Puredistance - Antonia

Bild: Hotel Sacher Wien,

foto: Gryffindor, some rights reserved (cc), Wikimedia Commons

For an (swe)english version of this review, just scroll down to the previous post.

Så till det sista av mina Puredistanceprover, Antonia, precis som 1 skapad av Annie Buzantian. Efter att ha testat M (på herr Parfumista) och 1 på mig själv och blivit besviken,säkert på grund av de höga förväntningar som skapats genom alla entusiastiska reviewer på diverse bloggar och forum, så väntade jag mig inte så mycket av Antonia. Men den visade sig i alla fall vara mer än de (i sammanhanget) lågt ställda förväntningarna. De allra första intrycken är lite skarpt och grönt. Men sedan känner jag en mjuk, fin och mer rundad version av Balmains Vent Vert, inte den senaste versionen utan den innan dvs Calice Beckers från 1990. Efter Vent Vert-fasen inträder ett lite krispigt stadium med gula lökväxter som påskliljor och tulpaner. Även om inga sådan noter nämns i doftpyramiden så är det intrycket som förmedlas. När det gäller den angivna irisnoten så finns inget av det morotsaktiga som ingrediensen oftast ger, själv skulle jag ha tippat på att det är själva blomman som ingår i Antonia. Antonia påminner här en del om Annick Goutals Heure Exquise, fast jag upplever HE som något mörkare och tätare. Det gröna i Antonia fortsätter ända ner i basnoterna och på vägen finns också stråk av vita blommor. Det finns tyvärr, när doften nått basnoterna eller kanske börjar det redan någonstans i mellanregistret, en dissonant not som påminner om ett, som tur är, dyrt lyx-tvättmedel. Det är det enda negativa som jag har att säga om Antonia. Tyvärr ökar irritationen ju mer Antonia tonar ned. Det ska trots allt vara en hyperexklusiv doft och en sådan förknippar man inte med tvättmedel, även om herr Parfumistas spontana kommenter var att "det luktar tvättmedel men ett exklusivt sådant".

Antonia är för mig en ljusgrön doft med accenter av ljust gult. En glad påsk och vårdoft med substans. Håller mer än hela dagen utan att fragmenteras på huden och har en lagom projektion. Välbalanserad där noterna flyter i varandra, med god kvalitet i ingredienserna. Elegant och bärbar dagtid, perfekt för eftermiddagsthe på Hotel Sacher. För att uppnå liknande effekt men UTAN tvättmedelsnot och till en lägre investeringskostnad, prova just AG:s Heure Exquise EDP. Till Antonias försvar ska sägas att den kräsnäsade herr Parfumista tycker att Antonia är bättre än HE.

Betyg: 3 + (hade det inte varit för tvättmedelsnoten hade det blivit 4)

Noter: Ylang-ylang, jasmin, ros, irisrot, geranium, murgröna, vanilj, vetiver.

Puredistance - Antonia (english version)

So for the last of my Puredistance samples, Antonia. Antonia is just as 1 created by Annie Buzantian. After testing M (on Mr. Parfumista) and 1 on myself  I was a bit disappointed, probably because of the high expectations created by all the enthusiastic reviews on various blogs and forums. Therefore I didn't expected much by Antonia. But it turned out to exceed my low expectations. The very first impressions are a bit sharp and green. But then I feel a soft, delicate and more rounded version of Balmain Vent Vert, not the latest version but the prior, ie Calice Becker 1990. After the Vent Vert-phase a crunchy stage occurs with the yellow bulbs as daffodils and tulips. Although no such notes are mentioned in the fragrance pyramid, it's the impression conveyed. In the case of the given iris note, there are nothing of the carrot-like smell that most often is associated with this ingrediens. I guess that it is the irisflower and not the root which is part of Antonia. Antonia recalls to some extent Annick Goutal Heure Exquise, though I feel that H E is slightly darker and denser. The green of Antonia continues down to the basenotes and on the way there are also streaks of white flowers. Unfortunately, when the smell reached the basenotes, or perhaps it starts already somewhere in the middlenotes, a dissonant note occurs, reminiscent of one, luckily, expensive luxury detergent. This is the only negative that I have to say about Antonia. Unfortunately, the irritation of this note increase, the more Antonia dry down. Antonia is a hyper-exclusive fragrance and I don't think parfumeweares like that their expensive fragrance reminds of detergent, even a luxary one. Mr. Parfumistas spontaneous comment also was "it smells like detergent but an exclusive one".

For me Antonia is a light green scent with accents of bright yellow. A happy Easter and springperfume with substance. Does more than the whole day without fragmenting on the skin and has a moderate projection. Well balanced with notes flowing into each other, with highquality ingredients. Stylish and wearable daytime, perfect for teatime at the Hotel Sacher. To achieve a similar effect but WITHOUT the note of detergent and at a lower investment cost, try AG Heure Exquise EDP. To Antonias defense should be mentioned that the picky Mr Parfumista think Antonia is better than H E.

Rating: 3 + (had it not been for the detergent-note it had been 4)

Notes: Ylang-ylang, jasmine, rose, orris, geranium, ivy, vanilla, vetiver. 

Puredistance - 1 (briefly)

A summary of yesterday's post about Puredistance 1.
A well-balanced scent that reminds me of a tame version of Lalique Flora Bella. So I stick to Flora Bella.

Rating: 3

Puredistance - 1

Foto: Parfumista (c)

Det österrikiska/holländska lyxhusets doft 1 är precis som övriga från huset mycket omskriven och hyllad i bloggar och kommentarer. Antagligen har jag någon allvarlig olifactorisk defekt eller också är det en någon slags hype som haussar upp doften mer än vad den enligt mitt tycke är värd där man triggar varandra i berömmet. 1 inleds mjukt, sammetslikt, vitt blommigt. Herr Parufmistas kommentar: "Liljekonvalj, luktar inte tantigt, rätt trevlig". Några timmar senare tycker han att den är en ok, lite mysig doft. Och jag då:  En not jag kan känna förutom mjuka, vita blommor, är tydliga svarta vinbär, annars flyter noterna in i varandra på ett sömlöst och välbalanserat sätt. Och så fortsätter 1 tills dagens slut. När toppnoterna, som är det mest intressanta, har tonat ut, övergår 1 till slut i en diskret ganska myskig bas. Projektionen är nära då det är frågan om ungefär motsvarande parfymstyrka och 1 kan absolut inte störa någon i omgivningen utan finns där som en andra hud.

Redan från starten är det något som jag så väl känner igen fast i en mjukare, mer diskret, elegantare och mesigare form. Efter ett par timmar kommer jag till insikt: 1 har stora likheter med Bertrand Duchaufours Flora Bella för Lalique, fast FB är förstås kusinen från landet i sammanhanget. FB har större projektion, är mindre slipad men enligt mitt tycke mer intressant än 1.

Kanske är jag extra hård mot 1 då jag inte tycker att den lever upp till de förväntningar som alla hyllningar har skapat. Hög kvalitet men för mig ointressant. Flora Bella tilltalar mig mer.

Betyg: 3

Noter: Tangerin, neroli, svarta vinbär, ros, mimosa, magnolia, jasmin, ambra, vetiver, mysk

By Kilian - Incense Oud

Bild: Frankincense from Yemen,

Foto: snotch, some rights reserved, Wikimedia Commons

Det blir en sakral inledning på Påsken. Incense Oud är den tredje i By Kilians orientaliskt inspirerade serie Arabian Nights. Incense Oud är enligt de flesta källor skapad av Sidonie Lancesseur, enligt andra av Calice Becker som skapat de flesta av By Kilians och så även de första två dofterna i Arabian Nights.

Incense Oud inleds med milda och runda rökelseträ noter, de är inte så starka, skarpa och offensiva som i exempelvis Montales Full Incense eller Comme des Garcons Avignon. Men mitt allra första intryck är för några microsekunder faktiskt något från öppningen i Teo Cabanels Alahine !. Jag känner också en lagerbärsliknande ton bland rökelseträet och en mjuk kådighet. I den andra delen av Incense Oud är det trä och patchoulli som dominerar balanserad med ros på ett så subtilt sätt att den bara anas som en stödjande not. Visst har Incense Oud likheter med sina föregångare i Arabian Night serien Pure Oud och Rose Oud, även om dessa faktiskt som namnen äger innehåller oud. Basen i Incense oud har likheter med den i Pure Oud, minus oud, läder och gummiartade "tuffa"noter. Till exempel den lagerbärsliknande noten känner jag igen från Pure Oud. Kan tänka mig att Pure Oud utgör basen i serien runt man varierar övriga dofter. Reviewer av Pure Oud och Rose Oud kommer längre fram.

För mig är Incense Oud en sofistikerad rökelseträdoft men ingen ouddoft. En sådan där mörk, hemilghetsfull parfym i genren incense-patchoulli-mörk ros-oud-kådor-ambra-musk som är min absoluta favoritgenre av doft och som gör att jag inte kommer igång med vår och sommardofter hur mycket jag än vill!

Vad jag hänger upp mig på i Incense Oud är att man kallar den oud även om jag inte känner någon oud och ingrediensen heller inte finns angiven i notförteckningen. Kanske är det som Elena på bloggen Perfume Shrine spekulerar: Att man lagt in ordet oud av rent marknadstekniska skäl, för rida på slutfasen(?) av oudtrenden se http://perfumeshrine.blogspot.com/2011/02/by-kilian-incense-oud-fragrance-review.html. I min värld är Incense Oud istället en typisk mukhallat dvs en blandning, som kan innehålla oud men inte behöver göra det. Så den borde alltså heta Mukhallat Incense.

Sammanfattningsvis är Incense Oud en mild, rund, sammetsmjuk och diskret doft med liten projektion. Det är en doft som bäraren njuter av för sig själv. Passar utmärkt både i formella och informella sammanhang, helt enkelt en mycket användbar doft. Värd att prova även om man redan har en typisk rökelseträdoft, Incense Oud har sin egen tvist på temat. Enda negativa är att Incense Oud har en, i mitt tycke, för liten projektion.

Betyg: 4

Noter: Kardemumma, peppar, ros, geranium, grapefrukt, papyrus, cederträ, patchoulli, rökelseträ (incense), sandelträ, ekmossa, labdanum, mysk,

Påskdofter

Foto: Herr Parfumista (c)

Nästan varje år har jag skrivit om påskdofter precis innan påsk. Påskdofter finns i olika doftfamiljer och olika år, känner jag för olika typer. Vissa år är det gröna och lökiga dofter som ger associationer till påskens blommor, andra år tar den sakrala känslan över med rökelsedofter och vissa år dominerar dofter med draging åt godishållet. Förra året var det den senare kategorin som gällde för mig med Montales White Oud som paradnummer, det finns en mashmallowsliknande not i WO. För att variera påsktemat något lämnar jag i år förslag på passande dofter i respektive kategori.

Sakrala dofter (incense)

Incense Extreme (Andy Tauer): Hög, ljus, kall och klar rökelse.
Messe de Minuit (Etro): Rökelse med smått abnorma undertoner.
Avignon (Comme des Garcons): Katolsk mässa, en masse.

Grönt, krispigt, lökiga dofter

Chamade (Guerlain): Hyacint och krispiga lökväxtblad.
Vent Vert (Pierre Balmain): Grön, stram galbanum.
Parfum Subtil (Salvatore Ferragamo): Krispiga, kyliga, tulpaner.

Dofter med godisnoter

Havana Vanille (L'Artisan Parfumeur): Romindränkt vanilj.
Angel (Thierry Mugler): Mörk choklad tillsammans med patchoulli.
Nina (Nina Ricci): Kanderat äpple.

Vilka dofter känner du för inför Påsken?

Glad Påsk till alla Parfumistor!

Parfums DelRae – Emotionnelle

Foto: Melon, Gaetan Lee, (some rights reserved)

Wikimedia Commons

När jag först duttar på Emotionnelle ur provet undrar jag om parfymören, den store Roudnitskas son Michel, vill spela bäraren ett spratt. Jag var i och för sig beredd på att det skulle lukta rutten melon/kemiskt schampoliknande efter att ha läst ett antal reviewer. Och ja, på mig doftar den övermogen, på gränsen till rutten gul melon, däremot känner jag ingen överdos av något kemiskt. Övermogenmelonfasen fortsätter minst hela toppnoternas utveckling. Lite längre in i doften i mellanregistret, känns det som pastellfärgade, halvsega, små runda pastiller. En doft som jag så väl känner igen från något sådant godis men just nu inte kan precisera vilken produkt det rör sig om. Vissa små påskgodisägg kan smaka något liknande den här doften. Det finns också en blommighet med bland annat viol som skymtar fram. När doften börjar närma sig basnoterna blir den melonigt myskig, först känns det lite spretigt på något sätt men sedan rundas melonen och mysken av mot varandra och bildar en riktigt trevlig harmoni. Nu känns också små stråk av på gränsen till rutten melon och en not som jag förknippar med omogen banan. Den noten kan jag också känna i Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss även om den doften har en mer elegant utstrålning än Emotionnelle.  

Emotionnelle kräver sin bärare och den behöver antagligen fler provningar än mitt prov kan leverera för att jag helt ska komma underfund med doften. En originell och glad doft med en melonnot som känns ganska äkta, rund och fullmogen till skillnad mot den typiskt kemiska aqua-melonen som finns i så många fräscha dofter. Passar dagtid främst vår och sommar men kan även pigga upp den mörkare årstiden.

Betyg: 3

Noter: melon, tangerin, bergamott, irisblad, viol, jasmin, katrinplommon, ylang-ylang, cederträ, vetiver, kryddpeppar, vanilj, kanel, ambra, labdanum, honung.

Passande klassiker 4 (4)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

Så till det trevliga: Nedan ett urval klassiker som passar mig bra (vissa superbt) och som jag alltid trivs i.

Angel (Mugler) Högre makter har varit nådiga! Jag har turen att passa i Angel. Det är så härligt att få krypa in i Angels värme en gråkall dag om vintern.

Coco (Chanel) Har skördat mycket beröm i denna barockinspirerade skönhet. Tankarna går till päls, broderier på silkessammet och stora juveler. Också en vinterfavorit.

Fracas (Piguet) Tuberosernas drottning, ett andra skinn på mig. Föregångaren till moderna tuberosedofer som Carnal Flower och Tubèrose Criminelle. Fast Fracas är minst lika modern, den är tidlös!

Poison (Dior) Denna giftiga, fantasifulla kryddigt fruktiga oriental passar mig bra året om. Diorbasen slår aldrig fel.

Parfum d’Peau (Montana) Den här är svår precis som Fracas. På mig ingår den en slags kemisk förening med huden och övergår i en ny dimension. Har man turen att passa i den är den, liksom Fracas, gudomlig Parfum d’Peau är en stor, varm men ändå kylig, blommig, lätt lädrig, åttiotalschypre.

Cabochard (Grès) Denna höga, träigt lädriga chypre känns ren och befriande i dagens fruktigt blommiga doftdjungel. Maskulin och befälstagande.

Eau d'Hermès (Hermès) Denna kryddiga Eau vinner i längden. Den är alltid rätt och elegant. Som en Hermèsscarf.

Vilka är dina klassiska pärlor?

Kommentar 2011: Måste bara ha Parfum d'Peau någon dag. Herr Parfumista tjatar ofta om den.

Passande klassiker 3 (4)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

Vid sidan om besvikelserna i förra inlägget, finns en del klassiker som passar hyfsat alternativt glänser till under vissa förhållanden men kan bli en mindre katastrof under andra omständighter. Den här listan är svår att ta fram, den kräver ett ärligt rannsakande och bort med alla önsketänkanden.

1000 (Patou) Fin aldehydisk blomparfym med den exklusiva osmanthusblomman i centrum. Blir aldrig mer än normalbra på mig trots en lovande öppning på doften.

Boucheron (Boucheron) I sig en fin doft som luktar gott på flaskan men blir tråkig på mig. Finns ett litet spår av Oscar i doften, något som irriterar mig.

Panthere (Cartier) Även om den har en trevlig plåsterton i sig så finns även här lätta spår av Oscar som irriterar. Doften är också för damig för mig.

Nuit de Noel (Caron) På mig blir den bara en typisk tjugotalsdoft men utan något extra. Känner inte mycket av julkryddorna. Kan bero på att jag testat Edt-version. Parfymkoncentrationen är säkert något helt annat.

Jean Louis Scherrer (Scherrer) Denna eleganta, gröna chypre kan spela bäraren (och har spelat mig) otäcka spratt. Varning för överdosering!

Bandit (Piguet) Vill så klart att denna tuffa läderchypre ska smälta in som ett andra skinn. Men det gör den inte utan den lägger sig liksom lite utanpå. Mycket känslig för störningar i kroppskemin, typ infektioner. Men så är den också en oberäknelig chypre.

Aromatic Elixir (Clinique) Denna örtigt kamomilliga chypre tycker jag bra om. Men den tar ett steg längre på många andra som bär den.

Vilka är dina oberäkenliga klassiker?

Kommentar 2011: Numera är det bara Bandit och 1000 som får en chans ibland. Övriga prover är slut och inte ersatta eller i det fall det fanns en flaska så har jag den inte kvar heller. Vill ha säkrare kort en så här.

Passande klassiker 2 (4)

Foto: Pafumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

Tyvärr passar jag inte i någon av nedanstående stora kreationer:

Mitsouko (Guerlain) Hur mycket jag än vill passa i denna persiko-trä-chypre så funkar den inte. Men alla andra Parfumistor verkar den passa på …

Shocking (Schirapielli) Luktar kryddig ros på flaskan men enligt herr Parfumista doftar den på mig damträff på Svalnäs.

L’Air du Temps (Ricci) Får mig att känna mig som den framlidna brittiska drottningmodern- wanna-bee.

Oscar (de la Renta) Passade (?) för tjugofem år sedan men luktar i dag som om (återigen enligt herr P) farmor stigit in i bilen.

L’Heure Bleue (Guerlain) Vem vill inte passa i den blå timmens melankoliska doft? Så fin på flaskan men blir tant applicerad på mig.

Chanel No 5 (Chanel) Tyvärr, tyvärr, på mig luktar denna klassikernas klassiker parfymbutik. Den blir liksom bara en doft.

Rose Absolute (Goutal) Denna rena rosendoft slutar tyvärr bara i ett potpurri på mig.

Vilka är dina klassiska besvikelser?

Kommentar 2011: Har gjort mig av med de flesta av dessa prover eller om det fanns en flaska. Den enda som jag fortfarande kämpar med är Mitsouko, någon enstaka gång har den som helhet blivt bra på mig. Vanligen doftar toppnoterna bra men sedan....Chanel No 5 har jag närmat mig igen och nu passar den riktigt bra även om  Eau Premiere passar bättre...L'Heure Bleue finns förstås kvar som referensrör men jag försöker inte ens testa den mer.

Passande klassiker 1 (4)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

En sann Parfumista vill såklart passa i de stora klassikerna. Så idealisk är dock inte verkligheten och faktum är att jag generellt sett passar sämre i klassiker än i dofter av mer modernt snitt. En faktor som inverkar tror jag är att de moderna dofterna har väldigt hög andel syntetiska ingredienser som dessutom tagits fram för att passa många olika kroppskemier. Vidare har många klassiker reformulerats och man har bytt ut ursprungliga ingredienser mot sämre kopior.

Vissa klassiker har jag kämpat med till vansinne för att få att passa och till slut givit upp. Testat olika dosering, vid olika årstider osv men med samma nedslående resultat.

I några inlägg framöver kommer jag att ta upp några som inte passar mig, några som är neutrala och slutligen några som passar. Jag sätter tidsgränsen för klassiker någonstans kring tidigt nittiotal och lämnar de som kommer senare – nutida klassiker – därhän. Just nu i alla fall …

Betyg på dofter (rating)

Testredskap  Foto: Parfumista (c)

Informationen i det här inlägget har jag också lagt på en fast flik (se bloggens huvud) så att det går snabbt att nå ratingkriterierna för dofterna.

När jag beskriver och utvärderar en doft i en review så avslutas det hela med ett sammanvägt betyg. I ratingen väger jag samman komponenter som: Kvalitet på ingredienser, hållbarhet på huden, balans i kompositionen, originalitet, om doften har en intressant utveckling under dagen, om doften stimulerar fantasin och känns intressant, om doften är prisvärd, om doften är en överaskning eller besvikelse. Sammantaget ger det en subjektiv bedömning utifrån de erfarenheter och kunskaper som jag ackumulerat under flera decenniers parfymintresse.

Betygsskalan (ratingen)

5. Exellent doft. Något utöver det vanliga, kanske redan en klassiker eller en blivande klassiker.
4. Mycket bra doft.
3. Bra doft. Fullgod, det vill säga inga hinder från att köpa doften om man gillar den.
2. Mindre bra. En doft som inte håller måttet fullt ut. Inte köpvärd för mig.
1. Dålig, en doft som underpresterar.

Ett sifferbetyg kan följas av ett "+" om doften ligger mitt emellan två betyg. Det kan vara vissa aspekter som gör att doften till viss del förtjänar ett högre betyg, till exempel hög kvalitet i ingredienser och fin balans i en i övrigt tråkig och inte så originell doft.

Jag har märkt att det gått inflation i min betygssättning av dofter, en 3:a är ju faktiskt en normalbra doft som är helt ok. Ändå har jag sällan satt en 3:a. Enligt normalfördelningen borde de flesta betygen också vara en 3:a. Urvalet av de dofter som jag skriver om är i och för sig främst 3 och uppåt, för det mesta lyckas jag undvika att beställa prover som hamnar i kategorin 1-2.

Därför kommer jag att den närmaste tiden gå igenom och revidera min rating av dofter i reviewerna i Parfumistans blogg (men inte i Parfumistans dagbok) och försöka hålla mig strikt till skalan enligt ovan.

Inga vårkänslor....

Vårtecken, foto: Herr Parfumista (c)

Trots att våren äntligen är här så lyser längtan efter vårliga dofter med sin frånvaro. Inte ens mina trevliga gröna, som är ett bra sätt att inleda våren med, lockar. Nej jag framhärdar i mörka rosor, ouder, gourmander och kryddiga kreationer. Efter helgen får det vara nog. Nästa vecka är det jag som kommer att tvångsparfymera mig i för årstiden mer "passande" dofter. Kommer jag bara på spåret så är jag nog snart på banan. Och det går ju alltid att smyga in någon dag då och då med en mörk och dramtisk doft-skönhet.

För att påbörja den mentala omsvängningen har jag så smått börjat fundera på vilka jag ska prioritera. Chanel No 19, Annick Goutals Heure Exquise och Vero Kerns Onda står på menyn i den gröna gruppen. Hermès Amazone, MPG:s Magnolia Pourpre och Annick Goutals Quel Amour! lockar i den ljust blommiga gruppen. Se där, "lockar", allt är precis som när det gäller det mesta annat bara en fråga om att ändra mindsetet. Och så är jag sugen på  Pradas Infusion d'Iris, Les Nereides Musc Samarkand och Serge Lutens Sa Majesté la Rose, obs; ljus och grön ros.

Nu vet jag...(2)

Foto: Parfumista (c)

Läste någonstans, tror att det var i en tråd på Basenotes, att doftgurun/forskaren Luca Turin och hans fru Tania Sanchez, när de skrev The Guide, har sniffat och bedömt alla dofter på sticka. Man kan förstå att de inte inom rimlig tid ska ha hunnit testa och utvärdera över tusen dofter och dessutom utgör doftstickan en neutral arena. Varje människas kemi påverkar mer eller mindre en doft och på så vis är testmetoden med stickor mest rättvisande. Däremot är det, som skribenten framhöll i tråden vissa dofter som inte kommer så bra till sin rätt, dofter som kräver en mix med hud för att riktigt blomma ut. Det kan vara förklaringen till att de dissar vissa dofter/dofthus som andra i andra sammanhang håller högt. Exemel på dofter som får lägsta betyg i The Guide är de från Sisley och Mona di Orio. Monas dofter är enligt min mening typiska "skinscents" som kräver interaktionen med huden för att verkligen bli något.

Parfums DelRae - Amoureuse

Døtrene Benzon

Målning av Peter Severin Krøyer, 1897

Trapholt kunstmuseum, Danmark

Den här gången har jag sparat det bästa til sist: Storblommiga, krämiga Amoureuse är det amerikanska parfymhuset DelRae:s första doft. Även den är precis om de tidigare i veckan reviewade Début och Bois de Paradis skapad av Michel Roudnitska.

Amouresuse är härligt, stort amerikanskt storblommig samtidigt som den har en lagom täthet som gör att den inte blir påträngande. Många som kommenterar den anser att den kan bli för stor men jag tycker att den är precis lagom, och kinkige herr Parfunista har inte klagat på någon överdosering så..... Amouresuse inleds med en kardemummanot som på mig följer med även ned i mellanregistret. Även fruktigheten från tangerinen i toppnoten följer med mig in i hjärtat där härligheter som tuberose, jasmine och lilja (tahitisk ingefärslija vad nu det är) döljer sig. Liljan här känns ganska lätt, lite kripig som om de gröna bladen också extraherats. I mellanregistret skapar dessa noter tillsammans en ny dimension, något som känns som papper i kombination med pion i en krämig textur, som om det vore en bodylotion ungefär. Kanske är det honungen i basen som ger den effekten. Honungen, kanske i kombination med det varma sandelträet ger också en härlig bivaxliknande not som varar väldigt länge. Amoureuse är för mig en varm, lite blåsig, solig högsommardag med klarblå himmel. Precis som på bilden med de små flickorna längst upp.

Jag som så ofta brukar finna likheter med andra dofter hittar inga ordentligt lika. Amoureuse har en känsla och något i innehållet som påminner om Annick Goutals Passion. Flera nämner också Vivienne Westwoods Boudoir och visst finns vissa likheter i starten men Boudoir är mycket kraftigare, mörkare och lortigt animalisk. Då jämför jag med orginalforumlan, jag vet inte hur nuvarande Boudoir dofter, den ska vara ganska olik så det är möjligt att Amoureuse påminner om den. En del nämner också en lortighet i Amoureuse men jag finner inte de noterna utan tycker att Amoureuse är ganska frisk, det är nyutslagna, krispiga blommor.

På mig är Amoureuse mjukt rund, solig och helt underbar! Jag har turen att den, till skillnad från Début, minglar bra med min kemi, något som  i och för sig dofter med tuberose brukar göra.

Betyg: 5

Noter: Kardemumma, tangerin, tuberose, tahitisk ingefärslilja, jasmin, sandelträ, cederträ, honung och mossa.

Parfumerie Générale - ett favorit parfymhus

Ett av de hus jag uppskattar allra mest, även om vissa dofter kan bli lite av en repetition, är Parfumerie Générale. Men vilka hus repeterar inte sina framgångsrika doftbaser? Konstigt nog har det blivit väldigt få reviewer under åren men det ska jag råda bot på och lägga in en PG review då och då. I (arbets)veckan som gick gjorde jag en djupdykning bland mina PG-prover och märkte att jag uppskattar dem än mer än tidigare.

Så här såg veckan ut:

Måndag i Intrigant Patchouli, veckan behöver en mjuk och komfortabel start. Fin patchtolkning med spritsig ingefära i toppen och lagom med ambra i basen.

Tisdagen fortsatte i lite ljusare men där med inte sagt särskilt klena doftnoter. Ett försök att locka fram våren i den örtiga, citrusblommiga på min hud extremt hållbara Yuzu Ab Iratio gjordes men slutade med snöfall.

Onsdag: Jag gav upp för kylan och beslöt att trösta mig och krypa in i underbara Cuir d'Iris. En av de finaste läderdofterna på marknaden enligt mitt tycke.

Torsdag, nytt försök att lätta upp med L`Eau Guerriere. Får inga associationer till en vattenkrigare, för mig är det här en meditativ och lugnande bark, rökelse och tvålig kanel doft.

Lite stil och klass inför helgen, fredag i den kryddigt, träiga jasmindoften Drama Nuui. Elegant och nedtonad med en varm sandelträbas som i kombintaion med jasminen ger ett chai the liknande intryck.

Alla dofterna ovan ligger i betygsskalan 4+ till 5, bra kvalitet samt att Pierre Guillaume står för sin egen stil. Och jag gillar den stilen...

Parfums DelRae - Bois de Paradis

DelRae:s mörkt fruktiga, träiga oriental Bois de Paradis tog enligt "buzzet" Michel Roudnitska två år och över trehundra testformler att utveckla. Och visst känns det att det är en välgjord doft med bra kvalitet på ingredienserna. På sticka doftar BdP fantastiskt, en underbar, mjuk cocosliknande nyans från sandelträ är tydlig. Tyvärr uppstår inte samma mjuka harmoni på min hud, utan doften blir mer fragmenterad och den cocosliknande noten uteblir. BdP är grovt beskriven, mörka frukter, kanel och viss annan kryddighet samt bär över sandelträ. Det är ett mjukt och rent sandelträ, det är inget skarpt och heller inget pepprigt i sandeltränoten, något som ibland är fallet. På mig blir de mörka frukterna och bären tyvärr något för söta. Doften förmedlar intrycket att vandra i en mörk, förtrollad sagoskog, färgmässigt associerar jag BdP till en mörk ametist.

Även om BdP är varmare, sötare och mycket kvinnligare så finns det något som påminner mig om YSL:s Nu EDP. Detta något är förstås sandelträet. Båda dofterna har också en lätt "kittig" kvalitet, tydligare i Nu men märkbar när BdP sitter på stickan. BdP sitter bra på mig under dagen och lätta spår finns kvar sent på kvällen.

Betyg: 4

Noter: Citrus, ros, blåbär, fikon, kanel, kryddor, trä och ambra

Noter:

Parfums DelRae - Début EDP

Foto: Herr Parfumista (c)

Det exklusiva amerikanska parfymmärket Parfums DelRaes Début är en grönt blommig doft skapad av Michel Roudnitska son till, ja just det, den STORE Edmond Roudnitska.

Début är en riktig sen-vårdoft och den ger mig associationer till nyss utslagna ljusgröna blad en solig och varm vårdag, en sådan där dag när man får ett utbrott av pollenallergi. Début innehåller bland annat liljekonvalj. Kombinationen en Roudnitska + liljekonvalj väcker förstås förhoppningar om en återupprättad Diorissimo, någonting mer likt originalet än vad som säljs som Diorissimo idag. Men den förhoppningen kommer på skam. Visserligen finns tidigt i Début en konvaljnot som är väldigt lik Diorissimo i versionen innan nuvarande (rosa kartong) och kanske även nuvarande (vit kartong), har inte luktat tillräckligt på den senaste. Men sedan försvinner den in i en mix av soligt ljusgröna med dragning åt ljugula, vårvarma noter. Lindblomma är en tongivande not och jag tycker också att det finns något som påminner om fläderblommor och lime i doften. Det finns också ett ganska stort inslag av varm citrus i Début. På mig blir doften väldigt badskumslik och en lätt kemisk nyans får tyvärr ett visst genomslag. Herr Parfumistas kommentar om Début: "Luktar lite nytorkade lakan, inget speciellt". Début är, när den lämnat toppnoterna rätt linjär.Hållbarheten under dagen är, som när det gäller flera av DelRaes dofter god även om den inte är i klass med Amoureuses och Bois de Paradises exterma hållbarhet. Début tycker jag, precis som flera DelRae-dofter, är stort amerikansk i stilen och det är inte så konstigt med tanke på att det är dofternas hemmamarknad. Och jag brukar gilla amerikanska parfymer, de är inte så ängsligt tillbakahållna som många av de europeiska utan strålar och vågar ta plats i all sin storhet.

Den doft som ger liknande vibbar som Début är Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss. Båda är blommigt gröna och har den runda citrusaktiga noten. Sedan är PCJWM mer stramt elegant och har en chypebas, Début är mer casual och ungdomlig. Användbar i många sammanhang, året om tycker jag, även om den ger sen-vår/tidig sommar-associationer. Sådana kan man behöva året om.

Betyg: 3

Noter: Begamott, lime, liljekonvalj, ylang-ylang, gröna blad, vetiver, sandelträ och mysk.

Nu är det vår....

Eller i allafall sommartid. Nu borde jag göra en lista över trevliga vårdofter men eftersom jag inte känner mig sugen på gröna eller blommiga dofter så lyser den med sin frånvaro. Jag var mer sugen på grön och blommigt kring jul och sent i höstas än vad jag är nu. På jobbet har jag noterat att det dykt upp någon ljus och pigg blomdoft på någon i omgivningen. Allt medan jag själv hänger kvar i patchoulli och mörka rosor. Men förr eller senare kommer kanske inspirationen och jag kan få till en och annan lista. I värsta fall blir det kanske en höstlista och följer jag mönstret från förra året kommer jag då att vara sugen på gröna dofter.

Som nästa review kommer i allafall en grön vårdoft som jag testade i vintras.

Helgläsning

Under veckan har det varit en del bra artiklar på vissa av de bloggar jag följer regelbundet som:

http://www.nstperfume.com/2011/03/24/5-perfumes-for-nerds/

Jag blir så full i skratt när Robin på Now Smell This beskriver parfymnördens karaktär, se särskilt andra avsnittet i inlägget. Det är inte utan att man känner igen sig....

http://boisdejasmin.typepad.com/_/2011/03/fragrances-that-influenced-perfume-history-100-great-perfumes-series-3-10.html

Avsnitt 3 av Victoria på Bois de Jasmins otroligt intressanta serie om dofterna som influerat parfymhistorien. Det är sådana här högkvalitativa inlägg som får mig att överväga att stänga ned Parfumistans blogg....

http://1000fragrances.blogspot.com/2011/03/use-of-perfume-in-future.html

Hos Octavian som vanligt en del futurism, spännande funderingar i nya banor.

http://boisdejasmin.typepad.com/_/2011/03/all-time-favorite-perfumes-top-5-fragrances-to-cherish.html

Och så slutligen ger Victoria alla parfymfanatiker en rikitgt jobbig tankenöt att roa sig med.

Trevlig läsning!

Nu vet jag....

Foto: Parfumista (c)

I mitt inlägg den 20/2 2011 spekulerade jag i hur IFRA spökar till det. Detta genom att många av de doftämnen som självregleringen godkänner och som ersätter tidigare beprövade parfymnoter enligt min näsa känns uttunande, konturlösa och utan kropp. Nu har jag fått teroin om urvattningen av Serge Lutens Bois de Violette bekräftad. I ett gammalt inlägg hos Perfumeshrine
http://perfumeshrine.blogspot.com/2009/12/scented-best-of-best-for-2009.html

framgår att Serge Lutens meddelat att man löpande (årligen) anpassar sina dofter till IFRA reglering och lagstiftning. Alltså en ständigt pågående reformulering. Kan också förklara de kommentarer jag läst om att vissa av de dofter från SL:s exklusivlinje (som sälljs i splashflaskorna, "belljars"), när de har tappats i exportflaskor skulle dofta annorlunda. Beror troligen på att man doftat på olika årgångar, det är troligen samma formula i både belljar och exportlinjeflaska om de är från samma årgång/batch. Det blir alltså som med viner, olika nyanser i olika årgångar. Det här tillför egentligen parfymhobbyn ytterligare en dimension, någon skulle till exempel kunna nischa in sig på att jämföra olika årgångar av Serge Lutens dofter. Nörderiet har inga gränser : ) .

Puredistance - M

Bild: Carnations, Wikipedia, (some rights reserved)

Lyxparfymmärket Puredistance gör parfymer av högkvalitativa råvaror till ganska häftiga prislappar, ialla fall om man ska ha lull-lull flaskor utformade som kristallpelare. De finns också i enklare förpackningar och är inte heller då billiga per ml men man ska betänka att det är en högkoncentrerad blandning, ungefär som parfym. Hittills har Puredistance tagit fram tre dofter och M är den första doften som lutar mest åt herrhållet även om den klassats som unisex.

Lutar åt herrhållet, ja visst gör den, för M i starten är inget annat än en mjukare, snällare och mer koncentrerad form på tema Hermès Belami (den äldre formulan). Ungefär så här skulle Belami dofta om den fanns i parfymform. Faktiskt blir jag rätt besviken. Sådan hype kring Puredistance och M, skapad av parfymexperten Roja Dove och så doftar den så nära gamla välbekanta Belami. Jag känner också spår av Maître Parfumer et Gantiers Ambre Precieux och M ger även vissa associationer till Chanels Antaeus tvålighet (originalformulan) . Känns som om man nu försöker få in en ny generation i ett gammalt beprövat, och för den stora parfympubliken, numera glömt koncept. Och då givetivis till ett högre pris, flaggandes med exklusivitetsflaggan.

Vad doftar då M? Min association av doften är fint läder och lätt nejlika. Det är inte så att M doftar nejlika utan det är den känsla doften förmedlar, därav bilden ovan. M har en klassisk lite tvåligt sträv bergamott-öppning, en lätt kryddighet, som med ros och nejlika ger en varm och kryddig blomnot, en torr talkig tvålighet liknande den i Ambre Precieux och Antaeus, en mjukt och Belamis fina läder, som i ett par tunna, fina läderhandskar. I basen är det mycket fråga om Belamis läder. Det är en väldigt klassisk och bärbar doft för en välklädd medelålders eller äldre herre. Visst kan man som dam också bära doften då den är mjukare och pudrigare än Belami men i min lilla värld är M en herrdoft. M har bra hållbarhet på huden, sitter nästan ett dygn och har en lagom projektion som inte blir påträngande.

M hade fått bättre betyg om det inte varit för att doften känns så familjär och som en förlängning och förstärkning (i koncentrationsstyrka)  av Belami och att den har så mycket likheter med några sedan länge redan etablerade dofter. Det finns helt enkelt ingen nydanande tvist i M.

Betyg: 4

Noter: Bergamott, citron, ros, jasmin, nejlika, trä, vetiver, patchoulli, labdanum, ekmossa, kanel, kryddpeppar, läder, mysk

Thriller på Tradera

I förgår kväll (söndag) gissar jag att större delen av mini-populationen Sveriges parfymnördar satt som klistrade vid Tradera. Klockan 20.14 gick nämligen en auktion utöver det vanliga ut. Jag har aldrig sett en liknande prisstegering inom loppet av microsekunder! I ett paket såldes en Bois de Violette och en Zen båda från Shiseido, båda oöppnade. Ja du läste rätt, Bois de Violette från Shiseido, alltså originalformulan. Jag kan inte detaljerna i historien men innan Serge Lutens blev ett eget parfymhus (ägt av Shiseido) skapade han och Christopher Sheldrake parfymer för Shiseido, mest berömd är Feminité de Bois som numera lagts in i Serge Lutens-linjen. Men i början fanns hela bois-serien som jag har uppfattat det under Shiseidos namn för att sedan läggas in under Serge Lutens varumärket.

Flaskan som var på Tradera är därmed en raritet, det kan inte finns många oöppnade i världen. Så vinnaren är bara att gratulera. 1325 kr för båda dofterna känns som ett fynd, bara Bois de Violette kan säkert inbringa ett klart högre pris på en internationell auktion. Så en än gång: Ett riktigt stort GRATTIS till vinnaren!!!!

Lalique – Perles de Lalique

Foto: Parfumista (c)

Perles skapades för huset Lalique 2006 av parfymören Nathalie Lorson och den vann också tidningen Marie Clarie:s pris som bästa doft i Frankrike 2007.

Namnet Perles tycker inte jag är helt passande för denna höga, kalla och svala moderna chypre med sina ganska skarpa toppnoter. Pärlor förknippar jag med mjukt, runt och pudrigt. Ska jag göra en liknelse när det gäller ädla material tycker jag att den påminner mer om platinans grå och lite återhållsamma, kalla glans.

Perles inleds lite herrparfymaktigt med bland annat svartpeppar och känns nästan som en unisexdoft, ett intryck som faktiskt består för mig under hela doftens utveckling. I mellanregistret framträder på mig bäriga noter (även om inga bär finns med i pyramiden) balanserade med en lagom dos av något som liknar cederträ från basen. För enligt pyramiden finns inget cederträ utan istället irisrot, vetiver, patchoulli och mossa i basen. I Perles är det som påminner om cederträ i en perfekt balans och blir inte för skarpt vilket cedertränoten annars har en tendens att bli på mig Troligen är det pepparen i kombination med irisroten och vetivern som framkallar cederträkänslan. Även patchoullin i basen är balanserad och sticker inte ut bland ingredienserna som så ofta när det gäller patchoullibaserade dofter. Istället minglar den in i de andra noterna. Jag tycker att Perles är en bra representant för den nya chypren, eller så som jag önskar att fler i kategorin skulle vara. Den är trots det bäriga inte särskilt söt vilket kan vara ett ”problem” i genren.

Perles är en perfekt på dagen/kontorsdoft, en sådan där som passar en ljust grå dräkt/kostym med krispigt vit skjorta till. Passar året om men den har en ton som jag tycker matchar dofterna under den tidiga våren väldigt bra. Idag är det vårdagjämning och Perles passar till nyss soluppvärmd kall och våt jord mellan snöfläckarna som vi nu längtar efter.

Betyg: 4

Parfymstress

Foto: Parfumista (c)

Jag har tidigare tjatat om att jag ska lugna ned mig i provandet och i lugn och ro njuta av mina favoritdofter i stället. Det blev så tydligt för ett tag sedan när jag skulle gruppera om bland dofterna med hänsyn till att det snart är vår. Plötsligt stod jag där med min Dzongkha i handen och insåg att jag nästan aldrig "hinner" använda den.Och jag kände en saknad,  Dzongkha tillhör ändå en av mina verkliga favoriter.

Hela parfymprovar hobbyn är egentligen rätt stressande. Alltid dyker är det någon som skriver om någon doft som verkar intressant och "måste" testas. Och så där håller det på, nya provbeställiningar, nytt testande. Jag har säkert oprovade prover respektive provskvättar för mer än ett års användning. Tänk om jag skulle testa att göra slut på dem istället, tanken svindlar....

Annick Goutal - Un Matin d'Orage

Gardenia flower from the gardens at Monticello

Foto från Wikipedia taget av Querbubbels

En morgon efter stormen, är den ungefärliga betydelsen av Un Matin d'Orage. Och det är precis det intrycket Isabelle Doyen lyckas förmedla i ännu en skicklig komposition som husnäsa hos kvalitetshuset Annick Goutal. UMdO ger mig bilden av en grön, fuktig trädgård med dignande, tunga vita blommor som väcks upp av solens varma strålar efter nattens storm. Några av blommornas blad har fallit till marken och andra flyter i den lilla dammen. I UMdO har Isabelle Doyen inspirerats av just en japansk trädgård men för mig kan det lika gärna vara en trädgård i sydeuropa.

UMdO inleds med ljusa och spritsiga noter som ger doften en känsla av hög och klar luft. En torr,vit gardenia understödd av en krispig grönhet från sina egna blad träder in och understryker doftens ljus och klarhet. Torrheten i gardenian gör att den får en känsla av papper, den ger ett skalat intryck. Det är alltså inte en tung och krämig gardenia utan något som känns som att blomdoftens spjälkats ned på molekylnivå i enlighet med modern doftframtagningsteknik och man sedan kombinerat valda delar för att få fram den speciella nyansen. Det samma verkar ha skett även med övriga blommor eftersom hela kompositionen känns ren och skalad men utan minsta kemiska känsla.

Den pepprighet, som kommer från ingefära som är karaktäristisk för UMdO, ialla fall på mig, träder in på ett tidigt stadium och är närvarande under hela doftens utveckling. UMdO vilar på en bas av varmt sandelträ vars träiga söthet på inte sätt dominerar utan smälter in på ett fint sätt och balanserar pepprigheten.

UMdO är en EDT och EDT:er från Annick Goutal har en tendens att vara flyktiga. Så det gäller att inte snåla vid applieringen av UMdO för när jag gjort det har den försvunnit efter halva dagen. I fallet UMdO är det faktiskt OK med en eller ett par extra sprits, då håller den långt in på kvällen. Det gäller  samtidigt att vara försiktig, för det är en svår balansgång, blir det för mycket kan UMdO bli för stark i de mest intensiva faserna med ingefära. Håller bättre på huden på vintern än om sommaren. UMdO är en perfekt doft en solig senvinterdag och den ger de första förnimmelserna om en inte allt för avlägsen sommar.

Sammanfattningsvis är UMdO en spännande sammansatt, grön, torr, vit blomdoft som även om den är modern i sitt uttryck ändå ger ett tidlös känsla.

Betyg: 4+

Noter: Citron, ingefära, gröna blad, gardenia, jasmin, champaca, magnolia, sandelträ

Appropå MDC...

...så släntrade jag häromveckan in på Kicks och sniffade på nuvarande version av Miss Dior Cherie EDP. Det räckte med att sniffa på själva flaskan för att känna att den förändrats ganska markant. Den så typiska doftmixen av jordgubb-popcorn-patchoulli som känns så tydligt när jag sniffar på originalet är borta. Istället är doften mer blommig och är mycket mer lik andra i och för sig bra designerdofter. För på det lilla jag kände så är det fortfarande en attraktiv doft men den har som sagt förlorat sin personlighet. Ganska uppseendeväckande att kompositionen i originalflaskan efter bara sex år nu helt enkelt får betraktas som en slags vintage. Det är onekligen snabba ryck nuförtiden.

Montale - Aoud Roses Petals

Foto: Parfumista (c)

Aoud Roses Petals tillhör de tidigare dofterna från huset Montale. För mig är ARP sinnebilden av mellanrosa rosenblad vars olja destilieras tillsammans med saffran. Den inre biografen visar också ett vackert mellanrosa sidentyg kantat med guldbroderier och använt till en kostbar sari.

Rosa ros och saffran är den dominerande kombon i ARP även om den så klart vilar en typisk, lite medicinskt, montalsk oudbas. På något sätt ger ARP ett lite kyligt intryck trots att saffran egentligen är en varm krydda. Kanske är det pepprigheten från cederträet men detsamma har jag upplevt i Arabian Ouds saffran och rosenolja Rahil Blend även om den är mörkare än ARP. Det finns också något lätt grönt i doften. ARP är ljusare och kvinnligare än den mörka Black Oud med sin mörka ros och patchouli.

ARP är linjär i uppbyggnaden och den dofter alltså rätt lika under doftens utveckling. Ändå är den inte tråkig utan går in och ut i noterna. Den är helt enkelt väldigt trivsam och en riktig handledsmangnet som jag mest tycker kommer till sin rätt under vår och sommar.

Betyg: 5

Noter: Ros, saffran, oud, cederträ och guaiacträ

Vecka i Dior

Foto: Parfumista (c)

Arbetsveckan gick i Diors tecken. Ibland styr jag upp mig ordentligt och antar ett tema för veckan som kommer. Förra helgen blev jag riktigt Diorsugen efter att ha ondgjort mig över reformuleringen av Miss Dior Cherie EDP. De senaste åren har det på många håll i parfymbloggar- och parfymförståstigpåar-världen dividerats om att Diors damlinje gått ned sig under 2000-talet att Hypnotic Poison från 1998 är den senaste som är något att hänga i julgranen. Jag kan inte instämma i detta. Visserligen är det såklart hemskt att man reformulerat och till oegentlighet förstört klassiker som Miss Dior och Diorissimo men vilka parfymhus har inte gjort likadant? Men när det gäller nya Dior-dofter som kommit ut under de senaste tio åren finns flera bra dofter med egen distinkt karaktär. Jag måste säga att jag kände mig i doftmässig komfort varje dag den gångna arbetsveckan och dofterna fyra dagar av fem är just från 2000-talet. Eftersom vintern inte släpper sitt grepp och jag nu till och med har mindre dragning åt gröna och blommiga dofter än jag hade runt jul så är det dofter som passar vintertid eller som är bra transformeringsdofter mellan årstider. Så här såg veckan ut:

Måndag: Glada Miss Dior Cherie EDP blev med tanke på helgens bryderier förstås veckans första doft. Jag gillar särskilt doften i slutet av dagen. Då känner jag fortfarande det karaktäristiska jordgubb-popcorn-patchoulliackordet men avrundat i en myskig bas.

Tisdag: Den vita blombomben Pure Poison kom härnäst. Men den här gången var jag noga med att inte för mycket av doften utan det blev snarare en underdosering. Plöstligt upptäckte jag att doften kan vara nästan transparant, som skira tunna, vita blomblad. En annan upplevelse än om jag tar (för) mycket.

Onsdag: Nu kom veckans enda doft från det förra milleniet, mandel, heliotrophe och vaniljdoften Hypnotic Poison. Den här gången kände jag även en not av rökelseträ som jag inte tänkt på tidigare.

Torsdag: Dior Addict har varit en vinterfavorit i år och passande nog började det också snöa på eftermiddagen. Doften med den mystiska blomman nattens drottning som vilar på en mörk och deliktat bädd av tät vanilj.

Fredag: Kronan på Dior-verket, enligt herr Parfumista i alla fall: Midnight Poisons kalla, mörkt bäriga (som björnbär), skalade patchoulli och mörka syntetiska ros är en riktig handledsmagnet.

Det finns mängder av nichedofter som inte kommer i närheten av veckans dofter vare sig i originalitet, hållbarhet eller kvalitet. Jag tycker helt enkelt att de är bra exempel på bärbara och prisvärda dofter med karaktär.

Inflation

....i Bertrand Duchaufour? Som alla läsare av olika parfymbloggar säkert noterat så är Bertrand involverad i nästan hysteriskt många doftprojekt. Få se nu, direkt ur minnet: Husnäsa hos L'Artisan där han varit väldigt produktiv det (drygt) senaste året: Traversée du Bosphore, Nuit de Tubereuse, Al Oudh och Havna Vanille. Senaste nyheten är att han blivit husnäsa i det av far och dotter Ellena hittills dominerade The Different Company (TDC). Celine Ellena har tydligen börjat hos en av de större dofttillverkarna och pappa JCE har sedan flera år lämnat TDC för att vara Hermès husnäsa. Åter till inläggets huvudperson Bertrand Duchaufour som på kort tid gjort två dofter för Penhaligons Amaranthine och Sartorial, flera för Eau d'Italie som Pastum Rose och Baume au Dodge, men det var ett tag sedan så det samarbetet pågår nog inte längre. Dessutom har han skapat Frapins senaste doft 1697 liksom Parfums MDCI:s La Belle Helene och det för mig okända märket Marc Atlans Petite Mort.

Bertrand har gjort några av mina favoritdofter Dzongka, Pastum Rose och Nuit de Tubereuse men nu undrar jag var det bär hän. Vad är det som pågår, en slags mainstreamifiering av niche? Det verkar som flera hus nästan i panik anlitar det just nu säkert mest säljande namnet. Trygg investering visserligen men risken är förstås att, med den produktionstakten, dofterna kommer att likna varandra för mycket. Alltså precis det som gruppen doftnördar anklagar segmentet designerdofter för. Tydligen har, enligt vad jag har läst, La Belle Helene många likheter med Traversée du Bosphore. Och Bertrand, ska han månde snart gå i pension och mjölkar ur allt han kan ur sitt varumärke? Annars kan jag inte förstå att han faktiskt riskerar sitt namn på det här sättet.

Själv tror jag att jag håller mig ifrån Bertrands nya skapelser. Fast det kan och andra sidan vara kul att prova och se om mina teorier stämmer så det blir nog en och annan sniff ändå.