ofta skickligt och originellt hanterade thenoten samt anis, läder och vanilj.

Myrrhiad lyckas i att lyfta fram den not som jag förknippar med myrra. Den är varm, tät, kådig och naturligt, mörkt honungssöt. Ingen sockrig sötma. Myrranoten är lika tydlig som i Serge Lutens fina La Myrrhe men den senare är jordigare, våtare och med den champinjonton som är typisk för myrra. I Myrrhiad är champinjontonen knappt märkbar och kompositionen är varmare och sötare. Annick Goutals Myrrhe Ardente är en något luftigare myrradominerd komposition där bivax/honung framhävs i myrranoten. I basen påminnner också Myrrhiad en del om Mona di Orios apelsinblommedominerade Jabu där en brödig myrra ger en behaglig, vilsam upplevelse. Vaniljen, the:et och anisroten kan bara lätt anas, anisroten adderar egentligen bara en rondör och fördjupar myrrans naturliga sötma. Vaniljen är ytterst diskret och thenoten känns mer som en bärare av doften, den som gör att Myrrhiad inte blir för kompakt och mörk. En not som tydligen också ingår i Myrrhiad är läder, men den noten detekterar inte min nos i kompositionen.

Myrrhiad passar utmärkt som juldoft, både för årstiden och den typ av dofter som är aktuella för julen och för den religiösa/historiska koppling som myrran har till högtiden. En doft med lagom projektion, alla Huitième Arts dofter är dofter som ligger nära bäraren och inte invaderar rummet, och mycket god hållbarhet ända in på kvällen. Perfekt att värma upp och koppla av i under den mörka och kalla årstiden.

Betyg: 5

Noter: Myrra, the, anis, vanilj, läder

Julklappstips i sista minuten

Late to the party! Både Pojkfröken och Parfymbloggen har redan klarat av detta tema med listningar på lämpliga dofter för olika kategorier nära och kära. Eftersom jag instämmer i mycket är det ingen mening att börja göra en lista här också men här några ytterligare tips:

* Ett väl beprövat tips är att vänta till presentförpackningarna säljs ut i mellandagsrean. Ofta är det 30-50 % och vill man inte kladda med tillhörande bodylotions etc så är medföljande produkt perfekt att ge bort. Själv har jag smått börjat fundera på presentförpackningen av Victor & Rolfs Flowerbomb.

*Såg i ett av de stora varuhusen en 15 ml flaska (minst) av DKNY Be Delicious dvs det ursprungliga gröna äpplet vilket "faktiskt" är en riktigt bra komposition, till ett pris av SEK 165. Överkomligt  om man vill komplettera sin doftgarderob med en klassiker som denna Granny Smith - kreation numera är.

* Vill man som Pojkfröken både riskminmera och slippa trängas på sta'n så hinner man ta en titt hos trevliga niche-webbshopen/butiken Fragrance & Art. För den som vill riska i det lilla så borde paktetet hinna fram till julafton då 3-5 dagars leveranstid anges.

* Kan trots allt (med risk för att få min objektivitet ifrågasatt) inte låta bli att hinta om några bra dofter från ovanstående sortiment då jag provat en del av dofterna under hösten:

- Azemour les Orangers (Parfum d'Empires): Tänka sig att det anno 2011, restriktioner och annan goja till trots, faktiskt går att göra en klassisk citrus chypre av 70-talssnitt tänk Chanel Cristalle EDT och Eau de Rochas. Men så har också Parfum d'Empires ägare, tillika husnäsa Marc-Antoine Corticchiato, förutom en doktorsgrad i kemi i botten också examen från absoluta toppparfymörskolan École Internationale de Parfumerie de Versailles (ISIPCA). Review här.

- Myrrhiad (Huitieme Art Parfums): Om än inte lika toppskolad, här är det vad jag vet "bara" kemistexamen i botten, men med en pappa som lyckligtvis innehar en kemifabrik där någon produktionslina kunde ställas om, så lyckas snyggingparfymören Pierre Guillaume med det mesta han tar sig för. Så även i mytiska myrra, svart the och lakritsbrygden Myrrhiad som förresten reviewas i morgon.

- Pepper/Poivre (Place des Lieces): En straight-forward peppar-kryddblandning som på mig faller ut i en frisk rökelsedoft, se review härom veckan.

* Både Pojkfröken och Julia nämner två Dior Homme versioner, Intense respektive Sport. Jag vill även lägga till den ordinarie Dior Homme samt skicka ut en varning: Enligt tillförlitliga källor i parfymbloggosfären är Dior Homme under reformulering och denna innebär att man tonar ned den häftiga läppstiftsaktiga irisnoten till förmån till mer trä dvs DH kommer att mer likna andra herrdofter :-( . Så DH-fantasten bör  för säkerhets skull dammsuga markanden efter äldre flaskor dvs hitta någon affär med lägre omsättningshastighet på produkten. Vet inte om man ändrat på förpackningen/flaskan vilket brukar vara tecknet på en lite större reformulering.

Nej nu måste jag göra något vettigt, som att dekantera prover till julklappar. Också ett sista minuten tips till julklapp från en parfymnörd till någon med ett spirande intresse.

Ha en bra söndag!

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Cuir

Foto: Parfumista (c)

Cuir är den doft bland de första tre i Les Nombres d'Or - serien som jag först föll för - pladask. Herr Parfumistas kommentar var "det luktar verkligen äkta läder". Cuir dofter tufft läder, grovt, mörkt och rökigt, som om det nyss kommit ur garvningsprocessen. Det är alltså inget finläder som doftar som innandömet på en högkavlitativ handväska, typ Lancomes Cuir, något som man förväntar sig från Mona. Les Nombres d'Or Cuir är ibland klassad som maskulin och ibland som unisex. Doften ger ett maskulint intryck men det finns lite kryddigt, lätt söta kardemummanoter i Cuir som drar åt det feminina. I mitt tycke så är den användbar för båd dam och herr även om herr Parfumista personligen inte skulle ta den på sig då han vill ha torrt och osött läder.

Av Cuir får jag associationer av att sitta vid lägerelden en grå och fuktig jaktdag. I starten finns ackord som svagt påminner om grillat kött, när detta tonat bort accentueras istället lädret av en not som jag tycker påminner om kardemumma och något lite sotigt tvåligt, som om man tvättar av sig aska och sot. Jag får också associationer till torvig och rökig maltwisky typ Laphroaigh. Cuir är en doft som sticker ut och som är tuff och krävande. Ingen typisk Mona-kreation då hennes dofter annars, med undantag av gröna Amyitis, är behgliga, mjukt, drömska, ofta pudriga, mycket feminina dofter av retrokaraktär. Ändå finns det något Mon-igt i doften, kanske att lädret ger en retro känsla, lite av Farina Gegenübers Kölnisch Juchte men i starkare och modernare tappning. Man får verkligen passa sig för att överapplicera Cuir då det rör sig om en så stark, intensiv och hållbar doft. Den sitter ofragmenterad hela dagen och känns starkare och tätare än den Edt-koncentration som den är. Cuir passar att använda i rustika sammanhang tex i skogen eller på sjön. Men jag kan även tänka mig att den kommer till sin rätt i svettig klubbmiljö.

Les Nombres d'Or Cuir är en typisk "love or hate" doft, den får en del skäll i parfymbloggosfären men en del tar den och andra sidan i försvar. För mig är det definitivt en love-doft.

Betyg: 5

Noter: Opoponax, kardemumma, castoreum, läder

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Musc

Foto: Parfumista (c)

Fortsätter med nästa pärla i Mona di Orios EDT-serie Les Nombres d'Or nämligen Musc. Les Nombres d'Or Musc är i mitt tycke ännu en fullträff från Mona, men jag verkar och andra sidan gilla det mesta som Mona skapar, hennes speciella stil berör. Till och med hennes "entonsserie" känns diskret och hemligt spännande. Precis om Les Nombres d'Or Ambre häromdagen är Musc klassad som unisex men jag tycker att båda dofterna är ytterst kvinnliga. Kanske det är därför flera manliga revieware inte verkar gilla dem.
Les Nombres d'Or Musc är för mig inte så mycket en myskparfym även om det är mysk som är det genomgående temat. Eller den mysknot som skapas genom att lägga samman noter från växtriket med syntetisk mysk, alltså ett substitut till den animaliska mysken. Musc har inte mycket som påminner om den typiskt mer distinkta, eller ska jag kalla den mer påträngande, "cleana" mysk som man kan känna i många vita myskdofter. Exempelvis Les Nereides Musc Samarkand och Annick Goutals Musc Nomade har ett tydligare myskigt inslag än Musc. Musc är för mig en mjuk puderpuffsdoft, heliotrope, tonkaböna och en lätt, blekt rosa ros är de noter som accentureras mest på mig. Musc är mycket komfortabel, diskret och elegant, den har inga kantiga, sträva eller dissonanta noter. En typisk "pärlcollier med kashmirkoftsset i blek pastell" doft, lika kvinnlig som Mona själv (även om hon är mer färgstark). Själv bara äääääälskar jag Musc, den får mig att känna mig så väl till mods, sin eleganta stil till trots.

Les Nombres d'Or Musc är, trots att den är en lätt, transparent och ljus doft, hållbar minst hela dagen.  Den passar dagtid året om och fungerar säkert ypperligt som kvällsdoft om sommaren.

Betyg: 5

Noter: Neroli, kamomill, ros, heliotrope, tonkaböna, mysk.

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Ambre

Bild: The White House Entrance Hall. The grand piano was built by Steinway

Foto: White House (Zhen-Huan Lu), Wikimedia Commons (cc)

Avbryter tillfälligt serien med juldofter för att med anledning av Mona di Orios tragiska bortgång istället publicera reviewer av några av Monas dofter som ursprungligen var inlagda för publicering i januari/februari 2012. Reviewerna är alltså skrivna långt innan Monas bortgång.

Mona di Orio har en särskild serie EDT:er - Les Nombres d'Or som utgår från klassiska parfymnoter. I de tre första dofterna i serien, ambra, mysk och läder. I Les Nombres-dofterna är Mona mer minimalistisk (även om ordet minimalistisk och Mona di Orio i sig känns som två motpoler) i jämförelse med sin i de flesta i huvudlinjen så otroligt mångfacetterade och i vissa fall barocka kompositioner.

Mona di Orios Les Nombres d'Or Ambre tillhör inte den örtiga, lite maskulina typen av ambraparfym, exempelvis MPG:s Ambre Precieux eller Histoires d'Parfums Ambre 114. Den tillhör heller inte kategorin kådigt, fylllig, mörk patchoulliaccentuerad ambradoft, exempelvis Estee Lauders Youth Dew Amber Nude eller Farmacia SS. Annunziatas Ambra Nera.

Ambre inleds med något som jag tycker liknar en lätt krutnot och ett grönt, lite pepprigt inslag som påminner om torra grönpepparkorn. När det gäller krutnoten påminner den om en mycket nedtonad och torrare variant av krutnoten i Lorenzo Villoresis Teint de Neige. Herr Parfumista tycker att Ambre i toppnoterna påminner om den klassiska herrdoften Dunhill, och något ligger det faktiskt i det, kanske är det krutnoten. I mellanregistret kommer en diskret ambra, träiga och pudriga noter som benzoin och doften blir till en lätt och diskret oriental. Mellan och basregistren smälter samman och resten av dagen känns Ambre rätt linjär. En not jag känner i basen är knastertorr papyrus och det är den noten som finns kvar morgonen efter en dag med Ambre. En av provningarna tyckte jag mig känna stråk av ambrox och möjligen finns spår av denna moderna ingrediens i basen även om den inte anges i notlistan. Att göra det kanske skulle förta lite av retrokänslan i doften.

Monas Ambre är en lätt, kvinnlig, pudrig, elegant men ändå väldigt komfortabel ambra. Den är transparent och ger bäraren en elegant och diskret aura samtidigt som den räcker ofragmenterad hela dagen. Det känns som jag vandrar på små puffiga, ulliga moln när jag bära Ambre. Det är också en intellektuell doft, papyrusnoten framkallar bilden av ett slottsbibliotek med gamla torra skinnband, Anbre är en perfekt doft för bokmalar. I andra reviewer har jag läst att den doftar som ett gammalt mahoganypiano och visst påminner Ambre om doften av innanmätet till en öppnad flygel, har själv provsniffat.

En av testomgångarna med Ambre gick jag runt för ärenden i city. Ambre kändes som en slags sköld och som en sådan raffinerad kontrast till alla kemiska fruit-chulli, woody-spicy dofter som slår emot mig i follvimlet. Därmed inte sagt att Ambre inte är kemisk, jag anar ju stråk av min kära super-kemiska komponent ambrox, även om den inte finns angiven. Även om jag gillar ambrox är den (om den nu finns) lite irriterande just i den här kreationen, den känns för brutalt modern i det övrigt så klassiska, intellektuella, komfortabla molnet.

Ambre är mycket bärbar och användbar året om utom under högsommaren. Främst en doft för dagen men passar bra kvällstid under svala sommarkvällar.

Rating: 5 (updated rating winter 2011 see update posted 12/30/2011)
Rating: 4 (fall/winter 2010)
Noter: Ylang-ylang, cederträ, benzoin, tulubalsam, ambra, vanilj.

Mona di Orio is not among us anymore

Mona di Orio 1969-2011

Photo from Basenotes in an interesting article about Mona

A perfume friend just mailed me about the tragic news and I can't really belive it but he whole bloggosphere confirms: The beautiful, talanted, young Mona, one of my all time most favorite perfumers is not among us anymore. But her wonderful creations will be - Forever. Let us tomorrow all unite in a tribute to Mona and wear her beutiful creations all around the Globe. I'm sure Jabu - "joy, pleasure" will be my choice. Because that is exactly what Monas perfumes gives me.

Rest In Peace Mona.

Place des Lices - Pepper/Poivre

Bild: Piperaceae - Piper nigrum, Curtis’s botanical magazine,

 London 1832, Wikimedia Commons

Place des Lices är ett casual - de Luxe - hudvårdsprodukthus från fashionabla St Tropez. De parfymer jag hittills testat, tack vare prover från eminenta  Fragrance & Art är lyxigt fräscha, men tack och lov inte tvättmedels cleana.

Pepper/Poivre är en sådan ren och enkel men ändå intressant doft. Namnet till trots är den, utifrån vad min obildade näsa kan identifiera, först och främst en rökelse- och inte en peppardoft. Fast det är enligt ingredienslistan ingen rökelsedoft utan en krydd- och örtdoft. Men jag envisas ändå att kalla det rökelse eftersom det i mitt tycka doftar så. Rökelsen är hög och klar, inte en tung och tät kyrkorökelse utan mer rökelsestickor som bränns utomhus, kanske utanför ett buddistiskt tempel högt upp i Himalya. Jag tycker att rökelsenoten påminner om en mer modest och nedtonad variant av rökelsen i Andy Tauers underbara Incense Extreme, Pepper/Poivre är det inte någon risk att man överdoserar, något som kan ske i fallet IE. Pepper/Poivre ger mig också associationer till delar, de Himalyanska, av L'Artisans underbara Dzongkha.

Pepper/Poivre har liksom en uppiggande och upprensande effekt, är diskret och hudnära och passar perfekt i de flesta omgivningar dagtid året om. Kan tänka mig att den är perfekt sommartid precis som den känns som en välkommen befrielse bland julens alla kryddtunga, sötsliskiga, glöggiga dofter. Trots Pepper/Poivres lätthet och transparens, finns den kvar, visserligen försvagad, men ofragmenterad ända fram på kvällskvisten. Ett ytterligare plus med Pepper/Poivre är att den är en klart prisvärd nichedoft .

Betyg: 4

Noter: Salvia, kardemumma, peppar, rosépeppar, läder, cederträ, patchoulli, mysk, ambra

Huitième Art - Fareb

Bild:Spices at central market in Agadir Morocco,

Foto: Bertrand Devouard (cc) Wikimedia Commons, some rights reserved

I Pierre Guillaumes kryddiga Fareb träder tämligen omgående en lagom balanserad kumminnot fram. Den vilar på en bädd av torra kryddor som känns äkta, inte sådär parfymigt kryddigt. Doften är torrt kryddig rakt igenom, det är inte någon kummin bland torkad frukt och äpplen som till exempel Aziyade, Al Oudh eller Traverseé de Bosphore. Det som känns som en kumminnot är tydligast i topp- och mellanregistret, i basen har den blandat ut sig med de andra kryddorna och en slags lätt tvålighet innfinner sig. Fareb är i slutfasen ganska lik de klassiska spanska Maja-tvålarna från Myrurgia. Det konstiga är att det enligt ingredienslistan inte finns kummin i Fareb, utan immortel och ingefära. Möjligen känner jag en del ingefära då doften har vissa drag av min favorit Montales Amber & Spices. Någon sirapsliknande immortell som i Annick Goutals Sables känner jag överhuvud taget inte. Kanske är blomman torkad och mald i Fareb.

Efter en ganska utmanande start med den av mig upplevda kumminen så blir Fareb till en bärbar och ganska originell kryddig parfym. Perfekt för grått höstväder och vinterslask. Passar som överiga Huitième Art i många sammanhang, är vilsam och tar inte över en hel miljö. Provet kommer från Fragrances & Art

Betyg: 4

Noter: Immortel, ingefära.

Juldofter 2011

Bild: Cinnamomum verum, foto: Nataraja, (cc)

some rights reserved, Wikimedia Commons

Inför förra årets jul gjorde jag listor över passande juldofter i olika doftfamiljer. I år har jag istället samlat ihop reviewer av dofter som jag tycker passar bra i juletid. Företrädesvis är dofterna kryddiga, spritiga, pudriga, rökiga, mörkt fruktiga och ambrerande. Flera av dofterna råkar vara skapade av snygge Pierre Guillaume dvs Parfumerie Générale. Han har en typiskt gourmandig stil som i flera fall slår över i jultoner. Resan med juliga dofter börjar nu.

Maison Francis Kurkdjian - APOM pour Femme

Bild: Satellite image of Lebanon in March 2002,

NASA (cc), Wikimedia commons

APOM eller "A Part Of Me" har fått sin olifactoriska inspiration från parfymören Francis Kurkdjians resor till sina förfäders hemland Libanon. I APOM har dofterna från apelsin- och cederträlundarna tolkats av mästerparfymören. APOM finns också i en herrversion där den stora skillnaden är att ylang-ylang ersatts av ambra.

APOM pour Femme är en doft som samtidigt som att den känns väldigt rent, modern, lite åt sköljmedelshållet men absolut inte stickigt eller billigt, har klara retrovibbar och ger associationer till trettiotalet. Apelsinblommenoten är frisk och klar samtidigt som den vilar i en kritig, kalkig nyans som ger en torr pudrighet till doften. Cederträet är lagom nedtonat och blir aldrig för skarpt eller stickigt som i bland är fallet. APOM är linjär i sin karaktär men ändå intressant då den pendlar fram och tillbaka under dagen mellan det moderna uttrycket med utflykter i retro inslaget. Doften är mycket starkare än det intryck man först får när den appliceras så varning för överdos.

APOM är en ren och elegant doft som passar till en krispigt vit skjorta särskilt vår och sommar men också för att pigga upp under den mörka årstiden. Perfekt för arbetsplatsen, den är inte svår eller påträngade, bara dosen hålls under kontroll. Jämfört med några andra ljusa apelsinblommedofter så är Pradas Infusion de Fleur d'Oranger sötare och mycket mer våt och tvålig, annars är dofterna ungefär lika ljusa i tonen och ungefär lika starka, Serge Lutens Fleurs d'Oranger mycket mer stort åttiotalsblommig och med större inslag av andra vita blommor som tuberrose och jasmin. Det är också något i stilen som påminner om en annan apelsinblommedominerad Kurkdjian-kreation, Fleur de Male för Jean Paul Gaultier men den senare är mer aromatisk och tyngre i strukturen. Sedan finns förstås också Elie Saab Le Parfum som är något av en budgettolkning av APOM. Recenserad i förra inlägget.

Sammanfattningsvis är APOM pour Femme väldigt användbar och en av de bästa apelsinblommedofterna i mitt tycke. En verklig favorit!

Betyg: 5

Noter: Apelsinblomma, ylang-ylang, cederträ.

Elie Saab - Le Parfum

Scroll down for a reassessement of Le Parfum in May 2012, in english.
Vem minns inte kronprinsessan Victorias vackra, tunga men ändå svepande sjöjungfruformade klänning som hon bar på konserten kvällen före sitt bröllop förra sommaren? Klänningen är en representant för den libanesiske designern Elie Saabs eleganta design. Tyvärr måste jag redan här avsölja att Elie Saabs första parfym Le Parfum inte lever upp till aftonblåsornas klass. Detta trots att Elie Saab Le Parfum är skapad av en av mina favoritparfymörer Francis Kurkdjian. Antagligen har budgeten för själva doften varit tight för Francis har tidigare skapat distinkta dofter även för designersortimentet som Jean Paul Gaultiers Fragile, Jean Paul Gaultier2 och Fleur de Male.

Elie Saab Le Parfum cirklar kring, i alla fall i starten, en av de blommor som Francis är som allra skickligast att tolka; apelsinblommorna från lundarna i Libanon, Francis släkt härstammar precis som Elie Saab därifrån. Ändå blir Le Parfum bara en ganska blek och alldaglig doft jämfört med vad han normalt åstadkommer. Särskilt ställd i kontrast till hans underbara apelsinblommetolkning APOM pour Femme för hans eget hus Maison Francis Kurkdjian (MFK). Review kommer i morgon av APOMpF.

Ellie Saab Le Parfum inleder med en kemisk, lite skarp apelsinblomma som för tankarna till doften av ett lyxigt tvättmedel. Ger associationer till tvättmedelsnoten i Absolue pour Matin från MFK men utan de örtiga och kallt blommiga inslag som finns i ApM. Sedan träder en grönaktig men samtidigt lite instängd, herrig not fram som en motvikt till de ljusare noterna. Strax följer också lätt spritsigt, peppriga noter som jag tror är cederträ tillsammans med de ganska urvattande apelsinblommenoterna ger det lite av en Fanta eller snarare Zingo-effekt (för unga läsare: Zingo=en apelsinläsk från det förra årtusendet). Apelsinnoterna är rätt vaga i det här stadiet och de blandas upp med jasmin och ackompanjeras av en rosenton. Blommixen är rundare och mjukare än toppnoternas mer skarpa ackord. Kanske är det inslagen av honungsnot som ger den ganska mysiga effekten. Hela kompositionen vilar på em myskig bas med ett lätt inslag av patchoulli.

Även om Ellie Saab i basnoterna är en riktigt mysig doft så är den på intet sätt originell. I det här stadiet infinner sig av och till en doftassociation som påminner om parfymerat rengöringsmedel de Luxe. Men doften är trots allt komfortabel även om den komponentmässigt känns lite som en budgetparfym, vilket retar mig med tanke på husets aftonkreationsdesign och att det ändå är Francis Kurkdjian som komponerat doften. Jag tycker att man kan kräva mer och på grund av irritationsmomenten kämpar sig Le Parfum inte riktigt ända fram till godkänt.

Betyg: 2+ (november 2011)

Rating 4+ (May 2012) Le Parfum havn't left my mind during the long and cold winter. Today, May 2012 I can't figure out how I was thinking last autumn. The only conclusion is that I was to influenced of the large number of negative reviews and assessements in the parfumblogosphere. Now, smelling it unaffected I just think it is great. Slight laudery detergent in the typical classy Francis Kurkdjian style, slight soapy, musky, green, patchy orangeblossom. Mingles perfectly to my skinchemistry, delicious. To be honest, today I like Le Parfum as much as APOM pour Femme, different takes on the same contemprary orangeblossom theme, some common traits but nevertheless different caracters. Le Parfum more urban lady like and APOM more casual chic appropriate for the weekend at the countryside.

Noter: Apelsinblomma, jasmin, ros, cederträ, patchoulli, honung,

Diesel - Loverdose

Picture: Licorice Wheels, Photo: Pikaluk, (cc)

Wikimedia Commons, some rights reserved 

Loverdose by Diesel made me curious as it is a typical "mainstream" fragrance which is quite well received by Octavian at 1000Fragrances who tend to be at bit fussy when evaluating new fragrancs. As I have a sample of it, provided by Escentual I just had to try. Here are my impressions.

The initial stage of Loverdose is a punch of licorice and jelly candy sweetness, on the verge of way to much. In the next stage the fragrance calms down and the  licorice settles in a jasminenote that is similar to the cold, syntetic jasmine in Thierry Muglers Alien. In Loverdose the Alien jasminnote is considerable dimmed. As Loverdose is dried down to the basenotes, a note that reminds me of tobacco also appears. The tobbaco note reminds med of a sweeter version of the tobacco in Juliette Has a Guns Calamity J.There also a rubbery, at the same time creamy feeling. Loverdose is quite linear and the middle and basenotes are interacting during its development featuring the licorice.

Loverdose reminds me of a lighter, sweeter and definitly younger Lolita Lempicka. Lolita Lempicka is, according to my opinion, a scent with more caracter and comlpexity, a grown-up scent. Old and grumpy, I prefer the Lolita, Loverdose somehow lacks sufficient depth or body compared to Lolita Lempicka and Alien. Loverdose is on the other hand, suitable to teens and young women as the fragrance is ligther and arier than Lolita.

Even if Loverdose all together is quite cosy and comfortable perfect for grey falldays, testing it at first threatend to be a lost day in Perfumeland to me. Maybe the conditions where unfair as I wore and finally understand Mona di Orios amzing Oud the day before. But as Loverdose dried down the sweetness was toned down and the woody notes, the Alien jasmine and the notes resembling tobacco and rubber where more predominent. Dispite the initial horror testing Loverdose I ended up quite content with my testing of Loverdose.

Rating: 3

Notes: Mandarin, anice, jasmine, gardenia, licorice, amber, vanilla, woods

Current Rotation - November 2011

Foto: Herr Parfumista (c)

Kunde inte motstå att utmanas av PereDePierres lista över favoriter just nu. Listor är ju sååååå pirrigt spännande. Så här kommer en ögonblicksbild av min Current Rotation:

28 La Pausa (Chanel Exclusifs): Denna lätta, transparenta iris, blomma inte morotsaktig irisrot, på likaleds lätt träig, vetiverig bas, är elegant, lugnande och meditativ. Trots sin lätthet sitter den utmärkt på mig under hela dagen. Den perfekta doften ins Büro.

Youth Dew (Estee Lauder): Tack och lov att jag kapat åt mig en flaska igen. Efter att herr Parfumista uttalat att den luktar tant på mig sålde jag min tidigare på Tradera för att något halvår senare over by Octavian läsa att det då var hög tid att kapa åt sig en flarra YD då diverse IFRA restriktioner kommer att förstöra den kapitalt framöver. Så nu har jag en YD igen, pust! Och plötsligt anser herr Parfumista att den doftar bra...

Nuit de Cellophane (Serge Lutens): Testade några SL och NdC hann inte få plats för hudtest den första omgången utan bara på sticka. Efter något dygn viftade herr Parfumista med stickan med kommentaren "det här är nog något för dig". Testning följde och (som så ofta ska erkännas) så hade han rätt: NdC ist aber sehr Fantastisch! Vit fruktig blomma på skitig bas med prassliga träfibrer. FBW!

Cuir Fetiche (MPG): Som en feminin variant av herr Parfumistas Knize Ten, som jag är förbjuden att låna "jag måste få ha de dofter som är jag i fred". CdF är något av en lufitigare Knize med blommor och en lite mer tydlig lädernot adderad. Wunderbar!

L'Ombre Fauve (Parfumerie Générale): Ganska ofta blir jag besviken på ambradofter, de är helt enkelt för rena, linjära och tråkiga. Så inte L'Ombre Fauve som är en mörk ambra med lite patchoulli och med odjuret lurande i skuggorna med en pälsigt, animalisk not.

Cendres de The (Phaedon): Tydlig och klar kardemumma, the och pepprigt cederträ som rent schablonmässigt passar bäst den varma årstiden men faktiskt även nu under den halvvarma.

En kort analys av det hela: Jag tycker mig se att det för årstiden härligt milda vädret (rosor och tusenskönor blommar i trädgården) avspeglar sig i ögonblicksfavoriterna. Vissa dagar är lite ruggigare och då blir det tyngre "vinterdofter" men om man ska generaliera så är i stort sett hela parfymgarderoben lämplig att använda just nu. För den parfymtokige är alltså vädret det optimala, så det får gärna fortsätta så här resten av vintern.

På tal om listor så är min bruttolista över årets parfymer 2011 i det närmaste klar, några ska (kanske) sållas ut. Svårt att tänka mig att något mer utgivet 2011 ska hinna tränga sig in. Finns dock en runner up, en exklusiv liten sak som jag tänker prova på julafton. Om den här typen av väder står sig i alla fall.

Carner Barcelona - Cuirs

Picture: Cuirs and it's source of inspiration

 (c) Carner Barcelona.

Carner Barcelona is a spanish nichehouse founded by Sarah Carner in 2009. Sarah want's to capture the meaningful moments in her perfumes and she is collaborate with different perfumers to achieve that. The latest perfume Cuirs is created by perfumer Sonia Constant. Cuirs is inspired by the artisan atiliers in Barcelona in the beginning of the last century, the smell of pipetobacco smoke mixed with the tanned leather preparde in the craft workshops.

To me Cuir is a peppery oud perfume and to my nose the fragrance is to dry to induce the typical creamy leathery aroma that the mix saffron-oud-rose creates. To me Cuirs is more of a dry woody, spicy particulary peppery perfume. In the middlenotes I smell a fleeting, light, flowery note and there is also something slight foody in this phase.

Cuirs is extremely strong and the projection is huge as is the longevity. One sprits is enough to be sure not to cause allergic reactions nearby. It's the type of scent that can trigger a campain for a scentfree office. Cuirs is classified as a unisex scent which is true but to my nose it lends more to the masculine side.
Cuirs feels very familliar to me, the scent doesen't add anything new to the perfumed landscape. To my nose it is very close to some of the newer Montales as Dark Oud (the rough australian sandalwood) in particular, with the radiation of Aoud Musk and with some accords from Amouages Opus V, perhaps the bullied little violet (iris in Opus V). Late in the dry down, about twelve hours after application. I can recognize the varm, foody spices  from one of my favorite Montales Amber & Spices. Cuirs is a good alternative to those fragrances but doesn't feel original as the other fragrances precede Cuirs. To me Cuirs is to strong and to masculine and it's likely that Cuirs wears much better on Mr Parfumista as he wears the neutronbomb Aoud Musk very well.

In summary; Cuir is a scent for occasions when the wearer will make a bold statement.

Rating: 3+ (on me)
Rating: 4   (on Mr Parfumista) updated in April 2012

Notes: Cumin, Saffron, violet, australian sandalwood, cederwood, guaiac wood, patchouli, tonka bean, cistus, musk, oud, nagarmotha, amyris, dry amber, leather

By Kilian - Rose Oud

Foto: Herr Parfumista (c)

Åhhh, jag vet inte var jag ska börja. Rose Oud är en doft som gör mig färdig att utrangera halva parfymgarderoben, innan jag kommer till sans igen och inser att det i längden ändå är variation som gäller. Rose Oud är en sådan där mörk, dov och mystisk rosendoft som jag bara älskar. Dessutom med en av mina favorittränoter oud. Jag får aldrig nog av den här typen av doft, känns som att jag kan prova och njuta av hur många varianter på temat som helst utan att tröttna. Rose Oud är en del av By Kilians orientaliska kollektion Arabian Nights och är skapad av Calice Becker som gjort de flesta av By Kilians dofter. Review av Incense Oud finns från april.

Rose Oud inleds med ros och en lätt oud. Det är inte en tuff och dominerande oud som i flera av Montales dofter utan den är snällare, mjukare och finstämt harmonierande. Det finns, vad jag läst, en del äkta oud inblandad men jag gissar att det som i de flesta västerländska ouddofter också finns en del syntetisk vara. Saffransnoten är inte särskilt dominant utan jag upplever den som en supportnot som ger värme och kraft till Rose Oud. Rosendoften känns som om den kommer av högkvalitativ rosenolja och den varierar och uppträder olika i olika stadier av doften. På mig känns den, konstigt nog, först mörkröd och mystiskt djup för att senare anta ljusare och fruktiga facetter. I denna fas kan man tro att det finns fruktiga ingredienser tillsatta även om några sådana finns inte angivna och rosenolja av viss sort och i viss kombination antar just en fruktig karaktär. Ett dygn senare känns något som påminner om en pudrig mellanrosa ros och det finns också inslag som dofter som en nyponrosbuske en varm sommardag. Troligen är det, som notlistan antyder, flera varianter av rosenolja (och säkert även syntetisk ros) inblandat eftersom jag känner så många rosendoftsvarianter.

Rosenvariationerna gör verkligen Rose Oud till en unik doft där det under hela parfymens utveckling händer nya spännande saker. Ändå känner jag likheter med flera andra favoriter i mörk ros genren. Först och främst med Editions de Parfums Frederic Malle:s Portrait of a Lady som Rose Oud är mest lik även om jag upplevar PoaL som ännu mörkare. Men Rose Oud har också många gemensamma noter med Téo Cabanels Alahine även om den senare har mer dragning åt klassisk pudrig oriental och Rose Oud åt mörk trädoft med ambroxan. Även om ambroxan inte finns angivet bland ingredienserna så tror jag nog att den lurar där i basen, precis som i PoaL. I den fruktigt rosiga fasen finns noter som påminner om Andy Tauers Une Rose Vermeille.

Rose Oud är en i mitt tycke klart feminin ros-oud kombination med en lagom projektion och en elegans som gör att den passar väldigt bra till fest även om jag tycker att man ska få njuta av sådana här underbara dofter också i den grå vardagen.

Betyg: 5

Noter: Saffran, ros-tincture, oud, guaiac-trä

By Kilian - Pure Oud

Foto: Parfumista (c)

Pure Oud är den första doften i by Kilians oudinspirerade-serie Arabian Nights. Doften är skapad av Calice Becker som de flesta av by Kilians parfymer. Pure Oud är en finstämd ouddoft som känns på något sätt ren, enkel och högkvalitativ. Mycket är gemensamt med efterföljaren Rose Oud, troligen är basen densamma. Pure Oud är mer maskulin i karaktären men passar enligt mitt tycke lika bra på kvinnor medan Rose Oud framförallt är en feminin parfym. Inlägg om Rose Oud finns i förra veckan. Review av den tredje doften i serien Incense Oud finns från april.

I Pure Oud känner jag direkt i öppningen igen noter från äkta oud-olja fast noterna i Pure Oud känns mer uttunnade. Jag har läst att det ingår äkta oud men den kan förstås vara förstärkt med syntetisk. Doften är i karaktären varm, jordig och balsamaktig. Under stor del av Pure Ouds utveckling känner jag också en doft av lagerbladsbär som påminner mig mycket om ett ackord i Andy Taurers Une Rose Chyprée. Den noten känns nästan lite gummiartad, som doften av ett solvarmt bildäck. Dessutom glimrar en lädernot fram vid ett par tillfällen, den typiska lädenot som erhålls genom kombinationen oud, saffran och ros. Pure Oud är linjär i typen men den är ändå tillräckligt intressant för att jag inte ska tråkas ut under en dag.

Betyg: 5

Noter: Guaiac trä, oud, saffran, copahu balsam

L'Artisan Parfumeur - Al Oudh

Bild: Kummin, Carum carvi, Franz Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Pflanzen, Wikipedia

Al Oudh är en skapelse av L'Artisans husnäsa Bertrand Duchaufour. Den är inte vad jag klassificerar som en typisk oud-doft, utan en träigt lite äpplig och kryddig doft där kummin har huvudrollen.Ouden är så lätt att jag egentligen inte känner den, men den finns såklart där i den lätt lädriga tonen som framskymtar någonstans i bland hjärtnoterna.

Det är alltså kummin som har huvudrollen men det är en ganska snäll kummin, ungefär i paritet med kumminnoten i Gucci Eau de Parfum. I slutet av dagen, när bara mindre fragment finns kvar av doften så påminner Al Oudh faktiskt om Gucci EDP även om Guccin är sötare. Det är en likom lite kall och samtidigt lätt pudrig känsla som dofterna delar. En annan doft som Al Oudh påminner mycket om är Parfum d'Empires Aziyade, se tidigare review i oktober 2011. Al Oudh är en transparent doft som trots sina på pappret tunga ingredienser passar att bära om sommaren. Den är fint komponerad och noterna flyter in och ur varandra så fint att jag till slut tycker att Al Oudh nästan blir för konturlös. Trevlig och bärbar men inget jag känner behov av att införliva i doftgarderoben då min Eau d'Hermès har en klart mer distinkt kumminnot och är en mer spännade doft. Och för den som vill ha på gränsen till överdos av kummin finns ju exentriska Kingdom från Alexander McQueen.

Betyg: 4

Noter: Kardemumma, kummin, rosépeppar, dadlar, iris, neroli, saffran, rökelseträ, ros, oud, läder, sandel- och cederträ, patchoulli, tonkaböna, myrra, vanlij och civet.

Parfymtankar i november

Ännu ett litet avbrott i oud-kavalkaden. Den här gången om gnangande parfymtankar. Något som jag tänkt på sista tiden men inte riktigt kunnat sätta ord på är att jag under det (ungefär) senaste året upplevt minst lika stor andel positiva överraskningar inom  det så kallade mainstreamsortimenet  som inom nichesortimentet. Visserligen provar jag mycket mer niche men det gäller som sagt andelen "i % av". Möjligen kan det också bero på att jag oftast inte testar en doft i mainstreamsortimenet förrän jag läst åtminstone någon positiv review eller kommentar från "pålitliga" källor dvs tekniskt kunniga eller sådana som visat sig har ungefär samma smak som jag. Dessutom är jag mindre nogräknad när det gäller att testa niche, mer får slinka med när jag ändå ska beställa prover. Lite får jag mer och mer känslan av att niche, med floden av alla nya märken, mycket har blivit ett sätt att lansera en doft som lika gärna hade kunnat vara en bland helt ok mainstream men i en påkostad eller speciell förpackning, med en pretantiös storytelling och framförallt ett högre pris än mainstreamprodukten. Alltså Byredos koncept avynglat, ett sätt att skapa trygghet hos de hippa men samtidigt osäkra alternativt profitera på den parfymsnobbism som är vanlig hos många parfymnördar innan de nått mognadsfasen, släppt på prestigen och lärt sig att uppskatta parfym opåverkad av yttre faktorer.

Precis som jag gått och grunnat på detta så sätter  Marie-Helene i bloggen  The Scented Salamander ord på mina tankar. Det roliga är att en av de dofter som hon exemplifierar med Miller Harrris La Fumée har jag precis provat och kände mig (även om doften var ok) irriterad på då den var så lik så mycket annat. Review kommer längre fram när den fått någon mer chans, men jag upplever den som en bra representant för den i och för sig ok men slätstrukna, "säkra" nichedoften. Men för priset av en nichedoft kan man kräva mer än en ok men inte särskilt originell doft. Den ska absolut ha något mer. Vad anser du?

Juliette Has A Gun - Midnight Oud

Foto: Herr Parfumista (c)

Juliette Has A Gun:s Midnight Oud kallas ibland "lättoud" eller "nybörjaroud". Och visst är den lättare och snällare än till exempel de flesta av Montales ouder men den är samtidigt en mer elegant och bärbar variant. Montales ouder är i regel skarpare och tar plats i rummet medan Midnight Oud diskret håller sig på mattan.

Midnight Oud inleds med en fin lädernot, läderdoft i olika schatteringar blir resultatet av mixen oud, saffran och ros. Efter toppnotern är doften mycket en välbalanserad trä och saffran kombintion med oudens typiska accent men i en nedtonad form. Jag ser inte Midnight Oud främst som en oud, utan som en parfym i den mörka genren som råkar ha oud som en av de framträdande ingredienserna. Jag är väldigt förtjust i mörka, sammetslika dofter av den här typen, oavsett om de innehåller oud. En annan favorit av samma typ är JHAG:s Lady Vengeance. Av Montales skapelser som jag har provat påminner Midnight Oud mest om White Oud men lugnare och inte lika dominant.

Så visst är det en "snälloud" men vad spelar det för roll, det är som sagt inte med syftet att bära en oud jag använder Midnight Oud. Snarare ger den känslan av en modern, elgeant och minimalistisk chypre. Den är en riktig komfortdoft och handledsmagnet som förgyller den gråaste dag. Och som sagt mycket bärbar, alltid användbar och inte påträngande: En oud för kontoret. Dessutom ett för att vara oud ganska lågt pris,  EUR 103.

Betyg: 5

Noter: Ros, oud, ambra, mysk, saffran, geranium och patchoulli

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Oud

Picture: Harem scene with the Sultan, Jean-Baptiste van Mohr (1671-1737)

1st half of 18th century, Badisches Landesmuseum, Wikimedia Commons,

some rights reserved

Mona di Orios Oud is a beautiful flowery, woody, dry perfume with green facets. The oud is not predominant, it's one of the very well blended woody notes and it is light, bright, shining and transparent . The oudnote feels somehow green compared to the dark oud-notes in the Montales, By Kilians and  Amouages.

In the topnotes and the beginning of the middlenotes there is muted citrusnotes, some light peppery notes and there is the osmanthusflower, that takes the centerstage. As Oud dries down it gradually developes in the wooden territory, first a light and dry wood with supporting green notes that feels exactly as green and fresh as when rubbing the leaves of a certain geranium plant, Graveolens/ Rose Geranium (or in swedish Doctor Westerlunds healthplant). This fresh green is contrasting to the dry woody notes which deepens as Oud developes further. According to the list of ingridienses there is no Rose Geranium in Oud but the notes creates something similar, in a toned down version. In the beautiful and lingering woody basenotes the green component change a bit and reminds me of eucalyptus. Oud induces a image of precious dry wood in antique oriental furnitures, chests and couches from the harem, beautiful, shimmering, heavy fabrics as silk and velvet and in the middle of all this; the note that reminds med of rose geranium and later of eucalyptus, as a healty, brisk and fresh element.

Mona di Orios Oud is a difficult fragance and I understood it, at least partly, after I have tested it for the fourth time and I don't know if I really get Oud yet. I think this is a perfume that will show the wearer different aspects during different wearings. By the first times testing Oud I was disappointed as I had tremendoues expectations. At first I thought it was too flowery and to thin. Probably I applied to litttle of Oud as I'm used to more potent ouds where I have to be very careful when applying. The sample is also a splashsample and probably it is better to spray the fragrance. But Oud is a fragrance that wins in the long run and by now I really appreciate Oud and admire the beautiful, high quality composition.  Before I was fully convinced and saved by Oud there where some (as I experienced it the first three wearings) setbacks: Oddly enough, in some stages Oud reminds me of a dry and refined version of Dior Addict and also of some parts of Diors Dune. Even if I love both those Diors, I don't expect them to show up in Monas expensive and exclusive creation. But now when I'm enligthed it's totally fine for me. Another scent that I feel some similarities with is Mona di Orios Ambre but that one i more sharp in its woodiness.

Oud is a timeless fragrance that could be used on many occasions. The sillage is low but the scent is very distinct to the wearer and those who comes close. The longevity is great, Oud lasts for at least 24 hours. It is also a relaxing fragrance, perfect for calming down. But on the other hand I feel relaxed from most of Monas fragrances, so maybe the relaxing vibes are a typical hallmark of Mona.

As I find different twists in Oud when apply it more liberally, I have to revisit my sample later to update my impressions. And when the sample is finished I have to acquire another one as know that Mona di Orios Oud is a fragance that I have to have within reach. As there is real and not syntetic oud in Oud it will be very interesting to smell if later batches of the perfume will smell different beacause of different vintages of oud. But as it smells in the current blend I almost think that my travel in Perfumeland is over, that I at last have found the ulitmate creation. But as a true Perfumista, I know that feeling will not last for long. But Mona di Orios Oud is definitly one of the top ten I have tried so far.

Rating: 5+

Notes: Petit grain, elemi, mandarin, osmanthus, nagarmotha, patchouli, cedar, amber, oud

Parfymutbildning på nätet

Gör ett kort och spontant inhopp i oudkavalkaden innan den ens har börjat med ett tips om Pojkfrökens lärorika och otroligt humoristiska Grundkurs i parfym. Inläggen, hittills tre, finns här, här och här . Inlägget med dofttips inför Fars dag är också en fröjd att läsa här . Kort sagt bland det bästa i parfymbloggarväg jag läst på länge. Opretantiöst, kunnigt och som sagt humoristiskt.

Liten Oud kavalkad

En parfymtyp som jag länge tyckt om är ouder. Sätter nu samman en miniserie med några oudreviweer, även om det är höst och jag ofta dras till ouder på våren och sommaren eller förresten egentligen jämt. För att ta det i korthet så uppstår oudolja genom att en särskild svamp angriper agarträet och en process sätter igång som bildar oud. Ouden destillieras och lagras sedan i bergrum olika länge, det finns oud som lagras över femtio år. Ouderna är olika i karaktären dels beroende på lagringstid och kvaliteten på träden samt på västplatsen. Vissa platser som tex Borneo har en blommigare oud medan den generellt sett är mer animalisk i karaktären i Indien.

Noten som sådan är syrligt träig och den passar perfekt ihop med ros och saffran och olika kombinationer kring ros och oud är de vanligaste grundstommarna i ouder. Det finns både äkta och syntisk oud, äkta är allt från dyr till extremt svindyr.De flesta parfymer har således syntetisk oud eller en mix av syntetisk och äkta oud. Oud kan även bäras som olja och ett par droppar parfymar lätt en hel dag.

Oud har alltid använts i det österländska parfymeriet, Mellanöstern och Asien, och som enstaka not i ett fåtal parfymer i det västerländska parfymeriet, fram till tidigt 2000-tal. I början av milleniet kom Yves Saint Laurents M7 som innehöll oud i en balanserad tappning. Ungefär samtidigt drog Pierrre Montale igång sitt parfymhus där en särskild linje tillägnades ouden. Ouden är huvudaktören och den dominanta noten i oudserien. I Edp serien fanns den ibland med i nedtonad form i de för övrigt österländskt inspirerade parfymerna. Pierre Montale hade arbetat med att skapa parfymer för det saudiska kungahuset och är den som introducerade oud på allvar i västerlandet. Black Oud är den mest kända och för Montale urtypiska kreationen. Efter några år blev Pierres oudparfymer mer diskreta och han fick då kritik för detta. I dag kritiseras han istället för att hans dofter är för kraftfulla och tar för mycket plats. Kanske beror det ¨på att oud nu på bred front rullat in i snart sett alla parfymhus och att den för att passa många fler konsumenter har tonats ned till att bli en av de träiga noterna, den mörka och dramtiska.

Ouden har, tror jag, kommit att ersätta lite av det som den numera i det närmaste försvunna ekmossan tidigare stod för. Även om de inte är helt lika i sig så har de en gemensam kraftfull och dramatisk tonalitet. Själv är jag fortfarande mycket förtjust i Montales parfymer även om jag också uppskattar flera av de mer utblandade ouderna dvs där oud är en av flera jämnspelta träiga basnoter. I den här miniserien har jag fokuserat på de mer utblandade varianterna (förutom en), Montale finns reviewad tidigare och kommer att förekomma då och då även framöver.

Etat Libre D'Orange - Like This

Bild: Pumpkins, foto: Martin Doege, Wikimedia Commons (some rights reserved)

Den här reviewen borde förstås har publicerats förra veckan som var Alla helgons vecka och Halloweenveckan men den fick inte plats. Like This är en doft som  Etat Libre D'Orange (ELDO) tillägnat den brittiska skådespelerskan Tilda Swinton. Och på något sätt matchar den hennes rödhåriga, blekhyade, tidlösa androgyna skönhet väldigt bra. Doften ger mig associationer till en blåsig, solig men kylig höstdag med orange-röd-gula flammande lönnblad. Och så får jag associationen av en riktigt stor och orange pumpa förstås.

Like This är på mig en svalt och lätt kryddig, pumpadoft på krafitg myskbas. Kryddigheten är sval, ingefära som inte blir för spritsig och stark. Den innehåller en not som liksom känns som konsistensen av hudlotion, men på ett positivt sätt. Like This sitter hela dagen på mig och pumpa- mysk kombiantionen finns kvar tills slutet även om mysken är starkare i basen. Doften är både speciell och inte speciell. Den känns i karaktären, i auran, som en designerdoft, lite kemisk, myskig och stark, men den har några mer speciella noter, som pumpan. Helt enkelt en trevlig höstdoft som passar bra dagtid i de flesta sammanhang. Och på Halloween förstås!

Betyg: 3

Noter: Tangerin, ingefära, neroli, curryerternell, iris, ros, vetiver, mysk

Lutensvecka

Foto: Herr Parfumista (c)

Så har det varit temavecka igen. Denna gång i Serge Lutens spännande kreationer. För det mesta uppstår temaveckan spontant, det är inget som jag planerar i förväg. Det är när jag  upptäcker att jag provat dofter från samma hus, kreatör eller doftfamilj två eller tre dagar på raken som jag hänger på och tar en full vecka. SL veckan inleddes med:

A la Nuit: En av marknadens bästa jasminer. Jasminen framträder olika vid olika provningar, ibland är den yppigt fruktig, ibland mer animalisk och nu sist framträdde de gröna bladnoterna på ett sätt som jag tidigare inte känt.

De Profundis: Passar perfekt en höstsöndag med sin kryddiga chrysantemum och sina kontrasterande jordiga och luftiga noter. DP har växt till att bli en av mina största SL favoriter.

Un Lys: Tillhör de dofter som jag minst uppskattar hos SL (allt är ju relativt) men den är ändå en fin liljekonvalj/liljedoft. Är just lite för liljekonvaljig för sitt namn, man väntar sig inte en bättre variant av Diorissimo (relativt dagens formula för Diorissiomo), det vore bättre att Un Lys hette Le Muget istället.

Fumerie Turque: SL:s tobaksdoft är trevlig, omhändertagande, en snäll oriental som är perfekt för hösten. Innehåller en stor dos erternell som gör att den påminner om en snällare men mindre söt version av Annick Goutals Sabels. Ju mer doften torkar ned, ju mer tobak framträder och under slutet av dagen dofter FT färsk, blond piptobak.

Muscs Kublaï Khan: Inte särskilt farlig utan en fin, halvmörk och diskret retromysk med en lagom dos kummin. En krydda som annars lätt har en tendens att överdoseras i parfym.

Sa Majeste la Rose: En knallrosa ros med lite grönt från stjälk och blad inleder. Sedan lindas den ganska snabbt in i en honungsliknande nektar pudrad med torr pollen. Det liknar mycket effekten i Annick Goutals Tubereuse fast stjärnan där förstås är en helt annan blomma.

L’Eau Serge Lutens: Lyxigt tvättmedel kombinerat med en lite syrligt, bitter not som påminner om Gin & Tonic exklusive enbär, alltså snarare Vodka & Tonic. Utskälld doft, men jag tycker ändå bra om den. Även SL måste få göra något annorlunda. Den doft jag mest associerar till är MFK:s Absolute pour le Matin som också har den syrligt, bittra noten men mer örtighet.

SL är ett i mitt tycke varierande hus men som ändå håller en viss stil. Troligen det parfymhus jag skulle välja om jag bara fick använda dofter från ett enda hus.

Huset Serge Lutens

Det ärevördiga nichehuset Serge Lutens som firar tjugoårsjubileum 2012 är för närvarande utsatt för mycket kritik bland vissa parfymtyckare. Extra hårt går Octavian på 1000Fragrances fram. Han verkar tycka att herrar Lutens och Sheldrake, men även ärevördiga Jacques Polge ( här )som Sheldrake samarbetar med inom ramen för sitt uppdrag för Chanel, snarast bör överväga pension. Men även i övriga parfymbloggosfären märks en alltmer kritisk inställning i inlägg och kommentarer till husets utveckling de senaste åren.

Och visst verkar huset Serge Lutens ha slagit in på en till stor del annan väg än sina numera klassiska, sirapstunga oreintaler respektive träiga orientaler. Många menar också att dofterna blivit sämre, inte överraskar, att dofterna blivit för kommersiella och att Lutens och Sheldrake tappat inspirationen och inte kommer med några nya ideer. Visst har man anammat en ny inriktning som kanske också är mer kommersiell. Men för att överleva som hus så måste man sälja och det är i mitt tycke i fallet SL i såfall väldigt bra kommersiella dofter. Och De Profundis anser jag inte vara särskilt kommersiell varken i doft eller i markandsföring, möjligen då i marknadsföringen mot parfymnördar men jag tror inte parfymkonsumenten i allmänhet dras mot en doft med den makabra inspirationskälla som De Profundis har. Jag anser att många parfymtyckare faktiskt är väl konservativa, SL måste väl inte alltid dofta som det alltid har gjort, förnyelse är viktigt och i fallet SL tycker jag inte att utvecklingen varit av ondo, jag tycker bra om flera av de senare releaserna. Jag tycker också att vissa av blomdofterna som skapats nyligen som till exempel De Profundis ger associationer till stilen i Tuberèuse Criminelle så visst vilar huset Lutens i mitt tycke tryggt i sin rötter. Även förra årets Boxeuses har klara rötter i husets trä, plommon och viol.

Jag har gott hopp om framtiden för huset SL, själva Serge verkar vara en pigg sjuttioåring som, åldersfascisterna till trots, nog kan hålla igång i tjugo år till. Men att bjuda in några olika gästparfymörer borde vara något för huset att fundera på. Själv är jag nyfiken på hur till exempel Daniela Andriers tillbakahållna, eleganta liksom höga stil skulle tolkas om hon skapade en doft för huset Serge Lutens.

Vad tycker du om Serge Lutens debatten?