tisdag 10 augusti 2010

Amouage Opus I,II,III

Så sitter jag nu här, trots försök att spjärna emot,  fångad av Opus! Tyvärr, tyvärr verkar det inte som om Amouage har passerat sin höjdpunkt som jag "hoppades" i föregående inlägg. I det följande beskrivs intryck efter att ha doftat på stickor samt intrycken från pågående provning av den jag gillade bäst. Det är alltså inte någon review baserad på ett "analyserande bärande" utan spontana, första intryck.
Rent generellt kan jag nog tycka att Opusarna är ett steg för Amouage att flirta med en bredare kundgrupp. Ingen ger ett lika traditionellt Amouage-bombastiskt intryck som tex Gold, Dia och Epic. Det här är mjukare, snällare dofter som smälter in på ett sätt så att de tilltalar fler. Mer västerländskt anpassade kan man kanske säga. Det är som vanligt med Amouage högkvalitativa ingredienser och en intressant utveckling, i alla fall i den jag testar på huden. Man väntar liksom på vad som ska komma runt hörnet. Även om jag är väldigt fötjust i vissa av de bombatiska ( särskilt Epic) så tilltalas jag mycket av Opusarna och särskilt då:
Opus I: En doft i genren modern chypre. Opus I är den som jag provar just nu då den tilltalade mig mest från doftstickan. Och den tilltalar mig desvärre väldigt mycket, den har en egen tonalitet med inslag av en mjuk kardemumma som är mycket fin. Det finns också något som påminner om något från min barndom, närmare bestämt en nagelbandssalva med en speciell ros-ton som min mamma hade. Henns farmor i sin tur hade haft den så produkten i fråga (minns inte vad den heter) borde vara bortåt hundra år i alla fall. Ska bli spännande att se om Opus I håller ihop ordentligt framåt kvällskvisten. Eftersom den är så mycket mildare och diskret än de traditionella Amouagerna finns viss risk att hållbarheten under dagen inte är lika bra.
Opus II: Den mest unisex, åt det manliga hållet i trion. En finstämd, lite hög och ren incensedoft. Inget som sticker ut men den höga kvaliteten märks tydligt, den blir aldrig för tjock eller tät. Men har man redan en del incensedofter så blir den här lite av en repris. Klassad som en aromatisk doft av Amouage.
Opus III: Är nästa Opus ut för testning på huden. Från stickan känns den mer kompakt, hoptryckt, tät och lite åt det gourmandiga hållet men samtididgt inte så söt. På  stickan har den inte samma egna identitet som Opus I. Men det är något som kan ändras när den kommer på plats för att utvecklas på huden. Klassad som en floral-oriental av Amouage.
Får se om jag satsar på trean i morgon eller om jag behöver Amouage-paus. Det är småjobbigt att utvärdera sådana här  komplexa dofter där det gäller att ha samlat alla intryck innan provet är slut. Rapport om slutklämmen på I:an följer också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar