Liten Oud kavalkad

En parfymtyp som jag länge tyckt om är ouder. Sätter nu samman en miniserie med några oudreviweer, även om det är höst och jag ofta dras till ouder på våren och sommaren eller förresten egentligen jämt. För att ta det i korthet så uppstår oudolja genom att en särskild svamp angriper agarträet och en process sätter igång som bildar oud. Ouden destillieras och lagras sedan i bergrum olika länge, det finns oud som lagras över femtio år. Ouderna är olika i karaktären dels beroende på lagringstid och kvaliteten på träden samt på västplatsen. Vissa platser som tex Borneo har en blommigare oud medan den generellt sett är mer animalisk i karaktären i Indien.

Noten som sådan är syrligt träig och den passar perfekt ihop med ros och saffran och olika kombinationer kring ros och oud är de vanligaste grundstommarna i ouder. Det finns både äkta och syntisk oud, äkta är allt från dyr till extremt svindyr.De flesta parfymer har således syntetisk oud eller en mix av syntetisk och äkta oud. Oud kan även bäras som olja och ett par droppar parfymar lätt en hel dag.

Oud har alltid använts i det österländska parfymeriet, Mellanöstern och Asien, och som enstaka not i ett fåtal parfymer i det västerländska parfymeriet, fram till tidigt 2000-tal. I början av milleniet kom Yves Saint Laurents M7 som innehöll oud i en balanserad tappning. Ungefär samtidigt drog Pierrre Montale igång sitt parfymhus där en särskild linje tillägnades ouden. Ouden är huvudaktören och den dominanta noten i oudserien. I Edp serien fanns den ibland med i nedtonad form i de för övrigt österländskt inspirerade parfymerna. Pierre Montale hade arbetat med att skapa parfymer för det saudiska kungahuset och är den som introducerade oud på allvar i västerlandet. Black Oud är den mest kända och för Montale urtypiska kreationen. Efter några år blev Pierres oudparfymer mer diskreta och han fick då kritik för detta. I dag kritiseras han istället för att hans dofter är för kraftfulla och tar för mycket plats. Kanske beror det ¨på att oud nu på bred front rullat in i snart sett alla parfymhus och att den för att passa många fler konsumenter har tonats ned till att bli en av de träiga noterna, den mörka och dramtiska.

Ouden har, tror jag, kommit att ersätta lite av det som den numera i det närmaste försvunna ekmossan tidigare stod för. Även om de inte är helt lika i sig så har de en gemensam kraftfull och dramatisk tonalitet. Själv är jag fortfarande mycket förtjust i Montales parfymer även om jag också uppskattar flera av de mer utblandade ouderna dvs där oud är en av flera jämnspelta träiga basnoter. I den här miniserien har jag fokuserat på de mer utblandade varianterna (förutom en), Montale finns reviewad tidigare och kommer att förekomma då och då även framöver.

Etat Libre D'Orange - Like This

Bild: Pumpkins, foto: Martin Doege, Wikimedia Commons (some rights reserved)

Den här reviewen borde förstås har publicerats förra veckan som var Alla helgons vecka och Halloweenveckan men den fick inte plats. Like This är en doft som  Etat Libre D'Orange (ELDO) tillägnat den brittiska skådespelerskan Tilda Swinton. Och på något sätt matchar den hennes rödhåriga, blekhyade, tidlösa androgyna skönhet väldigt bra. Doften ger mig associationer till en blåsig, solig men kylig höstdag med orange-röd-gula flammande lönnblad. Och så får jag associationen av en riktigt stor och orange pumpa förstås.

Like This är på mig en svalt och lätt kryddig, pumpadoft på krafitg myskbas. Kryddigheten är sval, ingefära som inte blir för spritsig och stark. Den innehåller en not som liksom känns som konsistensen av hudlotion, men på ett positivt sätt. Like This sitter hela dagen på mig och pumpa- mysk kombiantionen finns kvar tills slutet även om mysken är starkare i basen. Doften är både speciell och inte speciell. Den känns i karaktären, i auran, som en designerdoft, lite kemisk, myskig och stark, men den har några mer speciella noter, som pumpan. Helt enkelt en trevlig höstdoft som passar bra dagtid i de flesta sammanhang. Och på Halloween förstås!

Betyg: 3

Noter: Tangerin, ingefära, neroli, curryerternell, iris, ros, vetiver, mysk

Lutensvecka

Foto: Herr Parfumista (c)

Så har det varit temavecka igen. Denna gång i Serge Lutens spännande kreationer. För det mesta uppstår temaveckan spontant, det är inget som jag planerar i förväg. Det är när jag  upptäcker att jag provat dofter från samma hus, kreatör eller doftfamilj två eller tre dagar på raken som jag hänger på och tar en full vecka. SL veckan inleddes med:

A la Nuit: En av marknadens bästa jasminer. Jasminen framträder olika vid olika provningar, ibland är den yppigt fruktig, ibland mer animalisk och nu sist framträdde de gröna bladnoterna på ett sätt som jag tidigare inte känt.

De Profundis: Passar perfekt en höstsöndag med sin kryddiga chrysantemum och sina kontrasterande jordiga och luftiga noter. DP har växt till att bli en av mina största SL favoriter.

Un Lys: Tillhör de dofter som jag minst uppskattar hos SL (allt är ju relativt) men den är ändå en fin liljekonvalj/liljedoft. Är just lite för liljekonvaljig för sitt namn, man väntar sig inte en bättre variant av Diorissimo (relativt dagens formula för Diorissiomo), det vore bättre att Un Lys hette Le Muget istället.

Fumerie Turque: SL:s tobaksdoft är trevlig, omhändertagande, en snäll oriental som är perfekt för hösten. Innehåller en stor dos erternell som gör att den påminner om en snällare men mindre söt version av Annick Goutals Sabels. Ju mer doften torkar ned, ju mer tobak framträder och under slutet av dagen dofter FT färsk, blond piptobak.

Muscs Kublaï Khan: Inte särskilt farlig utan en fin, halvmörk och diskret retromysk med en lagom dos kummin. En krydda som annars lätt har en tendens att överdoseras i parfym.

Sa Majeste la Rose: En knallrosa ros med lite grönt från stjälk och blad inleder. Sedan lindas den ganska snabbt in i en honungsliknande nektar pudrad med torr pollen. Det liknar mycket effekten i Annick Goutals Tubereuse fast stjärnan där förstås är en helt annan blomma.

L’Eau Serge Lutens: Lyxigt tvättmedel kombinerat med en lite syrligt, bitter not som påminner om Gin & Tonic exklusive enbär, alltså snarare Vodka & Tonic. Utskälld doft, men jag tycker ändå bra om den. Även SL måste få göra något annorlunda. Den doft jag mest associerar till är MFK:s Absolute pour le Matin som också har den syrligt, bittra noten men mer örtighet.

SL är ett i mitt tycke varierande hus men som ändå håller en viss stil. Troligen det parfymhus jag skulle välja om jag bara fick använda dofter från ett enda hus.

Huset Serge Lutens

Det ärevördiga nichehuset Serge Lutens som firar tjugoårsjubileum 2012 är för närvarande utsatt för mycket kritik bland vissa parfymtyckare. Extra hårt går Octavian på 1000Fragrances fram. Han verkar tycka att herrar Lutens och Sheldrake, men även ärevördiga Jacques Polge ( här )som Sheldrake samarbetar med inom ramen för sitt uppdrag för Chanel, snarast bör överväga pension. Men även i övriga parfymbloggosfären märks en alltmer kritisk inställning i inlägg och kommentarer till husets utveckling de senaste åren.

Och visst verkar huset Serge Lutens ha slagit in på en till stor del annan väg än sina numera klassiska, sirapstunga oreintaler respektive träiga orientaler. Många menar också att dofterna blivit sämre, inte överraskar, att dofterna blivit för kommersiella och att Lutens och Sheldrake tappat inspirationen och inte kommer med några nya ideer. Visst har man anammat en ny inriktning som kanske också är mer kommersiell. Men för att överleva som hus så måste man sälja och det är i mitt tycke i fallet SL i såfall väldigt bra kommersiella dofter. Och De Profundis anser jag inte vara särskilt kommersiell varken i doft eller i markandsföring, möjligen då i marknadsföringen mot parfymnördar men jag tror inte parfymkonsumenten i allmänhet dras mot en doft med den makabra inspirationskälla som De Profundis har. Jag anser att många parfymtyckare faktiskt är väl konservativa, SL måste väl inte alltid dofta som det alltid har gjort, förnyelse är viktigt och i fallet SL tycker jag inte att utvecklingen varit av ondo, jag tycker bra om flera av de senare releaserna. Jag tycker också att vissa av blomdofterna som skapats nyligen som till exempel De Profundis ger associationer till stilen i Tuberèuse Criminelle så visst vilar huset Lutens i mitt tycke tryggt i sin rötter. Även förra årets Boxeuses har klara rötter i husets trä, plommon och viol.

Jag har gott hopp om framtiden för huset SL, själva Serge verkar vara en pigg sjuttioåring som, åldersfascisterna till trots, nog kan hålla igång i tjugo år till. Men att bjuda in några olika gästparfymörer borde vara något för huset att fundera på. Själv är jag nyfiken på hur till exempel Daniela Andriers tillbakahållna, eleganta liksom höga stil skulle tolkas om hon skapade en doft för huset Serge Lutens.

Vad tycker du om Serge Lutens debatten?

Serge Lutens - De Profundis

Bild: Les Très Riches Heures du duc de Berry,

Folio 70r - De Profundis the Musée Condé, Chantilly,

Wikimedia Commons

Serge Lutens De Profundis, ur djupet (De profundis clamavi ad te, Domine - Ur djupen ropar jag på dig, Herre) ska ge associationer till Döden, begravningståg och de blommor som brukar figurera i dessa sammanhang. Den blomma som är doftens huvudrollsinnehavare är chrysantemum, en blomma som inte är allt för vanlig i parfymer, och som i med sin krispigt, kyliga kryddighet är väl värd en doft att spela huvudrollen i.

De Profundis har dissats rejält av en del "stora" parfymbloggar som 1000 Fragances och The Parfume Shrine. Skribenterna känner någon kemisk komponent, som jag som okunnig i kemin så klart inte har koll på, att doften inte är hållbar, att den inte är något speciellt, inte förmedlar det marknadsföringen framhäver och är ännu ett tecken på att  huset Serge Lutens skulle vara på dekis. Jag håller INTE med. Ju mer jag bär De Profundis, ju mer uppskattar jag den. Just det att en doft inte faller mig i smaken direkt är ofta en signal (om den är¨från ett "pålitligt" hus) om att det är en komplex doft som tar lite tid att komma underfund med. Just sådan är De Profundis. Blev därför glad när Victoria på Bois de Jasmin nyligen gav De Profundis högsta betyg. Grain de Muscs (Denyses) intryck/associationer från reviewen häromdagen är delvis i linje med mina egen upplevelse av De  Profundis.

De Profundis är inte en parfym som doftar vad de flesta definerar som gott. Det är snarare en doft som doftar intressant, melankoliskt, drömskt och vackert. En doft som frammanar en eftertänksam och allvarlig stämning, som gäckar och utmanar allteftersom den skiftar i sina olika facetter. Facetterna känns verkligen lika skarpt purpurfärgad som parfymens färg och den förmedlar också bilden av en krispigt grön accentfärg till det lila. Om jag kopplar bort de bilder som Serge Lutens och Christopher Sheldrake vill, och också verkligen lyckas, förmedla så är De Profundis en perfekt och originell höstdoft.

De Profundis inleds med kalla, gröna, krispigt, bladiga aldehyder, ungefär som ett sådant där kallt glasskåp där snittblommorna förvaras i en blomsteraffär, eller som doften tolkas i de Profundis, blommorna vid begravningen. Ganska snabbt kommer toner av chrysanteum och lilja. Lite nejlika tycker jag mig skönja, även om den inte finns med i ingredienslistan. Viol ska finnas men den känner jag inte som en separat not, men den finns säkert som en ton i blandningen. Jag känner även en kryddighet, liknande en lätt kryddpeppar och några stänk av något som påminner om kylig kardemumma. Kryddigheten är just en sådan där blommig, kall, instängd, pappersaktig kryddighet av typ som finns i chrysantemum och nejlika. I mellanregistret känner jag också en lätt pepprig, rökelsenot, här pågår själva begravningsgudstjänsten. Även en not av vax kan anas. När De Profundis når basen så inträder en slags syrlighet och ackordet påminner om chrysanteumem och liljor som börjat vissna, jordfästningen är över och gästerna har lämnat graven och den avlidne är ensam kvar i sin sista viloplats. I basen finns ett jordigt lite sött ackord men samtidigt blir De Profundis plötsligt ljusare och liksom högre i tonen igen, som lätt rökelse som stiger uppåt. Något som skulle kunna symbolisera själens frigörelse.

De Profundis har en ganska låg projektion men doften är tät i strukturen med nya intressanta vändningar under hela utvecklingen. Den sitter bra till långt in på kvällen och det är en doft som inte får överdoseras för då tror jag att den kan bli kvälvjande. En doft att bära i formella sammanhang och situationer som präglas av stundens allvar, som begravningar. Men samtidigt ska man inte köra fast i det makabra spåret utan främst tänka på vilken fin höstdoft den är. Perfekt för en promenad en solig men kylig höstdag med färgsprakande löv på träden och marken. Med sitt chrysantemumtema så är det inte så många andra parfymer som jag blir påmind av när jag sniffar De Profundis. Men inte oväntat har Serge Lutens Vitriol d'Oeillet vissa likheter, eller i alla fall känsla, och även Tubereuse Criminelle förmedlar en liknande känsla. Liljan från Un Lys skymtar fram men i en tyngre, på väg att blomma över, version. Det finns också grässtrågröna noter som påminner om Balmains Vent Verts galbanum.

De Profundis är sammanfattningsvis en originell doft som vinner i längden. Jag vill drista mig till att säga att det här är en av de bästa releaserna under senare år! Jag tror att en del kritiker kommer att omvärdera den på sikt, om de ger den en chans att bli buren vill säga.

Betyg: 5

Noter: Gröna noter, chrysantemum, dahlia, viol, jord, plommonträ

Montale - Aoud Velvet

Foto: Parfumista (c)

Aoud Velvet är skapad av den Parisbaserade parfymören Pierre Montale. Tidigare arbetade Montale som parfymör åt kungahusen på den arabiska halvön och lärde sig att kombinera sina västerländska parfymkunskaper med de arabiska dito. Montale har dels en serie som bygger på ouder (agarträ) och dels en serie starka edp:s som också är österländskt inspirerade men utan oud.

Aoud Velvet är en oudbaserad blombukett vars topp innehåller bland annat apelsinblommor och oud. I mellanregistret finns en fruktighet samt ylang-ylang och gardenia. I basen vanilj, sandelträ och tonkaböna.

Aoud Velvet är ingen djärv oud, den träigt medicinska noten är inte så tydlig som i många andra av Montales oud-kreationer. Blommorna är rätt nedtonade eller så pass väl mixade att ingen sticker ut särskilt och detta trots att det ingår tungt material som apelsinblommor, gardenia och sandelträ. När Aoud Velvet suttit en halv dag ger den mig associationer till en dyster släkting till muntra Miss Dior Cherie. Påminner mig om jordgubbspopcornen i MDC. Jordgubbspoppen gör sig mycket bättre i den okomplicerade glada dofttyp som MDC representerar. AV är en för tung, tät och seriös doft för sådant fnittrigt flams!

Först nästan ångrar att jag testat AV. Något i toppnoterna är på gränsen till huvudvärksframkallande. Detta trots att jag bara duttat på mig lite grann från ett miniatyrprov. Den lugnar ner sig i mellanregistret, men tyvärr blir den aldrig upplyftande och inspirerande utan förmedlar ångestladdade vibrationer. Låter hemskt att säga men den kan passa på begravning. Efter Serge Lutens nya De Profundis så är nog den här nummer två att passa en sådan cermoni.

Totalt sett är Aoud Velvet en ganska OK doft men den når inte upp till Montales toppsegment.

Betyg: 3

5-årsjubel!

Foto: Herr Parfumista (c)

Tänka sig att det nu rasslat iväg fem år sedan jag gjorde mitt först inlägg i min nystartade blogg på Expressens dåvarande bloggsida. När jag nyligen indexerade upp publicerade reviewer till ett register se ny  flik så läste jag (rodnande) en del av de äldre inläggen. Den analytiska förmågan verkar i alla fall ha ökat något liksom ödmjukheten. Raljerandet är inte riktigt på samma nivå som i början. Som jag tidigare nämnt så saknas tyvärr blogginläggen från 2008, delar av 2007 och 2009. Under denna period fanns bloggen på Damernas Världs hemsida, som då inte var lika aktiv som den är idag, det var nog delvis därför jag som glad amatör fick hålla till där. Det var förresten rätt roligt när jag mejalde de fyra stora mode/damtidningarna om samarbete. En blev något som i det närmaste kan beskrivas som förnärmad, "Vi har redan en kompetent skönhetsredaktör" en annan hade inte förstått varåt vindarna blåser "Det är ett alldeles för smalt ämne för att publicera en blogg om" en tredje svarade inte alls. Dåvarande webbredaktören på Damernas Värld hade förstått vart vindarna börjat blåsa även i ett så pass "parfymobildat" land som Sverige och upplät utrymme. Tack J för det! Som den noggranna läsaren sett så lägger jag in en del av dessa reviewerna från DV-tiden med kommentar utifrån nuläget.

På tal om var vindarna blåser med ett klart ökande parfymintresse i Sverige så pratade jag med en, nu är jag elak, för en gångs skull parfymintresserad säljare på en av de stora kedjorna. Många har tyvärr inte intresset, de säljer doft som vilken annan produkt som helst. Den här säljaren berättade att unga tjejer numera kommer in och frågar efter klassiker som Chanel No 5 och när säljaren tror att det är en present till farmor så berättar de att det är till dem själva. Riktigt roligt tycker förstås jag att det finns hopp om konstarten parfym. Att gå in på klassikerna är att i nästa steg upptäcka niche, fler klassiker och sedan är man fast och beroende. Tro mig!

Jag fortsätter med min (fortfarande) i mångas ögon (om de visste) lite udda hobby som är så bra för jag bär den alltid med mig i form av dagens doft. Satsar också på att blogga vidare så länge tiden medger, problematiskt för det gör den egentligen inte, och så länge det känns någorlunda inspirerande. Egentligen
"behövs" inte bloggen längre, de senaste två åren har det plötsligt poppat upp, verkar det som, trilijarders parfymbloggar. Så egentligen skulle jag kunna luta mig tillbaka och bara konsumera andras tyck och tänk i stället för att lägga en massa energi på det här fullständigt olönsamma projektet. Tänk om jag istället till exempel hade jag lagt motsvarande tid på att vara en aktiv pensionssparare/aktieplacerare. Tanken svindlar!  Men ändå: Parfym blir bara intressantare ju mer man nördar in sig i ämnet. Dessutom vore det förstås kul att kunna fira ett decennium med parfymbloggande och nu är jag alltså halvvägs! Så fortsätting följer...