Serge Lutens - Boxeuses

Foto: Parfumista (c)

Vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska tycka om Boxeuses. Boxeuses är Serge Lutens senaste EDP i "exklusivserien" eller för att vara korrekt de dofter som endast säljs genom Parisbutiken, tappade i de specialla splashflaskorna "bell-jars".

Boxeuses har hyllats runtom i parfymbloggvärlden och är på så vis redan lite uttjatad. Men vad gör väl en recension till i det stora hela...Man har skrivit att det här är den moderna tolkningen av den klassiska läderdoften och att Boxeuses är något av ett kärleksbarn mellan en klassisk Cuir de Russie-parfym och Rochas kummin/plommonaccentuerade chypre Femme. Vidare har framhållits att Boxeuses är en återgång till Lutens traditionella lätt gourmandiga, orientaliska, mörka stil med trä och torkade frukter. Om Boxeuses är skapad av den tidigare husparfymören Chrisopher Sheldrake är höljt i dunkel. CS har börjat hos Chanel och om samarbetet med Serge Lutens ändå fortsätter är tydligen väldigt oklart.

Och ´visst är Boxeuses en återgång till den traditionella Lutens-stilen, till de allra första dofterna i Bois-serien. Den första doften Feminité de Bois som Christopher Sheldrake skapade tillsammans med den berömda parfymören Pierre Bourdon gjordes för Shiseido och har först under det senaste året (reformulerad) förts in i Serge Lutens-serien. Boxeuses har mycket gemensamt med Feminité de Bois men det kan direkt sägas att Boxeuses är en urvattand variand av FdB. Då jämför jag med Shiseido-originalet, då jag inte har inte luktat på den nya versionen.

Jag hade förväntat mig betydligt mer kraft och stuns i en doft med ett sådant namn. Det är en fin komposition där noterna flyter in och ut i varandra. Tam, prydlig och trevlig. Det är överhuvudtaget inte en provocerande doft, som några av Lutens tidiga. Utan det är en komposition som kan passa en bredare publik, mer kommersiell helt enkelt. På mig är det som om noterna aldrig faller ut helt, jag får den där känslan av IFRA-regulerade, urvattnade ingredienser. Samma känsla som tex den numera IFRA-korrekta Cristalle EDT, dofterna saknar både toppar och dalar, de är perfekta men utslätade, som om de medicinerats med lyckopiller.

Plommonnoten är gemensam med FdB men Boxeuses har för övrigt sin tyngdpunkt i läder och likör där FdB har ceder och kanel. Boxeuses bottnar i trä men då inte alls så tydligt som FdB:s ceder. Lädret är inte heller särskilt tydligt utan en lättvariant, plommonlikörtonen är mer dominerande på mig. Den är riktigt delikat! Det är stilen och tonaliteten (Lutens-träigheten och den mörka torkade frukt sötheten) som är gemensam mellan Boxeuses och FdB.

 Jag har helt enkelt svårt att få grepp om Boxeuses, kanske är jag doftblind till delar av den, precis som en del personer är doftblinda när det gäller mysk. Men det kanske är det som är grejen, att den inte berör direkt, vilket så klart irriterar (irritationen är i och för sig ett utslag för att den faktsikt berör) eftersom så många andra verkar ha berörts direkt. Men Boxeuses kanske växer med tiden, jag har ju bara provat den två gånger. Men av årets Lutens-lanseringar tycker jag att den mer lättåtkomliga Bas de Soie (i exportserien) klart övergläner och till och med är mer originell än Boxeuses. Alltså helt tvärtemot hela parfymetablissemanget!

Egentligen är det nog för tidigt att betygssätta Boxeuses, hittills kvalificerar den för en slätstruken 4:a.

Kort om - Belle en Rykiel (Sonia Rykiel)

Foto: Herr Parfumista (c)

Doftar/ger associationen av:

*Lavendelskorpa och kaffe latte.
*Kristyr i vitt och lavendelblå på en tårta eller kaka.
*Sött och vanilj.
*Mindre fruktig Eau de Star eller Angel Innocent.

Okomplicerad och på gränsen till för söt men mysig en grå och ruggig höstdag.

Resultat från den stora doftutmaningen....

Höll på att glömma, i måndags publicerades resultatet av den stora "en vecka med en doft" utmaningen på Perume Posse. Här är länk för den som inte läst redan:

http://perfumeposse.com/2010/11/07/signature-scent-challenge-results/

Några intessanta erfarenheter som stämmer med min egna: Upplevelsen att doften förändras över tiden, flera får nedsatt luktsinne dag fyra-fem och många tycker att det har varit skönt att slippa välja och några tänker ta mini-utmaningar med två-tre dagar med samma doft framöver.

Sedan kan jag inte låta bli att lägga till en länk till Perfume-Smellin' Things som handlar om modern rökelse. Det är dock inte texten som i första hand fascinerar utan bilden:

http://perfumesmellinthings.blogspot.com/2010/11/house-beautiful.html

Chanel Coco Mademoiselle Edp – Recension

Ursprungligen publicerat på min dåvarande blogg Parfumistans Blogg på Damernas Världs hemsida i mars 2010. 
Coco Mademoiselle Edp har varit en tuff utmaning för mig, något som jag gillar med parfymer och som oftast är ett tecken på god kvalitet. Jag har provat den några enstaka gånger genom åren och det har nästan alltid misslyckats. Coco Mlle är mycket känslig för kringfaktorer, den ska till exempel inte provas på huden i affären utan direkt efter avslutad dusch. Olika aspekter av doften framhävs beroende på årstid, mer värme på sommaren och den coola, rena patchoullin/vetivern på vintern. Coco Mlle kräver en låg dosering, absolut max sex tryck, fyra är nog idealt. Den är på gränsen till huvudvärksframkallande för mig under ganska stor del av dagen. Jag uppskattar den som mest så där arton timmar efter applicering, då lugnar doften ner sig i den rena patchoulli/vetiverbasen.

Coco Mlle Edp är en powerdoft som gjord för förhandlingar och situationer där det krävs skärpa från bäraren. Dock är det en doft som kräver att bäraren är taggad och på hugget redan när den appliceras. Är självförtroendet inte redan på en ganska hög nivå finns risken att Coco Mlle tar över och snarare sänker bärarens självförtroende. Den drar inte, som exempelvis Montans Parfum de peau och Estée Lauders Knowing, upp bärarens självförtroende utan kräver som sagt att det redan finns där. Då stärker Coco Mlle Edp upp det ytterligare. På så sätt är den en mycket utmanande doft.

Nu när jag kommit på god fot med Coco Mlle är jag ganska säker på att det blir en flaska när provet är slut. Den är ett exempel på hur fina och välgjorda dofter man faktiskt kan hitta i en normal parfymaffär, bara man tittar bortom tio i topp-listorna. 

Betyg 4+

Kommentar november: Lite mer av Coco Mlle- provet kan komma väl till pass när jag ska hålla föredrag nästa fredag. Betyg 4.

Chanel Coco Mademoiselle Edp – Beskrivning

Ursprungligen publicerat på min dåvarande blogg Parfumisans Blogg på Damernas Världs hemsida i mars 2010. 

Coco Mademoiselle Edp skapades av Chanels mångåriga husnäsa Jaques Polge 2001. Coco Mlle är ett tidigt exempel på den så kallade nya chypren, dvs en omdaning av chyprefamiljen på grund av den självreglering gällande ekmossa som doftindustrin infört för att ligga i fas med EU-regleringar. Coco Mlle är en blommig chypre som vilar på en disktinkt vetiver och patchullibas. Året efter kom Coco Mlle i Edt-form och i den versionen har man lagt till fruktighet och den klassas också som en fruktig chypre.

Coco Mlle Edp är en strikt doft perfekt till den mörka dräkten och den krispigt vita skjortan. För mig är den mer en tuff madame än en ung mademoiselle. Den har, namnet till trots, inte mycket gemensamt med föregångaren den barockt orientala Coco. Förutom då att den är mycket väl komponerad, noterna och ackorden flyter i varandra i en perfekt harmoni. Man känner också igen Chanel-basen i båda dofterna även om de tillhör olika doftfamiljer.

Coco Mlle Edp inleds med bergamot och apelsin. I mellanregistret finns ros och jasmin och i basen vetiver och patchoulli. 

Recension i nästa inlägg

Fågelfri...

Foto: Parfumista (c)

På flera sätt a) jag är ledig idag b) endoftshysterin är över. Inte oväntat slog den nuvunna friheten över i ett uppvarvat samplande. Häromdagen skrev jag att jag inte längtade efter gourmanddofter. Vad händer, typ dagen efter sniffar jag i förbifarten på Paco Rabannes Lady Million (som fått en del bra kritik), känner att den har många likheter med en favorit från 90-talet, Wish från Chopard. Vips så vill jag ha gourmand!

Så den första dagen i frihet (igår) inleddes med Serge Lutens Douce Amere som är en svårkategoriserad doft med dragning åt gourmand. Och idag provar jag redan en Serge på varje arm, härliga cocosvaniljgourmanden Un Bois Vanille och på den andra, provet som jag inte vågat prova fram till nu med tanke på min nuvarande faiblesse för gröna, strama blomdofter Bas de Soie. Och ja, farhågorna besannades, den är helt i min smak. Lät min sjuåriga son sniffa på respektive handled och förväntade mig såklart att han skulle gilla Un Bois Vanille bäst, med de ingredienserna borde ett barn ta den. Men nej, det var Bas de Soie som han direkt gillade och han stod fast vid sin åsikt när han sniffade en kvart senare. Alltså slutar det nog med en flaska, fast den påminner förstås en del om andra lökväxtdofter som Chanel no 19 (som är stramare, grönare), Heure Exquise (som är varmare och sötare) Grand Amour (också med hyacint men sötare och större) och om Chamade (det gröna, krispiga, lökiga). Orsaken till denna Serge hysteri är, förutom att  dofterna  ofta går åt det gourmandiga hållet, att Serge Lutens-siten har en kampanj på sprayflaskorna just nu.Och jag anar redan hur det slutar....

Jag klarade det!!!!!!

En hel vecka med bara en doft! Och det gick faktiskt mycket bättre än jag trodde. Här kommer reflektioner:

- Enkelt och bekvämt att inte behöva vela och välja, bara att ta flaskan med Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss och spritsa på dagens dos.
- Borde ha valt en doft med kortare namn när jag ska skriva så mycket om den. Men PCJWM är som tur är en vedertagen förkortning.
- Skönt att kunna ta samma pashmina som dagen innan utan att det blir en doftkrock. Annars måste jag vädra och hålla på och starka dofter gör att sjalar ändå kan behöva vila uppåt en vecka.
- Upplever jag att doften har förändrat sig under resans gång ? Ja, defintivt, efter tre- fyra dagar infinner sig det kända doft tillvänjnings fenomenet som gör att jag känner doften mindre än de första dagarna.
- Dessutom upplever jag en förskjutning i doften från klart grönt och jasmin till att en varmare fruktigare ton kommer fram ungefär från dag fyra. Doften känns även mer kompakt, möjligen en doseringsfråga men jag har tagit ungefär samma antal sprits varje dag även om doftsinnet trubbats av.
- Herr Parfumista upplever också att doften är något annorlunda än i början av testperioden. Teori: Huden har hunnit bli fri från doftmolekyler från andra parfymer som trängt ned i hudlagren och har efter några dagar helt kunnat sprida bara PCJWM.
- PCJWM är absolut inte färdig för Tradera men den får nog vila fram till vårvintern. Känns som den har gjort sitt för i år och lite till.
- Det är inte ens att fundera på att jag skulle bli en "få"-parfymsbärare.
- Även om det är att gå till överdrift att bära en doft i en vecka så är lärdomen att jag ibland borde stanna upp och umgås med en doft i två, tre dagar i alla fall. Avstressande effekt.
- Lustigt nog dras min parfymintresserade kollega till precis samma dofttyp (grön citrus chypre) just nu. För ett halvår sedan tyckte hon att hennes Cristalle EDP var nästan hemsk och ställde undan den. Nu tycker hon jättebra om den.
-Läste att en annan av skribenterna på Perfume Posse som "motrörelse" mot den hemska en-doftsasketismen föreslog en vecka när man provar två dofter om dagen. I så fall får det bli dag respektive nattdoft, för det går ju inte att gå omkring som en mindre parfymbutik på jobbet. Så jag avstår. Se http://perfumeposse.com/2010/11/01/perfumed-heart-failure/