Stora åttiotal

Länge har det varit rätt diskreta, transparenta och minimalistiska dofter, även om det på senare tid smugit sig in vissa moderniserade åttiotalsinfluenser i parfymeriet. Ibland känner jag för en stor åttiotalare som motvikt mot allt diskret. Till exempel:

Joop! Femme (1987): Träig oriental med tydlig ton av varmt sandelträ med apelsinblomma, ros och jasmin. Toppnoterna har lite karaktär av rengöringsmedel men det går snabbt över. Dessutom stämmer oftast tesen svåra toppnoter = bra fortsättning, smickrande toppnoter = medioker fortsättning. En riktig komfortdoft i kallt väder.

Fendi Original (1985): Varm och farlig läderchypre med stänk av mörk ros och något såpigt grönt samtidigt som den är väldigt oblommig. En riktig kultdoft som bör appliceras med försiktighet.

Jardins de Bagatelle (1983): Stor, vit blombukett där noter av tuberose fint smälter in i buketten. En doft som luktar olika beroende på årstid och som är intressant för att olika komponenter framträder olika tydligt olika gånger. Förra gången jag bar den kände jag en rotig ton (typ irisrot) som jag inte tänkt på tidigare. Dessutom kände jag att den inte är särskilt söt.

Längtar du efter stora dofter? I så fall vilka?

Utmanande dofter

Utmanande dofter behöver inte passa mig så bra men de ska vara spännande, intressanta och utvecklas så att de lockar till sniff på handleden under hela dagen. Förenas de dessutom kemiskt med mig så är det förstås fullträff och toppbetyg. Några i mitt tycker utmanande dofter är:

Fantasia de Fleurs (Creed): Denna kejsarinnan Sissis bukett från 1862 kan vid första sniffen verka som en snäll bukett. Men i skuggorna i den soliga gröna, blommiga trädgården lurar animaliska noter genom Creeds så typiska ambergrisbas.

Nocturnes (Caron): Tvålig aldehyd som påminner om en daggig skogsglänta där solen just stigit upp. Man anar skogsrån och alver. Inga direkt smickrande toppnoter men i basen påminner den lite grand om Hermès Terre. Nocturnes är en spännande doft som ger olika intryck varje gång.

Rose Essentielle EDP (Bulgari): Dess plastiga lite kitschiga början trasformerar sig på mig till en rosa ros omgiven av något grönt violbladigt vilande på en mycket hållbar vit myskbas.

Epic (Amouage): Mina oreserverade hyllningar till denna flerdimensionella tolkning av Sidenvägen ”by night” finns att läsa i min analys från januari. En doft som gör att jag helt tappar koncentrationen på det jag ska göra.

Har du exempel på några utmanande dofter?

Utmaning eller bara lukta gott?

Varför bär du parfym? Bara för att lukta gott eller för att doften ska vara en utmaning eller både och?

Själv går jag mer och mer mot att doften måste vara en utmaning eller framkalla tydliga associationer eller bilder. Luktar den dessutom gott och minglar bra med min kroppskemi, då är det en doft som får högsta betyg.

Det finns förstås dagar då jag inte orkar med särskilt mycket intryck och bara vill lukta gott. Men de tillfällena blir allt färre och ofta tråkas jag ut av en doft som bara luktar gott. Dofterna måste ha något mer, att jag längtar efter dem eller ser fram emot nästa batalj med en doft som inte passar mig så bra men ändå är intressant, välkonstruerad och mångfassetterad. Bra dofter är enligt mitt förmenande just de dofter som utmanar, jag längtar efter och som ger associationer eller bilder och som är intressanta hela dagen.

lite till...

Något jag också fått lära mig under tiden som gästbloggare hos en stor tidning är att man ovillkorligen måste använda egna bilder dvs som man själv har producerat och har blidrättigheterna till. Alternativt köpa från en bildbyrå men det är förstås inget för en obetald hobbybloggare. Det hjälper inte heller att publicera källan, man kan bli stämd upp till öronen i alla fall. Så många bloggare är modiga som frimodigt hämtar bilder från nätet. Här kommer det bara att bli eget producerat bildmaterial och därför inte så rikligt illustrerat.

Tillbaka igen

.....där Parfumistan började 2006 och efter drygt 2,5 år utflykt hos Damernas Värld. Skönt på ett sätt, här är det bara att skriva av sig parfymtankarna direkt, levererar man till en tidnings officiella hemsida krävs först korrekturläsning av någon på redaktionen. Så det gäller att ha framförhållning eftersom det kan ta tid att få tillbaks texterna, man får tänka vårdofter i februari för att ha förrådet fyllt när våren väl kommit. Nackdelen är förstås att det är mycket enklare för parfymintresserade läsare att hitta den här bloggen jämfört med en som ligger på en officiell hemsida och det är enklare för läsare att kommentera på ett sådant ställe. Har lite jäktigt just nu men hoppas att komma igång ordentligt här snart... 
Och dagens doft är den underbara lavendel/rökelsedoften Un reverie au Jardin av min allra mesta favoritparfymör Andy Tauer. 

Burberry – Recension

Burberry är en typiskt bra doft att ta en dag när man inte vet vad man ska ha. Den är lagom men har en egen elegant och samtidigt lite sportig identitet. Lite Ralph Lauren-stil fast i brittisk tappning. På mig framträder äppligheten på ett varmt sätt liksom inlindad i trä och tonkabönans lite söta pudrighet. Det är en varmare och mjukare äpplighet än i den myskiga, våta och lite kalla Nina från Nina Ricci. Burberry passar såväl i sportiga och casual sammanhang som på jobbet. Hållbarheten under dagen är mycket god och doften kan avnjutas ofragmenterad en bra bit in på kvällskvisten.

Betyg: 2+

Burberry – Beskrivning

Burberry från firman med samma namn, kom ut 1995. Under en del år hette den Burberry London men fick 2005 åter byta tillbaka till Burberry på grund av lanseringen av de nya London-dofterna. Burberry är en fruktigt blommig doft på en lätt orientalisk botten. Den är rätt typisk för tiden runt 1995, en annan liknande doft är till exempel Joop! All about Eve som kom året därpå. Med sin äpplighet känns de här dofterna som föregångare till Nina Riccis Nina och DKNY:s Be Delicious som kom ett decenium senare.  Burberry går bra att använda sommartid trots sina orientaliska inslag. Basen förstärker doften och gör den mer hållbar än en vanlig blommig, fruktig doft. Doften ger associationer till en dag på golfbanan eller en höstpromenad i Burberry-trenchen.

Burberry inleds grönt och fräscht men absolut inte mesigt: Lavendel, mint, bergamott, timjan, svarta vinbärsblad och marigold. I mellanregistret finns gröna äpplen, persika, geranium, jasmin och ekmossa. I basen sandel- och cederträ, tonkaböna och ambra.

Recension i nästa inlägg