Amouage Tribute Attar

Så sitter jag nu här på julafton i några droppar Tribute Attar från Amouage. Ärligt talat blev det någon droppe för mycket för den är otroligt tät, lädrig och mäktig. Tribute är en oljebaserad parfym som bär orientens ingredienser. Den utvecklas i böljande vågor mellan kryddighet, yppersta jasmin och taif ros, balsam, hartser och läder. Lädret dominerar tidigt men sedan kommer de andra blom- och kryddvågorna för att sedan reprisera lädret fast i en mer utblandad form. Det finns en viss not i lädret som påminner om lädret i Fendi pour Femme och i Farina Gegenübers Kölnisch Juchte.
Tribute är en doft där det händer något hela tiden så den är inget att bära om man måste koncentrera sig på "något seriöst". Den kräver så pass mycket att jag inte skulle orka bära den flera dagar i sträck. Tribute är en typisk fest- och helgdoft.
Tribute ger associationer till shejkens luxuösa tält, i öknen om natten. Jag ser också bilder av sammet i mörkt dova färgtoner, brokad och tunga juveler à la renässansen eller barocken.
Som de flesta attarer så är Tribute en unisexdoft. På en skala tycker jag att den drar något mer åt den maskulina sidan. Den har just ingen sötma och blommorna är nedtonade, i alla fall på mig.
Tribute är en sådan där doft som gör att man först aldrig vill se åt en tio -i-topp- liste-doft igen. Men eftersom den är så krävade så behöver man ändå de bra av de "vanliga dofterna" för att inte helt tappa koncentrationen i vardagen.

Betyg: 5

Sist men inte minst: En riktigt God Jul!

Veckans doftintryck

Senare delen av hösten har jag dragits till gröna respektive transparenta dofter. Började känna viss oro över att jag kanske var "färdig" med orientalerna. Men där ser man hur mycket vädret faktiskt inverkar: Så fort kylan slog till i måndags så längtade jag genast efter mörka, dova dofter. På julfesten blev det Givenchys mörka, rökelseträiga, ambrerande, vaniljiga  Organza Indence. Som tur är har jag en originalflaska dvs den med den böljande klänningen. Den reformulerade (i rak flaska) som släppts ganska nyligen saknar tydligen (vad jag har läst, har inte själv luktat) en del från originalet och når inte upp till samma nivå.  Men det är säkert som vanligt: Reformulering = billigare ingredienser och likriktning mot andra dofter.

Julaftonsdoften

Är alltid roligt att planera kring (sedan blir det något annat än vad jag tänkt i alla fall). I år är doften given: Har lyckats komma över några droppar av Amouages nya parfymolja Tribute Attar och de inväntar julafton där i provröret. Enligt alla beskrivningar så är den en helt fantastisk mörk ros, jasmin, läder och rökelsedoft. Blir nog årets investering 2010.

Julfest

I morgon är det julfest på jobbet. Gäller att tänka sig för redan på morgonen så att jag väljer en doft som sitter långt in på kvällningen. Sedan ska den passa den mörka årstiden. Kandidater so far:
Back to Black (By Kilian): Ren och fin tobaksdoft.
Le Parfum (Lalique): Gourmand oriental med peppar och ros.
Epic (Amouage): Oudbaserad orientalisk dröm. Men jag vill inte göra slut på provet....
Baghari (Piguet): Apelsinblommebaserad, aldehydisk elegans.
I slutändan blir det säkert något helt annat, man kan fundera och planera men sen beror det ändå på känslan för stunden.

Lucia i No 1

Vilken doft passar för luciatåget den här lite halvslaskiga luciadagen?  Aus Liebe zum Dufts No 1 (framtagen i samarbete med parfymören Marc vom Ende) är doften som passar hela luciatåget. Den är unisex även om jag tycker att den slår något mer åt det maskulina hållet och herr Parfumista tycker tvärtom, vilket medför att jag kommer att använda upp provet.
Varför passar då No 1 den här ganska varma lucia? Jo, den är en transparant kryddoft, en som passar året om. Den beskrivs visserligen som att den fokuserar på läder men på mig slår kryddorna ut, framför allt ingefäran men även kardemumman. Jag känner även stänk av kanel även om den inte anges bland ingredienserna. Citrus är en av de inledande noterna, men för mig är det som sagt mest frågan om den i strukturen liksom gasiga ingefäran.
No 1 är en typisk bra användbar basdoft i en parfymgarderob, en sådan där som man tar till när man inte riktigt vet vad man ska använda. Dock inte så där jätteoriginell.

Betyg 3+

Nytt försök

I Parfumistans blogg på DV:s websida blir det ibland lite långa ledtider då det krävs att allt redaktionellt material ska läsas igenom av en redigerare. Och så här innan jul är det förstås extra bråda dagar. Samtidigt svämmar doftintrycken över så vad kan väl då passa bättre än att skriva lite spontaninlägg på gamla kära Parfumistans dagbok.

Grönt är skönt

Foto: Parfumista (c)
Det ser ut att bli en grön jul och det passar ju bra med den gröna parfym-mood som jag befunnit mig i de senaste veckorna. Den seriöst doftintresserade har såklar inte undgått att grönt är en av dofttrenderna just nu. Men jag har känt för grönt ändå (tror jag). Har på sista tiden avnjutit några gröna skönheter:
Alliage (Estee Lauder): En av de tuffaste, grovhuggna gröna. Bränt gräs, vetiver, em crazy not av marsipan! och något tillbakahållet blommigt. Alliage spelar i sin egen liga.
Chanel No 19 EDP(Chanel): Klassisk stram elegans, grönt med vita blommor. En riktig skönhet som gömmer sig bakom standardsortimentets tio i topp listor. Men som alla gröningar - svår att få att passa, så det gäller att ha tur att kemin klickar. Och så förstås: Försiktig dosering.
Tiare (Ormonde Jayne): Har No 19:s stil och finess och även här gäller det att ha tur med kemin. Till skillnad från andra tiara-dofter så har den här inte den varma, tropiska kokosmjölkskänslan. Tiare är istället kall och elegant.
Amyitis (Mona di Orio): Gillade den inte alls vid första provningen, men provet räcker ett par gånger till. Så den kommer säkert att vinna i längden. Komplexa dofter är ofta inte insmickrande i början.
Vad tycker du om för gröna dofter? Gillar du dem så här mitt i vintern?

Ettårsjubel!!!

Bild: Parfumista (c)
Det är med en känsla av nostalgi som jag skriver här igen. Idag för ett år sedan, drog jag igång Parfumistans dagbok i detta forum.
Det har varit en utvecklande olifaktorisk resa. Visserligen kunde jag mycket om dofter redan innan då det är ett intresse sedan decennier, men tack vare bloggandet har jag satt mig in ännu djupare i ämnet.
Min egen olifaktoriska utveckling under detta år kan kortfattat beskrivas att ha gått från ett brett fiskande efter godbitarna i främst masssortimentet men även från en del nischhus, till att numera nästan helt fokusera på nischhus. Doftmässigt har jag insett att det i regel är de mörka, dova, djupa dofterna som attreherar. De måste trigga fantasin! Det börjar bli dags att fasa in parfymsamlingen i detta spår. Så jag får väl sätta igång att sälja av mina fina, lätta och fräscha dofter hur bra de än må vara.
En oväntad olifaktorisk vändning är att jag plötsligt gillar rosor. Dock mörka, dramatiska rosor, inte potpurri liknande rosendofter.
Eftersom Expressen tyvärr inte insåg finessen med en nischad, kunskapsorienterad blogg som denna, så återfinns mina parfymskriverier numera hos Damernas Värld, Parfumistans blogg. Expressens filosofi verkar istället vara att lyfta fram den vanliga, breda typen av modeblogg.
Jag kan filosofera över vad som hänt om jag ägnat detta föräldralediga år åt daytrading istället. Plånboken hade troligen varit mer välfylld eller kanske tvärtom med de senaste veckornas börsfall i åtanke. Men parfym är i allafall ett långt roligare sätt att dränera plånboken än att lägga samma tid på att studera och agera på aktiemarkanden.
Snart väntar återgång till verkligheten och kontorets alla olifaktoriska intryck. En källa till många blogginlägg! 
Åter till historien: Premiärdagen bar jag Givenchys Organza Intense det minns jag utan att bläddra tillbaka. Dagens doft Nilang från Lalique är inte av samma kaliber men den är fullt OK. Den som vill veta mer får läsa om den längre fram på Parfumistans blogg.

När det gäller stilfrågorna så har jag gjort ungefär samma resa som med dofterna. Från något bredare inriktning, till strikt svart och nyligen till en liten oväntad vändning (precis som med rosorna) där jag känner att jag inte bara vill gå i dräkt/kostym, kjol/byxor och blazer, kashmirjumper/ cardigan och kjol/byxor utan att jag vill ha något annat också. Så det kommer att bli en del klänningar i vinter. Har även skärpt mig lite på skofronten och satsat på stövlar och ett par ganska högklackade pumps. Det är så trist att alltid ha korrekt kontorsklack, höjd 3-4 cm.

Blir spännande att se hur bloggandet utvecklas framöver. Skrivklådan finns ju alltid där...

PUKOR OCH TRUMPETER!!!

Teknikgudarna var nådiga! Idag premiär för Parfumistans blogg i Damernas Världs Webupplaga. Jag har en stående blogg inriktad på parfym&doft som komplement till redaktörens modeblogg.
Det känns faktiskt mer ändamålsenligt att få släppa lös sin skrivklåda om parfymer i en tidning som är helt inriktad på mode & skönhet. Roligt att den möjligheten skapats!
Jag hoppas att ni som gillat att läsa om parfym & doft fortsätter att följa min blogg på DV. Det går bra (ska gå bra) att klicka under länkar DV Parfumistans Blogg och i huvudet på Parfumistans dagbok.
Parfumistans dagbok blir kvar på Expressen främst som stilventil men ett och annat doftrelaterat inlägg hittar not också hit.

Teknikgudar

Om bara nu teknikgudarna står Parfumistan bi så inträffar den stora Förvandlingen i morgon....Håll ut!!!

Den som väntar på något gott....

...väntar aldrig för länge! Är lite körigt nu med förkylning, privata arrangemang och förberedelser för Parfumistans nya form. Så håll ut ett tag till....

Dagens doft - Stella

Idag var jag bara tvungen att ha rosdoften Stella från Stella McCartney 2003 dvs originalet. Doften skapades av Jaques Cavallier och är en av få dofter med ros som dominerande not som jag gillar. Ofta får de en potpurri-känsla. Det slipper man dock med Stella som är en ganska djup rosdoft tack vare en ambrerande bas. Den påminner om kryddiga, tunga rosor på väg att övergå i vissningsstadiet. Jag känner också en lätt men angenäm surhet i doften!
Faktum är att jag föredrar Stella mångfalt över en egentligen "bättre" rosdoft som Annick Goutals Rose Absolute fast den egentligen är en "finare" komposition med mer naturliga ingredienser. Men RA är ljusare och därmed mer potpurri-ig.
Stella sägs vara en hyllning till den engelska trädgårdsrosen och inleds följdriktigt med essenser från ros och pion blandat med mandarin och apelsin. I hjärtat finns ros absolute och trä. I basen mer trä:er och ambra.
Stella är en doft som passar utmärkt en solig dag på höstkanten. Den bör inte bäras i värmebölja. En varning är dock att en del känner sig melankoliska av doften. Så bär den inte dagar då du behöver putsa upp självförtroendet!

Sandalo

Bild: Perfume Bay.com
Så krämigt, härlig, underbar söt men samtidigt torr trädoft. Det går nästan alltid att lita på Etros dofter. Vissa säger att Sandalo är snarlik Shaal Nuur men det tycker inte jag. Visst har SN sandelträ i basen men för övrigt är den mycket mer örtig och kall i karaktären. Sandalo är så underbart varm. Utläggning finns om den i februari tror jag. Den som söker finner....

Dagens doft - Yvresse

Bild:Perfume Emporium.com
Den glada, spritsiga lätt fruktiga chypren Yvresse skapad av Sofia Groijsman för YSL 1993.Den lanserades under namnet Champagne och den påminner om en söt sådan. Mer läsning om Yvresse finns i inkägg tex 1/1 2007.
Blir glad av doften och nu verkar den passa bättre än tidigare. T o m kinkiga herr Parfumista som tidigare ansett att den varit sådär, tyckte nu att den var bra.

Dagens herrdoft - Burberry London

Bild:Perfume Emporium.com
Burberry London for Men  skapad av Antoine Maisodieu 2006, tycker jag är en av de bästa herrdofterna på senare år. Har inte själv provat den men jag utgår ifrån hur den luktar på herr Parfumista: Super!
Londons ambrerande, träigt, kryddiga karaktär sägs spegla City of London. Mina assocciationer går istället till en sprakande brasa om hösten ute på den engelska landsbygden. Dimma, ruggigt och rått ute, varmt och mysigt med ett glas calva/whisky i skinnfåtöljen framför brasan. London har ett djup, ett mörker och en dovhet som tilltalar mig. Så ingår också en favoritkåda som opoponax i basen.
London for Men inleds med bergamott, kanel, svartpeppar och lavendel. Sedan en originell mix i mellanregistret: lädernoter, mimosa och portvin. Allt vilar på den härliga basen av gaiacträ, mossa, opoponax och tobaksblad.
Doften har mycket bra hållbarhet och sitter bra hela dagen. En lagom, inte påträngande närvaro runt bäraren. Passar både för weekend på landet och på kontoret. En blivande klassiker!

Rådfrågat Mme Dariaux...

Bild: Kulturbutik.se
...i dräktfrågan. Oraklet bakom den lilla stilguiden "Elegans" som jag rekommenderade som sommarläsning i juli gör inte frågeställningen lättare. Mme Dariaux påpekar nämligen att man måste se till den totala kostnaden vid varje större klädinvestering. Fungerar de skor/väskor/accessoarer man redan har? Eller tvingas man till kompletteringar?
Det de flesta fallerar på, inklusive undertecknad, är just skorna. Elegant dräkt eller klänning har införskaffats men skorna hänger inte med. Den känslan som infinner sig när man plötsligt inser detta, är inte upplyftande.
Ännu värre är det med män i snygga kostymer som helt abrupt avslutas nedtill med en limmad tusenkronorssko. Då är det bättre med bra skor och en billigare kostym.

Hotfullt

Bild: Whirlpool.se
Parfymkylen brummar ansträngt med ett hotfullt, lätt skramlande läte. Går den mot kollaps eller morrar den bara efter mer byte?

Kräftor

Bild:Wikipedia.com
Eau d´Hermès påminner mig om doften av nykokta kräftor. Dels dillen men även kumminosten som man ofta äter till liksom kryddade snapsar...

Användbara Eau d´Hermès

Bild: Perfume Emporium.com
Visste inte vad jag skulle ha för doft idag. I förvirringen grabbade jag tag i ett säkert kort, oavsett årstid eller temperatur: Eau d´Hermès, huset Hermès första doft. EdH skapades 1951 av den store Edmond Roudnistka (Femme, Diorissimo, Diorella, Le Parfum de Thérèse "postumt").
EdH är en unisexdoft men personligen tycker jag att den är mer feminin. EdH ger mig associationen av nystädat/nybäddat hotellrum i Frankrike. Vet ej varför, kanske har någon liknande doft funnits på något hotell där. Bland ingredienserna framträder på mig främst kummin. Det är en mycket fin, rund och mjuk kummin som känns äkta. Inte så där syntetisk som tex i Kingdom där den är tuff och rå. Den är tydligare och mer renodlad än Femmes kumminton. Citrustonen har en dragning åt den äldre, lite tyngre karaktären, som känns som inlagd citron.
I toppnoterna finns bergamott, citrusträ, lavendel, petitgrain, och salvia. I hjärtat följer sedan kardemumma,  coriander, kryddnejlika, kanel, geranium och jasmin. I basen kummin, labandum, björk- och cederträ, mossa, tonkaböna och vanilj.
Många och fint avvägda ingredienser. Diskretion och överhuvudtaget ingen skrikighet. Hållbarheten är bra trots att det är en Eau. Det förutsätter i och för sig att man sätter på sig en rejäl dos. Tidlös och mycket användbar.

Chyprens apokalyps?

Bild: Wikipedia
Anouchka som refererats i föregående inlägg är en välgjord doft enligt den gamla skolan. Varför skapas inte sådana här feminina "blow-outs" idag?
Det kan inte vara bara pga förbudet mot ekmossa (slånlav). Den kan tydligen framkalla allergi. Det går säkerligen att framställa den klassiska ekmossedoften syntetiskt, det gjorde man troligen -94 när Anouchka skapades. Möjligen kan det bero på att chypres är svåra för många att ta till sig och i dagens enorma doftutbud tar sig ingen tiden att lukta tillräckligt länge.
Min teori är att den lättillgängliga, urvattnade, kalkiga sk chypre som kommit under senare år är ett sätt att bli mer kommersiell - på gott och ont. Den är inte svår och liknar mängden mer och riskerar därför inte att ratas vid det kanske enda sniff som konsumenten tar per doft.

Dagens doft - Anouchka

Bild: Perfume Emporium.com
Måste tillstå att jag var sugen att bära Miss Dior Cherie idag igen, den lilla rackaren tycks ha besegrat mig till slut. Eller är det kanske parfymsnobben i mig som besegrats. Igår kväll hade jag vissa tankar åt att dagen skulle ägnas åt YSL:s Yvresse, jag har snöat in på glada dofter tack vare MDC.
Allt slutade istället med Révillions lätt fruktiga men mest blommiga chypre från 1994; Anouchka. Det är en glad, festlig, rundad doft med mycket kropp i. Den är i samma genre som Yvresse men tätare och mörkare i karaktären. En mycket feminin och elegant skapelse, raka motsatsen till gårdagens Lolita MDC.
Doften inleds med bergamott, coriander, gröna blad, apelsinblomma, persika och aldehyder. I mellanregistret följer nejlika, honung, jasmin, ros, orkidé, iris, tuberose och ylang-ylang. I basen ekmossa, ambra, mysk, cistus, ceder- och sandelträ och patchouli
Anouchka är mycket välkomponerad, balansen är fin mellan den stora mängden ingredienser. Den har en god hållbarhet under dagen samt en lagom närvaro i rummet dvs är inte påträngande men känns samtidigt av kringvarande personer. Passar på mottagning och annan fest men även i seriösa jobbsammanhang.

Det blåser kallt...

Kalla vindar och soligt. Härligt att sitta insvept i en av favoritaccessoarerna på altanen, äta smal lunch och läsa en bra bok. Miss Dior Cherie håller humöret på topp. Nu känns popcorntonen tydligt och jordgubbarna har trätt tillbaka. Doften får mer stil efter ett par timmar.

Doftsnobbar

På tal om doftsnobbar som jag tangerade i föregående inlägg. Många tenderar att bli så allvarliga, seriösa och livrädda för att sätta på sig en doft som de riskerar att känna på mannen/kvinnan på gatan. Ibland kan jag också falla in i det där. Då är det bra att ta sig i kragen och använda något vanligt som idag Miss Dior Cherie.

Dagens doft - Miss Dior Cherie EDP

Bild:Perfume Emporium.com
Idag bara kände jag för Lolitadoften Miss Dior Cherie EdP från Dior 2005, kreerad av Christine Nagel. MDC är parfymsnobbarnas skräck, enligt vissa slutet för Diors ädla förflutna bland damdofter. MDC är generisk, massmarknadsinriktad till det yngre segmentet och inte alls i klass med sin anmoder den gröna, underbara chypren Miss Dior från 1947.
Jag tycker ändå att MDC har sin plats, jag blir glad av den och den är bra i kompositionen. Efter att ha burit "seriösa" dofter i flera dagar är det faktiskt skönt att få "poppa" omkring med MDC. Ja, popcorn är just en av ingredienserna i mellanregistret. MDC inleds med tangerin, jordgubbsblad och viol. I mellanregistret finns jasmin, jordgubbe och karamelliserad popcorn. I basen patchouli (men ärligt talat känner jag inte mycket av den jordiga patchoulinoten) och mysk.
MDC påminner om en doft jag hade under nittiotalet, Montanas Parfum d´Elle som liksom MDC klassas som chypre utan att jag egentligen förstår varför. Möjligen då de nya sk chyprena, som inte innehåller den numera förbjudna ekmossan utan ett kalkigt substitut. P d´Elle var hade en tydlig not an melon och faktum är att jag tycker att även MDC luktar lite melonigt, det är nog det som jag inte gillar med doften.
Summa sumarum: En väl komponerad doft att bli glad av med god hållbarhet under dagen och tydlig närvaro. Får inte överappliceras för då blir den sliskig och bör inte användas i mer allvarliga sammanhang som vid förhandlingsbordet.

Farligt utan pashmina

Bild: Mypashmina.co.uk
Den glansfulla stilikonen Joséphine var inte bara parfumista utan också innehavare av en stor samling pashminor och andra stora sjalar i enlighet med empiretidens mode. Tråkigt nog fick den frånskilda, men fortfarande med kejsarinnetiteln i behåll, Joséphine:s liv ett snöpligt slut. Vid ett besök av den ryske tsaren ville hon glänsa med sina vackra skuldror, promenerade utan pashmina, fick lunginflammation och dog!
Så se nu till att uppdatera sjalförråden innan höstkylan slår till!!

Joséphine

Bild: Wikipedia, Francois Gérard
En av historiens parfumistor var kejsar Napoleon I:s första hustru Joséphine. Favoritingrediensen var just mysk. Fyrtio år efter hennes död och efter åtskilliga saneringar och ommålningar dröjde doften av mysk kvar i hennes boudoir.
Skulle vara spännande att besöka rummet idag. Säkert dröjer sig några myskfragment kvar!

Mysk

Bild:Wikipedia, Masjid Nabawi

Äkta mysk använd inte längre i parfymer och går knappt att få tag i. Mysk har alltid varit dyrt då myskhjorten som producerar den även för länge sedan inte fanns i så stort antal. Äkta mysk är mycket drygt, extremt starkt och genomsyrar allt.
Vid byggandet av vissa österländska moskéer för över tusen år sedan, blandade man mysk i murbruket. Ännu idag utsöndras doften av mysk när moskén värms upp av solen! 
Dofternas magi är minst sagt evig!

Svart i sinnet

...är jag inte, tvärtom. Det är så trevligt att ha återupptagit bekantskpen med Bvlgaris Black. Håller bra gör den också, 1,5 timmes promenad och den har inte förflyktigats.

Back in Black

Bild: Perfume Emporium.com
Längtan efter Bvlgaris Black som jag hyllade i juni blev till sist för stark så en flaska har införskaffats. Det känns verkligen härligt att få njuta av Annick Menardos från 1998 svarta juvel igen.
Black är baserad på svart the, med trä, mysk, och lite vanilj. Den ska ge stadsassociationer och det gör den: Det finns en ton av bränt gummi och en viss rökighet. En lätt doft av ull känns också, troligen ambra. Vissa säger att den är för feminin för att bäras av en man och för maskulin att bäras av en kvinna. Unisexdoft i ordets rätta bemärkelse även om den i Sverige av någon konstig anledning främst marknadsförts till män.
Black är en doft som borde finnas i varje seriös parfymsamling. Den är ett bra exempel på vilka högkvalitativa pärlor som döljer sig också bland "massmarknadsparfymhusens" lanseringar. Det gäller bara att sniffa fram dem!

Garderobsfilosoferande

Under sommaren har jag funderat en del om meningen med min garderob och vilken inriktning den ska ha framöver. Svaret låter kanske trist: Diskret!
För när det kommer till kritan så utgör mina kläder bara en fond för att lyfta fram det viktigaste: Parfymerna. Och förstås lite andra accessoarer som får sätta touch och färg på det hela.