Fragrance(s) of the week (20) 2013 -Random perfumeimpressions

Photo: Mr Parfumista (c)

Havn't anything thought out to say perfumewise this weekend so here comes some random perfumeimpressions .

Samples that I ordered from Aus Liebe zum Duft  swiftly arrived during the week and some is already in testing on myself or familymembers. Impressions:

From the descriptions of the fragrance, Lostmarc'h Iroaz is a wild rose from the rosebushes of the shores of Brittany. This is a sort of airy, like the moist seaair, pink rose. Reminds me of the roses in Jean Patou Un Amour de Patou and Montale Crystal Flowers. A wearable, non-sweet rose.

Speaking of Montale, yesterday I couldn't resist trying one of the Montale samples I've ordered. Have sampled so many light, springappropiate fragrances the latest weeks (June will be a light fragrances reviw month) I now long for heavier stuff. Aoud Ever is a quite recent Montale blend that seems to consist of some Aoud Lime at the start lime but here added whith a dose of lemon which dominates the citric part. Then one of my favorite Montales, Amber & Spices appears but in Aoud Ever the peppery notes in the spicy mix are a bit more prounonced and are resting on a base dominated by sandalwood and of course oud.

Mr Parfumista is testing the new Comme des Garcons Black.Starts as a powerful fragrance containing elements of some other of Mr Parfumistas CdG favorites, the cool cypress and pine-like notes of Kyoto and the balsamic spice of Jaisalmer. There are also notes that resembles of a weaker and short lived version of the rough, almost burned leathernotes of one of Mr Parfumistas top favorites ever: Mona di Orio Cuir.

Myself is sampling the new Andy Tauer Noontide Petals. Starts as the powerful Incense Rosé but calms down very soon and then smells like a dimmed version of Incense Rosé with powdery accents. As the Incense Rosé accords tuning out, but still remains in the background, aldehydic flowers appears and the composition becames weak compared to the first half of the dry down. Nice fragrance but a bit messy in the same almost chaotic way as Histoires de Parfums L'Olympia Music Hall ie both these frags somehow intermediate an impression of don't be able to decide what direction to have. As I like or love almost every Tauer creation released so far, I definitly will give Noontide Petals further trials. Update May 28 2013: There was a beautiful scent lingering in a pashmina which I suspected was traces of Noontide Petals and today I have tested Noontide Petals again. This time in a lower dose than before and that was the trick. Today the fragrance was neiter messy or chaotic in the later drydown just perfect powdery, a bit soapy notes that embeds a typical Tauerstyled  accord, most similar to Incense Rosé mixed in the smoothness of luxury aldehydes. Contemporary elegance and in the same time comfort. Great, this is a 5 rated perfume for me and unfortunaly a new lemming!

Sniffing on a napkin saved since the lunch with Fragrantfanatic this Thursday where there are dots of different fragrances from the spanish house Oliver & Co. from a discoveryset that FF has borrowed from another parfumista. One of the M.O.U.S.S.E fragrances stands out from the fragrancedots and I think it's the first Mousse where the clove is very  pronounced and combined with balsamic spice as in Jaisalmer. This one could really be something! Also the balsamic dot that I think is Resina and La Colonia appeals to me. Overall, Oliver & Co. seems to be a house to explore further.

As Fragrantfanatic recently has visited Paris and there acquired a bottle of Guerlain Mayotte I'm now a happy owner of a vial of this that would be compared with its precursor Guerlain Mahora. And as FF now has a sample of Mahora, it will be very interesting to compare our findings from our respective coming side-by-side tests of these two heavy, tropical Guerlains.

Fragrance of the week (15) 2013 - Le Parfum Couture Denis Durand for M. Micallef

Picture: Marlene Dietrich as Lola Lola in Der Blaue Engel (1930)
directed by Josef von Sternberg: 

Thanks to a generous sample from Fragrantfanatic I now have, to say at least, a new lemming: Le Parfum Couture Denis Durand for M. Micallef. This frag is a incredible, dark, animalic, almost deep cosmetic smelling purple rose (even if the rose is subdued) topped by something similar to the note of bayleaves. Elegant, with some subtle dirtyness, a fragrance that perfectly would fit Marlene Dietrich portraying Lola Lola in Der Blaue Engel. To my nose Parfume Couture is like a mix of Andy Tauers Une Rose Chypré and Montale Aoud Ambre. So beware lovers of dark and dirty frags!

Rating: 5

Notes: Cinnamon, tangerine,rose, orange blossom, honey, sandalwood, patchouly, amber, white musk

Tableau de Parfums (Andy Tauer) - Loretta

Picture: Loretta, the protagonist from the Brian Pera
"Womans Picture" movie Loretta

Loretta is a dark fruity floral oriental created by Andy Tauer for his line Tableau de Parfums. The parfumes in this line are created to match the characters in a serie of movies "Womans Picture" created by the filmmaker Brian Pera. Before Loretta the aldehydic Miriam has been released as also the very limited edition Dark Passage.

The story of the film is described as: "Loretta is a young woman who works as a maid at a motel. She is shy and withdrawn, but creates her own life in a fantasy world where she danced and falls in love with a man. She is sensual, sexy and seductive, but she has a secretive dark side."

Loretta starts with an accord dominated by sweet, almost jammy, dark ripe fruits where the plum is the prominent note. There are also  notes that reminds me of the scent of warm, dry and dusty leather accuented with a dry, dark and dusty touch of rose. As drying down, the dark plum takes even more the centerstage and further into the middlenotes the white flowers kicks in. First the orangeblossom dominates alterned by the tubereuse. The  farther in the dry down, the more the tubereuse becomes prominent to my nose. The tubereuse in Loretta is velvety, dark and thick, not transparent and light as a veil as in Jimmy Choo Flash reviewed earlier this week, the two fragrances are on the opposite sides on the scale. The tubereuse and the white flowers are sweetened by resins and by the dark jammy overripe plum even in the basenotes. There is also a hint of the typical  Andy Tauer labdanum-resin accord. 

Picture:Loretta in its unusual bottle.
Photo: PR  picture Tableau de Parfums

Loretta reminds me of fragrances like Rochas Femme (in swedish) with its dark plummy notes and dark flowers. The dusty and dry rose makes me think of Mona di Orio Les Nombres d'Or Rose Etoile de Hollande as also the warm dusty note "dust on a lighted bulb" in Mona di Orio Carnation (short impressions in swedish). The dark, sweet, jammy notes of Loretta reminds me of another Tauer favorite Une Rose Vermeille (in swedish) a wonderful, sweet, bright lipstick red rose. To conclude, Loretta is a fragrance in the contemporary retro style, intriguing to wear, especially the earlier dry, dusty, plummy accords, comfortable but in the same time inspiring in the dark resinious basenotes. Loretta i suitable for the colder months but I'm convinced it will bloom beautiful also during warm and humid summerdays, as before and also after a thunderstorm.

Loretta is the perfect fragrance for those who like dark, mysterious and challenging flowers and as I'm among those, wearing Loretta was a real pleasure for me.

Rating: 5

Notes: Dark plum, fruit, aldehydes, rose, tubereuse, jasmine, orangeblossom, carnation, cinnamon, patchouli, ambergris, leather, sweetened orris root , woody/resinous notes, labdanum

Thanks to Fragrance & Art for the sample of Loretta.

Histoires de Parfums - Vici

Picture: Victory, Bronze quadriga on Wellington Arch, London, England

Photo: Kadellar (cc) Wikimedia commons, some rights reserved.

Vici is the third installment in the Julius Ceasar conquest inspired trio where houseperfumer  Gérald Ghislain examines different facetts of cardamom. The Veni, Vidi, Vici fragrances are a part of the Edition rare line.

As Vici is the scent of victory, my expectations were something powerful. Instead, Vici is a nice and comfortable fragrance with medium projection. The dominating note to me is incense, and here of course we have the connection to victory. In the Roman, as in many anciant cultures, and almost until today, incense is burned to celebrate victory. The incense in Vici is the dry, transparent and white (if I use a color to image the note) incense of one of my favourite incenses, Andy Tauers Incense Extreme. But in Vici the incense is tuned down some notches. The other note that is distinct to me is a iris very similar to the iris that  complements the tubereuse in the terrific Histoires de Parfums Tubereuse I Capricieuse. The cardamom? I can smell the note in the opening accord together with some flowery notes which together creates a herbal touch of the top. The iris and incense then stepping into the front with the incense getting more prodominant as longer the drydown proceeds to the balanced woody-musk base.

As Veni and Vidi, Vici is also a pleasant, wearable but not especially original fragrance, something that maybe could be expected from a Edition rare line. To me, the regular Hdp line is over all better and more original than the two Edtiton Rare lines. I almost get the feeling that the main work is done for the regular line and that some of what is developed during that process is recycled in the Edition rare line. But this is just a speculation.

Vici would be appreciated by those who likes incense fragrances but also some irises as the one mentioned above and also Hermés Kelly Caleche as KC has a flowery-green-vegetal texture that have similarities with the flowery aspects of Vici.

Rating: 3+

Notes: Angelica, cardamom, red fruit, basil, violet leaf, galbanum, aldehydes, iri, osmanthus, incense, celery seed, patchouli, musk, cedar, raspberry

Place des Lices – Pepper/Poivre

Picture: Piperaceae - Piper nigrum, Curtis’s botanical magazine,

 London 1832, Wikimedia Commons

My favourite from the house of Place des Lieces from what I have tested so far is the light and clean incensefragrance Pepper/Poivre which I reviewed in Swedish a year ago. Despite its name, to my nose Poivre is first of all an incense frgrance and second a pepperfragrance, but of course I’m no expert. Below is an extract in English of what I wrote about Poivre a year ago:

The Incense of Poivre

is high and clear, it’s not a heavy, dense church incense but more of the incense sticks burned outdoors in Asisa, perhaps outside a Buddhist temple high up in the Himalya. I think the incense note is reminiscent of a more modest and subdued version of the high and clean incense in Andy Tauers wonderful Incense Extreme. When it comes to Pepper / Poivre there is no risk of overdosing, which may occur in case Incense Extreme Pepper / Poivre also gives me associations to the wonderful interpretation of the air and surroundings in Bhutan, the wonderful Dzongkha by L’Artisan Parfumeur.

Pepper / Poivre, has a refreshing and almost cleansing effect. It is subtle and close to skin and fits perfectly in most settings during the day all year round. Can imagine that it is perfect in summer just as it feels like a welcome relief from all the spicy, sweet and mulled wine scents of the coming Christmas. Despite Pepper / Poivres lightness and transparency, it remains, although weakened, but unfragmented until the evening. Another plus with Pepper / Poivre is that it is a nichefragrance which is reasonable priced.

Rating: 4

Notes: Pepper, pink pepper, cummin, sage, leather, patchouli, musk, amber

Ramón Monegal - Umbra

Photo: Mr Parfumista (c)

Umbra the vetiverinterpretation by Ramón Monegal starts like a green, clean vetiver with some deep almost citruslike notes. The citruslike is not the usual light, sparkling one, and I suspect the impression emerges from the combination of other notes. Peppery notes are also emerging as the topnotes evolves, but more as supporters and not as distinct as the ginger-peppery effect in Prada Infusion d'Vetiver. The opening ackord is the part of Umbra that reminds me most of other vetivers but soon Umbra finds its own path: Umbra gets sweeter then the common vetiverfragrance and almost resiny, balmy, floral as it developes. Probably the geranium contributes to the green floral feeling. The dry down is exciting and unusual, the vetiver doesn't stands out like in the most straightforward light, rooty green vetivers.The vetivernote is restrained of the sweet, powdery tonka been in the base and despite the tonka sweetness. there is an aura of green, refreshing, moist, woody sweetness in Umbra. In the base a beautiful mossy note, similar to the one in Mon Patchouly also emerges and is present during the rest of the extended dry down of Umbra.

In lightness and texture Umbra reminds me about Prada Infusion d'Vetiver and Mona di Orio Les Nombres d'Or Vetyver but both these fragrances are more of straight forward, contemporary representants of the classical rooty, grassy vetiver fragrance. The vetiver that comes to my mind with some similarities with Umbra later stages is Andy Tauers smooth and gentle Vetiver Dance but this is more a cosy vanillia-vetiver where Umbra is more of an elegant chypre. Both fragrances has also in comman that they follows their own interesting path in the world of vetiver. The general impression of Umbra can be summeraized as the picture and smell of the coolness of the mossy, forest floor under high pines a summerday.

Even if classified as unisex I precieve Umbra as the most feminine vetiver I have sniffed so far. Umbra is definitly a vetiver that I will be delighted to wear as I usually have some "problems" with the more sharp, rooty "manly" versions. Umbra appears to be so wellcrafted and well thought out compared to many other representatives of the genre which smells like variations of the same theme compared to Umbras individuality. Even if Umbra is somehow relaxing, it's engaging to follow what is going on and trying to figure out what's happening next, during the dry down of the fragrance.

Umbra is suitable both for office and for dressed-up casual, year around but wears very well in the summer. Heavy appliers beware: Strong in concentration as in the case of almost every RM fragrance, two - three spritzes lasts for long. Sillage is more than medium and longevity about 24h.

Rating: 5

Notes: Vetiver, oakmoss, black pepper, geranium, fir, tonka bean

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Rose Etoile de Hollande

Photo: Mr Parfumista (c)

Rose Etoile de Hollande is maybe not Monas last creation but as a formula that she has worked on for several years and was finished before her tragical death last December, it's a deserving tribute to a great perfumer. A perfumer that is my most preferred.

- Pink rose with some of the to the rose oils typical rubbernote in the top/early middlenotes, but the rubbernote is gentler than in for example Annick Goutals Rose Absolue a high quality rose soliflore.

-Later on in the developement REdH is like a almost dry not especially sweet gourmand scent. This stage reminds med of Andy Tauers wonderful Une Rose Vermeille (minus the sweet jammy rosiness). In it's texture and the feeling REdH is close to Les Nombres d'Or Musc with some powder (minus the crackling dry gunpowder powderness) from Les Nombres d'Or Ambre. In the base there is darker, spicy, resiny, velvety dry notes. A fine, gentle leather note is also shining through. In the last stages it feels retro in style, with dark and dramatic facets, like a well mannered Rochas Femme. There is also a slight dusty note that reminds me of the "dust on a glowing bulb" note (minus the glowing) in Monas first creation of her own house: Carnation.

- REdH appers to me as softer and gentler then many of the earlier Mona creations. The sillage is close, almost as a skinscent but with occasional wiffs of the beautiful, pink rose on it's deeper and darker background.

- REdH conveys the sensation of soft cashmere and angora to me. It's clearly feminine in style.

- I tested REdH in summer but I also think it will fit very well (if not even better) in the cold season. Tender but in the same time sparkling like a little far away twinkling dimond star a starry winternight. A star like Mona.

- Monas companion, Jeroen Oude Sogetoen, has dedicated the name Rose Etoile de Hollande to Mona. Mona is the Star of Holland, Holland where their perfumehouse is domiciled and also where Mona have her final restingplace.

- To summon it all up: I love this rose, it fullfilled my very high expectations, but as always I could trust Mona handling one of my favouritenotes. REdH is not as dark as I had expected but that is absolutly not a disadvantage. On the contrary, darker roses are often more rough in characher. This one goes from bright to medium on a dark, contrasting background, it's one of those fragrances that demands attention during the whole developement which to me is the essence of a fine perfume.

Rating: 5

Notes: Aldehydes, white peach, bergamot, rose, cloves, geranium, leather, patchouli, cedar, heliotrope, vanilla, benzoin, amber, peru balsam.

Thanks to Parfums Mona di Orio for sending me a sample to test. REdH is avaible at Aus Liebe zum Duft.

Histoires de Parfums - 1876 Mata Hari

Photo: Margaretha Geertruida "Grietje" Zelle, known as Mata Hari (1876-1917)

Unidentified photographer, public domain, Wikimedia commons

I have hard to belive that a famous femme fatale as the first world war suspected spy Mata Hari was smelling like a sweet, almost caramelized, rose on a base of cookies. But what do I know? The HdP fragrance 1876 Mata Hari is tribute to or just inspired of Mata (or both). 1876 Mata Hari is as almost all HdP:s created by the HdP founder, perfumer Gérald Ghislain in colloboration with perfumer Magali Senequie.

The pink sweet, rose is present from start to end in 1876. In the topnotes it has a slight transparent vibe and something that is similar to a green tea-note passing by. Then the blend sweetens in the cookie notes. I recoginze these kind of dry buttery notes from the backgroundnotes of perfumes such as Agent Provocateur aldehydic Maitresse and the jasmine/honeysuckle Burberry London for Woman. To me this note is similar to the smell when opening an enclosed cookie jar. There is also the smell of pink rose as in Parfums MDCI Rose de Siwa but the RdS rose is fresh and dewy compared to the gourmand rose in 1876 Mata Hari.  As a whole the Mata Hari blend also reminds me of Andy Tauers Une Rose Vermeille, maybe 1876 Mata Hari was one of the scents that has influented Andy when he created URV? But 1876 Mata Hari is paler and not as distinctint in character as URV and 1876 also lacks the jam and incense notes of URV. As Mata Hari reaches the basenotes the blend is almost creamy and fleeting, supported by a well balanced sandalwood. An gentle and calm earthy note also apperars  among the basenotes and makes the end of Marta Hari less sweet and more serious. Ironically just as the tragic story of her life.

1876 Mata Hari is a nice variation of the sweet-rose theme and it is as well as URV, Rose de Siwa and so on. Which fragrance to choose is of course up to the personal references when it coming to details. Personally I have hard to choose between URV and 1876 Mata Hari as both speeks to me in different ways despite the same theme: URV joyful and happy and 1876 Mata Hari dramatic and mysterious.

Rating: 5

Notes: Bergamot, mandarine, litchi, rose, iris, violet, carnation, caraway, cinnamon, vetiver, sandalwood, guaiac wood.

Editions de Parfums Frederic Malle - Lipstick Rose

Picture: Viola Riviniana and Viola Canina

Nordens flora, picture painted between 1917and 1926 by

swedish botanist Carl Axel Magnus Lidman

Wikimedia commons

Lipstick Rose is created by perfumer Ralf Schwieger for Editions de Parfums Frederic Malle year 2000 and was released with a bunch of other fragrances in the earliest edition of the house.

To me Lipstick Rose smells very innocent, well behaved and girl next door-ish. Even so (of course the girl next door wears a little pink lipstick on special occasions) Lipstick Rose is a appropriate name of this violety, rosy, slight powdery and slight earthy blend. The top- and middlenotes definitely conveys the picture and smell of a lipstick of high quality. There is a creamy and slight powdery note, dominated by violets. The rose is the second player and disappears on my skin as the scent drys down to the basenotes. In the basenotes there is still a trace of the powdery violet but the notes of vetiver and musk anchor it in a slight earthy base. On my skin those notes blended together also create a tealike note.

The powdery note present during the whole dry down reminds me of a polished version of the gunpowdernote that I appreciate in Lorenzo Villoresis Teint de Neige. In it's earlier stages Lipstick Rose is somehow a well-behaved violet-version of the, in comparison, wild and eccentric TdN. But Lipstick Rose don't goes the whole hog as TdN, neither by the gunpowdernot or by the soapiness as the Lipstick Rose powder never passes in to the great soapiness of TdN. Other fragrances that have similarities with LR is Andy Tauers beautiful Une Rose Vermeille a jammy, fruity rose with hints of violets and with the texture of Etat Libre D'Oranges Putain de Palaces. Even as also it's name indicates, this scent with it's dirty animalic heft is the direct opposite to the girl next door-ish Lipstick Rose, but the style,violets and the rose are in common. 

Lipstic Rose is a well executed, almost linear fragrance that is easy to wear for many non-casual occasions in autumn, winter and spring. It's a tad too sweet and powdery to feel appropriate for summerwearing.

Rating: 3

Notes: Rose, violet, musk, vanilla, vetiver, amber

Place des Lices - Pepper/Poivre

Bild: Piperaceae - Piper nigrum, Curtis’s botanical magazine,

 London 1832, Wikimedia Commons

Place des Lices är ett casual - de Luxe - hudvårdsprodukthus från fashionabla St Tropez. De parfymer jag hittills testat, tack vare prover från eminenta  Fragrance & Art är lyxigt fräscha, men tack och lov inte tvättmedels cleana.

Pepper/Poivre är en sådan ren och enkel men ändå intressant doft. Namnet till trots är den, utifrån vad min obildade näsa kan identifiera, först och främst en rökelse- och inte en peppardoft. Fast det är enligt ingredienslistan ingen rökelsedoft utan en krydd- och örtdoft. Men jag envisas ändå att kalla det rökelse eftersom det i mitt tycka doftar så. Rökelsen är hög och klar, inte en tung och tät kyrkorökelse utan mer rökelsestickor som bränns utomhus, kanske utanför ett buddistiskt tempel högt upp i Himalya. Jag tycker att rökelsenoten påminner om en mer modest och nedtonad variant av rökelsen i Andy Tauers underbara Incense Extreme, Pepper/Poivre är det inte någon risk att man överdoserar, något som kan ske i fallet IE. Pepper/Poivre ger mig också associationer till delar, de Himalyanska, av L'Artisans underbara Dzongkha.

Pepper/Poivre har liksom en uppiggande och upprensande effekt, är diskret och hudnära och passar perfekt i de flesta omgivningar dagtid året om. Kan tänka mig att den är perfekt sommartid precis som den känns som en välkommen befrielse bland julens alla kryddtunga, sötsliskiga, glöggiga dofter. Trots Pepper/Poivres lätthet och transparens, finns den kvar, visserligen försvagad, men ofragmenterad ända fram på kvällskvisten. Ett ytterligare plus med Pepper/Poivre är att den är en klart prisvärd nichedoft .

Betyg: 4

Noter: Salvia, kardemumma, peppar, rosépeppar, läder, cederträ, patchoulli, mysk, ambra

By Kilian - Rose Oud

Foto: Herr Parfumista (c)

Åhhh, jag vet inte var jag ska börja. Rose Oud är en doft som gör mig färdig att utrangera halva parfymgarderoben, innan jag kommer till sans igen och inser att det i längden ändå är variation som gäller. Rose Oud är en sådan där mörk, dov och mystisk rosendoft som jag bara älskar. Dessutom med en av mina favorittränoter oud. Jag får aldrig nog av den här typen av doft, känns som att jag kan prova och njuta av hur många varianter på temat som helst utan att tröttna. Rose Oud är en del av By Kilians orientaliska kollektion Arabian Nights och är skapad av Calice Becker som gjort de flesta av By Kilians dofter. Review av Incense Oud finns från april.

Rose Oud inleds med ros och en lätt oud. Det är inte en tuff och dominerande oud som i flera av Montales dofter utan den är snällare, mjukare och finstämt harmonierande. Det finns, vad jag läst, en del äkta oud inblandad men jag gissar att det som i de flesta västerländska ouddofter också finns en del syntetisk vara. Saffransnoten är inte särskilt dominant utan jag upplever den som en supportnot som ger värme och kraft till Rose Oud. Rosendoften känns som om den kommer av högkvalitativ rosenolja och den varierar och uppträder olika i olika stadier av doften. På mig känns den, konstigt nog, först mörkröd och mystiskt djup för att senare anta ljusare och fruktiga facetter. I denna fas kan man tro att det finns fruktiga ingredienser tillsatta även om några sådana finns inte angivna och rosenolja av viss sort och i viss kombination antar just en fruktig karaktär. Ett dygn senare känns något som påminner om en pudrig mellanrosa ros och det finns också inslag som dofter som en nyponrosbuske en varm sommardag. Troligen är det, som notlistan antyder, flera varianter av rosenolja (och säkert även syntetisk ros) inblandat eftersom jag känner så många rosendoftsvarianter.

Rosenvariationerna gör verkligen Rose Oud till en unik doft där det under hela parfymens utveckling händer nya spännande saker. Ändå känner jag likheter med flera andra favoriter i mörk ros genren. Först och främst med Editions de Parfums Frederic Malle:s Portrait of a Lady som Rose Oud är mest lik även om jag upplevar PoaL som ännu mörkare. Men Rose Oud har också många gemensamma noter med Téo Cabanels Alahine även om den senare har mer dragning åt klassisk pudrig oriental och Rose Oud åt mörk trädoft med ambroxan. Även om ambroxan inte finns angivet bland ingredienserna så tror jag nog att den lurar där i basen, precis som i PoaL. I den fruktigt rosiga fasen finns noter som påminner om Andy Tauers Une Rose Vermeille.

Rose Oud är en i mitt tycke klart feminin ros-oud kombination med en lagom projektion och en elegans som gör att den passar väldigt bra till fest även om jag tycker att man ska få njuta av sådana här underbara dofter också i den grå vardagen.

Betyg: 5

Noter: Saffran, ros-tincture, oud, guaiac-trä

By Kilian - Pure Oud

Foto: Parfumista (c)

Pure Oud är den första doften i by Kilians oudinspirerade-serie Arabian Nights. Doften är skapad av Calice Becker som de flesta av by Kilians parfymer. Pure Oud är en finstämd ouddoft som känns på något sätt ren, enkel och högkvalitativ. Mycket är gemensamt med efterföljaren Rose Oud, troligen är basen densamma. Pure Oud är mer maskulin i karaktären men passar enligt mitt tycke lika bra på kvinnor medan Rose Oud framförallt är en feminin parfym. Inlägg om Rose Oud finns i förra veckan. Review av den tredje doften i serien Incense Oud finns från april.

I Pure Oud känner jag direkt i öppningen igen noter från äkta oud-olja fast noterna i Pure Oud känns mer uttunnade. Jag har läst att det ingår äkta oud men den kan förstås vara förstärkt med syntetisk. Doften är i karaktären varm, jordig och balsamaktig. Under stor del av Pure Ouds utveckling känner jag också en doft av lagerbladsbär som påminner mig mycket om ett ackord i Andy Taurers Une Rose Chyprée. Den noten känns nästan lite gummiartad, som doften av ett solvarmt bildäck. Dessutom glimrar en lädernot fram vid ett par tillfällen, den typiska lädenot som erhålls genom kombinationen oud, saffran och ros. Pure Oud är linjär i typen men den är ändå tillräckligt intressant för att jag inte ska tråkas ut under en dag.

Betyg: 5

Noter: Guaiac trä, oud, saffran, copahu balsam

Andy Tauer - Pentachords Auburn

Foto: Herr Parfumista (c)

Nästan alla som reviewar Andy Tauers Pentachords linje utvärderar alla tre dofterna i ett inlägg. Det är nästan som om man raskt testat sig igenom för att snabbt kunna reviewa och lägga åt sidan. En effekt som lätt uppstår när parfymörer i snabb takt öser ut kreationer på marknaden, något som Andy det senaste året tyvärr också börjat göra. Först var jag också inne på "alla tre på en gång" upplägget men när herr Parfumista testade Auburn en solig höstdag för ett tag sedan, insåg jag att doften är värd mer än några snabba rader. Så jag tar var och en av Pentachords och testar i lugn och ro vartefter.

I Pentachords spelar Andy med fem syntetiska noter i varje doft. Men så skalat är det inte, jag känner den typiska Tauerbasen bara jag sniffar utanpå provrören. Så det är nog femnoter på en version av Tauerbasen som ligger sanningen närmare.

Auburn är en riktigt modern höstdoft som inleder med noter som jag så väl känner igen från nittiotalsklassikerna Casmir från Chopard. Särskilt lagd på doftsticka är den nästan bränt, kristalliserade, torkade fruktnoten med gourmandkryddig kanel tydlig. Visst känns det att ackordet är syntetiskt, men det är också meningen och det doftar väldigt gott. På herr Parfumista inträder sedan en fas där jag dels känner igen en del från Andys Orange Star, troligen apelsinblomman och ambrabasen, men också den underbart plåstriga not, som jag tror är en tolkning av sandelträ, som jag uppskattar så och som fanns i nittiotalsformulan av Cartiers Musst EDT.

Projektionen i Auburn är imponerande. Säkert tio minuter efter att herr Parfumista gått ut för att fixa i trädgården den soliga höstlördagen låg Auburn kvar som ett moln i hallen. När jag öpnnade fönstret ut kände jag en otroligt god ljus tobaksnot, som en precis nytänd cigarr. Eftersom jag inte kopplade noten till det jag känt inomhus av Auburn så frågade jag herr P om han sett någon som rökte cigarr. Någon cigarrökare såg vi inte och eftersom herr P inte kände cigarrdoften så var det uppenbart att det var Auburn, man känner ofta inte den doft man är mitt inne i. Tio minuter senare kände jag tobaksnoten igen på ett ställe i trädgården där herr P varit några minuter tidigare.

Skiftningarna mellan de bränt kristalliserande, kaneliga, torkande fruktnoterna och den underbara blonda tobaksnoten gör att Auburn är levande och spännande under hela dagen. Även om den har de typiska Tauer-karaktäristikan och inte är särskilt nyskapande så är det en doft som jag bara fallit pladask för, något som jag faktiskt inte trodde när jag läste om  Pentachords. Men det borde jag ha förstått, Andy kan man alltid lita på : -) . Jag hoppas nu att herr Parfumista tar sitt förnuft till fånga och inhandlar en flaska Auburn för jag tror att den passar bättre på honom än på mig. Om inte så är det som tur är jul snart..... : -)

Betyg: 4+

Noter: Apelsinblomma, sandelträ, kanel, ambra, tobak

Provet av Auburn har jag fått från Fragrance & Art

By Kilian - Sweet Redemption

Bild: Bottle of france liqueur Cointreau,

Foto: "VisualBeo", C.Horvart, (cc),

Wikimedia Commons, some rights reserved

A small update in english from January 2012, just scroll down.

Sweet Redemption från By Kilian är som de flesta dofterna från huset skapade av Calice Becker. SR är en apelsin/apelsinblommedominerad doft, jag ser en apelsilikör framför mig. Den ger bilden av en söt, bärnstensfärgad (alltså mer och varmare färg än drycken på bilden) och lite trögflytande likör i ett glas en varm  och solig sommarkväll. Apelsintemat understöds av vanilj, myrra och kådor. Trots ingredienser lliknande Mona di Orios apelsinblommetolkning Jabu (recension i maj 2011) så är den senare ganska torr och liksom brödig i karaktären medan SR alltså är söt. Men även i SR finns spår av gröna noter, som bildar en motvikt till det söta och varma samt något som påminner lite om papper. Det finns också en kittighet som jag känner igen från en del av Francis Kurkdjians dofter exempelvis Fleur de Male för JPG, apelsinblomma respektive ros är de blommor han helst arbetar med. Herr Parfumista känner också vissa likheter med Calice Beckers fina jasmindoft Love and Tears (recension i juni 2011) också för By Kilian. Kanske har de något  gemensamt basackord eller också är det så enkelt att apelsinblomma ofta kombineras med jasmin. Jag tycker också att SR förmedlar något av den lite trögflytande, liköriga känslan i Andy Tauers underbara syltiga rosendoft Une Rose Vermeille (recension i januari 2011) och det som måste vara en jasminnot känner jag igen från en annan Tauer favorit Le Maroc pour Elle. Ärligt talat så tycker jag att SR är lite väl lik Le Maroc pour Elle, även om den senare är kraftigare och har ros istället för apelsinblomma som dominerande blomma.

SR är en typisk trivseldoft som faktiskt passar året om. Jag testade den först mitt i sommaren en ganska varm dag. För trots att den är söt är den varken sliskig eller kompakt. Projektionen är någonstans mellan liten och medel, men det kan bero på låg dosering då jag misstänker att SR kan bli för söt om den överdoseras. En doft att använda när man vill må bra och känna sig riktigt komfortabel. SR är mycket väl balanserad och dofter överhuvudtaget inte kemiskt vilket tyder på högklassiga ingredienser så som i princip alltid är fallet med By Kilians dofter. Men för mig ger den lite för många associationer till andra dofter för att det riktigt ska kilcka till. Dessutom känns den på något vis alldeles för tillrättalagd och perfekt. Herr Parfumista tykcer att den är riktigt bra så jag ska prova den mer, kanske säger det "klick" till slut.

Update January 2012: Once again Mr Parfumista was right, this is a very nice perfume.
Now during the cold season it certainly has klicked for me also, just love this orangey, liquary thing. Not the  most complex brew in the world but so delicious and comforting with it's dark, marmelade notes. The rating has climbed from 3+ to 4+.

Betyg: 4+

Noter: Apelsinblomma, opoponax, benzoin, myrra, rökelse, vanilj

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Vanille, Tubéreuse och Vétyver

Som framgått av tidigare inlägg blev inte mycket av planen med test och analys av Mona di Orios nya kreationer Les Nombres d'Or Vanille, Tubéreuse och Vétyver i midsommarhelgen. Nu har jag testat Tubéreuse och Vanille på mig själv och Vétyver på mig själv och vetiver-fantasten, herr Parfumista.

Några snabba intryck:

Vétyver är för att citera herr Parfumista: "Jag känner att det är en  fint komponerad doft med bra ingredienser men den är lite för feminin i tonen för mig". Jag håller med om detta och är inte förvånad då jag upplever Monas dofter som väldigt feminina, även de som är klassade som unisex. Vétyver påminner, buren av her Parfumista, en del om Andy Tauers unisex-vetiver Vetiver Dance som jag upplever som kraftigare och lite mer maskulin, i alla fall tillräckligt för att bäras reguljärt av herr Parfumista. På mig själv är Vétyver inte lika lik Vetiver Dance. Den börjar ljust, krispigt, gräsigt grönt, som långa, gröna kraftiga strån, sådana där nästan bladliknande som man kan vissla med om man blåser på ett särskilt sätt. Sedan inträdern en löddrigt, lädrig fas, som läder tvättat med en fin tvål.Det är den fas jag gillar bäst. Sedan blir Vétyver mer typiskt normalt vetiverdoftande men inte den tuffa, rå sorten som exempelvis Vero Kerns jordiga Onda. Totalt sett är Vétyver är en klar, ljust, friskt grön och samtidigt lite mjukt pudrig doft.

Tubéreuse är en annorlunda tolkning av en av mina favoriterblommor tuberosen. Den är inte en vit blomdoft med stor projektion som många av de klassiska på tuberose-temat då ofta ackompanjerade av jasmin, gardenia och/eller apelsinblommor. Det känns att Mona använt naturlig tuberose i doften, den är mörk, honungslik och hudnära som Annick Goutals Tubéreuse. Jag kan se humlor, bin och nektar framför mig. I doften finns en kittigt vaxig nyans, som konsistensen av bivax. Doften är mycket hudnära och verkar främst till för att njutas av bäraren själv. Fast framåt kvällen känns det som om jag inte riktigt känner doften, men det gör som tur är övriga i familjen, men då på nära håll. Tubéreuse är en "svår" doft som kräver flera testningar för att få ett rättvisande omdöme. Jag känner att det är en doft som vinner i längden även om jag just nu är lite konfunderad över Tubéreuse.

Vanille inleds glatt med några snabba, gula, soliga, friska, varmt citroniga noter. Alltså inte de mörkare citronnoter som finns i Lux. En lätt romblandad, rund vanilj visar sig också snabbt. Vaniljen är, som vaniljer av god sort, inte söt och godisliknande. Lite senare gör något lite lätt, mjukt träigt entré, ungefär som jag kan föreställa mig att pulveriserad kåda kan dofta. I stort påminner mig Vanille om en damig och förfinad variant med mycket mer täthet och substans än den mer transapranta Havana Vanille från L'Artisan. Doften ger en typisk retrokänsla, har hudnära projektion och en drömskt avslappnande effekt, som det sig bör med Monas kreationer. Vanille sitter bra en hel (varm) testdag, mycket bättre än Havana Vanille.

Sammanfattningsvis är Tubéreuse, Vanille och Vétyver en mycket fin och välgjord trio. Inget särskilt nytt och banbrytande men dofter som är avslappnande och som jag tror vinner i längden. Så utvärderingen fortsätter. Hittills uppskattar jag sammanvägt de tre första i Les Nombres d'Or serien Cuir, Ambre och Musc mer men dessa har jag förstås utvärderat under en längre period än de tre senaste. Rent allmänt tycker jag också att Mona di Orios huvudlinje innehåller fler originella och experimenterande dofter än Les Nombres d'Or serien (med undantag av Cuir).  Jag tror helt enkelt att Les Nombres d'Or-serien  är mer kommersiellt gångbar än huvudlinjen. Rating för Tubéreuse, Vanille och Vétyver är definitvt 4-5, men är ännu lite osäker om vilken/vilka som kommer att få högsta betyg.

Since many years I'm in love with Mona di Orios excellent, artistic, high quality fragrances. The new Les Nombres d'Or Tubéreuse, Vanille and Vétyver are no exception. Rating 4 - 5. I'm so sorry that her Signature Collection will be discontinued as I find that line a tad more interesting than the Les Nombres d'Or line. But I can understand the commercial reasons behind this decision. I think that most of the Les Nombres (except Cuir) is easier for a wider group of people to appreciate. (Further thoughts in August 2012)

Andy Tauer - Zeta

Picture: Winter-Linde, Franz Eugen Köhler,

Köhler's Medizinal-Pflanzen 1897, Wikimedia Commons,

some rights reserved (cc)

Going out, wearing Zeta and I was immediately attacked by a wasp. A wasp with superior taste. Beacause Zeta really is the essence of linden blossom, like linden just in bloom in a cloud of a light green-yellow nuance.

Zeta is the first parfum that is a part of Andy Tauers new line "Collectibles". As Zeta and the coming fragrances contains most natural ingredienses the different batches of the perfumes will smell partly different. Just like different years of a certain wine. A cleaver way to refine the business, if someone really fells in love whith one (or many : -) of the Collectibles that person probably will test blendings from differnt years of the favorite.

On my skin Zeta is a uncomplicated liniear one note perfume. But that note, the lindenblossom is not very common in perfumes. And of course there are lot of other ingredienses so well blended that my nose can't separate them and togeather they bring the brilliant image of linden blossom. Zeta is blended from what seems to be high quality, most natural ingredienses. It's the ultimate daytime spring/summer scent. There is almost no traces of the typical Andy Tauer basenotes the "tauerende" in Zeta, only for a very short moment i could smell a wisper of the base, somethin  in common with  the incense in Reverie du Jardin but much, much ligther and more transparant. Zeta has medium stayingpower on my skin. The only fragrance with some amount of linden blossom that I can remember I have tested is Parfums DelRae:s Dèbut. Dèbut is in my opinion heavier and smells more like some bubble bath product.

As I'm more in dark and dramatic fragrances Zeta is not completely my cup of tea. I like the typical heavier and darker Tauer-style more. But Zeta is a very beautiful, unusual, high quality fragrance and I can recommend it to everyone who is searching for the ulitmate spring-/summerperfume.

Rating: 3 (should be higher if Zeta was my style of perfume)

Notes: Lemon, bergamot, sweet orange, ylang-ylang, orange blossom, neroli, linden blossom, rose, orris root, vanilla, Mysore sandal.

Annick Goutal - Le Mimosa

Acacia pychnanta, (Golden Wattle), Burnley Gardens, Victoria, Australia

Foto: Melburian, Wikipedia Commons, some rights reserved

Solig och rätt kall vinterdag där jag faktiskt börjar märka att det blivit ljusare ute, både morgon och kväll. Det känns att våren faktiskt finns där borta någonstans. Och det vill jag förstås fira med en varm, solig, glad och sprittande doft. Så jag greppar mitt prov av Annick Goutals ljuvliga Le Mimosa. Och den fångar perfekt den stämning som jag känner så här i slutet av januari: Längtan till ljus och värme och efter ljusa, glada och blommiga dofter.

Isabelle Doyen brukar inte göra mig besviken och gör det heller inte med sin skapelse Le Mimosa. Jag anser att doften är rätt linjär, dvs lukar i stort sett detsamma genom hela utvecklingsprocessen. På mig blir en nyskuren mimosa inklusive de gröna bladen direkt från kylan i blomsteraffärens inglasade förvaring tydlig. Lika tydlig blir dess partner, persikan. Det är en fullmogen, inte övermogen, rosa-gul-röd solvarm nyplockad persika som är lagom söt, lite inblandning av persikokärnans doft finns också. Det finns också iris och anis i doften men jag känner dem inte tydligt, jag tror att de finns där för att lugna ned och ge kontrast till de annars så "stora" noterna av persika och mimosa. I basen finns ett varmt sandelträ som harmonierar med de andra gula och varma noterna. Det här är ytterligare ett exempel på hur lyckad en fruity-floral komposition faktiskt kan bli när parfymören håller sig borta från sockersöta kemikalier och en överdos av mysk. Det andra exemplet är Andy Tauers Une Rose Vermeille som jag skrev om tidigare i januari.

Le Mimosa är en chic liten skapelse som passat perfekt att bära dagtid året om när man vill ha sol i sin tillvaro. Den ger mig också associationer till det sprudlande i champagne, kanske i mix persika - en Bellini. Tack vare den harmonierande persikan tar inte mimosan över vilket skulle kunna göra doften entonig och tråkig. Det ända minustecket är hållbarheten under dagen vilket i och för sig är ett vanligt problem med Annick Goutals EDT:er men inte med EDP:erna, på mig i alla fall. Den tonar bort för snabbt och är knappt skönjbar på kvällen. Men det kan kanske botas med en större dos.

Le Mimosa kommer att lanseras i mitten av mars. Lite sent med tanke på att behovet av en sådan här varm och solig doft faktiskt är större nu i vinterkylan.

Betyg: 3+    (hade varit 4 om det inte hade varit för flyktigheten)

Edit December 2013: Le Mimosa is a fragrance which I come to like very much.It's varm, non-sweet apricot-y, completative, relaxing and easy to wear.

Rating: 4

Andy Tauer - Une Rose Vermeille

Foto: Herr Parfumista (c)

Jag som tyckte att käre Andy gått lite i stå och blivit repetitiv det senaste året i sin accelererande doftutgivning. Men här kommer en doft som till och med den doftsäkre herr Parfumista inte direkt placerade som Andys, han gissade faktiskt på Pierre Guillaume.

Une Rose Vermeille är en fruktigt,bärig intensiv rosendoft med viol. I toppen finns förutom citrus/bergamottnoter lavendel, samma lavendel som i Reverie au Jardin men i en lättare och ljusare tolkning. Hjärat är en underbar mix av ros, viol och hallon.Det friska hallonet är rätt tydligt på mig och det mixas så fint med de övriga två till en lagom bärig ton. I basen finns en värme av ambra, tonka böna och vanilj samt en lätt pepprig, spritsighet av en ganska ljus sandeltränot. Luktade andra frutiy florals i stil med den här så skulle kategorin inte ha det "dåliga rykte" (bland parfymbesserwissers) som den har idag.

I min inre biograf är Une Rose Vermeille verkligen sprakande, mellanröd med en lätt draging åt orange. Den påminner mig om värme och flamenco, de klassiska spanaka flamencoklänningarna i svart och med accenter i den sprakande mellanröda färgen. URV är en doft som gör mig verkligt glad, den är så positiv och levande att den piggar upp den gråaste dag!

Kort sagt: Andy har fått fram en ny toppendoft, bara måste ha!

Betyg: 5

Sniff 2011

Vad skönt att läsa Marinas inlägg om Dior Les Exclusives se

http://perfumesmellinthings.blogspot.com/2011/01/christian-dior-la-collection-couturier.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Perfume-smellinThingsPerfumeBlog+%28Perfume-Smellin%27+Things+Perfume+Blog%29

Känns som jag kan skriva av dem från "Att prova listan", har genom åren märkt att Marinas smak överensstämmer mycket med min. Frågan är då vad ser jag fram emot att sniffa på i år?

Som alltid förstås Serge Lutens releaser men det blir nog inte förrän i höst när alla årets dofter finns tillgängliga. Så förstås nyheter från favorithus som Annick Goutal, Andy Tauer och Patricia de Nicolaï. Har inte luktat på PdN:s senaste heliotrophe och torrt-hö inspirerade parfym Kiss me tender ännu men det är ingen panik, jag har ju min kära Etro Heliotrophe, och heliotrophe är en not som är lite vansklig på mig.

Sedan kommer det förstås fler releaser från ett annat pålitligt hus L'Artisan Parfumeur vilket få mig att tänka på att jag ju faktiskt inte provat den super-hypade Traversee du Bosphore från 2010 ännu. Troligen kommer jag att gilla den men efter att ha läst att den har mycket av Havana Vanille i basen och Dior Hommes irisnot så befarar jag att den är lite av ett hastverk, Bertrand Douchaufour har ju varit väldigt produktiv det senaste året. När en näsa, hur skicklig den än är, trycker ut sig för många dofter under en kortare tid kan det hända att dofterna inte blir tillräckligt genomarbetade. Säger inte att så är fallet med Traverse... men det ska bli mycket intressant att sniffa på doften bland annat ur den infallsvinkeln.

Sedan är jag väldigt nyfiken på Robert Piguets förra året utgivna Calypso som tydligen inte har mycket med den ursprungliga från femtiotalet att skaffa. Den nya är efter vad jag har läst en ambroxbaserad skapelse och ambrox verkar vara en ingrediens som passar min kemi. Calypso har fått både ris och ros av förtåsigpåare.

Hoppsan, redan en hel del på sniff-listan. Dax för en provbeställning snart - fast hur var det nu - oprovade prover som väntar så jag får nog vänta ett tag ändå...

Årets parfymer 2010

Foto: Parfumista (c)

Så var det redan dags att sammanfatta parfymåret 2010. Givetvis har jag bara sniffat på en bråkdel av vad som lanserats och det som återges är förstås mina högst subjektiva synpunkter.

Mina favoriter lanserade 2010

Ninfeo Mio (Annick Goutal): Kan vara så att denna nässliga, men samtidigt vattniga, gröna skönhet kom redan mot slutet av 2009 men den får slinka med. Jättebra hållbarhet på mig trots att det är en Edt och en Goutal.

Nuit de Tubereuse (L'Artisan Parfumeur): Har vid sidan av den kalla, rotiga tubereusen en vattnig grönhet som också finns i Ninfeo Mio. På mig blir dofterna på något vis i samma stil, de ger ett liknande uttryck, en likartad ton.

Rubj EDP (Vero Profumo): Rubj EDP är en omtolkning av den underbara Rubj Extrait som kom för några år sedan. En mycket intressant varm komposition som utvecklas i tydliga faser under dagen.Kummin, tuberose och apelsinblomma är tongivande.

Aoud Musk (Montale): Den tätaste och mest intensivt peppriga doft jag hittills upplevt. Slår skoningslöst som en neutronbomb, tre minisprits på herr Parfumista invaderar ögonblickligen en hel bostad. Sitter till och med kvar i tyget efter tvätt.

Memoir Woman (Amouage): Elegant och mycket bärbar. En melankolisk och mörk doft som samtidigt inte är tung.Innehåller bland annat apelsin, anislikör och rökelseträ.

Une Rose Vermeille (Andy Tauer): Den fruktiga floralens revansch. Sprakande flamencoröd, varm och glad ros, viol och friskt hallon och en härligt gourmandig bas. En riktig glädjespridare.

Portrait of a Lady (Editions de Parfums Frederic Malle); Ännu ett mästerverk av de volumiösa dofternas mästare, Dominique Ropion. Påminner mig om en de dova, mörka nyanserna i en Rembrandt-målning.  Mörka rosor, finstämd patchoulli, lite cederträ (tror jag) och ambrox, en slags modern kemisk animalisk, myskig, ambraliknande substans. Se även full review den 23/12.

Ha en underbar och doftrik nyårsafton och ett Gott Nytt  (doft)År 2011!