Neela Vermeire Creations - Trayeé

Picture: Spices in Mapusa Market, Goa, India

Photo: judepics, (cc) Wikimedia commons, some rights reserved

Trayeé is a very original, thick, spicy blend, created by Bertrand Duchaufour for the indian inspired perfumehouse Neela Vermeire Creations. Trayeé is inspired by the ancient India during the Veda-period.

Trayeé smells as I image an Indian spicemarket with distinct spices with the unconventional addition of a slight smoky tarnote. The tarnote is most evident in the topnotes but lingers in a dimmed version during the whole dry down. As Trayeé reaches the basenotes a bright, geraniumlike oud becomes the star of the show, even if it interacts very well with the spices. The oud note is the same as I percive in Mona di Orios beautiful Oud but as Monas oud is interacting with the flower of osmanthus, the oud in Trayeé interacts with the spices instead. In the basenotes of Trayeé I can finally smell something slight vanillic that rounds out and soften the other potent notes.

Trayeé is a pleasure to wear and it is perfect for cold days. It is suitable for many occasions, to work or casual. Besides the similarities with the oudnote of Mona di Orios Oud, Trayeés spicyness reminds me of Montales Amber & Spices and also of Lorenzo Villoresis Piper Nigrum but the spiciness of Trayeé i thicker, darker and mysterious than in those two mentioned.

Trayeé is a must try for the spice and/or oud lover and so far it's my favorite among the three Neela Vermeire Creations.

Rating: 5

Notes: Ginger, cinnamon, elemi, black currant, basil, jasmine, sandalwood, saffron, clove, cardamom, vetiver, patchouli, okmoss, cedar, amber, incense, myrrhe, vanille, oud

Royal happiness

 

Picture: H.R.H Crownprincess Victoria and H.R.H Prince Daniel

Photo and Copyright: Kungahuset.se  (Royal Court)

 

Today is a day of joy and happiness here in Sweden. Our beloved Crown Princess Couple HRH Crownprincess Victoria and HRH Prince Daniel became parents to a little princess, the futhure heir of the throne. I had already put Burberry Body on when Mr Parfumista called and told me that Prince Daniel *)  hade something to announce at 7.00 am. If I had known I would have applied something more royal to celebrate the little Princess but I think Body is quite ok as it reminds me of pink roses in a smooth and fluffy creaminess. This happening made me recapitulate which fragrances I have worn the other special days of this nice couple:

The  engagement day February 24, 2009: Guerlain L'Heure Bleue, if I had known that morning what happy news that would be delivered I would definitly chosen something else. But on the other hand, that was the first time something really happy occured when wearing L'HB, two times when I have worn it (and I don't wear it often) sad things had happen.

The wedding day June 19, 2010: As the event was well-known (to say at least :-) in advance I could prepare for a royal spritz with Montales Highness Rose.

Now we (the royalists at least) are looking forward to the baptism of the little one later this spring. And of course I'm planning to report about this event from the same olfactory perspective :-)

*) The Prince Daniel story is the Cinderella-story of the 2000s: A young energetic man raised in a middle class family in a small municipality, moves to the capital of Sweden, get educated to be a Personal Trainer, starts an exclusive gym, becomes the PT of the Crownprincess, the business grows to a several gyms, the couple have to hide from the press and in the same time try to convince the King about their love and Daniels suitability as the consort to the future queen. After eight years, 2009, they finally got the permission to marry and where engaged. But at that time Daniel was seriously ill as he from his youth had an nonfunctional kidney and the other one was deteriorated. Luckily Daniels father Olle donated a kidney and everything went well. The wedding 2010 was like a fairytale and Daniel became HRH Prince Daniel. Today he is performing very well in this very special role. Almost all (at least the roylistic) women in Sweden loves Prince D as he seems to be the most perfect, caring, secure in himself, natural, polite, chivalrous guy one can image.  

Montale - Dark Purple

Picture: Still-Life with Bouquet of Flowers and Plums,

Painting by Rachel Ruysch (1664-1750)

Royal Museum of Fine Arts of Belgium, Wikimedia commons

Montales Dark Purple created by Pierre Montale 2011 is somehow, even if it's not a dark, fruity chypre but instead a floral oriental, Montales answer to Annick Goutals Mon Parfum Cheri, par Camille. Dark Purple starts in the typical bold Montale style and also remains bold during the rather linear dry down. The fragrance starts peppery, with some similarities to Dark Oud even if oud ist not mentioned among the ingredients of Dark Purple it's probably there. Then a dark plummy note glimpse, but the plum is not as deep, compex and wellrounded as in Mon Parfum Cheri..., in Dark Purple the plum is more flat and one dimensional. Dark Purple also contains a good dose of green and sparkling geranium paired with rose, to my nose a bit similar to the geranium hefty Oud Flowers. The patchouli in Dark Purple is not as predominant as in Mon Parfum Cheri...and it's of the contemporary, clean, stripped type and not the deep, dirty vintagelike patch in Mon Parfum Cheri...The rose together with geranium and musk, with an unobtrusive impact of plum, is what remains as the dominating accord as Dark Purple settles in the basenotes. In this stage Dark Purple is also reminiscent with Montales Roses Musk and this stage lasts and lasts as the truestyled Montale this fragance is.

Dark Purple is a perfume true to the Montale style and is a good choice for the colder seasons. But as it's similar to many other Montales there is no need for this if one's parfumewardrobe already contains some of the heftier ones. But for a perfumerbuyer just entering the world of Montale, Dark Purple is a good alternative in the heavier group especially to the wearer that don't like oud as a predominant note.

Rating: 4

Notes: Orange, plum, geranium, patchouli, rose, red berries, teak wood, amber, musk

Huitième Art - Fareb

Bild:Spices at central market in Agadir Morocco,

Foto: Bertrand Devouard (cc) Wikimedia Commons, some rights reserved

I Pierre Guillaumes kryddiga Fareb träder tämligen omgående en lagom balanserad kumminnot fram. Den vilar på en bädd av torra kryddor som känns äkta, inte sådär parfymigt kryddigt. Doften är torrt kryddig rakt igenom, det är inte någon kummin bland torkad frukt och äpplen som till exempel Aziyade, Al Oudh eller Traverseé de Bosphore. Det som känns som en kumminnot är tydligast i topp- och mellanregistret, i basen har den blandat ut sig med de andra kryddorna och en slags lätt tvålighet innfinner sig. Fareb är i slutfasen ganska lik de klassiska spanska Maja-tvålarna från Myrurgia. Det konstiga är att det enligt ingredienslistan inte finns kummin i Fareb, utan immortel och ingefära. Möjligen känner jag en del ingefära då doften har vissa drag av min favorit Montales Amber & Spices. Någon sirapsliknande immortell som i Annick Goutals Sables känner jag överhuvud taget inte. Kanske är blomman torkad och mald i Fareb.

Efter en ganska utmanande start med den av mig upplevda kumminen så blir Fareb till en bärbar och ganska originell kryddig parfym. Perfekt för grått höstväder och vinterslask. Passar som överiga Huitième Art i många sammanhang, är vilsam och tar inte över en hel miljö. Provet kommer från Fragrances & Art

Betyg: 4

Noter: Immortel, ingefära.

Carner Barcelona - Cuirs

Picture: Cuirs and it's source of inspiration

 (c) Carner Barcelona.

Carner Barcelona is a spanish nichehouse founded by Sarah Carner in 2009. Sarah want's to capture the meaningful moments in her perfumes and she is collaborate with different perfumers to achieve that. The latest perfume Cuirs is created by perfumer Sonia Constant. Cuirs is inspired by the artisan atiliers in Barcelona in the beginning of the last century, the smell of pipetobacco smoke mixed with the tanned leather preparde in the craft workshops.

To me Cuir is a peppery oud perfume and to my nose the fragrance is to dry to induce the typical creamy leathery aroma that the mix saffron-oud-rose creates. To me Cuirs is more of a dry woody, spicy particulary peppery perfume. In the middlenotes I smell a fleeting, light, flowery note and there is also something slight foody in this phase.

Cuirs is extremely strong and the projection is huge as is the longevity. One sprits is enough to be sure not to cause allergic reactions nearby. It's the type of scent that can trigger a campain for a scentfree office. Cuirs is classified as a unisex scent which is true but to my nose it lends more to the masculine side.
Cuirs feels very familliar to me, the scent doesen't add anything new to the perfumed landscape. To my nose it is very close to some of the newer Montales as Dark Oud (the rough australian sandalwood) in particular, with the radiation of Aoud Musk and with some accords from Amouages Opus V, perhaps the bullied little violet (iris in Opus V). Late in the dry down, about twelve hours after application. I can recognize the varm, foody spices  from one of my favorite Montales Amber & Spices. Cuirs is a good alternative to those fragrances but doesn't feel original as the other fragrances precede Cuirs. To me Cuirs is to strong and to masculine and it's likely that Cuirs wears much better on Mr Parfumista as he wears the neutronbomb Aoud Musk very well.

In summary; Cuir is a scent for occasions when the wearer will make a bold statement.

Rating: 3+ (on me)
Rating: 4   (on Mr Parfumista) updated in April 2012

Notes: Cumin, Saffron, violet, australian sandalwood, cederwood, guaiac wood, patchouli, tonka bean, cistus, musk, oud, nagarmotha, amyris, dry amber, leather

By Kilian - Rose Oud

Foto: Herr Parfumista (c)

Åhhh, jag vet inte var jag ska börja. Rose Oud är en doft som gör mig färdig att utrangera halva parfymgarderoben, innan jag kommer till sans igen och inser att det i längden ändå är variation som gäller. Rose Oud är en sådan där mörk, dov och mystisk rosendoft som jag bara älskar. Dessutom med en av mina favorittränoter oud. Jag får aldrig nog av den här typen av doft, känns som att jag kan prova och njuta av hur många varianter på temat som helst utan att tröttna. Rose Oud är en del av By Kilians orientaliska kollektion Arabian Nights och är skapad av Calice Becker som gjort de flesta av By Kilians dofter. Review av Incense Oud finns från april.

Rose Oud inleds med ros och en lätt oud. Det är inte en tuff och dominerande oud som i flera av Montales dofter utan den är snällare, mjukare och finstämt harmonierande. Det finns, vad jag läst, en del äkta oud inblandad men jag gissar att det som i de flesta västerländska ouddofter också finns en del syntetisk vara. Saffransnoten är inte särskilt dominant utan jag upplever den som en supportnot som ger värme och kraft till Rose Oud. Rosendoften känns som om den kommer av högkvalitativ rosenolja och den varierar och uppträder olika i olika stadier av doften. På mig känns den, konstigt nog, först mörkröd och mystiskt djup för att senare anta ljusare och fruktiga facetter. I denna fas kan man tro att det finns fruktiga ingredienser tillsatta även om några sådana finns inte angivna och rosenolja av viss sort och i viss kombination antar just en fruktig karaktär. Ett dygn senare känns något som påminner om en pudrig mellanrosa ros och det finns också inslag som dofter som en nyponrosbuske en varm sommardag. Troligen är det, som notlistan antyder, flera varianter av rosenolja (och säkert även syntetisk ros) inblandat eftersom jag känner så många rosendoftsvarianter.

Rosenvariationerna gör verkligen Rose Oud till en unik doft där det under hela parfymens utveckling händer nya spännande saker. Ändå känner jag likheter med flera andra favoriter i mörk ros genren. Först och främst med Editions de Parfums Frederic Malle:s Portrait of a Lady som Rose Oud är mest lik även om jag upplevar PoaL som ännu mörkare. Men Rose Oud har också många gemensamma noter med Téo Cabanels Alahine även om den senare har mer dragning åt klassisk pudrig oriental och Rose Oud åt mörk trädoft med ambroxan. Även om ambroxan inte finns angivet bland ingredienserna så tror jag nog att den lurar där i basen, precis som i PoaL. I den fruktigt rosiga fasen finns noter som påminner om Andy Tauers Une Rose Vermeille.

Rose Oud är en i mitt tycke klart feminin ros-oud kombination med en lagom projektion och en elegans som gör att den passar väldigt bra till fest även om jag tycker att man ska få njuta av sådana här underbara dofter också i den grå vardagen.

Betyg: 5

Noter: Saffran, ros-tincture, oud, guaiac-trä

Juliette Has A Gun - Midnight Oud

Foto: Herr Parfumista (c)

Juliette Has A Gun:s Midnight Oud kallas ibland "lättoud" eller "nybörjaroud". Och visst är den lättare och snällare än till exempel de flesta av Montales ouder men den är samtidigt en mer elegant och bärbar variant. Montales ouder är i regel skarpare och tar plats i rummet medan Midnight Oud diskret håller sig på mattan.

Midnight Oud inleds med en fin lädernot, läderdoft i olika schatteringar blir resultatet av mixen oud, saffran och ros. Efter toppnotern är doften mycket en välbalanserad trä och saffran kombintion med oudens typiska accent men i en nedtonad form. Jag ser inte Midnight Oud främst som en oud, utan som en parfym i den mörka genren som råkar ha oud som en av de framträdande ingredienserna. Jag är väldigt förtjust i mörka, sammetslika dofter av den här typen, oavsett om de innehåller oud. En annan favorit av samma typ är JHAG:s Lady Vengeance. Av Montales skapelser som jag har provat påminner Midnight Oud mest om White Oud men lugnare och inte lika dominant.

Så visst är det en "snälloud" men vad spelar det för roll, det är som sagt inte med syftet att bära en oud jag använder Midnight Oud. Snarare ger den känslan av en modern, elgeant och minimalistisk chypre. Den är en riktig komfortdoft och handledsmagnet som förgyller den gråaste dag. Och som sagt mycket bärbar, alltid användbar och inte påträngande: En oud för kontoret. Dessutom ett för att vara oud ganska lågt pris,  EUR 103.

Betyg: 5

Noter: Ros, oud, ambra, mysk, saffran, geranium och patchoulli

Liten Oud kavalkad

En parfymtyp som jag länge tyckt om är ouder. Sätter nu samman en miniserie med några oudreviweer, även om det är höst och jag ofta dras till ouder på våren och sommaren eller förresten egentligen jämt. För att ta det i korthet så uppstår oudolja genom att en särskild svamp angriper agarträet och en process sätter igång som bildar oud. Ouden destillieras och lagras sedan i bergrum olika länge, det finns oud som lagras över femtio år. Ouderna är olika i karaktären dels beroende på lagringstid och kvaliteten på träden samt på västplatsen. Vissa platser som tex Borneo har en blommigare oud medan den generellt sett är mer animalisk i karaktären i Indien.

Noten som sådan är syrligt träig och den passar perfekt ihop med ros och saffran och olika kombinationer kring ros och oud är de vanligaste grundstommarna i ouder. Det finns både äkta och syntisk oud, äkta är allt från dyr till extremt svindyr.De flesta parfymer har således syntetisk oud eller en mix av syntetisk och äkta oud. Oud kan även bäras som olja och ett par droppar parfymar lätt en hel dag.

Oud har alltid använts i det österländska parfymeriet, Mellanöstern och Asien, och som enstaka not i ett fåtal parfymer i det västerländska parfymeriet, fram till tidigt 2000-tal. I början av milleniet kom Yves Saint Laurents M7 som innehöll oud i en balanserad tappning. Ungefär samtidigt drog Pierrre Montale igång sitt parfymhus där en särskild linje tillägnades ouden. Ouden är huvudaktören och den dominanta noten i oudserien. I Edp serien fanns den ibland med i nedtonad form i de för övrigt österländskt inspirerade parfymerna. Pierre Montale hade arbetat med att skapa parfymer för det saudiska kungahuset och är den som introducerade oud på allvar i västerlandet. Black Oud är den mest kända och för Montale urtypiska kreationen. Efter några år blev Pierres oudparfymer mer diskreta och han fick då kritik för detta. I dag kritiseras han istället för att hans dofter är för kraftfulla och tar för mycket plats. Kanske beror det ¨på att oud nu på bred front rullat in i snart sett alla parfymhus och att den för att passa många fler konsumenter har tonats ned till att bli en av de träiga noterna, den mörka och dramtiska.

Ouden har, tror jag, kommit att ersätta lite av det som den numera i det närmaste försvunna ekmossan tidigare stod för. Även om de inte är helt lika i sig så har de en gemensam kraftfull och dramatisk tonalitet. Själv är jag fortfarande mycket förtjust i Montales parfymer även om jag också uppskattar flera av de mer utblandade ouderna dvs där oud är en av flera jämnspelta träiga basnoter. I den här miniserien har jag fokuserat på de mer utblandade varianterna (förutom en), Montale finns reviewad tidigare och kommer att förekomma då och då även framöver.

Montale - Aoud Velvet

Foto: Parfumista (c)

Aoud Velvet är skapad av den Parisbaserade parfymören Pierre Montale. Tidigare arbetade Montale som parfymör åt kungahusen på den arabiska halvön och lärde sig att kombinera sina västerländska parfymkunskaper med de arabiska dito. Montale har dels en serie som bygger på ouder (agarträ) och dels en serie starka edp:s som också är österländskt inspirerade men utan oud.

Aoud Velvet är en oudbaserad blombukett vars topp innehåller bland annat apelsinblommor och oud. I mellanregistret finns en fruktighet samt ylang-ylang och gardenia. I basen vanilj, sandelträ och tonkaböna.

Aoud Velvet är ingen djärv oud, den träigt medicinska noten är inte så tydlig som i många andra av Montales oud-kreationer. Blommorna är rätt nedtonade eller så pass väl mixade att ingen sticker ut särskilt och detta trots att det ingår tungt material som apelsinblommor, gardenia och sandelträ. När Aoud Velvet suttit en halv dag ger den mig associationer till en dyster släkting till muntra Miss Dior Cherie. Påminner mig om jordgubbspopcornen i MDC. Jordgubbspoppen gör sig mycket bättre i den okomplicerade glada dofttyp som MDC representerar. AV är en för tung, tät och seriös doft för sådant fnittrigt flams!

Först nästan ångrar att jag testat AV. Något i toppnoterna är på gränsen till huvudvärksframkallande. Detta trots att jag bara duttat på mig lite grann från ett miniatyrprov. Den lugnar ner sig i mellanregistret, men tyvärr blir den aldrig upplyftande och inspirerande utan förmedlar ångestladdade vibrationer. Låter hemskt att säga men den kan passa på begravning. Efter Serge Lutens nya De Profundis så är nog den här nummer två att passa en sådan cermoni.

Totalt sett är Aoud Velvet en ganska OK doft men den når inte upp till Montales toppsegment.

Betyg: 3

Parfymfilosoferande...

Foto: Parfumista (c)

Hinner jag inte med så mycket just nu. Tur att jag var flitig med skrivandet tidigare i år så att det ändå finns reviewer att rulla ut. Mycket på jobbet, går bland annat en utbildning med efterföljande test. I formlernas värld har jag inte varit på allvar sedan det förra årtusendet, så för mig som är mer verbalt inriktad är det i och för sig nyttig hjärngympa.

Skönt att värmen kommit tillbaka, volatiliteten i vädret är minst sagt hög, det snöade ju faktiskt så sent som förra tisdagen! Vilket leder mig över till det tråkiga faktum att jag ännu inte fått någon riktig vår/sommardofts kick. Förra veckan blev istället en excess i orientaler och mörka, djupa rosor som snyggingparfymörerna Pierre Guillaumes Bois de Copaiba och Francis Kurkdjians Lumière de Noire. Visserligen har jag när det var varmt i påskas testat och fallit pladask för TDC:s De Bachmakov (review häromveckan) liksom PdN:s Week End à Deauville (review följer inom ganska kort) men för övrigt alltså inga vårdoftsvibbar. Häromdagen blev jag dessutom, precis som förra året i maj, oudsugen så nu har jag spårat in på Montale.

På tal om snyggingar förresten. I kväll håller jag tummarna för sötisen Eric Saade. Utan att ha hört konkurrerande låtar, förutom en bakgrundkakafoni från TV:n fram till Erics bidrag häromkvällen, så är min betting att Popular slutar inom top 5. Vad tror du? 

Nasomatto - Nuda

Bild: Jasminum polyanthum, foto KENPEI, CC, some rights reserved, Wikipedia

Excentriska, holländska parfymhuset Nasomattos Nuda är rakt igenom jasmin och lyfter fram många olika facetter av denna doftgigant. Jag anar att doften är grundad i varmt sandelträ och mysk, men i övrigt är det en ren jasmin baserad på en naturlig jasminolja. Nuda lyfter fram både jasminens rena och vita sida, den fruktiga och något av den animaliskt, lädrigt lite lortiga, även om den i det senare fallet inte går alls så långt som  Maître Parfumer et Gantiers Jasmine se min review på Parfumistans dagbok för ett år sedan http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=606000

På mig startar Nuda i en fruktig jasminnot som dofter lite som färsk, inte helt mogen, banan. I denna fas känns Nuda vida omkring men det varar bara en stund. Sedan blir den torrare och vitare för att därefter anta en viss läderton och lite lortighet. När den stabiliserat sig så pendlar den mellan dessa stadier ibland med den tillkommande banannoten. Totalt sett är intrycket av Nuda rund och creme-igt vitblommig. Nuda är behaglig och finns där som en skin-scent dvs den har ingen större projektion. Men så är den också en parfym som dessutom är gjord på naturligt jasminextrakt och parfymer och naturliga råvaror smälter i regel in mer i huden och finns där exklusivt för bäraren själv. Efter den kraftfulla starten så blir jag också lite besviken på att Nuda sedan blir så pass stillsam, doften är så fin så jag vill att den ska ha en större aura. Men jag misstänker att det är en egenhet med jasmindofter med stort inslag av naturliga ingredienser: Kraftfulla i starten men sedan får jag trycka näsan mot handleden för att känna dem ordentligt. Precis samma händer med Montales Jasmin Full som är liknade i stilen även om den har ett större inslag av annat = apelsinblomma.

Sammanfattingsvis en mycket fin och elegant doft som passar en brud på hennes bröllopsdag. Nackdelen är den begränsade projektionen, åtminstone på min hud. Men med en hyfsat kraftig finns ändå tydliga fragment kvar av Nuda efter ett dygn.

Betyg: 3+

Noter: Jasmin

Nasomatto - Nuda (english version)

The excentric Dutch perfumhouse Nasomattos Nuda is a straight through jasmine fragrance. I highlights the many different facets of this fragrant giant. I suspect that the scent is anchored in warm sandalwood and musknotes, but otherwise it is a pure jasmine based on the natural jasmine oil. Nuda highlights both pure and clean white jasmine, it's fruity aspects and some of the dirty, animalic and leathery notes. Although in the latter case it does not go nearly as far as Maître Parfums et Gantiers Jasmine which is a real dirty "horse and stable" fragrance which I love.

On my skin Nuda starts with a fruity note of jasmine that smells a bit like fresh, not quite ripe bananas. In this phase Nuda projekts widely but it only lasts for a moment. Then it becomes drier and brighter and then take on a particular note of leather and some dirt. When Nuda is stabilized it commute between these stages, sometimes with the additional green banana note. Overall, the impression of Nuda is round and creamy white flowers. Nuda is very comfortable and it's a skin-scent with low projection. But it is also a perfume that is  made ​​with a high precentag of natural extracts and jasmine oils.Natural ingredients generally wears more close to the skin and is there exclusively for the wearer herself. After the impressive start, I get a little disappointed that Nuda then become almost quiet. The scent is so good that I want it to have a larger aura. But I suspect it is a peculiarity of the jasmine fragrance with a large element of natural ingredienses: Powerful in the beginning but then I have to press my nose against my wrist to know them properly. Exactly the same happens with Montale  a fragrance which is similar in style although it has a larger element of another flower = orange blossom.
Nuda is a elegant fragrance fit for a bride on her wedding day. The disadvantage is the limited projection, at least on my skin. But with a fairly strong application, there will still remain distinct fragments of Nuda after a whole day.



Rating: 3 +

Notes: Jasmine

Montale - Aoud Roses Petals

Foto: Parfumista (c)

Aoud Roses Petals tillhör de tidigare dofterna från huset Montale. För mig är ARP sinnebilden av mellanrosa rosenblad vars olja destilieras tillsammans med saffran. Den inre biografen visar också ett vackert mellanrosa sidentyg kantat med guldbroderier och använt till en kostbar sari.

Rosa ros och saffran är den dominerande kombon i ARP även om den så klart vilar en typisk, lite medicinskt, montalsk oudbas. På något sätt ger ARP ett lite kyligt intryck trots att saffran egentligen är en varm krydda. Kanske är det pepprigheten från cederträet men detsamma har jag upplevt i Arabian Ouds saffran och rosenolja Rahil Blend även om den är mörkare än ARP. Det finns också något lätt grönt i doften. ARP är ljusare och kvinnligare än den mörka Black Oud med sin mörka ros och patchouli.

ARP är linjär i uppbyggnaden och den dofter alltså rätt lika under doftens utveckling. Ändå är den inte tråkig utan går in och ut i noterna. Den är helt enkelt väldigt trivsam och en riktig handledsmangnet som jag mest tycker kommer till sin rätt under vår och sommar.

Betyg: 5

Noter: Ros, saffran, oud, cederträ och guaiacträ

Montale - ett underskattat parfymhus?

Niche-huset Montale med sin grundare parfymören Pierre Montale drog egentligen igång hela den västerländska oud-trenden. Pierre hade under trettio år skapat parfymer åt den arabiska eliten som det saudiska kungahuset. I början av 2000-talet startade han upp huset Montale med sin speciella parfymniche: Västerlandiserade ouder alltså oudbaserade dofter anpassade så att de ska passa den västerländska smaken. Det finns också en icke-oudlinje med distinkta Edp:er.

För fyra-fem år sedan var Montales dofter högt prisade i parfymbloggosfären. De tidigare ouderna var riktiga kraftpaket med stor projektion som kräver sin bärare. Exempel på de tidigare ouderna är Black Oud, Royal Oud och Oud Cuir d'Arabie.För två - tre åre sedan kom dofter där oudnoten var mycket lättare som Oud Red Flowers, Louban och Aoud Leather.Montale började plötsligt få kritik för detta, trots att det finns flera fina dofter bland dessa. Själv tycker jag att det är bra, allt behöver inte vara "power-oud" och självklart behöver ett hus ta fram blandningar som går att sälja till en bredare målgrupp än den inte allt för stora populationen parfumistor. Vid samma tidpunkt började andra nichehus också lansera dofter med oud och dessa var av den snällare varianten. Så 2009 blev det året oud, då oudnoten riktigt bröt igenom och sedan har det fortsatt och idag har flera designerdoftsmärken också inslag av oud i sina mörkare dofter.

Under det senaste året har jag i parfymbloggsvärlden märkt en alltmer negativ ton mot Montale. Dofterna anklagas för att vara syntetiska, skarpa och inte särskilt bärbara. Man har alltså gått från upphöjande och hyllande för några år sedan till en ganska kritisk inställing i nuläget. Detta sedan aktiva parfumistor breddat sin referensram och dels sniffat på äkta oud-oljor och de snällare dofter med oud som andra nichehus givit ut.
De sistnämnda dofterna ser jag som dofter där oud är en av flera spelare medan i fallet Montales oud-serie (till stora delar) det är avsikten att ouden ska vara den dominanta aktören.

När det gäller att det finns mest syntetisk oud i Montales dofter så är han inte ensam om detta. Firmenich har enligt uppgift en mycket använd och bra bas. Vad jag har läst så finns det i Montales dofter en varierande mängd äkta oud och i vissa dofter är den säkert helt syntetisk, framför allt i vissa senare varianter. Men det gäller även andra hus så jag förstår ärligt talat inte varför man går på just Montale, alltså den som hela svärmen av doftnördar ska vara tacksam för att han ledde in gruppens intresse på oud-dofterna. Det verkar som om en del när det blivit mer "välutbildade" inom området i någon slags snobbism dissar det man först tyckte om, kanske ett sätt att för sig själv påvisa utveckling och framåtskridande.

Oudbasen i Montales dofter är karaktäristiskt medicinliknande och den är tuff och krävande i sin framtoning. I de senare dofterna med vissa undantag som Aoud Musk är oudbasen inte så stark men den skapar ändå den typiska Montale-signaturen. En Montaledoft skiljer helt enkelt ut sig från andra hus dofter med oud och antingen gillar man den inte särskilt diskreta stilen eller också gör man det inte. Montale är speciell.

Visserligen ger Montale ut en otrolig mängd dofter som liknar varandra mycket men samtidigt ger det en stor valfrihet på marginalen. Det finns allti en variant för alla, för den som orkar prova sig igenom vill säga. Själv tycker jag fortfarande om Montales dofter på samma sätt som när jag först testade dem för fyra år sedan. Jag gillar att Montale står för sin stil och det lite hemmasnickrade intryck som hela businessen ger. Jag ser ingen som helst motsättning i att gilla både Montale-ouder som dofter med oud som ingrediens från andra hus. De kan helt enkelt inte jämföras rakt av.

Även om jag sedan länge gillar Montale har jag märkt att jag gjort väldigt få reviewer av dofterna under åren. Så det får bli bättring framöver.

IFRA spökar till det ?

Kanske är det min näsa som börjar lägga av men allt fler dofter känns liksom undflyende, som om de saknar kropp. De är lite som vålnader av sitt gamla jag om det är reformuleringar och även helt nya dofter ger den här känslan av undflyende och konturlöshet. Detta gäller både niche och designerdofter. Fenomenet är alltmer tilltagande och (tycker jag) har blivit särskilt tydligt det senaste året.

Min egen hemmagjorda teori är att det är IFRA restriktionerna som har slagit igenom på riktigt bred front. 1 augusti 2010 var brytdatum varefter de till IFRA anslutna doft- och smakämnestillverkarna förbundit sig att inte använda en lång rad doftessenser, minns att jag såg en otäckt lång lista på någon blogg som jag inte hittar just nu. Det gäller citrusessenser, läder, mossa, varianter av allt känns det som.

Observera att det är frivilliga restriktioner som tillverkarna sätter på sig själva för att föregå EU-regleringar i syfte att förhindra allergier och skadlighet från kemikalier. Dessutom får på detta sätt tillverkarna möjlighet att styra över till doftämnen som tas fram enligt den senaste tekniken och som förbilligar produktionen avsevärt. Ska man vara konspiratorisk så kan producenterna genom detta styra mot en större likriktning i doftutbudet, vilket i sin tur minskar risken att misslyckas kommersiellt. Om det mesta som ges ut luktar ganska likartat (inom respektive kategori) blir kunden trygg i doftmiljön och känner att man gör rätt val vid köp av doft.

Vill man ha dofter med kropp och kontur så gäller det att vårda sina flaskor som har en del år på nacken, dofter från före 2005 känns "safe" sedan har regleringar succesivt smygit sig in alltmer. Ekmosserestriktionerna är i och för sig från milleniumskiftet så blommig åttiotalschypre tillverkad fram tills dess är guld värda. Ska man köpa nya dofter så är små indieparfymörer som gör sina egna dofter det mest säkra kortet. De kan lägga in ingedienser med restriktioner, vilket man får om man orkar förteckna dem och med vilken mängd de ingår. De finner inte de stora dofttillverkarna vara en tillräckligt lönsamt att lägga tid på samt framförallt att de ämnen det gäller ofta är dyra och alltså inte ingår i de stora, kommersiella dofterna (med vissa undantag förstås). Ett annat säkert kort är oud, även om jag tyckt mig känna en viss försvagning  av vissa dofter även där. Kanske har någon/några komponent(er) som ingår i den syntetiska oud som dofterna oftast innehåller också drabbats av IFRA.

Exempel på dofter som jag tycker förlorat en del kropp och kontur och blivit mer diffust flytande är Chanel Cristalle EDT, Serge Lutens Bois de Violette och Montales Attar. Några exempel på relativt nya dofter som förmedlar samma känsla och som aldrig hunnit vara annat än IFRA anpassade är: L'Artisans Traversee du Bosphore och Juliette Has A Guns Calamity J. samt Serge Lutens Boxeuses.

Någon som känt något liknande? Kommentarer?

Farmacia SS. Annunziata dal 1561 - Ambra Nera

Här behövs Ambra Nera för att värma upp...Foto: Herr Parfumista (c)

Farmacia SS är ett gammalt anrikt apotek i Florens, grundat 1561. Eftersom apotek förr i tiden också komponerade och sålde dofter så vilar Farmacia SS:s dofter på en gedigen grund.

Ambra Nera är en underbar, varm, omhändertagande mellanbrun (om jag ska visualisera en färg) ambra i kategorin med kådor och patchoulli. Den tillhör alltså inte den örtigare (grönare) mer fourgé-likande gruppen som MPG:s Ambre Précieux eller HdP:s Ambre 114.

 I Ambra Nera finns noter av cypress, eucalyptus, ambra, benzoin, vetiver, vanilj och patchoulli.  Den är högkvalitativ, torr och perfekt pudrig i karaktären, som pudret i en elegant dams juvelbesatta puderdosa. Ambra Nera ger associationer till en elegant dam i exklusiv päls på väg till Afternoon Tea efter en "ansträngande" shoppingrunda. Jag upplever ambratonen som skalad och ren. Samma ambranot men behandlad på ett annat sätt finns i Montales Oud Ambre. I Oud Ambre bäddas ambran in i noter som skapar en mörk och lortig ambra; kryddor, oud, läder och honung. Oud Ambre är farlig, klädd i ett svart läderfodral, och på gränsen till vulgär. En Femme fâtale jämfört med Ambra Neras eleganta lady. Där Ambra Nera är väluppfostrad och perfekt så balanserar vilddjuret Oud Ambre hela tiden på gränsen..

Ambra Nera hade förstås varit en pefekt juldoft också och skulle kunna ha lagts in bland juldoftslistorna. Den är också en trivsam kontorsdoft grå och kalla vinterdagar, en komfortdoft som kan få hela omgivningen att må bra.

Betyg: 4

Mer av Parfumistans reviewer - Niche 1(2)

Fortsättning på föregående inlägg med länkar till reviewer våren/sommaren 2010 på min förra blogg "Parfumistans dagbok". Listan nedan gäller reviewer av nichepafymer.

Montale Oud Red Flowers: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=596113

Eau d'Italie Pasteum Rose: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=596655

Parfums de Nicolaï L'Eau Mixte: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=604201

 Parfums de Nicolaï Patchouli Homme : http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=604298

Parfums de Nicolaï Violette in Love:  http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=606623

Histoire de Parfums Tubereuse  1 Capricieuse: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=604241

Histoire de Parfums Tubereuse  3 Animale: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=604286

Fortsättning i nästa inlägg.

OBS: Eventuella kommentarer på något av inläggen lämnas här då jag inte checkar av Parfumistans dagbok

Årets parfymer 2010

Foto: Parfumista (c)

Så var det redan dags att sammanfatta parfymåret 2010. Givetvis har jag bara sniffat på en bråkdel av vad som lanserats och det som återges är förstås mina högst subjektiva synpunkter.

Mina favoriter lanserade 2010

Ninfeo Mio (Annick Goutal): Kan vara så att denna nässliga, men samtidigt vattniga, gröna skönhet kom redan mot slutet av 2009 men den får slinka med. Jättebra hållbarhet på mig trots att det är en Edt och en Goutal.

Nuit de Tubereuse (L'Artisan Parfumeur): Har vid sidan av den kalla, rotiga tubereusen en vattnig grönhet som också finns i Ninfeo Mio. På mig blir dofterna på något vis i samma stil, de ger ett liknande uttryck, en likartad ton.

Rubj EDP (Vero Profumo): Rubj EDP är en omtolkning av den underbara Rubj Extrait som kom för några år sedan. En mycket intressant varm komposition som utvecklas i tydliga faser under dagen.Kummin, tuberose och apelsinblomma är tongivande.

Aoud Musk (Montale): Den tätaste och mest intensivt peppriga doft jag hittills upplevt. Slår skoningslöst som en neutronbomb, tre minisprits på herr Parfumista invaderar ögonblickligen en hel bostad. Sitter till och med kvar i tyget efter tvätt.

Memoir Woman (Amouage): Elegant och mycket bärbar. En melankolisk och mörk doft som samtidigt inte är tung.Innehåller bland annat apelsin, anislikör och rökelseträ.

Une Rose Vermeille (Andy Tauer): Den fruktiga floralens revansch. Sprakande flamencoröd, varm och glad ros, viol och friskt hallon och en härligt gourmandig bas. En riktig glädjespridare.

Portrait of a Lady (Editions de Parfums Frederic Malle); Ännu ett mästerverk av de volumiösa dofternas mästare, Dominique Ropion. Påminner mig om en de dova, mörka nyanserna i en Rembrandt-målning.  Mörka rosor, finstämd patchoulli, lite cederträ (tror jag) och ambrox, en slags modern kemisk animalisk, myskig, ambraliknande substans. Se även full review den 23/12.

Ha en underbar och doftrik nyårsafton och ett Gott Nytt  (doft)År 2011!

Nobelt

Så är det dags för årets upplaga av Nobelfesten, alltid spännande att se vilka diadem och övriga juveler som kommar att luftas. Och de tjusiga klänningarna förstås.....Men jag kommer snarare att fokusera på en frack: Nobelpremiär för min favorit HKH Prins Daniel. Eftersom klädseln är given går vi direkt på parfymfrågan - vad kan passa en prins en kväll som denna?

Jag passade frågan till herr Parfumista som kom med två förslag. Utgångspunkten i herr Parfumistas resonemang är att det inte ska vara några krångliga och okända dofter utan något som många kan känna igen sig  i och som på så sätt skapar komfort i en för deltagarna mycket nervpirrande situation. Herr Parfumistas förslag är:

Terre d'Hermès: Även om Terre mycket har karaktären av en dagdoft så är det en doft som dofter olika varje gång man bär den beronde på dos, väder etc. Den är elegant men samtidigt trivsam, den har en varm fräschör genom apelsinblommorna som passar en sportig prins.

Egoïste (Chanel): Precis som Terre ändrar Egoïste karaktär beroende på dos och omgivande faktorer. Med lätt dos blir rosenträet och honungen mer tydligt medan en kraftigare dos framhäver tobaksbladen. Alltså: Egoïste i något kraftigare dos är ett ypperligt alternativ en afton som denna.

Själv då, vad är då mina tips. Tvärtemot herr Parfumista ska jag så klart (som vanligt) krångla till det och föreslår:

Fieldnotes from Paris (Ineke): Påminner i och för sig en hel del om Burberry London Man men mindre söt och spritig. Torr tobak, apelsinblomma, tonka och patchoulli ger en varm, trygg och komfortabel aura runt bäraren.

Black Oud (Montale): Denna medicinska, mörka ros i oud skapar garanterat spänning runt Prins D. Och det kan ju behövas eftersom jag tycker att hovet borde släppa fram nyförvärvet och låta honom ta plats. Inte är det väl bara det fina bröllopstalet vi ska minnas? Hett tips till hovets mediaansvariga: Låt honom tala!

Juldofter - Rökelse och Myrra

Foto: Herr Parfumista (c)

Vad kan väl passa bättre nu i advent än mystiska, sakrala dofter med rökelse och myrra. Som:

La Myrrhe (Serge Lutens): Kan inte nog prisa detta rena, enkla, välbalanserade, avstressande, lätt champinjondoftande ( i toppen) mästerverk. Ger en sakral känsla som jag beskrivit nyligen den 24/11.

Incense Rosé (Andy Tauer): Mörkorange (som jag ser doften) torkad ros kombinerad med frankincense. Pepprig, högt svävande, träig rökelse. Så intensiv att bara två-tre duttar behövs.

Rouge (Hermès): Mörkt myrrigt rosig som ger ett purpurfärgat/mörkgrönt sammetslikt intryck. Pudrig och mycket damig. Varning för överapplicering för då faller den lätt över i "tant".

Full Incense (Montale): En mycket bra basdoft i kategorin rökelseträ. Diverse rökelse på torrt cederträ och patchoulli. Har en mycket bra hållbarhet, på mig i allafall.