Visar inlägg med etikett viol. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett viol. Visa alla inlägg

torsdag 3 maj 2012

Editions de Parfums Frederic Malle - Lipstick Rose

Picture: Viola Riviniana and Viola Canina
Nordens flora, picture painted between 1917and 1926 by
swedish botanist Carl Axel Magnus Lidman
Wikimedia commons

Lipstick Rose is created by perfumer Ralf Schwieger for Editions de Parfums Frederic Malle year 2000 and was released with a bunch of other fragrances in the earliest edition of the house.

To me Lipstick Rose smells very innocent, well behaved and girl next door-ish. Even so (of course the girl next door wears a little pink lipstick on special occasions) Lipstick Rose is a appropriate name of this violety, rosy, slight powdery and slight earthy blend. The top- and middlenotes definitely conveys the picture and smell of a lipstick of high quality. There is a creamy and slight powdery note, dominated by violets. The rose is the second player and disappears on my skin as the scent drys down to the basenotes. In the basenotes there is still a trace of the powdery violet but the notes of vetiver and musk anchor it in a slight earthy base. On my skin those notes blended together also create a tealike note.

The powdery note present during the whole dry down reminds me of a polished version of the gunpowdernote that I appreciate in Lorenzo Villoresis Teint de Neige. In it's earlier stages Lipstick Rose is somehow a well-behaved violet-version of the, in comparison, wild and eccentric TdN. But Lipstick Rose don't goes the whole hog as TdN, neither by the gunpowdernot or by the soapiness as the Lipstick Rose powder never passes in to the great soapiness of TdN. Other fragrances that have similarities with LR is Andy Tauers beautiful Une Rose Vermeille a jammy, fruity rose with hints of violets and with the texture of Etat Libre D'Oranges Putain de Palaces. Even as also it's name indicates, this scent with it's dirty animalic heft is the direct opposite to the girl next door-ish Lipstick Rose, but the style,violets and the rose are in common. 

Lipstic Rose is a well executed, almost linear fragrance that is easy to wear for many non-casual occasions in autumn, winter and spring. It's a tad too sweet and powdery to feel appropriate for summerwearing.

Rating: 3

Notes: Rose, violet, musk, vanilla, vetiver, amber

torsdag 19 april 2012

Caron - Aimez-Moi


Picture: Viola Odorata, Fritz Geller-Grimm,
(cc) some rights reserved, Wikipedia

Scroll down for an english version.

Carons kanderade violdoft Aimez-Moi är skapad av Dominque Ropion som jag börjar inse är en av de parfymörer som jag gillar allra bäst. Hans allt annat än minimalistiska floraler har ett djup och intressanta vändningar under sin utveckling. En sådan doft är just floral-gourmanden Aimez-Moi.

Aimez-Moi inledes med ett nästan frånstötande flamberat ackord av viol, anis och en honungslik sötma. Inledande, på gränsen till frånstötande ackord brukar vara en signal om en spännande fortsättning, något som också är fallet under en dag med Aimez-Moi. Ganska snart klarnar doften upp och en frisk violdoft accentuerad av en lätt mintig ton och med kryddor som kardemumma och kryddnejlika  diskret upplyftande i bakgrunden. Anicen finns hela tiden närvarande som den mörka, söta motpolen till violen och de två interagerar som ett huvudtema genom hela doftens utveckling. Ett annnt inslag som jag tycker att Aimez-Moi vilar på är blont trä ungefär som frisk björkträ. Det finns också en lagom doserad, ljus mysk i bakgrunden. Dessutom nämns en rad andra ingredienser men de jag beskriver är de som jag tycker är mest framträdande. Överhuvudtaget har parfymören i Amiez-Moi skickligt spelat på kontraster, mörk och sött kontra ljust och friskt.

Den här beskrivna versionen är EDT:n. Doften är väl koncentrerad och räcker länge på huden. En varning måset utfärdas för överapplicering. Jag tog på för mycket en gång och då tog det söta överhanden på ett mindre smickrande sätt. Jag vet inte om Aimez-Moi fortfarande finns i parfym men jag kan tänka mig att den skulle vara otroligt fin i en dunklare skala också.

Aimez-Moi är i samma genre som Lolita Lempickas anisdominerde parfym med samma namn. Aimez-Moi är den eleganta och väluppfostrade av de två (tänk dräkt från Chanel), Lolita den tuffa och vilda (tänk svart läderjacka). Aimez-Moi är en mycket bärbar doft under vår, höst och vinter, den kan nog bli för söt för varma sommardagar.

I have realized that Dominique Ropion is one of my favorite perfumers when it comes to the floral dominated ones. Carons Aimez-Moi is an another example of his skillfull handling of flowers. In this blend the violet is featured, perfectly matched by anice.  

Aimez-Moi opens with an almost repulsive flambé chord of violet, anise, and a honeylike sweetness. A fragrance that opens with an almost repulsive chord is usually a sign of an exciting future, and this is also the case during a days wearing of Aimez-Moi. Pretty soon Aimez-Moi clears up and the smell of a fresh violet scent accentuated by a slight minty note and spices like cardamom and cloves that is discreatly uplifting in the background. The anice is constantly present as the dark, sweet antithesis to the violet and the two interact as a major theme throughout the entire development of the fragrance. Another element that I think is present in Aimez-Moi is blond wood, like the smell of fresh birch wood. There is also a suitably metered, light musk in the background. There are also a number of other ingredients mentioned for Amiez-Moi, but the ones I describe are the ones I think are most prominent. Overall, the perfumer in Amiez-Moi skillfully played on contrasts, dark and sweet versus bright and brisk.

To me Aimez-Moi is an elegant and well-behaved (think a Chaneldress) interpretation in the same category as the wild and though Lolita Lempicka (think a rough black leather jacket).

Rating: 4

Notes: Bergamot, anice, cardamom, violet, mint, iris, jasmine, magnolia, rose, wood, musk, amber

torsdag 12 maj 2011

Vero Profumo - Rubj Extrait

Bild: Citrus aurantium, Franz Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Pflanzen, 1897

For an english version, scroll down to the previous post.

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns
Världs hemsida i juni 2009.


Rubj är en mycket tät och doftrik blommig parfym skapad av den schweiziska parfymören Vero Kern för hennes eget parfymhus Vero Profumo. Doften är av mycket hög kvalitet och inleds med en varm och intensiv marockansk apelsinblomma. I mellanregistret finns en fantastisk jasmin-not utan antydan till ”kemifabrik”. Jag känner även en ljuvlig mörk violton, även om den inte finns omnämnd bland ingredienserna. Allt vilar på en bas av sensuell mysk, även den känns inte kemisk fast den så klart är det.

Att bära Rubj ger känslan av att under en sen eftermiddag befinna sig i skuggan i en arabisk trädgård, vilande på en divan iklädd haremsbyxor. Doften ger ett lugn och den är så delikat att näsan hela tiden dras mot handleden. Den inledande orangeblomman är mycket tät och inte så urvattnad som i mer ordinära aplesinblommeparfymer (ursäkta Prada Infusion Fleurs d’Oranger och SL Fleurs d’Oranger). Den mörka violtonen (tror jag att det är) är särskilt tydlig på mig i början av mellanregistret innan den helt fantastiska jasminen tar kommandot.

Jag tycker att man kan använda Rubj både dag- och kvällstid även om den garanterat alltid fungerar som en kvällsparfym. Passar året om och särskilt riktigt varma sommarkvällar. Det här är en genuin blomdoft som varken blir tung eller söt. Den har ett retroinslag men är ändå modern.

Det kommer att bli jobbigt och i slutändan dyrt när mitt lilla prov av Rubj är slut. Som tur är räcker det länge då Rubj är ett parfymextrakt och därmed är mycket koncentrerad.

Betyg: 5

Kommentar nästan två år senare: Rubj extrait är forfarande lika fin tycker jag. Som parfymer brukar vara är det en hudnära doft som håller bra men som inte har en så stor "doftradie" som en EDP eller EDT. Den är också tillräckligt olik Rubj EDP som kom förra året. EDP:n är fruktigare (passionsfrukt) och har en krafigare närvaro.

måndag 21 februari 2011

Kort om - Insolence EDP (Guerlain)

Foto; Herr Parfumista (c)


På tal om viol: Insolence EDP är toppen en kyliga dagar. Ger mig associationer av:

*Kanderade violer och violtabletter.
*Mörkt violfärgad sammet.
*En stor, mörk ametist.

Insolence är ytterligare ett exempel på vilka fina dofter det finns i det "ordinarie" sortimentet. En doft som har sitt eget signum, hade lika gärna kunnat ges ut som nichedoft.

lördag 19 februari 2011

Vecka i viol

Viola Odorata, Photo: Frank Vincentz (cc),
some rights reserved, Wikimedia Commons

Den senaste veckan har jag haft en väldig dragning mot viol. Så arbetsveckan som gick har jag tillbringat i två fina, men ganska olika, violtolkningar.  Veckan inleddes med två dagar i Carons Aimez-Moi en lagom söt och solig viol kryddad med anicelikör. Sedan två dagar i en mörkare och ganska melankolisk viol på fint pudrigt cederträ, Serge Lutens Bois de Violette. Avslutning med fredag i Aimez-Moi.

Viol har en lätt avslappnande effekt på mig, undrar om växten har den egenskapen eller om det är något som just jag upplever. En av Aimez-Moi dagarna tog jag faktiskt en sprits av doften på handleden när jag skulle sova och jag tror faktiskt att jag sov bättre....Normalt sett brukar jag inte parfymera mig när jag ska sova men med en sådan vilsam doft som Aimez-Moi kan det vara ok någon gång ibland.

Reviewer av dofterna kommer längre fram för det är så mycket att göra just nu att jag inte hunnit samla ihop intrycken ordentligt. De ligger än så länge som spridda noteringar i kalendern.

måndag 25 juni 2007

Dagens doft - Bulgari pour Femme


Bild: Perfume Emporium.com

Har tvingat på mig själv en blomparfym idag. Det är trots allt mitt i sommaren och man SKA vilja ha lätta och fräscha saker. Bvlgari Femme skapad av Sofia Grojsman 1994, är lätt utan att för den skull vara fruktigt, aquatiskt fräsch. Fräschheten kommer här som i de flesta av Bvlgaris dofter från the och BF är en ren transparant, lätt torr, lite träig, pudrig blombukett utan kännbart fruktiga nyanser.
BF är en mycket fint komponerad och inleds med bergamott, rosenträ, ylang-ylang och apelsinblomma. Den övergår i violer, mimosa, jasmin, ros och the. I basen mysk, vetvier och iris.
Särskilt violerna och mimosan framträder på mig vilket ger den lite karaktär tillsammans med basens pudriga iris. Doften är transparent men har ändå ett visst djup. BF får mig att tänka på älvorna i Elsa Beskows "Tomtebobarnen". BF har en diskret närvaro och sitter bara halvdant. Frampå kvällskvisten är inte mycket kvar, ialla fall inte sommartid.
Bvlgari ska visst lyfta fram sin klassiker BF på nytt och för ändamålet har man anlitat Kate Moss som draghjälp(?). KM ser iallfall tjusig ut på kampanjbilderna men så är hon världens mesta kameleont. Ena dagen nergången direkt från knarkarkvarten och andra stylad till elegant dam.