Diesel - Loverdose

Picture: Licorice Wheels, Photo: Pikaluk, (cc)

Wikimedia Commons, some rights reserved 

Loverdose by Diesel made me curious as it is a typical "mainstream" fragrance which is quite well received by Octavian at 1000Fragrances who tend to be at bit fussy when evaluating new fragrancs. As I have a sample of it, provided by Escentual I just had to try. Here are my impressions.

The initial stage of Loverdose is a punch of licorice and jelly candy sweetness, on the verge of way to much. In the next stage the fragrance calms down and the  licorice settles in a jasminenote that is similar to the cold, syntetic jasmine in Thierry Muglers Alien. In Loverdose the Alien jasminnote is considerable dimmed. As Loverdose is dried down to the basenotes, a note that reminds me of tobacco also appears. The tobbaco note reminds med of a sweeter version of the tobacco in Juliette Has a Guns Calamity J.There also a rubbery, at the same time creamy feeling. Loverdose is quite linear and the middle and basenotes are interacting during its development featuring the licorice.

Loverdose reminds me of a lighter, sweeter and definitly younger Lolita Lempicka. Lolita Lempicka is, according to my opinion, a scent with more caracter and comlpexity, a grown-up scent. Old and grumpy, I prefer the Lolita, Loverdose somehow lacks sufficient depth or body compared to Lolita Lempicka and Alien. Loverdose is on the other hand, suitable to teens and young women as the fragrance is ligther and arier than Lolita.

Even if Loverdose all together is quite cosy and comfortable perfect for grey falldays, testing it at first threatend to be a lost day in Perfumeland to me. Maybe the conditions where unfair as I wore and finally understand Mona di Orios amzing Oud the day before. But as Loverdose dried down the sweetness was toned down and the woody notes, the Alien jasmine and the notes resembling tobacco and rubber where more predominent. Dispite the initial horror testing Loverdose I ended up quite content with my testing of Loverdose.

Rating: 3

Notes: Mandarin, anice, jasmine, gardenia, licorice, amber, vanilla, woods

Current Rotation - November 2011

Foto: Herr Parfumista (c)

Kunde inte motstå att utmanas av PereDePierres lista över favoriter just nu. Listor är ju sååååå pirrigt spännande. Så här kommer en ögonblicksbild av min Current Rotation:

28 La Pausa (Chanel Exclusifs): Denna lätta, transparenta iris, blomma inte morotsaktig irisrot, på likaleds lätt träig, vetiverig bas, är elegant, lugnande och meditativ. Trots sin lätthet sitter den utmärkt på mig under hela dagen. Den perfekta doften ins Büro.

Youth Dew (Estee Lauder): Tack och lov att jag kapat åt mig en flaska igen. Efter att herr Parfumista uttalat att den luktar tant på mig sålde jag min tidigare på Tradera för att något halvår senare over by Octavian läsa att det då var hög tid att kapa åt sig en flarra YD då diverse IFRA restriktioner kommer att förstöra den kapitalt framöver. Så nu har jag en YD igen, pust! Och plötsligt anser herr Parfumista att den doftar bra...

Nuit de Cellophane (Serge Lutens): Testade några SL och NdC hann inte få plats för hudtest den första omgången utan bara på sticka. Efter något dygn viftade herr Parfumista med stickan med kommentaren "det här är nog något för dig". Testning följde och (som så ofta ska erkännas) så hade han rätt: NdC ist aber sehr Fantastisch! Vit fruktig blomma på skitig bas med prassliga träfibrer. FBW!

Cuir Fetiche (MPG): Som en feminin variant av herr Parfumistas Knize Ten, som jag är förbjuden att låna "jag måste få ha de dofter som är jag i fred". CdF är något av en lufitigare Knize med blommor och en lite mer tydlig lädernot adderad. Wunderbar!

L'Ombre Fauve (Parfumerie Générale): Ganska ofta blir jag besviken på ambradofter, de är helt enkelt för rena, linjära och tråkiga. Så inte L'Ombre Fauve som är en mörk ambra med lite patchoulli och med odjuret lurande i skuggorna med en pälsigt, animalisk not.

Cendres de The (Phaedon): Tydlig och klar kardemumma, the och pepprigt cederträ som rent schablonmässigt passar bäst den varma årstiden men faktiskt även nu under den halvvarma.

En kort analys av det hela: Jag tycker mig se att det för årstiden härligt milda vädret (rosor och tusenskönor blommar i trädgården) avspeglar sig i ögonblicksfavoriterna. Vissa dagar är lite ruggigare och då blir det tyngre "vinterdofter" men om man ska generaliera så är i stort sett hela parfymgarderoben lämplig att använda just nu. För den parfymtokige är alltså vädret det optimala, så det får gärna fortsätta så här resten av vintern.

På tal om listor så är min bruttolista över årets parfymer 2011 i det närmaste klar, några ska (kanske) sållas ut. Svårt att tänka mig att något mer utgivet 2011 ska hinna tränga sig in. Finns dock en runner up, en exklusiv liten sak som jag tänker prova på julafton. Om den här typen av väder står sig i alla fall.

Carner Barcelona - Cuirs

Picture: Cuirs and it's source of inspiration

 (c) Carner Barcelona.

Carner Barcelona is a spanish nichehouse founded by Sarah Carner in 2009. Sarah want's to capture the meaningful moments in her perfumes and she is collaborate with different perfumers to achieve that. The latest perfume Cuirs is created by perfumer Sonia Constant. Cuirs is inspired by the artisan atiliers in Barcelona in the beginning of the last century, the smell of pipetobacco smoke mixed with the tanned leather preparde in the craft workshops.

To me Cuir is a peppery oud perfume and to my nose the fragrance is to dry to induce the typical creamy leathery aroma that the mix saffron-oud-rose creates. To me Cuirs is more of a dry woody, spicy particulary peppery perfume. In the middlenotes I smell a fleeting, light, flowery note and there is also something slight foody in this phase.

Cuirs is extremely strong and the projection is huge as is the longevity. One sprits is enough to be sure not to cause allergic reactions nearby. It's the type of scent that can trigger a campain for a scentfree office. Cuirs is classified as a unisex scent which is true but to my nose it lends more to the masculine side.
Cuirs feels very familliar to me, the scent doesen't add anything new to the perfumed landscape. To my nose it is very close to some of the newer Montales as Dark Oud (the rough australian sandalwood) in particular, with the radiation of Aoud Musk and with some accords from Amouages Opus V, perhaps the bullied little violet (iris in Opus V). Late in the dry down, about twelve hours after application. I can recognize the varm, foody spices  from one of my favorite Montales Amber & Spices. Cuirs is a good alternative to those fragrances but doesn't feel original as the other fragrances precede Cuirs. To me Cuirs is to strong and to masculine and it's likely that Cuirs wears much better on Mr Parfumista as he wears the neutronbomb Aoud Musk very well.

In summary; Cuir is a scent for occasions when the wearer will make a bold statement.

Rating: 3+ (on me)
Rating: 4   (on Mr Parfumista) updated in April 2012

Notes: Cumin, Saffron, violet, australian sandalwood, cederwood, guaiac wood, patchouli, tonka bean, cistus, musk, oud, nagarmotha, amyris, dry amber, leather

By Kilian - Rose Oud

Foto: Herr Parfumista (c)

Åhhh, jag vet inte var jag ska börja. Rose Oud är en doft som gör mig färdig att utrangera halva parfymgarderoben, innan jag kommer till sans igen och inser att det i längden ändå är variation som gäller. Rose Oud är en sådan där mörk, dov och mystisk rosendoft som jag bara älskar. Dessutom med en av mina favorittränoter oud. Jag får aldrig nog av den här typen av doft, känns som att jag kan prova och njuta av hur många varianter på temat som helst utan att tröttna. Rose Oud är en del av By Kilians orientaliska kollektion Arabian Nights och är skapad av Calice Becker som gjort de flesta av By Kilians dofter. Review av Incense Oud finns från april.

Rose Oud inleds med ros och en lätt oud. Det är inte en tuff och dominerande oud som i flera av Montales dofter utan den är snällare, mjukare och finstämt harmonierande. Det finns, vad jag läst, en del äkta oud inblandad men jag gissar att det som i de flesta västerländska ouddofter också finns en del syntetisk vara. Saffransnoten är inte särskilt dominant utan jag upplever den som en supportnot som ger värme och kraft till Rose Oud. Rosendoften känns som om den kommer av högkvalitativ rosenolja och den varierar och uppträder olika i olika stadier av doften. På mig känns den, konstigt nog, först mörkröd och mystiskt djup för att senare anta ljusare och fruktiga facetter. I denna fas kan man tro att det finns fruktiga ingredienser tillsatta även om några sådana finns inte angivna och rosenolja av viss sort och i viss kombination antar just en fruktig karaktär. Ett dygn senare känns något som påminner om en pudrig mellanrosa ros och det finns också inslag som dofter som en nyponrosbuske en varm sommardag. Troligen är det, som notlistan antyder, flera varianter av rosenolja (och säkert även syntetisk ros) inblandat eftersom jag känner så många rosendoftsvarianter.

Rosenvariationerna gör verkligen Rose Oud till en unik doft där det under hela parfymens utveckling händer nya spännande saker. Ändå känner jag likheter med flera andra favoriter i mörk ros genren. Först och främst med Editions de Parfums Frederic Malle:s Portrait of a Lady som Rose Oud är mest lik även om jag upplevar PoaL som ännu mörkare. Men Rose Oud har också många gemensamma noter med Téo Cabanels Alahine även om den senare har mer dragning åt klassisk pudrig oriental och Rose Oud åt mörk trädoft med ambroxan. Även om ambroxan inte finns angivet bland ingredienserna så tror jag nog att den lurar där i basen, precis som i PoaL. I den fruktigt rosiga fasen finns noter som påminner om Andy Tauers Une Rose Vermeille.

Rose Oud är en i mitt tycke klart feminin ros-oud kombination med en lagom projektion och en elegans som gör att den passar väldigt bra till fest även om jag tycker att man ska få njuta av sådana här underbara dofter också i den grå vardagen.

Betyg: 5

Noter: Saffran, ros-tincture, oud, guaiac-trä

By Kilian - Pure Oud

Foto: Parfumista (c)

Pure Oud är den första doften i by Kilians oudinspirerade-serie Arabian Nights. Doften är skapad av Calice Becker som de flesta av by Kilians parfymer. Pure Oud är en finstämd ouddoft som känns på något sätt ren, enkel och högkvalitativ. Mycket är gemensamt med efterföljaren Rose Oud, troligen är basen densamma. Pure Oud är mer maskulin i karaktären men passar enligt mitt tycke lika bra på kvinnor medan Rose Oud framförallt är en feminin parfym. Inlägg om Rose Oud finns i förra veckan. Review av den tredje doften i serien Incense Oud finns från april.

I Pure Oud känner jag direkt i öppningen igen noter från äkta oud-olja fast noterna i Pure Oud känns mer uttunnade. Jag har läst att det ingår äkta oud men den kan förstås vara förstärkt med syntetisk. Doften är i karaktären varm, jordig och balsamaktig. Under stor del av Pure Ouds utveckling känner jag också en doft av lagerbladsbär som påminner mig mycket om ett ackord i Andy Taurers Une Rose Chyprée. Den noten känns nästan lite gummiartad, som doften av ett solvarmt bildäck. Dessutom glimrar en lädernot fram vid ett par tillfällen, den typiska lädenot som erhålls genom kombinationen oud, saffran och ros. Pure Oud är linjär i typen men den är ändå tillräckligt intressant för att jag inte ska tråkas ut under en dag.

Betyg: 5

Noter: Guaiac trä, oud, saffran, copahu balsam

L'Artisan Parfumeur - Al Oudh

Bild: Kummin, Carum carvi, Franz Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Pflanzen, Wikipedia

Al Oudh är en skapelse av L'Artisans husnäsa Bertrand Duchaufour. Den är inte vad jag klassificerar som en typisk oud-doft, utan en träigt lite äpplig och kryddig doft där kummin har huvudrollen.Ouden är så lätt att jag egentligen inte känner den, men den finns såklart där i den lätt lädriga tonen som framskymtar någonstans i bland hjärtnoterna.

Det är alltså kummin som har huvudrollen men det är en ganska snäll kummin, ungefär i paritet med kumminnoten i Gucci Eau de Parfum. I slutet av dagen, när bara mindre fragment finns kvar av doften så påminner Al Oudh faktiskt om Gucci EDP även om Guccin är sötare. Det är en likom lite kall och samtidigt lätt pudrig känsla som dofterna delar. En annan doft som Al Oudh påminner mycket om är Parfum d'Empires Aziyade, se tidigare review i oktober 2011. Al Oudh är en transparent doft som trots sina på pappret tunga ingredienser passar att bära om sommaren. Den är fint komponerad och noterna flyter in och ur varandra så fint att jag till slut tycker att Al Oudh nästan blir för konturlös. Trevlig och bärbar men inget jag känner behov av att införliva i doftgarderoben då min Eau d'Hermès har en klart mer distinkt kumminnot och är en mer spännade doft. Och för den som vill ha på gränsen till överdos av kummin finns ju exentriska Kingdom från Alexander McQueen.

Betyg: 4

Noter: Kardemumma, kummin, rosépeppar, dadlar, iris, neroli, saffran, rökelseträ, ros, oud, läder, sandel- och cederträ, patchoulli, tonkaböna, myrra, vanlij och civet.

Parfymtankar i november

Ännu ett litet avbrott i oud-kavalkaden. Den här gången om gnangande parfymtankar. Något som jag tänkt på sista tiden men inte riktigt kunnat sätta ord på är att jag under det (ungefär) senaste året upplevt minst lika stor andel positiva överraskningar inom  det så kallade mainstreamsortimenet  som inom nichesortimentet. Visserligen provar jag mycket mer niche men det gäller som sagt andelen "i % av". Möjligen kan det också bero på att jag oftast inte testar en doft i mainstreamsortimenet förrän jag läst åtminstone någon positiv review eller kommentar från "pålitliga" källor dvs tekniskt kunniga eller sådana som visat sig har ungefär samma smak som jag. Dessutom är jag mindre nogräknad när det gäller att testa niche, mer får slinka med när jag ändå ska beställa prover. Lite får jag mer och mer känslan av att niche, med floden av alla nya märken, mycket har blivit ett sätt att lansera en doft som lika gärna hade kunnat vara en bland helt ok mainstream men i en påkostad eller speciell förpackning, med en pretantiös storytelling och framförallt ett högre pris än mainstreamprodukten. Alltså Byredos koncept avynglat, ett sätt att skapa trygghet hos de hippa men samtidigt osäkra alternativt profitera på den parfymsnobbism som är vanlig hos många parfymnördar innan de nått mognadsfasen, släppt på prestigen och lärt sig att uppskatta parfym opåverkad av yttre faktorer.

Precis som jag gått och grunnat på detta så sätter  Marie-Helene i bloggen  The Scented Salamander ord på mina tankar. Det roliga är att en av de dofter som hon exemplifierar med Miller Harrris La Fumée har jag precis provat och kände mig (även om doften var ok) irriterad på då den var så lik så mycket annat. Review kommer längre fram när den fått någon mer chans, men jag upplever den som en bra representant för den i och för sig ok men slätstrukna, "säkra" nichedoften. Men för priset av en nichedoft kan man kräva mer än en ok men inte särskilt originell doft. Den ska absolut ha något mer. Vad anser du?