Amouage Tribute Attar

Så sitter jag nu här på julafton i några droppar Tribute Attar från Amouage. Ärligt talat blev det någon droppe för mycket för den är otroligt tät, lädrig och mäktig. Tribute är en oljebaserad parfym som bär orientens ingredienser. Den utvecklas i böljande vågor mellan kryddighet, yppersta jasmin och taif ros, balsam, hartser och läder. Lädret dominerar tidigt men sedan kommer de andra blom- och kryddvågorna för att sedan reprisera lädret fast i en mer utblandad form. Det finns en viss not i lädret som påminner om lädret i Fendi pour Femme och i Farina Gegenübers Kölnisch Juchte.
Tribute är en doft där det händer något hela tiden så den är inget att bära om man måste koncentrera sig på "något seriöst". Den kräver så pass mycket att jag inte skulle orka bära den flera dagar i sträck. Tribute är en typisk fest- och helgdoft.
Tribute ger associationer till shejkens luxuösa tält, i öknen om natten. Jag ser också bilder av sammet i mörkt dova färgtoner, brokad och tunga juveler à la renässansen eller barocken.
Som de flesta attarer så är Tribute en unisexdoft. På en skala tycker jag att den drar något mer åt den maskulina sidan. Den har just ingen sötma och blommorna är nedtonade, i alla fall på mig.
Tribute är en sådan där doft som gör att man först aldrig vill se åt en tio -i-topp- liste-doft igen. Men eftersom den är så krävade så behöver man ändå de bra av de "vanliga dofterna" för att inte helt tappa koncentrationen i vardagen.

Betyg: 5

Sist men inte minst: En riktigt God Jul!

Veckans doftintryck

Senare delen av hösten har jag dragits till gröna respektive transparenta dofter. Började känna viss oro över att jag kanske var "färdig" med orientalerna. Men där ser man hur mycket vädret faktiskt inverkar: Så fort kylan slog till i måndags så längtade jag genast efter mörka, dova dofter. På julfesten blev det Givenchys mörka, rökelseträiga, ambrerande, vaniljiga  Organza Indence. Som tur är har jag en originalflaska dvs den med den böljande klänningen. Den reformulerade (i rak flaska) som släppts ganska nyligen saknar tydligen (vad jag har läst, har inte själv luktat) en del från originalet och når inte upp till samma nivå.  Men det är säkert som vanligt: Reformulering = billigare ingredienser och likriktning mot andra dofter.

Julaftonsdoften

Är alltid roligt att planera kring (sedan blir det något annat än vad jag tänkt i alla fall). I år är doften given: Har lyckats komma över några droppar av Amouages nya parfymolja Tribute Attar och de inväntar julafton där i provröret. Enligt alla beskrivningar så är den en helt fantastisk mörk ros, jasmin, läder och rökelsedoft. Blir nog årets investering 2010.

Julfest

I morgon är det julfest på jobbet. Gäller att tänka sig för redan på morgonen så att jag väljer en doft som sitter långt in på kvällningen. Sedan ska den passa den mörka årstiden. Kandidater so far:
Back to Black (By Kilian): Ren och fin tobaksdoft.
Le Parfum (Lalique): Gourmand oriental med peppar och ros.
Epic (Amouage): Oudbaserad orientalisk dröm. Men jag vill inte göra slut på provet....
Baghari (Piguet): Apelsinblommebaserad, aldehydisk elegans.
I slutändan blir det säkert något helt annat, man kan fundera och planera men sen beror det ändå på känslan för stunden.

Lucia i No 1

Vilken doft passar för luciatåget den här lite halvslaskiga luciadagen?  Aus Liebe zum Dufts No 1 (framtagen i samarbete med parfymören Marc vom Ende) är doften som passar hela luciatåget. Den är unisex även om jag tycker att den slår något mer åt det maskulina hållet och herr Parfumista tycker tvärtom, vilket medför att jag kommer att använda upp provet.
Varför passar då No 1 den här ganska varma lucia? Jo, den är en transparant kryddoft, en som passar året om. Den beskrivs visserligen som att den fokuserar på läder men på mig slår kryddorna ut, framför allt ingefäran men även kardemumman. Jag känner även stänk av kanel även om den inte anges bland ingredienserna. Citrus är en av de inledande noterna, men för mig är det som sagt mest frågan om den i strukturen liksom gasiga ingefäran.
No 1 är en typisk bra användbar basdoft i en parfymgarderob, en sådan där som man tar till när man inte riktigt vet vad man ska använda. Dock inte så där jätteoriginell.

Betyg 3+

Nytt försök

I Parfumistans blogg på DV:s websida blir det ibland lite långa ledtider då det krävs att allt redaktionellt material ska läsas igenom av en redigerare. Och så här innan jul är det förstås extra bråda dagar. Samtidigt svämmar doftintrycken över så vad kan väl då passa bättre än att skriva lite spontaninlägg på gamla kära Parfumistans dagbok.

Grönt är skönt

Foto: Parfumista (c)
Det ser ut att bli en grön jul och det passar ju bra med den gröna parfym-mood som jag befunnit mig i de senaste veckorna. Den seriöst doftintresserade har såklar inte undgått att grönt är en av dofttrenderna just nu. Men jag har känt för grönt ändå (tror jag). Har på sista tiden avnjutit några gröna skönheter:
Alliage (Estee Lauder): En av de tuffaste, grovhuggna gröna. Bränt gräs, vetiver, em crazy not av marsipan! och något tillbakahållet blommigt. Alliage spelar i sin egen liga.
Chanel No 19 EDP(Chanel): Klassisk stram elegans, grönt med vita blommor. En riktig skönhet som gömmer sig bakom standardsortimentets tio i topp listor. Men som alla gröningar - svår att få att passa, så det gäller att ha tur att kemin klickar. Och så förstås: Försiktig dosering.
Tiare (Ormonde Jayne): Har No 19:s stil och finess och även här gäller det att ha tur med kemin. Till skillnad från andra tiara-dofter så har den här inte den varma, tropiska kokosmjölkskänslan. Tiare är istället kall och elegant.
Amyitis (Mona di Orio): Gillade den inte alls vid första provningen, men provet räcker ett par gånger till. Så den kommer säkert att vinna i längden. Komplexa dofter är ofta inte insmickrande i början.
Vad tycker du om för gröna dofter? Gillar du dem så här mitt i vintern?