Resultatet

....av eftermiddagens dekantering till det yngre gardet. Mycket pillande och trillande, känns som man befinner sig i labbet. Bara den vita rocken saknas. Urvalet blev någorlunda brett och inte extremt eller svårt:
Eau de Lalique (Lalique): En lätt träig modern cologne på myskbas. Har en lätt dillton i toppnoterna som är lite speciell. Användbar året runt.
Kate (Kate Moss): Min enda kändisdoft måste förstås smyga sig in i prover. Men jag gillar denna mörkt rosiga, myskiga, lätt syrliga och modernt skalade patchoullidoft skarpt.
Infusion d'Iris (Prada): Mer användbart, modernt klassiskt än så här kan det inte bli. Mandarin, apelsin, iris, rökelseträ, apelsinblomma, galbanum och vetiver. En snäll och sötare efterföljare till Serge Lutens ikon Iris Silver Mist.
Eau de Pamplemousse Rose (Hermès): Garpefrukt och ros i en upplyftande mix av de transparenta dofternas mästare: Jean-Claude Ellena.
Sandalo (ETRO): Även om inte orientaler hör ihop med den yngre generationen så kan en ren, lätt, mjuk och varm sandelträ cologne ändå vara ett första steg att närma sig denna grupp.
Baby Doll Paris (YSL): En arketyp för doftfamiljen "fruity-floral" som ju förknippas med de unga måste förstås smyga sig in. Baby Doll Paris tycker jag tillhör de bättre.
Förhoppningsvis ger denna lilla provkollektion en ökad nyfikenhet på parfymer. Fast resultatet riskerar förstås också att bli det helt omvända.....

Ungdomen är framtiden!

Idag ska jag dekantera doftprover till herr Parfumistas brorsdöttrar. De är precis i början på sin (hoppas jag långa och lärorika) parfymresa. Det gäller alltså att de inte som så många teens-/pre-teens, fastnar i Spears, Gynning och Clean-träsket. Samtidigt gäller det förstås att inte vara för "udda" i urvalet, det kan lätt skrämma bort en som just startat upp. Gäller alltså att välja några bra, ålders- och i viss mån tidlösa dofter, lämpligen ur mainstream/designerhus sortimentet så att de inte är för svåra.
Rapport följer om utfallet!

Orientaler

Kan inte låta bli att skriva lite spontaninlägg här ibland ändå. Det är så mycket smidigare än på DV bloggen där alla inlägg först ska läsas igenom av en redigerare.
Nu till ämnet: Har nu (som jag skrev i förra inlägget) burit orientaler i flera veckor och de två senaste klassiska orientelar som JHL, Prelude, Shalimar och moderna orientaler i klassisk anda som Imperial Opoponax och Youth Dew Amber Nude. Och ännu har inte längtan efter lätta, transparanta dofter som förebådar våren infunnit sig som det brukar så här i slutet av januari. I stället känns det som att jag kommer att fortsätta den klassiska orienttrenden säkert någon vecka till. Känner ingen lust att lämna gruppen nu. Men det ska medges att det tog nästan en vecka innan jag började känna mig i komfort med de här dofterna igen. Och ja, JHL är en herrdoft men vem bryr sig.

Åter i spiltan....

....iförd giftiga 25-åringen Poison (Dior). Så nu är det slut på den fria parfymbloggar-glamouren. Man bör vara hemmafru, pensionär eller liknande för att ha tid att hålla sig ordentligt à jour och skriva långa, inlevelsefulla analyser. Så den parfymsugne hänvisas nu till min ordinarie "Parfumistans blogg" på Damernas Världs websida. Där blir som vanligt ett par inlägg i veckan se: 
http://www.damernasvarld.se/damernas/parfumistans-blogg/
PS: Känns härligt för nu i kylan känner jag äntligen för mina orientaler och andra tunga dofter som jag under hösten nästan trott att jag tappat entusiasmen för. Hoppas att andra också känner så, det kan kanske bli en orientalisk våg de tolv kalla veckor som är kvar till Påsk! Sedan dags för vårdofterna - fast längtan efter dessa kommer säkert att infinna sig redan om någon vecka eller två.

Nytt år i....

Nuit Noire från underskattade Mona di Orio, flera dofter är 1:or enligt Luca T. Håller definitivt inte med. Animalisk, mörk, lortig floral oriental. Typisk pälsdoft som passar en kall och snöig nyårsafton. Modernt retro i stilen.
Gott Nytt År till eventuella läsare!

Årets stolpskott 2009

Det här är egentligen inte ett inlägg som "bör" skrivas men det är ju alltid kul att kommentera den andra delen av skalan. Har i och för sig inte doftat på så mycket som jag får usch-känslor av eftersom jag brukar läsa på innan jag doftar på något, det gäller att inte slösa med doftsinnet på vad som helst. Men ibland blir det en spontansniff som i fallet:
Scarlett (Cacharel): Kemisk, skrikig, sötsliskig fruktbomb. En doft som jag förstår kan trigga parfymallergi. Den verkar mest lämplig för kemisk krigföring. Bör bara appliceras med enstaka sprits, då blir den kanske bättre. Flaskan är däremot väldigt fin, det var den som gjorde att jag luktade (tyvärr).
En annan som kunnat kvalificera sig, men som inte är på samma sätt direkt frånstötande är Carolina Gynnings Go Girl! Marc Jacobs Lola är förresten inte heller den en direkt nödvändig produkt.
Hoppas jag inte har gjort någon ledsen. Bu eller bä beror helt på de egna preferenserna, dosering och hur doften minglar med den egna hudkemin. Så på några bärare är säkert både Scarlett, Go Girl! och Lola jättefina dofter. Och vem vet, när jag kommit längre i min olifactoriska utveckling kanske jag lär mig uppskatta de här också!

Årets segrare 2009

Pukor och trumpeter:

Epic Woman från Amouage.

Segrade efter en hård strid med de övriga (se gårdagens inlägg). Motivering: Beror dels på att vintern tagit sitt grepp och Epic är en perfekt värmare. Men Epic är också en sådan där mörk doft som jag typiskt längtar efter i augusti. Och den kan även bäras i augusti i minimal dos och inte på stranden. Det är också den doft 2009 som jag direkt vid första spritset från provet kände att jag bara MÅSTE ha. Epic är lyxig, mörk, sammetsartad, kryddig, elegant ja allt jag kan önska sig.