torsdag 22 september 2011

Annick Goutal - Mon Parfum Cheri, par Camille

Bild: Deutsche Schwertlilie (Iris germanica),
Franz Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Pflanzen, 1897
Wikimedia Commons

Annick Goutals senaste doft, Mon Parfum Cheri, par Camille är skapad av Annicks dotter Camille som en hyllning till sin framlida mor. Annick lät på sin tid skapa Eau de Camille till sin dotter och Eau de Charlotte till sin styvdotter så visst är det dags för en ordentlig hyllning av Annick. För MPC är det, precis som med Songes för några år sedan, Camille själv som har skapat formulan med input från Annick Goutals husnäsa sedan decennier, den formidabla Isabelle Doyen. Annars brukar rollerna vara ombytta.

MPC inleds med mörka, kittiga läppstiftsnoter kombinerade med mörka lagom mogna plommon. Ju mer MCP torkar ned, ju mer övergår plommonnoten till doften av färskt torkat katrinplommon dvs doften när man precis öppnar en påse. Det finns samtidigt en kall not irisnot som är på något sätt blir torrt lädrig. Det är inte den typiska, morotslika irisrotsnoten utan något som mer ger association till själva blomman.  I basen finns en mycket fint blandad och perfekt balanserad patchoulli som i kombination med en lagom mängd heliotrope, och tror jag sandelträ, ger en chyprekänsla även om ekmossan saknas. MCP förtjänar det numera nästan uttjatade epitetet "modern chype" som sätts på allahanda blandningar.

MCP ger mig associationer till en perfekt skuren pälsbärmad kashmirkappa. Den ger också känslan av luften och dofterna en grå och kall höstdag. Den mörka purpurfärgen på flaskan speglar på ett bra sätt den eleganta och vilsamma aura som MPC förmedlar. Det är en modern retrodoft som förenar histrien med nuet. Doften påminner mig främst om Rochas Femme men utan kumminnoterna i den moderna formulan.

MCP kan bäras både dag- och kvällstid, men det anser jag i och för sig om det mesta. Provet är EDT versionen och jag kan tänka mig att EDP:n är tätare och mer kvällsbetonad. EDT:n håller ganska bra långt in på kvällen.

MPC är en doft som visar att det trots alla ingrediensrestriktioner ändå finns gott hopp om parfymkonsten. En av årets klart bästa releaser.

Betyg: 5

Noter: Plommon, iris, viol, heliotrope, patchoulli,

2 kommentarer:

  1. Vad glad jag blev av att läsa din recension. Precis en sådan här doft känner jag att jag saknar och jag skall genast ge mig ut och leta efter ett prov.

    Det där med moderna chypres förresten, är det själva ordet du irriterar dig på? Jag tycker mig nämligen börja skönja en ny sorts parfymkategori där kombinationen av pathcouli/ ros/frukt bildar en trio som förvisso inte är lika karismatiskt som bergamott/labdanum/ekmossa men ändå har en tydlig personlighet. Kanske skulle den inte alls kallas chypre men ett namn behöver den likväl. Ha en trevlig helg:)

    SvaraRadera
  2. Hej Julia!
    Väl värd att testa och väl värd en FB. Blir smått i extas när jag inser hur bra EDP versionen måste vara!
    Det där med moderna chypres: Termen modern chypre kan mycket väl användas för den kombintaion du beskriver men jag tycker att beteckningen används för vårdslöst. Så fort det är lite patchoulli i basen verkar det som att man kan slänga på etiketten chypre tex Miss Dior Cherie och i vissa klassifieringar Notorious (gillar iofs båda) klassas som chypre. För mig är chypre något mer elegant, damigt (i positiv bemärkelse) än att användas som en etikett man lägger på om det inte är en fruity-floral eller en lätt gourmand. Mon Parfum...är definitivt något som kvalar in i det som jag vill kalla modern chypre. Ha en bra helg du oxå!

    SvaraRadera