Springtime fragrances

Soon they're here!
Photo: Mr Parfumista (c)

This year spring is very early, or at least the late winter is springlike some of the days. Of course there was almost no winter this year which is a great relief in everyday life. Anyway, this brings out this brings out the craving after springfragrances, such as:

Foin Fraîchement Coupé (Oriza L.Legrand): Starts fizzy, light green over dry haynotes, clover and herbs. Deepens in a sweeter, almost anise-liqueur-like light musky note. Comnines rual, green freshness with a delicate, sweet. light gourmand accord. Excellent longevity, I can smell whiffs from this fragrance from the dept of my skin days after I worn FFC.

Le Parfum  L'Eau Couture (Elie Saab): From the very moment when the first molecules hit my skin when testing LPL'EC I knew this is a must have. Starts bright and springlike, with an accord reminiscent of an almondy and not so cold Lily of the Valley, even if the notelist says magnolia. The classical Kurkdjian/Saab orangeblossom accord is also there but not as highlighted as in the original Le Perfum. A light vanilla complements the flowers perfectly. This is a reminder: Never underestimate "the mainstreams". Many of them are much better than all of the anxious complicated fragrances which are too many in the tide of nicherealeases.

Forever and Ever Dior (Christian Dior): This is a fragrance which I have neglected to try for a decade because of its silly name. It was displayed when I passed through a perfumestore and I tested it and fell immadiately for its light, bright, pink, rosy and crisp flowery charm. An elegant and very wearable springfragrance for ladies of all ages.

L'Heure Bleue (Guerlain): I think I mentioned L'HB in my list of springfragrances last year too. Every late winter/early spring I long a bit extra for this magic velvet dark blue, dusty, iris-neroli-heliotrophe-tonka elixir in all of its concentrations. L'HB is a fragrance which never loses its interest and which I appreciate even better the more I sniff from the flood of new fragrances.

Onda (Vero Profumo): Like taking a walk over the fields when the snow just has melted. The smell of earth, mud and the grass of yesteryear with light animalic whiffs from the horses on the barnyard nearby. (Onda Extrait & Voile d'Extrait).

Which fragrances do you perfer for spring?

Vero Profumo - Kiki Extrait

Photo: Mr Parfumista (c)

Kiki Extrait from swiss perfumer Vero Kern is, together with Kiki Edp, the most original lavendeldominated perfume I have experienced so far. Kiki Extrait is'nt just an artful, a bit quirky creation, it's a creation of high quality materials (as my amateurnose understand it) and it is exceptionally beautiful.

Kiki Extrait starts with a very natural lavendernote, like the scent from fields of lavender in bloom, carried by a warm summerbreeze. The initial lavender is almost crisp and resting on some light green notes, there is no dusky and sultry nuances of the lavender that is present in some lavender perfumes. As Kiki Extrait dries down, interesting things happening: The lavender steps a bit in the background, but is still there during the whole dry down, gets darker and an velvety facett evolves, that gives Kiki Extrait a texture of a medium, lavender colored high quality silkvelvet. There are also traces of an attractive, chalky note and after a while Kiki Extrait takes another, additional, interesting twist: An accord that reminds me of the notes of wheat and beer occurs, the fragrance oscilliate between the fresh wheaten note and the fermented, tangy beernote. There is also an earthy accord lurking in the basenotes, and the longer Kiki Extrait dries down, the more the passionfruit comes forward. The wheat/beer twist is an unexpected and very successful contrast in the fragrance, that provides substance to the frag and maintains the interest for Kiki Extrait during it's whole dry down. Kiki Extrait is an example of a true nichefragrance, a piece of art where  pleasing the "nichecrowd" is  not the obvious motive.

Photo: Mr Parfumista (c)

Compared Kiki Extrait to Kiki Edp, the Edp is more of a comfort, almost gourmand, fragrance with it's dark patchoulinote and sweet, much more pronunced, passionfruit contrasting the lavender. Kiki Edp is the Angel of lavender IMHO. Both Kiki Extrait and Kiki Edp are must haves, well worth owning as they are different fragrances, sharing a common lavender theme. To sum the impressions up: The Extrait smells somehow quirky-elegant and the Edp quirky-comforting.

Kiki Extrait could be worn in any occasion. It is subtle and creates a pleasant aura around the wearer. Just as Kiki Edp, the extrait is suitable in winter but as not as sweet as of the Edp, Kiki Extrait could be worn also in the summer. Sillage is medium and longevity 12h+.

Rating: 5

Notes: Bergamot, citron, blackcurrant, passionfruit, lavender, geranium, musk, patchouli, oponax, amber, caramel

Vero Profumo - Mito

Picture: Gardens of Villa d'Este in Tivoli, Italy
Photo: mmxbass, Wikimedia commons

Two of my favoriteperfumers lives in Zürich, Andy Tauer and Vero Kern. Maybe it's the fresh air from the alps that have formed their excellent sense of smell which makes them creating beautiful and innovative perfumes. Anyway, this month Vero Kern will launch another gem in her artful parfumeline Vero Profumo - Mito.

Mito is an olfactory interpretation of Veros impressions from the park of Villa d'Este in Tivoli, the flowers, the water in the basains, the moistiness in the shadow, the fresh grass, the sunshine, the architecture and the planning of the park. To me Mito really reflects these impressions of strolling around in a classical park wearing a casul-chic summeroutfit.

Mito starts with a mellow, very warm yellow lemonnote which to me is close to the real fruit. It's lika an explosion of sunshine when the topnotes developes. After a while the flowers skilfully blended with the green sharpness of galbanum shows up. The flowers, especielly the classical galbanum-hyachint duo somehow curbes the sharpness of the galbanum and creates an almost creamy, moisty but in the same time warm texture. Mitos appearence is close to the typical 70s citrus-flowery chypres as Chanel Cristalle Edt and Eau de Rochas, but warmer and more mellow in charachter. The magnolia is also mellow and warm, it's not the somehow stripped down almost cold version as is present in Chanel Cristalle Eau Verte. The jasmine is clean and proper, not an animalic, dirty one. The moisty, dark green moss is present as the perfect setting and the cypress adding some dry woodiness to the blend. A fragrance that comes to my mind during the flowery stages of Mito is Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss which is the same type of  contemporary, green and mellow, whiteflowery chypre. PCJWM to me is a tad sweeter and a bit more flowery in style. Another modern interpretation in this genre is Tiare by Ormonde Jayne.

Mito is an easy to wear fragrance considering it's an Vero Kern perfume. It is not quite as original as Rubj, Onda and Kiki but it's a very wearable fragrance, suitable year around, especially for the colder month, to remember the sunny and warm summer days. As the sillage  is very close there is a risk that the heat of a summerday will be to though to Mito, as with most fragrances heavy on citrus. This minor weakness  is the reason to that Mito doesn't receive the highest rating, but almost:

Rating: 4+

Notes: Citrus, magnolia, champaca, jasmine, galbanum, hyachint, cypress, moss

The Midsummer Fragrance

Picture: Midsummer Dance (Midsommardans).

Oil on canvas by Anders Zorn, 1897, Wikimedia Commons

Tomorrow it's midsummer eve and today it's the lightest day of the year, tomorow it turns to be darker. Every year I write an entry about proper (or maybe improper) midsummer fragrances. Last year was midsummer in Chanel Cristalle Edt as I was in a Chanel mood. This year I'm in no particular mood (except maybe Annick Goutal as I'm so appreciate Nuit Etoileé and also La Violette) so I havn't got the slightest idea of what to wear.

Today I'm wearing Etat Libre d'Orange Tom of Finland and it's leathery, coconutty smell is not especially midsummerlike. The only association to midsummer I get from ToF is Finland as Finland is our neighbour country and also celebrates the midsummer eve. I received the Tom of Finland sample from my friend Fragrantfanatic yesterday during our pleasant, monthly perfumelunch. FF then told about a perfume that has supported her in the grief of her grandfather, see her touching entry here . FF also let me test from her sample of the new, not yet released, Mito from Vero Kern. Pure, sparkling, wonderful greenness, a must have. Can't place the fragrance already, but it reminds me of some other green beauty.

I wish you a merry Midsummer weekend!

Perfumed thoughts April 2012

Earlier this week I thought that this weekend would be the right time to publish my list of Spring-Spring perfumes in my serie Spring fragrances, see the earlier post Winter-Spring fragrances. But then Jack Frost returned for the weekend and I lost all the inspiration. But as always there is some perfumed thoughts:

* As the Robert Piguet fragrances is an old love to me I'm really looking forward to the release of the  five fragrances in the Nouvelle Collection created by the Piguet "house-nose"Aurélien Guichard at Givaudan: Bois Noir, Casbah, Mademoiselle Piguet, NoteS and Oud. Earlier, expect from Douglas Hannant by Robert Piguet, the house in collaboration with perfumer Aurélien Guichard  has new-interpreted their old classics Visa, Baghari, Calypso and Futur. Bandit, Fracas and Cravache I think are "regulary" reformulations of the original Germaine Cellier creations. The Nouvelle Collection will be tested and reviewed later if I can get my hands of some samples.

* Another release I have read about but are not sure it will be this year is some new fragrances from Vero Kern, Vero Profumo. As I love Rubj, Onda (swedish) and Kiki I know Vero will deliver.

* I'm also not sure about if or when the perfume/perfumes Mona di Orio was working on when she passed away in December 2011 will be released. As a great admier of Mona, although it is so deeply tragic, I'm waiting of the privilege to take part of her final creation(s).

* There is so many interesting fragrances around and it's hard to select what is worth to sample. As Denyse at Grain the Musc wrote in her post (controversial as she argues about the consequenses of the sharp increase of perfumebloggers)  Enchanted, disenchanted she can't waste time trying out scents that don't challange her. Therefore her strategy is almost only to test and review creations from houses/noses that she know almost always delivers from her point of view. I will try to practice this rule in the future, and I already do that (without thinking of it)  to some extent, but it's not a a planned strategy of mine. As I have many already written reviews "in stock" the mix of favouritehouse/noses and other will remain within the foreseeable future.

That's my perfumed thoughts by now :-)

Unsorted perfume thoughts February 2012

Photo: Mr Parfumista (c)

Unsorted thoughts in my perfumeoriented mind:

- What a relief that January is over. I had promised myself only testing/using samples and I always keep promises :-) I have so longed for using my bottles that have waiting for me. Now I'm free to wear them even if testing from samples will be the main activity in February as well. And as today I'm still sampling... Maybe 2012 will be the year draining the samples...
- I think the lesson above is very enlighting: It  it makes me really appreciate my collection. But on the other hand; sampling also raises new temptations and thats one of the trills in testing perfume.
- The other day I passed through the perfumesection at the local department store and in passing sprayed the latest Versace Yellow Diamond: Citrusy-fruity-chemichal hell, I immadiately had to find a paperbin to throw the horrible scent strip away. I liked the first one Crystal Noir quite well, is neutral to Bright Crystal. How could this disaster happen?
-Two - three weeks ago, winter has finally caught us up in this nordic outpost. Strangly enough I don't yearn for my oriental lieblings. Instead I'm mostly stucked in heavy florals and Vero Kerns Kiki Edp which is just beautiful.
- Looking into my tweets there are much MPG testing the latest month. This house is a growing liking to me. Even if I have appreciated some of it's fragrances for many years I now have started to appreciate the different themes of the house. Earlier I was much more simplistic.
- A few days ago I've re-tested By Kilians clean and realistic jasmine Love and Tears, Surrender. It's just as beautiful as when i tried it last spring/summer. If not better as it lasts very well, without falling apart, more than twelve hours in the cold weather (- 10 C).  Love it!
- Yesterday I was wearing Teo Cabanels Alahine, a sweet, almost licqouary floral oriental that developes excellent in the cold (-15 C) snowy, weather. Maybe I turn into the orientals at last.

Vero Profumo - Kiki EDP

Picture: Lavendel in the fall of 2011.

Photo: Mr Parfumista (c)

Vero Kerns Kiki starts with a beautiful, bright, clean and sparkling lavendel which after a while blends with the characteristic slight tart scent of passionfruit. I can recognize the note from Maïtre Parfumeur et Gantiers Fraiche Passiflore but in that scent it is lighter and more flowery, which of course not is that suprising, featuring that name. The note of passionfruit  I'll also recognise from Veros Rubj and Onda EDP which also highlights the passionfruit and it somehow smells like the pulp of the fruit,. As Kiki drys down the note of passiflore deepens and mingle with the noble note of lavendel, some hints of brisk geranium and a well balanced patchouli that bases the notes. In this stage that lasts the rest of the day, Kiki has reached its perfection as Angel Lavandula.

Something that fascinates me with Kiki is that I can still smell clear whiffs of the clean and bright lavendel sixteen hours after application. At that stage it would not be surprising if the patch had taken over the show but instead it supports the lavendel in a balanced way. Kiki is in the same spirit as Serge Lutens Gris Clair and there are some similarities in notes, the clean and bright lavendel is the most obvious. But as Gris Clair to me are more masculine in it's character, featuring incense and harsher notes, Kiki, with it's passionfruit and patch is the feminine version.

Kiki is a true comfortscent that lasts the whole day and remains unfragmented, a perfect companion during cold winterdays, especially on Mondays I have noticed.The paring of lavendel, passionflower and patchouli seems quite unusual but is in this case a perfect match.

Rating: 5

Notes: Bergamot, citron, passionfruit, lavendel, geranium, musk, patchouli, caramel

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Vanille, Tubéreuse och Vétyver

Som framgått av tidigare inlägg blev inte mycket av planen med test och analys av Mona di Orios nya kreationer Les Nombres d'Or Vanille, Tubéreuse och Vétyver i midsommarhelgen. Nu har jag testat Tubéreuse och Vanille på mig själv och Vétyver på mig själv och vetiver-fantasten, herr Parfumista.

Några snabba intryck:

Vétyver är för att citera herr Parfumista: "Jag känner att det är en  fint komponerad doft med bra ingredienser men den är lite för feminin i tonen för mig". Jag håller med om detta och är inte förvånad då jag upplever Monas dofter som väldigt feminina, även de som är klassade som unisex. Vétyver påminner, buren av her Parfumista, en del om Andy Tauers unisex-vetiver Vetiver Dance som jag upplever som kraftigare och lite mer maskulin, i alla fall tillräckligt för att bäras reguljärt av herr Parfumista. På mig själv är Vétyver inte lika lik Vetiver Dance. Den börjar ljust, krispigt, gräsigt grönt, som långa, gröna kraftiga strån, sådana där nästan bladliknande som man kan vissla med om man blåser på ett särskilt sätt. Sedan inträdern en löddrigt, lädrig fas, som läder tvättat med en fin tvål.Det är den fas jag gillar bäst. Sedan blir Vétyver mer typiskt normalt vetiverdoftande men inte den tuffa, rå sorten som exempelvis Vero Kerns jordiga Onda. Totalt sett är Vétyver är en klar, ljust, friskt grön och samtidigt lite mjukt pudrig doft.

Tubéreuse är en annorlunda tolkning av en av mina favoriterblommor tuberosen. Den är inte en vit blomdoft med stor projektion som många av de klassiska på tuberose-temat då ofta ackompanjerade av jasmin, gardenia och/eller apelsinblommor. Det känns att Mona använt naturlig tuberose i doften, den är mörk, honungslik och hudnära som Annick Goutals Tubéreuse. Jag kan se humlor, bin och nektar framför mig. I doften finns en kittigt vaxig nyans, som konsistensen av bivax. Doften är mycket hudnära och verkar främst till för att njutas av bäraren själv. Fast framåt kvällen känns det som om jag inte riktigt känner doften, men det gör som tur är övriga i familjen, men då på nära håll. Tubéreuse är en "svår" doft som kräver flera testningar för att få ett rättvisande omdöme. Jag känner att det är en doft som vinner i längden även om jag just nu är lite konfunderad över Tubéreuse.

Vanille inleds glatt med några snabba, gula, soliga, friska, varmt citroniga noter. Alltså inte de mörkare citronnoter som finns i Lux. En lätt romblandad, rund vanilj visar sig också snabbt. Vaniljen är, som vaniljer av god sort, inte söt och godisliknande. Lite senare gör något lite lätt, mjukt träigt entré, ungefär som jag kan föreställa mig att pulveriserad kåda kan dofta. I stort påminner mig Vanille om en damig och förfinad variant med mycket mer täthet och substans än den mer transapranta Havana Vanille från L'Artisan. Doften ger en typisk retrokänsla, har hudnära projektion och en drömskt avslappnande effekt, som det sig bör med Monas kreationer. Vanille sitter bra en hel (varm) testdag, mycket bättre än Havana Vanille.

Sammanfattningsvis är Tubéreuse, Vanille och Vétyver en mycket fin och välgjord trio. Inget särskilt nytt och banbrytande men dofter som är avslappnande och som jag tror vinner i längden. Så utvärderingen fortsätter. Hittills uppskattar jag sammanvägt de tre första i Les Nombres d'Or serien Cuir, Ambre och Musc mer men dessa har jag förstås utvärderat under en längre period än de tre senaste. Rent allmänt tycker jag också att Mona di Orios huvudlinje innehåller fler originella och experimenterande dofter än Les Nombres d'Or serien (med undantag av Cuir).  Jag tror helt enkelt att Les Nombres d'Or-serien  är mer kommersiellt gångbar än huvudlinjen. Rating för Tubéreuse, Vanille och Vétyver är definitvt 4-5, men är ännu lite osäker om vilken/vilka som kommer att få högsta betyg.

Since many years I'm in love with Mona di Orios excellent, artistic, high quality fragrances. The new Les Nombres d'Or Tubéreuse, Vanille and Vétyver are no exception. Rating 4 - 5. I'm so sorry that her Signature Collection will be discontinued as I find that line a tad more interesting than the Les Nombres d'Or line. But I can understand the commercial reasons behind this decision. I think that most of the Les Nombres (except Cuir) is easier for a wider group of people to appreciate. (Further thoughts in August 2012)

Vero Profumo - Rubj Extrait

Bild: Citrus aurantium, Franz Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Pflanzen, 1897

For an english version, scroll down to the previous post.

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns
Världs hemsida i juni 2009.

Rubj är en mycket tät och doftrik blommig parfym skapad av den schweiziska parfymören Vero Kern för hennes eget parfymhus Vero Profumo. Doften är av mycket hög kvalitet och inleds med en varm och intensiv marockansk apelsinblomma. I mellanregistret finns en fantastisk jasmin-not utan antydan till ”kemifabrik”. Jag känner även en ljuvlig mörk violton, även om den inte finns omnämnd bland ingredienserna. Allt vilar på en bas av sensuell mysk, även den känns inte kemisk fast den så klart är det.

Att bära Rubj ger känslan av att under en sen eftermiddag befinna sig i skuggan i en arabisk trädgård, vilande på en divan iklädd haremsbyxor. Doften ger ett lugn och den är så delikat att näsan hela tiden dras mot handleden. Den inledande orangeblomman är mycket tät och inte så urvattnad som i mer ordinära aplesinblommeparfymer (ursäkta Prada Infusion Fleurs d’Oranger och SL Fleurs d’Oranger). Den mörka violtonen (tror jag att det är) är särskilt tydlig på mig i början av mellanregistret innan den helt fantastiska jasminen tar kommandot.

Jag tycker att man kan använda Rubj både dag- och kvällstid även om den garanterat alltid fungerar som en kvällsparfym. Passar året om och särskilt riktigt varma sommarkvällar. Det här är en genuin blomdoft som varken blir tung eller söt. Den har ett retroinslag men är ändå modern.

Det kommer att bli jobbigt och i slutändan dyrt när mitt lilla prov av Rubj är slut. Som tur är räcker det länge då Rubj är ett parfymextrakt och därmed är mycket koncentrerad.

Betyg: 5

Kommentar nästan två år senare: Rubj extrait är forfarande lika fin tycker jag. Som parfymer brukar vara är det en hudnära doft som håller bra men som inte har en så stor "doftradie" som en EDP eller EDT. Den är också tillräckligt olik Rubj EDP som kom förra året. EDP:n är fruktigare (passionsfrukt) och har en krafigare närvaro.

Vero Profumo - Rubj Extrait (english version)

Rubj is a dense and warm orangeblossom/jasmine perfume created by Swiss perfumer Vero Kern for her own perfumehouse Vero Profumo. The fragrance is of very high quality and begins with a warm and intense Moroccan orange blossom. In the middlenotes a wonderful jasmine-note reveals. It's fully without the hint of "chemical factory" that sometimes occurs in jasmine. I am also detec a lovely dark violet note, even if it's not mentioned among the ingredients. Everything rests on a base of sensual musk, wich also does not feel as a chemical fix.

Wearing Rubj feels like resting during a late afternoon in the shadow in an Arabian garden, lying on a divan wearing harem pants. The scent is quiet and it is so delicate that my nose constantly sniffing the wrists. The initial orange flower is very dense and not so watered down as in more ordinary orangeblossom perfumes  (excuse me Prada Infusion Fleurs d'Oranger and  SL Fleurs d'Oranger). The dark violet tone (I think it is) is very clear to me at the beginning of the middlenotes before the amazing jasmine takes the command.

I think that Rubj is wearable both at daytime and  for theevening hours. It is granted to always work excellent as an evening fragrance. Fits all year around and especially really hot summer nights. This is a true floral scent that is neither heavy nor sweet. It has a retro element but is still modern.

Rating: 5

Inga vårkänslor....

Vårtecken, foto: Herr Parfumista (c)

Trots att våren äntligen är här så lyser längtan efter vårliga dofter med sin frånvaro. Inte ens mina trevliga gröna, som är ett bra sätt att inleda våren med, lockar. Nej jag framhärdar i mörka rosor, ouder, gourmander och kryddiga kreationer. Efter helgen får det vara nog. Nästa vecka är det jag som kommer att tvångsparfymera mig i för årstiden mer "passande" dofter. Kommer jag bara på spåret så är jag nog snart på banan. Och det går ju alltid att smyga in någon dag då och då med en mörk och dramtisk doft-skönhet.

För att påbörja den mentala omsvängningen har jag så smått börjat fundera på vilka jag ska prioritera. Chanel No 19, Annick Goutals Heure Exquise och Vero Kerns Onda står på menyn i den gröna gruppen. Hermès Amazone, MPG:s Magnolia Pourpre och Annick Goutals Quel Amour! lockar i den ljust blommiga gruppen. Se där, "lockar", allt är precis som när det gäller det mesta annat bara en fråga om att ändra mindsetet. Och så är jag sugen på  Pradas Infusion d'Iris, Les Nereides Musc Samarkand och Serge Lutens Sa Majesté la Rose, obs; ljus och grön ros.

Vero Profumo - Onda

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns
Världs hemsida i juni 2009. Därav referensen till Rubj som jag då recencerat innan och alltså nu kommer i fel ordning. Återkommer till Rubj lite längre fram.

Jag har också ett litet prov på den schweiziske parfymkonstnärinnan Vero Kerns gröna härlighet Onda. Även om jag gillar Rubj (se föregående recension) snäppet bättre så är Onda av minst lika god kvalitet och faktiskt mer innovativ än Rubj. Onda innehåller bland annat vetiver, ingefära och koriander.

I Onda händer något hela tiden: Den öppnar grönt, som en uppsparkad fuktig, grästova om våren. Sedan följer gräsiga, lädriga och träiga noter innan den övergår i en grön pudrighet. Ur pudrigheten tonar en tydlig doft av geranium fram men den blir aldrig skarp eller påträngande. Onda är kontrasternas doft, råheten som skiftar med pudrigheten. Den har en påtaglig retrokänsla men faller inte in i ”tantspåret”. Eftersom Onda är en så levande doft ser jag hela tiden fram emot nästa händelse i utvecklingen när jag bär den. Näsan dras hela tiden till handleden så det här är en doft jag får använda lediga dagar.

Onda är en doft för dagtid och den passar särskilt på våren. Som den komplexa doft den är har den ändå något för varje årstid. Den tillhör samma gröna nisch som Estée Lauders Aliage och Aramis Devin. Den mjuka geraniumtonen känner jag igen från Mâitre Parfumeur et Gantiers Route de Vetiver.

Precis som med Rubj kommer det att bli jobbigt när Onda-provet är slut så det är bara att ransonera!

Betyg: 5

Kommenter vintern 2011: Som framgår av föregående inlägg får jag ungefär samma intryck av Onda Extrait som då. Våren 2009 fanns den bara i parfymkoncentrationen.

Vero Profumo - Onda Extrait respektive EDP

Foto: Parfumista (c)

Vero Kerns Onda i Extrait (parfym) har jag reviewat för snart två år sedan på den gamla DV-bloggen. Under 2010 släppte Vero Kern sina dofter även i EDP form och därmed (såsom det brukar vara med bra parfymhus) en till viss del annorlunda ingrediensuppsättning än i den ursprungliga parfymen. Onda är i mitt tycke ganska olik i parfymform jämfört med EDP form.
Onda Extrait: Parfymen är animalisk och nästan frånstötande i starten. Sedan lugnar den ned sig i en mellanmjukt lädrig, jordig, lite vått hö-liknande och tovad ullsocka doft. Den känns väldigt vintage, den tovade ullsocke-noten känner jag igen från Guerlains Shalimar. Men Onda är en torrt träig, mörk grön doft, inte en oriental ska poängteras. I basen lite läder, lätt vetiver och en liten dos av den typiska plåterdoften som finns i en tidigare EDT-formulering av Musst de Cartier som jag hade under tidigt nittotal. Härligt kärv, som marken en mycket tidig vårdag.

Onda EDP: I EDP-form är Onda sötare och inleder med en mycket fin och originell passionfruktsnot. Jag riktigt ser den lilla skrumpna gråbruna passionsfrukten med dess frön och orange-gröna innandöme och känner den typiska syrligheten. Det är också framförallt toppnnoterna som förändrats mellan formuleringarna. EDP:n har kvar mycket av den lättare, gladare passionsfruktsnoten även i hjärtat och när doften "torkat ned" till basen så finns där en frisk vetiver och något som liknar geranium.

Onda håller lätt hela dagen på mig i båda de aktuella formuleringarna. Ingen av dem är vad man rakt av säger luktar gott utan det är ganska krävande dofter som gör att näsan hela tiden dras till handlederna för att finna ut vad som nu hänt i doften.

Problemet är att det egentligen är motiverat att ha båda dofterna om man tycker om Ondas mycket speciella stil. Jag tror att det går att hamna i en evighetscirkel av beslutsvånda om man ska köpa en flaska av en av dem, vilket gör att man riskerar att aldrig komma tll skott. Den mer ekonomiskt lagda väljer förstås den passionsfrukt influerade EDP:n men risken är då att man efter ett tag saknar den animaliska lortigheten i parfymen. Parfymen är trots allt ett halv-snäpp mer excentrisk än EDP:n.

Betyg: 4+ (sammnvägt för båda)

I nästa inlägg kommer min snart två år gamla review av Onda i extrait form. Jag hade inte läst den innan jag gjorde det här inlägget men när jag läser den i efterhand är det intresant att se att så stor del av intrycken är ungefär likartade.

Årets parfymer 2010

Foto: Parfumista (c)

Så var det redan dags att sammanfatta parfymåret 2010. Givetvis har jag bara sniffat på en bråkdel av vad som lanserats och det som återges är förstås mina högst subjektiva synpunkter.

Mina favoriter lanserade 2010

Ninfeo Mio (Annick Goutal): Kan vara så att denna nässliga, men samtidigt vattniga, gröna skönhet kom redan mot slutet av 2009 men den får slinka med. Jättebra hållbarhet på mig trots att det är en Edt och en Goutal.

Nuit de Tubereuse (L'Artisan Parfumeur): Har vid sidan av den kalla, rotiga tubereusen en vattnig grönhet som också finns i Ninfeo Mio. På mig blir dofterna på något vis i samma stil, de ger ett liknande uttryck, en likartad ton.

Rubj EDP (Vero Profumo): Rubj EDP är en omtolkning av den underbara Rubj Extrait som kom för några år sedan. En mycket intressant varm komposition som utvecklas i tydliga faser under dagen.Kummin, tuberose och apelsinblomma är tongivande.

Aoud Musk (Montale): Den tätaste och mest intensivt peppriga doft jag hittills upplevt. Slår skoningslöst som en neutronbomb, tre minisprits på herr Parfumista invaderar ögonblickligen en hel bostad. Sitter till och med kvar i tyget efter tvätt.

Memoir Woman (Amouage): Elegant och mycket bärbar. En melankolisk och mörk doft som samtidigt inte är tung.Innehåller bland annat apelsin, anislikör och rökelseträ.

Une Rose Vermeille (Andy Tauer): Den fruktiga floralens revansch. Sprakande flamencoröd, varm och glad ros, viol och friskt hallon och en härligt gourmandig bas. En riktig glädjespridare.

Portrait of a Lady (Editions de Parfums Frederic Malle); Ännu ett mästerverk av de volumiösa dofternas mästare, Dominique Ropion. Påminner mig om en de dova, mörka nyanserna i en Rembrandt-målning.  Mörka rosor, finstämd patchoulli, lite cederträ (tror jag) och ambrox, en slags modern kemisk animalisk, myskig, ambraliknande substans. Se även full review den 23/12.

Ha en underbar och doftrik nyårsafton och ett Gott Nytt  (doft)År 2011!