Nya Dior exklusiver

Octavian på 1000fragrances skriver väldigt intierat och frestande om Diors två nya exklusiver Leather Oud och Mitzah (se trådar nedan). Oud och läder tillhör som bekant (för gamla bloggläsare) mina verkliga favoriter liksom ambra, som är Mitzah:s dominerande not. Mitzah är uppkallad efter Diors musa Mitzah Bricard, ursprungligen Germaine Louise Neustadt (1900-1977). Är doften Mitzah i paritet med sin förebild, en dam som bland annat gav rådet: "När en man säger att han vill sända dig blommor, säg då att din florist är Cartier" så lär det vara en doft i särklass!

http://1000fragrances.blogspot.com/2010/10/mitzah-christian-dior-new-exclusive.html

http://1000fragrances.blogspot.com/2010/10/leather-oud-christian-dior-new.html

Amouage - Memoir Woman

Foto: Herr Parfumista (c)

Så har jag åkt dit igen. I och för sig inte särskilt konstigt då många av Amouages dofter tycks passa min hudkemi. Memoir Woman är tillsammans med Memoir Man den senaste i Amouages (oroväckande nog) alltmer accelererande doftutgivning. Men än har dofterna inte börjat bli alltför lika varandra, vilket brukar vara konsekvensen när doftskapandet eskalerar. Däremot har dofterna blivit snällare och mer anpassade efter en bredare publik, men på kvaliteten märks inget avkall. Memoir är en modern chypre men med en klassisk struktur och känsla. Den börjar med ett mintiga toppnoter som varken är kemiska, teeiga eller kalla. Noterna ger snarare en vederkvickande känsla, ungerfär samma effekt som geranium brukar ha, men mildare. Som färska mintblad i kokande vatten ungefär. Efter toppen träder en träig likörnot fram, likörnoten är inte sötsliskig utan snarare åt det örtiga hållet. Absinth är också en av de tongivande ingredienserna när Memoir beskrivs men det är inte den råa och kalla absinthnot som finns i en annan aktuell doft, Histoire de Parfums Moulin Rouge. Den liköriga noten finns kvar under hela parfymens utveckling men som en del av en större helhet. Memoir är en mycket trevlig och varm doft, väldigt "lagom" i sin karaktär något som också präglar Opus dofterna som kom tidigare i år. Memoir är alltså inte stor, volymiös och dunkel som förra årets stora oriental  Epic Woman, en doft som en del finner svår eller vara helt enkelt för mycket. Memoir är en ganska ljus och finstämd doft och en del anser att Memoir är lik Ubar. Några gemensamma noter finns säkert men framför allt tycker jag att det är tonen och  "ljusnivån" i dofterna som är gemensamma, liksom den subtila elegansen utan några överdrifter eller kantigheter. Hållbarheten under dagen är mycket bra och på kvällen finns en fin bas av kådor, läder och trä kvar tillsammans med en liten gnutta likör.

Sammanfattningsvis är Memoir en finstämd, elegant, välkomponerad, bärbar "året runt i många sammanhang doft".

Betyg: 5

Parfymromantik

Läs denna vackra, superromantiska parfym-true story hos Grain de musc:
http://graindemusc.blogspot.com/2010/10/nuit-de-tubereuse-and-fantastic-man-got.html

Piggar upp vilken ruggig höstdag som helst. Snyft!!!

Överdos...

.....av Poisoner så nu avslutas temat för den här gången. Reviewer av de övriga "gifterna" kommer sannolikt löpande bland andra recensioner. Men det finns också lite historiska inlägg i Parfumistans dagbok för den som vill läsa mer. En kritisk betraktelse av Poison, inte kunde jag då tro att den skulle kvala in på första plats nästan fyra år senare och mer positiva tongångar om Hypnotic Poison.


 http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=155716

http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=175850

http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=212740

Dior - Midnight Poison – Recension

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i oktober 2007.

De som fruktat att huset Diors storhetstid inom damdoft är över, kan genast sluta att oroa sig! Midnight Poison är en framtida klassiker och en värdig fortsättning på Poision-serien. Här har vi en blivande storsäljare. Parfymen har i och för sig fått blandad kritik bland tyckare men det kan ju vara svårt att alltför snabbt släppa ståndpunkten att det är på väg utför med Dior! Att jag skulle tycka om Midnight Poison var i och för sig väntat.  Jag tycker bra om samtliga Poison-dofter och Diors doftbas passar i princip alltid min kroppskemi.

Midnight Poison är inte en sportig eller en fritids-/weekendparfym. Däremot passar den utmärkt för arbetet men även för lite festligare sammanhang även om den inte är en tung kvällsparfym.

Betyg 5

Kommentar oktober 2010: Fortarande tycker jag att MP är en mycket bra doft, 4 + trots kemi och dissande från många parfymsnobbar.

Dior - Midnight Poison – Beskrivning

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i oktober 2007.

Diors femte Poison-parfym Midnight Poison lanserades så sent som i år. Doften sägs vara inspirerad av en modern Askunge och dras liksom nästan alla övriga Poision-dofter till det dunkla. Ansiktet för Midnight Poison är den franska aktrisen (med svensk far) Eva Green.

Francois Demachy har givit riktlinjer till den blommiga, träiga, orientaliska doften som skapats av Firmenichs båda husnäsor Oliver Cresp och Jacques Cavallier.

Dov, mörk ros, patchouli och ambra är de mest framträdande noterna i Midnight Poison. Doften är, trots att den är mörk, ändå förhållandevis lätt och torr. Patchoulin är huvudaktören, i alla fall på mig. Det är en annorlunda patchouli än den tunga och vått jordiga, den känns mer som hög, kall luft en höstdag i skogen. Det finns också en angenäm giftighet i doften och jag får en känsla av giftiga bär som häxor blandar med suspekta örter till en brygd vid midnatt. Här anknyter MP till den första Poison, just att giftigheten finns där. Fast i den första Poison gav giftigheten associationer till lönnmord à la Katarina de Medici. Även om patchouli för närvarande är en inneingrediens så känns ändå Diors tolkning i MP nyskapande.

Midnight Poison inleds med bergamott, mandarin och redan här gör en ljusare not av patchouli sig gällande. I mellanregistret finns mörk ros, patchouli och en blomblandning.  I basen en syntetisk ambra kallad ambrox, vanilj, mysk och trä. Patchoulin dröjer sig kvar här också.

Recension i nästa avsnitt

Kommentar oktober 2010: Instämmer ännu.

Dior - Tendre Poison – Recension

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i maj 2009.

Ännu en otroligt fin doft som går att hitta i parfymaffärernas bassortiment. Jag bar den mycket i mitten av 90-talet och jag minns att jag köpte den på Arlanda när den precis var nylanserad (tillsammans med Musst de Cartier II) på en av alla jobbresorna till Riga. För mig personifierar den våren i ”Lilla Paris” (Riga). Det roliga är att den första flaskan avslutatdes fem år senare i stora Paris.

Tendre Poison är en perfekt sommardoft som sitter väl under dagen till och med i edt-versionen. Men den passar också bra vintertid då den har ett djup och en värme (blommorna) i det gröna. Annars är ju gröna dofter ofta ganska kalla och kärva.  Man får liksom med originalet akta sig för att överdosera då den är distinkt och sitter minst ett dygn. Sitter faktiskt längre på mig än den av många så fruktade föregångaren, Poison. TP fungerar i så många sammanhang, därför är det en perfekt doft att ta med på resa. Den fungerar både dag och kväll, på jobb och fritid. TP är ledigt elegant och så användbar, en mycket bra basdoft i parfymgarderoben.

Betyg 4

Kommentar hösten 2010: Håller med fortfarande. Välgjord med sin egen karaktäristiska not som gör att den inte förväxlas med andra.