Användbara Eau d´Hermès

Bild: Perfume Emporium.com
Visste inte vad jag skulle ha för doft idag. I förvirringen grabbade jag tag i ett säkert kort, oavsett årstid eller temperatur: Eau d´Hermès, huset Hermès första doft. EdH skapades 1951 av den store Edmond Roudnistka (Femme, Diorissimo, Diorella, Le Parfum de Thérèse "postumt").
EdH är en unisexdoft men personligen tycker jag att den är mer feminin. EdH ger mig associationen av nystädat/nybäddat hotellrum i Frankrike. Vet ej varför, kanske har någon liknande doft funnits på något hotell där. Bland ingredienserna framträder på mig främst kummin. Det är en mycket fin, rund och mjuk kummin som känns äkta. Inte så där syntetisk som tex i Kingdom där den är tuff och rå. Den är tydligare och mer renodlad än Femmes kumminton. Citrustonen har en dragning åt den äldre, lite tyngre karaktären, som känns som inlagd citron.
I toppnoterna finns bergamott, citrusträ, lavendel, petitgrain, och salvia. I hjärtat följer sedan kardemumma,  coriander, kryddnejlika, kanel, geranium och jasmin. I basen kummin, labandum, björk- och cederträ, mossa, tonkaböna och vanilj.
Många och fint avvägda ingredienser. Diskretion och överhuvudtaget ingen skrikighet. Hållbarheten är bra trots att det är en Eau. Det förutsätter i och för sig att man sätter på sig en rejäl dos. Tidlös och mycket användbar.

Chyprens apokalyps?

Bild: Wikipedia
Anouchka som refererats i föregående inlägg är en välgjord doft enligt den gamla skolan. Varför skapas inte sådana här feminina "blow-outs" idag?
Det kan inte vara bara pga förbudet mot ekmossa (slånlav). Den kan tydligen framkalla allergi. Det går säkerligen att framställa den klassiska ekmossedoften syntetiskt, det gjorde man troligen -94 när Anouchka skapades. Möjligen kan det bero på att chypres är svåra för många att ta till sig och i dagens enorma doftutbud tar sig ingen tiden att lukta tillräckligt länge.
Min teori är att den lättillgängliga, urvattnade, kalkiga sk chypre som kommit under senare år är ett sätt att bli mer kommersiell - på gott och ont. Den är inte svår och liknar mängden mer och riskerar därför inte att ratas vid det kanske enda sniff som konsumenten tar per doft.

Dagens doft - Anouchka

Bild: Perfume Emporium.com
Måste tillstå att jag var sugen att bära Miss Dior Cherie idag igen, den lilla rackaren tycks ha besegrat mig till slut. Eller är det kanske parfymsnobben i mig som besegrats. Igår kväll hade jag vissa tankar åt att dagen skulle ägnas åt YSL:s Yvresse, jag har snöat in på glada dofter tack vare MDC.
Allt slutade istället med Révillions lätt fruktiga men mest blommiga chypre från 1994; Anouchka. Det är en glad, festlig, rundad doft med mycket kropp i. Den är i samma genre som Yvresse men tätare och mörkare i karaktären. En mycket feminin och elegant skapelse, raka motsatsen till gårdagens Lolita MDC.
Doften inleds med bergamott, coriander, gröna blad, apelsinblomma, persika och aldehyder. I mellanregistret följer nejlika, honung, jasmin, ros, orkidé, iris, tuberose och ylang-ylang. I basen ekmossa, ambra, mysk, cistus, ceder- och sandelträ och patchouli
Anouchka är mycket välkomponerad, balansen är fin mellan den stora mängden ingredienser. Den har en god hållbarhet under dagen samt en lagom närvaro i rummet dvs är inte påträngande men känns samtidigt av kringvarande personer. Passar på mottagning och annan fest men även i seriösa jobbsammanhang.

Det blåser kallt...

Kalla vindar och soligt. Härligt att sitta insvept i en av favoritaccessoarerna på altanen, äta smal lunch och läsa en bra bok. Miss Dior Cherie håller humöret på topp. Nu känns popcorntonen tydligt och jordgubbarna har trätt tillbaka. Doften får mer stil efter ett par timmar.

Doftsnobbar

På tal om doftsnobbar som jag tangerade i föregående inlägg. Många tenderar att bli så allvarliga, seriösa och livrädda för att sätta på sig en doft som de riskerar att känna på mannen/kvinnan på gatan. Ibland kan jag också falla in i det där. Då är det bra att ta sig i kragen och använda något vanligt som idag Miss Dior Cherie.

Dagens doft - Miss Dior Cherie EDP

Bild:Perfume Emporium.com
Idag bara kände jag för Lolitadoften Miss Dior Cherie EdP från Dior 2005, kreerad av Christine Nagel. MDC är parfymsnobbarnas skräck, enligt vissa slutet för Diors ädla förflutna bland damdofter. MDC är generisk, massmarknadsinriktad till det yngre segmentet och inte alls i klass med sin anmoder den gröna, underbara chypren Miss Dior från 1947.
Jag tycker ändå att MDC har sin plats, jag blir glad av den och den är bra i kompositionen. Efter att ha burit "seriösa" dofter i flera dagar är det faktiskt skönt att få "poppa" omkring med MDC. Ja, popcorn är just en av ingredienserna i mellanregistret. MDC inleds med tangerin, jordgubbsblad och viol. I mellanregistret finns jasmin, jordgubbe och karamelliserad popcorn. I basen patchouli (men ärligt talat känner jag inte mycket av den jordiga patchoulinoten) och mysk.
MDC påminner om en doft jag hade under nittiotalet, Montanas Parfum d´Elle som liksom MDC klassas som chypre utan att jag egentligen förstår varför. Möjligen då de nya sk chyprena, som inte innehåller den numera förbjudna ekmossan utan ett kalkigt substitut. P d´Elle var hade en tydlig not an melon och faktum är att jag tycker att även MDC luktar lite melonigt, det är nog det som jag inte gillar med doften.
Summa sumarum: En väl komponerad doft att bli glad av med god hållbarhet under dagen och tydlig närvaro. Får inte överappliceras för då blir den sliskig och bör inte användas i mer allvarliga sammanhang som vid förhandlingsbordet.

Farligt utan pashmina

Bild: Mypashmina.co.uk
Den glansfulla stilikonen Joséphine var inte bara parfumista utan också innehavare av en stor samling pashminor och andra stora sjalar i enlighet med empiretidens mode. Tråkigt nog fick den frånskilda, men fortfarande med kejsarinnetiteln i behåll, Joséphine:s liv ett snöpligt slut. Vid ett besök av den ryske tsaren ville hon glänsa med sina vackra skuldror, promenerade utan pashmina, fick lunginflammation och dog!
Så se nu till att uppdatera sjalförråden innan höstkylan slår till!!

Joséphine

Bild: Wikipedia, Francois Gérard
En av historiens parfumistor var kejsar Napoleon I:s första hustru Joséphine. Favoritingrediensen var just mysk. Fyrtio år efter hennes död och efter åtskilliga saneringar och ommålningar dröjde doften av mysk kvar i hennes boudoir.
Skulle vara spännande att besöka rummet idag. Säkert dröjer sig några myskfragment kvar!

Mysk

Bild:Wikipedia, Masjid Nabawi

Äkta mysk använd inte längre i parfymer och går knappt att få tag i. Mysk har alltid varit dyrt då myskhjorten som producerar den även för länge sedan inte fanns i så stort antal. Äkta mysk är mycket drygt, extremt starkt och genomsyrar allt.
Vid byggandet av vissa österländska moskéer för över tusen år sedan, blandade man mysk i murbruket. Ännu idag utsöndras doften av mysk när moskén värms upp av solen! 
Dofternas magi är minst sagt evig!

Svart i sinnet

...är jag inte, tvärtom. Det är så trevligt att ha återupptagit bekantskpen med Bvlgaris Black. Håller bra gör den också, 1,5 timmes promenad och den har inte förflyktigats.

Back in Black

Bild: Perfume Emporium.com
Längtan efter Bvlgaris Black som jag hyllade i juni blev till sist för stark så en flaska har införskaffats. Det känns verkligen härligt att få njuta av Annick Menardos från 1998 svarta juvel igen.
Black är baserad på svart the, med trä, mysk, och lite vanilj. Den ska ge stadsassociationer och det gör den: Det finns en ton av bränt gummi och en viss rökighet. En lätt doft av ull känns också, troligen ambra. Vissa säger att den är för feminin för att bäras av en man och för maskulin att bäras av en kvinna. Unisexdoft i ordets rätta bemärkelse även om den i Sverige av någon konstig anledning främst marknadsförts till män.
Black är en doft som borde finnas i varje seriös parfymsamling. Den är ett bra exempel på vilka högkvalitativa pärlor som döljer sig också bland "massmarknadsparfymhusens" lanseringar. Det gäller bara att sniffa fram dem!

Garderobsfilosoferande

Under sommaren har jag funderat en del om meningen med min garderob och vilken inriktning den ska ha framöver. Svaret låter kanske trist: Diskret!
För när det kommer till kritan så utgör mina kläder bara en fond för att lyfta fram det viktigaste: Parfymerna. Och förstås lite andra accessoarer som får sätta touch och färg på det hela.

Sommarens doftfavoriter

Känner inte samma panikartade dragning till tunga höst- och vinterdofter i år eftersom jag tillåit mig att bära en hel del sådant även under sommaren. Dock med undantag av sött vaniljiga och blomvaniljiga. Vilka har då varit sommarens favoriter, de som jag med glädje (dvs inte pga något pågående doftexperiment) burit två dagar eller fler. Ingen inbördes ranking i listan nedan.
Kategorierna som kan urskiljas är tunga vita blommor, rökelse-trä-läder, chypre och några lättare orientaler.

Patchouli, Molinard

London for Women, Burberry

Azurée Solieil Eau Fraiche Skinscent, Estée Lauder

Jean Paul Gaultier 2, JPG

Eau de Rochas, Rochas

Scent Intense, Costume National

Armani Code Femme, Armani

Fantasia de Fleurs, Creed

Fracas, Robert Piguet

EnJoy, Jean Patou

Eau Parfumée au Thé Verte Extreme, Bvlgari

Juozas Statkevicius, JS

Messe de Minuit, Etro

Avignon, Comme de Garcons

Nina, Nina Ricci

Le Maroc pour Elle, Andy Tauer

Wish, Chopard

Doftschizofren? So what!

Dags att dra igång igen

Drabbad av skrivabstinens efter drygt en månads avhållsamhet från bloggandet. Skönt ändå att kunna avhålla sig under semestern, ibland har jag blivit lite orolig att jag blivit bloggoholic.
Nu är det snart höst och redan dags för nya projekt i såväl kläd- som doftgarderoben.  Som vanligt kommer mycket av detta att ventileras här.
Häng med!

Dior Homme

Bild:Perfume Mart
När det gäller herrdofter på damer så tycker jag att Dior Homme kan vara något. I DH känner jag vissa spår av den långt kraftfullare klassikern från Dior Farenheit. Jämfört med F så är DH en mycket blek anrättning. Inget fel på blandningen i sig men för tam för en riktig karl (om man nu ska vara kategorisk och dela in dofter i herr och dam). Den har en irisnot som luktar lite läppsticksaktigt och därmed vad man associerar till feminint. Slutsats: Männen bör hålla sig till Farenheit så kan damerna ta över Dior Homme.

Lektyr för hängmattan

Har slukat i mig en helt underbar liten komprimerad stilguide i pocket, "Elegans" av Geneviève Antoine Dariaux. Där är det ord och inga visor och jag är fullt på det klara med att jag möjligen kan lyckas få till en hyfsat tidlös stil men jag kommer ALDRIG att bli elegant.
Boken är kryddad med självsäkra uttalanden. Som tex när Mme Dariaux orerar om smycken: "En förlovningsring är ofta det enda äkta smycke en kvinna äger. Därför bör stenen, om jag ska vara hänsynslöst uppriktig, inte vara alltför blygsam till formatet - ska vi säga inte mindre än tre karat - för en pytteliten diamant nedsläppt i ett hav av platina är visserligen rörande men samtidigt en smula patetisk".  
Boken går på i samma roande stil och jag fick mig många skratt samtidigt som det finns en hel del bra tips att ta till sig från Mme Dariaux, tex den gamla basregeln att satsa på få plagg/accessoarer med bra kvalitet.

Kingdom

Bild: P99.com
Egentligen har jag svårt att förstå alla heta känslor kring Alexander McQueens Kingdom från 2003. Många tycker att denna kryddigt blommiga doft, dominerad av kummin, luktar som otvättad armhåla. Så rå, vulgär och spännande är definitivt inte denna doft. Jag tycker den är rätt trevlig men ganska medioker. Det finns bättre dofter i samma genre tex YSL:s NU och Costume Nationals Scent Intense. Dessa har mer kropp, Kingdom känns mer vattnig, kall och lätt.
Det speciella med Kingdom är den dominanta spiskumminnoten. Det är en skarp, rå not av syntetisk karaktär. Det är inte den runda, fina, mjuka kumminnot som finns i Rochas Femme eller den rundat naturliga som i Eau d´Hermes.
Kingdom inleds med idel lätta noter bergamott, apelsin, neroli och mandarin. Kumminen träder fram väldigt snabbt även om den är stationerad i mellanregistret tillsammans med ingefära, jasmin och ros. I basen ligger sandelträ, myrra och vanilj.
En rätt trevlig, bärbar urbant modern doft, särskilt bra för den varmare årstiden. Kingdom skulle kunna vara en unisexdoft precis som Eau d´Hermes. Det finns dofter klassade som mansdofter som är mer feminina än den här.
Kingdom sitter bra under dagen men har inte särskilt stor närvaro i rummet. Det är en doft jag mest känner själv när jag bär den. Kingdom är allt annat än påträngande, vilket man skulle kunna vänta sig med alla beskrivningar av att den luktar kroppsodör.

Liberté, Égalité, Fraternité

Bild:Wikipedia
Idag saluterar vi den europeiska parfymens vagga. Efter mycket om och men , hit och dit föll valet på Guerlains underbara mimosadoft Champs Elysées ursprungligen från 1901 men moderniserad på nittiotalet. Vad kan passa bättre denna paradernas dag....
Och förresten: Grattis också Kronprinsessan Victoria!

Förkör med Amazone

Vill redan idag få till den chica, franska touchen. Och vad passar då bättre än Hermès ljuvliga Amazone från 1974. Enligt mitt förmenande en av de bästa blomdofterna någonsin, iallafall på mig. Très, très, très bien!!!!

Franskt parfymeri

Bild:Wikipedia
Dags att tänka till inför morgondagen. Vad är lämpligare än att hylla den franska parfymkonsten en dag som den 14 juli? Läge för någon av de stora klassikerna som Shalimar, Mitsouko, Cabochard, Miss Dior, Diorissimo, Joy, Chanel no 5, Opium, Habanita, Calèche, Arpège, Femme, L´Air du temps eller Je reviens. Listan kan göras i det närmaste oändlig. 

Örtigt värre

Bild: P99.com
Plötsligt kände jag att jag behöver bryta mig loss från nuvarande favoriter rökelse, ambra och vita blommor. Vad passar då bättre i sommartid än herrdoften Aramis 900 från 1973. En frisk,örtigt, träig torr och osöt chypre, en lightversion av systerföretaget Cliniques Aromatics Elixir.
I den här luktar man somrigt men samtidigt inte som alla andra. Utförlig recension finns i inlägg från trettonde januari i år.

Skärpning!

 
Bilder: Wikipedia
Måste skärpa mig! Vi befinner oss mitt i sommaren och var befinner sig mina doftpreferenser? Ja inte i citrus, lätt blommigt, grönt eller aquatiskt. Nej, här var det dofter dominerade av någon av ingredienserna på bilderna: Tunga vita blommor, rökelse eller ambra. Samtidigt ska man inte tvinga sig på en doft då trivs man ändå inte. Så jag njuter i fulla drag av dagens Ambre Précieux utan dåligt samvete. När de riktigt varma och soliga dagarna är ett faktum längre fram så kommer jag säkert att (iallafall kortsiktigt) tråna efter de lättare dofterna.

Dagens doft

Bild: Perfum Emporium.com
Diors Pure Poison är en mäktig, vitblommig komposition av toppnäsetrion Carlos Benaim, Dominique Ropion och Oliver Polge från 2004. Samma trio står för övrigt bakom förra årets Armani Code pour Femme.
PP är en doft det råder delade meningar om. Många som inte gillar vita blommor är inte heller förtjusta i PP då det är en tät och mycket välsittande doft. Många tycker att vita blommor är "sååå åttiotal" men de vita blommorna har återkommit med stormsteg de senaste åren. Det är ingen hemlighet att jag är förtjust i vita blomdofter även om det är "lite på gränsen" parfymsnobbmässigt (fast jag är förstås ingen parfymsnobb!). De vita blomdofterna utvecklas i regel bra på mig och PP väldigt bra. Den är ju en Dior och Diorbasen är som gjord för mig .
PP inleds med bergamott, jasmin och apelsin. I mellanregistret finns gardenia och apelsinblommor. I basen ambergis och sandelträ. Allt är fint blandat och flyter in i varandra på ett balanserat sätt.
PP  passar utmärkt i den ganska varma, regniga vädertyp som regerar just nu. Den är verkligt varm och mjuk, som att kura i en omfångsrik pashmina. De vita blommorna och ambra basen ger ett extra djup och håller verkligt länge. Närvaron i doften är också väldigt bra.
Jag tycker att man kan bära PP när som helst när man vill känna stor trivsel. Är man en blyg viol när det gäller dofter så väljer man kanske att bära den kvällstid.

Perfekt väder

För parfym alltså! Det grå, fuktiga och ganska varma vädret gör att vissa dofttyper utvecklas väldigt bra på huden. Tex tunga blomdofter med tuberose, gardenia, liljor och jasmin får ett extra djup. Även träiga, kryddiga orientaler och tyngre trä och läderdofter gör sig bra. Varning utfärdas för söta vaniljdofter med blommor. De kan bli allt annat än smickrande.

Fantasia de Fleurs

Bild: F Z Winterhalter
Trippar runt i Creeds underbara Fantasia de Fleurs som skapades för Kejsarinnan Elisabeth "Sissi" av Österrike-Ungern 1862. Dofternas rike är fantastiskt, här kan jag nästan 150 år senare dofta på samma sätt som denna mytomspunna person!
FdF är en doft som är betydligt gladare i sin karaktär än Sissi var. Sissi var anorektiker och vägde tydligen bara 41 kg till en längd av 172 cm. Sissis liv var inte heller så kul trots all makt och prakt. Barn dog, sonen (tronföljaren) sköt sig och älskarinnan i de sk Mayerlingdramat. Slutligen blev kejsarinnan själv mördad av en anarkist 1898.
FdF är en solig vit fyllig och djup blomdoft. Den öppnar med en rosenmix som följs av osmantus, iris och jasmin. I basen en ren mysk som inte känns syntetisk och så klart också Creeds typiska ambergisnot. FdF är mjuk och samtidigt fräsch men inte på det fruktigt moderna sättet. Här är det rena blommor och mysk. Sentida efterföljare är Creeds Fleurissimo som kom över hundra år senare. Fleurissimo är grönare, lättare och mer vardaglig.  Även Guerlains Jardins de Bagatelle har troligen inspirerats av FdF.
Det är fantastiskt hur tidlös Fantasia de Fleurs är. Det är ingen vintagekänsla alls över doften. Den är fin som festdoft men självklart ska man unna sig att bära den ibland till vardags också.
  

Dagens doft - Cashmere Mist

Bild:Perfume Empoirum.com
Cashmere Mist från Donna Karan 1994 är en doft jag inte blir riktigt klok på. Jag gillar den på ett sätt men det är samtidigt inte en doft jag direkt längtar efter att få använda. Jag tycker personligen inte att denna vita, träiga blomdoft har så mycket med cashmere att göra. Mig ger orientaliskt vaniljiga eller kryddiga och mörka dofter en mycket närmare känsla av cashmere.
Ska jag kategorisera CM i sommar eller vinterdoft så är det för mig en sommardoft som dessutom klarar av att sitta kvar även om det är varmt. Doften känns modern, syntetisk och urban samt har en tydlig närvaro i rummet.En speciell pudrig och mockaartad ton är tydlig i CM. Doften är  linjär och de olika stegen i doftpyramiden interagerar på ett sätt som gör att CM luktar likartat hela dagen. CM passar bra under dagtid och har en viss kylighet som gör den lämpad för situationer där det krävs kontroll tex förhandlingar.
Cashmere Mist inleds med bergamott och grönt. I mellannoterna tonar liljekonvalj, jasmin och violrot fram. Allt vilar på en bas av mysk, ambra, sandelträ och lite vanilj.
CM är inte en doft i mängden utan den har sin egen stil. Donna Karans dofter är ofta avantgardistiska och anses generellt vara bra även bland doftsnobbar. Faktum är att jag har trivts med CM allt bättre under dagen. Måste umgås lite oftare med CM framöver!

Stylish Victoria!

Bild: Expressen.se S.Lindberg
När jag såg bilden kändes det nästan som om Kronprinsessan varit och rotat i min egen garderob. Har använt lavendelfärgad pashmina flitigt den här våren/sommaren. Eftersom svart är min mesta basfärg i garderoben är kombinationen med svart v-ringad topp också rätt vanlig. Victoria har fått till draperingen så där naturligt, nonchalant och snyggt. Men så är det förstås en sjal av bästa kvalitet och det förenklar att få till det rätta fallet. Det är faktiskt inte så dumt med de här lite gråa, småkalla sommardagarna: Pashminaläge!

Independence Day

Bild: Wikipedia
Självfallet följer vi i detta hushåll min uppmaning från igår att spraya amerikanskt i morse. Mannen valde den i mitt tycke självklara New West från Aramis. Den ger frontier-känslan och är som en dofttavla av det väldiga landet. Den är Dvoraks symfoni "From the new world" översatt i doft. Herr Parfumista hade haft vissa tankar på Ralph Laurens klassiska New England inspirerade Polo också men en sådan här dag är det mer lämpligt att täcka av hela kontinenten.
En annan doft på herrsidan som passar idag är Tommy Hilfigers första Tommy. Den ska enligt marknadsföringen spegla hela unionen med ingredienser från olika delstater. Det ingår tom apple-pie som en doftnot!
Själv hade det kokat ned till att välja mellan två dofter: Antingen gamla kära Safari (tillhör de där dofterna som jag brukar få komplimanger för)från Ralph Lauren eller Donna Karans egentligen ganska udda blom-trä doft Cashmere Mist. Det slutade med den senare.

Någon som Måns...

Bild: Expressen.se
Det ska till någon som Måns för att få mig att slå på ett program som "Allsång på Skansen". Måns är sååååå himla bildskön, snygg, läcker, har karisma, ja allt verkar det som. En global lansering av Måns och far och son Ingleseas hamnar raskt i glömskans arkiv.
Måns påstås vara flickfavorit men hans populäritet går långt vidare en så: Lägg åtminstone till tantfavorit och gayfavorit också.
Utöver att Måns ser så himla bra ut så gillar jag hans framåtanda. Det är inte en personlighetstyp som sitter och rullar tummarna och väntar på att Storebror ska "ge" honom jobb. Måns är ivrig, engagerad och pratar lika snabbt som Maud Olofsson när han beskriver framtidsplanerna. Skulle anställa Måns direkt om jag fick möjlighet och det inte alls beroende på de yttre attributen. Är självklart helt neutral och objektiv i den frågan....

Du glömde ju...

...Ralph Lauren påpekade mannen angående föregående inlägg. Ja, det är ofta så med det alldeles självklara, det bara faller bort!