Foto: Parfumista (c)
Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i oktober 2007 .
Sedan jag förälskat mig i Diors senaste Midnight Poison känns det angeläget att filosofera över hela Poison-serien. Vad är utmärkande, vilket intryck förmedlar respektive doft och slutligen, även om det är svårt, vilken är bäst? Var och en förtjänar ett eget inlägg vilket kommer efter hand. Här en helhetsbetraktelse.
Poison: Gamla hederliga blommigt, fruktigt, bärigt orientaliska Poison står sig fortfarande efter över tjugo år på marknaden. En ”love or hate-doft” som delar in mänskilgheten i två läger. Isabel Adjani är ansiktet för doften. Poison ger inte oväntat associationer till Adjanis drottningporträtt i ”Reine Margot” och händelserna under Bartolomeinatten. Poison framkallar självfallet också bilden av Margots svärmor, Katarina de Medici och därmed intriger och giftmord.
Tendre Poison: En lättare, grönblommig uppföljare till Poison som kom 1994. Den är en helt egen doft även om vissa ingredienser är gemensamma. Jag associerar till nyutslagen björk, björkris och till något ryskt. Kanske för att min första bekantskap med Tendre var under min tid som konsult i Baltikum.
Hypnotic Poison: Annick Menardos häftiga Poison-tolkning från 1998. En urban, träig oriental som bara är så bra. Den ger mig associationer till stress och karriär. Kanske för att jag, iförd HP, under en mycket hektisk period, helt plötsligt fick en sådan sprängande huvudvärk att jag funderade om det var dags för akuten. Trots detta: Jag älskar HP.
Pure Poison: En snällare och mer romantisk doft än HP som kom 2004. Dior säger sig ha varit inspirerad av historien om Skönheten och Odjuret när direktiven gavs till doften. En vitblommig oriental av den typ som passar mig så bra. Möjligen den av Poison-dofterna som skiljer ut sig minst från mängden, men en mycket bra doft.
Midnight Poison: 2007 års blommigt träiga oriental i Poison-linjen. Dior säger sig ha inspirerats av Askungen vid framtagandet av MP. Patchouli på ett nytt, giftigt sätt som faller mig i smaken.
I nästa inlägg: Rankning
Kommentar oktober 2010: Instämmer fortfarande till fullo