Parfums DelRae - Amoureuse

Døtrene Benzon

Målning av Peter Severin Krøyer, 1897

Trapholt kunstmuseum, Danmark

Den här gången har jag sparat det bästa til sist: Storblommiga, krämiga Amoureuse är det amerikanska parfymhuset DelRae:s första doft. Även den är precis om de tidigare i veckan reviewade Début och Bois de Paradis skapad av Michel Roudnitska.

Amouresuse är härligt, stort amerikanskt storblommig samtidigt som den har en lagom täthet som gör att den inte blir påträngande. Många som kommenterar den anser att den kan bli för stor men jag tycker att den är precis lagom, och kinkige herr Parfunista har inte klagat på någon överdosering så..... Amouresuse inleds med en kardemummanot som på mig följer med även ned i mellanregistret. Även fruktigheten från tangerinen i toppnoten följer med mig in i hjärtat där härligheter som tuberose, jasmine och lilja (tahitisk ingefärslija vad nu det är) döljer sig. Liljan här känns ganska lätt, lite kripig som om de gröna bladen också extraherats. I mellanregistret skapar dessa noter tillsammans en ny dimension, något som känns som papper i kombination med pion i en krämig textur, som om det vore en bodylotion ungefär. Kanske är det honungen i basen som ger den effekten. Honungen, kanske i kombination med det varma sandelträet ger också en härlig bivaxliknande not som varar väldigt länge. Amoureuse är för mig en varm, lite blåsig, solig högsommardag med klarblå himmel. Precis som på bilden med de små flickorna längst upp.

Jag som så ofta brukar finna likheter med andra dofter hittar inga ordentligt lika. Amoureuse har en känsla och något i innehållet som påminner om Annick Goutals Passion. Flera nämner också Vivienne Westwoods Boudoir och visst finns vissa likheter i starten men Boudoir är mycket kraftigare, mörkare och lortigt animalisk. Då jämför jag med orginalforumlan, jag vet inte hur nuvarande Boudoir dofter, den ska vara ganska olik så det är möjligt att Amoureuse påminner om den. En del nämner också en lortighet i Amoureuse men jag finner inte de noterna utan tycker att Amoureuse är ganska frisk, det är nyutslagna, krispiga blommor.

På mig är Amoureuse mjukt rund, solig och helt underbar! Jag har turen att den, till skillnad från Début, minglar bra med min kemi, något som  i och för sig dofter med tuberose brukar göra.

Betyg: 5

Noter: Kardemumma, tangerin, tuberose, tahitisk ingefärslilja, jasmin, sandelträ, cederträ, honung och mossa.

Parfumerie Générale - ett favorit parfymhus

Ett av de hus jag uppskattar allra mest, även om vissa dofter kan bli lite av en repetition, är Parfumerie Générale. Men vilka hus repeterar inte sina framgångsrika doftbaser? Konstigt nog har det blivit väldigt få reviewer under åren men det ska jag råda bot på och lägga in en PG review då och då. I (arbets)veckan som gick gjorde jag en djupdykning bland mina PG-prover och märkte att jag uppskattar dem än mer än tidigare.

Så här såg veckan ut:

Måndag i Intrigant Patchouli, veckan behöver en mjuk och komfortabel start. Fin patchtolkning med spritsig ingefära i toppen och lagom med ambra i basen.

Tisdagen fortsatte i lite ljusare men där med inte sagt särskilt klena doftnoter. Ett försök att locka fram våren i den örtiga, citrusblommiga på min hud extremt hållbara Yuzu Ab Iratio gjordes men slutade med snöfall.

Onsdag: Jag gav upp för kylan och beslöt att trösta mig och krypa in i underbara Cuir d'Iris. En av de finaste läderdofterna på marknaden enligt mitt tycke.

Torsdag, nytt försök att lätta upp med L`Eau Guerriere. Får inga associationer till en vattenkrigare, för mig är det här en meditativ och lugnande bark, rökelse och tvålig kanel doft.

Lite stil och klass inför helgen, fredag i den kryddigt, träiga jasmindoften Drama Nuui. Elegant och nedtonad med en varm sandelträbas som i kombintaion med jasminen ger ett chai the liknande intryck.

Alla dofterna ovan ligger i betygsskalan 4+ till 5, bra kvalitet samt att Pierre Guillaume står för sin egen stil. Och jag gillar den stilen...

Parfums DelRae - Bois de Paradis

DelRae:s mörkt fruktiga, träiga oriental Bois de Paradis tog enligt "buzzet" Michel Roudnitska två år och över trehundra testformler att utveckla. Och visst känns det att det är en välgjord doft med bra kvalitet på ingredienserna. På sticka doftar BdP fantastiskt, en underbar, mjuk cocosliknande nyans från sandelträ är tydlig. Tyvärr uppstår inte samma mjuka harmoni på min hud, utan doften blir mer fragmenterad och den cocosliknande noten uteblir. BdP är grovt beskriven, mörka frukter, kanel och viss annan kryddighet samt bär över sandelträ. Det är ett mjukt och rent sandelträ, det är inget skarpt och heller inget pepprigt i sandeltränoten, något som ibland är fallet. På mig blir de mörka frukterna och bären tyvärr något för söta. Doften förmedlar intrycket att vandra i en mörk, förtrollad sagoskog, färgmässigt associerar jag BdP till en mörk ametist.

Även om BdP är varmare, sötare och mycket kvinnligare så finns det något som påminner mig om YSL:s Nu EDP. Detta något är förstås sandelträet. Båda dofterna har också en lätt "kittig" kvalitet, tydligare i Nu men märkbar när BdP sitter på stickan. BdP sitter bra på mig under dagen och lätta spår finns kvar sent på kvällen.

Betyg: 4

Noter: Citrus, ros, blåbär, fikon, kanel, kryddor, trä och ambra

Noter:

Parfums DelRae - Début EDP

Foto: Herr Parfumista (c)

Det exklusiva amerikanska parfymmärket Parfums DelRaes Début är en grönt blommig doft skapad av Michel Roudnitska son till, ja just det, den STORE Edmond Roudnitska.

Début är en riktig sen-vårdoft och den ger mig associationer till nyss utslagna ljusgröna blad en solig och varm vårdag, en sådan där dag när man får ett utbrott av pollenallergi. Début innehåller bland annat liljekonvalj. Kombinationen en Roudnitska + liljekonvalj väcker förstås förhoppningar om en återupprättad Diorissimo, någonting mer likt originalet än vad som säljs som Diorissimo idag. Men den förhoppningen kommer på skam. Visserligen finns tidigt i Début en konvaljnot som är väldigt lik Diorissimo i versionen innan nuvarande (rosa kartong) och kanske även nuvarande (vit kartong), har inte luktat tillräckligt på den senaste. Men sedan försvinner den in i en mix av soligt ljusgröna med dragning åt ljugula, vårvarma noter. Lindblomma är en tongivande not och jag tycker också att det finns något som påminner om fläderblommor och lime i doften. Det finns också ett ganska stort inslag av varm citrus i Début. På mig blir doften väldigt badskumslik och en lätt kemisk nyans får tyvärr ett visst genomslag. Herr Parfumistas kommentar om Début: "Luktar lite nytorkade lakan, inget speciellt". Début är, när den lämnat toppnoterna rätt linjär.Hållbarheten under dagen är, som när det gäller flera av DelRaes dofter god även om den inte är i klass med Amoureuses och Bois de Paradises exterma hållbarhet. Début tycker jag, precis som flera DelRae-dofter, är stort amerikansk i stilen och det är inte så konstigt med tanke på att det är dofternas hemmamarknad. Och jag brukar gilla amerikanska parfymer, de är inte så ängsligt tillbakahållna som många av de europeiska utan strålar och vågar ta plats i all sin storhet.

Den doft som ger liknande vibbar som Début är Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss. Båda är blommigt gröna och har den runda citrusaktiga noten. Sedan är PCJWM mer stramt elegant och har en chypebas, Début är mer casual och ungdomlig. Användbar i många sammanhang, året om tycker jag, även om den ger sen-vår/tidig sommar-associationer. Sådana kan man behöva året om.

Betyg: 3

Noter: Begamott, lime, liljekonvalj, ylang-ylang, gröna blad, vetiver, sandelträ och mysk.

Nu är det vår....

Eller i allafall sommartid. Nu borde jag göra en lista över trevliga vårdofter men eftersom jag inte känner mig sugen på gröna eller blommiga dofter så lyser den med sin frånvaro. Jag var mer sugen på grön och blommigt kring jul och sent i höstas än vad jag är nu. På jobbet har jag noterat att det dykt upp någon ljus och pigg blomdoft på någon i omgivningen. Allt medan jag själv hänger kvar i patchoulli och mörka rosor. Men förr eller senare kommer kanske inspirationen och jag kan få till en och annan lista. I värsta fall blir det kanske en höstlista och följer jag mönstret från förra året kommer jag då att vara sugen på gröna dofter.

Som nästa review kommer i allafall en grön vårdoft som jag testade i vintras.

Helgläsning

Under veckan har det varit en del bra artiklar på vissa av de bloggar jag följer regelbundet som:

http://www.nstperfume.com/2011/03/24/5-perfumes-for-nerds/

Jag blir så full i skratt när Robin på Now Smell This beskriver parfymnördens karaktär, se särskilt andra avsnittet i inlägget. Det är inte utan att man känner igen sig....

http://boisdejasmin.typepad.com/_/2011/03/fragrances-that-influenced-perfume-history-100-great-perfumes-series-3-10.html

Avsnitt 3 av Victoria på Bois de Jasmins otroligt intressanta serie om dofterna som influerat parfymhistorien. Det är sådana här högkvalitativa inlägg som får mig att överväga att stänga ned Parfumistans blogg....

http://1000fragrances.blogspot.com/2011/03/use-of-perfume-in-future.html

Hos Octavian som vanligt en del futurism, spännande funderingar i nya banor.

http://boisdejasmin.typepad.com/_/2011/03/all-time-favorite-perfumes-top-5-fragrances-to-cherish.html

Och så slutligen ger Victoria alla parfymfanatiker en rikitgt jobbig tankenöt att roa sig med.

Trevlig läsning!

Nu vet jag....

Foto: Parfumista (c)

I mitt inlägg den 20/2 2011 spekulerade jag i hur IFRA spökar till det. Detta genom att många av de doftämnen som självregleringen godkänner och som ersätter tidigare beprövade parfymnoter enligt min näsa känns uttunande, konturlösa och utan kropp. Nu har jag fått teroin om urvattningen av Serge Lutens Bois de Violette bekräftad. I ett gammalt inlägg hos Perfumeshrine
http://perfumeshrine.blogspot.com/2009/12/scented-best-of-best-for-2009.html

framgår att Serge Lutens meddelat att man löpande (årligen) anpassar sina dofter till IFRA reglering och lagstiftning. Alltså en ständigt pågående reformulering. Kan också förklara de kommentarer jag läst om att vissa av de dofter från SL:s exklusivlinje (som sälljs i splashflaskorna, "belljars"), när de har tappats i exportflaskor skulle dofta annorlunda. Beror troligen på att man doftat på olika årgångar, det är troligen samma formula i både belljar och exportlinjeflaska om de är från samma årgång/batch. Det blir alltså som med viner, olika nyanser i olika årgångar. Det här tillför egentligen parfymhobbyn ytterligare en dimension, någon skulle till exempel kunna nischa in sig på att jämföra olika årgångar av Serge Lutens dofter. Nörderiet har inga gränser : ) .