onsdag 21 mars 2007

Parfymsnobbar

I gårdagens analys av Eternity tangerade jag ämnet parfymsnobbar. Jag har hittills identifierat tre kategorier, eller kanske fyra.
Modeslaven Samma kategori, oftast tjejer under trettio, som är noga  med att följa klädmodets svängningar varje säsong. Husgudar är modeskribenter som Sofi, Ebba och Cecilia B. Gruppen är lika rädda för att lukta omodernt som att se omoderna ut. De läser skönhets-/moderedaktörernas direktciterade produktbeskrivningar som följt med provflaskorna upp till redaktionen. Denna grupp är en guldgruva för designer massmarknadsmärkernas alla säsongsvarianer och limitid editions av en redan lanserad doft.
Snobben Snobbens är genuint intresserad av dofter och är väl insatt inom området. Snobben är dock ängslig för att inte vara tillräckligt udda och originell. Är för rädd att överhuvudtaget förknippas med gruppen modeslavar ovan, med tio i topplistorna eller med någon halvgammal  (riktigt gammal går dock bra), daterad (tex åttiotaldoft) som varit populär. Snobben söker sig till udda och i regel överprissatta nischparfymer. Att sedan parfymen kan lukta ganska likt en parfym från ett brett märke, förtränger snobben. Snobben ser egentligen också ned på att  näsorna "säljer sig" till de stora doftproducenterna.Hyllar initiativ som  Editions de Parfums Frederic Malle där näsorna får skapa helt (???) fritt.
Signaturdoftsanvändaren I första taget tänker man inte på att detta är en riktig snobb. Signaturdoftsanvändaren kamoflerar sig som anspråkslös i sitt utväljande av en (eller kanske två) doft/er som denna/denne använder årtionde efter årtionde. Men egentligen signalerar signaturdoftamnvändaren rigiditet och översitteri. "Se här, min eminenta doft går över allt annat. Ni andra (karaktärslösa) kan ju hålla på med att slösa på en massa dofter. Min doft står sig och är minsann alltid rätt."
Doftmissionären Liksom snobben mycket insatt i ämnet. Missionerar för sitt intresse så fort chans ges. Associerar hela tiden till dofter. Har mognat och tagit sig ur det lätt fjättrande tillstånd som doftsnobbsfasen innebär. Tar till sig dofter för doftens skull, oavsett om det är en udda nischparfym eller från massegmentet. Försöker hitta pärlorna oavsett segment. Provar även på dofter som inte passar så bra främst om de är en milstolpe i parfymhistorien men också för att doftmissionären ger sig tusan på att "besegra" en doft som luktar gott på flaskan men inte lika bra på huden dvs en slags tävlinginstinkt.
Själv befinner jag mig i kategori fyra, Doftmissionären. Någon gång ibland ska erkännas att jag retarderar till kategori två, Snobb. Men som den uppmärksamma läsaren av Parfumistan sett så försöker jag alltid ta mig själv i örat när så sker! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar