måndag 2 maj 2011

Parfums MDCI - La Belle Hélène

Bild: Pears, Wikimedia Commons,
(some rights reserved)

For an english version, scroll down to the previous post.

Högkvalitetshuset Parfums MDCI har anlitat för närvarande till syns nästan överproduktive supernäsan Bertrand Duchaufour för att ta fram sin subtila päron-gourmand doft La Belle Hélène. Inspirerad av en klassisk fransk artonhundratals pärondessert Poire La Belle-Hélène som i sin tur inspirerats av Offenbachs operett La Belle Hélène från 1864. Desserten består av päron poucherade i sirap som serveras med chokladsirap, vaniljglass och kanderade violer.

Ungefär det intrycket ger den söta, men inte sliskigt söta doften LBH. Den är mycket väl blandad och päronet är tydligast i starten men finns med hela tiden medan övriga noter flyter i varandra. Det finns en liksom kittig, pudrig, grönblommig känsla som jag vagt känner igen i Patricia de Nicolaïs Le Temps d'une Fête även om dofterna i övrigt inte är särskilt lika och inte har särskilt många gemensamma noter heller. Det konstiga med LBH är att när toppnoterna klingar ned så känner jag en fas med rökelseträ behandlat á la Andy Tauer. Det är som om Douchaufour tagit ett Andy ackord, och visserligen putsat ned det ordentligt, och lagt in i LBH. Någon rökelseingrediens nämns inte i innehållet så den här fasen förbryllar. Därefter fortsätter LBH i en pärondessert men med det kittigt, pudriga inslaget som håller emot att det ska bli sliskigt. Tyvärr är hållbarheten på huden inte så bra och på kvällen återstår endast fragment. I och för sig kan det bero på att LBH kanske kräver en högre dos och den kanske gör sig bättre sprayad än från ett splashprov. Och andra sidan finns många dofter som håller mer än hela dagen applicerade med precis samma förutsättningar. Med tanke på att LBH är så pass dyr tycker jag att man kan kräva mer.

På mig är LBH en "jaha" doft. Kul att ha provat men inget som väcker mersmak. Dessutom tycker herr Parfumista att den känns tantig och inte passar på mig och att det är en sådan där "svår"doft som kräver en person med exakt rätt hudkemi för kompositionen. Många recencenter finner likheter med den i vintras mycket aktuella Traversee du Bosphore som Duchaufour skapat för L'Artisan. Vissa men få likheter finner jag i frukttemat fast TdB har äpple som not, att det är söta men inte översöta gourmander och att de är vaga med en för dålig hållbarhet under dagen. Dessutom har TdB en krutig kontrast ganska tidigt i doften, ungefär där LBH har sitt rökelseträinslag.

Sammanfattningsvis: Hög kvalitet och välblandad, passar dagtid. Men för dålig hållbarhet på huden och ska hitta rätt bärare.

Betyg: 3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar