Parfums DelRae - Début EDP

Foto: Herr Parfumista (c)

Det exklusiva amerikanska parfymmärket Parfums DelRaes Début är en grönt blommig doft skapad av Michel Roudnitska son till, ja just det, den STORE Edmond Roudnitska.

Début är en riktig sen-vårdoft och den ger mig associationer till nyss utslagna ljusgröna blad en solig och varm vårdag, en sådan där dag när man får ett utbrott av pollenallergi. Début innehåller bland annat liljekonvalj. Kombinationen en Roudnitska + liljekonvalj väcker förstås förhoppningar om en återupprättad Diorissimo, någonting mer likt originalet än vad som säljs som Diorissimo idag. Men den förhoppningen kommer på skam. Visserligen finns tidigt i Début en konvaljnot som är väldigt lik Diorissimo i versionen innan nuvarande (rosa kartong) och kanske även nuvarande (vit kartong), har inte luktat tillräckligt på den senaste. Men sedan försvinner den in i en mix av soligt ljusgröna med dragning åt ljugula, vårvarma noter. Lindblomma är en tongivande not och jag tycker också att det finns något som påminner om fläderblommor och lime i doften. Det finns också ett ganska stort inslag av varm citrus i Début. På mig blir doften väldigt badskumslik och en lätt kemisk nyans får tyvärr ett visst genomslag. Herr Parfumistas kommentar om Début: "Luktar lite nytorkade lakan, inget speciellt". Début är, när den lämnat toppnoterna rätt linjär.Hållbarheten under dagen är, som när det gäller flera av DelRaes dofter god även om den inte är i klass med Amoureuses och Bois de Paradises exterma hållbarhet. Début tycker jag, precis som flera DelRae-dofter, är stort amerikansk i stilen och det är inte så konstigt med tanke på att det är dofternas hemmamarknad. Och jag brukar gilla amerikanska parfymer, de är inte så ängsligt tillbakahållna som många av de europeiska utan strålar och vågar ta plats i all sin storhet.

Den doft som ger liknande vibbar som Début är Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss. Båda är blommigt gröna och har den runda citrusaktiga noten. Sedan är PCJWM mer stramt elegant och har en chypebas, Début är mer casual och ungdomlig. Användbar i många sammanhang, året om tycker jag, även om den ger sen-vår/tidig sommar-associationer. Sådana kan man behöva året om.

Betyg: 3

Noter: Begamott, lime, liljekonvalj, ylang-ylang, gröna blad, vetiver, sandelträ och mysk.

Nu är det vår....

Eller i allafall sommartid. Nu borde jag göra en lista över trevliga vårdofter men eftersom jag inte känner mig sugen på gröna eller blommiga dofter så lyser den med sin frånvaro. Jag var mer sugen på grön och blommigt kring jul och sent i höstas än vad jag är nu. På jobbet har jag noterat att det dykt upp någon ljus och pigg blomdoft på någon i omgivningen. Allt medan jag själv hänger kvar i patchoulli och mörka rosor. Men förr eller senare kommer kanske inspirationen och jag kan få till en och annan lista. I värsta fall blir det kanske en höstlista och följer jag mönstret från förra året kommer jag då att vara sugen på gröna dofter.

Som nästa review kommer i allafall en grön vårdoft som jag testade i vintras.

Helgläsning

Under veckan har det varit en del bra artiklar på vissa av de bloggar jag följer regelbundet som:

http://www.nstperfume.com/2011/03/24/5-perfumes-for-nerds/

Jag blir så full i skratt när Robin på Now Smell This beskriver parfymnördens karaktär, se särskilt andra avsnittet i inlägget. Det är inte utan att man känner igen sig....

http://boisdejasmin.typepad.com/_/2011/03/fragrances-that-influenced-perfume-history-100-great-perfumes-series-3-10.html

Avsnitt 3 av Victoria på Bois de Jasmins otroligt intressanta serie om dofterna som influerat parfymhistorien. Det är sådana här högkvalitativa inlägg som får mig att överväga att stänga ned Parfumistans blogg....

http://1000fragrances.blogspot.com/2011/03/use-of-perfume-in-future.html

Hos Octavian som vanligt en del futurism, spännande funderingar i nya banor.

http://boisdejasmin.typepad.com/_/2011/03/all-time-favorite-perfumes-top-5-fragrances-to-cherish.html

Och så slutligen ger Victoria alla parfymfanatiker en rikitgt jobbig tankenöt att roa sig med.

Trevlig läsning!

Nu vet jag....

Foto: Parfumista (c)

I mitt inlägg den 20/2 2011 spekulerade jag i hur IFRA spökar till det. Detta genom att många av de doftämnen som självregleringen godkänner och som ersätter tidigare beprövade parfymnoter enligt min näsa känns uttunande, konturlösa och utan kropp. Nu har jag fått teroin om urvattningen av Serge Lutens Bois de Violette bekräftad. I ett gammalt inlägg hos Perfumeshrine
http://perfumeshrine.blogspot.com/2009/12/scented-best-of-best-for-2009.html

framgår att Serge Lutens meddelat att man löpande (årligen) anpassar sina dofter till IFRA reglering och lagstiftning. Alltså en ständigt pågående reformulering. Kan också förklara de kommentarer jag läst om att vissa av de dofter från SL:s exklusivlinje (som sälljs i splashflaskorna, "belljars"), när de har tappats i exportflaskor skulle dofta annorlunda. Beror troligen på att man doftat på olika årgångar, det är troligen samma formula i både belljar och exportlinjeflaska om de är från samma årgång/batch. Det blir alltså som med viner, olika nyanser i olika årgångar. Det här tillför egentligen parfymhobbyn ytterligare en dimension, någon skulle till exempel kunna nischa in sig på att jämföra olika årgångar av Serge Lutens dofter. Nörderiet har inga gränser : ) .

Puredistance - M

Bild: Carnations, Wikipedia, (some rights reserved)

Lyxparfymmärket Puredistance gör parfymer av högkvalitativa råvaror till ganska häftiga prislappar, ialla fall om man ska ha lull-lull flaskor utformade som kristallpelare. De finns också i enklare förpackningar och är inte heller då billiga per ml men man ska betänka att det är en högkoncentrerad blandning, ungefär som parfym. Hittills har Puredistance tagit fram tre dofter och M är den första doften som lutar mest åt herrhållet även om den klassats som unisex.

Lutar åt herrhållet, ja visst gör den, för M i starten är inget annat än en mjukare, snällare och mer koncentrerad form på tema Hermès Belami (den äldre formulan). Ungefär så här skulle Belami dofta om den fanns i parfymform. Faktiskt blir jag rätt besviken. Sådan hype kring Puredistance och M, skapad av parfymexperten Roja Dove och så doftar den så nära gamla välbekanta Belami. Jag känner också spår av Maître Parfumer et Gantiers Ambre Precieux och M ger även vissa associationer till Chanels Antaeus tvålighet (originalformulan) . Känns som om man nu försöker få in en ny generation i ett gammalt beprövat, och för den stora parfympubliken, numera glömt koncept. Och då givetivis till ett högre pris, flaggandes med exklusivitetsflaggan.

Vad doftar då M? Min association av doften är fint läder och lätt nejlika. Det är inte så att M doftar nejlika utan det är den känsla doften förmedlar, därav bilden ovan. M har en klassisk lite tvåligt sträv bergamott-öppning, en lätt kryddighet, som med ros och nejlika ger en varm och kryddig blomnot, en torr talkig tvålighet liknande den i Ambre Precieux och Antaeus, en mjukt och Belamis fina läder, som i ett par tunna, fina läderhandskar. I basen är det mycket fråga om Belamis läder. Det är en väldigt klassisk och bärbar doft för en välklädd medelålders eller äldre herre. Visst kan man som dam också bära doften då den är mjukare och pudrigare än Belami men i min lilla värld är M en herrdoft. M har bra hållbarhet på huden, sitter nästan ett dygn och har en lagom projektion som inte blir påträngande.

M hade fått bättre betyg om det inte varit för att doften känns så familjär och som en förlängning och förstärkning (i koncentrationsstyrka)  av Belami och att den har så mycket likheter med några sedan länge redan etablerade dofter. Det finns helt enkelt ingen nydanande tvist i M.

Betyg: 4

Noter: Bergamott, citron, ros, jasmin, nejlika, trä, vetiver, patchoulli, labdanum, ekmossa, kanel, kryddpeppar, läder, mysk

Thriller på Tradera

I förgår kväll (söndag) gissar jag att större delen av mini-populationen Sveriges parfymnördar satt som klistrade vid Tradera. Klockan 20.14 gick nämligen en auktion utöver det vanliga ut. Jag har aldrig sett en liknande prisstegering inom loppet av microsekunder! I ett paket såldes en Bois de Violette och en Zen båda från Shiseido, båda oöppnade. Ja du läste rätt, Bois de Violette från Shiseido, alltså originalformulan. Jag kan inte detaljerna i historien men innan Serge Lutens blev ett eget parfymhus (ägt av Shiseido) skapade han och Christopher Sheldrake parfymer för Shiseido, mest berömd är Feminité de Bois som numera lagts in i Serge Lutens-linjen. Men i början fanns hela bois-serien som jag har uppfattat det under Shiseidos namn för att sedan läggas in under Serge Lutens varumärket.

Flaskan som var på Tradera är därmed en raritet, det kan inte finns många oöppnade i världen. Så vinnaren är bara att gratulera. 1325 kr för båda dofterna känns som ett fynd, bara Bois de Violette kan säkert inbringa ett klart högre pris på en internationell auktion. Så en än gång: Ett riktigt stort GRATTIS till vinnaren!!!!

Lalique – Perles de Lalique

Foto: Parfumista (c)

Perles skapades för huset Lalique 2006 av parfymören Nathalie Lorson och den vann också tidningen Marie Clarie:s pris som bästa doft i Frankrike 2007.

Namnet Perles tycker inte jag är helt passande för denna höga, kalla och svala moderna chypre med sina ganska skarpa toppnoter. Pärlor förknippar jag med mjukt, runt och pudrigt. Ska jag göra en liknelse när det gäller ädla material tycker jag att den påminner mer om platinans grå och lite återhållsamma, kalla glans.

Perles inleds lite herrparfymaktigt med bland annat svartpeppar och känns nästan som en unisexdoft, ett intryck som faktiskt består för mig under hela doftens utveckling. I mellanregistret framträder på mig bäriga noter (även om inga bär finns med i pyramiden) balanserade med en lagom dos av något som liknar cederträ från basen. För enligt pyramiden finns inget cederträ utan istället irisrot, vetiver, patchoulli och mossa i basen. I Perles är det som påminner om cederträ i en perfekt balans och blir inte för skarpt vilket cedertränoten annars har en tendens att bli på mig Troligen är det pepparen i kombination med irisroten och vetivern som framkallar cederträkänslan. Även patchoullin i basen är balanserad och sticker inte ut bland ingredienserna som så ofta när det gäller patchoullibaserade dofter. Istället minglar den in i de andra noterna. Jag tycker att Perles är en bra representant för den nya chypren, eller så som jag önskar att fler i kategorin skulle vara. Den är trots det bäriga inte särskilt söt vilket kan vara ett ”problem” i genren.

Perles är en perfekt på dagen/kontorsdoft, en sådan där som passar en ljust grå dräkt/kostym med krispigt vit skjorta till. Passar året om men den har en ton som jag tycker matchar dofterna under den tidiga våren väldigt bra. Idag är det vårdagjämning och Perles passar till nyss soluppvärmd kall och våt jord mellan snöfläckarna som vi nu längtar efter.

Betyg: 4

Parfymstress

Foto: Parfumista (c)

Jag har tidigare tjatat om att jag ska lugna ned mig i provandet och i lugn och ro njuta av mina favoritdofter i stället. Det blev så tydligt för ett tag sedan när jag skulle gruppera om bland dofterna med hänsyn till att det snart är vår. Plötsligt stod jag där med min Dzongkha i handen och insåg att jag nästan aldrig "hinner" använda den.Och jag kände en saknad,  Dzongkha tillhör ändå en av mina verkliga favoriter.

Hela parfymprovar hobbyn är egentligen rätt stressande. Alltid dyker är det någon som skriver om någon doft som verkar intressant och "måste" testas. Och så där håller det på, nya provbeställiningar, nytt testande. Jag har säkert oprovade prover respektive provskvättar för mer än ett års användning. Tänk om jag skulle testa att göra slut på dem istället, tanken svindlar....

Annick Goutal - Un Matin d'Orage

Gardenia flower from the gardens at Monticello

Foto från Wikipedia taget av Querbubbels

En morgon efter stormen, är den ungefärliga betydelsen av Un Matin d'Orage. Och det är precis det intrycket Isabelle Doyen lyckas förmedla i ännu en skicklig komposition som husnäsa hos kvalitetshuset Annick Goutal. UMdO ger mig bilden av en grön, fuktig trädgård med dignande, tunga vita blommor som väcks upp av solens varma strålar efter nattens storm. Några av blommornas blad har fallit till marken och andra flyter i den lilla dammen. I UMdO har Isabelle Doyen inspirerats av just en japansk trädgård men för mig kan det lika gärna vara en trädgård i sydeuropa.

UMdO inleds med ljusa och spritsiga noter som ger doften en känsla av hög och klar luft. En torr,vit gardenia understödd av en krispig grönhet från sina egna blad träder in och understryker doftens ljus och klarhet. Torrheten i gardenian gör att den får en känsla av papper, den ger ett skalat intryck. Det är alltså inte en tung och krämig gardenia utan något som känns som att blomdoftens spjälkats ned på molekylnivå i enlighet med modern doftframtagningsteknik och man sedan kombinerat valda delar för att få fram den speciella nyansen. Det samma verkar ha skett även med övriga blommor eftersom hela kompositionen känns ren och skalad men utan minsta kemiska känsla.

Den pepprighet, som kommer från ingefära som är karaktäristisk för UMdO, ialla fall på mig, träder in på ett tidigt stadium och är närvarande under hela doftens utveckling. UMdO vilar på en bas av varmt sandelträ vars träiga söthet på inte sätt dominerar utan smälter in på ett fint sätt och balanserar pepprigheten.

UMdO är en EDT och EDT:er från Annick Goutal har en tendens att vara flyktiga. Så det gäller att inte snåla vid applieringen av UMdO för när jag gjort det har den försvunnit efter halva dagen. I fallet UMdO är det faktiskt OK med en eller ett par extra sprits, då håller den långt in på kvällen. Det gäller  samtidigt att vara försiktig, för det är en svår balansgång, blir det för mycket kan UMdO bli för stark i de mest intensiva faserna med ingefära. Håller bättre på huden på vintern än om sommaren. UMdO är en perfekt doft en solig senvinterdag och den ger de första förnimmelserna om en inte allt för avlägsen sommar.

Sammanfattningsvis är UMdO en spännande sammansatt, grön, torr, vit blomdoft som även om den är modern i sitt uttryck ändå ger ett tidlös känsla.

Betyg: 4+

Noter: Citron, ingefära, gröna blad, gardenia, jasmin, champaca, magnolia, sandelträ

Appropå MDC...

...så släntrade jag häromveckan in på Kicks och sniffade på nuvarande version av Miss Dior Cherie EDP. Det räckte med att sniffa på själva flaskan för att känna att den förändrats ganska markant. Den så typiska doftmixen av jordgubb-popcorn-patchoulli som känns så tydligt när jag sniffar på originalet är borta. Istället är doften mer blommig och är mycket mer lik andra i och för sig bra designerdofter. För på det lilla jag kände så är det fortfarande en attraktiv doft men den har som sagt förlorat sin personlighet. Ganska uppseendeväckande att kompositionen i originalflaskan efter bara sex år nu helt enkelt får betraktas som en slags vintage. Det är onekligen snabba ryck nuförtiden.

Montale - Aoud Roses Petals

Foto: Parfumista (c)

Aoud Roses Petals tillhör de tidigare dofterna från huset Montale. För mig är ARP sinnebilden av mellanrosa rosenblad vars olja destilieras tillsammans med saffran. Den inre biografen visar också ett vackert mellanrosa sidentyg kantat med guldbroderier och använt till en kostbar sari.

Rosa ros och saffran är den dominerande kombon i ARP även om den så klart vilar en typisk, lite medicinskt, montalsk oudbas. På något sätt ger ARP ett lite kyligt intryck trots att saffran egentligen är en varm krydda. Kanske är det pepprigheten från cederträet men detsamma har jag upplevt i Arabian Ouds saffran och rosenolja Rahil Blend även om den är mörkare än ARP. Det finns också något lätt grönt i doften. ARP är ljusare och kvinnligare än den mörka Black Oud med sin mörka ros och patchouli.

ARP är linjär i uppbyggnaden och den dofter alltså rätt lika under doftens utveckling. Ändå är den inte tråkig utan går in och ut i noterna. Den är helt enkelt väldigt trivsam och en riktig handledsmangnet som jag mest tycker kommer till sin rätt under vår och sommar.

Betyg: 5

Noter: Ros, saffran, oud, cederträ och guaiacträ

Vecka i Dior

Foto: Parfumista (c)

Arbetsveckan gick i Diors tecken. Ibland styr jag upp mig ordentligt och antar ett tema för veckan som kommer. Förra helgen blev jag riktigt Diorsugen efter att ha ondgjort mig över reformuleringen av Miss Dior Cherie EDP. De senaste åren har det på många håll i parfymbloggar- och parfymförståstigpåar-världen dividerats om att Diors damlinje gått ned sig under 2000-talet att Hypnotic Poison från 1998 är den senaste som är något att hänga i julgranen. Jag kan inte instämma i detta. Visserligen är det såklart hemskt att man reformulerat och till oegentlighet förstört klassiker som Miss Dior och Diorissimo men vilka parfymhus har inte gjort likadant? Men när det gäller nya Dior-dofter som kommit ut under de senaste tio åren finns flera bra dofter med egen distinkt karaktär. Jag måste säga att jag kände mig i doftmässig komfort varje dag den gångna arbetsveckan och dofterna fyra dagar av fem är just från 2000-talet. Eftersom vintern inte släpper sitt grepp och jag nu till och med har mindre dragning åt gröna och blommiga dofter än jag hade runt jul så är det dofter som passar vintertid eller som är bra transformeringsdofter mellan årstider. Så här såg veckan ut:

Måndag: Glada Miss Dior Cherie EDP blev med tanke på helgens bryderier förstås veckans första doft. Jag gillar särskilt doften i slutet av dagen. Då känner jag fortfarande det karaktäristiska jordgubb-popcorn-patchoulliackordet men avrundat i en myskig bas.

Tisdag: Den vita blombomben Pure Poison kom härnäst. Men den här gången var jag noga med att inte för mycket av doften utan det blev snarare en underdosering. Plöstligt upptäckte jag att doften kan vara nästan transparant, som skira tunna, vita blomblad. En annan upplevelse än om jag tar (för) mycket.

Onsdag: Nu kom veckans enda doft från det förra milleniet, mandel, heliotrophe och vaniljdoften Hypnotic Poison. Den här gången kände jag även en not av rökelseträ som jag inte tänkt på tidigare.

Torsdag: Dior Addict har varit en vinterfavorit i år och passande nog började det också snöa på eftermiddagen. Doften med den mystiska blomman nattens drottning som vilar på en mörk och deliktat bädd av tät vanilj.

Fredag: Kronan på Dior-verket, enligt herr Parfumista i alla fall: Midnight Poisons kalla, mörkt bäriga (som björnbär), skalade patchoulli och mörka syntetiska ros är en riktig handledsmagnet.

Det finns mängder av nichedofter som inte kommer i närheten av veckans dofter vare sig i originalitet, hållbarhet eller kvalitet. Jag tycker helt enkelt att de är bra exempel på bärbara och prisvärda dofter med karaktär.

Inflation

....i Bertrand Duchaufour? Som alla läsare av olika parfymbloggar säkert noterat så är Bertrand involverad i nästan hysteriskt många doftprojekt. Få se nu, direkt ur minnet: Husnäsa hos L'Artisan där han varit väldigt produktiv det (drygt) senaste året: Traversée du Bosphore, Nuit de Tubereuse, Al Oudh och Havna Vanille. Senaste nyheten är att han blivit husnäsa i det av far och dotter Ellena hittills dominerade The Different Company (TDC). Celine Ellena har tydligen börjat hos en av de större dofttillverkarna och pappa JCE har sedan flera år lämnat TDC för att vara Hermès husnäsa. Åter till inläggets huvudperson Bertrand Duchaufour som på kort tid gjort två dofter för Penhaligons Amaranthine och Sartorial, flera för Eau d'Italie som Pastum Rose och Baume au Dodge, men det var ett tag sedan så det samarbetet pågår nog inte längre. Dessutom har han skapat Frapins senaste doft 1697 liksom Parfums MDCI:s La Belle Helene och det för mig okända märket Marc Atlans Petite Mort.

Bertrand har gjort några av mina favoritdofter Dzongka, Pastum Rose och Nuit de Tubereuse men nu undrar jag var det bär hän. Vad är det som pågår, en slags mainstreamifiering av niche? Det verkar som flera hus nästan i panik anlitar det just nu säkert mest säljande namnet. Trygg investering visserligen men risken är förstås att, med den produktionstakten, dofterna kommer att likna varandra för mycket. Alltså precis det som gruppen doftnördar anklagar segmentet designerdofter för. Tydligen har, enligt vad jag har läst, La Belle Helene många likheter med Traversée du Bosphore. Och Bertrand, ska han månde snart gå i pension och mjölkar ur allt han kan ur sitt varumärke? Annars kan jag inte förstå att han faktiskt riskerar sitt namn på det här sättet.

Själv tror jag att jag håller mig ifrån Bertrands nya skapelser. Fast det kan och andra sidan vara kul att prova och se om mina teorier stämmer så det blir nog en och annan sniff ändå.

Jean Paul Gaultier 2

Är det inte slut på vintern snart? Foto: Herr Parfumista

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i oktober 2007.

Jean Paul Gaultier 2  skapades 2005 av den just nu hypade armenisk-franske parfymören Francis Kurkdjian. Det är en vaniljig, ambrerande, ganska linjär oriental som blir bättre ju längre dagen går. I början finns mycket inslag av badskum och bubbelgum, trevligt och glatt i all värme som finns i doften. Doften är klassad som unisex och för modiga män kanske den fungerar, men jag undrar …

Gaultier är sparsam med att lämna ut noterna i JPG2 men i toppen finns i alla fall något så ovanligt som träiga, lätta noter. Jag känner även lite citrusinslag. I mellanregistret finns vilda klipprosor och mysk, i basen ambergis och vaniljstång.  Doften är som sagt ganska linjär och det mesta känns samtidigt även om basen framträder mer i slutet av dagen. Mycket kemifabrik känner jag också, något som jag i sig inte tycker är fel. Badskummet och bubbelgummet känns väldigt syntetiskt, men självfallet är det mesta i doften också syntetiskt.

Jag är lite kluven till JPG2. Jag tycker om den för sin glada, badskumslika, bubbelgumslika, bubbliga värme. Samtidigt är den farlig då den lätt kan bli för mycket om man trycker ett–två sprits för mycket. Den har också lite Lolita-känsla på grund av bubbelguminslagen och känns då inte särskilt seriös. Men vem vill gå runt och vara seriös jämt?

Herr Parfumista tycker att den är på gränsen till ”modern tantvarning” och blev full i skratt när jag nämnde att JPG2 är klassad som unisex. Det är inte att ens fundera på att testa doften på herr P.

JPG2 har ganska många likheter med Jean Paul Gaultier Classique från 1993. JPGC är en ”blom-oriental” medan JPG2 är en modern ”vanilj-oriental”. Själv föredrar jag totalt sett JPG2 men sådant kan som bekant ändras med tillfälle, sinnesstämning, kroppsliga förutsättningar etcetera. Har man den ena doften är man egentligen inte i behov av att ha den andra.

Sammanfattningsvis en trevlig, lekfull, varm doft som jag definitivt tycker är feminin. Ska den bäras på kontoret ska den appliceras mycket försiktigt och inte användas vid viktiga möten eller förhandlingar. Kan passa casual Friday och definitivt för weekend men inte under den varmaste sommarperioden. Doften är bäst mot slutet av dagen när den tagit sig förbi tuggummistadiet och vilar i den ambrerande, vaniljiga basen.

Betyg 3+

Kommentar 2011: Idag uppgraderar jag JPG2 till betyg 4. Inte på grund av någon nyupptäckt olifaktorisk kvalitet utan för att den är en sådan mysig och bubbelgummigt glad doft som passar så bra på vintern.

Håll hårt i .....

Foto: Parfumista (c)

....Miss Dior Cherie EDP. Läste häromdagen på Fragrantica att Dior reformulerat och bytt ut en hel del ingredienser i Miss Dior Cherie EDP och att denna version lanseras nu 2011 i en kampanj med Natalie Portman. Ursprungliga Miss Dior Cherie EDP som var en föregångare i genren modern fruktig chypre - läs bas med patchoulli och mysk som ersättare för ekmossa, lanserades med Elvis dotterdotter Riley Keough som frontfigur 2005. Nu har det bekräftas i Octavians blogg 1000fragrances se

http://1000fragrances.blogspot.com/2011/03/miss-dior-cherie-has-changed-in-2011.html#comments

och inte oväntat är den nya 2011 versionen en mer utslätad historia som tydligen liknar en hybrid av dofter från Chanel. Eftersom Diors husnäsa Francois Demachy tydligen har näsa för : ) vad som är kommersiellt gångbart så kommer säkert den utblaskade versionen att sälja bra. Men varför inte som vanligt när det gäller MDC göra en flanker eller åtminstone låta original formulan finnas kvar på marknaden i en mindre serie till exempel under namnat "Miss Dior Cherie 2005" eller "Original".

Om nu någon vill säkra upp originalet: Den nya flaskan har visst vit etikett med texten på medan den gamla har texten lagd direkt på glaset (se bild).

Montale - ett underskattat parfymhus?

Niche-huset Montale med sin grundare parfymören Pierre Montale drog egentligen igång hela den västerländska oud-trenden. Pierre hade under trettio år skapat parfymer åt den arabiska eliten som det saudiska kungahuset. I början av 2000-talet startade han upp huset Montale med sin speciella parfymniche: Västerlandiserade ouder alltså oudbaserade dofter anpassade så att de ska passa den västerländska smaken. Det finns också en icke-oudlinje med distinkta Edp:er.

För fyra-fem år sedan var Montales dofter högt prisade i parfymbloggosfären. De tidigare ouderna var riktiga kraftpaket med stor projektion som kräver sin bärare. Exempel på de tidigare ouderna är Black Oud, Royal Oud och Oud Cuir d'Arabie.För två - tre åre sedan kom dofter där oudnoten var mycket lättare som Oud Red Flowers, Louban och Aoud Leather.Montale började plötsligt få kritik för detta, trots att det finns flera fina dofter bland dessa. Själv tycker jag att det är bra, allt behöver inte vara "power-oud" och självklart behöver ett hus ta fram blandningar som går att sälja till en bredare målgrupp än den inte allt för stora populationen parfumistor. Vid samma tidpunkt började andra nichehus också lansera dofter med oud och dessa var av den snällare varianten. Så 2009 blev det året oud, då oudnoten riktigt bröt igenom och sedan har det fortsatt och idag har flera designerdoftsmärken också inslag av oud i sina mörkare dofter.

Under det senaste året har jag i parfymbloggsvärlden märkt en alltmer negativ ton mot Montale. Dofterna anklagas för att vara syntetiska, skarpa och inte särskilt bärbara. Man har alltså gått från upphöjande och hyllande för några år sedan till en ganska kritisk inställing i nuläget. Detta sedan aktiva parfumistor breddat sin referensram och dels sniffat på äkta oud-oljor och de snällare dofter med oud som andra nichehus givit ut.
De sistnämnda dofterna ser jag som dofter där oud är en av flera spelare medan i fallet Montales oud-serie (till stora delar) det är avsikten att ouden ska vara den dominanta aktören.

När det gäller att det finns mest syntetisk oud i Montales dofter så är han inte ensam om detta. Firmenich har enligt uppgift en mycket använd och bra bas. Vad jag har läst så finns det i Montales dofter en varierande mängd äkta oud och i vissa dofter är den säkert helt syntetisk, framför allt i vissa senare varianter. Men det gäller även andra hus så jag förstår ärligt talat inte varför man går på just Montale, alltså den som hela svärmen av doftnördar ska vara tacksam för att han ledde in gruppens intresse på oud-dofterna. Det verkar som om en del när det blivit mer "välutbildade" inom området i någon slags snobbism dissar det man först tyckte om, kanske ett sätt att för sig själv påvisa utveckling och framåtskridande.

Oudbasen i Montales dofter är karaktäristiskt medicinliknande och den är tuff och krävande i sin framtoning. I de senare dofterna med vissa undantag som Aoud Musk är oudbasen inte så stark men den skapar ändå den typiska Montale-signaturen. En Montaledoft skiljer helt enkelt ut sig från andra hus dofter med oud och antingen gillar man den inte särskilt diskreta stilen eller också gör man det inte. Montale är speciell.

Visserligen ger Montale ut en otrolig mängd dofter som liknar varandra mycket men samtidigt ger det en stor valfrihet på marginalen. Det finns allti en variant för alla, för den som orkar prova sig igenom vill säga. Själv tycker jag fortfarande om Montales dofter på samma sätt som när jag först testade dem för fyra år sedan. Jag gillar att Montale står för sin stil och det lite hemmasnickrade intryck som hela businessen ger. Jag ser ingen som helst motsättning i att gilla både Montale-ouder som dofter med oud som ingrediens från andra hus. De kan helt enkelt inte jämföras rakt av.

Även om jag sedan länge gillar Montale har jag märkt att jag gjort väldigt få reviewer av dofterna under åren. Så det får bli bättring framöver.

Mer om doftval

Foto: Herr Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i november 2008.

Med tanke på mina inlägg om hur man ska gå till väga för att välja doft så finns det ytterligare en parameter som kan vara bra att ta hänsyn till: En parfyms uthållighet på marknaden, att låta tiden ha sin gång. De dofter som finns kvar några år efter introduktionen är i regel sådana som håller i längden och vissa av dem blir också klassiker. Dessutom har de hunnit falla i pris. Ofta är det bäst att satsa på den första doften och inte på någon av alla flankers som numera brukar följa en bra doft. Men det finns å andra sidan bra flankers som står på egna ben och som är helt nya dofter som Diors flanker-Poisoner, Coco Mademoiselle, Allure Sensuelle etc.

Knep för att hitta nya dofter 2(2)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i oktober 2008.

När det ganska omfattande teoretiska steget som beskrevs i föregående inlägg är genomgånget är det dags för praktiska prov. Huden ska vara ren och oparfymerad. Armvecken och handlederna är bra testställen och mer än fyra dofter bör ändå inte provas på huden per gång. Urvalet på testlistan kan ändå vara större, sex till åtta stycken. Alla testobjekt sprutas i det första steget på doftstickor. Så pass många som sex till åtta dofter kräver att man rensar näsan genom att dofta på de kaffebönor som affären bör ha framme i burkar. Finns inte kaffebönor så går det bra att rensa näsan genom att sniffa igenom en ren ullsjal. Den ska helst vara kall också men det kan förstås vara svårt att åstadkomma inomhus i en offentlig lokal.

När man väl lyckats tillgodogöra sig intrycken av doftstickorna så har i regel det ”naturliga urvalet” reducerat antalet testobjekt för hudprovning till max fyra. Efter applicering bör man vänta minst en timme, helst längre innan dofterna utvärderas (minns de förrädiska toppnoterna). Då har dofterna åtminstone hunnit en bit in i mellanregistret. Det bästa är förstås att låta dofterna sitta under resten av dagen så att de fullständigt får klinga ut via basnoterna. Sedan: Dags för beslut

Lever jag som jag lär? Ibland och ibland inte. Det skulle förta en del av tjusningen kring parfym om inte stundens ingivelse fick råda. Många gånger är det faktiskt impulsköpen som visat sig vara en fullträff. Intuitionen har visat vägen och sparat massor med tid.

Lever du efter skolboken eller är du impulsiv eller både och?

Knep för att hitta nya dofter 1(2)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i oktober 2008.

För den som vill hitta nya dofter att trivas i krävs en hel del arbete. Det är lätt att navigera fel i det enorma parfymutbudet. Farligt är att gå in i affären och prova på måfå, hur lätt är det inte att förvridas av de förrädiska toppnoterna som varar ungefär lika länge som det tar att genomföra ett impulsköp. Reasearch krävs alltså innan och den delas lämpligen in i följande moment:

1. Skriv ned vilka parfymer du trivs i i dag.

2. Vilken/vilka doftfamiljer (blommig, citrus, aqua, oriental, trä, läder, grön, chypre) tillhör dofterna? Ofta visar det sig att de flesta favoriter tillhör en eller två doftfamiljer. Här är Sephoras ”Fragrance Finder”: http://www.sephora.com/browse/me/index.jhtml?categoryId= till god hjälp för nybörjaren.

3. Vilka dofter/lukter tycker du om eller på annat sätt ger dig positiva associationer utanför parfymflaskorna?  Det kan vara allt från specifika blommor som ros eller liljekonvalj till nybakat bröd, läder i solsken, bensin, kalk eller doften i luften innan ett oväder.

4. Hitta dofter i din favoritdoftfamilj eller närliggande doftfamiljer som innehåller några av de dofter/lukter som du identifierat under 3. Hitta även dofter i helt andra doftfamiljer med några av dessa i sig. Ofta är det detta steg som ger en aha-upplevelse och gör att man tar ett ytterligare steg i sin olifactoriska utveckling.

5. Det sista steget i den teoretiska delen är att välja ut ett antal testobjekt för provning

Fortsättning i nästa inlägg

Söndagsnonsens

Ofta under söndagar börjar jag fundera över vilka dofter som kan vara aktuella för veckan som kommer. Ska jag ha ett tema och i så fall vad? Exempel: Trivseldofter, eleganta dofter, viss typ av ingrediens, viss doftfamilj, dofter för den aktuella årstiden, senaste proverna, oprovade prover, klassiker, ska jag prova ett visst märke, designerdofter, tantdofter, svåra dofter, dofter som jag associerar till en viss färg etc. Eller ska det helt enkelt vara fritt val? Onekligen krånglar jag till det ibland......

Pärlor i parfymbutiken – Pour Homme

Ursprungligen publicerat på min dåvarande blogg Parfumistans Blogg på Damernas Världs hemsida i januari 2009. 

Också på herrsidan finns förstås pärlor i parfymaffärernas normalsortiment. Men det gäller då, precis som på damsidan, att se bortom topp tio. Här kommer några förslag:

Rive Gauche pour Homme (YSL): Designern Tom Ford har sett till att låta ta fram bra dofter för de mode- och skönhetshus där han varit verksam. YSL:s Rive Gauche PH är ett sådant exempel. En trä och fourgé-mix (örtig ormbunke) skapad av den pålitlige näsan Jacques Cavallier 2003 som ger en rentvättad barbershop-vib utan att lukta tvättmdel eller andra kemikalier. Ger en intellektuell känsla och en känsla av vår i Paris. Student vid Sorbonne kanske?

Gucci pour Homme (Gucci): Också ett resultat av Tom Fords inverkan, här på huset Gucci. Skapad av Michel Almairac 2003, en pepprigt, kryddig, lädrig, träig doft som luktar papyrus. Har känt flera efterapningar av denna, även bland nisch-dofter. Ska inte förväxlas med den nyligen utgivna Gucci by Gucci Pour Homme.

Égoïste (Chanel): Detta är en av de allra bästa herrdofterna någonsin! Kanske den bästa, kommer i skrivande stund inte på någon som konkurrerar. Då menar jag både i väldoft och i skicklig komposition. Tänk att man bara kan kliva in i en vanlig parfymaffär med hyfsat stort sortiment och få med sig detta mästerverk hem. Bivax, rosenträ, nejlika, ros, kryddor, sandelträ och ambrettefrön. Skapad av Chanels husnäsa Jacques Polge 1990. En prototyp togs fram för den amerikanska marknaden 1987 där den lanserades som en limited edition ”Bois Noir”.

Dior Homme (Christian Dior): Dior Homme,skapad av Olivier Polge (Jacques son) 2005, är en tidig representant för trenden med en viss feminisering av herrdofterna. DH är byggd kring iris men här finns också ambra, lavendel, vetiver, lätt läder och patchulli. DH har en lite vulgär läppstiftsnot som kan verka frånstötande för en del men den ger också associationer till lädret på insidan i en fin handväska.

L'Eau D'Issey pour Homme (Issey Miyake): Detta är en av de tidiga, aquatiska dofterna, föregångaren till herrdofterna i genren. LEDIPH skapades av Jacques Cavallier 1994 två år efter succén med den kvinnliga föregångaren L'Eau D'Issey. LEDIPH är inte så där kemiskt aquatisk som många senare dofter utan den har en lätt suraktig kalkighet som motvikt till fräscha citrusnoter och trä. Det finns otaliga varianter på L’Eau D’Issey-temat exempelvis den kryddigare och djupare intense-version som kom 2007.      

Vilka tycker du är riktiga herrdofts-pärlor?

Vintern 2011 - Har kanske stannat av i den olifaktoriska utvecklingen men jag instämmer till fullo så här två år senare.

Hitta pärlorna

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns
Världs hemsida i januari 2009.

Som jag tidigare skrivit om så tar det i regel ett par år innan pärlorna i en årgång sållats fram. Att de fortfarande finns kvar på marknaden trots det massiva, ständigt ökande utbudet visar på dofternas kvalitet eller åtminstone på en personlighet/originalitet. Dessutom har priserna ofta sjunkit jämfört med nyheterna. I en normal parfymaffärs standardsortiment kan man hitta många bra parfymer som kommer att bli eller redan är klassiker. Här några som passar för den mörka årstiden:

Prada (Prada): Elegant patchoulli, trä och tonkaböna baserad doft som gjord för att matcha kashmirtröjan eller pälsen. Skapad av Carlos Benaïm och Max Gavvary 2004.

Angel (Mugler): Denna patchoullibomb med mörk choklad och mörka, övermogna frukter var banbrytande när den kom 1992. Hatad av många men älskad av fler. Skapad av Olivier Cresp och Yves Chiris.

Coco: (Chanel): Kryddig oriental, inspirerad av barockens överdåd. Skapad av Chanels mångåriga husnäsa Jaques Polge 1984.

Hypnotic Poison (Dior): Träig vaniljbas med kardemumma, mandel, dov jasmin och mossa. Skapad av Annick Menardo 1998.

Jasmin Noir (Bulgari): Denna fina gröna, träiga jasmindoft som kom ut så sent som 2008 är en säker framtida klassiker. I mitt tycke en av årets absoluta topplanseringar. Skapad av Carlos Benaïm och Sophie Labbe.

Vilka exempel på bra, lättåtkomliga, ”vinterdofter” har du?

Vintern 2011: Håller fortfarande med men vill lägga till ett par till som: Dior Addict (mmm), Chanel Allure Sensuelle, Paco Rabanne Lady Million och gamla trotjänaren Guerlain Shalimar förstås.

Oud-era

Mer spekulerande från mitt håll angående följderna av IFRA restriktionerna och framtiden för parfymeriet, se inlägg från i söndags och igår. 

Det senaste året har ouden blivit populär som komponent även i det breda designerdoftssortimentet efter att för några år sedan varit trendig bland parfymnördar (2006-2008 cirka). Ouden, syntetisk, mycket sällan äkta, eller blandad, ibland blandas en liten del äkta oud med en syntetisk oudbas från någon av de stora doftproducenterna. Exempelvis Firmenich har enligt uppgift en bra och ofta använd oudbas.

Jag är inte ensam om att misstänka (har sett tankar om detta i kommenter till en annan parfymblogg) att oudens stora frammarsch inte bara beror på att det är en fin not. Möjligen beror dess frammarsch också på att den är så pass kraftfull att den ger dofter mer kropp och kontur dvs fyller ut en del av det tomrum som IFRA restriktionerna skapat. Detta i väntan på den nya parfymeran som alltså kanske redan börjar göra entré nästa år (se gårdagens inlägg). Men självfallet tror jag att den träiga underfamiljen oud-dofter kommer att bestå när den nu också etablerat sig (i sin egen version) inom det västerländska parfymeriet.

Parfym evolution

Angående mitt inlägg om "IFRA spökar till det ?" häromdagen så är restirktioner inte bara av ondo. Det för utvecklingen framåt och kan göra att parfymkonsten ganska snart tar ett stort steg framåt, att en ny era inom parfymeriet står för dörren. Förflackningen i doft samt även möjligheten att ganska enkelt kopiera de moderna doftmolekylerna gör att kemister och kreatörer finner nya vägar. Det är det två parfymörer som exprimenterar med några nya doftämnen och tydligen kan något revolutionerande att hända kanske redan nästa år och en ny doftbas som får genomslag som ambroxan, cashmeran eller ISO-E på sin tid. Om detta kan läsas på Octavians initerade parfymblogg 1000fragrances,se  http://1000fragrances.blogspot.com/2011/01/les-dandys-as-seen-by-daniela-andrier.html .

I ett inlägg i förra veckan anknyter han till ämnet och avsöljar mer om utvecklingen bakom kulisserna. Bioteknik med processer som inkluderar svampar och bakterier kan tydligen skapa dofter som inte är lika enkla att kopiera, se
http://1000fragrances.blogspot.com/2011/02/la-pourriture-noble-and-perfume.html

Så antagligen är vi just nu inne i en mellanperiod, ett vakum som uppstått mellan pre och post IFRA restriktionerna. Spännande vad som komma skall tycker jag!

Kort om - Insolence EDP (Guerlain)

Foto; Herr Parfumista (c)

På tal om viol: Insolence EDP är toppen en kyliga dagar. Ger mig associationer av:

*Kanderade violer och violtabletter.
*Mörkt violfärgad sammet.
*En stor, mörk ametist.

Insolence är ytterligare ett exempel på vilka fina dofter det finns i det "ordinarie" sortimentet. En doft som har sitt eget signum, hade lika gärna kunnat ges ut som nichedoft.

IFRA spökar till det ?

Kanske är det min näsa som börjar lägga av men allt fler dofter känns liksom undflyende, som om de saknar kropp. De är lite som vålnader av sitt gamla jag om det är reformuleringar och även helt nya dofter ger den här känslan av undflyende och konturlöshet. Detta gäller både niche och designerdofter. Fenomenet är alltmer tilltagande och (tycker jag) har blivit särskilt tydligt det senaste året.

Min egen hemmagjorda teori är att det är IFRA restriktionerna som har slagit igenom på riktigt bred front. 1 augusti 2010 var brytdatum varefter de till IFRA anslutna doft- och smakämnestillverkarna förbundit sig att inte använda en lång rad doftessenser, minns att jag såg en otäckt lång lista på någon blogg som jag inte hittar just nu. Det gäller citrusessenser, läder, mossa, varianter av allt känns det som.

Observera att det är frivilliga restriktioner som tillverkarna sätter på sig själva för att föregå EU-regleringar i syfte att förhindra allergier och skadlighet från kemikalier. Dessutom får på detta sätt tillverkarna möjlighet att styra över till doftämnen som tas fram enligt den senaste tekniken och som förbilligar produktionen avsevärt. Ska man vara konspiratorisk så kan producenterna genom detta styra mot en större likriktning i doftutbudet, vilket i sin tur minskar risken att misslyckas kommersiellt. Om det mesta som ges ut luktar ganska likartat (inom respektive kategori) blir kunden trygg i doftmiljön och känner att man gör rätt val vid köp av doft.

Vill man ha dofter med kropp och kontur så gäller det att vårda sina flaskor som har en del år på nacken, dofter från före 2005 känns "safe" sedan har regleringar succesivt smygit sig in alltmer. Ekmosserestriktionerna är i och för sig från milleniumskiftet så blommig åttiotalschypre tillverkad fram tills dess är guld värda. Ska man köpa nya dofter så är små indieparfymörer som gör sina egna dofter det mest säkra kortet. De kan lägga in ingedienser med restriktioner, vilket man får om man orkar förteckna dem och med vilken mängd de ingår. De finner inte de stora dofttillverkarna vara en tillräckligt lönsamt att lägga tid på samt framförallt att de ämnen det gäller ofta är dyra och alltså inte ingår i de stora, kommersiella dofterna (med vissa undantag förstås). Ett annat säkert kort är oud, även om jag tyckt mig känna en viss försvagning  av vissa dofter även där. Kanske har någon/några komponent(er) som ingår i den syntetiska oud som dofterna oftast innehåller också drabbats av IFRA.

Exempel på dofter som jag tycker förlorat en del kropp och kontur och blivit mer diffust flytande är Chanel Cristalle EDT, Serge Lutens Bois de Violette och Montales Attar. Några exempel på relativt nya dofter som förmedlar samma känsla och som aldrig hunnit vara annat än IFRA anpassade är: L'Artisans Traversee du Bosphore och Juliette Has A Guns Calamity J. samt Serge Lutens Boxeuses.

Någon som känt något liknande? Kommentarer?

Vecka i viol

Viola Odorata, Photo: Frank Vincentz (cc),

some rights reserved, Wikimedia Commons

Den senaste veckan har jag haft en väldig dragning mot viol. Så arbetsveckan som gick har jag tillbringat i två fina, men ganska olika, violtolkningar.  Veckan inleddes med två dagar i Carons Aimez-Moi en lagom söt och solig viol kryddad med anicelikör. Sedan två dagar i en mörkare och ganska melankolisk viol på fint pudrigt cederträ, Serge Lutens Bois de Violette. Avslutning med fredag i Aimez-Moi.

Viol har en lätt avslappnande effekt på mig, undrar om växten har den egenskapen eller om det är något som just jag upplever. En av Aimez-Moi dagarna tog jag faktiskt en sprits av doften på handleden när jag skulle sova och jag tror faktiskt att jag sov bättre....Normalt sett brukar jag inte parfymera mig när jag ska sova men med en sådan vilsam doft som Aimez-Moi kan det vara ok någon gång ibland.

Reviewer av dofterna kommer längre fram för det är så mycket att göra just nu att jag inte hunnit samla ihop intrycken ordentligt. De ligger än så länge som spridda noteringar i kalendern.

Lorenzo Villoresi - Teint de Neige

Foto: Herr Parfumista (c)

Update May 2013: Today more than two years later I just love the soapy, white gunpowdery, rosy smell. Ratiing reconsidered see below.

Så en provning ur de "oprovade provernas" ask. Den italienska parfymören Lorenzo Villoresis "snönyans" doft har beskrivits av otaliga recencenter tidigare och här kommer då ännu ett tyckande.

Teint de Neige är en pudrig och på många också en tvålig parfym. På mig stannar det vid pudrighet och en doft som påminner om herr Parfumistas australiensiska sadelsmörjningsolja. Precis i de inledande toppnoterna doftar TdN något som liknar precis avfyrat krut i en knallpulverpistol. En lite mörkare not av det "gunpowdriga" finns närvarande doften igenom. En annan not som slår igenom på mig är den lite mandellika heliotrophen, här en fint avvägd pudrig tonkaböna. Blommigheten är lätt, typ ett potpurri av torkade rosenblad som tack och lov hålls tillbaks till en lagom nivå. TdN ger bilden av skuggor på tung, lite töig, snö vid solnedgången en vinterdag. Men den associationen kommer säkert bara för att jag vet att doften har ett snötema.

TdN är en helt ok och bra doft men inget som sticker ut ordentligt. I en liknande genre (i varje fall när det gäller intrycket) men mycket mer distinkt och dessutom härligt pudrigt tvålig finns Pierre Balmains Ivorie som jag personligen föredrar framför TdN. Vill jag ha en mysig, okomplicerad och varm doft en kall vinterdag så tar istället till Etros Heliotrophe.  TdN är helt enkelt lite för snäll och flat i sin karaktär för att intressera mig tillräckligt en hel dag.

Betyg: 3+

Rating May 2013: 5

Ytterligare reflektioner: Troligen lyfter jag inte Lorenzo Villoresis dofter tillräckligt. Piper Nigrum luktade så härligt pepprigt precis när doften hade duttats på men föll sedan ihop platt. Detsamma hände när herr Parfumista testade resten av röret och också när han testade LV:s Vetiver.

Serge Lutens - Arabie

Foto:Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damernas Världs hemsida i september 2008

Arabie från Serge Lutens Les Salons du Palais du Shiseido kom ut år 2000 och skapades tillsammans med Serges husparfymör Christopher Sheldrake, som är den som är angiven som parfymör. Men det är högst sannolikt att Serge har sin näsa inblandad också. Arabie är en mycket mångfacetterad doft vars karaktäristik skulle kunna sägas vara orientalisk kryddmarknad och mjuk kaka med torkade frukter. Gourmanddoft men ändå torr och luftig.

En idé med doften är att fånga den arabiska kulturen i en doft från souken. Men i Arabie är det bara väldoft, i souken kan sådant som doftar mindre gott också dyka upp …

Arabie inleds med med torkade mandarinskal, torkade fikon, dadlar och lagerblad. I hjärtat finns kummin, kryddnejlika, muskot och kardemumma. I basen sandel- och cederträ, tonkaböna, labandum, benzoin och myrra.

Arabie är en av mina favoritorientaler! Alla spännande ingredienser har komponerats på ett sätt så att doften utvecklas och är spännande hela dagen. Sitter bra gör Arabie också. Jag kan känna doften på handleden också dagen efter. Även om den är en typisk doft för den kalla årstiden, går den också bra när det är svalare på sommaren. Den är, som jag skrev i beskrivningen, på något sätt luftig som hög, klar luft på hösten samtidigt som den är torr. En doft som kan bäras både till vardags och till fest.

Betyg: 4+

Kommentar 2011: Intrycken står sig nära två  och ett halvt år senare. Betyg 4.

Kort om - Dior Addict (Dior)

Intryck av doften en isigt kall vinterdag.

* Känslan av riktigt dunkelblå silkessammet.
* En mystisk dov mörk blommighet, söt vanilj och trä.
* Värmande och en riktig handledssniffare.

Addict gör sig klart bäst vintertid. En gång när jag bar den i somras blev den bara alldeles för söt. En doft som ofta får oförtjänt dålig kritik (enligt mitt tycke) anses av många som för påträngande och lite vulgär. Det tycker inte jag, allt är en fråga om dosering, och förstås, hudkemi. Säger jag som har turen att passa med Dior-basen.Om jag ska sticka ut hakan lite extra så tror jag att om Addict i stället hade paketerats och sålts av något nichehus så hade tongångarna varit mycket mer positiva om denna lite udda, orädda och intressanta doft.