Vero Profumo - Kiki EDP

Picture: Lavendel in the fall of 2011.

Photo: Mr Parfumista (c)

Vero Kerns Kiki starts with a beautiful, bright, clean and sparkling lavendel which after a while blends with the characteristic slight tart scent of passionfruit. I can recognize the note from Maïtre Parfumeur et Gantiers Fraiche Passiflore but in that scent it is lighter and more flowery, which of course not is that suprising, featuring that name. The note of passionfruit  I'll also recognise from Veros Rubj and Onda EDP which also highlights the passionfruit and it somehow smells like the pulp of the fruit,. As Kiki drys down the note of passiflore deepens and mingle with the noble note of lavendel, some hints of brisk geranium and a well balanced patchouli that bases the notes. In this stage that lasts the rest of the day, Kiki has reached its perfection as Angel Lavandula.

Something that fascinates me with Kiki is that I can still smell clear whiffs of the clean and bright lavendel sixteen hours after application. At that stage it would not be surprising if the patch had taken over the show but instead it supports the lavendel in a balanced way. Kiki is in the same spirit as Serge Lutens Gris Clair and there are some similarities in notes, the clean and bright lavendel is the most obvious. But as Gris Clair to me are more masculine in it's character, featuring incense and harsher notes, Kiki, with it's passionfruit and patch is the feminine version.

Kiki is a true comfortscent that lasts the whole day and remains unfragmented, a perfect companion during cold winterdays, especially on Mondays I have noticed.The paring of lavendel, passionflower and patchouli seems quite unusual but is in this case a perfect match.

Rating: 5

Notes: Bergamot, citron, passionfruit, lavendel, geranium, musk, patchouli, caramel

Huitième Art - Ambre Ceruleen

Bild: Chinese Crested Dog - Powderpuff

Foto: Tommy Gildseth (cc) Wikimedia Commons, some rights reserved

For summary in english, scroll down. 

Känns som den gode Pierre Guillaume haft lite för bråttom är han blandat ihop Ambre Ceruleen. I och för sig en helt annan stil en hans utmanande L'Ombre Fauve (se review häromdagen) för Parfumerie Générale Private Collection men ändå. En lätt och ljus, lite retropudrig ambra som efter toppnoterna stannar kvar i samma ackord resten av dagen. Mysig och mjuk som en angoratröja att burra in sig i en kall dag men doften tillför ingenting. Tankarna går till Molinards Ambre när det gäller framtoningen, men Molinards Ambre är mer originell med sin kristalliserade, karamellnot. Även Pradas Candy dyker upp i den inre biografen, men den är i mitt tycke mer intressant som helhet. Konstigt nog anges inte ambra som ingrediens men ambra ackord tas fram av variationer på orientaliska ackord, här finns benzoin, tonkaböna och sandelträ. Labdanum och cistus är, om jag inte missminner mig, komponenter som brukar finnas med i mörkare ambraackord.

Summa sumarum: Ambre Ceruleen är en helt ok lätt ambradoft, icke påträngande och bärbar överallt, när som helst, utom när det är varmt på sommaren. Provet kommer från Fragrance & Art

Over all Ambre Ceruleen is a quite ok light amberstyled scent, non-intrusive and wearable anywhere, anytime, except when it is hot in the summer. The clean and innocent Ambre Ceruleen is the direct opposite to PG:s dirty amber L'Ombre Fauve, reviewed earlier this week. Ambre Ceruleen has some similarities with Molinards Ambre but I think that one is more interesting with it's caramelized note. Also Pradas Candy comes to my mind but as more complex and interesting than the well-adjusted, well-blended, cute, angora puffy Ambre Ceruleen. Ambre Ceruleen is a good choice to those who want at light, proper and clean amber that is comforting and doesn't disturb anyone. The sample tested comes from Fragrance & Art 

Rating: 3

Noter: Verbena, tonkabönor, sandelträ, opoponax /verbena, tonkabeen, sandalwood, opoponax

Parfumerie Générale - L'Ombre Fauve

Picture:  Old, Old Fairy Tales: "Beauty and the Beast" by Anne Anderson.

Beauty sat down to dinner with the beast...Drawing: Anne Anderson (1874-1930)

Wikimedia Commons

Scroll down for an english version.

L'Ombre Fauve "Bestens skugga" är verkligen ett passande namn åtminstone om man går efter inledningen av Parfumerie Générales ambra med rökelseträ accentuerade doft. I starten luktar den ovädrad gammal klädkammare där en eller annan gammal, lite torr, päls hänger. Det är en torr, pälsig doft som även om den nog kan verka frånstötande för en del, ger en spännande inledning av denna fint komponerade doft. Allteftersom de instängda noterna vädras ut blir L'Ombre Fauve mer konventionell även om den i sann PG anda aldrig blir en vanlig doft. L'Ombre Fauve är en doft som hela tiden kittlar min fantasi, något som för mig är ett kännetecken på en bra doft. I nästa fas inträder söta, lätt vaniljiga noter och ett stänk av den aprikosigt, fruktiga noten av artemisia som finns i L'Oiseu de Nuit, se review häromdagen. Sedan trokar L'Ombre Fauve ned i en varmt, ambrerande, torrt sandelträig doft med en fin och mycket behaglig pudrighet. Lite dammig pälsighet lurar fortfarande i bakgrunde även om L'Ombre Fauve i den här fasen känns mer lik andra fina ambradofter.

 L'Ombre Fauve är ett riktigt förvandlingsnummer, börjar som de håriga besten som kryper fram i sin håla och slutar nästan som en elegant dam. Skönheten och odjuret í samma doft. På något vis saknar jag den brutala starten när L'OF tonat ut i de bärbara stadierna när den blivit en elegant och retrolik doft. Den påminner mig i den här fasen om en modern variant av Carons Nuit de Noël. Nuit de Noël skapades ursprungligen som en pälsdoft när den kom ut 1924. Under 1920-talet var det vanligt att man parfymerade själva pälsen. Nuit de Nöel innehåller precis som L'Ombre Fauve, en diskret pälsig ton .

L'Ombre Fauve passar perfekt kyliga och mörka vinterdagar och kvällar.

L'Ombre Fauve, "The Shadow of the Beast" is really a fitting name, at least if you judge by the topnotes of this Parfumerie Générale amber, incense accented scent. It starts smelling like an old storms wardrobe in which one or another old, dusty, dry fury-coats are hanging. This dusty, dirty, dry, fury smell, even if it probably may seem repugnant to some, provides a fascinating introduction to this well constructed, interesting and fascinating fragrance. As the unaired waredrobe notes are blown out, L'Ombre Fauve becomes more conventional, although in true PG spirit it will never be an ordinary fragrance. L'Ombre Fauve tickels my imagination during it's whole drydown, and that's the ultiamte sign of a good perfume to me. The next phase begins with some hints of light vanilla notes and also a hint of apricots, which is the fruity note of artemisia, also available in L'Oiseu de Nuit, see my review earlier this week. In the basenotes L'Ombre Fauve drys down into a warm, ambery, dry woody scent with a nice and very pleasant powdery feeling of sandalwood. Some of the dusty furiness is still lurking in the background, even if L'Ombre Fauve in this phase feels more similar to other fine amber fragrances.
L'Ombre Fauve is something of a metamorphosis, in the beginning a hairy beast that crawls out of its cave and ends up almost as an elegant lady. Beauty and the Beast in the same scent. Somehow I miss the brutal start when L'Ombre Fauve has faded out in the more conventional stages as a more polished, elegant and retro fragrance, reminding me of a contemporary version of Caron Nuit de Noël. Nuit de Noël by the way, was created as a fur fragrance when it first came out 1924. During the 1920s it was quite common to perfume the fury coats, and Nuit de Noël just as L'Ombre Fauve.
provides a matching discreet furry note.

L'Ombre Fauve is perfect to wear in cold and dark winter days and nights.

Notes: Rökelseträ, patchoulli, mysk, ambra, trä /incense, patchouli, musc, amber, woody notes
Rating: 5

Parfumerie Générale - L'Oiseau de Nuit

Photo: Mr Parfumista (c)

Scroll down for an english version.

Pierre Guillaumes L'Oiseau de Nuit ska vara något av en light-läder och något lätt-lädrigt finns det nog i denna nattfågel. Men främst finns där en fin kittig not som jag tycker är trevlig i dofter. Den kittiga noten finns också i Chanels Allure Sensuelle och i Serge Lutens ekträ doftande Chêne. Så därför känns L'OdN ganska bekant. En annan not som är tydlig i L'OdN är en mörkt, dov, fruktighet som kommer av davana extrakt (artemisia). Det finns också en lite jordig ton i L'OdN. Den påminner också om en mer feminin, sötare och snällare variant av PG:s L'Ombre Fauve.

För mig är L'OdN en mörkt, blå doft som faktiskt ger nattassociationer. Doften är komfortabel och mörkt, aprikosmarmeladigt söt, sammansatt av fina ingredienser av hög kvalitet. Men samtidigt känns den lite rörig och splittrad, som om den inte kan bestämma sig utan ska vara så mycket på en gång, lite som en splittrad tonåring. Både L'Ombre Fauve, Allure Sensuelle och Chêne är mycket mer vuxna och bestämda i sin karaktär, de kör sina egna race med tydliga mål i sikte. Men det här är som L'OdN uppträder på min hud, den är säkert helt suberb på många andra. L'OdN passar bäst höst och vinter och är bärbar vid de flesta tillfällen. Projektionen är ganska låg, något av en skinscent på mig, och hållbarheten på huden är fullt tillräcklig.

L'Oiseau de Nuit  by Pierre Guillaume is something of a light leather and some delicate leather there certainly is in this night bird. But mostly there is a putty, slight sweet, woody, note that I think is so nice in fragrances. That putty note is also available in Chanel's Allure Sensuelle and Serge Lutens oak scented Chene. So that's probably why L'OdN  is quite familiar. Another note that is clear in L'OdN is a dark, subdued, fruitiness (as dried dates) that comes from the Davana extract (artemisia). There is also a slightly earthy tone of L'OdN that recalls me of PG L'Ombre Fauve. And to me L'OdN is something of aa more feminine, prettier and easier version of the dusky PG L'Ombre Fauve.

To me, L'OdN is a dark blue fragrance that actually gives associations of the night, just as the picture above. The scent is comfortable and dark, sweet like apricot jam and as PG:s generally are, composed of high quality ingredients. But at the same time it feels a bit cluttered and fragmented, as if it can not decide how to evolve, a bit like a lost teenager that want's to be so much at once. Both L'Ombre Fauve, Allure Sensuelle and Chene are much more adult and definite in their character, they are running their own race with a clear goal in sight. But this is as L'OdN appears on my skin, it is certainly quite superb on other skin chemistrys. L'OdN is best suited for autumn and winter and wearable for most occasions. The sillage is quite low, almost a skinscent to me, and the longevity good but not outstanding.

Rating: 4

Noter: Labdanum, davana extrakt, benzoin, läder/leather

Parfumista goes International

Drumroll!

• From now on I will start to write my new reviews in swe(english). Not writing in my native language will of course cause that I miss many words and nuances but on the other hand, there is no huge population of eager perfumistas here in Sweden. Speaking of that see Sigruns post on this topic at Fragrancefanatic
• The transition to Parfumista International will implemented little by little during 2012. As I already have almost a plethora of prewritten, scheduled reviews for this year in swedish, most of them will be summeraized in the end of the swedish version and sometimes I will translate the whole post. As time is limited sometimes posts written only in swedish will sneak in between.
• My ambition is also to translate some of the most popular reviews of 2011, but at present that has  lower priority. But check now and then, you never know when I'm in mood for this historical updates. 
• I will post in the blog to notice when such a historical update is published.
• I hope I will cope with this translating project during 2012. In spring 2011 I started translating but tired as it took too long.

Let's start!

Parfumerie Générale - Bois de Copaiba

Bild: Woman at her toilette, 1889

Henri Toulouse-Lautrec (1864-1901), Wikimedia Commons

Scroll down for summary in english.
"Luktar tant, för starkt ". Herr Parfumista är inte särskilt nådig mot Pierre Guillaumes pudriga, varma oriental Bois de Copaiba. Min väninna är mer diplomatisk, "väldigt pudrig, damig". Men jag kan inte låta bli att tycka om denna klassiska oriental mer än jag borde, eftersom den påminner om andra, redan existerande fina orientaler och florala orientaler. Den känns varm, orange och för tankarna till ett annat århundrade, som på bilden ovan.

BdC inleder med att påminna mig mycket om en fas i Serge Lutens klassiska läderdoft Cuir Mauresques utveckling. Det är det varma, torrt pudrigt lätt apelsinblommigt lite fruktiga, spanskt lädriga inslaget. Det finns också något i BdC som påminner om Jean Patous florala oriental Divine Folie, troligen rör det sig om ett inslag av nejlika. Och så finns där en not av heliotrophe, även om den inte nämns, något som är likt Patricia de Nicolaïs Kiss me tender. Längre fram i doften ger sig sedan gamla hederliga Shalimar till känna, särskilt den bergamottdominerade öppningen i Shalimar finns med som ett stråk i BdC. Den senare delen av BdC känns mer transparent än starten, om man nu kan använda ordet transparant i de här orientaliska sammanhangen, och BdC får ytterligare en dimension. Den här fasen förstärks också pudrigheten av en fin och mjuk sandeltränot.

BdC är en sådan där doft som jag har fastnat för ordentligt trots, eller kanske just för att, den påminner så om flera fina klassiker. Att jag verkligen har fastnat för en doft är tydligt när den pockar på uppmärksamhet och dyker upp i tankarna flera dagar efter att jag provat den. Jag testade den också för ett och ett halvt år sedan men då klickade det inte ordentligt. Eller så segrade förnuftet över känslan. Nu finns stor risk att motsatsen inträffar!

BdC är en varm, kraftfull doft och herr Parfumista har delvis rätt i uttalandet om för stark. Jag tog lite för mycket, det medges. Däremot rätt doserad så är den med sin värme helt perfekt för en lång, kall vinter. Den är också mycket intressant med sina olika faser och det bekanta och igenkännande som doften förmedlar.

 Mr Parfumista first comments of  Bois de Copiba was "this is an old ladys scent" (I hate that expression as I like many of scents in classical aldehydic, chypre or oriental style).  One have to be very careful when applicating BdC, when I tested this at first I spritsed to much. When applicated with lighter hand Mr P suddenly liked BdC. And of course, BdC is very ladylike and something of a contemporary interpretation of the classical, powdery, balmy, resiny oriental genere. Old classics as Shalimar, Divine Folie and also modern interpretations as Cuir Mauresque but also the heliothropeladen Kiss Me Tender comes to my mind. A great blend with an outstanding longevity that doesn't loses interest to the wearer during the drydown. On the contrary in BdC the talanted Pierre Guillaume summerizes the classical oriental genre and there is very inspiring and interesting to meet all this good old friends during the drydown.

Betyg/Rating: 5

Noter: Apelsin, amaretto, ingefära, myrra, copahubalsam,  mahogany, sandelträ

Bulgari - Mon Jasmin Noir

Picture: Typ av undervegetation. /Sort of undergrowth

Photo: Parfumista (c)

Scroll down for summary in english

Bulgaris Mon Jasmin Noir är någon slags fortsättning på Jasmin Noir som kom för några år sedan, båda komponerade av Sophie Labbé men i fallet Jasmin Noir tillsammans med Carlos Benaim istället för Oliver Cresp som är medkompositör i MJN.

MJN inleds med en vegeterande not, påminnande om en kemisk, lite skarp variant av den i Guerlains Jardins de Bagatelle respektive Annick Goutals Passion. Först slår den vegeterande noten över i något obehgligt shampoaktigt men shampokänslan försvinner när MJN når mellanregistret. Här inträder en mycket lätt pepprighet som är lite rökelseliknande, men det är antagligen cederträet i basen som gör sig gällande. Något lite spritsigt grönt smyger sig också in, kanske en variation på den not av sav som finns i JN. Det finns också en liksom sammetslik, konfektlik söthet i MJN. Jasminen som ska vara doftens huvudnummer är inte den vanliga jasmindoften utan känns som en mycket skalad variant. Som om man tagit ut några av doftmolekylerna och satt samman till en anorektisk jasmin. Så för mig är inte MJN så mycket jasmin och så är fallet även med föregångaren JN som är mer av en doft blommig, grönt, träig oriental medan MJN är mer av en myskigt, gräsig, pepprig, vegeterande, lätt blommig doft med stråk av bättre konfekt. Ett alternativ till denna typ av nedtonad, skalad jasmin är i mitt tycke Parfumerie Generales Drama Nuui. Den är inte lika skarp som JN och MJN och bland annat jasmin, trä och kryddor framkallar en trevlig, lätt theig aura.

Om jag jämför MJN och JN så är den sistnämnda  mitt tycke en mer fullländad och originell doft, dvs att parfymörena tänkt till en del när de skapade formulan. JN känns mer dramatisk och fungerar också som en kvällsdoft medan MJN i mitt tycke mer är en dagdoft då den är mer straight forward och ljusare. På det hela taget är inte MJN så tokig när den torkat ned, även om den, precis som JN ger i från sig en lite skarp not på mig.

Bulgaris Mon Jasmin Noir is a kind of continuation of Jasmin Noir, which was released from the same house a few years ago. To me all together, the sappy-green with it's contrasting dark, woody vanilla Jasmin Noir is the more interesting of the two. Mon Jasmin Noir on the other hand is lighter and has an interesting vegetal feeling, there are notes that reminds me of classical floral fragrances with vegetal layers as Guerlains Jardins de Bagatelle and Annick Goutals Passion with Mon Jasmin Noir as an 2010's interpretation of the theme. There is also peppery and some schampoo-like notes in the top. Traces of powdery candy notes appears as Mon Jasmin Noir dries down, probably the nougat mentioned among the notes. Jasmine is very light handed in both Jasmin Noir and Mon Jasmin Noir, a similar treat as in Parfumerie Generales Drama Nuui . The latter is smoother and more spicy to me where as the to Bulgaris are projected sharper on my skin. Mon Jasmin Noir is more easy going, an office scent, than Jasmin Noir which is more of an evening fragrance. Of the two I would choose Jasmin Noir but I would be happy to wear Mon Jasmin Noir if somebody gifted med with a bottle.

Rating: 3

Notes: Citrusnoter, liljekonvalj, jasmin, nougat, mysk, patchoulli, cederträ / citrus, lily of the vally, jasmine, nougat, musc, patchouli, cedarwood