tisdag 7 juni 2011

By Kilian - Love and Tears

Foto: Herr Parfumista (c)

By Kilians Love and Tears (Surrender) är en ren, klar och högkvalitativ jasmindoft skapad av Calice Becker som i mitt tycke verkligen doftar ren jasmin. Inga irriterande binoter, som grön banan i Nasomattos i och för sig väldigt fina Nuda, se review i maj i år. Love and Tears börjar med lätt animaliska, "indoliska" noter, så sonens kommentar "luktar svinstia men samtidigt väldigt gott" stämmer på pricken. Sedan tonar det animaliska bort och en härlig, ren jasmin i bästa form blommar ut. Jag kan känna en liten lätt brödig not som mjukar upp LaT men den är bara trevlig. Sedan är det mest ren jasmin på frisk, lätt grön bas resten av dagen.

LaT är alltså tämligen linjär och enkel i sin konstruktion. Samtidigt innehåller en jasminolja av god kvalitet så många facetter att den i sig är en parfym med olika noter. Därför vinner oftast jasmindofter på enkelhet i uppbyggnaden och sparsamma doser med supporterande ingredienser. LaT är personifierar en varm och solig dag i början av sommaren. En mycket lättburen doft som passar både i jobbsammanhang och under festliga omständigheter. Perfekt för sommarbruden eller en studentska i vitt. Jag kan också tänka mig att LaT kan pigga upp en kall vinterdag med sin glada solighet. En avslappand och mycket välgjord doft som håller ofragmententerad hela dagen och som är en riktig handledsmagnet.

Betyg: 5

Noter: Bergamott, petit grain, jasmin, apelsinblomma, ylang-ylang, cistus labdanum, cypress

onsdag 1 juni 2011

Annick Goutal - Rose Splendide



 
Bild: Rosa Centifolia, Frans Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Planzen

Rose Splendide inleds med en grönt ackord som känns som om man också malt ned själva stjälken i rosenoljan från en riktigt rosa ros. Men det gröna är djupare och liksom matigare än en relativt torr och träig rosenstjälk. Det gröna är krispigt, ärtigt grönt och påminner om späda, nyskördade ärtskidor. Jag känner så väl igen doften från ett av Isabelle Doyens tidigare parfymkonstverk den illgröna The Unicron Spell för LesNez. I Rose Splendide finns ärtnoten främst i topp- och mellannoter men tonar ut i och interagerar med en rosa lite krämig rosendoft som påminner om rosennoten i en nagelcreme som min mamma hade när jag var liten. I The Unicorn Spell finns i stället ärtnoten kvar genom hela doften och interagerar bland annat med viol och ger sammantaget ett mörkare intryck.Päron och magnolia är stödjande noter och åtminstonde magnolian kan jag känna särskilt tidigt i Rose Splendide.

Sammanfattningsvis ger Rose Splendide ett elegant, rent och naturligt intryck. Den ger känslan av ett betydande inslag av högklassiga naturingredienser. Den fungerar dagtid året om men speglar särskilt den ljusa känslan under senvinter och vår.

Rose Splendide är en Eau Parfumée vilket är en lättare koncentration än EDT. Doften håller därför inte ända fram till kvällen. Men den är så pass lätt att den kan re-applicerars under dagen även om sådan reapplicering egentligen är en av de värsta parfymsynderna. Återapplicering på otvättad hud kan ge vedervärdiga olfactoriska upplevelser.

Betyg: 4 +  (betyget skulle vara 5 om det inte var för den reducerade hållbarheten under dagen)

Noter: Centifoliaros, päron, magnolia, mysk och vanilj.

måndag 30 maj 2011

Snart dags för höstens dofter

Rent olifactoriskt, men självklart inte annars, längtar jag redan till hösten. I väntan på att luktsinnet ska återvända har jag drömt mig bort bland kommande eller alldeles nya releaser. Och jag inser redan att hösten kommer att innebära flera svåra val och att den kan bli dyr. Det finns tyvärr alltför mycket intressant. Som:

Jag går helt i spinn över Mona di Orios kommande lanseringar i sin Les Nombres d'Or - serie: Oud som tydligen ska använda äkta oud till skillnad får de flesta andra som huvudsakligen använder syntetisk oud. Mona har parat ouden med osmanthus istället för som i normalfallet, ros. Tydligen en limiterad utgåva så prislappen lär inte vara nådig! Utöver ouden så lanseras tre andra dofter: Vétyver, Tubéreuse och Vanille: Eftersom jag är mer än förtjust i Monas stil och älskar tuberose och har en stark dragning mot vanlij så kan det bli otroligt jobbigt. Vetiver är inte min starka not, däremot herr Parfumistas.

Utöver Monas releaser, så finns fler frestelser som Annick Goutals Mon Parfum Cheri, par Camille med noter av plommon, viol och patchoulli har jag kapitulerat för bara av beskrivningen. Sedan är det Serge Lutens/Christopher Sheldrakes Vitriol d'Oeillet som pockar på uppmärksamhet. Doften baseras på rosa nejlika och även om nejlika inte är min favoritnot så är jag ganska säker på att den i SL/CS blir något extraordinärt. Sedan fruktar jag att By Kilans avslutande dofter i sin Arabian Nights kollektion en med mysk och en med ambra har premiär i höst.

Även på designerdoftssidan händer ovanligt mycket intressant: Chanel No 19 Poudre som ska vara en modern tolkning av underbara No 19 är jag minst sagt ivrig att testa. Både Chanel No 5 Eau Premiere och Cristalle Eau Verte var lyckade dofter inspirerade av respektive klassiker så allt talar för Poudre. Sedan kommer Prada med en intressant avvikelse från sin hittills strikta, minimalistiska stil: Candy som ska vara en pudrig mysk med godisnoter, gjord av högkvalitativa ingredienser i en ny balans. Låter intressant med tanke på att Prada inte brukar ge ut något skräp. Sedan lockar Oscar de la Rentas Esprit d'Oscar som ska vara en modern tolkning av den klassiska Oscar som jag tyckte så mycket om på det glada åttiotalet men som sedan degenererats genom reformulering.

Det ser alltså ut att bli en tuff höst för både näsa och plånbok. Vilka dofter ser du fram emot att prova?

lördag 28 maj 2011

Nästäppa

Foto: Parfumista (c)

Trodde att förkylningen som jag haft mer än en vecka var i slutfasen när jag igår plötsligt drabbades av ännu mera nästäppa. Kanske var det de kyliga vindarna som gjorde det. Så nu är jag i det irriterande tillståndet att jag bara känner plötsligt uppdykande och sedan snabbt försvunna doftfragment. Doseringsmässigt för övrigt ett riktigt vanskligt tillstånd, det är lätt att helt tappa proptionerna. Kanske led kollegerna tålmodigt under tyngden av Prada Intense igår. Jag vet inte, själv kände jag just bara fragment och har en obehaglig känsla av att jag puffade på mig lite extra. Förkylningen i kombination med mycket-att-göra-som-det-alltid-är-den-här-årstiden gör att det inte blir något av det aktiva testandet. för tillfället Men det är och andra sidan skönt att få bara vara i en parfym (om jag nu kände tillräckligt), utan att tänka på att analysera och notera. Och ny inspiration kommer när man minst anar, vilket jag hoppas blir snart så att jag inte frestas att skriva fler blaha-inlägg som det här!

torsdag 26 maj 2011

Annick Goutal - Tubéreuse

Bild: Polianthes tuberosa, Attribution: Forest & Kim Starr
Wikipedia, CC, some rights reserved

Annick Goutals vackra soliflore Tubéreuse är något av en rå-tuberose och en av de parfymer som enligt kännare är allra mest lik tuberose-absolute. Och visst är den lik den tuberose absolute, Tuberose, utspädd i alkohol, som jag provat från Abdes Salam Attar.

I Tubéreuse får tuberosefantasten ostört njuta av tuberosens många och skiftande facetter. I de flesta tuberoseparfymer är huvudrollsinnehavaren understödd av apelsinblomma, jasmin och/eller gardenia, det är alltså fråga om buketter av stora vita blommor men med dominans av tuberose. Men alla noter och skiftningar som tuberoseabsoluten innehåller gör den till en parfym i sig. En doft som skiftar mellan ljust och mörkt, friskt och unket. AG:s Tubéreuse inleds med en gyllengul honungs-nektar-pollennot. Sedan blir den mer grön och krispig med fräsch vit blomma innan den karaktäristiska gumminoten spelar in liksom noten av exklusivt badsalt som jag känner igen från Balenciagas Michelle. Det finns också små virvlar av en kylig, lite jordig känsla, åt svamphållet.

Även om Tubéreuse är en soliflore så är den inte tråkig och det är spännande att följa doftens utveckling. Det är också en doft som är känslig för omgivande omständigheter och därför kan olika delar accentueras olika gånger. Som så ofta när det gäller dofter med hög andel naturliga ingredienser så är Tubérose lågmäld och försvagas ganska snabbt. Men den finns ändå kvar, om än nära huden, fram till kvällningen.

Sammanfattningsvis är AG:s Tubéreuse en referensdoft att prova för den som älskar tuberose.

Betyg: 4

måndag 23 maj 2011

Ros eller tuberose? / Rose or tuberose?

Foto: Parfumista (c)

In english, se below.

.....är frågan. I decennier har tuberosen varit min favoritblomma men nu undrar jag om inte rosen ändå gått om. Jag dras mer till och använder numera klart oftare mörka rosparfymer än tuberoser. Kanske det beror på att det är ett stort utbud som lyfter fram i synnerhet dukla rosor, doften gör sig så bra tillsammans med en rad basnoter. Som: Ros-oud,  ros-patchouli, ros-ambra, ros-ambroxan, ros-sandelträ, ros-mysk. Kanske är det tillgängligheten och den stora uppmärksamheten som gör det när det gäller rosendofter. Ändå var förra året ett tuberose-år med flera lanseringar på temat. Men sett i ocenanen av rosor så var det trots allt inte så många. Tror att jag får ägna de försmådda tuberoserna lite extra uppmärksamhet nu innan det blir för varmt.Så att de får chansen att återerövra översta platsen på prispallen.

******

..... is the question. For decades, tuberose has been my favorite flower, but now I think it's distanced by the rose. I'm drawn more to roses and are wearing more dark rose perfumes than tuberose fragrances. Perhaps it's because there is a wide selection of fragrances highlighting in particular dark roses, the rose does so well together with a most base notes: Rose-oud, rose- patchouli, rose- amber, rose-ambroxan, rose- sandalwood, rose-musk. Maybe it's the accessibility and the great attention of roses that has influented me.  Still, last year was a tuberose-year with several launches of the tuberose- theme. But seen in the ocenan of roses, it was after all not so many. Think I may spend the nagging tuberose a little extra attention now before it gets too warm outside.Tuby must be given the chance to reclaim the top spot on the podium.

lördag 21 maj 2011

Tekniskt genombrott!

Tror knappt att det är sant. Totalt tekniskt förvirrade jag HAR LYCKATS importera gamla Parfumistans dagbok hit. Detta då Expressens bloggportal där jag startade bloggen 1/11 2006 ska läggas ned i början av juni. Dessvärre rördes publiceringsdatumen och tidpunkterna på inläggen ihop sig en del men jag ska i alla fall försöka hinna med att lägga in korrekta datum för 2010 års inlägg innan dagboken släcks ned. Så för äldre inlägg får läsaren överse med att de ibland kan komma i fel ordningsföljd eller på fel dag, relaterat med innehållet. Efterhand publicerar jag gamla inlägg, så det är bara att bläddra bakåt i tiden allteftersom. Det viktiga är trots allt att allt kom med. Så den närmaste tiden går i redigeringens tecken vilket för de närmaste dagarna spelar mindre roll då jag ändå är så förkyld att jag bara känner fragment av vald doft för dagen så några nya reviewer blir ändå inte producerade.

fredag 20 maj 2011

Kort om - Citizen Queen (Juliette Has A Gun)

Foto: Herr Parfumista (c)

For an english version, scroll down to the previous post.

Så en dags intryck från ytterligare en JHAG kreation, den nästan smetigt, diffusa moderna aldehyddoften med ros, Citizen Queen:

- Lite av noten "kaksmulor instängda i plåtburk" som även finns i Agent Provocateurs Maitresse. Den moderna aldehyden mixat med sött vad jag förstår.
- Tantvarning enligt herr Parfumista.
- Precis som Calamity J. häromdagen en diffus och undflyende doft med liten närvaro. Inte mycket till kropp och karaktär.
- Kanske håller jag på att bli doftblind men efter några timmar kände jag knappt något av doften trots att jag tryckte näsan mot handleden upprepade gånger.

Ingen dålig doft men den tillför mig absolut ingenting. Inget som väcker någon lust att utforska den igen, något som faktiskt finns i Calamity J.  Lady Vengeance och Midnight Oud är enligt mitt tycke stjärnorna i JHAG:s i stort "helt ok men inte så jättespeciella" kollektion.

Briefly - Citizen Queen (Juliette Has A Gun)

Impressions from a day of wearing another JHAG creation,  the almost battery, diffuse modern aldehyd scent with rose, Citizen Queen:

- Something of the note "biscuits in a tin can" that is also found in Agent Provocateur Maitresse. The modern aldehyde mixed with sweet as I understand.

- Aunt Warning according to Mr. Parfumista.

- Just as Calamity J. the other day, a diffuse and elusive scent with a small presence. Not much body and character.

- Perhaps I was going ansomic after a few hours. I felt hardly any of CQ even though I pressed my nose against my wrists repeatedly.

Not a bad scent but it introduces absolutely nothing new to me. Nothing brings a desire to explore it again, something that is actually present in Calamity J. Lady Vengeance and Midnight Oud is according to my opinion  the stars in JHAG: collection.

onsdag 18 maj 2011

Kort om - Calamity J. (Juliette Has A Gun)

For an english version, scroll down to the next post.

Intryck under en dags testande av Juliette Has A Gun:s Calamity J.

- Lätt tobak i ett mörkt, dunkelt rum.
- Fast tobak ingår inte enligt ingredienslistan som säger irisrot, patchoulli, ambra och mysk tolkad genom ambroxan. Antar att det är den lätta patchoullin som ger intrycket av tobak.
- Doften ger inte något distinkt intryck, den flyr undan hela tiden, sätter aldrig ned foten.
- Ska vara en maskulin doft anpassad för kvinnor och i den föresatsen har man lyckats.

En doft som skapar förväntningar som den inte riktigt kan leva upp till. Får se om den kan vända när jag använer upp resten av provet, misstänker att jag applicerat för lite, det finns ändå något som lockar i den, något dunkelt intressant...

Briefly - Calamity J. (Juliette Has A Gun)

Impressions from a day testing Calamity J. by Juliette Has A Gun.

- Light tobacco in a dark, dusky room.

- Although tobacco is not included according to the ingredient list. The notes is orrisroot, patchouli, amber and musk interpreted by ambroxan. I guess it is the clean patchouli in combination with ambrox that gives the appearance of tobacco.

- The fragrance don't give any distinct impression, it is fleeting and escapes all the time.

- Said to be a masculine fragrance designed for women and this intention has succeeded.

A fragrance that creates expectations that it not really live up to. We'll see if I change my mind when I'm using up the rest of the sample. I think maybe I applied too little, there is still something that I like in Calamity J., something vaguely interesting ...

måndag 16 maj 2011

Mona di Orio - Jabu

Bild: Orange blossom and oranges, photo taken by Ellen Levy Finch (c)
Wikimedia Commons, some rights reserved.

For an english version, scroll down to the previous post.

Mona di Orios Jabu domineras av apelsinblomma men har samtidigt andra djupare nyanser än många andra inom genren. Jabu betyder glädje på Zulu och 10 % av intäkterna från Jabu går till ett hjälpprojekt för HIV-smittade mödrar och barn i Afrika. Det är många som dissar Mona di Orios dofter men jag gillar de flesta. Jag dras ibland till och med till mitt prov av den svåra, gröna Amyitis. Jabu är en betydligt mer lättburen doft än Amyitis.

Jabu är en varm och omfamnande doft. Den har en del likheter med Pradas Infusion de Fleur d'Oranger men Pradan som är en EDT är mer transparent och väldigt tvålig (på mig). Jabu känns mer diskret elegant, som en mjukare, tätare och liksom fetare apelsinblommedoft. Den har också mindre projektion, kanske på grund av högre koncentration, den är en EDP och troligen mer inslag av naturliga ingredienser. IdFdO är mycket mer högljudd och känns mer i karaktären som en badprodukt. Jabu har många andra noter som samspelar med apelsinblomman. En bit in i doften känns tydligt en fas med myrra, den friska champinjonliknande noten från Serge Lutens La Myrrhe anas. där apelsinblomman hela tiden finns med i skiftande nyanser och en viss brödig ton. Basen är en varm, len mix av honung och (fortfarande) myrra. I det här stadiet påminner Jabu mycket en del om Annick Goutals Myrrhe Ardente. Doften sitter bra, spår av myrra anas morgonen därpå.

Jabu är en doft att bli glad av och som framkallar känslan av riktigt varmt och soligt väder. Jag tycker att Jabu kan bäras året om, som en värmare på vintern och på sommaren som en doft som pallar trycket för lite hetta utan att försvinna efter några timmar. Jabu är en riktig komfortdoft som jag gärna skulle vilja ha mer än ett prov av.

Betyg: 5

Noter: Petit grain, apelsinblomma, ros, kokosnöt, benzoin, honung, plommon, amyris (en citronträds besläktad buskväxt vars kåda är starkt doftande och ibland används som ett urvattnat substitut för sandelträ)

Mona di Orio - Jabu (english version)

Mona di Orios Jabu is dominated by orange blossom but also has deeper shades than many other fragrance in the orange blossom genre. Jabu means joy in Zulu and 10% of the proceeds from Jabu go to an aid project for HIV-infected mothers and children in Africa.

There are some perfume gurus who I think underevaluate Mona di Orio perfumes but I like most of them. I'm sometimes even appealed to wear  the hardcore, green fragrance Amyitis. Jabu is a much more easy fragrance to wear compared to Amyitis.

Jabu is a warm and embracing fragrance. It has some similarities with Prada Infusion Fleur d'Oranger but the Prada which is an EDT is more transparent and very soapy (at least on my skin). Jabu feels more discreetly elegant, like a softer, denser and fatter scent of orange blossom. It also has small projection, perhaps due to higher concentration, it is an EDP and probably contains more elements of natural ingredients. IdFdO is much more noisy and feel more as a bathing product in character. Jabu has many other notes that interact with orange flower. After a while there is a tangible phase of myrrh in Jabu. The fresh mushroom-like note from Serge Lutens La Myrrhe could be imagined. 
In the same time the orange flower constantly appears in varying shades and there is also a note similar to bread. The base is a warm, soft blend of honey and (still) myrrh. In this stage Jabu reminds of a part of Annick Goutals Myrrhe Ardente. The longivity of Jabu is good, tracks with myrrh is still on my skin in the morning after the day I tested Jabu.Jabu is a fragrance that makes you happy and it provokes the feeling of really hot and sunny weather. I think that Jabu could be worn year around, like a heater in the winter for summer Jabu is a fragrance that could stand the pressure of heat without disappearing  after a few houers.Jabu is a true comfort scent that I would like to have more than a small sample of.

Rating: 5

Notes: Petitgrain, orange blossom, rose, coconut, benzoin, honey, plums, amyris (a lemon tree related shrub whose resin is strongly scented and sometimes is used as a watered-down substitute for sandalwood) Myrrh

lördag 14 maj 2011

Parfymfilosoferande...

Foto: Parfumista (c)

Hinner jag inte med så mycket just nu. Tur att jag var flitig med skrivandet tidigare i år så att det ändå finns reviewer att rulla ut. Mycket på jobbet, går bland annat en utbildning med efterföljande test. I formlernas värld har jag inte varit på allvar sedan det förra årtusendet, så för mig som är mer verbalt inriktad är det i och för sig nyttig hjärngympa.

Skönt att värmen kommit tillbaka, volatiliteten i vädret är minst sagt hög, det snöade ju faktiskt så sent som förra tisdagen! Vilket leder mig över till det tråkiga faktum att jag ännu inte fått någon riktig vår/sommardofts kick. Förra veckan blev istället en excess i orientaler och mörka, djupa rosor som snyggingparfymörerna Pierre Guillaumes Bois de Copaiba och Francis Kurkdjians Lumière de Noire. Visserligen har jag när det var varmt i påskas testat och fallit pladask för TDC:s De Bachmakov (review häromveckan) liksom PdN:s Week End à Deauville (review följer inom ganska kort) men för övrigt alltså inga vårdoftsvibbar. Häromdagen blev jag dessutom, precis som förra året i maj, oudsugen så nu har jag spårat in på Montale.

På tal om snyggingar förresten. I kväll håller jag tummarna för sötisen Eric Saade. Utan att ha hört konkurrerande låtar, förutom en bakgrundkakafoni från TV:n fram till Erics bidrag häromkvällen, så är min betting att Popular slutar inom top 5. Vad tror du? 

torsdag 12 maj 2011

Vero Profumo - Rubj Extrait

Bild: Citrus aurantium, Franz Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Pflanzen, 1897

For an english version, scroll down to the previous post.

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns
Världs hemsida i juni 2009.


Rubj är en mycket tät och doftrik blommig parfym skapad av den schweiziska parfymören Vero Kern för hennes eget parfymhus Vero Profumo. Doften är av mycket hög kvalitet och inleds med en varm och intensiv marockansk apelsinblomma. I mellanregistret finns en fantastisk jasmin-not utan antydan till ”kemifabrik”. Jag känner även en ljuvlig mörk violton, även om den inte finns omnämnd bland ingredienserna. Allt vilar på en bas av sensuell mysk, även den känns inte kemisk fast den så klart är det.

Att bära Rubj ger känslan av att under en sen eftermiddag befinna sig i skuggan i en arabisk trädgård, vilande på en divan iklädd haremsbyxor. Doften ger ett lugn och den är så delikat att näsan hela tiden dras mot handleden. Den inledande orangeblomman är mycket tät och inte så urvattnad som i mer ordinära aplesinblommeparfymer (ursäkta Prada Infusion Fleurs d’Oranger och SL Fleurs d’Oranger). Den mörka violtonen (tror jag att det är) är särskilt tydlig på mig i början av mellanregistret innan den helt fantastiska jasminen tar kommandot.

Jag tycker att man kan använda Rubj både dag- och kvällstid även om den garanterat alltid fungerar som en kvällsparfym. Passar året om och särskilt riktigt varma sommarkvällar. Det här är en genuin blomdoft som varken blir tung eller söt. Den har ett retroinslag men är ändå modern.

Det kommer att bli jobbigt och i slutändan dyrt när mitt lilla prov av Rubj är slut. Som tur är räcker det länge då Rubj är ett parfymextrakt och därmed är mycket koncentrerad.

Betyg: 5

Kommentar nästan två år senare: Rubj extrait är forfarande lika fin tycker jag. Som parfymer brukar vara är det en hudnära doft som håller bra men som inte har en så stor "doftradie" som en EDP eller EDT. Den är också tillräckligt olik Rubj EDP som kom förra året. EDP:n är fruktigare (passionsfrukt) och har en krafigare närvaro.

Vero Profumo - Rubj Extrait (english version)

Rubj is a dense and warm orangeblossom/jasmine perfume created by Swiss perfumer Vero Kern for her own perfumehouse Vero Profumo. The fragrance is of very high quality and begins with a warm and intense Moroccan orange blossom. In the middlenotes a wonderful jasmine-note reveals. It's fully without the hint of "chemical factory" that sometimes occurs in jasmine. I am also detec a lovely dark violet note, even if it's not mentioned among the ingredients. Everything rests on a base of sensual musk, wich also does not feel as a chemical fix.

Wearing Rubj feels like resting during a late afternoon in the shadow in an Arabian garden, lying on a divan wearing harem pants. The scent is quiet and it is so delicate that my nose constantly sniffing the wrists. The initial orange flower is very dense and not so watered down as in more ordinary orangeblossom perfumes  (excuse me Prada Infusion Fleurs d'Oranger and  SL Fleurs d'Oranger). The dark violet tone (I think it is) is very clear to me at the beginning of the middlenotes before the amazing jasmine takes the command.

I think that Rubj is wearable both at daytime and  for theevening hours. It is granted to always work excellent as an evening fragrance. Fits all year around and especially really hot summer nights. This is a true floral scent that is neither heavy nor sweet. It has a retro element but is still modern.

Rating: 5

måndag 9 maj 2011

Nasomatto - Nuda

Bild: Jasminum polyanthum, foto KENPEI, CC, some rights reserved, Wikipedia

Excentriska, holländska parfymhuset Nasomattos Nuda är rakt igenom jasmin och lyfter fram många olika facetter av denna doftgigant. Jag anar att doften är grundad i varmt sandelträ och mysk, men i övrigt är det en ren jasmin baserad på en naturlig jasminolja. Nuda lyfter fram både jasminens rena och vita sida, den fruktiga och något av den animaliskt, lädrigt lite lortiga, även om den i det senare fallet inte går alls så långt som  Maître Parfumer et Gantiers Jasmine se min review på Parfumistans dagbok för ett år sedan http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=606000

På mig startar Nuda i en fruktig jasminnot som dofter lite som färsk, inte helt mogen, banan. I denna fas känns Nuda vida omkring men det varar bara en stund. Sedan blir den torrare och vitare för att därefter anta en viss läderton och lite lortighet. När den stabiliserat sig så pendlar den mellan dessa stadier ibland med den tillkommande banannoten. Totalt sett är intrycket av Nuda rund och creme-igt vitblommig. Nuda är behaglig och finns där som en skin-scent dvs den har ingen större projektion. Men så är den också en parfym som dessutom är gjord på naturligt jasminextrakt och parfymer och naturliga råvaror smälter i regel in mer i huden och finns där exklusivt för bäraren själv. Efter den kraftfulla starten så blir jag också lite besviken på att Nuda sedan blir så pass stillsam, doften är så fin så jag vill att den ska ha en större aura. Men jag misstänker att det är en egenhet med jasmindofter med stort inslag av naturliga ingredienser: Kraftfulla i starten men sedan får jag trycka näsan mot handleden för att känna dem ordentligt. Precis samma händer med Montales Jasmin Full som är liknade i stilen även om den har ett större inslag av annat = apelsinblomma.

Sammanfattingsvis en mycket fin och elegant doft som passar en brud på hennes bröllopsdag. Nackdelen är den begränsade projektionen, åtminstone på min hud. Men med en hyfsat kraftig finns ändå tydliga fragment kvar av Nuda efter ett dygn.

Betyg: 3+

Noter: Jasmin