Den gamla tyska läderfirman och senare även modeföretaget Etienne Aigners In Leather Women från 2003 är den kvinnliga pedangen till den (tycker jag) bättre mansdoften In Leather Man från samma år.
ILW är en riktig luring. När man sprayar den på en doftsticka och låter den utvecklas på papper är den mycket tyngre än när den appliceras på huden. Tar man för lite (som jag gjort) är doften nästan svår att känna. På doftsticka luktar den initialt något i stil med Brit Red dvs fruktigt orientaliskt. Sedan blir den lättare och mer åt läderhållet. På huden är en orientalisk ton förnimbar, vaniljen. Det finns vissa likheter med Rush från Gucci som är en träig oriental vilket jag också vill klassa ILW som.
ILW inleds pepprigt och det finns en not av ingefära samt den lite bittra tonen av grapefrukt. Det kan vara tonen av ingefära som påminner om Brit Red i början. I mellanregistret anas freesia, jasmin, muskot, coriander och lätt trä. I basen finns lädertoner, vanilj, sandelträ och vetvier.
ILW är ingen stor doft men ganska trivsam och bärbar. De tyska dofter som jag har provat från Joop, Jil Sander, Hugo Boss och Mondi tycks alla vara gjorda efter det konceptet. Det gör dem förstås säljbara.
När det gäller Aigners dofter så har jag utöver ILW bara erfarenhet från ett par herrdofter. De är också trivsamma, bärbara och man kan konstatera att de vinner i längden. De är okomplicerade utan att vara mesiga.
Några timmar seanare:
Kom plötsligt på vad Etienne Aigners In Leather Women påminner om när den utvecklats ett antal timmar: Min kära gamla favorit Roma från Laura Biagiotti. Fast ILW är mycket mer nedtonad så finns spår av samma torra, gröna oriental. Nu förstår jag varför den är så trivsam. Till skillnad från Roma är ILW så pass lätt att den aldrig skulle kunna trigga igång ett migränanfall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.