Orientaler

Kan inte låta bli att skriva lite spontaninlägg här ibland ändå. Det är så mycket smidigare än på DV bloggen där alla inlägg först ska läsas igenom av en redigerare.
Nu till ämnet: Har nu (som jag skrev i förra inlägget) burit orientaler i flera veckor och de två senaste klassiska orientelar som JHL, Prelude, Shalimar och moderna orientaler i klassisk anda som Imperial Opoponax och Youth Dew Amber Nude. Och ännu har inte längtan efter lätta, transparanta dofter som förebådar våren infunnit sig som det brukar så här i slutet av januari. I stället känns det som att jag kommer att fortsätta den klassiska orienttrenden säkert någon vecka till. Känner ingen lust att lämna gruppen nu. Men det ska medges att det tog nästan en vecka innan jag började känna mig i komfort med de här dofterna igen. Och ja, JHL är en herrdoft men vem bryr sig.

Dagens doft - Vol de Nuit

Jag sväääävar, högt i det blå, eller snarare grå, när jag tittar ut genom fönstret. Fast egentligen skulle jag sväva i mörker för jag är idag iförd Vol de Nuit (nattflygning), Jaques Guerlains skapelse från 1933. VdN är en hyllning till de kvinnliga flygpioniärer som gjorde allt från rekordförsök till "vardagliga" postflygningar under sent tjugotal och tidigt trettiotal. Även Carons  Ernest Daltroff hyllade dessa amazoner redan 1929 med sin En Avion.
VdN startar ganska likt  Shalimar även den en skapelse av JG. VdN är dock mindre söt, är lättare på vaniljnoten och jag känner ingen tydlig ambraton. VdN är en av få orientaler som jag kan tänka mig att bära i varmt väder på sommaren, dock inte stekhett. Den är ganska lätt med en klart träig ton, och den är också klassificerad som en träig oriental. Om Shalimar är mer rå och djurisk, en boudoirdoft, så är VdN förfinad och sofistikerad. VdN kan lätt ta plats i vilket styrelserum som helst. Möjligen kan den även bäras av en man, med rätt hudtyp.
VdN inleds med citron, mandarin,apelsin, apelsinblomma och bergamott. I hjärtat finns gröna blad, galbanum, narciss och aldehyder. I basen finns vanilj,trä, mysk, viol, sandelträ, ekmossa och kryddor.
Ännu ett konstverk, en högkvalitativ doftblandning som sällan sätts samman i dagens genomkommersialiserade, ängsliga, parfymvärld!

Dagens doft - Shalimar

I morse dröjde en lätt ton av ulltröja kvar i luften från någon av mannens parfymer. Detta i kombination med snö ute gjorde att jag också ville bära en doft med ulltoner. Och vilken är den ultimata ulldoften? Jo, i mitt tycke orientalernas oriental, Jaques Guerlains Shalimar från 1925.
Shalimar är ett exempel på att storytellning ingalunda är ett nytt begrepp i varumärkesbyggandet. Om Shalimar sägs att J G av en maharadja på besök i Paris fått höra historien om kärleken mellan Mumtaz i Mahal och stormogulen Shah Jahan. Den utspelade sig i Shalimars trädgårdar i Kashmir (ullinspirationen?). När Mumatz avled lät Shah Jahan uppföra mausoleet Taj Mahal som ett äreminne. Vid komponeringen av Shalimar hade J G den romantiska historien i sinnet säger storyn.
Den mindre romantiska sanningen är nog att J G exprimenterade med doftprover av etylvanillin som han tillsatte i ett extrakt av den redan 1925 klassiska Jicky från 1889. Vanillinet tog bort Jickys lavendelton och förstärkte citrusnoterna i toppen. Från detta expriment vidareutvecklades sedan doften och blev den tidlösa Shalimar. Fast egentligen är den inte tidlös, den är typisk tjugotal, men doften känns ändå aldrig fel, utom i sommarvärme.
Shalimar är en mycket fin vaniljdoft, råvanilj, för den är inte sötsliskig. På mig är de animaliska noterna mer framträdande än vaniljen, därav associationen till en grov ulltröja.
I toppnoterna finns olika citrustoner. I hjärtat pudrig iris, patchoulli, ros, jasmin, vetvier och i basen bla vanilj olika kådor och hartser, civet, mysk, sandel- och rökelseträ samt läder.
Så mångfasetterade och välbalanserade dofter komponeras inte så ofta idag. Alla borde unna sig glädjen att äga en "gammal" klassiker av Shalimars dignitet!

Plain vanilla - Dagens doft

Det är inte meningen att skrämmas med rubriken, jag tänker INTE skriva om optioner. Men jag kan inte hitta något uttryck som bättre beskriver den tunga, täta, rena orientalen Kéora från Jean Couturier. Här är det ren och rå vaniljstång som talar. Toppnoten är inte särskilt insmickrande utan har tydliga drag av insektssprej, vilken även är tydlig när man luktar direkt på flaskan. Doften sitter hela dagen trots att det är en Edt. Det är en renare och starkare vanlijdoft än i Shalimar, Shalimar har också en tydlig ambraton. Kéora är från 80-talet, ett årtionde med många tunga och påträngande dofter (på gott och ont). Det är ändå ingen typisk 80-talsdoft utan är så klassisk att den hade kunnat skapas på 20-30-talen med undantag att Edt-versionerna av dofter från den tiden har sämre hållbarhet (på huden) än Kéora.