Van Cleef & Arpels - First

Photo: Mr Parfumista (c)

First was the first fragrance of the jewellerhouse Van Cleef & Arpels and it was the startingpoint for jewellers also bringing out perfumes under their brands. Later Cartier, Boucheron, Bulgarí etc followed. First was launched in 1976 and is among the earlier perfumes of the master of transparency, Jean-Claude Ellena.

But First is anything but transparent. This is a huge, soapy, aldehydic, floral. The flowers are green, crispy bulbs, flowers of the early spring as tulips, hiacynts, narcissus, daffodils and lilly of the vally. And lots of other potent flowers as tubereuse, orchid, jasmine etc. But there is also a warm fruitiness in First which balances the green, slight chilly, crispiness of the bulbs and gives the composition a warm and sunny feeling. To all this, First is all about soap. The aldehydes lends the composition a well behaved but very distinct soapiness that many consider to be oldfashioned, and probably it is. But to me the soapiness gives First a retro vibe, it is an element that signs First to it's time, the late seventies and early eighties.

Other fragrances that reminds me of First is first of all :-) K de Krizia, the notes are very similar and they smell very close to each other. Ivoire by Balmain is in the same sopy style but I perceive that one as less bold flowery. From Ivoire the line goes to a contemporary, and therefore much more restraint interpretation, Bas de Soie by Serge Lutens. BdS focuses on iris and hiacynth but conveys the same feeling in appearance as First, translated to our zeitgeist. Also Amouages Dia has similarities with First, but Dia is, in my opinion, much more tuned down. First is a alternative to Dia, acheiving a similar effect but much more affordable.

First (I have tested the current EDP version) has an excellent longivity, it is present for a whole day, also in tough conditions: It lasted even after more than two hours in the swimmingpool. Not exactly the right enviroment for an elegant creation as First. First is for dressed up occasions during daytime or meetings where you need to take a centerplace.

Rating: 4

By the way: I just love those extensive notelists of the perfumes of the seventies and eighties.

Notes: Aldehydes, black currant, mandarine, raspberry, peach, bergamott, carnation, tuberose, orchid, orris root, jasmine, hiacynth, rose, ylang-ylang, lilly of the valley, narcissus, civet, honey, sandelwood, tonka bean, amber, musk, vanilla, vetiver, oakmoss,

The Perfume(s) of New Years Eve

Photo: Mr Parfumista (c)

For New Years Eve Mona di Orios Tubereuse won me over. My other alternatives was MdO:s Nuit Noire and Oud. Tubereuse is a gentle, lightly spicy, putty tuby, with someting that reminds me of a teanote on my skin. Nothing like the Fracas bombshell, which is one of my top favorite perfumes.

Mr Parfumista was wearing his Christmas gift and growing favorite MdO:s Cuir. Though, rough and smoky, a perfect scent a cold and frosty day, just as the last day of 2011.

Don't know what our guests for New Years Eve were wearing. One of them is very found of Penhaglions Artemisia but her bottle has run out since long.

An ambition for this blog 2012 is to increase the numbers of posts in english. But as I already have many pre-written in swedish, the english posts will increase gradually. And sometimes I just have not enough time to translate from swedish.

Now I looking forward to a great perfumeyear 2012!

Parfums de Nicolaï - Cédrat Intense

Bild: Cologneversionen av Cédrat i härlig megasplashflaska med kork.

(c) Parfums de Nicolaï

Först och främst ett Gott Nytt Parfymår till alla parfymfrälsta och till dem som är på god väg att omvändas. Så till en review av en doft som passar perfekt en dag som denna:

Cédrat Intense är som alla dofter från högkvalitativa huset Parfums de Nicolaï, skapad av Guerlainättlingen Patricia de Nicolaï. Då hon inte trots, genomgången parfymörutbildning och praktik i familjefirman inte lyckades påverka gubbarna i släkten med lite nya influenser, startade hon eget parfymhus tillsammans med den betydligt mer foglige maken.

Cédrat Intense är som namnet antyder en citrondoft. Men det är inte en rent, rund, spritsig, fräsch och solgul citron, utan en mörkare, lite örtigare, inlagd citron där citronen är perfekt blandad med ett torrt cederträ som inte är så där dominant, nysigt och pepprigt som det kan bli i vissa brygder. Dessutom finns pepparn själv som not men den är så välmodererad att effekten blir att den liksom lyfter citrusen på ett knastertorrt moln.  Det finns också en jordighet i CI som troligen kommer från en återigen välbalanserad torr patchoullinot i basen. CI påminner en del i sin träiga citrusnot om sjuttiotalets citruschypres framför allt om  min favorit ever i genren Eau de Rochas, även om EdR är tvålig vilket CI inte är. Det torra lite höga citrus-moss- träet ger också associationer till Chanels Cristalle EDT.

CI bygger på en av huset Nicolaïs fina cologner, nämligen Cologne Cédrat. Trots att CI:s ursprung i en enkelt komponerad colognevariation så står den kvalitativt miltals högre i kurs än dagens typiskt, syntetiskt frääääscha dofter. CI känns i alla fall som äkta vara och jag tror att det är en hel del äkta citrusoljor i, PdN är känd för sin höga kvalitet. CI och jag kan tänka mig även CC (har inte provat den) passar väldigt bra dagar när man känner sig hängig till exempel som idag, dagen efter Nyårsafton. Den friskar upp utan att ge illamåendekänslor. CI passar förstås perfekt sommartid men, i enlighet med mitt tidigare malande om citrus på vintern, egentligen bättre på vintern då de flyktiga citrusdofterna sitter bättre på huden i kallt väder. En allrounddoft som passar bra också på den parfymfientliga arbetsplatsen (tack för att jag inte jobbar på en sådan!), den kan omöjligen störa någon. CI sitter även bra för att vara en citrusdoft, på mig sitter den ofragmenterad fram till kvällen och det lilla 1 ml provet räckte till hela tre full wearings, varav en på herr Parfumista som inte brukar vara snål i appliceringen.

En ytterligare fördel är att om man väljer cologneversionen så är den oförskämt billig för att vara en kvalitetsdoft, för 39 EUR får man hela 250 ml i PdN:s robusta splashflaska med kork (finns även i 1 liters!), bara att ohämmat splasha på alltså. För den mer kontrollerade karaktären finns colognen även med spray 100 ml för 29 EUR. Intenseversionen, som den här reviewen handlar om, kostar ungefär som övriga nicolaïer i EDT/EDP dvs EUR 90-100 för 100 ml.

Slutligen, om man nu bryr sig om sådana petitesser, så omnämns både Cédrat Intense och Cologne Cédrat för det mesta som herrdofter, något som man helt kan bortse i från då den är totalt unisex i stilen.

Betyg: 4

Noter: Citron, bergamott, grapefrukt, cederträ, peppar, patchoulli

Osorterat om parfym så här i elfte timmen av 2011...

Bild: Mysko stenformation från sommaren 2011.

Snart är vi där igen! Foto Herr Parfumista (c)

Så var det då nyårsafton igen och jag får inte ihop något stort, intelligent och sammanfattande inlägg över parfymåret som gått. Här kommer istället aktuella parfymtankar och liknande, kanske speglar det i sitt osorterade skick ända parfymåret 2011.

* Är den tvättmedelsnot av typen dyrt, lyxtvättmedel som vi numera känner i kreationer från nichehus som Maison Francis Kurkdjian, APOM pour Femme respektive APOM pour Homme, L'Eau Serge Lutens och Puredistance Antonia, ersättaren för den härligt tvåliga not som fanns i det sena sjuttio- och det tidiga åttitalets häftiga aldehydparfymer. Fast denna megasoapiness anses idag tydligen som daterad. Får bara vara en bråkdel som i Pradas Infusion de Fleur d'Oranger som ändå blir utskälld. Detta medans tvättmedelsnoten ändå slinker igenom, dock under en del kritik, men då mer utifrån att den tillhör "mainstream" än noten som sådan.

* Viktig info till alla Dior Homme älskare som vill hamstra originalversionen. Klipp ur kommentar från Pojkfröken som precis som vanligt har örnkoll på läget:

"Åh, Dior Homme! Jämförde originalet med reformuleringen nyligen och skillnaden är påtaglig, den mer klara irisnoten är inte där längre :(( men den är fortfarande bra, nevertheless. Versionerna skiljer sig åt gm att originalet har kromat "rör" och nyutgåvan har ett svart."

Alltså håll koll på rören!

* Appropå Dior, parfymhuset som personifierar varumärkesvanvård. Det sägs att man reformulerar om det mesta för närvarande, som jag nämnt i ett tidigare inlägg (våras/tidig sommar) om att man "tar hem" dofterna från de stora doftföretagen som äger själva formulan. När man sedan ska blanda själv måste man ändra ganska märkbart i kompositionen så att det inte kan klassas som ett plagiat av den formula som doftföretaget äger.

* Det är alltså med tanke på ovan inte särskilt konstigt att mötas av den trista nyheten att en av mina vinterfavoriter Dior Addict tydligen bara är en skugga av sitt forna jag, en flytande vålnad. Har själv inte doftat på reformuleringen men gjorde det med Dune vilket inte var någon trevlig upplevelse. Det positiva är att jag plötsligt sitter på en vintage Addict med en flaska från 2007.

* När det gäller alla Best of 2011 listor som precis publicerats så är de ganska lika i temat. Klart är i alla fall att jag måste sniffa på Bottega Veneta för den finns med på nästan varenda lista. Frågan är om den klår MPG:s Cuir Fetiche, det verkar som om färre har sniffat på den.

* Så till doften för aftonen, det blir fullt klart en hyllning till Mona. Antingen en skvätt av Oud eller Nuit Noire som jag hade nyårsafton för två år sedan. NN passar nyårsaftnar tycker jag. Tubereuse är också en runner up i det vårvinterliknande vädret.

* På tal om svenskars favoritämne vädret: Jag tycker att den varma vintern är très bien! Jag känner för att använda nästan alla delar av parfymgarderoben, undantag de allra lättast blommiga som typ Diorissimo men jag får säkert snart en dragning även till denna typ av doft. Det har ju börjat ljusna, i alla fall i teorin. De senaste två vargavintrarna har det blivt ett ganska ensidigt användande av orientaler och gourmander, dessa trevliga doftfamiljer får alltså tuff konkurrens den här vintersäsongen. Oj, nu känner jag plötsligt för en doft som jag förknippar med tidig vår: Donna Karan Gold.

* Nyårslöften, är så trött på detta, för de fallerar redan i slutet av januari varje år och slår snarare över åt andra hållet. De brukar vara: Nästan köpstopp på flaskor, prova de prover jag har mer och vara restriktiv med nya provanskaffningar. I år struntar jag i detta och kommer därmed säkert att lyckas bättre men parfym är ju mitt stora intresse so what the heck.....

* Har som sista projekt 2011 börjat twittra.Visserligen ännu ett tidskonsumerande moment i en vardag fylld av tidsbrist. Men det är ett bra format att sända iväg en och annan parfymerad tanke och väldigt lämpad för att få en överblick av mina SOTD:s (Scent Of To¨Day). Dessutom att sätt att träna på att bli mer kortfattad, har en tendens att bli långrandig när jag är inne i mitt favoritämne. Nu har jag just varit mer än lovligt långrandig och:

Jag önskar alla Parfymälskare (och eventuella andra som råkat hamna här) ett Gott Nytt 2012!

Mona di Orio Les Nombres d'Or - Ambre, Cuir and Musc - update December 2011

Picture: Novemberrose (end of November 2011)

Photo: Mr Parfumista (c)

Further thoughts regarding the first three Les Nombres d'Or fragrances after additional testings.

Ambre: Update 12/16/2011:  My latest wearings of Ambre has deepen my affection for it. For my first testings in fall/winter 2010 I used a small spray-samplevial. But it seems that this airy, dry, gunpowdery, ambery beauty that gives me the image of a pale salmon pink cashmere jumper paired with a pearl necklace, have to be dabbed to obtain its full beauty. The large splash sample that I received earlier this fall from Monas businesspartner Jeroen Oude Sogtoen at Mona di Orio Parfums only allowed dabbing and that's obviously the key to the soul of Ambre.

Rating increased to 5.

Cuir: Update 12/15/2011: Cuir is the roughest leather I have tried, Kölnisch Juchte included. It is like a well worn, heavy, black leather jacket infused with the smell from the smoke of the campfire. The cardamonnote is present to me during the full dry down and in some strange way it (or something else) embeds the smoky-leathery aromas in slight soapy texture which mediates the feeling of tarsoap. Even if I really enjoy Cuir I think it is more of a masculine type of leather, a departure from the usually so über-Femme fragrances of Mona. But Cuir definitly has it place in this household, it's a ideal fragrance for Mr Parfumista.

Rating still 5.

Musc: Update 12/17/2011: Today my impression of Musc is more soapy (which I love) than during my earlier testings. Before I found it more powdery but compared to the dry Ambre, Musc appears soapy. The impression of a soft pale, pink rose interacting with soapy neroli resting on a bed of warm heliotrophe and powdery tonka consists. Just as Ambre, Musc is a fragrance that perfectly fits when wearing soft chasmere in a pale pastel colour. But as Ambre is the more sensual thight fitting cashmerejumper, Musc is the proper and decent twinset.

Rating still 5.

To sum up: Excellent, retrostyled perfumes that makes the wearer dream. No doubt that Mona has more than fullfilled that intention with her beautiful creations.

Best of 2011

Photo: Mr Parfumista (c)

Can't belive 2011 is almost over and it's once again time for the "Best of the year" list. By that I mean the best releases of the year, perfumes that I discovered this year but was launched earlier therefore not qualify.

To me 2011 was a quite good perfumeyear with several great releases from perfumehouses in both the niche- and designerfragrance categories. Of course I have only tested a small part of the thousends of releases on the market, but from what I have tested, here are my favourites of 2011:

There are two fragrances that shares the first place:

De Profundis (Serge Lutens): I instantly fell in love with this purple, green, serious creation with it's notes of wilting lilys and chrysantemum, lightened up by some inscense. To  my nose a very special creation that stands out from the crowd. See my review here (in swedish).

Les Nombres d'Or Oud (Mona di Orio): My other number one was on the contrary not instant love. Used to the strong Montale ouds I underapplied this the first times, but when I splashed some more on the miracle occurred: This multifaceted, woody, soft flowery, quality creation creates a peaceful aura around the lucky wearer. A perfume to relax and to dream with. Just as Mona di Orio wanted with her beautiful compositions. See my review here.

Other favorites:

Jeux de Peau (Serge Lutens): This bred and butter over a sandalwood base (like Santal Blanc) I fell for immediately. This one makes me hungry.

Week-End à Deauville (Parfums de Nicolaï): Sunny and bright lily of the vally shines in contrast to a dark green and mossy background. Retro, casual, chic in a nutshell. See my review here (in swedish).

Body (Burberry): This bold, creamy, rosy, flowery, early nineties-like creation is a true and lovely comfortscent. Perfect for grey and gloomy days. See my review here (in swedish).

Chanel no 19 Poudre: I think this is a beautiful, flowery iris on a jasmine and light orangeflower background grounded by a beautiful, light, musc that together with the iris blooms on my skin more then twelve hours after application. Can't understand different perfumesnobbish comments about Poudre as a inferior creation that collapses after the topnotes dried down. See my review here (in swedish).

Mon Parfum Cheri, par Camille (Annick Goutal): Just loooove this, dark, retro, dusty, murky, earthy, plum-patch perfume. Smells somehow of old books in a long forgotten library mixed with lipstick and powder.. See my review here (in swedish).

Azemour Les Orangers (Parfum d'Empires): Orange, green and mossy notes, Azemour shows that it is still possible to create fragrances in the vein of the citrus-chypre classics of the seventies. Just great. See my review here.

Les Nombres d'Or Vétyver (Mona di Orio): Another beautiful green but here vetiver accentuated by ginger. Like Azemour above, Vétyver gives me the impression of the green fragrances of the seventies and just as Azemour, but in a different way, Vétyver reminds me of a less soapier Eau de Rochas.

Also to be mentioned 2011: L'Esprit d'Oscar (Oscar de la Renta),  Cuir Fetiche (Maître Parfumeur et Gantier), Chambre Noir (Olfactive Studio), Shalimar Initial (Guerlain), Candy (Prada), Myrrhiad (Huitieme Art).

Grossmith - Betrothal

Bild: Mary (as Princess of Wales) 1902

Wikimedia commons

Grossmiths Betrothal, ursprungligen skapad av det engelska parfymhuset Grossmith för den blivande drottning Mary  (Mary av Teck) till hennes bröllop 1893 med den bilvande kung George V. Lagom till William och Kates bröllop i våras tog man med hjälp av parfymkännaren Roja Dove fram en nutida version av den gamla örtigt, lätt animaliskt, blommiga formulan. I alla fall är det så den doftar nu enligt mitt tycke. Klassiska, lite mörka blommor med en frisk, kyligt mörk örtighet/ormbunksnot not som jag känner igen från Grossmiths tidigare utgivna nyversion av Phul-Nana . Kanske är det denna fourgéton i basen som är Grossmiths signum? Det finns också en lätt animalisk not i Betrothal men den blir aldrig lortig, vulgär eller dominant. Den finns bara där för att balansera ut de ädla blommorna och den friska, kyliga örtigheten. En ren, osöt vanilj skymtar också i basen och den tydligare precis i sluttampen av Betrothal.

Betrothal är en elegant och välbalanserad doft som enligt Herr Parfumista inte alls doftar tant, vilket brukar vara en replik som kommer titt som tätt när jag provar någon äldre klassiker. Betrothal är inte särskilt somrig även om den passar sommarkvällar och svala dagar. Den passar lika bra på vintern till exempel en grön jul som denna. Betrothal är diskret och har en på något sätt avslappnande effekt och det är spännande att sniffa in dess olika facetter. Den håller bra en tuff dag som julafton och detta trots att jag bara duttat ut lite från ett 1 ml splashrör. Vid elva tolv på kvällen fanns fortfarande ett interssant ackord kvar där särskilt vaniljen tonat fram.

Betrothal är den av Grossmiths dofter som jag har provat som jag tycker bäst om, förutom Phul-Nana se reviewer av Shem-el-Nessim och Hasu-no-Hana. Eller också har min nästa mognat när det gäller Grossmiths gammaeldags men ändå tidlösa stil. Ska leta fram mina prover av Phul-Nana, Shem-el-Nessim och Hasu-no-Hana och re-testa, kanske jag får en annan upplevelse av dem idag än för snart ett år sedan.
Provet av Betrothal kommer från Fragrance & Art .

Betyg: 4+

Noter: Citrus, jasmin, apelsinblomma, ylang-ylang, heliotrophe, ros, vetiver, civet, vanilj.