Ettårsjubel!!!

Bild: Parfumista (c)
Det är med en känsla av nostalgi som jag skriver här igen. Idag för ett år sedan, drog jag igång Parfumistans dagbok i detta forum.
Det har varit en utvecklande olifaktorisk resa. Visserligen kunde jag mycket om dofter redan innan då det är ett intresse sedan decennier, men tack vare bloggandet har jag satt mig in ännu djupare i ämnet.
Min egen olifaktoriska utveckling under detta år kan kortfattat beskrivas att ha gått från ett brett fiskande efter godbitarna i främst masssortimentet men även från en del nischhus, till att numera nästan helt fokusera på nischhus. Doftmässigt har jag insett att det i regel är de mörka, dova, djupa dofterna som attreherar. De måste trigga fantasin! Det börjar bli dags att fasa in parfymsamlingen i detta spår. Så jag får väl sätta igång att sälja av mina fina, lätta och fräscha dofter hur bra de än må vara.
En oväntad olifaktorisk vändning är att jag plötsligt gillar rosor. Dock mörka, dramatiska rosor, inte potpurri liknande rosendofter.
Eftersom Expressen tyvärr inte insåg finessen med en nischad, kunskapsorienterad blogg som denna, så återfinns mina parfymskriverier numera hos Damernas Värld, Parfumistans blogg. Expressens filosofi verkar istället vara att lyfta fram den vanliga, breda typen av modeblogg.
Jag kan filosofera över vad som hänt om jag ägnat detta föräldralediga år åt daytrading istället. Plånboken hade troligen varit mer välfylld eller kanske tvärtom med de senaste veckornas börsfall i åtanke. Men parfym är i allafall ett långt roligare sätt att dränera plånboken än att lägga samma tid på att studera och agera på aktiemarkanden.
Snart väntar återgång till verkligheten och kontorets alla olifaktoriska intryck. En källa till många blogginlägg! 
Åter till historien: Premiärdagen bar jag Givenchys Organza Intense det minns jag utan att bläddra tillbaka. Dagens doft Nilang från Lalique är inte av samma kaliber men den är fullt OK. Den som vill veta mer får läsa om den längre fram på Parfumistans blogg.

När det gäller stilfrågorna så har jag gjort ungefär samma resa som med dofterna. Från något bredare inriktning, till strikt svart och nyligen till en liten oväntad vändning (precis som med rosorna) där jag känner att jag inte bara vill gå i dräkt/kostym, kjol/byxor och blazer, kashmirjumper/ cardigan och kjol/byxor utan att jag vill ha något annat också. Så det kommer att bli en del klänningar i vinter. Har även skärpt mig lite på skofronten och satsat på stövlar och ett par ganska högklackade pumps. Det är så trist att alltid ha korrekt kontorsklack, höjd 3-4 cm.

Blir spännande att se hur bloggandet utvecklas framöver. Skrivklådan finns ju alltid där...

PUKOR OCH TRUMPETER!!!

Teknikgudarna var nådiga! Idag premiär för Parfumistans blogg i Damernas Världs Webupplaga. Jag har en stående blogg inriktad på parfym&doft som komplement till redaktörens modeblogg.
Det känns faktiskt mer ändamålsenligt att få släppa lös sin skrivklåda om parfymer i en tidning som är helt inriktad på mode & skönhet. Roligt att den möjligheten skapats!
Jag hoppas att ni som gillat att läsa om parfym & doft fortsätter att följa min blogg på DV. Det går bra (ska gå bra) att klicka under länkar DV Parfumistans Blogg och i huvudet på Parfumistans dagbok.
Parfumistans dagbok blir kvar på Expressen främst som stilventil men ett och annat doftrelaterat inlägg hittar not också hit.

Teknikgudar

Om bara nu teknikgudarna står Parfumistan bi så inträffar den stora Förvandlingen i morgon....Håll ut!!!

Den som väntar på något gott....

...väntar aldrig för länge! Är lite körigt nu med förkylning, privata arrangemang och förberedelser för Parfumistans nya form. Så håll ut ett tag till....

Dagens doft - Stella

Idag var jag bara tvungen att ha rosdoften Stella från Stella McCartney 2003 dvs originalet. Doften skapades av Jaques Cavallier och är en av få dofter med ros som dominerande not som jag gillar. Ofta får de en potpurri-känsla. Det slipper man dock med Stella som är en ganska djup rosdoft tack vare en ambrerande bas. Den påminner om kryddiga, tunga rosor på väg att övergå i vissningsstadiet. Jag känner också en lätt men angenäm surhet i doften!
Faktum är att jag föredrar Stella mångfalt över en egentligen "bättre" rosdoft som Annick Goutals Rose Absolute fast den egentligen är en "finare" komposition med mer naturliga ingredienser. Men RA är ljusare och därmed mer potpurri-ig.
Stella sägs vara en hyllning till den engelska trädgårdsrosen och inleds följdriktigt med essenser från ros och pion blandat med mandarin och apelsin. I hjärtat finns ros absolute och trä. I basen mer trä:er och ambra.
Stella är en doft som passar utmärkt en solig dag på höstkanten. Den bör inte bäras i värmebölja. En varning är dock att en del känner sig melankoliska av doften. Så bär den inte dagar då du behöver putsa upp självförtroendet!

Sandalo

Bild: Perfume Bay.com
Så krämigt, härlig, underbar söt men samtidigt torr trädoft. Det går nästan alltid att lita på Etros dofter. Vissa säger att Sandalo är snarlik Shaal Nuur men det tycker inte jag. Visst har SN sandelträ i basen men för övrigt är den mycket mer örtig och kall i karaktären. Sandalo är så underbart varm. Utläggning finns om den i februari tror jag. Den som söker finner....

Dagens doft - Yvresse

Bild:Perfume Emporium.com
Den glada, spritsiga lätt fruktiga chypren Yvresse skapad av Sofia Groijsman för YSL 1993.Den lanserades under namnet Champagne och den påminner om en söt sådan. Mer läsning om Yvresse finns i inkägg tex 1/1 2007.
Blir glad av doften och nu verkar den passa bättre än tidigare. T o m kinkiga herr Parfumista som tidigare ansett att den varit sådär, tyckte nu att den var bra.

Dagens herrdoft - Burberry London

Bild:Perfume Emporium.com
Burberry London for Men  skapad av Antoine Maisodieu 2006, tycker jag är en av de bästa herrdofterna på senare år. Har inte själv provat den men jag utgår ifrån hur den luktar på herr Parfumista: Super!
Londons ambrerande, träigt, kryddiga karaktär sägs spegla City of London. Mina assocciationer går istället till en sprakande brasa om hösten ute på den engelska landsbygden. Dimma, ruggigt och rått ute, varmt och mysigt med ett glas calva/whisky i skinnfåtöljen framför brasan. London har ett djup, ett mörker och en dovhet som tilltalar mig. Så ingår också en favoritkåda som opoponax i basen.
London for Men inleds med bergamott, kanel, svartpeppar och lavendel. Sedan en originell mix i mellanregistret: lädernoter, mimosa och portvin. Allt vilar på den härliga basen av gaiacträ, mossa, opoponax och tobaksblad.
Doften har mycket bra hållbarhet och sitter bra hela dagen. En lagom, inte påträngande närvaro runt bäraren. Passar både för weekend på landet och på kontoret. En blivande klassiker!

Rådfrågat Mme Dariaux...

Bild: Kulturbutik.se
...i dräktfrågan. Oraklet bakom den lilla stilguiden "Elegans" som jag rekommenderade som sommarläsning i juli gör inte frågeställningen lättare. Mme Dariaux påpekar nämligen att man måste se till den totala kostnaden vid varje större klädinvestering. Fungerar de skor/väskor/accessoarer man redan har? Eller tvingas man till kompletteringar?
Det de flesta fallerar på, inklusive undertecknad, är just skorna. Elegant dräkt eller klänning har införskaffats men skorna hänger inte med. Den känslan som infinner sig när man plötsligt inser detta, är inte upplyftande.
Ännu värre är det med män i snygga kostymer som helt abrupt avslutas nedtill med en limmad tusenkronorssko. Då är det bättre med bra skor och en billigare kostym.

Hotfullt

Bild: Whirlpool.se
Parfymkylen brummar ansträngt med ett hotfullt, lätt skramlande läte. Går den mot kollaps eller morrar den bara efter mer byte?

Kräftor

Bild:Wikipedia.com
Eau d´Hermès påminner mig om doften av nykokta kräftor. Dels dillen men även kumminosten som man ofta äter till liksom kryddade snapsar...

Användbara Eau d´Hermès

Bild: Perfume Emporium.com
Visste inte vad jag skulle ha för doft idag. I förvirringen grabbade jag tag i ett säkert kort, oavsett årstid eller temperatur: Eau d´Hermès, huset Hermès första doft. EdH skapades 1951 av den store Edmond Roudnistka (Femme, Diorissimo, Diorella, Le Parfum de Thérèse "postumt").
EdH är en unisexdoft men personligen tycker jag att den är mer feminin. EdH ger mig associationen av nystädat/nybäddat hotellrum i Frankrike. Vet ej varför, kanske har någon liknande doft funnits på något hotell där. Bland ingredienserna framträder på mig främst kummin. Det är en mycket fin, rund och mjuk kummin som känns äkta. Inte så där syntetisk som tex i Kingdom där den är tuff och rå. Den är tydligare och mer renodlad än Femmes kumminton. Citrustonen har en dragning åt den äldre, lite tyngre karaktären, som känns som inlagd citron.
I toppnoterna finns bergamott, citrusträ, lavendel, petitgrain, och salvia. I hjärtat följer sedan kardemumma,  coriander, kryddnejlika, kanel, geranium och jasmin. I basen kummin, labandum, björk- och cederträ, mossa, tonkaböna och vanilj.
Många och fint avvägda ingredienser. Diskretion och överhuvudtaget ingen skrikighet. Hållbarheten är bra trots att det är en Eau. Det förutsätter i och för sig att man sätter på sig en rejäl dos. Tidlös och mycket användbar.

Chyprens apokalyps?

Bild: Wikipedia
Anouchka som refererats i föregående inlägg är en välgjord doft enligt den gamla skolan. Varför skapas inte sådana här feminina "blow-outs" idag?
Det kan inte vara bara pga förbudet mot ekmossa (slånlav). Den kan tydligen framkalla allergi. Det går säkerligen att framställa den klassiska ekmossedoften syntetiskt, det gjorde man troligen -94 när Anouchka skapades. Möjligen kan det bero på att chypres är svåra för många att ta till sig och i dagens enorma doftutbud tar sig ingen tiden att lukta tillräckligt länge.
Min teori är att den lättillgängliga, urvattnade, kalkiga sk chypre som kommit under senare år är ett sätt att bli mer kommersiell - på gott och ont. Den är inte svår och liknar mängden mer och riskerar därför inte att ratas vid det kanske enda sniff som konsumenten tar per doft.

Dagens doft - Anouchka

Bild: Perfume Emporium.com
Måste tillstå att jag var sugen att bära Miss Dior Cherie idag igen, den lilla rackaren tycks ha besegrat mig till slut. Eller är det kanske parfymsnobben i mig som besegrats. Igår kväll hade jag vissa tankar åt att dagen skulle ägnas åt YSL:s Yvresse, jag har snöat in på glada dofter tack vare MDC.
Allt slutade istället med Révillions lätt fruktiga men mest blommiga chypre från 1994; Anouchka. Det är en glad, festlig, rundad doft med mycket kropp i. Den är i samma genre som Yvresse men tätare och mörkare i karaktären. En mycket feminin och elegant skapelse, raka motsatsen till gårdagens Lolita MDC.
Doften inleds med bergamott, coriander, gröna blad, apelsinblomma, persika och aldehyder. I mellanregistret följer nejlika, honung, jasmin, ros, orkidé, iris, tuberose och ylang-ylang. I basen ekmossa, ambra, mysk, cistus, ceder- och sandelträ och patchouli
Anouchka är mycket välkomponerad, balansen är fin mellan den stora mängden ingredienser. Den har en god hållbarhet under dagen samt en lagom närvaro i rummet dvs är inte påträngande men känns samtidigt av kringvarande personer. Passar på mottagning och annan fest men även i seriösa jobbsammanhang.

Det blåser kallt...

Kalla vindar och soligt. Härligt att sitta insvept i en av favoritaccessoarerna på altanen, äta smal lunch och läsa en bra bok. Miss Dior Cherie håller humöret på topp. Nu känns popcorntonen tydligt och jordgubbarna har trätt tillbaka. Doften får mer stil efter ett par timmar.

Doftsnobbar

På tal om doftsnobbar som jag tangerade i föregående inlägg. Många tenderar att bli så allvarliga, seriösa och livrädda för att sätta på sig en doft som de riskerar att känna på mannen/kvinnan på gatan. Ibland kan jag också falla in i det där. Då är det bra att ta sig i kragen och använda något vanligt som idag Miss Dior Cherie.

Dagens doft - Miss Dior Cherie EDP

Bild:Perfume Emporium.com
Idag bara kände jag för Lolitadoften Miss Dior Cherie EdP från Dior 2005, kreerad av Christine Nagel. MDC är parfymsnobbarnas skräck, enligt vissa slutet för Diors ädla förflutna bland damdofter. MDC är generisk, massmarknadsinriktad till det yngre segmentet och inte alls i klass med sin anmoder den gröna, underbara chypren Miss Dior från 1947.
Jag tycker ändå att MDC har sin plats, jag blir glad av den och den är bra i kompositionen. Efter att ha burit "seriösa" dofter i flera dagar är det faktiskt skönt att få "poppa" omkring med MDC. Ja, popcorn är just en av ingredienserna i mellanregistret. MDC inleds med tangerin, jordgubbsblad och viol. I mellanregistret finns jasmin, jordgubbe och karamelliserad popcorn. I basen patchouli (men ärligt talat känner jag inte mycket av den jordiga patchoulinoten) och mysk.
MDC påminner om en doft jag hade under nittiotalet, Montanas Parfum d´Elle som liksom MDC klassas som chypre utan att jag egentligen förstår varför. Möjligen då de nya sk chyprena, som inte innehåller den numera förbjudna ekmossan utan ett kalkigt substitut. P d´Elle var hade en tydlig not an melon och faktum är att jag tycker att även MDC luktar lite melonigt, det är nog det som jag inte gillar med doften.
Summa sumarum: En väl komponerad doft att bli glad av med god hållbarhet under dagen och tydlig närvaro. Får inte överappliceras för då blir den sliskig och bör inte användas i mer allvarliga sammanhang som vid förhandlingsbordet.

Farligt utan pashmina

Bild: Mypashmina.co.uk
Den glansfulla stilikonen Joséphine var inte bara parfumista utan också innehavare av en stor samling pashminor och andra stora sjalar i enlighet med empiretidens mode. Tråkigt nog fick den frånskilda, men fortfarande med kejsarinnetiteln i behåll, Joséphine:s liv ett snöpligt slut. Vid ett besök av den ryske tsaren ville hon glänsa med sina vackra skuldror, promenerade utan pashmina, fick lunginflammation och dog!
Så se nu till att uppdatera sjalförråden innan höstkylan slår till!!

Joséphine

Bild: Wikipedia, Francois Gérard
En av historiens parfumistor var kejsar Napoleon I:s första hustru Joséphine. Favoritingrediensen var just mysk. Fyrtio år efter hennes död och efter åtskilliga saneringar och ommålningar dröjde doften av mysk kvar i hennes boudoir.
Skulle vara spännande att besöka rummet idag. Säkert dröjer sig några myskfragment kvar!

Mysk

Bild:Wikipedia, Masjid Nabawi

Äkta mysk använd inte längre i parfymer och går knappt att få tag i. Mysk har alltid varit dyrt då myskhjorten som producerar den även för länge sedan inte fanns i så stort antal. Äkta mysk är mycket drygt, extremt starkt och genomsyrar allt.
Vid byggandet av vissa österländska moskéer för över tusen år sedan, blandade man mysk i murbruket. Ännu idag utsöndras doften av mysk när moskén värms upp av solen! 
Dofternas magi är minst sagt evig!

Svart i sinnet

...är jag inte, tvärtom. Det är så trevligt att ha återupptagit bekantskpen med Bvlgaris Black. Håller bra gör den också, 1,5 timmes promenad och den har inte förflyktigats.

Back in Black

Bild: Perfume Emporium.com
Längtan efter Bvlgaris Black som jag hyllade i juni blev till sist för stark så en flaska har införskaffats. Det känns verkligen härligt att få njuta av Annick Menardos från 1998 svarta juvel igen.
Black är baserad på svart the, med trä, mysk, och lite vanilj. Den ska ge stadsassociationer och det gör den: Det finns en ton av bränt gummi och en viss rökighet. En lätt doft av ull känns också, troligen ambra. Vissa säger att den är för feminin för att bäras av en man och för maskulin att bäras av en kvinna. Unisexdoft i ordets rätta bemärkelse även om den i Sverige av någon konstig anledning främst marknadsförts till män.
Black är en doft som borde finnas i varje seriös parfymsamling. Den är ett bra exempel på vilka högkvalitativa pärlor som döljer sig också bland "massmarknadsparfymhusens" lanseringar. Det gäller bara att sniffa fram dem!

Garderobsfilosoferande

Under sommaren har jag funderat en del om meningen med min garderob och vilken inriktning den ska ha framöver. Svaret låter kanske trist: Diskret!
För när det kommer till kritan så utgör mina kläder bara en fond för att lyfta fram det viktigaste: Parfymerna. Och förstås lite andra accessoarer som får sätta touch och färg på det hela.

Sommarens doftfavoriter

Känner inte samma panikartade dragning till tunga höst- och vinterdofter i år eftersom jag tillåit mig att bära en hel del sådant även under sommaren. Dock med undantag av sött vaniljiga och blomvaniljiga. Vilka har då varit sommarens favoriter, de som jag med glädje (dvs inte pga något pågående doftexperiment) burit två dagar eller fler. Ingen inbördes ranking i listan nedan.
Kategorierna som kan urskiljas är tunga vita blommor, rökelse-trä-läder, chypre och några lättare orientaler.

Patchouli, Molinard

London for Women, Burberry

Azurée Solieil Eau Fraiche Skinscent, Estée Lauder

Jean Paul Gaultier 2, JPG

Eau de Rochas, Rochas

Scent Intense, Costume National

Armani Code Femme, Armani

Fantasia de Fleurs, Creed

Fracas, Robert Piguet

EnJoy, Jean Patou

Eau Parfumée au Thé Verte Extreme, Bvlgari

Juozas Statkevicius, JS

Messe de Minuit, Etro

Avignon, Comme de Garcons

Nina, Nina Ricci

Le Maroc pour Elle, Andy Tauer

Wish, Chopard

Doftschizofren? So what!

Dags att dra igång igen

Drabbad av skrivabstinens efter drygt en månads avhållsamhet från bloggandet. Skönt ändå att kunna avhålla sig under semestern, ibland har jag blivit lite orolig att jag blivit bloggoholic.
Nu är det snart höst och redan dags för nya projekt i såväl kläd- som doftgarderoben.  Som vanligt kommer mycket av detta att ventileras här.
Häng med!

Dior Homme

Bild:Perfume Mart
När det gäller herrdofter på damer så tycker jag att Dior Homme kan vara något. I DH känner jag vissa spår av den långt kraftfullare klassikern från Dior Farenheit. Jämfört med F så är DH en mycket blek anrättning. Inget fel på blandningen i sig men för tam för en riktig karl (om man nu ska vara kategorisk och dela in dofter i herr och dam). Den har en irisnot som luktar lite läppsticksaktigt och därmed vad man associerar till feminint. Slutsats: Männen bör hålla sig till Farenheit så kan damerna ta över Dior Homme.

Lektyr för hängmattan

Har slukat i mig en helt underbar liten komprimerad stilguide i pocket, "Elegans" av Geneviève Antoine Dariaux. Där är det ord och inga visor och jag är fullt på det klara med att jag möjligen kan lyckas få till en hyfsat tidlös stil men jag kommer ALDRIG att bli elegant.
Boken är kryddad med självsäkra uttalanden. Som tex när Mme Dariaux orerar om smycken: "En förlovningsring är ofta det enda äkta smycke en kvinna äger. Därför bör stenen, om jag ska vara hänsynslöst uppriktig, inte vara alltför blygsam till formatet - ska vi säga inte mindre än tre karat - för en pytteliten diamant nedsläppt i ett hav av platina är visserligen rörande men samtidigt en smula patetisk".  
Boken går på i samma roande stil och jag fick mig många skratt samtidigt som det finns en hel del bra tips att ta till sig från Mme Dariaux, tex den gamla basregeln att satsa på få plagg/accessoarer med bra kvalitet.

Kingdom

Bild: P99.com
Egentligen har jag svårt att förstå alla heta känslor kring Alexander McQueens Kingdom från 2003. Många tycker att denna kryddigt blommiga doft, dominerad av kummin, luktar som otvättad armhåla. Så rå, vulgär och spännande är definitivt inte denna doft. Jag tycker den är rätt trevlig men ganska medioker. Det finns bättre dofter i samma genre tex YSL:s NU och Costume Nationals Scent Intense. Dessa har mer kropp, Kingdom känns mer vattnig, kall och lätt.
Det speciella med Kingdom är den dominanta spiskumminnoten. Det är en skarp, rå not av syntetisk karaktär. Det är inte den runda, fina, mjuka kumminnot som finns i Rochas Femme eller den rundat naturliga som i Eau d´Hermes.
Kingdom inleds med idel lätta noter bergamott, apelsin, neroli och mandarin. Kumminen träder fram väldigt snabbt även om den är stationerad i mellanregistret tillsammans med ingefära, jasmin och ros. I basen ligger sandelträ, myrra och vanilj.
En rätt trevlig, bärbar urbant modern doft, särskilt bra för den varmare årstiden. Kingdom skulle kunna vara en unisexdoft precis som Eau d´Hermes. Det finns dofter klassade som mansdofter som är mer feminina än den här.
Kingdom sitter bra under dagen men har inte särskilt stor närvaro i rummet. Det är en doft jag mest känner själv när jag bär den. Kingdom är allt annat än påträngande, vilket man skulle kunna vänta sig med alla beskrivningar av att den luktar kroppsodör.

Liberté, Égalité, Fraternité

Bild:Wikipedia
Idag saluterar vi den europeiska parfymens vagga. Efter mycket om och men , hit och dit föll valet på Guerlains underbara mimosadoft Champs Elysées ursprungligen från 1901 men moderniserad på nittiotalet. Vad kan passa bättre denna paradernas dag....
Och förresten: Grattis också Kronprinsessan Victoria!

Förkör med Amazone

Vill redan idag få till den chica, franska touchen. Och vad passar då bättre än Hermès ljuvliga Amazone från 1974. Enligt mitt förmenande en av de bästa blomdofterna någonsin, iallafall på mig. Très, très, très bien!!!!

Franskt parfymeri

Bild:Wikipedia
Dags att tänka till inför morgondagen. Vad är lämpligare än att hylla den franska parfymkonsten en dag som den 14 juli? Läge för någon av de stora klassikerna som Shalimar, Mitsouko, Cabochard, Miss Dior, Diorissimo, Joy, Chanel no 5, Opium, Habanita, Calèche, Arpège, Femme, L´Air du temps eller Je reviens. Listan kan göras i det närmaste oändlig. 

Örtigt värre

Bild: P99.com
Plötsligt kände jag att jag behöver bryta mig loss från nuvarande favoriter rökelse, ambra och vita blommor. Vad passar då bättre i sommartid än herrdoften Aramis 900 från 1973. En frisk,örtigt, träig torr och osöt chypre, en lightversion av systerföretaget Cliniques Aromatics Elixir.
I den här luktar man somrigt men samtidigt inte som alla andra. Utförlig recension finns i inlägg från trettonde januari i år.

Skärpning!

 
Bilder: Wikipedia
Måste skärpa mig! Vi befinner oss mitt i sommaren och var befinner sig mina doftpreferenser? Ja inte i citrus, lätt blommigt, grönt eller aquatiskt. Nej, här var det dofter dominerade av någon av ingredienserna på bilderna: Tunga vita blommor, rökelse eller ambra. Samtidigt ska man inte tvinga sig på en doft då trivs man ändå inte. Så jag njuter i fulla drag av dagens Ambre Précieux utan dåligt samvete. När de riktigt varma och soliga dagarna är ett faktum längre fram så kommer jag säkert att (iallafall kortsiktigt) tråna efter de lättare dofterna.

Dagens doft

Bild: Perfum Emporium.com
Diors Pure Poison är en mäktig, vitblommig komposition av toppnäsetrion Carlos Benaim, Dominique Ropion och Oliver Polge från 2004. Samma trio står för övrigt bakom förra årets Armani Code pour Femme.
PP är en doft det råder delade meningar om. Många som inte gillar vita blommor är inte heller förtjusta i PP då det är en tät och mycket välsittande doft. Många tycker att vita blommor är "sååå åttiotal" men de vita blommorna har återkommit med stormsteg de senaste åren. Det är ingen hemlighet att jag är förtjust i vita blomdofter även om det är "lite på gränsen" parfymsnobbmässigt (fast jag är förstås ingen parfymsnobb!). De vita blomdofterna utvecklas i regel bra på mig och PP väldigt bra. Den är ju en Dior och Diorbasen är som gjord för mig .
PP inleds med bergamott, jasmin och apelsin. I mellanregistret finns gardenia och apelsinblommor. I basen ambergis och sandelträ. Allt är fint blandat och flyter in i varandra på ett balanserat sätt.
PP  passar utmärkt i den ganska varma, regniga vädertyp som regerar just nu. Den är verkligt varm och mjuk, som att kura i en omfångsrik pashmina. De vita blommorna och ambra basen ger ett extra djup och håller verkligt länge. Närvaron i doften är också väldigt bra.
Jag tycker att man kan bära PP när som helst när man vill känna stor trivsel. Är man en blyg viol när det gäller dofter så väljer man kanske att bära den kvällstid.

Perfekt väder

För parfym alltså! Det grå, fuktiga och ganska varma vädret gör att vissa dofttyper utvecklas väldigt bra på huden. Tex tunga blomdofter med tuberose, gardenia, liljor och jasmin får ett extra djup. Även träiga, kryddiga orientaler och tyngre trä och läderdofter gör sig bra. Varning utfärdas för söta vaniljdofter med blommor. De kan bli allt annat än smickrande.

Fantasia de Fleurs

Bild: F Z Winterhalter
Trippar runt i Creeds underbara Fantasia de Fleurs som skapades för Kejsarinnan Elisabeth "Sissi" av Österrike-Ungern 1862. Dofternas rike är fantastiskt, här kan jag nästan 150 år senare dofta på samma sätt som denna mytomspunna person!
FdF är en doft som är betydligt gladare i sin karaktär än Sissi var. Sissi var anorektiker och vägde tydligen bara 41 kg till en längd av 172 cm. Sissis liv var inte heller så kul trots all makt och prakt. Barn dog, sonen (tronföljaren) sköt sig och älskarinnan i de sk Mayerlingdramat. Slutligen blev kejsarinnan själv mördad av en anarkist 1898.
FdF är en solig vit fyllig och djup blomdoft. Den öppnar med en rosenmix som följs av osmantus, iris och jasmin. I basen en ren mysk som inte känns syntetisk och så klart också Creeds typiska ambergisnot. FdF är mjuk och samtidigt fräsch men inte på det fruktigt moderna sättet. Här är det rena blommor och mysk. Sentida efterföljare är Creeds Fleurissimo som kom över hundra år senare. Fleurissimo är grönare, lättare och mer vardaglig.  Även Guerlains Jardins de Bagatelle har troligen inspirerats av FdF.
Det är fantastiskt hur tidlös Fantasia de Fleurs är. Det är ingen vintagekänsla alls över doften. Den är fin som festdoft men självklart ska man unna sig att bära den ibland till vardags också.
  

Dagens doft - Cashmere Mist

Bild:Perfume Empoirum.com
Cashmere Mist från Donna Karan 1994 är en doft jag inte blir riktigt klok på. Jag gillar den på ett sätt men det är samtidigt inte en doft jag direkt längtar efter att få använda. Jag tycker personligen inte att denna vita, träiga blomdoft har så mycket med cashmere att göra. Mig ger orientaliskt vaniljiga eller kryddiga och mörka dofter en mycket närmare känsla av cashmere.
Ska jag kategorisera CM i sommar eller vinterdoft så är det för mig en sommardoft som dessutom klarar av att sitta kvar även om det är varmt. Doften känns modern, syntetisk och urban samt har en tydlig närvaro i rummet.En speciell pudrig och mockaartad ton är tydlig i CM. Doften är  linjär och de olika stegen i doftpyramiden interagerar på ett sätt som gör att CM luktar likartat hela dagen. CM passar bra under dagtid och har en viss kylighet som gör den lämpad för situationer där det krävs kontroll tex förhandlingar.
Cashmere Mist inleds med bergamott och grönt. I mellannoterna tonar liljekonvalj, jasmin och violrot fram. Allt vilar på en bas av mysk, ambra, sandelträ och lite vanilj.
CM är inte en doft i mängden utan den har sin egen stil. Donna Karans dofter är ofta avantgardistiska och anses generellt vara bra även bland doftsnobbar. Faktum är att jag har trivts med CM allt bättre under dagen. Måste umgås lite oftare med CM framöver!

Stylish Victoria!

Bild: Expressen.se S.Lindberg
När jag såg bilden kändes det nästan som om Kronprinsessan varit och rotat i min egen garderob. Har använt lavendelfärgad pashmina flitigt den här våren/sommaren. Eftersom svart är min mesta basfärg i garderoben är kombinationen med svart v-ringad topp också rätt vanlig. Victoria har fått till draperingen så där naturligt, nonchalant och snyggt. Men så är det förstås en sjal av bästa kvalitet och det förenklar att få till det rätta fallet. Det är faktiskt inte så dumt med de här lite gråa, småkalla sommardagarna: Pashminaläge!

Independence Day

Bild: Wikipedia
Självfallet följer vi i detta hushåll min uppmaning från igår att spraya amerikanskt i morse. Mannen valde den i mitt tycke självklara New West från Aramis. Den ger frontier-känslan och är som en dofttavla av det väldiga landet. Den är Dvoraks symfoni "From the new world" översatt i doft. Herr Parfumista hade haft vissa tankar på Ralph Laurens klassiska New England inspirerade Polo också men en sådan här dag är det mer lämpligt att täcka av hela kontinenten.
En annan doft på herrsidan som passar idag är Tommy Hilfigers första Tommy. Den ska enligt marknadsföringen spegla hela unionen med ingredienser från olika delstater. Det ingår tom apple-pie som en doftnot!
Själv hade det kokat ned till att välja mellan två dofter: Antingen gamla kära Safari (tillhör de där dofterna som jag brukar få komplimanger för)från Ralph Lauren eller Donna Karans egentligen ganska udda blom-trä doft Cashmere Mist. Det slutade med den senare.

Någon som Måns...

Bild: Expressen.se
Det ska till någon som Måns för att få mig att slå på ett program som "Allsång på Skansen". Måns är sååååå himla bildskön, snygg, läcker, har karisma, ja allt verkar det som. En global lansering av Måns och far och son Ingleseas hamnar raskt i glömskans arkiv.
Måns påstås vara flickfavorit men hans populäritet går långt vidare en så: Lägg åtminstone till tantfavorit och gayfavorit också.
Utöver att Måns ser så himla bra ut så gillar jag hans framåtanda. Det är inte en personlighetstyp som sitter och rullar tummarna och väntar på att Storebror ska "ge" honom jobb. Måns är ivrig, engagerad och pratar lika snabbt som Maud Olofsson när han beskriver framtidsplanerna. Skulle anställa Måns direkt om jag fick möjlighet och det inte alls beroende på de yttre attributen. Är självklart helt neutral och objektiv i den frågan....

Du glömde ju...

...Ralph Lauren påpekade mannen angående föregående inlägg. Ja, det är ofta så med det alldeles självklara, det bara faller bort!

Planera dofthyllningen....

Bild: Whitehouse.gov
....redan idag. Alla borde vi fira July 4th i morgon genom att dofta amerikanskt. Så när vi klivit ur duschen i morgon bitti, fram med våra Hilfigers, Estees, Clinques, Aramis, Karans, Calvins, Celles, Revlons, Ardens, Giorgios etc etc för en unison doftfanfar. 
Ibland blir jag så trött på alla finsförnäma europeers gnäll och skäll på det stora landet i väster. Man tycks ha glömt att utan Uncle Sams utryckning i samband med andra världskriget så hade vi kanske fortfarande levt i diktatur i Europa. Så även lilla Sverige som inte skulle ha stått emot särskilt länge. Då hade gnällspikarna inte fått säga (parfym)flaska och vi alla hade doftat billig sovjetparfym....

Dur och Moll

Många kanske förfäras och tycker att jag skäller på de populära blommigt-fruktigt-aquatiska dofterna. Egentligen handlar det inte om ingredienser som frukt etc utan om dur och moll. Jag gillar "mollparfymer" bäst dvs som är djupa, mörka, dova och mystiska . De stimulerar fantasin och är ofta lite oberäkneliga. Muntra "durparfymer" är enligt mitt förmenande ofta  mer förutsägbara och därför inte lika spännande. De luktar gott men är okomplicerade. Vissa dagar känner jag såklart även för sådana dofter. Eftersom blomma-frukt-aqua är lättare och fräschare så är de i regel "durparfymer". Men bär och torkade frukter kan förekomma också i "molldofterna". Så som jag filosoferade fram ovan: Det hela är helt enkelt främst en kategorifråga.

Certifierad stilikon

Bild: Expressen.se /Stella pictures
Min personliga stilfavorit Kronprinsessan Mary har som vanligt fattat galoppen. Lät Juozas Statkevicius (Josef Statkus) designa den transparanta klänning hon bar på dopet. Att Mary överger de danska designerna en sådan viktig dag visar verkligen på JS:s skicklighet. Hans stil är verkligen elegant och bärbar. I sommarkollektionen 2007 finns en del i samma stil som Marys blåsa se  http://www.statkevicius.com/
Själv får jag glädja mig åt det lilla. Ska testa JS parfym inom kort. Den ska visst vara något i hästväg. Förväntningarna är på topp!

Herrdofter (?)

För att bli lite djup på temat herrdofter så kan man ställa sig frågan vad som egentligen utmärker en herrdoft. En av de stora näsorna (minns inte vilken) hade ett bra svar på den frågan: "Det står Pour Homme på flaskan" .
Jag tycker inte heller att man ska bry sig om hur en doft har ettiketterats av tillverkaren. Man ska gå på vad man själv tycker om och som passar ens personlighet och kroppskemi. På mig passar för det mesta damdofter bäst så kanske är det trots allt något i de kemiska uppbyggnaderna av dofterna som passar kvinnliga repektive manliga hormoner bäst. Eller också är vi bara så fast i gamla stereotypa doftbilder att vi lurar näsan att tro att det vi känner igen och kopplar till ett visst kön också passar bäst.
En del parfymhus ger mest ut unisexdofter något som jag tycker är en bra idé. Då får var och en opåverkad av ettikettering göra sitt val och avgöra om doften passar på doftens egna premisser.

Herrdofter

Signaturen mag1102 vill att jag tipsar om dofter för män (tack för förtroendet). Visst kan jag lägga in några kommenterer framöver. Men eftersom jag provar de dofter jag djuplodar i på mig själv så är jag rädd att det inte finns så stort utrymme för herrdofter. Jag är nämligen så tråkig och trist att jag till 98% bär dofter klassade som dam eller unisex. Detta för att det finns så otroligt mycket fler sk damdofter än herrdofter och för att damdofterna (generellt sett), hur ohippt det än är, passar bättre på mig. Dessutom vill (som framskymtat i några tidigare inlägg) herr Parfumista ha sin doftgarderob i fred. Kan förstå att han inte vill att jag ska springa runt med hans kinkigt utvalda dofter. Han skulle aldrig sätta på sig en doft som han inte känner sig helt i komfort med så där skiljer han sig från mig. Jag kan ju som bekant genomlida en dag med Mitsouko bara för att det är en stor doft trots att jag egentligen inte trivs i den.

Dagens doft - Bulgari pour Femme

Bild: Perfume Emporium.com

Har tvingat på mig själv en blomparfym idag. Det är trots allt mitt i sommaren och man SKA vilja ha lätta och fräscha saker. Bvlgari Femme skapad av Sofia Grojsman 1994, är lätt utan att för den skull vara fruktigt, aquatiskt fräsch. Fräschheten kommer här som i de flesta av Bvlgaris dofter från the och BF är en ren transparant, lätt torr, lite träig, pudrig blombukett utan kännbart fruktiga nyanser.
BF är en mycket fint komponerad och inleds med bergamott, rosenträ, ylang-ylang och apelsinblomma. Den övergår i violer, mimosa, jasmin, ros och the. I basen mysk, vetvier och iris.
Särskilt violerna och mimosan framträder på mig vilket ger den lite karaktär tillsammans med basens pudriga iris. Doften är transparent men har ändå ett visst djup. BF får mig att tänka på älvorna i Elsa Beskows "Tomtebobarnen". BF har en diskret närvaro och sitter bara halvdant. Frampå kvällskvisten är inte mycket kvar, ialla fall inte sommartid.
Bvlgari ska visst lyfta fram sin klassiker BF på nytt och för ändamålet har man anlitat Kate Moss som draghjälp(?). KM ser iallfall tjusig ut på kampanjbilderna men så är hon världens mesta kameleont. Ena dagen nergången direkt från knarkarkvarten och andra stylad till elegant dam.

Midsommardofter mot strömmen

Bild: wikimedia.com
Ibland vill vi alla trotsa konventionerna. Varför inte satsa på något mörkt och dunkelt i kontrast till årets ljusaste dygn? Särskilt som vädret varken är varmt eller särskilt soligt.  Idag passar:
Messe de Minuit - Etros kryddigt träiga lite söta oriental från millenieskifet. Rökelse, honung, myrra, kryddor, trä i en säregen komposition. Associerar till katolsk mässa och till doften av  kalksten i medeltida kyrkor.
Poison - Christian Diors storsäljare skapad av Jean Guichard 1985. En "love or hate doft". Tung, blommigt, orientalisk med lite plommon. Doften ger associationer till giftmord, Katarina av Medici, Reine Margot och Bartolomeinatten.
Parfum Sacre -  Carons kryddiga, dovt blommiga oriental från 1992 skulle kunna vara inspirationskälla till Etros Messe de Minuit. Även denna speciella komposition mer myrra, rökelse och tunga rosor ger känslan av katolsk mässa.
Habanita - Molinards klassiskt mörka ambrerade blom- och läderdoft från 1921. I den fint harmonierade blandningen finns också spår av torkad frukt (långt ifrån dagens fruktigt-fräscha ackord) mysk och en viss rökighet.
Bandit - Läderchypre med animaliska noter för den som vill vara lite stygg under midsommar. Det finns även en ton av torkatgräs/hö som passar utmärkt en midsommarnatt. Ursprungligen skapad för Piguet 1944 av den stora kvinnliga näsan Germaine Cellier.

Midsommardofter

Bild: Den virituella floran.se
Midsommar är blomstrernas högtid. Även om vårt välkända midsommarblomster inte finns dekanterat (men det finns å andra sidan en del parfymkomponenter från samma växtsläkte geranium) så kan det vara på sin plats att fira med en fin, tidlös blomsterdoft.
För den som vill ta sig ur det fräscht-floralt-fruktigt-aquatiska träsket kommer här några förslag:
Champs Elysses - Guerlains klassiska mimosadoft från 1901, reformulerad i slutet av nittiotalet. Har varit min midsommaraftonsdoft de senaste tre åren. Men i år är det dags för nya grepp, traditioner är till för att brytas.
Jardins de Bagatelle - En underbar välkomponerad vit blombukett också från Guerlain 1981. Ger känslan av att pimpla lemonad med is en varm och solig dag i, just det - Jardins de Bagatelle.
Diorissimo - Konvaljdofternas drottning skapad för Christian Dior 1956 av den store Edmond Roudnitska. Subtil förfining på högsta nivå!
Fleurissimo - Creeds lätta, lite torra, eleganta blombukett från 1972. Här blandas bla violer, tuberose, rosor och iris på ett konstfullt sätt. Fleurissimo sägs ursprungligen ha skapats för prinsessan Grace av Monaco.
Hiris - Hermes pudriga men ändå lätta, lite kalla, irisdoft från 1999. Visserligen perfekt för en solig dag med shopping i Paris, men passar också en midsommarafton vid vatten.

Debatten om framgångsbyxan

Bild: Di.se
Dagens Industris stildebatt om fenomenet framgångsbyxor dvs röda byxor har varit intressant att följa. Det började för några år sedan med att Kungen (som annars har god smak) och hans närmaste polare uppträdde i detta anskrämliga plagg. Sedan spred det sig, främst bland män i övermogen ålder, och nu har det enligt artikeln kulminerat.
I samband med artikeln diskuteras vad som egentligen kvalificerar till framgångsbyxa. Den vanligaste åsikten är att det visar att bäraren korsat Atlanten i segelbåt (1). En annan åsikt är att korsandet av Pölen i stället ska ha skett i Concorde(2). Andra menar att röd byxa visar att bäraren är miljardär (3) medan ytterligare andra påtalar att det i nordöstra USA visar på bärarens härstamning från de första immigranterna på Mayflower (4).
Då är vi kvalificerade iallafall, underteckand genom (2) och mannen genom (4). Synd bara att man inte kvalade in genom (3). Några röda byxor kommer däremot definitivt INTE över tröskeln!
Alla läsare tillönskas en Trevlig midsommar oavsett byxfärg och doft!

Svar till Luxus angående Lolita problematik

Signaturen Luxus tar i en kommentar upp problematiken med att en så pass stark doft som Lolita Lempicka har dålig hållbarhet under dagen. Eftersom problemet i högsta grad är av allmänt intresse gör jag ett inlägg om det hela.
Först Luxus kommentar:
"Läser dina parfym- och smakbloggar med stort nöje! Nu har jag en fråga till dig som parfymexpert. För någon månad sedan fick jag i present en flaska Lolita Lempicka EdP. Den doftar förvisso gott - men den försvinner efter ca 15 minuter på min hud och jag är inte snål då jag sprayar. Är detta en flyktig doft eller...? Jag lät en väninna pröva och hon upplevde samma sak dvs doften försvann. Vad är din åsikt?"
Svar:
Först när det gäller den specifika doften Lolita Lempicka så tycker jag också att den håller sämre än vad man förväntar sig av en så pass stark kreation. Men hållbarhet under dagen och styrka går inte alltid hand-i-hand även om det oftast är fallet. Jämför man med dess tyngre storasyster Angel  som håller till nästa dag så är Lolita svag, jämför man med snittet av dofter är Lolita normal. På mig håller den längre än 15 min, kanske en halv dag innan den börjar fragmenteras. Sedan beror det ju som alltid på aktuell kroppsstatus, väder, miljö, vad man ätit, hygienstatus etc.
Lolita är fullt klart en känslig doft (så är den också skapad av toppnäsan Annick Menardo, fin doft=större känslighet och behov av anpassad hantering). När jag varit förkyld och burit L har det luktat illa medan den luktat bra när förhållanden runtomkring varit gynsamma.
Att ni upplever att Lolita försvinner på så kort tid som 15 min är ovanligt. Kan vara att ni själva inte känner den pga för intensivt sniffande, som när man har nosen på helspänn i parfymaffären och plötsligt inte känner någonting. En annan faktor är "hygienstatus". Det är viktigt att man sätter på en doft när man är precis nyduschad. Ju längre man väntar, ju mer "förvrängd" blir doften och upplever jag, den sitter mycket sämre. Det är därför man inte helt kan lita på de intryck man får när man provsprayar i en parfymshop, och ju senare på dagen, desto mer snedvridet.
Att vistas i luftkonditionerade lokaler och i miljö med mycket luftföroreningar bryter också ned doften snabbare. Torr hud är en annan bov. Har man torr hud och vill hjälpa upp hållbarheten kan man lägga lite babyolja (självklart oparfymerad) på några av de ställen där man applicerar tex i armvecken. Oparfymerad bodylotion (om man inte vill förstärka genom att ha bodylotion i själva doften) hjälper också upp det hela.
Det finns som synes många infallsvinklar på den här frågeställingen. Finns stoff till en hel följetong!

Måste vara snuvan.....

I samband med sandalshoppingen så sniffade jag in att expediten luktade så himla gott av en chypre som jag känner igen så väl. Dock gissade jag fel, jag gissade på Cliniques Aromatics Elixir men det visade sig vara Sisleys Eau de Soir. Det hela får ursäktas av en lätt snuva och att de båda är träiga, blommiga chypres.

Birkenstock

Bild: Naturlich footshop
Birkenstocks är inte världens chichaste fotbeklädnader men de är så sköööna. Men ska sanningen fram så segrar bekvämligheten och under sommaren slutar det ofta med att jag sätter fötterna i mina väl innötta B inhandlade strax efter millenieskiftet. De är perfekta transportörer i värme. Väl på kontoret byts de sedan till något proprare.
Inhandlade ett par stycken i olika färger idag på specialerbjudande (sällan man hittar B på special). Mina gamla trotjänare får slutligen stryka på foten. Känns hårt men nödvändigt....Fast de kan förstås få hänga med som riktiga "skräpskor" ett tag till.

Doft-dekadens

Bvlgari Black är egentligen en lättare variant på de klassiska läder, lite rå-söta, rökiga mästerverken från tjugotalet Tabac Blond och Habanita samt efterföljaren från fyrtiotalet Bandit.
Den omedelbara associationen av dessa dofter är mellankrigstidens Berlin, Der Blaue Engel, Marlene Dietrich. Hennes dekadenta karaktär Lola ÄR dessa dofter: "Ich bin von Kopf bis Fuß auf Liebe eingestellt, denn das ist meine Welt und sonst gar nichts. Das ist, was soll ich machen, meine Natur. Ich kann halt lieben nur und sonst gar nichts ..."

Black

Bild: Perfume Emporium.com
Nu är det andra dagen på raken som jag är jättesugen på Bvlgaris Black, Annick Menardos skapelse som var banbrytande då den kom 1998. Baserad på svart the, med trä, mysk, och lite vanilj. Den ska ge stadsassociationer och det gör den: Det finns en ton av bränt gummi och en viss rökighet. En lätt kryddighet anas också. Nu skriver jag från minnet, men det är starkt. Vissa säger att den är för feminin för att bäras av en man och för maskulin att bäras av en kvinna. Unisexdoft i ordets rätta bemärkelse!
Måste skaffa en flaska Black igen. En doft som borde finnas i varje seriös parfymsamling. Black är ett bra exempel på vilka högkvalitativa pärlor som döljer sig också bland "massmarknadsparfymhusens" lanseringar. Det gäller bara att sniffa fram dem! Allt är definitivt inte bra i nischhusen heller. Kan likna en doft från ett massmarknadshus men hypas pga att det är just ett nischhus.

Dagens doft

Bild: Perfume Mart .com
Hittade ett prov med Christian Diors J´Adore, en komposition av Calice Becker 1999. J´Adore är en typisk frukt-blommig komposition av sin tid, påminner en del om tex Boss Women men J´Adore är fylligare, varmare och bättre komponerad.
Frukterna och blommorna smälter fint samman och ingen enskild komponent är tydlig i respektive doftfas. En fin, välkomponerad blombukett med mycket frukt. J´Adore inleds med bla mandarin, en slags magnolia "champacablomman" och murgröna. I mellanregistret blommar ros, viol, orkidé och jasmin men även frukt i form av plommon och vindruva finns. Allt vilar på en bas av mysk, björnbär och amarantträ (har en ton som påminner om träig nejlika).
J´Adore är en säker och icke-provocerande doft. Kan användas av alla, överallt och i de flesta sammanhang. Å andra sidan sticker den inte ut och har ingen särskild personlighet. Bra kvalitet som det mesta av Dior och en doftbas som passar mig liksom de flesta Diorer. Ändå inte "my cup of tea". 
För den som är på jakt efter en fruktigt blommig doft av bra kvalitet bör J´Adore definitivt vara en het kandidat.

Mer citrus

När det gäller Eau d´Hadrien och dess förmåga att snabbt försvinna särskilt sommartid, så läste jag nyligen att en annan doftoholic hade samma upplevelse som jag dvs att den sitter bättre på vintern. Hon använder den också mest under kalla, soliga vinterdagar då den friska citrusen kontrasterar mot kylan.
Ska nog också börja göra tvärtom. Det känns ju bara som slöseri att låta fina E d ´H gå upp i intet under de varma sommardagar som den passar så bra för.

Eau de Rochas - Je`taime !

Bild: Perfume Mart.com
Jag har burit dig tre dagar i rad nu. Att kvala in för något sådant på en ombytlig, otålig doftecentriker som Parfumista, visar att du är speciell.
Igår var vi ute och flängde runt i värmen och du utsattes för den hårdaste test. T o m du hade tonat bort framåt kvällen men det lilla som kändes var i alla fall komplett, ofragmenterat.
Du är nu en av mina absoluta sommarfavoriter. Jag har inte uppskattat dig tillräckligt förut, kanske för att jag mest använt dig under andra årstider. Det är under sommaren du utvecklar hela ditt torra, citrusiga, träigt mossiga register till fullo!

Nationaldag i Det Stora Köpcentrumet

Kan verka som om jag fått solsting då delar av eftermiddagen tillbringades i Det Stora Köpcentrumet. En rad ärenden skulle uträttas och allt är under samma tak och säkert inte så mycket folk en sådan solig dag osv osv.
Tydligen tänkte landets Statsminister samma sak för på väg in möter undertecknad Fredrik Reinfelt med dotter och Säpo-folk. Kanske han också var där för inköp av "Croco-splash"? Sagerska har ju en liten trädgård. Och i de gamla kära hemtrakterna slipper han ju vara rädd för nya "splash-attacker".
Självklart undgick inte Fredriks, för dagen väldigt casual outfit, undertecknads granskande blick. Han bar en tjat, rätt urtvättad, orange T-shirt med en horisontalgående linje i grått (säkert svart från början) på ena sidan. Kanske en gammal kampanj t-shirt från alliansen turnén förra sommaren? Till detta smala beige bommullsbyxor med dragning åt kittfärg i lite sportigare modell. Dottern såg mer proper ut i en ljus sommarklänning. Nu ska jag inte kasta sten i glashus, undertecknad var heller inte särskilt representativ i en välanvänd ribbstickad linensamble.
Verkar ha bra radar för Sveriges statsledning/statsrepresentation just nu. Så fort jag rör mig utanför min vanliga lilla cirkel så springer jag på någon i toppskiktet. Idag Fredrik och för en månad sedan Daniel Westling (han kan väl nästan räknas in i statsrepresentationen, iallafall snart). Vem blir nästa? George Bush? Jag väntar med spänning!

Dagens doft

Så här (se nedan) skrev jag om Dgens doft Eau de Rochas när jag av någon anledning blev sugen att använda denna eminenta klassiker under helt fel årstid. Håller fortfarande med om allt och kan tillägga att så här en varm sommardag så utvecklar den ytterligare dimensioner.  En citrus grönhet som inte är lime utan snarare en omogen grön citron, känns också. Även träigheten är tydligare idag. EdR sitter också bra värmen till trots. Den kan fortfarande kännas ofragmenterad, om än svagt, efter över tolv timmar.
En verklig toppendoft, både som doft och i kvaliteten. Synd att så få doftar så här.
Från Parfumistans dagbok 22 december 2006:
"Soligt väder gav sommarassociationer. Greppade Eau de Rochas en klassisk citrus-chypre från 1970. Från början var den en unisex parfym men då Rochas lanserade Eau de Rochas Homme fick den ursprungliga EdR bli en damdoft. I och för sig tycker jag att den är mer en kvinnodoft även om vissa män säkert passar bra i den.
Eau de Rochas sitter bättre än många andra rena citrusdofter, skräckexemplet på dålig förmåga att sitta kvar: Eau d´Hadrien. Det beror på EdR:s rejäla chypreorienterade bas med ekmossa, ambra och mysk. I toppen olika citrusnoter och verbena. I mellanregistret vildros, jasmin, coriander och nejlika dvs typiskt chypre.
Det är inte samma lätta och friska citrusnoter i EdR som tex i Ed´H utan de är tyngre och känns mer som konserverade citroner. EdR har en ton i sig som kan trigga igång illamående. Så har man minsta antydan till det så bör man akta sig för EdR den dagen. Annars är EdR en fin, lite tvålig och osöt sommardoft . Numera känner man inte den här dofttypen på särskilt många personer."

Riktiga stilikoner!

Bild: Kongehuset.dk Steen Broogaard
När jag nu radat upp kändisar som inte jag fattar hur de kan benämnas STIL-ikoner, är det på sin plats att nämna några som jag håller högt inom stilens arena.
Konstigt nog har båda de damer jag tänker på genom giftermål fått en anknytning till Danmark. De tjusiga är: Kronprinsessan Mary och prinsessan Marie-Chantal.
Mary är som synes ovan till och med tjusig i casul outfit, just hemkommen från BB. I och för sig omges hon av tillrättalagda förhållanden, men stilen beror ju inte av det.
 

Ytterligare en liten tråkig parfymlista

Såg jag för några timmar sedan här på Expressen. Men nu när jag ska vara elak så är den plötsligt borta.
Listan var som ett urklipp från Sofi Fahrmans lista på elva nya och en gamling i förra veckan. Det vanliga surret om fräscha och fruktiga dofter för sommaren. Expressen orkade dock bara med sju dofter, några samma som på Sofis lista och några andra.
Man refererade (precis som SF) även en doft med några (här dock väldigt få) år på nacken, Miss Dior Cherie från 2005. Den kallades "fascinerande". Det är så jag rodnar. MDC är den mest generiska doft Dior lyckats skapa, en doft som gör mig orolig för husets framtid.
Därmed inte sagt att MDC är dålig, nej det är en kvalitetsmässigt bra doft i Lolita-genren och den passar bra i lättsamma sammanhang som barnkalas eller om man vill känna sig pigg och lekfull. Men att ta i med ordet fascinerande är sannerligen att visa att  skribenten inte har mycket aning om vad hon/han beskriver!

Omvärderad doft - Birmane

Bild: Perfume Emporium.com
Igår var det dags för säsongens första besök på Lådbilslandet. En doft som klarar en ett sådant marathonpass och ändå har kvar basnoterna i oförvanskad form vid dagens slut, är faktiskt värd en hel del beröm. Doften som klarade denna prövning är Van Cleef & Arpels fruktigt blommiga men ändå lite träiga Birmane från 1999
Jag var inte helt positiv (förutom till hållbarheten) när jag refererade Birmane 31/3 i år.  Den jämfördes med Boss Women som jag trots sin banalitet (usch doftsnobben igen) tycker om. I början är Birmane karaktärslös (det vidhåller jag) och luktar som en typisk fruktig, blommig, myskig modern doft.
Men sedan när den kommit en bit i mellanregistret och basnoterna börjar skymta så får den en egen karaktär. Basens mysk, tonkaböna, och cederträ är fint balanserade och verkar vara av bra kvalitet. De minglar ihop till en mycket angenäm doft som varar ofragmenterad dagen ut. Denna doft påminner så om något, vad kommer jag inte på just nu. Den nötiga tonkan binder ihop mysken och cederträet och tar udden av den skarphet som de ibland kan uppvisa när de tillåts dominera.
Dofterna upphör aldrig att fascinera. Ständigt hittar jag nya nyanser och aspekter. Lärdomen är också att inte alltför lättvindligt döma en doft.

Kemist

Kemist låter trist. Fast ju mer jag snöar in i parfymens underbara värld ju mer inser jag att gedigna kemikunskaper skulle öppna ytterligare dimensioner. Dags för omskolning? 

Mossigt värre

Nu i helgen ska det visst bli riktigt varmt men idag är det fortfarande lite kyligt (allt är ju relativt) så jag passar på att att njuta av en blommig chypre (med spår av lite läder) idag igen, nämligen Fendi från 1985.
Har använt en del åttiotalschypres den senste tiden som kontrast till det modernt, fruktigt, vitblommigt, sötsliskiga som jag också använt en del. När jag haft en sådan doft en dag tex Burberry London eller Miss Dior Cherie så känner jag att jag måste ha något elegant, stort, lite träigt, icke-sliskigt och då trillar jag obönhörligt in bland de klassiska blomchyprerna tex Knowing och Diva.
De senare årens chypres har en annan ton än de äldre tex EnJoy, Terre d´Hermes. De är inte lika tunga och kompakta i mossnoten som de äldre utan har en mer mineralig, kallare ton. Måtte nu bara inte den klassiska ekmossetonen försvinna. Den naturliga ekmossan (slånlaven) kan tydligen framkalla allergier så det låter ju lite hotfullt. Likaså så finns den inte i hur stora mängder som helst. Å andra sidan har jag svårt att tänka mig att det bara är naturlig "mossa" ens i åttiotalsdofterna. Kemin har säkert sedan länge funnit ett sätt att efterhärma den klassiska chyprebasnoten.

Alternativa sommardofter

I sin artikel om sommardofter radade Sofi F upp tolv stycken. Här kommer tolv alternativ, från olika tidsperioder och från olika doftfamiljer. Ingen inbördes rankning!
Knowing från gamla kära Estée Lauder. Blommig chypre som funkar utmärkt inte bara på vintern utan också i lite fuktigt sommarväder.
Musst de Cartier II En doft från familjen "vatten/luft" från tidigt nittiotal då den kategorin var superhet.  En av parfymhistoriens största gåtor är varför Cartier har tagit denna doft ur produktion. Vårdar min kvarvarande skvätt ömt.
Eau d`Hermès Trotsar som framgår i dagens tidigare inlägg helt Sofi när det gäller kryddor. E d H är aktuell oavsett årstid. Passar utmärkt på sommaren med sin mjuka kumminton toppad med citrus.
Paris från YSL i olika versioner. Originalet med sina violer och rosor är en underbar sommardoft. Själv har jag fn en trevlig, lite träigare variant från 2004 (tror jag) .
Cabotine från det underskattade parfymhuset Grès. Grön blomdoft med ingefära som tar plats.
Envy (originalet från 1997) från Gucci. Liljekonvalj och andra vita blommor i en avskalad form. Inte så sötsliskigt svulstigt som de vita blomdofterna av idag.
Cabochard Grès klassiska läder/trä doft som fungerar året runt. Perfektion!
Eau d`Hadrien härlig men ack så flyktig ren citrusdoft från Annick Goutal. För de allra varmaste dagarna. Kanske just därför den är så flyktig. Den stannar kvar lite bättre vintertid.
Eau de Givenchy Elegant blom Eau med en del mossa från tidigt åttiotal. Inget sötsliskigt här inte!
Vent Vert De gröna damdofternas moder. Vetvierdoft av näsan Germaine Cellier för Pierre Balmain 1945.
Crystal Noir från Versace. Se här, en produktion från senare år smyger sig in. Tung apelsinblomma lite cocos och en slags ozonisk ingrediens som gör det hela mindre kompakt. Passar bra i fuktigt, varmt väder. På mig ialla fall.
Hiris från Hermes 1999. Pudrig men samtidigt lite kall irisdoft. Härlig!

Oj nu har jag fyllt kvoten....Det finns ju så många fler!

Sommardofter till leda

Nu är det som bekant tid för "Summer editions". I konkurrerande kvällstidning marknadsför Sofi F en del av sommarens nylanseringar och en gamling Celles Mimosa från 1999. 
Det är vitt blommigt och fruktigt nästan rakt över. Uttryck som "fräscht, blommigt, fruktigt" dominerar artikeln. Sofi anser även att man ska ställa undan tunga och kryddiga dofter. Varför??? Det är främst vaniljen som ska undvikas även om jag ska erkänna att undertecknad bar en riktigt rå (och därför inte så söt) vanljdoft Kéora i soligt väder förra veckan.
Kryddor kan göra sig bra på sommaren, det är ju inte alltid stekhett. Tunga blomdofter är också ofta en hit varmt, fuktigt småregniga dagar. Det är under sådana förhållanden som jag blivit stoppad och komplimerad av främlingar när jag burit den tunga tuberosen Fracas.
Nej vad jag blir trött när artiklar som "Sommarens dofter"  är en recension av följesedeln till inkommande parfymprover.

Hägg & syren

Källa: http://linnaeus.nrm.se/flora/ "Den virituella floran"

Så här mellan hägg och syren gäller det att vara ute och passa på att njuta av alla naturens dofter. Tänk om jag kunde få ned lukten ute till ett vår-destillat, vilken succé doft det skulle bli.
Självklart har jag inte övergivit mina artificiellt doftande vänner, men de har de har som sagt konkurrens nu...

Bortglömd Blonde(in)

Häromdagen kände jag den starka Blonde från Versace från en passerande kvinna. Den kändes mer urvattnad än jag minns. Men dofter faller ju olika ut på olika personer och i olika situationer.
Har alltid gillat Blonde och tyckte tills för nyligen att Crystal Noir var ett sämre försök till efterträdare i samma genre. Nu tycker jag tvärtom att CN är mycket bättre.

Dagens doft - Lolita Lempicka

Bild:Perfume Emporium. com

Eller för att vara helt korrekt, gårdagens. Lolita Lempicka fick en ny chans att förgylla tillvaron ur sin förtjusande lilla fe-inspirerade äpple-flaska. Lolita blev som minnesgoda läsare vet, totalsågad av mannen i slutet av mars. Detta trots att han varit rätt neutral innan.
Nu vet jag att det var den förkylning som jag hade då som genom att rubba kroppskemin påverkade Lolitan negativt. Vissa dofter är extra känsliga för detta, en annan mycket kinkig doft på detta sätt är den gröna chypren Miss Dior.
Den här gången kom Annick Menardo skapelse till sin rätt på ett helt annat sätt. Återigen neutral hållning från mannens sida och bedömningen idag var endast en mycket liten "tantvarningrisk". Murgröna, anis och rosenträ i topppen, ros, jasmin, amarena och likör i hjärtat samt vetvier, vanilj, tonka och mysk i basen. I basen måste också finnas patchoulli. Jag kände den karaktäristiska jordiga, lite lortiga nyansen som sista kvarvarande not.
Lolita är en användbar allroundparfym för den som gillar lite starkare och sötare brygder. Men långt ifrån lika stark som sin storasyster Angel.

Nästan kunglig stilstudie!

Bildkälla: Sesam.se
Det är inte särskilt ofta undertecknad slår sig lös på restaurant längre. På senaste tiden har det ändå hänt några gånger och det senaste besöket fick en liten extra krydda. In på kvarterskrogen träder entreprenören och blivande kronprinsessgemålen Daniel Westling med (manlig) kamrat.
Vad var då DW:s outfit en vanlig vardagkväll på våren? Ja, självklart inte som på bilden ovan utan normal, enkel vardagsklädsel: Mörk blazer, mörka jeans, vit skjorta med mycket smala ränder i rutmönster, vit undertröja, ingen slips. Kunde inte se skorna men jag utgår från att det var korrekta snörskor. Bra passform på hela outfiten.
Var tyvärr inte så nära att jag kunde observera det mest spännande av allt: DOFTEN. Men det var kanske tur det. Kan se rubriken: "Daniel i tete-a-tete med parfymtant".

Avslutning med Youth Dew

Bild:99Perfume.com 

Trivseldofternas vecka avslutades med gamla goda Estee´s Youth Dew från 1953. YD har jag beskrivit utförligt minst en gång tidigare men sammanfattningsvis så är det en myckat fin, fyllig oriental där hartser samt en gummi- och russinton som blir extra tydlig på mig. YD passar, sin ålder till trots, mycket bra på mig.
Det är svårare att hitta äldre dofter som passar. Av tio passar kanske fyra-fem, när det med de nya tillrättalagda, kommersialiserade dofterna, är en träffsäkerhet på sådär åtta av tio. 

Dagens doft - Lalique Le Parfum

Bild:99perfume.com
Trivseldoftsveckan fortsätter med kallare väder. Bra, då kan jag skjuta upp frukt-blommornas entrè. Idag med Dominique Ropions (igen, är något av en Ropion-fan har jag märkt) underbara blomoriental för Lalique 2005; Lalique Le Parfum. Själv tycker jag att den lutar mer åt det  orientaliska hållet än det blommiga men Ropion är ju de tunga blommornas mästernäsa så han har väl lyckats väva in dem så subtilt. Här finns bergamott, rosépeppar, viol, ros, heliotrope, jasmin som viar på en bas av mysk, tonkaböna, vanilj, sandelträ och patchoulli.

Dagens doft - Castelbajac

Bild: Perfume Emporium.com

Det var nära att jag greppade gårdagens HP i morse. Kände den i håret när jag vaknade, den är helt enkelt en superdoft...
Sansade mig dock och tog istället den besläktade Castelbajac från just det, Jean Charles Castelbajac. Jag har redan beskrivit denna mandel, cyklamen, heliotrope, vanilj, mysk mm doft 20/2. Som framgår där är HP en råare variant med mer trä och med en tydlig kardemummanot. C är mer mandel (björnklister) och blomma. C är en jättetrevlig doft men vore jag tvungen att välja tog jag HP. Den är i en klass för sig.
Kul att pröva även Castelbajac i varmare väder. Det föll väl ut med HP och hittills är C definitivt på rätt väg.

Dagens doft

Bild: Perfume Emporium .com

Kvicksilvret närmar sig +20 i skuggan och jag sätter på mig en tung doft som Diors träiga oriental Hypnotic Poison. Idag borde jag enligt all logik haft tex blommiga Remember Me, se gårdagens inspiration i http://blogg.expressen.se/parfumistansbilderbok/  .
Hur blev det så här? Jo, min vän "Mikaels Fru" skrev häromdagen att hon var sugen att köpa urdoften Poison från Dior. Det fick mig att tänka på (som jag skrev i kommentar), att hon nog skulle gilla HP eftersom hon också gillar Lolita Lempicka. Båda är träiga orientaler med tyngd, skapade av den skickliga näsan Annick Menardo. Faktum är att HP trots sin doftfamilj gör sig bra i det varma vädret. Träiga orientaler är i många fall inte lika söta som rena orientaler och klarar därför en ganska varm yttertemperatur.  HP sitter tämligen ofragmenterad över tolv timmar senare i varmt väder. Trä, kardemumma, vanilj, mandel, mysk, jasmin och mossa i en härlig mix. En nutida klassiker.
Jag har tidigare analyserat HP 8/2 2007 för den som vill läsa mer osv.

Dagens doft - Agent Provocateur

Bild:Perfume Emporium .com
Är en sådan som faller ut helbra på mig trots att den tillhör en svår kategori; chypre. Agent Provocateur från underklädesfirman med samma namn kom år 2000. Det är ovanligt med blommiga chypres det här årtusendet, även om en renässans är på gång men då främst med fruktiga chypres.
A P inleds bla med saffran och coriander. I mellanregistret ros, jasmin, ylang-ylang, magnolia och gardenia. I basen ekmossa, mysk, vetvier och lite ambra.
A P är en bra doft för formellt bruk, dagtid. Den sitter bra och har lagom närvaro. Ock så en troligt söt rosa äggformad flaska, som en liten handgranat!

Dagens doft - Roma

Bild:Perfume Mart. com

Roma från Laura Biagiotti 1988 är en gammal favorit som jag haft sedan tidigt nittiotal. Det är risk för att bli långrandig i beskrivningen av denna gröna, pudriga och samtidigt fräscha oriental.
En lite bitter lite limeskalsaktig, grön start (bergamott, svartvinbärs blad, mint) följs av ett ljuvligt pudrigt mellanregister (sandelträ, ros, jasmin, liljekonvalj, hyacint) och en torr varm bas med vanilj, myrra, ambergis, civet, castoreum, patchoulli, mossa. Som synes en komplex doftblandning som ändå finns så lätt tillgänglig i nästan varenda parfymaffär och till ett rimligt pris.
Jag har dessutom turen att Roma är som klippt och skuren för min hudtyp. Den sitter dessutom bra (Edt) och har en tydlig närvaro. Ett aber finns dock: Roma kan framkalla svår huvudvärk/migrän i kombination med mycket kaffe, värme och stress. Har hänt mig flera gånger. Men jag känner mig för den skull aldrig äcklad av doften.