fredag 26 november 2010

Juldofter - Intro

Foto: Herr Parfumista (c)

Om mindre än en månad är det tack och lov jul. Vad skönt!!! Julen i sig är mycket en doftens högtid "..de kom till honom med gåvor som rökelse och myrra" för att inte tala om saffransbröd, glögg, nejlikor, russin, dadlar, peppar och alla andra kryddor. För att inte tala om växterna, granen och hyacinterna. 

Julen triggar förstås ett parfymfreak lite extra och det är därför trevligt att redan nu börja fördjupa sig i tänkbara juldofter. När jag ser tillbaka det senaste decenniet så är det tre, men framför allt två doftfamiljer som dominerat mina jular: Orientaler (förstås), stora, tunga, dunkla blommor med ett par "udda" inspel av läderchypre. Så det här inlägget är starten på en liten serie om dofter, grupperade efter familj, som jag helt subjektivt (som vanligt alltså) tycker passar till julens fröjder.

onsdag 24 november 2010

Serge Lutens - La Myrrhe

Foto: Herr Parfumista (c)
Bara en månad till julafton då passar det att presentera en av mina verkliga favoritdofter, La Myrrhe.
La Myrrhe skapades av Serge Lutens husparfymör Christopher Sheldrake 1995. Men den skulle kunna ha skapats när som helst, den är helt tidlös. La Myrrhe är sakral i sin tonalitet ger asocistioner till strålarna från en solnedgång som faller in genom en gotisk katedrals höga, spetsbågiga fönster. Trots det sakrala saknas både rökelse och liljor, doften är varm, lagom söt, det finns honung bland noterna som ger doften en mjuk och avslappnande karaktär En meditativ doft som transporterar bäraren till andra tider och platser. Mig till centraleuropeisk medeltid.

La Myrrhe är svår att beskriva då den så tydligt är sin helt egna doft, inte lik särskilt många andra. I toppnoterna luktar den härligt av färska, späda champinjoner, sedan blir den mer honungslik med en mild kryddighet som flyter íhop med mandel och en skir och en väldigt transparant jasmin. I basen är den lite tvålig i karaktären samtidigt som den behåller sin täta struktur. För trots att doften är hög och liksom svävande är den hela tiden tät men utan att bli tung och kvalmig. La Myrrhe innehåller noter av myrra, apelsin, jasmin, lotus, honung, mandel, peppar, blandade kryddor, sandelträ, ambra och mysk.

La Myrrhe är för mig främst en höst och vinterdoft. Den stämning som den frammanar gör att den passar bra som juldoft. Kanske inte främst på den stojiga, larmande julafton men på den följande, lugna juldagen när man pustar ut.

Betyg: 5

måndag 22 november 2010

Kort om - Tubereuse Criminelle (Serge Lutens)

Tubereuse Criminelle är som gjord för långa beskrivningar av sin mörka personlighet. Här ett försök till kort om TC:

* Små, gröna ecalyptuspastiller i toppen kombinerat med varmt syntetläder i en gammal amerikanare.
* Homungsnektar med något som påminner om en nyans av cayennepeppar.
* En dov och dunkel söt och dekadent tuberose, på väg att blomma över, liggandes på purpurfärgad silkessammet.
* En doft för klassiskt, mystiska och farliga vampyrer alltså inte små sötnosar som i SVT:s Vampyrskolan.

Kort sagt TC utmanar fortfarande och är speciell fast det är över tio år sedan den lanserades.

fredag 19 november 2010

Bulgari - Blu Notte

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min dåvarande blogg Parfumisans Blogg på Damernas Världs hemsida i oktober 2009.
Bulgaris Blu Notte är en träig oriental som skapades 2004 av Alberto Morillas. Doften är  mjuk, varm, mysig och diskret, perfekt att värma sig i en gråmulen höstdag när vindarna viner och regnet smattrar.

Bulgari är inte särskilt generösa när det gäller att avslöja doftpyramiden utan anger bara iris och galangarot (en slags ingefära) i toppen, vodka i mellanregistret och mörk choklad i basen. Jag känner förutom detta åtminstone trä, mysk och vanilj.


Blu Nottes inledning är lite tråkig, den påminner en del om babyvåtservetter. Detta trots att det finns ingefära i toppen, Normalt sett brukar ingefära vara starkt spritsig men här är det en mjuk variation, kanske just galangaroten inte är lika aggressiv som vanlig ingefära. Sedan djupnar doften och en mild spritighet (vodkan) framtonar ovanpå bland annat en torr, mörk choklad. Blu Notte är absolut ingen söt doft och den påminner något om Parfum d’Empires lite mer komplexa doft Ambre Russe, särskilt de spritiga noterna.

Blu Notte är en typisk bra allroundparfym för den mörka årstiden, bra att ta till sådana där dagar när man inte riktigt var vad man ska ha.

Betyg 4

Kommentar hösten 2010: Instämmer, en på något viss genomtrevlig och abslout inte krävande doft. Bra tex om man känner sig lite ruggig och småförkyld. Betyg 3.

onsdag 17 november 2010

Prada Tendre

Ursprungligen publicerat på min dåvarande blogg Parfumisans Blogg på Damernas Världs hemsida i januari 2009.
Varför är jag ganska förtjust i Prada Tendre från 2006? Jo, för den är rätt lik originalet Prada som släpptes två år tidigare. Original-Pradan tillhör en av mina favoriter, en trivseldoft byggd på en modern patchoulliharmoni som är svår att överträffa. Ja, det skulle vara Angel då.

Tendre är inte lika bra som originalet, det ska sägas på en gång. Det är en lättare version där patchoullin tonats ned och en del tyngre ingredienser ersatts av en del lättare. Tendre skapades ursprungligen för den asiatiska marknaden, eftersom man där inte är lika förtjust i så tunga dofter som Prada i original.

Prada original är tung redan i mellanregistret där olika beredningar av patchoulli dominerar. I Tendre kommer patchoullin först bland basnoterna och mellanregistret är blommigare och grönare och har en viss kryddighet av kardemumma. I originalet finns vanilj och tonkaböna i basnoten, i Tendre finns fler träiga noter.

Prada Tendre kan bäras året runt men passar bäst vår och sommar då original-Pradan bör stanna hemma. I valet mellan de båda väljer jag helt klart originalet.

Betyg 3+

Betyg 2010: 3

måndag 15 november 2010

Serge Lutens - Boxeuses

Foto: Parfumista (c)
Vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska tycka om Boxeuses. Boxeuses är Serge Lutens senaste EDP i "exklusivserien" eller för att vara korrekt de dofter som endast säljs genom Parisbutiken, tappade i de specialla splashflaskorna "bell-jars".

Boxeuses har hyllats runtom i parfymbloggvärlden och är på så vis redan lite uttjatad. Men vad gör väl en recension till i det stora hela...Man har skrivit att det här är den moderna tolkningen av den klassiska läderdoften och att Boxeuses är något av ett kärleksbarn mellan en klassisk Cuir de Russie-parfym och Rochas kummin/plommonaccentuerade chypre Femme. Vidare har framhållits att Boxeuses är en återgång till Lutens traditionella lätt gourmandiga, orientaliska, mörka stil med trä och torkade frukter. Om Boxeuses är skapad av den tidigare husparfymören Chrisopher Sheldrake är höljt i dunkel. CS har börjat hos Chanel och om samarbetet med Serge Lutens ändå fortsätter är tydligen väldigt oklart.

Och ´visst är Boxeuses en återgång till den traditionella Lutens-stilen, till de allra första dofterna i Bois-serien. Den första doften Feminité de Bois som Christopher Sheldrake skapade tillsammans med den berömda parfymören Pierre Bourdon gjordes för Shiseido och har först under det senaste året (reformulerad) förts in i Serge Lutens-serien. Boxeuses har mycket gemensamt med Feminité de Bois men det kan direkt sägas att Boxeuses är en urvattand variand av FdB. Då jämför jag med Shiseido-originalet, då jag inte har inte luktat på den nya versionen.

Jag hade förväntat mig betydligt mer kraft och stuns i en doft med ett sådant namn. Det är en fin komposition där noterna flyter in och ut i varandra. Tam, prydlig och trevlig. Det är överhuvudtaget inte en provocerande doft, som några av Lutens tidiga. Utan det är en komposition som kan passa en bredare publik, mer kommersiell helt enkelt. På mig är det som om noterna aldrig faller ut helt, jag får den där känslan av IFRA-regulerade, urvattnade ingredienser. Samma känsla som tex den numera IFRA-korrekta Cristalle EDT, dofterna saknar både toppar och dalar, de är perfekta men utslätade, som om de medicinerats med lyckopiller.

Plommonnoten är gemensam med FdB men Boxeuses har för övrigt sin tyngdpunkt i läder och likör där FdB har ceder och kanel. Boxeuses bottnar i trä men då inte alls så tydligt som FdB:s ceder. Lädret är inte heller särskilt tydligt utan en lättvariant, plommonlikörtonen är mer dominerande på mig. Den är riktigt delikat! Det är stilen och tonaliteten (Lutens-träigheten och den mörka torkade frukt sötheten) som är gemensam mellan Boxeuses och FdB.

 Jag har helt enkelt svårt att få grepp om Boxeuses, kanske är jag doftblind till delar av den, precis som en del personer är doftblinda när det gäller mysk. Men det kanske är det som är grejen, att den inte berör direkt, vilket så klart irriterar (irritationen är i och för sig ett utslag för att den faktsikt berör) eftersom så många andra verkar ha berörts direkt. Men Boxeuses kanske växer med tiden, jag har ju bara provat den två gånger. Men av årets Lutens-lanseringar tycker jag att den mer lättåtkomliga Bas de Soie (i exportserien) klart övergläner och till och med är mer originell än Boxeuses. Alltså helt tvärtemot hela parfymetablissemanget!

Egentligen är det nog för tidigt att betygssätta Boxeuses, hittills kvalificerar den för en slätstruken 4:a.

fredag 12 november 2010

Kort om - Belle en Rykiel (Sonia Rykiel)

Foto: Herr Parfumista (c)

Doftar/ger associationen av:

*Lavendelskorpa och kaffe latte.
*Kristyr i vitt och lavendelblå på en tårta eller kaka.
*Sött och vanilj.
*Mindre fruktig Eau de Star eller Angel Innocent.

Okomplicerad och på gränsen till för söt men mysig en grå och ruggig höstdag.