Minnen från ett kylskåp

Till dig som luktade på mina parfymer : Den aprikos/svarta förpackningen var Diors Dune en träig oriental med mycket vatteninslag som var så typiskt under tidigt nittiotal. Den påminner mig om tång, alg och vallmo. Den är en verklig favorit som jag måste prova någon dag igen. Den rosa/svarta var mycket riktigt Paris från YSL. Det är en verkligt fin doft med sina friska ros- och violackord, Det är en fräsch ros, inget gammalt instängt potpurri  (som i och för sig kan lukta bra i vissa dofter). För närvarande har jag bara en flanker av Paris, vårversionen från 2004 Paris Roses des Bois. Den är lättare och lite träigare samt har ett litet bärigt inslag också.
När det gäller fruktiga dofter, återkommer jag med ett inlägg lite längre fram. På rak arm rekommenderas Chanels Allure (som jag har på mig idag). Den är en fruktig blom-oriental som påminner mycket om Dune (fast D är träigare och vattnigare). Allure är doften man räcker sig efter när man inte vet vad man ska ha på sig. Den är alltid rätt, utom heta sommardagar.

Absolution

Vad skönt att jag nu kan lägga pinsamheten till handlingarna att jag tullade på fd svärmors tyngre dofter på det glada åttiotalet. Kul också att få reda på inriktningen på doftgarderoben idag. Laura tycker jag också om, den är lite av en signaturdoft för en väninna till mig. Den är en fruktigt (olika melonsorter), blommig doft med det inslag av vatten som är typiskt för de tidiga nittiotalsdofterna.  Hoppas att det finns något av det tyngre artilleriet också eftersom du har den hudtyp som passar i dofter från samtliga doftkategorier. Förutom de som nämns i inlägget 17/11 kan jag tänka mig att tex Samsara (Guerlain), Dior Addict eller Prada passar utmärkt. Eller varför inte en blommig chypre som Knowing (Estee Lauder).

Dagens doft

Idag drogs jag som en igel till Burberry Brit  Red som jag tidigare kommenterat. Jag gillar verkligen den lite syrliga tonen av rabarber som vilar på en lite brödig vaniljbotten, ungefär som vaniljbullar. Verkligen en skön doft en dag som idag med minusgrader och allt....

Dagens doft - By

Vet inte vad jag egentligen tycker om dagens doft By från Dolce & Gabbana 1997. Det är en typisk nittiotals gourmanddoft men med lite mer blommighet än normalt. By tillhör kategorin träiga orientaler. Den luktar lite fränt och "för mycket" på mig, i alla fall initialt. Den blir bättre och lättare och känns lite kall, när den kommit ned till mellan- och basregistren.
By är en agressiv doft som man absolut inte bör använda om man har minsta tendens till huvudvärk. Den kan säkert få den lättaste huvudvärk att blomma ut i ett migränanfall. Trots att den är så stark så sitter By bara hyfsat under dagen. I toppnoterna finns bergamott, mandarin, konvalj, cyklamen, i mellanregistret olika sorts liljor, orkide och cederträ. I basen sandelträ, kaffe, vanilj och mysk.
Sammanfattningsvis är By en doft jag måste vänja mig vid. Den passar bara "så där" på mig men jag tycker att doften i sig luktar rätt bra.

Dagens doft - Touch

Touch från 2000 är Burberrys första doft sedan man piffat upp och relanserat varumärket vid milleniets slut. Doften är ganska mainstream fast den faktiskt tillhör den lite knepiga gruppen gröna blomorientaler. Den är mycket lättare och modernare än Gala som jag beskrev häromdagen.  Idag är jag i komfort med Touch, den ska inte bäras i varmt väder för då blir den för söt, grönheten till trots.
Toppnoterna är bäriga/spritsiga med svartvinbär, tranbär!, rosépeppar och apelsin.  I mellanregistret, där jag nu befinner mig, finns jasmin, tuberose, liljekonvalj och persika. Tuberosen är väldigt urvattnad om man jämför med de tunga tuberossolitärerna som Fracas och Blonde. I basen finns vanilj (den orientaliska touchen), cederträ, hallon! (ovanligt med bär i basen) och lite ekmossa! Summa summarum har man blandat rätt friskt från olika doftkategorier med ett hyfsat resultat. Parfymen säges vilja understryka Burberrys "out-door" profil och det tycker jag den lyckas med. Den är inte så tung men har ändå så pass mycket kropp att den sitter kvar under lite tuffare väderförhållanden.

Dagens doft - L´Heure Bleue

Nu har Guerlains L´Heure Bleue skapad av Jaques Guerlain 1912 vandrat igenom registret ned till basnoterna. Min association till L´HB har alltid kunnat sammanfattas i mandel. Det är inte förvånande då estern heliotrope finns bland basnoterna. Heliotrope ska efterlikna mandel/vanilj och har också toner av blommor som lilja, nejlika och mimosa. L´HB är en ambrerad/pudrig blomoriental som man ska akta sig för att överdosera eller att bära i för varmt väder. I toppnoterna finns bergamott och på den tiden det djärva inslaget av anis. I hjärtat finner man bla nejlika, ros och apelsinblomma. I basen vid sidan av heliotrope, iris, viol, vanilj och mysk.
L´HB är föregångaren till den än mer legendariska Mitsouko (1919) och dofterna har vissa likheter utöver den karaktäristiska Guerlainbasen. Flaskorna är likadana för båda dofterna och med sina kommatecknade hörn, säges de markera början och slutet på första världskriget. Namnet L´Heure Bleue har parfymören inspirerats av från den stund efter solnedgången då himlen färgats mörkblå men stjärnorna ännu inte börjat synas.

Melankoli

Idag på luciadagen är det precis ett år sedan en till oss närstående hund med ålderns och sjukdomens rätt, trädde in i de sälla jaktmarkerna.  På morgonen visste vi inget men vid lunch ringde mannen som engagerats i frågan. Men även om det är obehagligt så får man tänka på all glädje man haft av hunden under alla år, man måste löpa linan ut och skapa trygga förhållanden in i det sista. Lätt för mig att säga som slapp vara med men självklart hade jag ställt upp om det varit nödvändigt.
Det konstiga var att jag på morgonen hade satt på mig den parfym som anses vara väldigt melankolisk och som vissa tom känner sig nedstämda av: L'Heure Bleue. Idag ett år senare bär jag också L´HB som en tribut till B och hennes kamrat A som vilar sida vid sida på sin kära jaktmark där de haft så mycket skoj tillsammans!
Återkommer med kommentarer om L´HB när den fått falla ut lite mer.