onsdag 18 augusti 2010

Hors Là Monde - Siloh

Det franska nischhuset Hors Là Monde är uppkallat efter ett slott som hänger över klipporna vid franska rivieran. Chypren Siloh är skapad av husets grundare Syline Saminpour i samarbete med den berömda näsan Michael Roudnidska (den store Edomnd R:s son) och jag misstänker att det är MR som faktiskt skapat doften men i nära dialog med SS.

Siloh är en mycket grön chypre med örtiga inslag. Ingredienslistan ser ut som följer: Citron, bergamott, örter och gröna noter i toppen. I hjärtat ros, och olika träsorter där cederträet dominerar. I basen: Patchoulli, sandelträ, ekmossa, rökelseträ, mysk och vanilj.

I topp och mellannoterna doftar Siloh som en nästan identisk kopia av den torra gröna chypren Balmain de Balmain som kom ut redan 1998. I basen blir Siloh något snällare än BdB även om de även där har gemensamma noter som tex patchoulli. BdB utvecklas mer åt det torrt, gröna lite sträva hållet med lätt lädertouch medan Siloh är sötare och mycket lätt pudrig (på mig) med mysk och vanilj.
Siloh är en unisexdoft precis som BdB i mitt tycke också är det fast BdB är klassad som damdoft. Siloh är en doft som passar bra dagtid på jobbet eller i formella sammanhang. Den är välkomponerad och originiell men betyget färgas av att den känns som en efterapning av BdB och att BdB kan fås till en bråkdel av priset för Siloh.

Betyg: 3+

fredag 13 augusti 2010

Testresultat sommaren 2010

Vilka dofter är det då som på något sätt lämnat avtryck från testandet sommaren 2010? Jo:
L'Eau de Epicèe (Andy Tauer): Mycket kraftfull  och fin doft som i mitt tycker är en Tauervariant av klassikern Knize Ten (som enligt uppgift också är en av Andys egna favoriter).  Det har i mitt tycke börjat gå lite för fort med Andys lanseringar, de blir helt enkelt för lika. Här finns den typiska Tauerbasen och för många likheter med Orange Star. L'EdE  kommer att lanseras senare under hösten.
Futur (Robert Piguet): Det verkar som om alla lanseringarna av de omarbetade Piguetklassikerna faller mig i saken. Futur är en grön galbanumdröm som doftar något i stil med, som jag inbillar mig,  att den ursprungliga Vent Vert gjorde.
Maharadhja (Parfums de Nicolaî): Äntligen en lavendeldoft som faller ut till 100 % på mig. Min hud har annars svårt för lavendel. Kanske beror det på att det är en orientalisk lavendel, i basen finns bland annat ambra och jag har med tiden kunnat konstatera att ambrabaserade dofter oftast gör sig bra på mig.
Oriental Lounge (The Different Company): Den här moderna, alternativa orientalen är jag helt såld på. Full review kommer inom kort.
Psychotrope (Parfumerie Generale): Har tidigare testat denna men inte reagerat. Men den här gången föll denna ovanliga kombination av cyklamen och läder på plats. Den har en avskräckande, plastig inledning men sedan så...

torsdag 12 augusti 2010

Sommardofter 2010


Foto: Herr Parfumista (c)

Eftersom jag under nästan hela ledigheten har ägnat mig åt att testa prover så har parfymsommaren varit splittrad minst sagt. Det gäller att testa och utvärdera så mycket som möjligt när jag äntligen har haft tillräckligt med tid. Så även om jag tyckt bra om en doft så har jag rusat vidare till nästa, ingen har fått mer än en dags utrymme. Utom två nämligen:

Patchouly (ETRO): När det var som varmast och jag vistades i skärgården så använde jag faktiskt Partchouly tre dagar på raken. Patchouly är en enkel och svalkande patchoullidoft som känns fräsch (min definition av fräschhet, mossa och trä i skuggan en varm sommardag) när det är 30 grader varmt. Den försvinner visserligen snabbt, särskilt under så tuffa förhållanden, men det är bara att reapplicera utan att doften för den skull blir övermäktig. En befriande doft som inte kräver en massa analys och funderingar om rätt dosering.
Eau d'Hermès (Hermès): Har tjatat om Roudnitskas stora skapelse från 1951 flera gånger tidigare. Lätt unisexdoft med tydliga inslag av kummin. Raffinerat tidlös, ren och avkopplande doft, en lugnande kontrast till alla (som jag nu upplever dem) jobbiga, krävande små provrör.

Vilka har varit dina favoriter i sommar?

onsdag 11 augusti 2010

Amouage - Opus III

Så har snart en dag bärandes Amouage Opus III passerat. Intryck så här långt: En välgjord, diskret träigt, tillbakahållet blommig doft. Blommorna är mimosa och viol, alltså mjuka, sammetslika nyanser. Allt vilar på en träigt (typ acaciaträ) fint myskig bas, ingen syntetkänsla även om all mysk idag är syntetisk. På mig känns doften mer träigt orientalisk än typiskt floral orientalsik som den är klassad som. Men det är kanske för att jag associerar floral orienaler med åttiotalets stora doftkreationer. Det här är, i likhet med Opus I en diskret doft som ändå sitter bra under dagen. Opus III känns lite som Opus I:s mörka sida, men så är också Opus I en typisk "på dagen doft" medan Opus III även passar bra att krypa in i under mörka kvällar. En doft att mysa i.
Opus III är en högkvalitativ doft, fint komponerad osv men den berör mig tyvärr inte och den känns lite tråkig och förutsägbar. Det känns också som om det finns många liknande dofter, även om jag inte kan peka ut någon specifik. Opus III är inte tillräckligt distinkt och sticker inte ut tillräckligt för att få mig på fall. En försiktig doft för den som vill känna sig på den säkra sidan. Hamnar inte på min önskelista. Detta till skillnad mot Opus I där jag fick associationer och upptäckte nya facetter allteftersom dagen gick.
Efter den här smått forcerade provningen av de för mig mest intressanta Opusarna I och III är betygen följande:

Betyg på Opus III: 4
Bertyg på Opus I: 5

Lite längre fram ska jag ta mig an "the dark Opus horse" dvs II:an. För nu är till och med jag tillfälligt mätt på Amouage.

Mer tjat om Opus...

När jag funderar vidare så har Opus I något gemensamt med en annan Amouage-favorit Ubar. Den har en liknande tonalitet, en matt gyllene, mellanljus doft med många facetter. Det finns åtminstone en gemensam nämnare i båda, nämligen liljekonvaljnoten. Har läst kommentarer där man finner likheter med Amouages fruktiga rosdoft Lyric Woman. Det är möjligt men på mig faller Lyric ganska platt och blir inget speciellt. Opus I är i allafall tillräckligt olika Ubar för att  båda ska kunna platsa i samma doftgarderob.

Opus I avslutning

Jodå, Opus I höll dessvärre hela vägen ut. Den höll ihop ända långt in på kvällen utan att fragmenteras och kan anas på morgonen. Ändå lite svag för att vara en Amouage, så den kräver att man tar på mer än normalt men annars så....Något för önskelistan, kanske i allafall.
Idag väntar testning av Opus III.

tisdag 10 augusti 2010

Amouage Opus I,II,III

Så sitter jag nu här, trots försök att spjärna emot,  fångad av Opus! Tyvärr, tyvärr verkar det inte som om Amouage har passerat sin höjdpunkt som jag "hoppades" i föregående inlägg. I det följande beskrivs intryck efter att ha doftat på stickor samt intrycken från pågående provning av den jag gillade bäst. Det är alltså inte någon review baserad på ett "analyserande bärande" utan spontana, första intryck.
Rent generellt kan jag nog tycka att Opusarna är ett steg för Amouage att flirta med en bredare kundgrupp. Ingen ger ett lika traditionellt Amouage-bombastiskt intryck som tex Gold, Dia och Epic. Det här är mjukare, snällare dofter som smälter in på ett sätt så att de tilltalar fler. Mer västerländskt anpassade kan man kanske säga. Det är som vanligt med Amouage högkvalitativa ingredienser och en intressant utveckling, i alla fall i den jag testar på huden. Man väntar liksom på vad som ska komma runt hörnet. Även om jag är väldigt fötjust i vissa av de bombatiska ( särskilt Epic) så tilltalas jag mycket av Opusarna och särskilt då:
Opus I: En doft i genren modern chypre. Opus I är den som jag provar just nu då den tilltalade mig mest från doftstickan. Och den tilltalar mig desvärre väldigt mycket, den har en egen tonalitet med inslag av en mjuk kardemumma som är mycket fin. Det finns också något som påminner om något från min barndom, närmare bestämt en nagelbandssalva med en speciell ros-ton som min mamma hade. Henns farmor i sin tur hade haft den så produkten i fråga (minns inte vad den heter) borde vara bortåt hundra år i alla fall. Ska bli spännande att se om Opus I håller ihop ordentligt framåt kvällskvisten. Eftersom den är så mycket mildare och diskret än de traditionella Amouagerna finns viss risk att hållbarheten under dagen inte är lika bra.
Opus II: Den mest unisex, åt det manliga hållet i trion. En finstämd, lite hög och ren incensedoft. Inget som sticker ut men den höga kvaliteten märks tydligt, den blir aldrig för tjock eller tät. Men har man redan en del incensedofter så blir den här lite av en repris. Klassad som en aromatisk doft av Amouage.
Opus III: Är nästa Opus ut för testning på huden. Från stickan känns den mer kompakt, hoptryckt, tät och lite åt det gourmandiga hållet men samtididgt inte så söt. På  stickan har den inte samma egna identitet som Opus I. Men det är något som kan ändras när den kommer på plats för att utvecklas på huden. Klassad som en floral-oriental av Amouage.
Får se om jag satsar på trean i morgon eller om jag behöver Amouage-paus. Det är småjobbigt att utvärdera sådana här  komplexa dofter där det gäller att ha samlat alla intryck innan provet är slut. Rapport om slutklämmen på I:an följer också.

Mera prover.....

Igår kom proverna jag beställde för ett tag sedan. Bland annat finns där farliga Opus I, II, III från Amouage. Hoppas verkligen att det är som jag läst i någon Basenotes-tråd att Amouage redan har passerat sin höjdpunkt. Att man prånglar ut tre dofter i ett svep kan tyda på det. Har märkt att flera parfymhus när de börjat få tillräckligt med vind i seglen nästan (som det verkar) panikproducerar dofter i rask takt för att rida på framgången så länge den varar. Det leder förstås till att   det som produceras blir något av en repris vilket i sin tur leder till att man tappar köpare.
Men det här är förstås bara ett rent önsketänkande. Risken att ingen av de tre skulle beröra en Amouage-fantast som mig tillräckligt bedöms som i det närmaste obefintlig. Rapport följer!

måndag 9 augusti 2010

Apropå klassiker...

....så bär jag idag den melankoliska L'Heure Bleue från Guerlain. Visserligen i den dissade EDT-versionen men jag måste säga att med åren har jag lärt mig att uppskatta den alltmer. Den kräver mycket träning att uppskatta och den är mycket känslig när det gäller doseringen.
Och, upptäckte jag i våras, en ny formula har kommit. Den har den nya kartongen (beigeaktig och matt kartong) och den luktar annorlunda på sticka jämfört med min version som är i den svarta och guldiga kartongen. Så där har jag en flaska på väg att bli lite mer unik.

Igång igen!


Foto:Herr Parfumista (c)
Så har snart en hel sommar rusat över och hösten närmar sig med stora kliv. Hösten är i och för sig den bästa parfymårstiden då de flesta parfymtyper passar bra att använda.  Som tur är har jag lite tid i frihet kvar innan plikten kallar och det känns skönt att dra i gång bloggen igen efter sommarens samlande av doftintryck.
Känner mig just nu lite splittrad i parfymintresset. Har ägnat sommaren åt en del av alla provrör som pockar på att få bli provade. Även om jag provar på mycket som är fint och bra på alla vis så är det, sanningen att säga, inte så många som fångar mitt intresse så mycket att det rör om mig tillräckligt. Mer om de som gjorde det senare. Samtidigt ges det ut så mycket nytt så även om jag försöker begränsa mig till att ha  löpande koll på omkring tjugo parfymhus (och lukta på ett urval av deras dofter) så är det ändå alldeles för mycket att ta ställning till. Samtidigt är jag förstås rädd att missa någon godbit, något som verkligen ger den där "wow-upplevelsen".
Detta doftsamelsurium gör att jag känner en allt större dragning till klassikerna, även om förstås de formuleringar som står till buds idag inte är samma som när de kom ut. Ändå har de något särskilt, något annat än det jag känner i allt det nya. Men snart är jag väl på vintagejakt också...Men faktum är att den del av de dofter jag har redan börjat sin resa mot vintage. Exempelvis tio - femton år gamla dofter har redan hunnit reformuleras, ett säkert tecken är när producenten ändrar något i flaskans och/eller kartongens design.  Så det är bara att ta det lugnt och vårda sina (blivande) rariteter.
Hoppas att ni läsare av doftbetraktelserna också haft en trevlig och doftberikande sommar och att ni känner er laddade för en väldoftande sensommar (det är ju lite kvar ändå) och höst.

onsdag 30 juni 2010

Halvtid

Så har redan halva parfymåret 2010 rusat förbi. Här några sammanfattande, subjektiva parfymintryck från perioden:

- Bästa realeaser: Mecca Balsam, Abdes Salaam Attar Profumo och Nuit de Tubereuse, L'Artisan Parfumeur.
- Största besvikelsen: Histoires de Parfums Tubereuse Trilogy . Har i och för sig bara testat no 1 och 3, inte 2:an, men baserat på de intrycken så....
- Största omläggning: Hux flux bytte Damernas Värld hemsida och puts väck var min bloggkolumn (inom media är det action direct). Så det blev en snabb återgång till gamla Parfumistans blogg och därmed större frihet = ingen genomläsning av redaktör innan publicering.

- Största utmaningen: TV-framträdande, här är det också snabba ryck som gäller.
- Bästa fördjupning: Parfums de Nicolaï - klassiskt franskt parfymeri av hög kvalitet med mycket naturliga ingredienser och till bra priser.

Nu är det som vanligt dags för mitt årliga blogguppehåll fram till mitten av augusti. Ha en trevlig fortsättning på sommaren!

måndag 28 juni 2010

Midsommardoften

.....blev en av de beskrivna midsommardofterna, nämligen den  havsinspirerade Eau Pure från Caron. De salta noterna blev extra tydliga i värmen den här gången. Très bien!

fredag 25 juni 2010

Midsommardofter

Så var den officiella midsommarafton här även om det känns lite konstigt att det vände redan i måndags. Men låt oss inte tänka på hösten (och dess trevliga dofter) utan på vad som matchar så här mitt i sommaren. Eftersom det blir en varm och solig midsommar så känner jag till skillnad från de två senaste åren för dofter som nog kan sägas tillhöra kategorin "sommardofter"som:
Eau de Campagne (Sisley): Mångårig gräsfavorit med en ton av galbanum och tomatblad. En doft som personifierar en frodig gräsmatta en solig sommardag.
Vie de Chateau (Parfums de Nicolaï): Självklart måste en doft från sommarens favorithus Nicolaï smyga sig in. Härligt, höigt, torrt gräsig på en lätt chyprebas. En doft som personiferar det torkade gräset i stekande sommarsol.
Quel Amour (Annick Goutal): Lätt, transparent, chic blomblandning som domineras av pion och en rosa ros. Personiferar det alternativa, eleganta midsommarfirandet med cocktails på slottsterassen.
Eau Pure (Caron): En aquatisk doft som inte har mycket gemensamt med den vanliga aqua-kemifabriken, förutom det inledande ackordet som snabbt tonar ut. Talkig, pudrig vintagekänsla kombinerat med doften av en våt träbit som spolats upp ur havet.  Personifierar okonstlad fräschhet.

Ha en Glad Midsommar!

onsdag 23 juni 2010

Inför Midsommar!


Foto: Herr Parfumista (c)
Under många år var det ljuva blomdofter som gällde för midsommar för mig. På senare år har det blivit nästan motsatsen. Förr förra året hade jag Costume Nationals Scent Intense och förra året Muglers Angel Innocent. Får se vad det blir för infall i år, om det blir en återgång till traditionen eller inte.

måndag 21 juni 2010

MPG - Jasmine

Insjuknad i Daniel-febern har jag haft svårt att koncentrera mig på att skriva om doft.
Idag har jag i alla fall en mycket trevlig doft, ur ett parfymnörds perspektiv i allafall. Herr Parfumistas kommentar i morse: Du luktar stallkläder och häst. Som så ofta (han har onekligen en bra näsa ska erkännas) hade han rätt. Jag bar Mäitre Parfumer et Gantiers fina Jasmine, en dunkel, lortig, animalisk jasmindoft. Naturlig Jasminolja luktar nämligen häst och stall så många har svårt för doften. Men inbitna parfumistor brukar gilla det hela, ungefär som inbitna vinprovare gillar gamla viner med stallnoter. Minns när vi fick prova ett trettioårigt rödvin på Rabiega i Provance. Det var på den tiden V&S fortfarande hade kvar vingården. Det som slog emot oss var en intensiv doft av stall och häst. I samma stil är Jasmine men sötare och blommigare. Underbar på sitt sätt. En doft som jag inte borde ha dragits till idag, årets ljusaste natt. För den är ju inte direkt är något midsommarblomster precis!

Betyg 4+

Fantastiskt!!!

Lördagens mest använda ord, men för en gångs skull blev det aldrig uttjatat.
Jag har (som den uppmärksamme läsaren noterat) länge framhållit åsikten att vår nu nyblivne prins Daniel kommer att bli ett lyft för kungahuset. Och vilket lyft!! Han har överträffat förväntningarna långt över vad som kan begäras och detta dessutom direkt, långt innan han förväntas börja leverera överhuvudtaget! Vilken kille!
Kronprinsessan Victoria har ett enastående omdöme som ger landet denne så otroligt värdige prins. Idag råder prins Daniel-feber, de flesta verkar smått förälskade i vår fantastiska prins. Det ska bli så spännande, det här är bara början. Den energiske prinsen kommer garanterat att ta egna, oväntade initiativ. Han kommer absolut inte bli den Ken-docka som många belackare förutspått. I love him!

lördag 19 juni 2010

Den Stora Dagen ....

....är här. Äntligen och så välförtjänt får Kronprinsessan Victoria och herr Daniel varandra! Och Sverige får en ny prins, präktig och rejäl, något att luta sig mot. Kronprinsessan var otroligt vacker i sin svepande aftonklänning igår och så genuint strålande lycklig. Kan bara tänka mig hur vacker hon kommer att vara idag, troligen krönt av kamédiademet som blivit något av en tradition bland kungliga brudar. Det här ska bli så roligt och romatiskt!
Vilken doft kan då passa kronprinsessan denna dag? Ett säkert kort att hålla hela dagen och som passar vitt är Editions Frederic Malles grönt krispiga tuberosedoft Carnal Flower. Den är elegant och passar på sommaren, håller bra en maratondag som denna. Ett lite varmare, mörkare alternativ är Montales Highness Rose som förutom att namnet passar superbt är en ren rosenoljeparfym, det är som om den röda rosens blad destillierats helt utan tillsatser av annat. Den är så ren och elegant, undrar om jag inte själv ska fira i HR idag.

fredag 18 juni 2010

Patchouli Homme

Av ren slump har det blivit så att jag börjat med de två sist utgivna av Patricia de Nicolaïs dofter. Häromdagen L'Eau Mixté från i år och idag Patchouli Homme från 2009.
Patchouli Homme handlar egentligen inte så mycket om patchouli. Noten är ovanligt nedtonad och den flyter in i blandningen utan att dominera som i andra patchoullidofter. Bland övriga ingredienser, vid sidan av patchoullin, finns lavendel, ros och geranium i toppen följt av lagerbladsolja, kanel, frankincense, sandelträ, apelsinblomma, läder, ambra och vanilj.
Patchouli Homme är framför allt en varm kaneldoft för mig. Men det är en transparent och mycket fin kanel som minglar med bland annat lagerbladsoljan. Den har en dandy-lik elegans och kan av en del upplevas som på gränsen till feminin. Detta är herr Parfumistas upplevelse, så även om han uppskattar de fina råvarorna och den subtila kompositionen, så tycker han att den inte riktigt är han. Det tycker i och för sig jag som får sniffa in vågorna av doften. För det är en doft med stor men ändå inte påträngande närvaro. Patchouli Homme är i min värld en perfekt unisexdoft, den är otroligt välgjord, elegant och extremt hållbar under dagen. En doft som skulle vara ett bra val för vår blivande prins under den krävande morgondagen. Under ett sådant maraton gäller det att ha en doft som både är ytterst elegant och hållbar.

Betyg: 4+

torsdag 17 juni 2010

Histoire de Parfums - Tubereuse 3 Animale

Animale är den andra doften som jag provat på från Histoire de Parfums tuberose-trilogi. Vet inte hur jag ska börja men det känns som om mycket har gått fel i denna doft. Man har tagit i alldeles för mycket som med, mörka, mustiga och grova penseldrag i olja. Inte mycket som påminner om tuberose i Animale därimot en överdos av ertenell, ganska rikligt med tobak och lite gräs och honung känns det som, säkert en not från tobaken. Animale blir bara för mycket! Vill man ha en imortelldoft (erternellsläkting) så rekommenderas Annick Goutals Sables som trots sin ton av lönnsirap i sammanhanget känns verkligt finstämd. Kombinationen med tobak och tuberose har dessutom gjorts tidigare och på ett lyckat sätt av den amerikanska indieparfymören Liz Zorn i Tobacco & Tulle. Där är noterna inte kväljande och det känns att tuberosen lurar i bakgrunden.
Animale inleds enligt pyramiden med citrusnoter som bergamott, kumquat, mandarin och neroli. Den fasen verkar nästan hoppas över på min hud för jag hamnar tämligen direkt i mellanregistret med jasmin, tuberose, gräs och plommon.  Gräset är det som tonar fram på mig av det som nämns i denna fas. I basen hö, immortelle, trä, labandum och tobak. Som framgår ovan är det basen som tar över på mig väldigt snabbt.
Sammantaget blir Animale mörkt sirapsartad på mig och bara för mycket. Den har en unken, instängd karaktär som i det här tappningen inte blir särskilt spännande eller bra. Det finns instängda dofter där jag tycker om instängdheten tex Messe de Minuit även om den är av en helt annan typ. Säkert mixar Animale bra med någon annans hud, annars hade väl doften inte skapats. Men parfymören vill för mycket och allt blir liksom överdrivet och hysteriskt.

Betyg: 2

onsdag 16 juni 2010

Histoire de Parfums - Tubereuse 1 Capricieuse

Nu har jag äntligen provat två av det franska nischhuset Histoire de Parfums på många håll upphaussade tuberose-dofter (de är totalt tre i vad som kallas tuberose-triolgin). Först ska jag säga att den som gillar tuberose kan bli besviken på dofterna, tuberosen är bara en av flera dominanta noter och i Capricieuse känns ialla fall på min hud, varken den typiska tunga vita blomdoften eller den krispigt, tulpanbladsliknande grönhet som är typisk för tuberose. Capricieuse är skapad av Hdp:s parfymör Magali Senequier med inspiration från husets grundare Gérald Ghislain.
Efter allt jag har läst om tuberosetrilogin så var jag i och för sig beredd på att det inte skulle vara så tydligt med  tuberose i dofterna. Men jag hade istället väntat mig en annorlunda tvist i en tuberosekombintaion men det luktar bara som en normalbra, trevlig mainstream lättare floral-oriental enligt mitt tycke. Enligt vad som framgår av beskrivningen så är tuberosen matchad med iris, men det är inte heller den typiska irisnoten (= roten). Möjligen är det själva blombladen. Den mockanot som finns i basen tillsammans med mysk känns tydligt, noten associerar till mocka i ljusgrått. Av saffran som ska finnas bland toppnoterna känner jag ingenting men lätt av kakaopulvret i mellanregistret. Övriga omnämnda noter i Capricieuse är ylang-ylang (mellanregistret), bergamott och mandarin (bland toppnoterna).
Hållbarheten under dagen är sådär. Har märkt med andra Hdp-dofter att de fragmenteras snabbt på mig, kanske inte min hud och Hdp fungerar så bra ihop. Den bästa delen av Capricieuse är utan tvekan när basen fått sätta sig efter några timmar. Då känns doften hel på mig igen. Basen doftar på ett trevligt sätt en kombination av Carlssons klister och blomma.
 Av de två parfymer jag provat på i tuberose-trilogin så känns de lite som ett par hastverk, ger intrycket av att ha haft bråttom att komma först ut med dofterna i den nuvarande tuberose-trenden.
Sammanfattningsvis en ok doft med trevlig bas. Men eftersom recensionerna varit så bra så blir det ett ganska platt fall eftersom förväntningarna varit höga. Den är i min värld inte värd sina 130 EUR visserligen för generösa 120 ml, men det kan den definitivt vara för någon med rätt hudkemi för doften.

Betyg: 3+

måndag 14 juni 2010

Gratis medieträning i morgon

Bland annat jag kommer att prata lättsamt om parfym i TV4 Nyhetsmorgon klockan 9.15 i morgon tisdag. Håller tummarna att det går vägen den här gången, förra gången satt magsjukan p för framtädande. Och så gäller det för snabbprataren mig att tala låååååångsamt så att tittarna uppfattar i allafall något av vad som sägs.

Parfums de Nicolaï - L'Eau Mixté

L'Eau Mixté är Patricia de Nicolaïs senaste skapelse. Det är en fin, rund och gul citrusfruktdoft (citron och grapefrukt) som stöds av bland annat svartvinbärsblad, mint, kanel, vetiver, mossa och mysk i basen. I mellanregistret finns transparanta noter av jasmin och ros. De är bara stödjande, inte dominerande. Doften känns som en fin citrusdoft. Trots att grapefrukt är en viktig not så finns inte den kemiska ton som är typisk för dofter med grapefrukt tex YSL Baby Doll Paris och Hermès Eau de Pamplemousse Rose. Tydligen lyfter (har jag läst) vissa ämneskombinationer fram de kemiaktiga noter som naurligt finns i grapefrukt.
L'Eau Mixté är klassad som en unisexdoft och det är precis vad den är. Den slår inte över åt något håll. Även om den inte är så väldigt lik Goutals Eau d'Hadrien (Hadrien är torrare och har en lätt träig cypressnot) så är L'Eau de Mixté samma andas barn. Eleganta casualdofter. Kanske Mixté kan bli Hadriens efterträdare nu när, som det sägs, Hadrien har reformulerats sönder pga nya internationella restriktioner. Har inte testat någon ny Hadrien så jag kan inte säga säket om det är så, men det är troligt.
L'Eau Mixté är en mycket bärbar typisk sommardoft. Men citrusar gör sig enligt min mening lika bra på vintern då de lyser upp och dessutom sitter mycket bättre än i sommarvärmen. När jag provar L'Eau Mixté (ca 25% av ett provrör) sitter den ganska bra under dagen. Basnoterna känns sent på kvällen.

Betyg: 4

lördag 12 juni 2010

Ett favoritparfymhus

Som jag skrev häromdagen så gillar jag sedan tidigare Le Temps d'Une Fête och Vanille Tonka från Parfums de Nicolaï. Men distraherad av allt som frestar att prova har jag liksom inte kommit vidare med PdN. Förrän nu och jag är helt såld.

Patricia de Nicolaï är ett barnbarn till en av Guerlainerna och hon har utbildts på ISIPCA:s parfymskola och har sedan parktiserat under släktningen Jean-Paul Guerlain. Jean-Paul (som är blind sedan han var 16 år) har skapat otroligt många (säkert de flesta) av huset Guerlains dofter de senaste femtio åren. Huset Guerlain har det senaste decenniet i mångt och mycket kommersialiserats och många dofter "slätats ut". Något som kanske  Patricia förutsåg. Hon ville hålla kvar vid det klassiska franska parfymeriet och producera i liten skala till ett överkomligt pris. Tillsammans med sin man startade hon därför Parfums de Nicolaï 1989.
De första dofterna var Number One för dam, snabbt följd av den berömda Odalisque och storsäljaren New York för herrar. Hon har laboratoriet och producerar dofterna i en fabrik nära Orleans och använder stora mängder blommor från odlingar i Grasse. Patrica använder naturliga ingredienser till mycket stor utsträckning i sina dofter.

Dofterna är tidlöst eleganta, damdofterna mycket kvinnliga, lätta och subtila men håller ändå ganska bra under dagen. Inga märkvärdiga flaskor eller etiketter men det är ju inte det yttre en Nicolaï-fantast är ute efter. Något som jag också uppskattar är att PdN ger ut dofterna i 30 ml flaskor och att dessa inte är jättemycket dyrare per ml än om man köper en 100 ml flaska.

fredag 11 juni 2010

Romeo di Romeo Gigli

Det blev en grön doft idag, även om det inte är fråga om en riktigt grön chypre eller gräsdoft. Romeo di Romeo Gigli är en gammal favorit som jag faktiskt lyckades använda upp en 100 ml flaska av under vårar och somrar på 90-talet och under tidigt 2000-tal. När man återgår till en doft efter många års uppehåll så blir man ofta besviken därför att man "växt ifrån" doften eller att den reformuletats eller en kombination av detta. Men Romeo tycker jag fortfarande mycket om med sin speciella blommiga grönhet. Doften skapades av Sophie Labbe 1989 men den är ändå inte en typisk stor åttiotalsdoft utan den känns tidlöst modern.
Romeo inleds ganska skarpt med bland annat olika sorters citrusnoter, bergamott, basilka, magnolia, ringblomma och något så ovanligt som galbanum släktingen ferula asafoetida (dyvelsträck). Jag tror att det är den sistnämnda som bidrar till den skarpa öppningen, som en lite kryddigare, pudrigare galbanumnot (ungefär). Denna not finns kvar genom hela parfymens utveckling som går genom ett mellanregister av iris, apelsinblomma, ros, nejlika, freesia, liljekonvalj, jasmin och svartvinbärsblad. I denna fas är särskilt freesian tydlig för mig och konvaljnoten lurar i bakgrunden. Allt vilar på en bas av benzoin, sandelträ, irisrot och rökelsträ.

Grå-grön som vädret idag är precis den association som Romeo ger mig. Gröna blad mot en grå himmel och ett urbant inslag av grå asfalt. Romeo är definitivt en stadsdoft, det är inte den pastorala, lantliga grönskan man upplever i Romeo, utan det av staden kuvade gröna som tillåts blomma ut in park.
Sammanfattningsvis en ovanlig doft som passar utmärkt dagtid särskilt vår och sommar men även året om.

Betyg: 4

Kommentar maj 2011: Romeo är verkligen sin egen doft men den påminner i stil, ton och struktur en del om gröna dofter som Parfumerie Générales Papyrus de Ciane, Pierre Balmains Balmain de Balmain

Regn


Eklöv om våren Foto: Parfumista (c)
....och rusk bara hundägare i regnställ och paraply passerar utanför. Men härligt nog har jag tagit ledigt idag, den nytillkomna "helgdagen" med namnet "Kompensationsdag för den 6 juni" (tänk om samma princip kunde införas om julafton, första maj osv hamnar på en helg :) ) Men det kunde ha blivit ingenting istället, så det är bara att vara nöjd och glad.

Spöregn, sommar och ledigt brukar få många att hänga läpp. Men inte jag, perfekt parfymsniffar och -skrivarväder. Nu gäller det bara att komma i kläderna och välja SOTD (parfymnördsspråk Scent Of ToDay). Lutar åt något grön och skönt - grönskan är så vacker i regnet så varför inte matcha moder natur. Rapport kommer.. 

torsdag 10 juni 2010

Sökandet efter vackra parfymer

March på parfymbloggen Perfume Posse skrev härom dagen ett sådant tänkvärt, roande och träffande inlägg om utvecklingsfasen efter steget den totala parfymbesattheten. Hon har funnit att då infinner sig fasen med sökandet efter de vackra parfymerna, inte de avvikande och spektakulära som på nivån innan. Tror att jag också nått denna fas, min totala förtjusning i vackra, klassiska, konstfulla dofter från Parfums de Nicolaï kan nog ses som ett tecken på detta. Men fortfarande vill jag förstås då och då lukta (för att citera March, fritt översatt) "krypta, champinjon, bläck, maskros, en nymixad drink, en dag på stranden ..."
Mer och mer dras jag åt de små, fina penseldragen (en finstämd akvarell) jämfört med de stora, yviga och grova (en vild, färgmättad olja). Det finns parfymer som mycket påminner om varandra men de kan befinna sig i varsin av de två kategorierna.
Verkar som om länkningar inte godkänns så tyvärr har jag fått ta bort den länk till det intressanta blogginlägget som jag först lade här.

onsdag 9 juni 2010

Mycket på gång...


Foto: Herr Parfumista (c)

...just nu, presentköp,skolavslutningar, bjudningar osv. Här iallafall några parfym-snap shots:

*I nästa vecka händer (som det nu ser ut) något parfymspännande, återkommer mer om detta.

*Min långvariga favorit snart HKH Prins Daniel vinner kvinnornas hjärtan visar Expressens undersökning idag. Men vem hade trott något annat, han blir ett lyft för hela institutionen kungahuset. Bara ett orosmoln: Hur ser hans doftgarderob ut? Hoppas det inte bara är sportigt fräscht med hänsyn till det förflutna på gymmet.

*Håller på att prova några dofter från Parfums de Nicolaï. Är sedan tidigare helt fångad av Vanille Tonka och gillar också Le Temps d'Une Fête. De dofter jag nu provar håller samma höga standard. Love them all! Mer om detta längre fram.

måndag 7 juni 2010

Ett par favoriter

Mycket att göra i veckan så det blir inga längre utläggningar. Är just nu såååå förtjust i L'Artisans Nuit de Tuberose men så är jag ju också en stor tuberosefantast. Även Nasomattos Black Afgano är en favorit för tillfället, en helt motsatt doftgenre. Det blir aldrig som man tror - häromveckan skrev jag ett inlägg om vilka dofter jag kände för den närmsta tiden. Som så ofta blev det något helt annat. Men där har vi återigen tjusningen med parfymintresset - sinnesstämningen och omgivande intryck gör att allt planerat plötsligt kastas om.

lördag 5 juni 2010

Alltid oudsugen

Som läsare av gamla Parfumistans Blogg hos DV kanske minns så var jag sommaren 2008 väldigt ”oudifierad” och i princip färdig att överge det gängse västerländska parfymeriet. Men sedan splittrades intresset på andra dofttyper och ouderna blev alltmer sällan använda. 2009 var som jag tidigare skrivit om, året när oud slog igenom bland de större nischmärkena. Men det verkar på beskrivningarna som om det är ganska tama tolkningar i alla fall jämfört med Montales tidiga favoriter som Black Oud och Oud Cuir Arabie.  Montales senare ouder har i flera fall blivit snällare men jag ser det inte som någon nackdel, det finns otroligt fina dofter bland dem också och de passar en bredare publik. Rena oudparfymoljor à la virkesupplag och jord som cambodiansk och sioufi är herr Parfumistas favoriter medan jag föredrar de mer kvinnligt blommiga som burmesisk och singaporiansk. Attarer (blandningar) är också intressanta tex den saffranrika Rahil Blend från Arabian Oud.


När Amouages Epic i höstas triggade igång oudintresset igen så det var det alltså bara att damma av den lilla oudkollektion igen. Plötsligt låg jag helt rätt i tiden och nu tröttnar jag inte alls på ouder, de är så användbara och passar alla årstider. Även om stilen är likartad så finns det tillräckligt med nyanser för att skilja dem åt. Fick jag välja bara en parfymstil (horribla tanke!) så blev det definitivt oudbaserade dofter.

torsdag 3 juni 2010

Prada Infusion de Vétiver

Prada Infusion de Vétiver är skapad av Pradas husnäsa Daniela Andrier. Doften är egentligen klassad som herrdoft men i mitt tycker är det en klar unisexdoft. Mina väninnor som sniffade den från min handled gissade till och med att det är en damdoft.
När det gäller vetiver har min hud svårt när vetivern blir för tät och mörk och i mitt tycke mer herrig, typexempel MPG:s fina kultdoft Route Vetiver. För mig går gränsen någonstans vid Laliques Encre Noir (herrversionen).
Åter till Pradan: Doften är grön, lätt örtigt transparant. Den känns som en skalad vetiver, snarare från växdelar ovan jord en själva roten. Det finns en transparant spritsighet från vitpeppar och ingefära som ger en fräschör som inte är av typen "lakan som torkar i solen". Infusion de Vétiver är en mycket bra doft för sommaren som också passar bra i höst - en typisk "grå dräkt med krispig vit blus" doft.

Doften sitter medelbra, jag testade den på handleden med några rejäla sprits tidig kväll (i och för sig inte optimalt underlag, man ska vara nyduschad). Vid sänggående  vid halv två tiden på natten var doften fortfarande ofragmenterad. Men vid uppstigning vid halv niotiden var det ytterst få fragment kvar.
Även om Infusion de Vétiver är en bra doft så är den väldigt lik övriga Prada Infusioner. Basen i Infusion de Vétiver är Pradas herr Infusion så att man kan säga att Id V  i stort sett påminner om den doften men med vetiver tillagt. Så har man redan en annan Infusion så är det tveksamt om man behöver Infusion de Vétiver också.

Betyg: 3  (med reservation för den begränsade provningen och pga att doften inte är särskilt originell jämfört med övriga Infusioner)