måndag 12 december 2011

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Ambre

Bild: The White House Entrance Hall. The grand piano was built by Steinway
Foto: White House (Zhen-Huan Lu), Wikimedia Commons (cc)

Avbryter tillfälligt serien med juldofter för att med anledning av Mona di Orios tragiska bortgång istället publicera reviewer av några av Monas dofter som ursprungligen var inlagda för publicering i januari/februari 2012. Reviewerna är alltså skrivna långt innan Monas bortgång.

Mona di Orio har en särskild serie EDT:er - Les Nombres d'Or som utgår från klassiska parfymnoter. I de tre första dofterna i serien, ambra, mysk och läder. I Les Nombres-dofterna är Mona mer minimalistisk (även om ordet minimalistisk och Mona di Orio i sig känns som två motpoler) i jämförelse med sin i de flesta i huvudlinjen så otroligt mångfacetterade och i vissa fall barocka kompositioner.

Mona di Orios Les Nombres d'Or Ambre tillhör inte den örtiga, lite maskulina typen av ambraparfym, exempelvis MPG:s Ambre Precieux eller Histoires d'Parfums Ambre 114. Den tillhör heller inte kategorin kådigt, fylllig, mörk patchoulliaccentuerad ambradoft, exempelvis Estee Lauders Youth Dew Amber Nude eller Farmacia SS. Annunziatas Ambra Nera.

Ambre inleds med något som jag tycker liknar en lätt krutnot och ett grönt, lite pepprigt inslag som påminner om torra grönpepparkorn. När det gäller krutnoten påminner den om en mycket nedtonad och torrare variant av krutnoten i Lorenzo Villoresis Teint de Neige. Herr Parfumista tycker att Ambre i toppnoterna påminner om den klassiska herrdoften Dunhill, och något ligger det faktiskt i det, kanske är det krutnoten. I mellanregistret kommer en diskret ambra, träiga och pudriga noter som benzoin och doften blir till en lätt och diskret oriental. Mellan och basregistren smälter samman och resten av dagen känns Ambre rätt linjär. En not jag känner i basen är knastertorr papyrus och det är den noten som finns kvar morgonen efter en dag med Ambre. En av provningarna tyckte jag mig känna stråk av ambrox och möjligen finns spår av denna moderna ingrediens i basen även om den inte anges i notlistan. Att göra det kanske skulle förta lite av retrokänslan i doften.

Monas Ambre är en lätt, kvinnlig, pudrig, elegant men ändå väldigt komfortabel ambra. Den är transparent och ger bäraren en elegant och diskret aura samtidigt som den räcker ofragmenterad hela dagen. Det känns som jag vandrar på små puffiga, ulliga moln när jag bära Ambre. Det är också en intellektuell doft, papyrusnoten framkallar bilden av ett slottsbibliotek med gamla torra skinnband, Anbre är en perfekt doft för bokmalar. I andra reviewer har jag läst att den doftar som ett gammalt mahoganypiano och visst påminner Ambre om doften av innanmätet till en öppnad flygel, har själv provsniffat.

En av testomgångarna med Ambre gick jag runt för ärenden i city. Ambre kändes som en slags sköld och som en sådan raffinerad kontrast till alla kemiska fruit-chulli, woody-spicy dofter som slår emot mig i follvimlet. Därmed inte sagt att Ambre inte är kemisk, jag anar ju stråk av min kära super-kemiska komponent ambrox, även om den inte finns angiven. Även om jag gillar ambrox är den (om den nu finns) lite irriterande just i den här kreationen, den känns för brutalt modern i det övrigt så klassiska, intellektuella, komfortabla molnet.

Ambre är mycket bärbar och användbar året om utom under högsommaren. Främst en doft för dagen men passar bra kvällstid under svala sommarkvällar.

Rating: 5 (updated rating winter 2011 see update posted 12/30/2011)
Rating: 4 (fall/winter 2010)
Noter: Ylang-ylang, cederträ, benzoin, tulubalsam, ambra, vanilj.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar