Fantasia de Fleurs

Bild: F Z Winterhalter
Trippar runt i Creeds underbara Fantasia de Fleurs som skapades för Kejsarinnan Elisabeth "Sissi" av Österrike-Ungern 1862. Dofternas rike är fantastiskt, här kan jag nästan 150 år senare dofta på samma sätt som denna mytomspunna person!
FdF är en doft som är betydligt gladare i sin karaktär än Sissi var. Sissi var anorektiker och vägde tydligen bara 41 kg till en längd av 172 cm. Sissis liv var inte heller så kul trots all makt och prakt. Barn dog, sonen (tronföljaren) sköt sig och älskarinnan i de sk Mayerlingdramat. Slutligen blev kejsarinnan själv mördad av en anarkist 1898.
FdF är en solig vit fyllig och djup blomdoft. Den öppnar med en rosenmix som följs av osmantus, iris och jasmin. I basen en ren mysk som inte känns syntetisk och så klart också Creeds typiska ambergisnot. FdF är mjuk och samtidigt fräsch men inte på det fruktigt moderna sättet. Här är det rena blommor och mysk. Sentida efterföljare är Creeds Fleurissimo som kom över hundra år senare. Fleurissimo är grönare, lättare och mer vardaglig.  Även Guerlains Jardins de Bagatelle har troligen inspirerats av FdF.
Det är fantastiskt hur tidlös Fantasia de Fleurs är. Det är ingen vintagekänsla alls över doften. Den är fin som festdoft men självklart ska man unna sig att bära den ibland till vardags också.
  

Dagens doft - Cashmere Mist

Bild:Perfume Empoirum.com
Cashmere Mist från Donna Karan 1994 är en doft jag inte blir riktigt klok på. Jag gillar den på ett sätt men det är samtidigt inte en doft jag direkt längtar efter att få använda. Jag tycker personligen inte att denna vita, träiga blomdoft har så mycket med cashmere att göra. Mig ger orientaliskt vaniljiga eller kryddiga och mörka dofter en mycket närmare känsla av cashmere.
Ska jag kategorisera CM i sommar eller vinterdoft så är det för mig en sommardoft som dessutom klarar av att sitta kvar även om det är varmt. Doften känns modern, syntetisk och urban samt har en tydlig närvaro i rummet.En speciell pudrig och mockaartad ton är tydlig i CM. Doften är  linjär och de olika stegen i doftpyramiden interagerar på ett sätt som gör att CM luktar likartat hela dagen. CM passar bra under dagtid och har en viss kylighet som gör den lämpad för situationer där det krävs kontroll tex förhandlingar.
Cashmere Mist inleds med bergamott och grönt. I mellannoterna tonar liljekonvalj, jasmin och violrot fram. Allt vilar på en bas av mysk, ambra, sandelträ och lite vanilj.
CM är inte en doft i mängden utan den har sin egen stil. Donna Karans dofter är ofta avantgardistiska och anses generellt vara bra även bland doftsnobbar. Faktum är att jag har trivts med CM allt bättre under dagen. Måste umgås lite oftare med CM framöver!

Stylish Victoria!

Bild: Expressen.se S.Lindberg
När jag såg bilden kändes det nästan som om Kronprinsessan varit och rotat i min egen garderob. Har använt lavendelfärgad pashmina flitigt den här våren/sommaren. Eftersom svart är min mesta basfärg i garderoben är kombinationen med svart v-ringad topp också rätt vanlig. Victoria har fått till draperingen så där naturligt, nonchalant och snyggt. Men så är det förstås en sjal av bästa kvalitet och det förenklar att få till det rätta fallet. Det är faktiskt inte så dumt med de här lite gråa, småkalla sommardagarna: Pashminaläge!

Independence Day

Bild: Wikipedia
Självfallet följer vi i detta hushåll min uppmaning från igår att spraya amerikanskt i morse. Mannen valde den i mitt tycke självklara New West från Aramis. Den ger frontier-känslan och är som en dofttavla av det väldiga landet. Den är Dvoraks symfoni "From the new world" översatt i doft. Herr Parfumista hade haft vissa tankar på Ralph Laurens klassiska New England inspirerade Polo också men en sådan här dag är det mer lämpligt att täcka av hela kontinenten.
En annan doft på herrsidan som passar idag är Tommy Hilfigers första Tommy. Den ska enligt marknadsföringen spegla hela unionen med ingredienser från olika delstater. Det ingår tom apple-pie som en doftnot!
Själv hade det kokat ned till att välja mellan två dofter: Antingen gamla kära Safari (tillhör de där dofterna som jag brukar få komplimanger för)från Ralph Lauren eller Donna Karans egentligen ganska udda blom-trä doft Cashmere Mist. Det slutade med den senare.

Någon som Måns...

Bild: Expressen.se
Det ska till någon som Måns för att få mig att slå på ett program som "Allsång på Skansen". Måns är sååååå himla bildskön, snygg, läcker, har karisma, ja allt verkar det som. En global lansering av Måns och far och son Ingleseas hamnar raskt i glömskans arkiv.
Måns påstås vara flickfavorit men hans populäritet går långt vidare en så: Lägg åtminstone till tantfavorit och gayfavorit också.
Utöver att Måns ser så himla bra ut så gillar jag hans framåtanda. Det är inte en personlighetstyp som sitter och rullar tummarna och väntar på att Storebror ska "ge" honom jobb. Måns är ivrig, engagerad och pratar lika snabbt som Maud Olofsson när han beskriver framtidsplanerna. Skulle anställa Måns direkt om jag fick möjlighet och det inte alls beroende på de yttre attributen. Är självklart helt neutral och objektiv i den frågan....

Du glömde ju...

...Ralph Lauren påpekade mannen angående föregående inlägg. Ja, det är ofta så med det alldeles självklara, det bara faller bort!

Planera dofthyllningen....

Bild: Whitehouse.gov
....redan idag. Alla borde vi fira July 4th i morgon genom att dofta amerikanskt. Så när vi klivit ur duschen i morgon bitti, fram med våra Hilfigers, Estees, Clinques, Aramis, Karans, Calvins, Celles, Revlons, Ardens, Giorgios etc etc för en unison doftfanfar. 
Ibland blir jag så trött på alla finsförnäma europeers gnäll och skäll på det stora landet i väster. Man tycks ha glömt att utan Uncle Sams utryckning i samband med andra världskriget så hade vi kanske fortfarande levt i diktatur i Europa. Så även lilla Sverige som inte skulle ha stått emot särskilt länge. Då hade gnällspikarna inte fått säga (parfym)flaska och vi alla hade doftat billig sovjetparfym....

Dur och Moll

Många kanske förfäras och tycker att jag skäller på de populära blommigt-fruktigt-aquatiska dofterna. Egentligen handlar det inte om ingredienser som frukt etc utan om dur och moll. Jag gillar "mollparfymer" bäst dvs som är djupa, mörka, dova och mystiska . De stimulerar fantasin och är ofta lite oberäkneliga. Muntra "durparfymer" är enligt mitt förmenande ofta  mer förutsägbara och därför inte lika spännande. De luktar gott men är okomplicerade. Vissa dagar känner jag såklart även för sådana dofter. Eftersom blomma-frukt-aqua är lättare och fräschare så är de i regel "durparfymer". Men bär och torkade frukter kan förekomma också i "molldofterna". Så som jag filosoferade fram ovan: Det hela är helt enkelt främst en kategorifråga.

Certifierad stilikon

Bild: Expressen.se /Stella pictures
Min personliga stilfavorit Kronprinsessan Mary har som vanligt fattat galoppen. Lät Juozas Statkevicius (Josef Statkus) designa den transparanta klänning hon bar på dopet. Att Mary överger de danska designerna en sådan viktig dag visar verkligen på JS:s skicklighet. Hans stil är verkligen elegant och bärbar. I sommarkollektionen 2007 finns en del i samma stil som Marys blåsa se  http://www.statkevicius.com/
Själv får jag glädja mig åt det lilla. Ska testa JS parfym inom kort. Den ska visst vara något i hästväg. Förväntningarna är på topp!

Herrdofter (?)

För att bli lite djup på temat herrdofter så kan man ställa sig frågan vad som egentligen utmärker en herrdoft. En av de stora näsorna (minns inte vilken) hade ett bra svar på den frågan: "Det står Pour Homme på flaskan" .
Jag tycker inte heller att man ska bry sig om hur en doft har ettiketterats av tillverkaren. Man ska gå på vad man själv tycker om och som passar ens personlighet och kroppskemi. På mig passar för det mesta damdofter bäst så kanske är det trots allt något i de kemiska uppbyggnaderna av dofterna som passar kvinnliga repektive manliga hormoner bäst. Eller också är vi bara så fast i gamla stereotypa doftbilder att vi lurar näsan att tro att det vi känner igen och kopplar till ett visst kön också passar bäst.
En del parfymhus ger mest ut unisexdofter något som jag tycker är en bra idé. Då får var och en opåverkad av ettikettering göra sitt val och avgöra om doften passar på doftens egna premisser.

Herrdofter

Signaturen mag1102 vill att jag tipsar om dofter för män (tack för förtroendet). Visst kan jag lägga in några kommenterer framöver. Men eftersom jag provar de dofter jag djuplodar i på mig själv så är jag rädd att det inte finns så stort utrymme för herrdofter. Jag är nämligen så tråkig och trist att jag till 98% bär dofter klassade som dam eller unisex. Detta för att det finns så otroligt mycket fler sk damdofter än herrdofter och för att damdofterna (generellt sett), hur ohippt det än är, passar bättre på mig. Dessutom vill (som framskymtat i några tidigare inlägg) herr Parfumista ha sin doftgarderob i fred. Kan förstå att han inte vill att jag ska springa runt med hans kinkigt utvalda dofter. Han skulle aldrig sätta på sig en doft som han inte känner sig helt i komfort med så där skiljer han sig från mig. Jag kan ju som bekant genomlida en dag med Mitsouko bara för att det är en stor doft trots att jag egentligen inte trivs i den.

Dagens doft - Bulgari pour Femme

Bild: Perfume Emporium.com

Har tvingat på mig själv en blomparfym idag. Det är trots allt mitt i sommaren och man SKA vilja ha lätta och fräscha saker. Bvlgari Femme skapad av Sofia Grojsman 1994, är lätt utan att för den skull vara fruktigt, aquatiskt fräsch. Fräschheten kommer här som i de flesta av Bvlgaris dofter från the och BF är en ren transparant, lätt torr, lite träig, pudrig blombukett utan kännbart fruktiga nyanser.
BF är en mycket fint komponerad och inleds med bergamott, rosenträ, ylang-ylang och apelsinblomma. Den övergår i violer, mimosa, jasmin, ros och the. I basen mysk, vetvier och iris.
Särskilt violerna och mimosan framträder på mig vilket ger den lite karaktär tillsammans med basens pudriga iris. Doften är transparent men har ändå ett visst djup. BF får mig att tänka på älvorna i Elsa Beskows "Tomtebobarnen". BF har en diskret närvaro och sitter bara halvdant. Frampå kvällskvisten är inte mycket kvar, ialla fall inte sommartid.
Bvlgari ska visst lyfta fram sin klassiker BF på nytt och för ändamålet har man anlitat Kate Moss som draghjälp(?). KM ser iallfall tjusig ut på kampanjbilderna men så är hon världens mesta kameleont. Ena dagen nergången direkt från knarkarkvarten och andra stylad till elegant dam.

Midsommardofter mot strömmen

Bild: wikimedia.com
Ibland vill vi alla trotsa konventionerna. Varför inte satsa på något mörkt och dunkelt i kontrast till årets ljusaste dygn? Särskilt som vädret varken är varmt eller särskilt soligt.  Idag passar:
Messe de Minuit - Etros kryddigt träiga lite söta oriental från millenieskifet. Rökelse, honung, myrra, kryddor, trä i en säregen komposition. Associerar till katolsk mässa och till doften av  kalksten i medeltida kyrkor.
Poison - Christian Diors storsäljare skapad av Jean Guichard 1985. En "love or hate doft". Tung, blommigt, orientalisk med lite plommon. Doften ger associationer till giftmord, Katarina av Medici, Reine Margot och Bartolomeinatten.
Parfum Sacre -  Carons kryddiga, dovt blommiga oriental från 1992 skulle kunna vara inspirationskälla till Etros Messe de Minuit. Även denna speciella komposition mer myrra, rökelse och tunga rosor ger känslan av katolsk mässa.
Habanita - Molinards klassiskt mörka ambrerade blom- och läderdoft från 1921. I den fint harmonierade blandningen finns också spår av torkad frukt (långt ifrån dagens fruktigt-fräscha ackord) mysk och en viss rökighet.
Bandit - Läderchypre med animaliska noter för den som vill vara lite stygg under midsommar. Det finns även en ton av torkatgräs/hö som passar utmärkt en midsommarnatt. Ursprungligen skapad för Piguet 1944 av den stora kvinnliga näsan Germaine Cellier.

Midsommardofter

Bild: Den virituella floran.se
Midsommar är blomstrernas högtid. Även om vårt välkända midsommarblomster inte finns dekanterat (men det finns å andra sidan en del parfymkomponenter från samma växtsläkte geranium) så kan det vara på sin plats att fira med en fin, tidlös blomsterdoft.
För den som vill ta sig ur det fräscht-floralt-fruktigt-aquatiska träsket kommer här några förslag:
Champs Elysses - Guerlains klassiska mimosadoft från 1901, reformulerad i slutet av nittiotalet. Har varit min midsommaraftonsdoft de senaste tre åren. Men i år är det dags för nya grepp, traditioner är till för att brytas.
Jardins de Bagatelle - En underbar välkomponerad vit blombukett också från Guerlain 1981. Ger känslan av att pimpla lemonad med is en varm och solig dag i, just det - Jardins de Bagatelle.
Diorissimo - Konvaljdofternas drottning skapad för Christian Dior 1956 av den store Edmond Roudnitska. Subtil förfining på högsta nivå!
Fleurissimo - Creeds lätta, lite torra, eleganta blombukett från 1972. Här blandas bla violer, tuberose, rosor och iris på ett konstfullt sätt. Fleurissimo sägs ursprungligen ha skapats för prinsessan Grace av Monaco.
Hiris - Hermes pudriga men ändå lätta, lite kalla, irisdoft från 1999. Visserligen perfekt för en solig dag med shopping i Paris, men passar också en midsommarafton vid vatten.

Debatten om framgångsbyxan

Bild: Di.se
Dagens Industris stildebatt om fenomenet framgångsbyxor dvs röda byxor har varit intressant att följa. Det började för några år sedan med att Kungen (som annars har god smak) och hans närmaste polare uppträdde i detta anskrämliga plagg. Sedan spred det sig, främst bland män i övermogen ålder, och nu har det enligt artikeln kulminerat.
I samband med artikeln diskuteras vad som egentligen kvalificerar till framgångsbyxa. Den vanligaste åsikten är att det visar att bäraren korsat Atlanten i segelbåt (1). En annan åsikt är att korsandet av Pölen i stället ska ha skett i Concorde(2). Andra menar att röd byxa visar att bäraren är miljardär (3) medan ytterligare andra påtalar att det i nordöstra USA visar på bärarens härstamning från de första immigranterna på Mayflower (4).
Då är vi kvalificerade iallafall, underteckand genom (2) och mannen genom (4). Synd bara att man inte kvalade in genom (3). Några röda byxor kommer däremot definitivt INTE över tröskeln!
Alla läsare tillönskas en Trevlig midsommar oavsett byxfärg och doft!

Svar till Luxus angående Lolita problematik

Signaturen Luxus tar i en kommentar upp problematiken med att en så pass stark doft som Lolita Lempicka har dålig hållbarhet under dagen. Eftersom problemet i högsta grad är av allmänt intresse gör jag ett inlägg om det hela.
Först Luxus kommentar:
"Läser dina parfym- och smakbloggar med stort nöje! Nu har jag en fråga till dig som parfymexpert. För någon månad sedan fick jag i present en flaska Lolita Lempicka EdP. Den doftar förvisso gott - men den försvinner efter ca 15 minuter på min hud och jag är inte snål då jag sprayar. Är detta en flyktig doft eller...? Jag lät en väninna pröva och hon upplevde samma sak dvs doften försvann. Vad är din åsikt?"
Svar:
Först när det gäller den specifika doften Lolita Lempicka så tycker jag också att den håller sämre än vad man förväntar sig av en så pass stark kreation. Men hållbarhet under dagen och styrka går inte alltid hand-i-hand även om det oftast är fallet. Jämför man med dess tyngre storasyster Angel  som håller till nästa dag så är Lolita svag, jämför man med snittet av dofter är Lolita normal. På mig håller den längre än 15 min, kanske en halv dag innan den börjar fragmenteras. Sedan beror det ju som alltid på aktuell kroppsstatus, väder, miljö, vad man ätit, hygienstatus etc.
Lolita är fullt klart en känslig doft (så är den också skapad av toppnäsan Annick Menardo, fin doft=större känslighet och behov av anpassad hantering). När jag varit förkyld och burit L har det luktat illa medan den luktat bra när förhållanden runtomkring varit gynsamma.
Att ni upplever att Lolita försvinner på så kort tid som 15 min är ovanligt. Kan vara att ni själva inte känner den pga för intensivt sniffande, som när man har nosen på helspänn i parfymaffären och plötsligt inte känner någonting. En annan faktor är "hygienstatus". Det är viktigt att man sätter på en doft när man är precis nyduschad. Ju längre man väntar, ju mer "förvrängd" blir doften och upplever jag, den sitter mycket sämre. Det är därför man inte helt kan lita på de intryck man får när man provsprayar i en parfymshop, och ju senare på dagen, desto mer snedvridet.
Att vistas i luftkonditionerade lokaler och i miljö med mycket luftföroreningar bryter också ned doften snabbare. Torr hud är en annan bov. Har man torr hud och vill hjälpa upp hållbarheten kan man lägga lite babyolja (självklart oparfymerad) på några av de ställen där man applicerar tex i armvecken. Oparfymerad bodylotion (om man inte vill förstärka genom att ha bodylotion i själva doften) hjälper också upp det hela.
Det finns som synes många infallsvinklar på den här frågeställingen. Finns stoff till en hel följetong!

Måste vara snuvan.....

I samband med sandalshoppingen så sniffade jag in att expediten luktade så himla gott av en chypre som jag känner igen så väl. Dock gissade jag fel, jag gissade på Cliniques Aromatics Elixir men det visade sig vara Sisleys Eau de Soir. Det hela får ursäktas av en lätt snuva och att de båda är träiga, blommiga chypres.

Birkenstock

Bild: Naturlich footshop
Birkenstocks är inte världens chichaste fotbeklädnader men de är så sköööna. Men ska sanningen fram så segrar bekvämligheten och under sommaren slutar det ofta med att jag sätter fötterna i mina väl innötta B inhandlade strax efter millenieskiftet. De är perfekta transportörer i värme. Väl på kontoret byts de sedan till något proprare.
Inhandlade ett par stycken i olika färger idag på specialerbjudande (sällan man hittar B på special). Mina gamla trotjänare får slutligen stryka på foten. Känns hårt men nödvändigt....Fast de kan förstås få hänga med som riktiga "skräpskor" ett tag till.

Doft-dekadens

Bvlgari Black är egentligen en lättare variant på de klassiska läder, lite rå-söta, rökiga mästerverken från tjugotalet Tabac Blond och Habanita samt efterföljaren från fyrtiotalet Bandit.
Den omedelbara associationen av dessa dofter är mellankrigstidens Berlin, Der Blaue Engel, Marlene Dietrich. Hennes dekadenta karaktär Lola ÄR dessa dofter: "Ich bin von Kopf bis Fuß auf Liebe eingestellt, denn das ist meine Welt und sonst gar nichts. Das ist, was soll ich machen, meine Natur. Ich kann halt lieben nur und sonst gar nichts ..."

Black

Bild: Perfume Emporium.com
Nu är det andra dagen på raken som jag är jättesugen på Bvlgaris Black, Annick Menardos skapelse som var banbrytande då den kom 1998. Baserad på svart the, med trä, mysk, och lite vanilj. Den ska ge stadsassociationer och det gör den: Det finns en ton av bränt gummi och en viss rökighet. En lätt kryddighet anas också. Nu skriver jag från minnet, men det är starkt. Vissa säger att den är för feminin för att bäras av en man och för maskulin att bäras av en kvinna. Unisexdoft i ordets rätta bemärkelse!
Måste skaffa en flaska Black igen. En doft som borde finnas i varje seriös parfymsamling. Black är ett bra exempel på vilka högkvalitativa pärlor som döljer sig också bland "massmarknadsparfymhusens" lanseringar. Det gäller bara att sniffa fram dem! Allt är definitivt inte bra i nischhusen heller. Kan likna en doft från ett massmarknadshus men hypas pga att det är just ett nischhus.

Dagens doft

Bild: Perfume Mart .com
Hittade ett prov med Christian Diors J´Adore, en komposition av Calice Becker 1999. J´Adore är en typisk frukt-blommig komposition av sin tid, påminner en del om tex Boss Women men J´Adore är fylligare, varmare och bättre komponerad.
Frukterna och blommorna smälter fint samman och ingen enskild komponent är tydlig i respektive doftfas. En fin, välkomponerad blombukett med mycket frukt. J´Adore inleds med bla mandarin, en slags magnolia "champacablomman" och murgröna. I mellanregistret blommar ros, viol, orkidé och jasmin men även frukt i form av plommon och vindruva finns. Allt vilar på en bas av mysk, björnbär och amarantträ (har en ton som påminner om träig nejlika).
J´Adore är en säker och icke-provocerande doft. Kan användas av alla, överallt och i de flesta sammanhang. Å andra sidan sticker den inte ut och har ingen särskild personlighet. Bra kvalitet som det mesta av Dior och en doftbas som passar mig liksom de flesta Diorer. Ändå inte "my cup of tea". 
För den som är på jakt efter en fruktigt blommig doft av bra kvalitet bör J´Adore definitivt vara en het kandidat.

Mer citrus

När det gäller Eau d´Hadrien och dess förmåga att snabbt försvinna särskilt sommartid, så läste jag nyligen att en annan doftoholic hade samma upplevelse som jag dvs att den sitter bättre på vintern. Hon använder den också mest under kalla, soliga vinterdagar då den friska citrusen kontrasterar mot kylan.
Ska nog också börja göra tvärtom. Det känns ju bara som slöseri att låta fina E d ´H gå upp i intet under de varma sommardagar som den passar så bra för.

Eau de Rochas - Je`taime !

Bild: Perfume Mart.com
Jag har burit dig tre dagar i rad nu. Att kvala in för något sådant på en ombytlig, otålig doftecentriker som Parfumista, visar att du är speciell.
Igår var vi ute och flängde runt i värmen och du utsattes för den hårdaste test. T o m du hade tonat bort framåt kvällen men det lilla som kändes var i alla fall komplett, ofragmenterat.
Du är nu en av mina absoluta sommarfavoriter. Jag har inte uppskattat dig tillräckligt förut, kanske för att jag mest använt dig under andra årstider. Det är under sommaren du utvecklar hela ditt torra, citrusiga, träigt mossiga register till fullo!

Nationaldag i Det Stora Köpcentrumet

Kan verka som om jag fått solsting då delar av eftermiddagen tillbringades i Det Stora Köpcentrumet. En rad ärenden skulle uträttas och allt är under samma tak och säkert inte så mycket folk en sådan solig dag osv osv.
Tydligen tänkte landets Statsminister samma sak för på väg in möter undertecknad Fredrik Reinfelt med dotter och Säpo-folk. Kanske han också var där för inköp av "Croco-splash"? Sagerska har ju en liten trädgård. Och i de gamla kära hemtrakterna slipper han ju vara rädd för nya "splash-attacker".
Självklart undgick inte Fredriks, för dagen väldigt casual outfit, undertecknads granskande blick. Han bar en tjat, rätt urtvättad, orange T-shirt med en horisontalgående linje i grått (säkert svart från början) på ena sidan. Kanske en gammal kampanj t-shirt från alliansen turnén förra sommaren? Till detta smala beige bommullsbyxor med dragning åt kittfärg i lite sportigare modell. Dottern såg mer proper ut i en ljus sommarklänning. Nu ska jag inte kasta sten i glashus, undertecknad var heller inte särskilt representativ i en välanvänd ribbstickad linensamble.
Verkar ha bra radar för Sveriges statsledning/statsrepresentation just nu. Så fort jag rör mig utanför min vanliga lilla cirkel så springer jag på någon i toppskiktet. Idag Fredrik och för en månad sedan Daniel Westling (han kan väl nästan räknas in i statsrepresentationen, iallafall snart). Vem blir nästa? George Bush? Jag väntar med spänning!

Dagens doft

Så här (se nedan) skrev jag om Dgens doft Eau de Rochas när jag av någon anledning blev sugen att använda denna eminenta klassiker under helt fel årstid. Håller fortfarande med om allt och kan tillägga att så här en varm sommardag så utvecklar den ytterligare dimensioner.  En citrus grönhet som inte är lime utan snarare en omogen grön citron, känns också. Även träigheten är tydligare idag. EdR sitter också bra värmen till trots. Den kan fortfarande kännas ofragmenterad, om än svagt, efter över tolv timmar.
En verklig toppendoft, både som doft och i kvaliteten. Synd att så få doftar så här.
Från Parfumistans dagbok 22 december 2006:
"Soligt väder gav sommarassociationer. Greppade Eau de Rochas en klassisk citrus-chypre från 1970. Från början var den en unisex parfym men då Rochas lanserade Eau de Rochas Homme fick den ursprungliga EdR bli en damdoft. I och för sig tycker jag att den är mer en kvinnodoft även om vissa män säkert passar bra i den.
Eau de Rochas sitter bättre än många andra rena citrusdofter, skräckexemplet på dålig förmåga att sitta kvar: Eau d´Hadrien. Det beror på EdR:s rejäla chypreorienterade bas med ekmossa, ambra och mysk. I toppen olika citrusnoter och verbena. I mellanregistret vildros, jasmin, coriander och nejlika dvs typiskt chypre.
Det är inte samma lätta och friska citrusnoter i EdR som tex i Ed´H utan de är tyngre och känns mer som konserverade citroner. EdR har en ton i sig som kan trigga igång illamående. Så har man minsta antydan till det så bör man akta sig för EdR den dagen. Annars är EdR en fin, lite tvålig och osöt sommardoft . Numera känner man inte den här dofttypen på särskilt många personer."

Riktiga stilikoner!

Bild: Kongehuset.dk Steen Broogaard
När jag nu radat upp kändisar som inte jag fattar hur de kan benämnas STIL-ikoner, är det på sin plats att nämna några som jag håller högt inom stilens arena.
Konstigt nog har båda de damer jag tänker på genom giftermål fått en anknytning till Danmark. De tjusiga är: Kronprinsessan Mary och prinsessan Marie-Chantal.
Mary är som synes ovan till och med tjusig i casul outfit, just hemkommen från BB. I och för sig omges hon av tillrättalagda förhållanden, men stilen beror ju inte av det.
 

Ytterligare en liten tråkig parfymlista

Såg jag för några timmar sedan här på Expressen. Men nu när jag ska vara elak så är den plötsligt borta.
Listan var som ett urklipp från Sofi Fahrmans lista på elva nya och en gamling i förra veckan. Det vanliga surret om fräscha och fruktiga dofter för sommaren. Expressen orkade dock bara med sju dofter, några samma som på Sofis lista och några andra.
Man refererade (precis som SF) även en doft med några (här dock väldigt få) år på nacken, Miss Dior Cherie från 2005. Den kallades "fascinerande". Det är så jag rodnar. MDC är den mest generiska doft Dior lyckats skapa, en doft som gör mig orolig för husets framtid.
Därmed inte sagt att MDC är dålig, nej det är en kvalitetsmässigt bra doft i Lolita-genren och den passar bra i lättsamma sammanhang som barnkalas eller om man vill känna sig pigg och lekfull. Men att ta i med ordet fascinerande är sannerligen att visa att  skribenten inte har mycket aning om vad hon/han beskriver!

Omvärderad doft - Birmane

Bild: Perfume Emporium.com
Igår var det dags för säsongens första besök på Lådbilslandet. En doft som klarar en ett sådant marathonpass och ändå har kvar basnoterna i oförvanskad form vid dagens slut, är faktiskt värd en hel del beröm. Doften som klarade denna prövning är Van Cleef & Arpels fruktigt blommiga men ändå lite träiga Birmane från 1999
Jag var inte helt positiv (förutom till hållbarheten) när jag refererade Birmane 31/3 i år.  Den jämfördes med Boss Women som jag trots sin banalitet (usch doftsnobben igen) tycker om. I början är Birmane karaktärslös (det vidhåller jag) och luktar som en typisk fruktig, blommig, myskig modern doft.
Men sedan när den kommit en bit i mellanregistret och basnoterna börjar skymta så får den en egen karaktär. Basens mysk, tonkaböna, och cederträ är fint balanserade och verkar vara av bra kvalitet. De minglar ihop till en mycket angenäm doft som varar ofragmenterad dagen ut. Denna doft påminner så om något, vad kommer jag inte på just nu. Den nötiga tonkan binder ihop mysken och cederträet och tar udden av den skarphet som de ibland kan uppvisa när de tillåts dominera.
Dofterna upphör aldrig att fascinera. Ständigt hittar jag nya nyanser och aspekter. Lärdomen är också att inte alltför lättvindligt döma en doft.

Kemist

Kemist låter trist. Fast ju mer jag snöar in i parfymens underbara värld ju mer inser jag att gedigna kemikunskaper skulle öppna ytterligare dimensioner. Dags för omskolning? 

Mossigt värre

Nu i helgen ska det visst bli riktigt varmt men idag är det fortfarande lite kyligt (allt är ju relativt) så jag passar på att att njuta av en blommig chypre (med spår av lite läder) idag igen, nämligen Fendi från 1985.
Har använt en del åttiotalschypres den senste tiden som kontrast till det modernt, fruktigt, vitblommigt, sötsliskiga som jag också använt en del. När jag haft en sådan doft en dag tex Burberry London eller Miss Dior Cherie så känner jag att jag måste ha något elegant, stort, lite träigt, icke-sliskigt och då trillar jag obönhörligt in bland de klassiska blomchyprerna tex Knowing och Diva.
De senare årens chypres har en annan ton än de äldre tex EnJoy, Terre d´Hermes. De är inte lika tunga och kompakta i mossnoten som de äldre utan har en mer mineralig, kallare ton. Måtte nu bara inte den klassiska ekmossetonen försvinna. Den naturliga ekmossan (slånlaven) kan tydligen framkalla allergier så det låter ju lite hotfullt. Likaså så finns den inte i hur stora mängder som helst. Å andra sidan har jag svårt att tänka mig att det bara är naturlig "mossa" ens i åttiotalsdofterna. Kemin har säkert sedan länge funnit ett sätt att efterhärma den klassiska chyprebasnoten.