Dagens herrdoft - Burberry London

Bild:Perfume Emporium.com
Burberry London for Men  skapad av Antoine Maisodieu 2006, tycker jag är en av de bästa herrdofterna på senare år. Har inte själv provat den men jag utgår ifrån hur den luktar på herr Parfumista: Super!
Londons ambrerande, träigt, kryddiga karaktär sägs spegla City of London. Mina assocciationer går istället till en sprakande brasa om hösten ute på den engelska landsbygden. Dimma, ruggigt och rått ute, varmt och mysigt med ett glas calva/whisky i skinnfåtöljen framför brasan. London har ett djup, ett mörker och en dovhet som tilltalar mig. Så ingår också en favoritkåda som opoponax i basen.
London for Men inleds med bergamott, kanel, svartpeppar och lavendel. Sedan en originell mix i mellanregistret: lädernoter, mimosa och portvin. Allt vilar på den härliga basen av gaiacträ, mossa, opoponax och tobaksblad.
Doften har mycket bra hållbarhet och sitter bra hela dagen. En lagom, inte påträngande närvaro runt bäraren. Passar både för weekend på landet och på kontoret. En blivande klassiker!

Rådfrågat Mme Dariaux...

Bild: Kulturbutik.se
...i dräktfrågan. Oraklet bakom den lilla stilguiden "Elegans" som jag rekommenderade som sommarläsning i juli gör inte frågeställningen lättare. Mme Dariaux påpekar nämligen att man måste se till den totala kostnaden vid varje större klädinvestering. Fungerar de skor/väskor/accessoarer man redan har? Eller tvingas man till kompletteringar?
Det de flesta fallerar på, inklusive undertecknad, är just skorna. Elegant dräkt eller klänning har införskaffats men skorna hänger inte med. Den känslan som infinner sig när man plötsligt inser detta, är inte upplyftande.
Ännu värre är det med män i snygga kostymer som helt abrupt avslutas nedtill med en limmad tusenkronorssko. Då är det bättre med bra skor och en billigare kostym.

Hotfullt

Bild: Whirlpool.se
Parfymkylen brummar ansträngt med ett hotfullt, lätt skramlande läte. Går den mot kollaps eller morrar den bara efter mer byte?

Kräftor

Bild:Wikipedia.com
Eau d´Hermès påminner mig om doften av nykokta kräftor. Dels dillen men även kumminosten som man ofta äter till liksom kryddade snapsar...

Användbara Eau d´Hermès

Bild: Perfume Emporium.com
Visste inte vad jag skulle ha för doft idag. I förvirringen grabbade jag tag i ett säkert kort, oavsett årstid eller temperatur: Eau d´Hermès, huset Hermès första doft. EdH skapades 1951 av den store Edmond Roudnistka (Femme, Diorissimo, Diorella, Le Parfum de Thérèse "postumt").
EdH är en unisexdoft men personligen tycker jag att den är mer feminin. EdH ger mig associationen av nystädat/nybäddat hotellrum i Frankrike. Vet ej varför, kanske har någon liknande doft funnits på något hotell där. Bland ingredienserna framträder på mig främst kummin. Det är en mycket fin, rund och mjuk kummin som känns äkta. Inte så där syntetisk som tex i Kingdom där den är tuff och rå. Den är tydligare och mer renodlad än Femmes kumminton. Citrustonen har en dragning åt den äldre, lite tyngre karaktären, som känns som inlagd citron.
I toppnoterna finns bergamott, citrusträ, lavendel, petitgrain, och salvia. I hjärtat följer sedan kardemumma,  coriander, kryddnejlika, kanel, geranium och jasmin. I basen kummin, labandum, björk- och cederträ, mossa, tonkaböna och vanilj.
Många och fint avvägda ingredienser. Diskretion och överhuvudtaget ingen skrikighet. Hållbarheten är bra trots att det är en Eau. Det förutsätter i och för sig att man sätter på sig en rejäl dos. Tidlös och mycket användbar.

Chyprens apokalyps?

Bild: Wikipedia
Anouchka som refererats i föregående inlägg är en välgjord doft enligt den gamla skolan. Varför skapas inte sådana här feminina "blow-outs" idag?
Det kan inte vara bara pga förbudet mot ekmossa (slånlav). Den kan tydligen framkalla allergi. Det går säkerligen att framställa den klassiska ekmossedoften syntetiskt, det gjorde man troligen -94 när Anouchka skapades. Möjligen kan det bero på att chypres är svåra för många att ta till sig och i dagens enorma doftutbud tar sig ingen tiden att lukta tillräckligt länge.
Min teori är att den lättillgängliga, urvattnade, kalkiga sk chypre som kommit under senare år är ett sätt att bli mer kommersiell - på gott och ont. Den är inte svår och liknar mängden mer och riskerar därför inte att ratas vid det kanske enda sniff som konsumenten tar per doft.

Dagens doft - Anouchka

Bild: Perfume Emporium.com
Måste tillstå att jag var sugen att bära Miss Dior Cherie idag igen, den lilla rackaren tycks ha besegrat mig till slut. Eller är det kanske parfymsnobben i mig som besegrats. Igår kväll hade jag vissa tankar åt att dagen skulle ägnas åt YSL:s Yvresse, jag har snöat in på glada dofter tack vare MDC.
Allt slutade istället med Révillions lätt fruktiga men mest blommiga chypre från 1994; Anouchka. Det är en glad, festlig, rundad doft med mycket kropp i. Den är i samma genre som Yvresse men tätare och mörkare i karaktären. En mycket feminin och elegant skapelse, raka motsatsen till gårdagens Lolita MDC.
Doften inleds med bergamott, coriander, gröna blad, apelsinblomma, persika och aldehyder. I mellanregistret följer nejlika, honung, jasmin, ros, orkidé, iris, tuberose och ylang-ylang. I basen ekmossa, ambra, mysk, cistus, ceder- och sandelträ och patchouli
Anouchka är mycket välkomponerad, balansen är fin mellan den stora mängden ingredienser. Den har en god hållbarhet under dagen samt en lagom närvaro i rummet dvs är inte påträngande men känns samtidigt av kringvarande personer. Passar på mottagning och annan fest men även i seriösa jobbsammanhang.