onsdag 13 april 2011

Passande klassiker 2 (4)

Foto: Pafumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

Tyvärr passar jag inte i någon av nedanstående stora kreationer:

Mitsouko (Guerlain) Hur mycket jag än vill passa i denna persiko-trä-chypre så funkar den inte. Men alla andra Parfumistor verkar den passa på …
Shocking (Schirapielli) Luktar kryddig ros på flaskan men enligt herr Parfumista doftar den på mig damträff på Svalnäs.
L’Air du Temps (Ricci) Får mig att känna mig som den framlidna brittiska drottningmodern- wanna-bee.
Oscar (de la Renta) Passade (?) för tjugofem år sedan men luktar i dag som om (återigen enligt herr P) farmor stigit in i bilen.
L’Heure Bleue (Guerlain) Vem vill inte passa i den blå timmens melankoliska doft? Så fin på flaskan men blir tant applicerad på mig.
Chanel No 5 (Chanel) Tyvärr, tyvärr, på mig luktar denna klassikernas klassiker parfymbutik. Den blir liksom bara en doft.
Rose Absolute (Goutal) Denna rena rosendoft slutar tyvärr bara i ett potpurri på mig.

Vilka är dina klassiska besvikelser?

Kommentar 2011: Har gjort mig av med de flesta av dessa prover eller om det fanns en flaska. Den enda som jag fortfarande kämpar med är Mitsouko, någon enstaka gång har den som helhet blivt bra på mig. Vanligen doftar toppnoterna bra men sedan....Chanel No 5 har jag närmat mig igen och nu passar den riktigt bra även om  Eau Premiere passar bättre...L'Heure Bleue finns förstås kvar som referensrör men jag försöker inte ens testa den mer.

tisdag 12 april 2011

Passande klassiker 1 (4)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

En sann Parfumista vill såklart passa i de stora klassikerna. Så idealisk är dock inte verkligheten och faktum är att jag generellt sett passar sämre i klassiker än i dofter av mer modernt snitt. En faktor som inverkar tror jag är att de moderna dofterna har väldigt hög andel syntetiska ingredienser som dessutom tagits fram för att passa många olika kroppskemier. Vidare har många klassiker reformulerats och man har bytt ut ursprungliga ingredienser mot sämre kopior.

Vissa klassiker har jag kämpat med till vansinne för att få att passa och till slut givit upp. Testat olika dosering, vid olika årstider osv men med samma nedslående resultat.

I några inlägg framöver kommer jag att ta upp några som inte passar mig, några som är neutrala och slutligen några som passar. Jag sätter tidsgränsen för klassiker någonstans kring tidigt nittiotal och lämnar de som kommer senare – nutida klassiker – därhän. Just nu i alla fall …

söndag 10 april 2011

Betyg på dofter (rating)

Testredskap  Foto: Parfumista (c)

Informationen i det här inlägget har jag också lagt på en fast flik (se bloggens huvud) så att det går snabbt att nå ratingkriterierna för dofterna.

När jag beskriver och utvärderar en doft i en review så avslutas det hela med ett sammanvägt betyg. I ratingen väger jag samman komponenter som: Kvalitet på ingredienser, hållbarhet på huden, balans i kompositionen, originalitet, om doften har en intressant utveckling under dagen, om doften stimulerar fantasin och känns intressant, om doften är prisvärd, om doften är en överaskning eller besvikelse. Sammantaget ger det en subjektiv bedömning utifrån de erfarenheter och kunskaper som jag ackumulerat under flera decenniers parfymintresse.

Betygsskalan (ratingen)

5. Exellent doft. Något utöver det vanliga, kanske redan en klassiker eller en blivande klassiker.
4. Mycket bra doft.
3. Bra doft. Fullgod, det vill säga inga hinder från att köpa doften om man gillar den.
2. Mindre bra. En doft som inte håller måttet fullt ut. Inte köpvärd för mig.
1. Dålig, en doft som underpresterar.

Ett sifferbetyg kan följas av ett "+" om doften ligger mitt emellan två betyg. Det kan vara vissa aspekter som gör att doften till viss del förtjänar ett högre betyg, till exempel hög kvalitet i ingredienser och fin balans i en i övrigt tråkig och inte så originell doft.

Jag har märkt att det gått inflation i min betygssättning av dofter, en 3:a är ju faktiskt en normalbra doft som är helt ok. Ändå har jag sällan satt en 3:a. Enligt normalfördelningen borde de flesta betygen också vara en 3:a. Urvalet av de dofter som jag skriver om är i och för sig främst 3 och uppåt, för det mesta lyckas jag undvika att beställa prover som hamnar i kategorin 1-2.

Därför kommer jag att den närmaste tiden gå igenom och revidera min rating av dofter i reviewerna i Parfumistans blogg (men inte i Parfumistans dagbok) och försöka hålla mig strikt till skalan enligt ovan.

lördag 9 april 2011

Inga vårkänslor....

Vårtecken, foto: Herr Parfumista (c)
Trots att våren äntligen är här så lyser längtan efter vårliga dofter med sin frånvaro. Inte ens mina trevliga gröna, som är ett bra sätt att inleda våren med, lockar. Nej jag framhärdar i mörka rosor, ouder, gourmander och kryddiga kreationer. Efter helgen får det vara nog. Nästa vecka är det jag som kommer att tvångsparfymera mig i för årstiden mer "passande" dofter. Kommer jag bara på spåret så är jag nog snart på banan. Och det går ju alltid att smyga in någon dag då och då med en mörk och dramtisk doft-skönhet.

För att påbörja den mentala omsvängningen har jag så smått börjat fundera på vilka jag ska prioritera. Chanel No 19, Annick Goutals Heure Exquise och Vero Kerns Onda står på menyn i den gröna gruppen. Hermès Amazone, MPG:s Magnolia Pourpre och Annick Goutals Quel Amour! lockar i den ljust blommiga gruppen. Se där, "lockar", allt är precis som när det gäller det mesta annat bara en fråga om att ändra mindsetet. Och så är jag sugen på  Pradas Infusion d'Iris, Les Nereides Musc Samarkand och Serge Lutens Sa Majesté la Rose, obs; ljus och grön ros.

torsdag 7 april 2011

Nu vet jag...(2)

Foto: Parfumista (c)

Läste någonstans, tror att det var i en tråd på Basenotes, att doftgurun/forskaren Luca Turin och hans fru Tania Sanchez, när de skrev The Guide, har sniffat och bedömt alla dofter på sticka. Man kan förstå att de inte inom rimlig tid ska ha hunnit testa och utvärdera över tusen dofter och dessutom utgör doftstickan en neutral arena. Varje människas kemi påverkar mer eller mindre en doft och på så vis är testmetoden med stickor mest rättvisande. Däremot är det, som skribenten framhöll i tråden vissa dofter som inte kommer så bra till sin rätt, dofter som kräver en mix med hud för att riktigt blomma ut. Det kan vara förklaringen till att de dissar vissa dofter/dofthus som andra i andra sammanhang håller högt. Exemel på dofter som får lägsta betyg i The Guide är de från Sisley och Mona di Orio. Monas dofter är enligt min mening typiska "skinscents" som kräver interaktionen med huden för att verkligen bli något.

tisdag 5 april 2011

Parfums DelRae - Amoureuse

Døtrene Benzon
Målning av Peter Severin Krøyer, 1897
Trapholt kunstmuseum, Danmark

Den här gången har jag sparat det bästa til sist: Storblommiga, krämiga Amoureuse är det amerikanska parfymhuset DelRae:s första doft. Även den är precis om de tidigare i veckan reviewade Début och Bois de Paradis skapad av Michel Roudnitska.

Amouresuse är härligt, stort amerikanskt storblommig samtidigt som den har en lagom täthet som gör att den inte blir påträngande. Många som kommenterar den anser att den kan bli för stor men jag tycker att den är precis lagom, och kinkige herr Parfunista har inte klagat på någon överdosering så..... Amouresuse inleds med en kardemummanot som på mig följer med även ned i mellanregistret. Även fruktigheten från tangerinen i toppnoten följer med mig in i hjärtat där härligheter som tuberose, jasmine och lilja (tahitisk ingefärslija vad nu det är) döljer sig. Liljan här känns ganska lätt, lite kripig som om de gröna bladen också extraherats. I mellanregistret skapar dessa noter tillsammans en ny dimension, något som känns som papper i kombination med pion i en krämig textur, som om det vore en bodylotion ungefär. Kanske är det honungen i basen som ger den effekten. Honungen, kanske i kombination med det varma sandelträet ger också en härlig bivaxliknande not som varar väldigt länge. Amoureuse är för mig en varm, lite blåsig, solig högsommardag med klarblå himmel. Precis som på bilden med de små flickorna längst upp.

Jag som så ofta brukar finna likheter med andra dofter hittar inga ordentligt lika. Amoureuse har en känsla och något i innehållet som påminner om Annick Goutals Passion. Flera nämner också Vivienne Westwoods Boudoir och visst finns vissa likheter i starten men Boudoir är mycket kraftigare, mörkare och lortigt animalisk. Då jämför jag med orginalforumlan, jag vet inte hur nuvarande Boudoir dofter, den ska vara ganska olik så det är möjligt att Amoureuse påminner om den. En del nämner också en lortighet i Amoureuse men jag finner inte de noterna utan tycker att Amoureuse är ganska frisk, det är nyutslagna, krispiga blommor.

På mig är Amoureuse mjukt rund, solig och helt underbar! Jag har turen att den, till skillnad från Début, minglar bra med min kemi, något som  i och för sig dofter med tuberose brukar göra.

Betyg: 5

Noter: Kardemumma, tangerin, tuberose, tahitisk ingefärslilja, jasmin, sandelträ, cederträ, honung och mossa.

lördag 2 april 2011

Parfumerie Générale - ett favorit parfymhus

Ett av de hus jag uppskattar allra mest, även om vissa dofter kan bli lite av en repetition, är Parfumerie Générale. Men vilka hus repeterar inte sina framgångsrika doftbaser? Konstigt nog har det blivit väldigt få reviewer under åren men det ska jag råda bot på och lägga in en PG review då och då. I (arbets)veckan som gick gjorde jag en djupdykning bland mina PG-prover och märkte att jag uppskattar dem än mer än tidigare.

Så här såg veckan ut:

Måndag i Intrigant Patchouli, veckan behöver en mjuk och komfortabel start. Fin patchtolkning med spritsig ingefära i toppen och lagom med ambra i basen.

Tisdagen fortsatte i lite ljusare men där med inte sagt särskilt klena doftnoter. Ett försök att locka fram våren i den örtiga, citrusblommiga på min hud extremt hållbara Yuzu Ab Iratio gjordes men slutade med snöfall.

Onsdag: Jag gav upp för kylan och beslöt att trösta mig och krypa in i underbara Cuir d'Iris. En av de finaste läderdofterna på marknaden enligt mitt tycke.

Torsdag, nytt försök att lätta upp med L`Eau Guerriere. Får inga associationer till en vattenkrigare, för mig är det här en meditativ och lugnande bark, rökelse och tvålig kanel doft.

Lite stil och klass inför helgen, fredag i den kryddigt, träiga jasmindoften Drama Nuui. Elegant och nedtonad med en varm sandelträbas som i kombintaion med jasminen ger ett chai the liknande intryck.

Alla dofterna ovan ligger i betygsskalan 4+ till 5, bra kvalitet samt att Pierre Guillaume står för sin egen stil. Och jag gillar den stilen...