Mona di Orio - Les Nombres d'Or Ambre

Bild: The White House Entrance Hall. The grand piano was built by Steinway

Foto: White House (Zhen-Huan Lu), Wikimedia Commons (cc)

Avbryter tillfälligt serien med juldofter för att med anledning av Mona di Orios tragiska bortgång istället publicera reviewer av några av Monas dofter som ursprungligen var inlagda för publicering i januari/februari 2012. Reviewerna är alltså skrivna långt innan Monas bortgång.

Mona di Orio har en särskild serie EDT:er - Les Nombres d'Or som utgår från klassiska parfymnoter. I de tre första dofterna i serien, ambra, mysk och läder. I Les Nombres-dofterna är Mona mer minimalistisk (även om ordet minimalistisk och Mona di Orio i sig känns som två motpoler) i jämförelse med sin i de flesta i huvudlinjen så otroligt mångfacetterade och i vissa fall barocka kompositioner.

Mona di Orios Les Nombres d'Or Ambre tillhör inte den örtiga, lite maskulina typen av ambraparfym, exempelvis MPG:s Ambre Precieux eller Histoires d'Parfums Ambre 114. Den tillhör heller inte kategorin kådigt, fylllig, mörk patchoulliaccentuerad ambradoft, exempelvis Estee Lauders Youth Dew Amber Nude eller Farmacia SS. Annunziatas Ambra Nera.

Ambre inleds med något som jag tycker liknar en lätt krutnot och ett grönt, lite pepprigt inslag som påminner om torra grönpepparkorn. När det gäller krutnoten påminner den om en mycket nedtonad och torrare variant av krutnoten i Lorenzo Villoresis Teint de Neige. Herr Parfumista tycker att Ambre i toppnoterna påminner om den klassiska herrdoften Dunhill, och något ligger det faktiskt i det, kanske är det krutnoten. I mellanregistret kommer en diskret ambra, träiga och pudriga noter som benzoin och doften blir till en lätt och diskret oriental. Mellan och basregistren smälter samman och resten av dagen känns Ambre rätt linjär. En not jag känner i basen är knastertorr papyrus och det är den noten som finns kvar morgonen efter en dag med Ambre. En av provningarna tyckte jag mig känna stråk av ambrox och möjligen finns spår av denna moderna ingrediens i basen även om den inte anges i notlistan. Att göra det kanske skulle förta lite av retrokänslan i doften.

Monas Ambre är en lätt, kvinnlig, pudrig, elegant men ändå väldigt komfortabel ambra. Den är transparent och ger bäraren en elegant och diskret aura samtidigt som den räcker ofragmenterad hela dagen. Det känns som jag vandrar på små puffiga, ulliga moln när jag bära Ambre. Det är också en intellektuell doft, papyrusnoten framkallar bilden av ett slottsbibliotek med gamla torra skinnband, Anbre är en perfekt doft för bokmalar. I andra reviewer har jag läst att den doftar som ett gammalt mahoganypiano och visst påminner Ambre om doften av innanmätet till en öppnad flygel, har själv provsniffat.

En av testomgångarna med Ambre gick jag runt för ärenden i city. Ambre kändes som en slags sköld och som en sådan raffinerad kontrast till alla kemiska fruit-chulli, woody-spicy dofter som slår emot mig i follvimlet. Därmed inte sagt att Ambre inte är kemisk, jag anar ju stråk av min kära super-kemiska komponent ambrox, även om den inte finns angiven. Även om jag gillar ambrox är den (om den nu finns) lite irriterande just i den här kreationen, den känns för brutalt modern i det övrigt så klassiska, intellektuella, komfortabla molnet.

Ambre är mycket bärbar och användbar året om utom under högsommaren. Främst en doft för dagen men passar bra kvällstid under svala sommarkvällar.

Rating: 5 (updated rating winter 2011 see update posted 12/30/2011)
Rating: 4 (fall/winter 2010)
Noter: Ylang-ylang, cederträ, benzoin, tulubalsam, ambra, vanilj.

Mona di Orio is not among us anymore

Mona di Orio 1969-2011

Photo from Basenotes in an interesting article about Mona

A perfume friend just mailed me about the tragic news and I can't really belive it but he whole bloggosphere confirms: The beautiful, talanted, young Mona, one of my all time most favorite perfumers is not among us anymore. But her wonderful creations will be - Forever. Let us tomorrow all unite in a tribute to Mona and wear her beutiful creations all around the Globe. I'm sure Jabu - "joy, pleasure" will be my choice. Because that is exactly what Monas perfumes gives me.

Rest In Peace Mona.

Place des Lices - Pepper/Poivre

Bild: Piperaceae - Piper nigrum, Curtis’s botanical magazine,

 London 1832, Wikimedia Commons

Place des Lices är ett casual - de Luxe - hudvårdsprodukthus från fashionabla St Tropez. De parfymer jag hittills testat, tack vare prover från eminenta  Fragrance & Art är lyxigt fräscha, men tack och lov inte tvättmedels cleana.

Pepper/Poivre är en sådan ren och enkel men ändå intressant doft. Namnet till trots är den, utifrån vad min obildade näsa kan identifiera, först och främst en rökelse- och inte en peppardoft. Fast det är enligt ingredienslistan ingen rökelsedoft utan en krydd- och örtdoft. Men jag envisas ändå att kalla det rökelse eftersom det i mitt tycka doftar så. Rökelsen är hög och klar, inte en tung och tät kyrkorökelse utan mer rökelsestickor som bränns utomhus, kanske utanför ett buddistiskt tempel högt upp i Himalya. Jag tycker att rökelsenoten påminner om en mer modest och nedtonad variant av rökelsen i Andy Tauers underbara Incense Extreme, Pepper/Poivre är det inte någon risk att man överdoserar, något som kan ske i fallet IE. Pepper/Poivre ger mig också associationer till delar, de Himalyanska, av L'Artisans underbara Dzongkha.

Pepper/Poivre har liksom en uppiggande och upprensande effekt, är diskret och hudnära och passar perfekt i de flesta omgivningar dagtid året om. Kan tänka mig att den är perfekt sommartid precis som den känns som en välkommen befrielse bland julens alla kryddtunga, sötsliskiga, glöggiga dofter. Trots Pepper/Poivres lätthet och transparens, finns den kvar, visserligen försvagad, men ofragmenterad ända fram på kvällskvisten. Ett ytterligare plus med Pepper/Poivre är att den är en klart prisvärd nichedoft .

Betyg: 4

Noter: Salvia, kardemumma, peppar, rosépeppar, läder, cederträ, patchoulli, mysk, ambra

Huitième Art - Fareb

Bild:Spices at central market in Agadir Morocco,

Foto: Bertrand Devouard (cc) Wikimedia Commons, some rights reserved

I Pierre Guillaumes kryddiga Fareb träder tämligen omgående en lagom balanserad kumminnot fram. Den vilar på en bädd av torra kryddor som känns äkta, inte sådär parfymigt kryddigt. Doften är torrt kryddig rakt igenom, det är inte någon kummin bland torkad frukt och äpplen som till exempel Aziyade, Al Oudh eller Traverseé de Bosphore. Det som känns som en kumminnot är tydligast i topp- och mellanregistret, i basen har den blandat ut sig med de andra kryddorna och en slags lätt tvålighet innfinner sig. Fareb är i slutfasen ganska lik de klassiska spanska Maja-tvålarna från Myrurgia. Det konstiga är att det enligt ingredienslistan inte finns kummin i Fareb, utan immortel och ingefära. Möjligen känner jag en del ingefära då doften har vissa drag av min favorit Montales Amber & Spices. Någon sirapsliknande immortell som i Annick Goutals Sables känner jag överhuvud taget inte. Kanske är blomman torkad och mald i Fareb.

Efter en ganska utmanande start med den av mig upplevda kumminen så blir Fareb till en bärbar och ganska originell kryddig parfym. Perfekt för grått höstväder och vinterslask. Passar som överiga Huitième Art i många sammanhang, är vilsam och tar inte över en hel miljö. Provet kommer från Fragrances & Art

Betyg: 4

Noter: Immortel, ingefära.

Juldofter 2011

Bild: Cinnamomum verum, foto: Nataraja, (cc)

some rights reserved, Wikimedia Commons

Inför förra årets jul gjorde jag listor över passande juldofter i olika doftfamiljer. I år har jag istället samlat ihop reviewer av dofter som jag tycker passar bra i juletid. Företrädesvis är dofterna kryddiga, spritiga, pudriga, rökiga, mörkt fruktiga och ambrerande. Flera av dofterna råkar vara skapade av snygge Pierre Guillaume dvs Parfumerie Générale. Han har en typiskt gourmandig stil som i flera fall slår över i jultoner. Resan med juliga dofter börjar nu.

Maison Francis Kurkdjian - APOM pour Femme

Bild: Satellite image of Lebanon in March 2002,

NASA (cc), Wikimedia commons

APOM eller "A Part Of Me" har fått sin olifactoriska inspiration från parfymören Francis Kurkdjians resor till sina förfäders hemland Libanon. I APOM har dofterna från apelsin- och cederträlundarna tolkats av mästerparfymören. APOM finns också i en herrversion där den stora skillnaden är att ylang-ylang ersatts av ambra.

APOM pour Femme är en doft som samtidigt som att den känns väldigt rent, modern, lite åt sköljmedelshållet men absolut inte stickigt eller billigt, har klara retrovibbar och ger associationer till trettiotalet. Apelsinblommenoten är frisk och klar samtidigt som den vilar i en kritig, kalkig nyans som ger en torr pudrighet till doften. Cederträet är lagom nedtonat och blir aldrig för skarpt eller stickigt som i bland är fallet. APOM är linjär i sin karaktär men ändå intressant då den pendlar fram och tillbaka under dagen mellan det moderna uttrycket med utflykter i retro inslaget. Doften är mycket starkare än det intryck man först får när den appliceras så varning för överdos.

APOM är en ren och elegant doft som passar till en krispigt vit skjorta särskilt vår och sommar men också för att pigga upp under den mörka årstiden. Perfekt för arbetsplatsen, den är inte svår eller påträngade, bara dosen hålls under kontroll. Jämfört med några andra ljusa apelsinblommedofter så är Pradas Infusion de Fleur d'Oranger sötare och mycket mer våt och tvålig, annars är dofterna ungefär lika ljusa i tonen och ungefär lika starka, Serge Lutens Fleurs d'Oranger mycket mer stort åttiotalsblommig och med större inslag av andra vita blommor som tuberrose och jasmin. Det är också något i stilen som påminner om en annan apelsinblommedominerad Kurkdjian-kreation, Fleur de Male för Jean Paul Gaultier men den senare är mer aromatisk och tyngre i strukturen. Sedan finns förstås också Elie Saab Le Parfum som är något av en budgettolkning av APOM. Recenserad i förra inlägget.

Sammanfattningsvis är APOM pour Femme väldigt användbar och en av de bästa apelsinblommedofterna i mitt tycke. En verklig favorit!

Betyg: 5

Noter: Apelsinblomma, ylang-ylang, cederträ.

Elie Saab - Le Parfum

Scroll down for a reassessement of Le Parfum in May 2012, in english.
Vem minns inte kronprinsessan Victorias vackra, tunga men ändå svepande sjöjungfruformade klänning som hon bar på konserten kvällen före sitt bröllop förra sommaren? Klänningen är en representant för den libanesiske designern Elie Saabs eleganta design. Tyvärr måste jag redan här avsölja att Elie Saabs första parfym Le Parfum inte lever upp till aftonblåsornas klass. Detta trots att Elie Saab Le Parfum är skapad av en av mina favoritparfymörer Francis Kurkdjian. Antagligen har budgeten för själva doften varit tight för Francis har tidigare skapat distinkta dofter även för designersortimentet som Jean Paul Gaultiers Fragile, Jean Paul Gaultier2 och Fleur de Male.

Elie Saab Le Parfum cirklar kring, i alla fall i starten, en av de blommor som Francis är som allra skickligast att tolka; apelsinblommorna från lundarna i Libanon, Francis släkt härstammar precis som Elie Saab därifrån. Ändå blir Le Parfum bara en ganska blek och alldaglig doft jämfört med vad han normalt åstadkommer. Särskilt ställd i kontrast till hans underbara apelsinblommetolkning APOM pour Femme för hans eget hus Maison Francis Kurkdjian (MFK). Review kommer i morgon av APOMpF.

Ellie Saab Le Parfum inleder med en kemisk, lite skarp apelsinblomma som för tankarna till doften av ett lyxigt tvättmedel. Ger associationer till tvättmedelsnoten i Absolue pour Matin från MFK men utan de örtiga och kallt blommiga inslag som finns i ApM. Sedan träder en grönaktig men samtidigt lite instängd, herrig not fram som en motvikt till de ljusare noterna. Strax följer också lätt spritsigt, peppriga noter som jag tror är cederträ tillsammans med de ganska urvattande apelsinblommenoterna ger det lite av en Fanta eller snarare Zingo-effekt (för unga läsare: Zingo=en apelsinläsk från det förra årtusendet). Apelsinnoterna är rätt vaga i det här stadiet och de blandas upp med jasmin och ackompanjeras av en rosenton. Blommixen är rundare och mjukare än toppnoternas mer skarpa ackord. Kanske är det inslagen av honungsnot som ger den ganska mysiga effekten. Hela kompositionen vilar på em myskig bas med ett lätt inslag av patchoulli.

Även om Ellie Saab i basnoterna är en riktigt mysig doft så är den på intet sätt originell. I det här stadiet infinner sig av och till en doftassociation som påminner om parfymerat rengöringsmedel de Luxe. Men doften är trots allt komfortabel även om den komponentmässigt känns lite som en budgetparfym, vilket retar mig med tanke på husets aftonkreationsdesign och att det ändå är Francis Kurkdjian som komponerat doften. Jag tycker att man kan kräva mer och på grund av irritationsmomenten kämpar sig Le Parfum inte riktigt ända fram till godkänt.

Betyg: 2+ (november 2011)

Rating 4+ (May 2012) Le Parfum havn't left my mind during the long and cold winter. Today, May 2012 I can't figure out how I was thinking last autumn. The only conclusion is that I was to influenced of the large number of negative reviews and assessements in the parfumblogosphere. Now, smelling it unaffected I just think it is great. Slight laudery detergent in the typical classy Francis Kurkdjian style, slight soapy, musky, green, patchy orangeblossom. Mingles perfectly to my skinchemistry, delicious. To be honest, today I like Le Parfum as much as APOM pour Femme, different takes on the same contemprary orangeblossom theme, some common traits but nevertheless different caracters. Le Parfum more urban lady like and APOM more casual chic appropriate for the weekend at the countryside.

Noter: Apelsinblomma, jasmin, ros, cederträ, patchoulli, honung,