Dior Homme

Bild:Perfume Mart
När det gäller herrdofter på damer så tycker jag att Dior Homme kan vara något. I DH känner jag vissa spår av den långt kraftfullare klassikern från Dior Farenheit. Jämfört med F så är DH en mycket blek anrättning. Inget fel på blandningen i sig men för tam för en riktig karl (om man nu ska vara kategorisk och dela in dofter i herr och dam). Den har en irisnot som luktar lite läppsticksaktigt och därmed vad man associerar till feminint. Slutsats: Männen bör hålla sig till Farenheit så kan damerna ta över Dior Homme.

Lektyr för hängmattan

Har slukat i mig en helt underbar liten komprimerad stilguide i pocket, "Elegans" av Geneviève Antoine Dariaux. Där är det ord och inga visor och jag är fullt på det klara med att jag möjligen kan lyckas få till en hyfsat tidlös stil men jag kommer ALDRIG att bli elegant.
Boken är kryddad med självsäkra uttalanden. Som tex när Mme Dariaux orerar om smycken: "En förlovningsring är ofta det enda äkta smycke en kvinna äger. Därför bör stenen, om jag ska vara hänsynslöst uppriktig, inte vara alltför blygsam till formatet - ska vi säga inte mindre än tre karat - för en pytteliten diamant nedsläppt i ett hav av platina är visserligen rörande men samtidigt en smula patetisk".  
Boken går på i samma roande stil och jag fick mig många skratt samtidigt som det finns en hel del bra tips att ta till sig från Mme Dariaux, tex den gamla basregeln att satsa på få plagg/accessoarer med bra kvalitet.

Kingdom

Bild: P99.com
Egentligen har jag svårt att förstå alla heta känslor kring Alexander McQueens Kingdom från 2003. Många tycker att denna kryddigt blommiga doft, dominerad av kummin, luktar som otvättad armhåla. Så rå, vulgär och spännande är definitivt inte denna doft. Jag tycker den är rätt trevlig men ganska medioker. Det finns bättre dofter i samma genre tex YSL:s NU och Costume Nationals Scent Intense. Dessa har mer kropp, Kingdom känns mer vattnig, kall och lätt.
Det speciella med Kingdom är den dominanta spiskumminnoten. Det är en skarp, rå not av syntetisk karaktär. Det är inte den runda, fina, mjuka kumminnot som finns i Rochas Femme eller den rundat naturliga som i Eau d´Hermes.
Kingdom inleds med idel lätta noter bergamott, apelsin, neroli och mandarin. Kumminen träder fram väldigt snabbt även om den är stationerad i mellanregistret tillsammans med ingefära, jasmin och ros. I basen ligger sandelträ, myrra och vanilj.
En rätt trevlig, bärbar urbant modern doft, särskilt bra för den varmare årstiden. Kingdom skulle kunna vara en unisexdoft precis som Eau d´Hermes. Det finns dofter klassade som mansdofter som är mer feminina än den här.
Kingdom sitter bra under dagen men har inte särskilt stor närvaro i rummet. Det är en doft jag mest känner själv när jag bär den. Kingdom är allt annat än påträngande, vilket man skulle kunna vänta sig med alla beskrivningar av att den luktar kroppsodör.

Liberté, Égalité, Fraternité

Bild:Wikipedia
Idag saluterar vi den europeiska parfymens vagga. Efter mycket om och men , hit och dit föll valet på Guerlains underbara mimosadoft Champs Elysées ursprungligen från 1901 men moderniserad på nittiotalet. Vad kan passa bättre denna paradernas dag....
Och förresten: Grattis också Kronprinsessan Victoria!

Förkör med Amazone

Vill redan idag få till den chica, franska touchen. Och vad passar då bättre än Hermès ljuvliga Amazone från 1974. Enligt mitt förmenande en av de bästa blomdofterna någonsin, iallafall på mig. Très, très, très bien!!!!

Franskt parfymeri

Bild:Wikipedia
Dags att tänka till inför morgondagen. Vad är lämpligare än att hylla den franska parfymkonsten en dag som den 14 juli? Läge för någon av de stora klassikerna som Shalimar, Mitsouko, Cabochard, Miss Dior, Diorissimo, Joy, Chanel no 5, Opium, Habanita, Calèche, Arpège, Femme, L´Air du temps eller Je reviens. Listan kan göras i det närmaste oändlig. 

Örtigt värre

Bild: P99.com
Plötsligt kände jag att jag behöver bryta mig loss från nuvarande favoriter rökelse, ambra och vita blommor. Vad passar då bättre i sommartid än herrdoften Aramis 900 från 1973. En frisk,örtigt, träig torr och osöt chypre, en lightversion av systerföretaget Cliniques Aromatics Elixir.
I den här luktar man somrigt men samtidigt inte som alla andra. Utförlig recension finns i inlägg från trettonde januari i år.

Skärpning!

 
Bilder: Wikipedia
Måste skärpa mig! Vi befinner oss mitt i sommaren och var befinner sig mina doftpreferenser? Ja inte i citrus, lätt blommigt, grönt eller aquatiskt. Nej, här var det dofter dominerade av någon av ingredienserna på bilderna: Tunga vita blommor, rökelse eller ambra. Samtidigt ska man inte tvinga sig på en doft då trivs man ändå inte. Så jag njuter i fulla drag av dagens Ambre Précieux utan dåligt samvete. När de riktigt varma och soliga dagarna är ett faktum längre fram så kommer jag säkert att (iallafall kortsiktigt) tråna efter de lättare dofterna.

Dagens doft

Bild: Perfum Emporium.com
Diors Pure Poison är en mäktig, vitblommig komposition av toppnäsetrion Carlos Benaim, Dominique Ropion och Oliver Polge från 2004. Samma trio står för övrigt bakom förra årets Armani Code pour Femme.
PP är en doft det råder delade meningar om. Många som inte gillar vita blommor är inte heller förtjusta i PP då det är en tät och mycket välsittande doft. Många tycker att vita blommor är "sååå åttiotal" men de vita blommorna har återkommit med stormsteg de senaste åren. Det är ingen hemlighet att jag är förtjust i vita blomdofter även om det är "lite på gränsen" parfymsnobbmässigt (fast jag är förstås ingen parfymsnobb!). De vita blomdofterna utvecklas i regel bra på mig och PP väldigt bra. Den är ju en Dior och Diorbasen är som gjord för mig .
PP inleds med bergamott, jasmin och apelsin. I mellanregistret finns gardenia och apelsinblommor. I basen ambergis och sandelträ. Allt är fint blandat och flyter in i varandra på ett balanserat sätt.
PP  passar utmärkt i den ganska varma, regniga vädertyp som regerar just nu. Den är verkligt varm och mjuk, som att kura i en omfångsrik pashmina. De vita blommorna och ambra basen ger ett extra djup och håller verkligt länge. Närvaron i doften är också väldigt bra.
Jag tycker att man kan bära PP när som helst när man vill känna stor trivsel. Är man en blyg viol när det gäller dofter så väljer man kanske att bära den kvällstid.

Perfekt väder

För parfym alltså! Det grå, fuktiga och ganska varma vädret gör att vissa dofttyper utvecklas väldigt bra på huden. Tex tunga blomdofter med tuberose, gardenia, liljor och jasmin får ett extra djup. Även träiga, kryddiga orientaler och tyngre trä och läderdofter gör sig bra. Varning utfärdas för söta vaniljdofter med blommor. De kan bli allt annat än smickrande.

Fantasia de Fleurs

Bild: F Z Winterhalter
Trippar runt i Creeds underbara Fantasia de Fleurs som skapades för Kejsarinnan Elisabeth "Sissi" av Österrike-Ungern 1862. Dofternas rike är fantastiskt, här kan jag nästan 150 år senare dofta på samma sätt som denna mytomspunna person!
FdF är en doft som är betydligt gladare i sin karaktär än Sissi var. Sissi var anorektiker och vägde tydligen bara 41 kg till en längd av 172 cm. Sissis liv var inte heller så kul trots all makt och prakt. Barn dog, sonen (tronföljaren) sköt sig och älskarinnan i de sk Mayerlingdramat. Slutligen blev kejsarinnan själv mördad av en anarkist 1898.
FdF är en solig vit fyllig och djup blomdoft. Den öppnar med en rosenmix som följs av osmantus, iris och jasmin. I basen en ren mysk som inte känns syntetisk och så klart också Creeds typiska ambergisnot. FdF är mjuk och samtidigt fräsch men inte på det fruktigt moderna sättet. Här är det rena blommor och mysk. Sentida efterföljare är Creeds Fleurissimo som kom över hundra år senare. Fleurissimo är grönare, lättare och mer vardaglig.  Även Guerlains Jardins de Bagatelle har troligen inspirerats av FdF.
Det är fantastiskt hur tidlös Fantasia de Fleurs är. Det är ingen vintagekänsla alls över doften. Den är fin som festdoft men självklart ska man unna sig att bära den ibland till vardags också.
  

Dagens doft - Cashmere Mist

Bild:Perfume Empoirum.com
Cashmere Mist från Donna Karan 1994 är en doft jag inte blir riktigt klok på. Jag gillar den på ett sätt men det är samtidigt inte en doft jag direkt längtar efter att få använda. Jag tycker personligen inte att denna vita, träiga blomdoft har så mycket med cashmere att göra. Mig ger orientaliskt vaniljiga eller kryddiga och mörka dofter en mycket närmare känsla av cashmere.
Ska jag kategorisera CM i sommar eller vinterdoft så är det för mig en sommardoft som dessutom klarar av att sitta kvar även om det är varmt. Doften känns modern, syntetisk och urban samt har en tydlig närvaro i rummet.En speciell pudrig och mockaartad ton är tydlig i CM. Doften är  linjär och de olika stegen i doftpyramiden interagerar på ett sätt som gör att CM luktar likartat hela dagen. CM passar bra under dagtid och har en viss kylighet som gör den lämpad för situationer där det krävs kontroll tex förhandlingar.
Cashmere Mist inleds med bergamott och grönt. I mellannoterna tonar liljekonvalj, jasmin och violrot fram. Allt vilar på en bas av mysk, ambra, sandelträ och lite vanilj.
CM är inte en doft i mängden utan den har sin egen stil. Donna Karans dofter är ofta avantgardistiska och anses generellt vara bra även bland doftsnobbar. Faktum är att jag har trivts med CM allt bättre under dagen. Måste umgås lite oftare med CM framöver!

Stylish Victoria!

Bild: Expressen.se S.Lindberg
När jag såg bilden kändes det nästan som om Kronprinsessan varit och rotat i min egen garderob. Har använt lavendelfärgad pashmina flitigt den här våren/sommaren. Eftersom svart är min mesta basfärg i garderoben är kombinationen med svart v-ringad topp också rätt vanlig. Victoria har fått till draperingen så där naturligt, nonchalant och snyggt. Men så är det förstås en sjal av bästa kvalitet och det förenklar att få till det rätta fallet. Det är faktiskt inte så dumt med de här lite gråa, småkalla sommardagarna: Pashminaläge!

Independence Day

Bild: Wikipedia
Självfallet följer vi i detta hushåll min uppmaning från igår att spraya amerikanskt i morse. Mannen valde den i mitt tycke självklara New West från Aramis. Den ger frontier-känslan och är som en dofttavla av det väldiga landet. Den är Dvoraks symfoni "From the new world" översatt i doft. Herr Parfumista hade haft vissa tankar på Ralph Laurens klassiska New England inspirerade Polo också men en sådan här dag är det mer lämpligt att täcka av hela kontinenten.
En annan doft på herrsidan som passar idag är Tommy Hilfigers första Tommy. Den ska enligt marknadsföringen spegla hela unionen med ingredienser från olika delstater. Det ingår tom apple-pie som en doftnot!
Själv hade det kokat ned till att välja mellan två dofter: Antingen gamla kära Safari (tillhör de där dofterna som jag brukar få komplimanger för)från Ralph Lauren eller Donna Karans egentligen ganska udda blom-trä doft Cashmere Mist. Det slutade med den senare.

Någon som Måns...

Bild: Expressen.se
Det ska till någon som Måns för att få mig att slå på ett program som "Allsång på Skansen". Måns är sååååå himla bildskön, snygg, läcker, har karisma, ja allt verkar det som. En global lansering av Måns och far och son Ingleseas hamnar raskt i glömskans arkiv.
Måns påstås vara flickfavorit men hans populäritet går långt vidare en så: Lägg åtminstone till tantfavorit och gayfavorit också.
Utöver att Måns ser så himla bra ut så gillar jag hans framåtanda. Det är inte en personlighetstyp som sitter och rullar tummarna och väntar på att Storebror ska "ge" honom jobb. Måns är ivrig, engagerad och pratar lika snabbt som Maud Olofsson när han beskriver framtidsplanerna. Skulle anställa Måns direkt om jag fick möjlighet och det inte alls beroende på de yttre attributen. Är självklart helt neutral och objektiv i den frågan....

Du glömde ju...

...Ralph Lauren påpekade mannen angående föregående inlägg. Ja, det är ofta så med det alldeles självklara, det bara faller bort!

Planera dofthyllningen....

Bild: Whitehouse.gov
....redan idag. Alla borde vi fira July 4th i morgon genom att dofta amerikanskt. Så när vi klivit ur duschen i morgon bitti, fram med våra Hilfigers, Estees, Clinques, Aramis, Karans, Calvins, Celles, Revlons, Ardens, Giorgios etc etc för en unison doftfanfar. 
Ibland blir jag så trött på alla finsförnäma europeers gnäll och skäll på det stora landet i väster. Man tycks ha glömt att utan Uncle Sams utryckning i samband med andra världskriget så hade vi kanske fortfarande levt i diktatur i Europa. Så även lilla Sverige som inte skulle ha stått emot särskilt länge. Då hade gnällspikarna inte fått säga (parfym)flaska och vi alla hade doftat billig sovjetparfym....

Dur och Moll

Många kanske förfäras och tycker att jag skäller på de populära blommigt-fruktigt-aquatiska dofterna. Egentligen handlar det inte om ingredienser som frukt etc utan om dur och moll. Jag gillar "mollparfymer" bäst dvs som är djupa, mörka, dova och mystiska . De stimulerar fantasin och är ofta lite oberäkneliga. Muntra "durparfymer" är enligt mitt förmenande ofta  mer förutsägbara och därför inte lika spännande. De luktar gott men är okomplicerade. Vissa dagar känner jag såklart även för sådana dofter. Eftersom blomma-frukt-aqua är lättare och fräschare så är de i regel "durparfymer". Men bär och torkade frukter kan förekomma också i "molldofterna". Så som jag filosoferade fram ovan: Det hela är helt enkelt främst en kategorifråga.

Certifierad stilikon

Bild: Expressen.se /Stella pictures
Min personliga stilfavorit Kronprinsessan Mary har som vanligt fattat galoppen. Lät Juozas Statkevicius (Josef Statkus) designa den transparanta klänning hon bar på dopet. Att Mary överger de danska designerna en sådan viktig dag visar verkligen på JS:s skicklighet. Hans stil är verkligen elegant och bärbar. I sommarkollektionen 2007 finns en del i samma stil som Marys blåsa se  http://www.statkevicius.com/
Själv får jag glädja mig åt det lilla. Ska testa JS parfym inom kort. Den ska visst vara något i hästväg. Förväntningarna är på topp!

Herrdofter (?)

För att bli lite djup på temat herrdofter så kan man ställa sig frågan vad som egentligen utmärker en herrdoft. En av de stora näsorna (minns inte vilken) hade ett bra svar på den frågan: "Det står Pour Homme på flaskan" .
Jag tycker inte heller att man ska bry sig om hur en doft har ettiketterats av tillverkaren. Man ska gå på vad man själv tycker om och som passar ens personlighet och kroppskemi. På mig passar för det mesta damdofter bäst så kanske är det trots allt något i de kemiska uppbyggnaderna av dofterna som passar kvinnliga repektive manliga hormoner bäst. Eller också är vi bara så fast i gamla stereotypa doftbilder att vi lurar näsan att tro att det vi känner igen och kopplar till ett visst kön också passar bäst.
En del parfymhus ger mest ut unisexdofter något som jag tycker är en bra idé. Då får var och en opåverkad av ettikettering göra sitt val och avgöra om doften passar på doftens egna premisser.

Herrdofter

Signaturen mag1102 vill att jag tipsar om dofter för män (tack för förtroendet). Visst kan jag lägga in några kommenterer framöver. Men eftersom jag provar de dofter jag djuplodar i på mig själv så är jag rädd att det inte finns så stort utrymme för herrdofter. Jag är nämligen så tråkig och trist att jag till 98% bär dofter klassade som dam eller unisex. Detta för att det finns så otroligt mycket fler sk damdofter än herrdofter och för att damdofterna (generellt sett), hur ohippt det än är, passar bättre på mig. Dessutom vill (som framskymtat i några tidigare inlägg) herr Parfumista ha sin doftgarderob i fred. Kan förstå att han inte vill att jag ska springa runt med hans kinkigt utvalda dofter. Han skulle aldrig sätta på sig en doft som han inte känner sig helt i komfort med så där skiljer han sig från mig. Jag kan ju som bekant genomlida en dag med Mitsouko bara för att det är en stor doft trots att jag egentligen inte trivs i den.

Dagens doft - Bulgari pour Femme

Bild: Perfume Emporium.com

Har tvingat på mig själv en blomparfym idag. Det är trots allt mitt i sommaren och man SKA vilja ha lätta och fräscha saker. Bvlgari Femme skapad av Sofia Grojsman 1994, är lätt utan att för den skull vara fruktigt, aquatiskt fräsch. Fräschheten kommer här som i de flesta av Bvlgaris dofter från the och BF är en ren transparant, lätt torr, lite träig, pudrig blombukett utan kännbart fruktiga nyanser.
BF är en mycket fint komponerad och inleds med bergamott, rosenträ, ylang-ylang och apelsinblomma. Den övergår i violer, mimosa, jasmin, ros och the. I basen mysk, vetvier och iris.
Särskilt violerna och mimosan framträder på mig vilket ger den lite karaktär tillsammans med basens pudriga iris. Doften är transparent men har ändå ett visst djup. BF får mig att tänka på älvorna i Elsa Beskows "Tomtebobarnen". BF har en diskret närvaro och sitter bara halvdant. Frampå kvällskvisten är inte mycket kvar, ialla fall inte sommartid.
Bvlgari ska visst lyfta fram sin klassiker BF på nytt och för ändamålet har man anlitat Kate Moss som draghjälp(?). KM ser iallfall tjusig ut på kampanjbilderna men så är hon världens mesta kameleont. Ena dagen nergången direkt från knarkarkvarten och andra stylad till elegant dam.

Midsommardofter mot strömmen

Bild: wikimedia.com
Ibland vill vi alla trotsa konventionerna. Varför inte satsa på något mörkt och dunkelt i kontrast till årets ljusaste dygn? Särskilt som vädret varken är varmt eller särskilt soligt.  Idag passar:
Messe de Minuit - Etros kryddigt träiga lite söta oriental från millenieskifet. Rökelse, honung, myrra, kryddor, trä i en säregen komposition. Associerar till katolsk mässa och till doften av  kalksten i medeltida kyrkor.
Poison - Christian Diors storsäljare skapad av Jean Guichard 1985. En "love or hate doft". Tung, blommigt, orientalisk med lite plommon. Doften ger associationer till giftmord, Katarina av Medici, Reine Margot och Bartolomeinatten.
Parfum Sacre -  Carons kryddiga, dovt blommiga oriental från 1992 skulle kunna vara inspirationskälla till Etros Messe de Minuit. Även denna speciella komposition mer myrra, rökelse och tunga rosor ger känslan av katolsk mässa.
Habanita - Molinards klassiskt mörka ambrerade blom- och läderdoft från 1921. I den fint harmonierade blandningen finns också spår av torkad frukt (långt ifrån dagens fruktigt-fräscha ackord) mysk och en viss rökighet.
Bandit - Läderchypre med animaliska noter för den som vill vara lite stygg under midsommar. Det finns även en ton av torkatgräs/hö som passar utmärkt en midsommarnatt. Ursprungligen skapad för Piguet 1944 av den stora kvinnliga näsan Germaine Cellier.

Midsommardofter

Bild: Den virituella floran.se
Midsommar är blomstrernas högtid. Även om vårt välkända midsommarblomster inte finns dekanterat (men det finns å andra sidan en del parfymkomponenter från samma växtsläkte geranium) så kan det vara på sin plats att fira med en fin, tidlös blomsterdoft.
För den som vill ta sig ur det fräscht-floralt-fruktigt-aquatiska träsket kommer här några förslag:
Champs Elysses - Guerlains klassiska mimosadoft från 1901, reformulerad i slutet av nittiotalet. Har varit min midsommaraftonsdoft de senaste tre åren. Men i år är det dags för nya grepp, traditioner är till för att brytas.
Jardins de Bagatelle - En underbar välkomponerad vit blombukett också från Guerlain 1981. Ger känslan av att pimpla lemonad med is en varm och solig dag i, just det - Jardins de Bagatelle.
Diorissimo - Konvaljdofternas drottning skapad för Christian Dior 1956 av den store Edmond Roudnitska. Subtil förfining på högsta nivå!
Fleurissimo - Creeds lätta, lite torra, eleganta blombukett från 1972. Här blandas bla violer, tuberose, rosor och iris på ett konstfullt sätt. Fleurissimo sägs ursprungligen ha skapats för prinsessan Grace av Monaco.
Hiris - Hermes pudriga men ändå lätta, lite kalla, irisdoft från 1999. Visserligen perfekt för en solig dag med shopping i Paris, men passar också en midsommarafton vid vatten.

Debatten om framgångsbyxan

Bild: Di.se
Dagens Industris stildebatt om fenomenet framgångsbyxor dvs röda byxor har varit intressant att följa. Det började för några år sedan med att Kungen (som annars har god smak) och hans närmaste polare uppträdde i detta anskrämliga plagg. Sedan spred det sig, främst bland män i övermogen ålder, och nu har det enligt artikeln kulminerat.
I samband med artikeln diskuteras vad som egentligen kvalificerar till framgångsbyxa. Den vanligaste åsikten är att det visar att bäraren korsat Atlanten i segelbåt (1). En annan åsikt är att korsandet av Pölen i stället ska ha skett i Concorde(2). Andra menar att röd byxa visar att bäraren är miljardär (3) medan ytterligare andra påtalar att det i nordöstra USA visar på bärarens härstamning från de första immigranterna på Mayflower (4).
Då är vi kvalificerade iallafall, underteckand genom (2) och mannen genom (4). Synd bara att man inte kvalade in genom (3). Några röda byxor kommer däremot definitivt INTE över tröskeln!
Alla läsare tillönskas en Trevlig midsommar oavsett byxfärg och doft!

Svar till Luxus angående Lolita problematik

Signaturen Luxus tar i en kommentar upp problematiken med att en så pass stark doft som Lolita Lempicka har dålig hållbarhet under dagen. Eftersom problemet i högsta grad är av allmänt intresse gör jag ett inlägg om det hela.
Först Luxus kommentar:
"Läser dina parfym- och smakbloggar med stort nöje! Nu har jag en fråga till dig som parfymexpert. För någon månad sedan fick jag i present en flaska Lolita Lempicka EdP. Den doftar förvisso gott - men den försvinner efter ca 15 minuter på min hud och jag är inte snål då jag sprayar. Är detta en flyktig doft eller...? Jag lät en väninna pröva och hon upplevde samma sak dvs doften försvann. Vad är din åsikt?"
Svar:
Först när det gäller den specifika doften Lolita Lempicka så tycker jag också att den håller sämre än vad man förväntar sig av en så pass stark kreation. Men hållbarhet under dagen och styrka går inte alltid hand-i-hand även om det oftast är fallet. Jämför man med dess tyngre storasyster Angel  som håller till nästa dag så är Lolita svag, jämför man med snittet av dofter är Lolita normal. På mig håller den längre än 15 min, kanske en halv dag innan den börjar fragmenteras. Sedan beror det ju som alltid på aktuell kroppsstatus, väder, miljö, vad man ätit, hygienstatus etc.
Lolita är fullt klart en känslig doft (så är den också skapad av toppnäsan Annick Menardo, fin doft=större känslighet och behov av anpassad hantering). När jag varit förkyld och burit L har det luktat illa medan den luktat bra när förhållanden runtomkring varit gynsamma.
Att ni upplever att Lolita försvinner på så kort tid som 15 min är ovanligt. Kan vara att ni själva inte känner den pga för intensivt sniffande, som när man har nosen på helspänn i parfymaffären och plötsligt inte känner någonting. En annan faktor är "hygienstatus". Det är viktigt att man sätter på en doft när man är precis nyduschad. Ju längre man väntar, ju mer "förvrängd" blir doften och upplever jag, den sitter mycket sämre. Det är därför man inte helt kan lita på de intryck man får när man provsprayar i en parfymshop, och ju senare på dagen, desto mer snedvridet.
Att vistas i luftkonditionerade lokaler och i miljö med mycket luftföroreningar bryter också ned doften snabbare. Torr hud är en annan bov. Har man torr hud och vill hjälpa upp hållbarheten kan man lägga lite babyolja (självklart oparfymerad) på några av de ställen där man applicerar tex i armvecken. Oparfymerad bodylotion (om man inte vill förstärka genom att ha bodylotion i själva doften) hjälper också upp det hela.
Det finns som synes många infallsvinklar på den här frågeställingen. Finns stoff till en hel följetong!

Måste vara snuvan.....

I samband med sandalshoppingen så sniffade jag in att expediten luktade så himla gott av en chypre som jag känner igen så väl. Dock gissade jag fel, jag gissade på Cliniques Aromatics Elixir men det visade sig vara Sisleys Eau de Soir. Det hela får ursäktas av en lätt snuva och att de båda är träiga, blommiga chypres.

Birkenstock

Bild: Naturlich footshop
Birkenstocks är inte världens chichaste fotbeklädnader men de är så sköööna. Men ska sanningen fram så segrar bekvämligheten och under sommaren slutar det ofta med att jag sätter fötterna i mina väl innötta B inhandlade strax efter millenieskiftet. De är perfekta transportörer i värme. Väl på kontoret byts de sedan till något proprare.
Inhandlade ett par stycken i olika färger idag på specialerbjudande (sällan man hittar B på special). Mina gamla trotjänare får slutligen stryka på foten. Känns hårt men nödvändigt....Fast de kan förstås få hänga med som riktiga "skräpskor" ett tag till.

Doft-dekadens

Bvlgari Black är egentligen en lättare variant på de klassiska läder, lite rå-söta, rökiga mästerverken från tjugotalet Tabac Blond och Habanita samt efterföljaren från fyrtiotalet Bandit.
Den omedelbara associationen av dessa dofter är mellankrigstidens Berlin, Der Blaue Engel, Marlene Dietrich. Hennes dekadenta karaktär Lola ÄR dessa dofter: "Ich bin von Kopf bis Fuß auf Liebe eingestellt, denn das ist meine Welt und sonst gar nichts. Das ist, was soll ich machen, meine Natur. Ich kann halt lieben nur und sonst gar nichts ..."

Black

Bild: Perfume Emporium.com
Nu är det andra dagen på raken som jag är jättesugen på Bvlgaris Black, Annick Menardos skapelse som var banbrytande då den kom 1998. Baserad på svart the, med trä, mysk, och lite vanilj. Den ska ge stadsassociationer och det gör den: Det finns en ton av bränt gummi och en viss rökighet. En lätt kryddighet anas också. Nu skriver jag från minnet, men det är starkt. Vissa säger att den är för feminin för att bäras av en man och för maskulin att bäras av en kvinna. Unisexdoft i ordets rätta bemärkelse!
Måste skaffa en flaska Black igen. En doft som borde finnas i varje seriös parfymsamling. Black är ett bra exempel på vilka högkvalitativa pärlor som döljer sig också bland "massmarknadsparfymhusens" lanseringar. Det gäller bara att sniffa fram dem! Allt är definitivt inte bra i nischhusen heller. Kan likna en doft från ett massmarknadshus men hypas pga att det är just ett nischhus.